Statsutskottets utlåtande nr 183.

1

tfr 183.

Utlåtande i anledning av väckta motioner om avskaffande
av dyrortssystemet m. m. samt om slopande av lägsta
ortsgruppen i dyrortsindelningen.

(3:e avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Wahlund to. fl. (I: 77) och den andra inom andra kammaren av herr Larsson
i Luttra to. fl. (II: 125), har hemställts att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning syftande till dyrortssystemets
avskaffande samt att i avvaktan härpå uppflytta lägsta ortsgrupp till näst
lägsta.

Yidare har i två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herrar Eskilsson och Hjalmar Nilsson (I: 78) och den andra inom andra
kammaren av herr Nilsson i Bästekille to. fl. (II: 126), hemställts att riksdagen
i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om slopande av ortsgrupp 1
i dyrortsindelningen och att de där placerade kommunerna uppflyttas till närmast
högre ortsgrupp.

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina förslag, får
utskottet hänvisa till motionerna I: 77 och II: 126.

Över motionerna ha utlåtanden infordrats från socialstyrelsen samt dyrortsnämnden.

Socialstyrelsen har icke funnit skäl för närvarande föreligga för en utredning
rörande dyrortssystemets fullständiga avskaffande och anser, att
fortfarande ganska betydande olikheter råda i levnadskostnaderna mellan
skilda orter och olika delar av landet. Yad beträffar uppflyttning av den lägsta
ortsgruppen till den näst lägsta har styrelsen framhållit, att genomförandet
av den nya kommunindelningen kommer att åtföljas av genomgripande förändringar
av dyrortsindelningen på landsbygden. Med hänsyn härtill vore
det olämpligt att föregripa förändringarna genom en generell uppflyttning
av samtliga orter i den lägsta ortsgruppen till den näst lägsta. Slutligen vore
en dylik åtgärd icke önskvärd med hänsyn till de statsfinansiella konsekvenserna.
Totalt funnes i statlig tjänst ca 3 000 tjänstemän och 2 700 arbetare i
den lägsta ortsgruppen. Löneökningen för dessa kunde uppskattas till ca 1
milj. kronor. Vidare skulle uppflyttningen medföra en nedgång i skatteintäkterna,
som uppskattats till 2,5 milj. kronor. Socialstyrelsen har med hänsyn
till anförda skäl för sin del avstyrkt, att motionerna föranleda någon åtgärd.

Dyrortsnämndens yttrande fogas som bilaga till detta utlåtande (Bilaga).

1—8113 49 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 6 samt. Nr 183.

2

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Utskottet. Såsom närmare framgår av dyrortsnämndens yttrande är det
på grund av att olika beräkningsmetoder använts icke möjligt att med säkerhet
konstatera, i vilken grad utjämning av levnadskostnaderna i olika landsdelar
ägt rum sedan 1935 års dyrortsundersökning. Det finnes dock knappast
anledning antaga att den spännvidd om 18—20 %, som konstaterats föreligga
enligt den år 1946 använda beräkningsmetoden, sedan dess skulle ha utjämnats
annat än i begränsad omfattning. Såväl socialstyrelsen som dyrortsnämndens
majoritet ha också uttalat den ujrpfattningen, att betydande olikheter i
levnadskostnaderna på olika orter alltjämt föreligga. Utskottet kan på grund
härav icke tillstyrka det i motionerna I: 77 och II: 125 framlagda förslaget,
att riksdagen skulle i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning syftande
till dyrortssystemets avskaffande.

Vilka beräkningsmetoder, som än väljas, förhåller det sig uppenbarligen
så, att någon fullt rättvis gradering mellan olika orter icke kan uppnås. Utskottet
är också medvetet om att det nuvarande systemet i många fall medfört
resultat, som åtminstone utan närmare granskning te sig svårförklarliga.
Hänförandet av angränsande och till synes i kostnadshänseende fullt likartade
kommuner eller orter till olika ortsgrupper har även på många håll
inom landet väckt irritation. Många sådana ojämnheter torde numera, allteftersom
kompletterande undersökningar hunnit verkställas, ha undanröjts,
men fall torde alltjämt föreligga, där åtminstone enligt ortsbefolkningens
bedömande skiljaktigheter i ortsgrupperingen sakna reellt underlag. Om man
bortser härifrån, måste det enligt utskottets uppfattning stå klart, att
den år 1947 införda dyrortsgrupperingen inneburit betydande förbättringar
i fråga om avvägningen mellan olika orter. Utskottet finner dock angeläget
understryka, att uppmärksamhet ägnas åt möjligheterna att på ett smidigare
sätt än hittills åstadkomma rättelse i sådana fall, där uppenbara ojämnheter
föreligga.

Kritiken mot det nuvarande systemet inriktar sig till stor del mot uppdelningen
av orter i ortsgruppema 1 och 2, vilket sammanhänger med att dessa
båda grupper omfatta praktiskt taget hela landsbygden i södra och mellersta
Sverige. Av den till dyrortsnämndens yttrande fogade tabellen över orternas
fördelning enligt 1947 års dyrortsgruppering framgår att ett betydande antal
orter äro koncentrerade till levnadskostnadstal kring gränsen mellan ortsgrupperna
1 och 2. Av 637 orter i ortsgrupp 1, som omfattar en spännvidd på
225 enheter, ligger mer än hälften eller 345 orter inom de högsta 50 talen gränsande
till ortsgrupp 2. Inom sistnämnda ortsgrupp åter, vilken omfattar 250
enheter, ligger tyngdpunkten på de lägsta levnadskostnadstalen gränsande
till ortsgrupp 1, och 580 av 1 514 orter ligga inom de 75 lägsta talen. Utskottet
håller det även för sannolikt, att större svårigheter föreligga att erhålla ett
representativt prismaterial när det gäller landsbygden än i fråga om större
orter och städer, och osäkerhetsmomentet torde därför kunna antagas vara
större i de två lägsta grupperna. Med hänsyn bl. a. till dessa förhållanden
synes det utskottet, som om en viss utjämning mellan de två lägsta grupperna
kunde vara motiverad.

Statsutskottets utlåtande nr 183.

