Statsutskottets utlåtande nr 181.

1

Nr 181.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen nr 132
framlagda förslag angående omreglering av vissa avlöningsförmåner
å indragnings- eller disponibiliteisstat.

(3:e avd.)

I propositionen nr 132, punkt 9:o, har Kungl. Maj :t under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 11 mars
1949 föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i propositionen förordats förordna angående omreglering
i vissa fall av avlöning till tjänsteman å indragnings- eller disponibilitetsstat.

1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglering har på visst sätt
också omfattat personal, som tidigare avförts från aktiv stat, i det att för
ifrågavarande personal genomförts en omreglering av pensionerna, vilken
i princip medför att pensionsnivån höjts till paritet med den, som gäller
enligt 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen. De bestämmelser,
som sålunda gälla angående omreglerad pension, bliva tillämpliga ej endast
på personal, som före den 1 juli 1947 avgått med pension, utan även på
personal, som före den 1 juli 1947 överförts till och nämnda dag alltjämt
kvarstod å indragnings- eller disponibilitetsstat.

I enlighet med tillämpade grundregler har däremot någon omreglering
av löneförmånerna för tjänstemän å indragnings- eller disponibilitetsstat
icke genomförts i samband med 1947 års allmänna lönereglering.

Till följd av att pensionsreglering men ej lönereglering genomförts för
personal å indragnings- och disponibilitetsstat har en sådan omkastning
uppkommit, att avlöningen för sådan personal i en del fall understiger den
pension vederbörande erhåller vid uppnådd pensionsålder. Angivna förhållande
har uppmärksammats i ett ärende, vari vissa till indragningsstat överförda
landsfiskaler gjort framställning om höjning av avlöningen å indragningsstat
i form av gottgörelse för förlorade sportler m. in. I ett i
nämnda ärende avgivet utlåtande har statskontoret — som avstyrkt bifall
till sökandenas, tidigare i domstolsväg mot kronan framförda men ogillade
krav på kompensation för förlorad inkomst av sportler in. in. — anfört, att
ämbetsverket funne vissa skäl tala för en reglering av indragningsstatsförmånerna
med hänsyn till att dessa vore lägre än den omreglerade pension,

1 llihang till riksdagens protokoll 1919. C saml. Nr 181—182.

2

Statsutskottets utlåtande nr 181.

som vederbörande vid pensionsavgången regelmässigt finge uppbära. Statskontoret
har därvid föreslagit, att indragningsstatsförmånerna för landsfiskalerna
bestämmas till belopp, motsvarande hel, på begynnelseunderlaget för
befattning i lönegrad Ca 25, d. v. s. lägsta lönegraden för landsfiskaler, bestämd
tjänstepension samt att befattningshavarna befrias från skyldighet
att vidare erlägga pensionsavgifter.

Enligt departementschefens mening kan det icke anses helt tillfredsställande,
att de av staten anställda och avlönade tjänstemän, som blivit överförda
på indragnings- eller disponibilitetsstat och för vilka lönen därvid
avvägts på sådant sätt, att den skulle överstiga deras blivande pension, beräknad
enligt de vid överförandet gällande bestämmelserna, med hänsyn till
beslutad omreglering av pensionsförmånerna erhålla lägre avlöning än den
pension, vartill de bliva berättigade. På grund härav föreslås att i de fall, då
beloppet av de kontanta avlöningsförmånerna å indragningsstat — i förekommande
fall inklusive sportelersättning men minskade med pensionsavdrag
— eller å disponibilitetsstat understiga beloppet av den på grundval av
begynnelseunderlaget bestämda tjänstepension, vartill vederbörande enligt
nu gällande bestämmelser är berättigad, den enligt hittillsvarande grunder
utgående avlöningen må ersättas med belopp motsvarande nämnda pensionsförmåner;
i anslutning därtill föreslås skyldigheten att i fortsättningen
erlägga pensionsavgifter eller vidkännas pensionsavdrag böra upphöra. Omregleringen
anses böra genomföras räknat från och med den 1 juli 1947
och förutom landsfiskaler omfatta de övriga statstjänstemän, för vilka motsvarande
förhållande föreligger. Anordningen anses jämväl böra tillämpas
beträffande de tjänstemän, som efter den 1 juli 1947 överförts på indragningsstat,
och därvid erhålla giltighet räknat från och med överförandet.

