Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

1

Nr 35.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva m. m.

Genom en den 18 november 1949 dagtecknad proposition, nr 219, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag
till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruva in. in.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för förslaget, får utskottet, i den
mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll. Syftet med förevarande proposition
är att trygga ett svenskt inflytande över gruvföretag, som innehavas
av utländska rättssubjekt eller av sådana svenska rättssubjekt i vilka ett
icke alltför obetydligt utländskt inflytande kan göra sig gällande. I propositionen
föreslås därför, att Konungen skall äga förordna att rätt till gruva
eller andel däri som innehaves av dylikt rättssubjekt skall mot lösen avstås
till Kronan eller annan som Konungen bestämmer.

Sedan inom justitiedepartementet utarbetats ett utkast till lag i ämnet, avgåvos
efter remiss yttranden över detsamma av kommerskollegium och industriförbundet.

Vid remissen till lagrådet anförde t. f. chefen för justitiedepartementet,
statsrådet Quensel, bl. a. följande:

»Såsom förut framhållits har lagstiftningen alltsedan 1870-talet innehållit
stadganden, vilka möjliggjort en viss kontroll över och begränsning av utländska
intressen i svenska gruvor. Någon tid efter det första världskrigets
utbrott skärptes dessa stadganden, och senare har lagstiftaren ånyo
ingripit för att ytterligare stärka skyddet mot en utländsk exploatering av
våra mineralfyndigheter. Motiven till dessa åtgärder ligga i öppen dag. En
stat kan svårligen tolerera ett alltför stort främmande herravälde över
den ur olika synpunkter utomordentligt betydelsefulla naturtillgång som
dess gruvor utgöra. Innan mera effektiva hinder restes mot att utländska
rättssubjekt direkt eller indirekt förvärvade ett bestämmande inflytande
över mineralfyndigheterna i vårt land, hade emellertid en mycket betydande
del av särskilt våra järnmahnstillgångar kommit i utländsk ägo. Lagen ingrep
icke mot dessa äldre förvärv, men såsom av den förut lämnade redo 1

Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 35.

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

görelsen framgår ha förhållandena likväl i praktiken utvecklats på ett ursvensk
synpunkt mycket gynnsamt sätt, i det att de flesta utländska intressena
i våra gruvor undan för undan avvecklats. Rörande denna utveckling
må bland annat erinras om det statliga förvärv av ett större antal s. k.
tyskgruvor, för vilket i det föregående redogjorts. Alltjämt ägas eller kontrolleras
emellertid vissa betydelsefulla svenska gruvor av utländska rättssubjekt,
andra än tyska. Någon laglig möjlighet att avveckla de främmande
intressena i jämväl dessa gruvor finnes för närvarande icke. Enligt min
mening framstår detta såsom en brist i lagstiftningen, vilken bör avhjälpas
trots att nämnda gruvor äro jämförelsevis få till antalet. Jag vilt i detta
hänseende särskilt framhålla de betydande olägenheter ur svensk synpunkt,
som kunna uppstå med avseende å de i Norrbottens län belägna gruvfyndigheter,
vilka innehavas av Bergverksaktiebolaget Freja. Detta bolag är visserligen
svenskt, men aktierna däri äro alltsedan tiden före tillkomsten av 1916
års lag i utländsk ägo, låt vara att det är ovisst vilket utländskt rättssubjekt
som för närvarande är rätter ägare till aktierna. Den omständigheten
att nämnda aktier, utan hinder i svensk lag, kunna bli ett spekulationsobjekt
på den internationella marknaden måste med hänsyn till gruvföretagets belägenhet
i omedelbar förbindelse med en huvuddel av de malmfyndigheter
som bearbetas av Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag —- där staten är
hälftendelägare — och i betraktande jämväl av mineralens art och kvalitet
anses innebära en väsentlig risk ur svensk synpunkt.

På grund av vad sålunda anförts vill jag tillstyrka en lagstiftning efter de
linjer, som angivits i det förut omnämnda lagutkastet. Detta syftar just till
att skapa en laglig möjlighet att genom tvångsinlösen i svensk ägo överföra
vissa av utländska eller farliga svenska rättssubjekt innehavda gruvföretag.
En lagstiftning med detta syfte har också tillstyrkts av de i ärendet
hörda remissinstanserna.

Enligt utkastet skulle ett förordnande om tvångsinlösen icke kunna meddelas
med mindre synnerliga skäl förelåge att säkerställa svenskt
inflytande över gruvföretaget. Detta förslag vill jag för egen del biträda. De
möjligheter som den föreslagna lagstiftningen skulle erbjuda böra med
andra ord utnyttjas endast i sådana fall, då ett särskilt betydelsefullt nationellt
intresse det påkallar. Utkastet innebar vidare att, därest förordnande
om tvångsinlösen meddelades, gruvföretaget skulle avstås antingen till kronan
eller till annan som Konungen bestämde. Även på denna punkt anser
jag mig kunna godtaga utkastet. Därest flera, i och för sig godtagbara inlösare
skulle kunna tänkas, bör valet mellan dem träffas med hänsyn till
vad som är lämpligast ur driftsmässig eller allmän ekonomisk synpunkt.

I enlighet med vad nu sagts har inom justitiedepartementet utarbetats ett
förslag till lag om inlösen i vissa fall av rätt till gruv
a in. in.»