3

Även om den gällande indelningen i de lägsta dyrorterna måhända ger upphov
till en del ojämnheter, kan utskottet icke dela motionärernas uppfattning,
att ortsgrupperna 1 och 2 nu böra sammanslås. Såsom framhållits av
såväl socialstyrelsen som dyrortsnämnden, kommer den förestående kommunindelningsreformen
att medföra genomgripande förändringar beträffande
rikets landsbygd, vilka förändringar även komma att återspeglas i dyrortsindelningen.
Det torde med fog kunna antagas, att flertalet av de nuvarande
skiljaktigheterna i dyrortsindelningen mellan angränsande och i strukturellt
avseende likartade kommuner därvid komma att elimineras. Utskottet kan icke
finna det lämpligt att genom den av motionärerna åsyftade åtgärden föregripa
de resultat i nämnda hänseende, som komma att föranledas av kommunindelningsreformen.
Först när denna genomförts, bör — om det då befinnes
påkallat — frågan tas upp till förnyad prövning.

Sammanslagning av ortsgrupperna 1 och 2 skulle även leda till resultat, som
enligt utskottets bedömande icke låta sig förenas med den nuvarande stabiliseringspolitiken.
Socialstyrelsen har beräknat ökningen i lönerna för 3 000
statstjänstemän och 2 700 statligt anställda arbetare till ca 1 milj. kronor
per år. Härtill kommer ökningen för ca 2 500 lärare, stationerade å ortsgrupp 1,
vilken ökning torde kunna uppskattas till ungefär samma belopp. Åtgärden
skulle dock medföra konsekvenser även beträffande tjänstemän och arbetare,
som äro anställda hos kommuner och landsting och vilkas löner äro dyrortsgraderade.
Det kan vidare i detta sammanhang nämnas, att i åtskilliga kollektivavtal
full dyrortsgruppering ännu icke genomförts och att betydande justeringsbehov
föreligga. Enligt från landsorganisationen inhämtade uppgifter skulle
justeringsbehovet för anslutning till nu gällande officiella dyrortsgruppering
kunna uppskattas till 20 å 30 milj. kronor per år. Förutom på löneområdet skulle
vidare en sammanslagning återverka på beskattningen genom de förhöjda
ortsavdragen. Åtgärden skulle sålunda medföra betydande ekonomiska påfrestningar
för statsverket.

Med hänsyn till nyss anförda skäl kan utskottet icke tillstyrka motionärernas
förslag, att ortsgrupp 1 i dyrortsindelningen nu avskaffas och att i denna
grupp placerade orter hänföras till nuvarande ortsgrupp 2. Enligt utskottets
mening böra överväganden rörande en dylik åtgärd uppskjutas, tills kommunindelningsreformen
genomförts och till dess möjligheter föreligga att frångå
den nuvarande strikta stabiliseringspolitiken.

Utskottet får under hänvisning till vad i det föregående anförts hemställa,

att riksdagen må i anledning av motionerna I: 77 och II: 125
samt I: 78 och II: 126 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva tillkänna
vad utskottet anfört.

Stockholm den 22 november 1949.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

4

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Vid förestående ärendes slutbehandling mom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Karl Andersson, Gustaf Karlsson, fröken
Andersson, herrar Iwar Anderson, Heiding, Gillström, Sundelin, Hesselbom,
Erik Gustaf Andersson, Andrée och Lundgren; samt

från andra kammaren: herrar Ward, Svensson i Grönvik, Bergström,
Boman i Kieryd, Andersson i Malmö, Mårtensson i Uddevalla, Larsson i
Stockholm, Pettersson i Dahl, Petterson i Degerfors, Kollberg, Birke och
Henriksson.

Reservation

av herrar Heiding, Svensson i Grönvik och Pettersson i Dahl, vilka ansett
att utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»Såsom framgår av dyrortsnämndens yttrande ha under de senaste 15 åren
använts olika beräkningsmetoder, då det gällt att konstatera levnadskostnaderna
i skilda delar av landet. Den ena metoden har givit ett resultat, som
i mycket stor utsträckning avvikit från resultatet av den andra metoden. Följden
härav har blivit att den ena orten oberättigat gynnats framför den andra.

Yilka beräkningsgrunder som än väljas förhåller det sig uppenbarligen så,
icke minst med hänsyn till svårigheten att erhålla fullt jämförlig standard,
att någon fullödigt rättvis gradering mellan olika orter icke kan uppnås, och
det nuvarande systemet har medfört resultat, som te sig svårförklarliga och
orättvisa. Detta system har icke i tillräcklig grad tagit hänsyn till den sammanpressning
av olikheterna i levnadskostnaderna skilda orter emellan, som
inträtt under de senaste åren. Hänförandet av angränsande och till synes i
kostnadshänseende fullt likartade kommuner eller orter till olika ortsgrupper
har därför på många håll inom landet väckt irritation, då de skilda orternas
befolkning, som bäst känner till de lokala förhållandena, är övertygad om att
några sådana skiljaktigheter i levnadskostnaderna, som kunna motivera olika
ortsgruppering, sakna reellt underlag.

Det krav, som i anledning härav framförts i motionerna I: 77 och II: 125
med anhållan om utredning, som syftar till dyrortssystemets avskaffande,
finner utskottet väl motiverat och vill därför ansluta sig till detsamma.

Då utskottet sålunda i princip ansluter sig till kravet på dyrortsgrupperingens
fullständiga avskaffande, vill utskottet emellertid förorda, att avvecklingen
sker etappvis med vissa års mellanrum, varvid lägsta ortsgruppen
flyttas upp till näst lägsta ortsgrupp och så vidare tills slutligen hela landet
utgör en enda ortsgrupp.

I likhet med vad som förordats såväl i de ovan omnämnda motionerna I: 77
och II: 125 som i motionerna I: 78 och II: 126 finner utskottet angeläget, att
ortsgrupp 1 flyttas upp till ortsgrupp 2 senast under år 1950. Socialstyrelsen
har beräknat ökningen i lönerna för 3 000 statstjänstemän och 2 700 statligt
anställda arbetare till ca 1 milj. kronor per år. Härtill kommer ökningen för
ca 2 500 lärare, stationerade å ortsgrupp 1, vilken ökning torde kunna upp -

Statsutskottets utlåtande nr 183.

5

skattas till ungefär samma belopp. De relativt små påfrestningar för statsverket,
som sålunda bliva en följd av denna åtgärd, anser utskottet icke vara
av den storleksordning, att de böra förhindra en välbehövlig och rättvis uppflyttning
av den lägsta ortsgruppen. Utskottet anser ej heller erforderligt att
avvakta kommunindelningsreformens genomförande, innan man tar ståndpunkt
till denna för så många människor betydelsefulla fråga.