Utskottet. För att kunna bedöma den reella innebörden och verkningarna
av Kungl. Maj :ts förevarande förslag har utskottet funnit det erforderligt
att företaga en del kompletterande utredningar beträffande de kategorier
av tjänstemän, som beröras av förslaget. Sådana utredningar ha ansetts så
mycket mera påkallade som en stark återhållsamhet genomgående präglat
behandlingen vid innevarande års riksdag av föreliggande förslag om
löneförbättringar för skilda kategorier av i tjänst varande befattningshavare.

Från de olika myndigheterna ha sålunda infordrats uppgifter angående
antalet av förslaget berörda befattningshavare, storleken av nu utgående
och i propositionen föreslagna löneförmåner för varje befattningshavare, de
tidsperioder, under vilka den förhöjda ersättningen skulle utgå m. in. Utredningen
har visat, att förslaget berör sammanlagt något över 60 tjänstemän,
av vilka — förutom landsfiskaler — kunna nämnas tjänstemän vid
domänverket, distriktslantmätare och häradsskrivare. Med nu utgående rörligt
tillägg skulle förslaget medföra en sammanlagd merutgift för statsverket
av ca 800 000 kronor, intill dess samtliga erhållit pension. Merbeloppet
per år varierar starkt för olika befattningshavare och uppgår högst till inemot
3 800 kronor. För landsfiskalerna, som utgöra den största kategorien,

Statsutskottets utlåtande nr 181.

3

torde löneförbättringen i allmänhet komma att uppgå till ca 2 500 kronor
per år, för distriktslantmätare till ca 3 000 kronor per år och för personal
vid domänverket varierande mellan 250 och 1 500 kronor per ar. Utredningen
har vidare givit vid handen, att åtskilliga av ifrågavarande tjänstemän
uppbära inkomst från enskild tjänst.

Den av utskottet företagna undersökningen har såsom framgår av ovanstående
uppgifter visat, att förslaget torde komma att erhålla iörhållandevis
begränsad räckvidd. I likhet med Kungl. Maj :t anser utskottet jämväl
vissa skäl tala för att löneförmånerna för ifrågavarande tjänstemän icke
böra understiga de pensionsförmåner, vartill de framdeles bliva berättigade.
Utskottet har vid en avvägning mellan de motiv, som kunna anföras för
Kungl. Maj :ts förevarande förslag, och de principiella betänkligheter, som
eventuellt skulle kunna resas mot att i det nu rådande läget förbättra lönevillkoren
för en kategori tjänstemän utan tjänstgöringsskyldighet, funnit
sig _ om än med tvekan — böra tillstyrka bifall till propositionen i denna
del.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i statsrådsprotokollet över
finansärenden för den 11 mars 1949 förordats förordna angående
omreglering i vissa fall av avlöning till tjänsteman
å indragnings- eller disponibilitetsstat.

Stockholm den 10 november 1949.

På statsutskottets vägnar:

KARL WARD.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Riekard Lindström, Sven Larsson,

Mannerskantz, Gränebo, Karl; Andersson, Ohlon, Gustaf Karlsson, fröken
Andersson, herrar Iwar Anderson, Heiding, Johan Eric Ericson och Hesselbom;
samt

från andra kammaren: herrar Ward, Malmborg i Skövde, Svensson i
Grönvik, Bergström, Boman i Kieryd, Andersson i Malmö, Hjalmarson, Mårtensson
i Uddevalla, Larsson i Stockholm, Rubbestad, Lindholm och Henriksson.