Efter att ha förklarat, att det remitterade förslaget i allt väsentligt överensstämde
med utkastet, behandlade statsrådet Quensel förslagets detaljutformning
och anförde därvid bl. a. följande:

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

3

»Då det icke är uteslutet, att förordnande om inlösen kan behöva meddelas
redan innevarande år, torde lagen böra träda i kraft omedelbart. Med
hänsyn till att lagförslaget bygger på det förut omnämnda förslaget till lag
angående ändring i expropriationslagen samt att de lagändringar som upptagas
i sistnämnda förslag äro avsedda att träda i kraft först vid årsskiftet,
bör emellertid ansökan om stämning i mål om inlösen icke få göras före
den 1 januari 1950.»

Lagrådet framställde vissa detaljanmärkningar, vilka vid ärendets vidare
behandling vunnit beaktande.

Utskottet. Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot förslaget.
Emellertid har utskottet i utlåtande nr 34 i anledning av Kungl. Maj :ts
proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 maj 1917
(nr 189) om expropriation, m. in. förordat, att tidpunkten för ikraftträdandet
av ändringarna i expropriationslagen måtte bestämmas till den 1 april
1950. Under förutsättning att riksdagen beslutar i enlighet med vad utskottet
sålunda förordat bör den i slutstadgandet till förevarande lagförslag angivna
tidpunkten då ansökan om stämning i mål som avses i lagförslaget
lidigast må göras eller den 1 januari 1950 framflyttas till den 1 april 1950.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit viss
ändring böra vidtagas i det genom propositionen framlagda
lagförslaget — måtte för sin del antaga följande förslag till

Lag

om inlösen i vissa fall av rätt till gruva in. in.

(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Innehaves rätt till gruva eller andel däri av utländsk medborgare, samfällighet
eller stiftelse eller ock av svensk samfällighet, som enligt lagen om
\issa
aktier i vissa bolag icke äger utan Konungens tillstånd förvärva inmutad
mineralfyndighet, må Konungen, om synnerliga skäl föreligga att säkerställa
svenskt inflytande över gruvföretaget, förordna att den rätt till gruva eller
andel däri, varom fråga är, skall mot lösen avstås till kronan eller annan som
Konungen bestämmer.

Inlösen som nu sagts skall omfatta jämväl annan rättsinnehavaren tillhörig
lös eller fast egendom, som nyttjas i eller är avsedd för gruvverksamheten
eller eljest är att hänföra till densamma.

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

(Kungl. Maj. ts förslag:) (Utskottets förslag:)

2 §•

Skall egendom avstås enligt 1 §, äger Konungen förordna, att inlösen skall
omfatta jämväl annan rättsinnehavarens egendom, som hör till någon i
omedelbar anslutning till gruvföretaget bedriven rörelse.

I den mån rättsinnehavaren det begär, skall sådan egendom lösas, om eljest
synnerligt men skulle uppstå för honom.

3 §•

Beträffande inlösen skall vad i lagen om expropriation finnes i allmänhet
stadgat äga motsvarande tillämpning, i den mån ej annat föranledes av
bestämmelserna i denna lag.

4 §•

Mål om inlösen skall upptagas av expropriationsdomstolen i den ort där
gruvföretaget har sitt driftställe. Finnas driftställen inom olika expropriationsdomstolars
områden, förordne Konungen att frågan om inlösen skall i
sin helhet upptagas av den bland dessa domstolar som Konungen bestämmer.

5 §.

Avstås förutom lös egendom jämväl fast egendom, skall löseskilling bestämmas
särskilt för den lösa egendomen. Föreligger sådant fall som i 6 §
sägs, skall särskild löseskilling bestämmas för där avsedd egendom.

6 §•

Har någon till säkerhet för fordran panträtt i lös egendom, som avstås
enligt denna lag, äger han, ändå att fordringen ej är förfallen till betalning,
framför ägaren rätt att utfå sin fordran ur löseskillingen för denna egendom.
Samma skall ock gälla i fråga om den som har rätt att kvarhålla egendomen
till säkerhet för förfallen fordran.

Löseskilling för lös egendom, som är utmätt, skall, om borgenären det
yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser löseskillingen egendom, som
satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall löseskillingen, där part
det äskar, utgivas till överexekutor; och har denne att med beloppet förfara
på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat.

Vad i denna paragraf är stadgat gäller icke tomträtt eller vattenfallsrätt.

7 §•

Har någon på grund av förlagsinteckning förmånsrätt i egendom som
skall lösas, åligger det domstolen att så snart ske kan underrätta inteckningshavaren,
att talan om inlösen väckts.

Angående skyldighet för domstolen att tillsända bergmästaren underrättelse
om beslut, varom anteckning jämlikt 78 § gruvlagen bör ske i gruvregistret,
stadgas i nämnda lagrum.

Andra lagutskottets utlåtande nr 35.

5

(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)

Domstolen skall ock underrätta bergmästaren, när dom i mål om inlösen
vunnit laga kraft. Visar egendomens innehavare, att inlösningsrätten förverkats,
skall likaledes anmälan därom göras till bergmästaren.

Då inlösningen blivit fullbordad, åligger det länsstyrelsen att därom
ofördröj ligen göra anmälan till bergmästaren.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling;
dock att ansökan om stämning i mål
som avses i lagen ej må göras före
den 1 januari 1950.

Denna lag träder i kraft dagen
efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket
i Svensk författningssamling; dock
att ansökan om stämning i mål som
avses i lagen ej må göras före den
1 april 1950.

Stockholm den 8 december 1949.

På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.

Vid detta ärendes behandling ha närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Forslund, Wistrand, Hallagård,
Sten, Hermansson, Nils Elowsson och Sunne;

från andra kammaren: herrar Hellbacken, Jacobsson i Igelsbo, Holm,
Hagård, Stjärne, Lundberg, Andersson i Alfredshem och Carlsson i Bakeröd.