Utskottet får under hänvisning till vad i det föregående anförts hemställa,

att riksdagen må med bifall till motionerna I: 77 och II: 125
samt I: 78 och II: 126 i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om
utredning syftande till dyrortssystemets avskaffande samt att i
avvaktande härpå uppflytta lägsta ortsgrupp till näst lägsta.»

6

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Bilaga.

Till Riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 18 februari 1949 har Kungl. Maj:t anbefallt dyrortsnämnden
att till riksdagens statsutskott avge utlåtande över vissa vid 1949
års riksdag väckta motioner angående dyrortssystemet. Motionerna äro dels
de likalydande I: 77 och II: 125, vari hemställes om utredning i syfte att avskaffa
dyrortssystemet och att i avvaktan härpå lägsta ortsgrupp måtte uppflyttas
till näst lägsta, dels de likalydande I: 78 och II: 126, vari hemställes
att lägsta ortsgruppen måtte slopas och de där placerade orterna uppflyttas
till näst lägsta gruppen.

Med anledning härav får dyrortsnämnden anföra följande.

I sitt utlåtande den 24 november 1947 i anledning av besvär från 378
orter över socialstyrelsens förslag angående orternas i riket fördelning på
lönegrupper formulerade dyrortsnämnden bl. a. följande omdöme om 1946
års dyrortsgruppering, från vilket endast herr Wahlund anförde avvikande
mening: »De siffror, som nu föreligga, visa bl. a., att fortfarande väsentliga
skillnader finnas mellan levnadskostnaderna på olika orter i riket---.»

Vidare gjorde nämnden bl. a. följande enhälliga uttalanden: »Genom sin
prövning av besvären har nämnden erhållit en tämligen ingående kännedom
om hur den nu tillämpade metoden för dyrortsgruppering fungerat. I stort
sett synes den ha verkat som avsett, och nämnden har särskilt konstaterat,
att de av stora avstånd karakteriserade delarna av norra Sverige nu fått sin
ställning som höggradiga dyrorter bekräftad genom grupperingen. Till norrlandsorternas
placering ha de för första gången prövade s. k. avståndstilläggen
starkt bidragit. Dessa tillägg torde på det hela taget ha fungerat efter
beräkning men ha till följd av sin med nödvändighet tämligen schematiska
karaktär i vissa fall kommit att verka på ett sätt, som man knappast förutsett,
då principen om deras införande antogs. Sålunda synes det överraskande,
att deras verkan varit så stark inom de tättbebyggda slättbygderna i södra
Sverige, som härigenom enligt nämndens mening blivit i förhållande till
glesbebyggdare trakter synnerliga val tillgodosedda.

Med dyrortssystemet följer som en nödvändighet, att svårigheter lätt uppstå
i fråga om placeringen av orter, vilka befinna sig vid gränserna mellan
grupperna. Några få kronors skillnad i de framräknade dyrortstalen kan
föranleda olika placering med åtföljande, förhållandevis mera betydande skillnader
i löner och skatteavdrag för i de olika orterna boende personer. För
att mildra dessa konsekvenser erbjuder sig möjligheten att efter skälighetsprövning
flytta upp särskilt missgynnade orter. I första hand har därmed avsetts
att åstadkomma utjämning mellan orter tillhörande samma bygd.

I detta sammanhang må påpekas, att det vid granskningen av det siffermaterial,
som legat till grund för socialstyrelsens beräkningar, har framkommit,
att särskilt i lägre ortsgrupper ofta kraftiga slumpvariationer föreligga
i de från orterna lämnade prisuppgifterna. Detta gäller i första hand priserna
på potatis, vitkål, morötter och färsk fisk, men även i viss mån priserna på ved.
Vad nämnda livsmedelsposter beträffar, gäller dels, att de för vissa orter noterade
priserna med hänsyn till årstiden för prisinsamlingen med säkerhet varit
mycket labila, dels stundom att missuppfattning sannolikt förelegat, så att
partipriset noterats i stället för minutpriset. Det sistnämnda torde ofta vara
fallet i sådana kommuner på landsbygden, där egentlig detaljhandelsmarknad
för dylika varor saknas. Vad angår veden, synes marknaden ej ens på de
enskilda orterna vara enhetlig, i det priserna variera med bl. a. transportkost -

Statsutskottets utlåtande nr 183.

7

naden, vilken i sin tur beror av från vilken skog veden tages. Här föreligger
en viss marginal för tämligen godtycklig variation i noteringarna. Stundom
torde transportkostnaden helt ha uteglömts i det uppgivna priset. Missuppfattning
synes vidare tämligen ofta ha förekommit vid noteringen av priset
för hemhjälp (posten »övriga utgifter»). Socialstyrelsen har dock för att förebygga
verkningarna av dessa slumpvariationer företagit justeringar av de
primäruppgifter, som förefallit osäkra, och nämnden har vid sin prövning av
besvären ytterligare uppmärksammat dessa förhållanden.

Med hänsyn till nämnda slumpmässiga variationer i priserna har en ledamot
av nämnden, herr Wahlund, sedan materialet blivit genomgånget, yrkat
att besvär från kommuner, för vilka av socialstyrelsen framkalkylerats kronbelopp
mellan gränserna 5 275 och 5 324, 5 525 och 5 574, 5 800 och 5 824 samt
6 05Ö och 6 074, alltså inom ett intervall närmast under en gruppgräns, skulle
underkastas en särskild, mera matematiskt verkande, systematisk prövning
med hänsyn till eventuellt slumpbetingade prisvariationer. Den sålunda
ifrågasatta metoden har icke tillämpats vid den av socialstyrelsen och Kungl.
Maj.t verkställda preliminära prövningen av samtliga orters placering i dyrortsgrupp.
Hur metoden i stor skala skulle ha verkat, kan således icke avgöras
utan en närmare undersökning, som icke under besvärsbehandlingen varit
möjlig att genomföra. Dyrortsnämndens skälighetsbedömning har därför
skett för varje särskild besvärsort under jämförelse med andra orter av liknande
beskaffenhet.

