Första lagutskottets utlåtande nr 49.
1
Nr 49.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.
Genom en den 25 februari 1949 dagtecknad, till lagutskott hänvisad proposition,
nr 182, vilken behandlats av första lagutskottet, har Kungl. Maj :t
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet förda protokoll föreslagit
riksdagen att, under förutsättning att av riksdagen såsom vilande
antaget förslag till tryckfrihetsförordning bleve slutligen godkänt, antaga
ett vid propositionen fogat förslag till lag om förbud mot spridning av vissa
kartor m. m.
På hemställan av utskottet har årets riksdag under vårsessionen beslutat
uppskjuta behandlingen av denna proposition till den nu pågående höstsessionen.
Beträffande de skäl, som utöver vad nedan angivits anförts till stöd för
lagförslaget, får utskottet hänvisa till propositionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Enligt den nya tryckfrihetsförordningen betraktas tryckt karta såsom
tryckt skrift även då den utgives separat. Nu gällande administrativa bestämmelser
om förbud mot försäljning av vissa kartor måste därför ersättas
med lagbestämmelser; detta är förutsett i tryckfrihetsförordningen, vilken
lämnar utrymme för en reglering i lag av denna fråga. Propositionen
innehåller förslag till lagstiftning härom.
Förslaget innebär .att kartor över svenskt område i större skala än
1: 1 000 000 skola granskas och godkännas av kartverket i fråga om detaljer
av betydelse för försvaret. För att karta i större skala än 1: 20 000 skall
få spridas fordras särskilt tillstånd av kartverkskommissionen. I fråga om
den nya ekonomiska kartan i skalan 1: 10 000, vilken utgives av kartverket,
förutsättes att ett mindre antal kartblad skola vara hemliga och att kartbladen
i övrigt skola tillhandahållas efter rekvisition hos kartverket. Några
särskilda inskränkningar i rätten att förvärva de kartblad som icke äro hemliga
föreslås ej.
Gällande bestämmelser.
I kungörelsen den 6 november 1942 (nr 880), som ändrats genom kungörelse
den 1 juni 1945 (nr 225), angående förbud mot försäljning in. in. av
vissa kartor stadgas att karta över Sverige eller del därav i större skala
1 Bihang till riksdagens protokoll 191*9. 9 samt. 1 avd. Nr 49.
2
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
än 1:1 000 000 cj får framställas eller mångfaldigas för försäljning eller
eljest för spridning, med mindre kartan i fråga om sådana detaljer, som
kunde vara av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen blivit godkänd
vid granskning i rikets allmänna kartverk. Är kartan i större skala än
1: 50 000, må den ej försäljas i allmänna handeln annat än mot rekvisition
av statlig eller kommunal myndighet eller, såvitt angår enskilda, mot av
statlig eller kommunal myndighet tillstyrkt rekvisition. Genom kungl. brev
den 13 juli 1945 har hinder förklarats icke möta mot försäljning i allmänna
handeln av allmänt sjökort i skala 1: 50 000 eller därunder, oaktat detsamma
innehåller specialplansch i större skala än 1: 50 000.
I fråga om utförsel ur riket äro kartor underkastade det allmänna exportförbud
som gäller enligt kungörelse den 21 mars 1941 (nr 168) i dess
lydelse enligt kungörelse den 27 april 1945 (nr 142) och med däri den 19
oktober 1945 (nr 680) och den 26 april 1946 (nr 153) vidtagna ändringar.
Enligt kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 802) angående förbud mot
försäljning och utförsel av flygfotografier m. m. samt kungörelse den 27
september 1945 (nr 639) är det förbjudet att utan tillstånd av chefen för
försvarsstaben eller militär befattningshavare, som denne utsett, försälja,
hålla till salu eller utdela eller från riket utföra fotografi, som tagits under
luftfärd över svenskt område, fotografi av arméns, marinens eller flygvapnets
stridskrafter eller försvarsväsendet tillhörande befästningsanläggning,
fabrik, varv, förråd eller annan dylik anläggning samt fotografi öiver
kraftverksanläggning, vilket tagits på sådant sätt att anläggningen framträder
i fågelperspektiv. Förbudet gäller även efterbildning av fotografi, varmed
bl. a. avses i tryckpress framställd efterbildning.
Kartverkskommissionens förslag m. m.
I den nya tryckfrihetsförordningen, vilken antagits vid 1949 års riksdag
och gillats av Kungl. Maj :t och som träder i kraft den 1 januari 1950, har
begreppet tryckt skrift fått en vidsträcktare innebörd i fråga om karta, ritning
eller bild än tidigare. Det har enligt nu tillämpliga regler ansetts att
karta, ritning eller bild, om den ingår i tryckt skrift, tillhör denna men
däremot, om den utgives fristående, icke skall betraktas som tryckt skrift i
tryckfrihetsförordningens mening. Därför ha bestämmelser angående förbud
mot försäljning av vissa kartor och bilder kunnat utfärdas i administrativ
ordning. Då den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning, blir
emellertid karta, ritning eller bild enligt 1 kap. 5 § att anse som tryckt
skrift, även om den ej åtföljes av text. För att likväl möjliggöra vissa inskränkningar
i spridningen av sådan karta över Sverige eller del därav,
som innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, eller av därmed
jämförlig ritning eller bild har ett särskilt stadgande upptagits i 6 kap. 2 §,
enligt vilket närmare bestämmelser beträffande spridande av dylik karta,
ritning eller bild meddelas i lag. Härigenom uppkommer alltså behov av
bestämmelser i lag för att ersätta de administrativa föreskrifter som nu
finnas.