Som motiv för hemställan om uppflyttning i högre ortsgrupp anföres icke
sällan blott den omständigheten, att närliggande orter, vilkas levnadskostnader
veterligen icke skilja sig från den klagande ortens, blivit placerade i
högre grupp. I allmänhet har man anfört exempel på felaktigheter, som man
ansett sig finna i socialstyrelsens beräkningar eller — kanske ännu oftare —
i det från orten för beräkningarna tidigare inlämnade prismaterialet. Åtskilliga
fall förekomma, då samma myndighet, som lämnat prisuppgifterna, besvärat
sig med motiveringen, att berörda uppgifter varit delvis oriktiga.

I besvären åberopas oftast såsom huvudskäl en kritik av de beräknade
kostnadstalen för bostad och livsmedel, men även beträffande kostnaderna för
bränsle och lyse, avståndstillägg, skatter m. in. förekomma anmärkningar.
Några principiella uttalanden i dessa avseenden må därför göras.

1. Bostadskostnaderna.

Anmärkningarna avse i regel, att den beräknade kostnaden icke motsvarar
den verkliga hyresnivån på orten, framför allt icke för de nybyggda bostäder,
som stå till buds för nyinflyttade, att undermåliga bostäder medräknats och
att så stora förändringar inträffat på bostadsmarknaden under tiden efter
hyresräkningen hösten 1945, att dåtida förhållanden icke längre äro aktuella.

Nämnden har sökt att med noggrannhet granska beräkningarna av bostadsposten
på grund av dess stora betydelse för variationerna i levnadskostnader.
Därvid har nämnden haft att tillgå inom socialstyrelsen utförda
specialundersökningar, dels angående bostadspostens beräkning enligt en
till den officiella metoden alternativ metod (med två serier av hyrestal), dels
angående effekten på hyrestalet av hänsyn till efter bostadsräkningen tillkomna,
bostäder. Den alternativa metoden är den av landsorganisationen i
dess remissutlåtande över dyrortskommitténs betänkande föreslagna, vid
vilken de inom varje ort befintliga kvaliteterna av bostäder ingå med sin verkliga
vikt i beräkningen. Jämsides härmed har antalet medräknade kvalitetsegenskaper
hos bostäderna utökats med ytterligare en, nämligen förekomsten
eller avsaknaden av w. c. inom lägenheten. I de fall, då dessa beräkningssätt
givit högre jämförelsetal än den officiella metoden med standardräknade

8

Statsutskottets utlåtande nr 183.

kvalitetsgrupper — vilket ingalunda alltid varit fallet — har hänsyn till
resultatet tagits vid bedömningen av vederbörande orts placering. I allmänhet
ha skillnaderna mellan resultaten av metoderna icke varit av betydande
storleksordning.

Stundom synas de framställda besvären bero på missuppfattning av den
förvisso icke alldeles enkla metod, som enligt direktiven tillämpas vid bostadspostens
beräkning. Man synes sålunda föreställa sig, att förekomsten
på en ort av särskilt många omoderna lägenheter direkt verkar att sänka hyresmedeltalet
för orten, och förbiser då, att standardräkningens syfte just är att
låta varje orts hyrestal avvägas gent emot andra orters på ett rättvist sätt,
d. v. s. oavsett om bostadsbeståndet på en del orter är övervägande gammalt,
på andra övervägande nytt.

På grund av metoden med standardräknade hyror kan hänsyn till efter
bostadsräkningstillfället nybyggda lägenheter icke ha den effekt på hyrestalet,
som man i allmänhet föreställer sig. Härvidlag tillkommer också, att
hänsyn till nybyggnader icke kan tagas på en ort utan jämförelse med andra
orter. I den mån den medför höjning av hyrestalet, kommer den att höja
hela ortssystemet, vilket givetvis dämpar fördelen av höjning för den enskilda
orten. Det kan nämnas, att effekten för de orter, vilka haft särskilt livlig nybyggnadsverksamhet,
beräknats till på sin höjd ett eller annat tiotal kronor.
Tillsammans med eventuell höjning genom någon av de alternativa metoderna
har detta sällan givit en ökning av sådan storleksordning, att orten för den
skull passerat en gruppgräns. Det må tillfogas, att beräkningen av verkan på
hyrestalet av de nytillkomna lägenheterna måst, till följd av materialets begränsning,
grunda sig på en relativt schematisk metod.

Plera klagande kommuner synas icke ha beaktat, att deras ort blivit åsatt
det för landsdelen generella hyrestalet, eller de grunder, efter vilka detta
beräknats. Enligt den metod, som härvidlag användes, skulle i åtskilliga
förekommande fall de klagande orterna erhållit lägre hyrestal, därest deras
hemställan om individuell beräkning tillmötesgåtts.

2. Livsmedelskostnaderna.

Livsmedelskostnaderna komma till följd av det använda beräkningssättet
med särskild prisinsamling på varje ort helt naturligt att förete vissa olikheter
även mellan närliggande orter, vilka eljest kunnat antagas vara likartade,
vad beträffar levnadskostnaderna. Då en del av dessa olikheter antagits
kunna bero på tillfälligheter eller felaktigheter vid prisinsamlingen,
har dyrortsnämnden haft uppmärksamheten riktad på förhållandet och i förekommande
fall granskat de bakom beräkningarna liggande priserna, såväl vad
angår den klagande orten som dess grannar. Det har därvid framkommit, att
missuppfattningar rörande kvaliteter eller tillfälligheter i prisbildningen vid
noteringstillfället sannolikt präglat uppgifterna för vissa varuslag. Detta
gäller som nämnts särskilt potatis, vitkål och morötter i ett tämligen stort
antal fall. Ofta har hela eller större delen av de framkomna olikheterna
kunnat förklaras med hänvisning till dessa varuslag. I sådana fall har nämnden
vid bedömning av orternas placering tagit hänsyn till den förändring av
livsmedelstalet, som en rättelse av den klagande ortens priser sannolikt bort
föranleda. Stundom har det från kringliggande orter föreliggande jämförelsematerialet
givit vid handen, att talet bort höjas, men även motsatsen har förekommit.
Det har också inträffat, att det icke varit den klagande ortens priser,
som varit för låga, utan priserna på den ort, med vilken klagandena jämfört
sig, som varit för höga.

Statsutskottets utlåtande nr 183.

9

3. Bränsle och lyse.

Kvantitet och bränsleslag har bestämts enligt den använda hushållsbudgeten
och den av bränslekommissionen fastställda indelningen av orterna
efter zoner för bränsletilldelning. Även hänsyn till vissa klimatzoner har
tagits. De av kommunala myndigheter lämnade prisuppgifterna ha av socialstyrelsen
kontrollerats genom jämförelse med uppgifter från bränslekommissionen.
Det bör anmärkas, att de noterade priserna, enligt givna föreskrifter,
skola omfatta även transportkostnaderna. Även de elektriska taxorna har
styrelsen låtit kontrollera, i detta fall genom vattenfallsstyrelsens taxebyrå.

Nämnden har i en del fall funnit anledning förmoda, att liknande tillfälligheter
eller missuppfattningar som beträffande livsmedel insmugit sig i det
av orterna inlämnade prismaterialet, och har i sådana fall sökt uppskatta det
därav följande felets betydelse för ortens placering. I allmänhet har denna
betydelse varit av mindre räckvidd.

På vissa orter ha klagandena varit angelägna visa, att den i beräkningen
medtagna kvantiteten bränsle och lyse är för liten för ett genomsnittshushåll.
Nämnden har haft uppmärksamheten fäst på frågan men funnit, att förhållandet
icke kan äga större betydelse för orternas placering, då en eventuell
felaktighet härutinnan i varje fall måste drabba alla orter på samma sätt.

4. Avståndstillägg.

Då det är första gången denna post förekommer i levnadskostnadsberäkningen,
är det icke förvånande, om svårigheter uppträtt vid beräkningen. Av
de inkomna besvärsskrifterna att döma är man tillfredsställd med principen
att tillägg skola utgå för vissa kategorier av orter, ehuru man stundom önskat,
att dess tillämpning för den egna orten blivit mera fördelaktig. Särskilt har
det väckt missnöje, då man funnit, att en grannkommun med obetydligt längre
avstånd till huvudort erhållit avsevärt högre avståndstillägg. Detta följer
dock av metoden att ge alla orter inom ett visst avståndsintervall samma
tillägg och torde näppeligen kunna undvikas.

Det har redan nämnts, att vissa delar av södra Sverige måste betraktas
som gynnade i fråga om avståndstillägg. Icke dess mindre är det i stor utsträckning
kommuner i dessa trakter, som motivera sina besvär med anmärkningar
mot avståndstillägget. I de fall, då nämnden funnit anmärkningarna
befogade, har effekten av en rättelse beräknats och hänsyn därtill tagits
vid bedömningen. Härvidlag har nämnden givetvis följt direktiven angående
avståndskostnadens beräkning.

5. Skatteposten.

Beträffande denna post gå besvären ofta ut på att beräkningen för den
föreskrivna femårsperioden icke svarar mot en väntad avsevärd skattehöjning
på grund av förestående kommunala utgifter eller andra orsaker.

Dyrortsnämnden har emellertid ansett sig bunden av de för postens beräkning
givna direktiven. Den av Kungl. Maj:t fastställda femårsperioden
lärer innefatta en mycket väsentlig förbättring i jämförelse med den tidigare
ettåriga basen för skattens beräkning. Att i vissa fall avvika från femårsgenomsnittet
på grund av en väntad debiteringshöjning torde framför allt i
jämförelse med de icke klagande kommunerna leda till orättvisa. Det torde
ej heller vara möjligt att förutse vare sig det framtida skatteunderlaget eller
skattebelastningen.

Skatteposten har i praktiken visat sig vara den post som jämte bostadsposten
och avståndstillägget mest verkat till skillnader i orternas levnadskostnadstal.
Inom en grupp av närliggande orter har det ofta varit skatte -

10

Statsutskottets utlåtande nr 18S.

posten, som avgjort eventuellt förekommande skillnad i placeringen, något
som ofta förbisetts av de klagande.

6. Slutligen må framhållas, att vissa klagande åberopa såsom skäl för högre
placering, att de vid den förestående kommunsammanslagningen sannolikt
komma att sammanföras med andra kommuner i högre ortsgrupp. Dyrortsnämnden
har icke ansett sig kunna taga hänsyn härtill i annat fall än då inkorporering
redan av Kungl. Maj:t beslutats. I övrigt lär det få ankomma på
Kungl. Maj:t att framdeles i sammanhang med beslut om sammanslagning
meddela föreskrift angående dyrortsplaceringen av hela den sammanslagna
kommunen.»

Till utlåtandet var fogat en av socialstyrelsen för nämndens räkning utförd,
tabell över orternas fördelning på dyrortsgrupper och län (bifogas).

Särskilt yttrande avgavs av herr Wahlund, enligt följande: »Särskilt
yttrande av herr Wahlund, vilken ansett, att dyrortsnämnden väl är bunden
av direktiv, då det gäller indexberäkningarnas allmänna utformnnig, men att
den av honom föreslagna metoden för en systematisk skälighetsprövning
kunnat och bort tillämpas, om blott tillräcklig tid stått till nämndens förfogande.

Herr Wahlund har vidare yrkat, att satsen ''bl. a., att fortfarande väsentliga
skillnader finnas mellan levnadskostnaderna på olika orter i riket’, s. 3,
andra stycket, bör utgå.»

Genom de citerade uttalandena har dyrortsnämnden angivit sin principiella
inställning till de spörsmål, som tas upp i motionerna.

Vad härefter först angår motionerna I: 77 och II: 125 uttalas i dessa, att
man kan på goda skäl antaga, att utjämningen av priser och hyror och därmed
i levnadskostnader har fortsatt. Dyrortsnämnden har från socialstyrelsen
erhållit vissa uppgifter rörande livsmedel och bränsle från den kvartalsvis
fortgående prisinsamlingen för levnadskostnadsindex från olika orter.
Uppgifterna visa, att alltjämt en påtaglig prisspridning kvarstår. I vad mån
en fortgående utjämning mellan stad och land ägt rum sedan 1946 kan icke
med säkerhet avgöras på det föreliggande materialet.

Även om skillnaden mellan stad och land skulle vara minskad, lärer man
för övrigt icke därav utan vidare kunna draga slutsatsen, att den lägsta ortsgruppen
vore mogen att uppgå i den näst lägsta. I motionerna bortses sålunda
från den dyrortsskillnad, som består mellan olika landsdelar helt oavsett
ortstyperna och vilken till äventyrs icke utjämnats i motsvarande mån. Av
den tablå över orternas fördelning efter dyrortstal, som här bifogas, kan utläsas,
att denna regionala dyrortsskillnad är av minst samma styrka som den,
vilken framräknats mellan städer och landsbygd.