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
3
Frågan vilka bestämmelser som böra gälla på detta område har varit
föremål för utredning, främst med tanke på den nya ekonomiska kartan
i skalan 1: 10 000, som utgives av kartverket. Kartverkskommissioncn har
sålunda i skrivelse den 15 februari 1947 framlagt förslag rörande kontroll
å framställningen och försäljningen av vissa kartor.
I skrivelsen uttalas, att de restriktiva bestämmelser varom kan vara
fråga ha sin största betydelse för nyssnämnda ekonomiska karta. Kommissionen
hänför också i första hand sitt yttrande till denna karta. Som allmän
regel bör gälla, att kartan icke skall med text, tecken eller på annat sätt
angiva befintligheten av befästningar och av chefen för försvarsstaben såsom
hemliga angivna förråds- och basanläggningar och ej heller upptaga
sådana detaljer som särskilt underlätta angrepp med flyg, robotbomber,
artilleri eller sabotörer mot övriga militära och civila anläggningar av väsentlig
betydelse för försvaret eller folkförsörjningen.
Kartor som icke framställas av kartverket utan utgivas av annan myndighet,
offentlig institution eller enskild böra, enligt kommissionens förslag, i
huvudsak vara underkastade samma bestämmelser i fråga om kartans innehåll
som den ekonomiska kartan, och det enligt 1942 års kungörelse gällande
granskningstvånget bör därför bibehållas. Däremot bör i regel försäljningen
av dessa kartor vara fri. För att det emellertid icke härigenom skall
bliva möjligt att fritt utgiva karta i stor skala över områden av stor betydelse
ur försvarssynpunkt, t. ex. Stockholms skärgård, anser dock kommissionen
att det skall ankomma på kartverket att i samband med granskningen av
kartan besluta angående försäljningen. Kartverket skall därvid, när det kan
anses påkallat av viktiga militära skäl, äga föreskriva rekvisitionstvång av
samma innehåll som i 1942 års kungörelse.
Kartverkskommissionen förordar, att kartor i mindre skala än 1: 200 000
skola få fritt utföras men att andra kartor skola få utföras endast med
licens som meddelas, om kartan är i större skala än 1: 50 000, av Kungl.
Maj :t och eljest av kartverket efter samråd med chefen för försvarsstaben.
Yttranden över kartvcrkskommissionens förslag ha efter remiss avgivits
av överbefälhavaren, kartverket, statens handelskommission samt 1943 års
sekretessutredning.
Departementschefen.
Föredragande departementschefen, statsrådet Zetterberg, har i propositionen
anfört bl. a. följande:
Det bör betonas att frågan om spridningen av kartor icke i någon väsentlig
mån är en tryckfrihetsfråga. Utvidgningen av tryckfrihetsförordningens
tillämplighet beträffande kartor har skett för att en praktiskt tillfredsställande
avgränsning av begreppet tryckt skrift skall vinnas. Å andra sidan
ha de tryckfrihetssakkunniga uttalat att ur yttrandefrihetens synpunkt kravet
på fri spridning av kartor över Sverige eller del därav samt ritningar
och bilder, som äro jämförliga därmed, icke gör sig lika starkt gällande
som då fråga är om andra tryckalster men att däremot starka skäl kunna
4
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
föreligga att begränsa spridningen av sådan karta, ritning eller bild, om den
innehåller upplysningar av betydelse för rikets försvar.
Lagbestämmelser erfordras i första hand för att förhindra spridningen
av karta, vilken innehåller detalj uppgifter som kunna vara av betydelse
för rikets försvar. Liksom hittills böra de kartor som äro avsedda för spridning
granskas av kartverket, och uteslutning av vissa detaljer bör därvid
kunna uppställas som villkor för att spridning skall tillåtas. Av principiella
skäl möjliggör tryckfrihetsförordningen icke föreskrifter om förhandscensur.
Principiellt kan förbud således icke meddelas mot själva framställandet
och mångfaldigandet av karta, som ej blivit granskad och godkänd.
Spridningsförbud för kartan torde emellertid, såsom jag framhållit vid
framläggandet av propositionen till 1948 års riksdag angående ny tryckfrihetsförordning,
utgöra tillräcklig grund för en sådan granskning som redan
nu utövas av kartverket. I praktiken torde den som framställer kartan, för
att icke drabbas av spridningsförbudet, vanligen låta kartverket granska
denna redan då den föreligger i korrektur. Förbudet mot censur utgör icke
något hinder mot att en sådan av kartframställaren begärd granskning av
korrektur utföres.