I motion I: 77 utgår man från de officiella beräkningarna 1935, 1941, 1944
och 1946, vilka emellertid grunda sig på metoder med betydande olikheter.
Även bortsett härifrån rör man sig med icke fullt jämförbara urval av tal.
En kalkyl över levnadskostnaderna år 1935 utförd” i alla avseenden efter
samma metoder, som tillämpades 1946 och då gav en spännvidd på 18—20%,
torde för 1935 snarast ge en spännvidd på 23 å 24 % i stället för de 48 %,
varom talas i motionen. Den sammanpressning av de interlokala olikheterna
i levnadskostnaderna, som ägt rum under de elva åren 1935—1946, synes sålunda
ha varit betydligt mindre än sistnämnda tal anger, även om den måste
betecknas som ganska kraftig.

Dyrortsnämnden kan sålunda icke finna, att tillräckliga skäl framlagts för
att verkställa en utredning om dyrortssystemets avskaffande eller att slopa
den lägsta dyrortsgruppen, en ståndpunkt som överensstämmer med den
riksdagen intog år 1948.

Statsutskottets utlåtande nr 183.

11

Yad priskontrollen angår, hade dess inverkan satt in redan 1946. Att den
under tiden därefter i högre grad än tidigare har verkat prisutjämnande, har
dyrortsnämnden sig icke bekant.

Då i motionen göres gällande, att lönehöjningen på billigare orter bidragit
till en relativt sett starkare höjning av prisnivån på landsbygden och i mindre
orter, lärer härmed åsyftas de i normalbudgeten ingående arbetsprestationerna.
I anledning härav tillåter sig dyrortsnämnden erinra, att enligt socialstyrelsens
redogörelse för budgetens sammansättning (Sociala Meddelanden 1947,

s. 809 ff.) dylika poster ha en alldeles underordnad betydelse i jämförelse
med övriga poster i budgeten. Även om en starkare löneförhöjning

t. ex. för arbetshjälp skulle ägt rum på landsbygden än i städerna, kan denna
knappast inverka i nämnvärd grad på jämförelsetalen.

Beträffande märkesvaror torde det vara tydligt, att om de betinga högre
pris i avlägsnare bygder än på de stora konsumtionsorterna, skall detta visa
sig vid prisinsamlingen och bidraga till att höja vederbörande orts kostnadssiffra.

Yad standardskillnaden angår, torde härmed åsyftas bostäderna. Beträffande
de av socialstyrelsen föreslagna och av Kungl. Maj:t godkända metoder,
som vid dyrortsgrupperingen använts för att åstadkomma standardlikhet
vid beräkningarna, hänvisas till soc. medd. 1947, s. 181 ff. Dyrortsnämnden
har vid behandlingen av besvären även tagit hänsyn till den av landsorganisationen
alternativt förordade metoden, på sätt förut omtalats.

I anledning av den i motionen framställda anmärkningen att, om man bortsåge
från tomtvärdet, skulle man finna, att byggnadskostnaderna på landsbygden
vore högre än i städerna, har dyrortsnämnden inhämtat vissa upplysningar
från bostadsstyrelsen. Därav framgår, att av de tre kostnadsfaktorerna
arbetslöner, tomtpriser och transportkostnader de två förstnämnda äro högre
i städerna än på landet. Detsamma gäller ofta om transportkostnaderna. Dock
kan det i undantagsfall vid byggnadsföretag, som ligga på stort avstånd från
järnvägsstation, inträffa att fraktkostnaderna, särskilt efter höjningen av bensinskatten,
stiga till så högt belopp, att de uppväga merkostnaderna i övrigt.
I regel blir hyran högre i stad och tätort än på landet, vartill bl. a. de högre
driftkostnaderna (oavsett bränslekostnaderna) bidraga.

Vidare vill dyrortsnämnden påpeka, att genom sammanslagning av grupp
1 och grupp 2 skulle uppstå en grupp med en spännvidd fr. o. m. 5 106
t. o. m. 5 574 och sålunda innefattande orter med betydande olikheter i avseende
på levnadskostnaderna. En sådan åtgärd skulle väl knappast kunna
bli utan verkan på systemet i övrigt. Att riva upp det nyligen genomförda
systemet anser dyrortsnämnden icke lämpligt. Därvid måste också uppmärksammas,
att kollektivavtalen numera i mycket stor utsträckning ansluta sig
till den statliga dyrortsgrupperingen. En ändring i denna skulle således med
den största sannolikhet inverka på de kollektivavtalsbestämda lönerna och
därmed på den allmänna lönemarknaden i dess helhet.

Slutligen må erinras om att vissa ojämnheter mellan grannkommuner
torde försvinna genom den tillämnade sammanslagningen av småkommuner.

Beträffande motionerna I: 78 och II: 125 kunna samma synpunkter, som
här anlagts på motionerna I: 77 och IT: 126, anföras.

I dyrortsnämndens beslut ha deltagit ordföranden, f. d. landshövding
Linnér, samt herrar Andersson, Lindahl, Orgård, Wahlund och Wedlund.

Särskilt yttrande av herr Wahlund bifogas.

Stockholm den 5 april 1949.

S. TAnvér.

Erik Soop.

12

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Särskilt yttrande.

Dyrortsnämndens majoritet konstaterar, att de officiella beräkningarna
1935, 1941, 1944 och 194(1 »grunda sig på metoder med betydande olikheter»,
och att man rört sig »med icke fullt jämförbara urval av tal». Jag
vill ingalunda bestrida riktigheten i dessa uttalanden utan t, o m. skärpa
dem därhän att beräkningarna av dyrortsindex väsentligt överdrivit dyrortsskillnaderna,
en sak som successivt, men ingalunda helt kunnat avhjälpas.

I motion I: 77 anfördes den officiella siffran 48 % från 1935 års dyrortsundersökning
för den högsta spännvidden mellan »dyraste» ort (vissa förorter
till Stockholm) och »billigaste» ort (Dänningelanda). Någon analys
av bristfälligheten i nämnda allmänt anförda siffra kan ej anses behövlig
med hänsyn till dragna slutsatser. Yissa uttalanden av dyrortsnämndens
majoritet föranleda dock till att här ge några ytterligare kommentarer.

Om man i stället för vissa förorter ställer Stockholm som »dyraste» ort
skulle 1935 års siffra för spännvidden sjunka från nämnda 48 % till 47 %.

I 1935 års dyrortsundersökning var budgeten ofullständig. Ett försök
att komplettera densamma genom att lägga till vissa antagna belopp för
beklädnad och »övriga utgifter» gjordes av 1943 års dyrortskommitté. Siffran
för spännvidden sjönk därmed till 36 %.

I dyrortskommitténs kalkyler hade vissa utgifter (för nöjen, resor, gåvor,
föreningar, försäkringar) satts med varierande belopp till skillnad mot vad
man gjort vid senare utredningar. Yidare var bostadsposten för »billigaste»
ort enligt 1935 års dyrortsundersökning orimligt låg i jämförelse med resultaten
i senare utförda undersökningar. Dessutom har metoden för skattepostens
beräkning förändrats. Aktuarie Erik Soop har verkställt korrigeringar
med hänsyn till dessa förhållanden och kalkylerat fram en spännvidd
på 32 %.

Man kommer alltså till den slutsatsen att med hänsyn till nu siffermässigt
konstaterbara förhållanden den för år 1935 officiellt redovisade spännvidden
48 % borde minskas med en tredjedel till 32 %.

Spännvidden år 1935 Stockholm-Örtsgrupp A utgjorde enligt 1935 års
metod 39 %. Enligt nuvarande metod borde siffran bli av dyrortsnämnden
angivna 23 ä 24 %, alltså en dryg tredjedel lägre.

Motionärernas slutsats i sammanhanget var, att det råder »en tydlig
tendens till sammankrympning av levnadskostnaderna skilda orter emellan»,
och de äro alltså säkerligen tillfredsställda med dyrortsnämndens slutliga
konstaterande, att »den sammanpressning av de interlokala olikheterna i
levnadskostnaderna, som ägt rum under de elva åren 1935—1946 måste betecknas
som ganska kraftig». Yid sådant förhållande skulle den nyss berörda
tekniska diskussion, som dyrortsnämnden tagit upp, kunna anses
ofruktbar i föreliggande samband. Emellertid måste dyrortsnämndens redovisning
av ovan nämnda siffror 48 % och 23 ä 24 % sägas innefatta ett erkännande
av att dyrortsgrupperingens spännvidd tidigare varit för stor jämfört
med de faktiska förhållandena, även om man menar, att dyrortsindex
numera ger en i stort sett rättvisande bild av den verkliga situationen.
Man påminner sig dylika ståndpunktstaganden inom dyrortsfrågans tidigare
historia.

I fråga om den senaste tidens prisutveckling anser dyrortsnämndens
majoritet, att »i vad mån en fortgående utjämning mellan stad och land ägt
rum sedan 1946 icke kan med säkerhet avgöras på det föreliggande materialet».
Detta konstaterande är riktigt, men bör förtydligas. De uppgifter rörande
livsmedel och bränsle från socialstyrelsens kvartalsstatistik slogo genom -

Statsutskottets utlåtande nr 183.

13

snittligt mot prisutjämning. Det tillgängliga materialet var dock för ringa
för att några säkra slutsatser skulle kunna dragas.

Såvitt det är mig bekant, bär intet inträffat, som indicerar, att den fortgående
prisutjämningen mellan städer och landsbygd avstannat. Utöver
vad härvidlag anföres i motionen må nämnas, att bensinskatten i hög grad
fördyrat kostnaden för transporter, vilket särskilt drabbat landsbygden.

»Åven om skillnaden mellan stad och land skulle vara minskad», menar
dyrortskommitténs majoritet, »får man icke såsom i motionerna bortse från
den dyrortsskillnad, som består mellan olika landsdelar helt oavsett ortstyperna
och vilken till äventyrs icke utjämnats i motsvarande mån». Denna
inställning torde peka hän på att en eventuell utredning borde överväga
att ersätta dyrortsgrupperingen med regiontillägg i någon form för dyrare
landsdelar. Det torde väl vara isoleringsdyrlieten, främst i Norrland, som
härvidlag i första hand skulle komma i åtanke.

En dylik möjlighet, som ingalunda står mig främmande, borde ej väsentligt
stå i vägen för en omedelbar sammanslagning av de båda lägsta ortsgrupperna.

Dyrortsnämndens majoritet påpekar slutligen, att en sammanslagning
mellan grupp 1 och grupp 2 skulle leda till en ortsgrupp med relativt stor
spännvidd. Detta äro motionärerna medvetna om. De önska fastmer successivt
utöka gruppen, så att dyrortssystemet slutligt avvecklas.

Jag övergår så till det vid dyrortsberäkningarna så väsentliga bostadskontot.
Dyrortsnämndens majoritet påstår ej, att man vunnit standardlikhet
mellan landsbygd och stad, utan hänvisar till det kända förhållandet
att »av socialstyrelsen föreslagna av Kungl. Maj:t godkända metoder» tilllämpats.
Socialstyrelsen har nedlagt beaktansvärda ansträngningar på att
neutralisera standardolikheterna. Att detta ej lyckats beror i första hand
på bristande kunskapsmaterial. Man skiljer ut bostäder, som utdömts av
hälsovårdsmyndigheterna. Man tager hänsyn till förekomst av centralvärme
och badrum. Att vid dyrortsnämndens granskning som ytterligare kvalitetsegenskap
tillagts förekomsten av w. c. jävar icke, att ytterligare mängder av
statistiskt gripbara och statistiskt ogripbara egenskaper lios en lägenhet
kvarstå, till vilka hänsyn måste tagas, om man skall kunna göra anspråk
på att standardolikheterna eliminerats.

Härtill kommer att metoden med de generella hyrestalen för landsbygden
ger i hög grad missvisande resultat. Även om man antoge, att det generella
hyrestalet skulle vara rättvisande som genomsnitt för resp. landsdel, behöver
det därför inte vara tillämpligt för den icke hyresberäknade landsbygd, som
ligger närmast en tätort. Som regel avvika de hyror, som här betalas, föga
från tätortens. Man erhåller emellertid vid dyrortsberäkningen ej tätortens
högre hyrestal utan det lägre landsbygdstalet.

Dyrortsnämndens uttalande, att transportkostnaderna vid ett byggnadsföretag
»ofta» äro högre i städerna än på landsbygden, måste betecknas
som anmärkningsvärt. Det innebär ett visst erkännande till vad framhållits
i motionen, då dyrortsnämndens majoritet konstaterar: »Dock kan det i
undantagsfall vid byggnadsföretag, som ligga på stort avstånd från järnvägsstation,
inträffa, att fraktkostnaderna, särskilt efter höjningen av bensinskatten,
stiga till så högt belopp, att de uppväga merkostnaderna i övrigt».
Detta konstaterande torde täcka de verkliga förhållandena, om orden »i undantagsfall»
ersättas med »som regel».

Sten Wahlund.

Orterna i riket fördelade efter beräknade krontal enligt 1947 års dyrortsgruppering*

(Hänsyn liar icke tagits till orternas slutliga inplacering i ortsgrupper genom företagna skälighetsprövningar.)

4^

C

N

0

1
•g

c

*T3

►O

Levnads-

kostnadstal,

kr.

Stockholms

stad

Stockholms

län

Uppsala län

ce

OS

Oj

CD

N

e|
3 £.
SO
B

o.

m

Östergötlands

län

Jönköpings

län

Kronobergs

län

Kalmar län

1 Gotlands län

Blekinge län

Kristianstads

län

Malmöhus län

Hallands län

Göteborgs och

Bohus län

Älvsborgs

län

| Skaraborgs

län

Värmlands

län

Örebro län

Västmanlands

län

Kopparbergs

län

Gävleborgs

län

V ästernorr-lands län

Jämtlands

län

Västerbottens

län

Norrbottens

län

Samtliga

5100-5 124

2

5 125-5 149

—

—

—

—

—

2

i

_

_

_

i

i

5

5 150-5 174

—

—

—

—

—

2

i

2

_

7

5 175—5 199

—

—

—

—

—

12

2

1

—

_

2

3

_

_

i

i

__

_

__

22

It

5 200-5 224

—

—

—

—

—

10

8

9

—

—

6

10

i

_

5

4

53

5 225-5 249

—

—

—

—

—

19

10

9

2

—

12

27

2

__

5

10

96

5 250-5 274

—

—

—

—

—

20

8

9

2

—

10

25

4

_

9

20

107

5 275-5 299

—

—

—

1

—

21

16

15

2

—

11

50

13

_

3

31

_

i

_

_

_

_

_

_

_

164

5 300—5 324

—

—

—

2

—

20

24

12

7

—

31

33

9

4

14

24

—

i

181

5 325—5 349

—

—

i

2

i

7

6

11

17

i

27

38

9

1

28

40

6

4

199

5 350—5 374

—

i

7

6

5

6

5

10

8

2

20

36

8

1

29

38

_

6

2

190

5 375-5 399

—

—

9

6

5

7

4

12

19

3

21

13

14

5

21

34

_

10

7

_

i

_

_

_

_

191

5 400—5 424

—

i

10

6

9

2

1

7

8

3

14

9

4

5

20

32

2

9

7

2

_

_

_

_

151

2

5 425—5 449

—

i

5

11

13

3

7

5

7

8

5

2

11

4

26

20

2

14

3

4

_

_

_

_

_

151

5 450—5 474

—

5

18

20

22

5

1

6

8

l

5

6

5

10

24

11

6

5

10

3

i

_

_

_

_

172

5 475—5 499

—

3

14

14

11

2

—

3

5

2

1

2

1

13

14

4

6

5

11

4

4

_

_

119

5 500—5 524

—

6

8

14

30

—

2

2

1

6

1

_

4

9

11

2

9

7

7

9

_

_

128

5 525—5 549

—

11

5

9

24

—

—

4

4

7

3

1

2

11

6

1

6

2

5

8

6

_

_

115

5 550—5 574

—

20

5

3

16

—

—

—

1

1

2

4

2

10

7

1

11

2

5

7

1

—

—

—

—

98

5 575—5 599

—

6

—

2

8

1

1

_

1

3

1

2

12

3

1

13

1

3

7

9

74

5 600-5 624

—

8

1

1

8

—

—

2

—

2

—

—

1

10

1

2

18

2

5

4

_

_

65

5 625-5 649

—

3

—

—

1

1

—

—

—

1

_

1

_

11

2

1

8

1

3

6

1

40

5 650-5 674

—

5

1

3

—

—

—

—

—

_

1

_

_

11

1

6

1

2

5

36

3.

5 675—5 699

—

3

2

—

2

—

—

—

1

_

_

_

2

_

2

_

3

4

_

19

5 700-5 724

—

8

—

2

1

—

—

—

—

1

_

_

_

2

_

_

3

1

_

1

1

1

21

5 725-5 749

—

3

—

—

1

—

—

—

—

1

_

_

_

6

_

_

2

_

5

1

19

5 750-5 774

—

6

—

—

—

—

—

—

—

_

_

_

_

1

_

_

3

1

1

_

4

2

18

5 775-5 799

—

3

—

—

—

—

—

_

_

_

_

_

_

2

1

1

2

9

5 800-5824

4|

2

—

—

-|

15

Statsutskottets utlåtande nr 183.

Oi Oi Oi Oi Oi Oi

5 825-5 849

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

—

1

—

—

—

—

5

4

3

_

19

5 850-5 874

—

2

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

2

—

—

—

—

10

8

—

—

22

5 875-5 899

—

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

1

1

5

6

3

—

19

5 900-5 924

—

6

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

8

7

4

_

25

5 925-5 949

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

6

5

7

—

22

5 950—5 974

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

9

3

7

—

20

5 975—5 999

—

4

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

4

6

1

20

6 000—6 024

—

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

7

5

—

20

6 025-6 049

—

3

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

5

4

5

1

18

6 050-6 074

—

2

5

6

5

—

18

6 075-6 099

_

1

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

_

__

_

1 _

4

3

4

3

15

6 100—6 124

l

3

2

3

9

6 125-6 149

—

1

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

3

4

1

9

6 150-6 174

2

3

3

8

6 175-6199

i

1

1

2

5

6 200—6 224

4

4

6 225—6 249

1

1

J

3

6 250—6 274

4

4

6 275-6 299

3

3

6 300—6 324

2

2

6 325-6 349

2

1

3

6

6 350—6 374

6 375—6 399

1

1

6 400-6 424

6 425—6 449

6 450-6 474

6 475-6 499

6 500—6 524

1

1

6 525—6 549

6 550—6 574

1

1

6 575-6 599

6 800—6 824

1

1

Summa

i

135

86

102

157

142

97

119

93

42

174

262

92

132

230

278

102

72

69

61

56

73

71

61

35

2742

Statsutskottets utlåtande nr 183.