De nu gällande bestämmelserna i 1942 års kungörelse innebära att
granskning av kartdetaljer skall ske, så snart kartan är i större skala än
1: 1 000 000. Kartverkskommissionen har förordat att denna regel bibehålies
och det torde ej föreligga några skäl att frångå densamma. Liksom hittills
bör undantag göras för kartor vilka framställas för försvarsväsendets räkning.
Såsom framgår av kommissionens yttrande är det ej heller meningen
att sådan granskning skall avse hittills vanliga förrättningskartor, t. ex. för
fastighetsbildning eller planändamål.
I vilken utsträckning vissa kartdetaljer böra vara uteslutna för att karta
skall kunna godkännas för spridning torde icke lämpligen kunna regleras
i detta sammanhang. Det bör ankomma på kartverket att i det enskilda fallet
besluta härom, men jag förutsätter att Kungl. Maj:t i administrativ ordning
kommer att meddela kartverket erforderliga anvisningar.
Beträffande kartor som utgivas av annan än kartverket innebär kommissionens
förslag att försäljningen i regel bör vara fri. För att det emellertid
icke därigenom skall bli möjligt att upprätta och fritt sälja karta i stor
skala över områden av stor betydelse ur försvarssynpunkt förordar dock
kommissionen att de enligt 1942 års kungörelse gällande inskränkningarna
i den allmänna handeln med dylika kartor skola bibehållas men att det skall
ankomma på kartverket att i samband med granskningen av kartorna besluta,
huruvida fri försäljning skall få ske. Därvid skulle kartverket i regel
ha att medgiva fri försäljning men i undantagsfall, när så av viktiga militära
skäl vore påkallat, kunna föreskriva att kartorna skulle vara underkastade
rekvisitionstvång. Vad nu sagts skulle således enligt kommissionens
förslag gälla kartor i större skala än 1: 50 000, dock med undantag
av vissa äldre ekonomiska kartor i skala 1:20 000, vilka skulle få säljas
fritt. Kartverket har i sitt yttrande förordat att bestämmelserna skola gälla
Första lagutskottets utlåtande nr 4g.
5
endast kartor i större skala än 1: 20 000 och överbefälhavaren har intagit
samma ståndpunkt men uttalat att kartverkets befogenhet att medgiva fri
försäljning borde begränsas till kartor som äro av väglednings- eller turistkartenatur.
En anordning som innebär att tillstyrkan av någon statlig eller kommunal
myndighet fordras för att karta skall få säljas i den allmänna handeln
lär i längden sakna större betydelse för att försvåra ett obehörigt anskaffande
och utnyttjande av kartor och jag kan därför icke tillstyrka dess bibehållande.
Ett fullständigt frigivande av försäljningen beträffande alla av
annan än kartverket utgivna kartor skulle emellertid å andra sidan, såsom
kommissionen anfört, kunna leda till att kartor i stor skala över områden
som äro särskilt viktiga ur försvarssynpunkt utgivas och spridas. Särskilt
då det gäller de områden över vilka kartblad av den nya ekonomiska kartan
icke skola få utlämnas till spridning utan skola hållas hemliga, är det
av vikt att spridningen av motsvarande kartor, upprättade på kommunalt
eller enskilt initiativ, kan förhindras. För spridning av kartor i stor skala,
lämpligen sådana i större skala än 1: 20 000, bör därför fordras tillstånd
med hänsyn ej allenast till de på kartan återgivna detaljerna utan även till
den betydelse kartan som helhet äger ur försvarssynpunkt. Fråga om sådant
tillstånd bör lämpligen prövas av kartverkskommissionen, i vilken
representanter finnas för både militära och civila myndigheter som kunna
beröras av frågan. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare
anvisningar rörande tillståndsprövningen. Hinder torde icke böra möta att
begränsa tillstånd till att avse spridning för visst ändamål, t. ex. planeringsverksamhet.
Enligt 1942 års kungörelse medför överträdelse av förbudet mot framställning
eller mångfaldigande av karta, som ej blivit godkänd, ej allenast
straff utan även förverkande av kartan eller, om den ej kan tillrättaskaffas,
dess värde. Uppenbarligen kan det vara av vikt att förverkande av
karta kan ske även vid överträdelse av de nu förordade bestämmelserna om
förbud mot spridning av karta i vissa fall. I allmänhet kan tryckt skrift icke
konfiskeras annat än i de fall och i den ordning tryckfrihetsförordningen
angiver. På grund av stadgandet i 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen
torde emellertid hinder icke möta alt meddela bestämmelser om förverkande
av karta som där avses på grund av otillåten spridning av kartan. Det
bör dock framhållas att sådana bestämmelser icke kunna medföra att tryckt
skrift eljest kan konfiskeras; åtgärden kan således endast avse kartan och,
om denna är förbunden med annan tryckt skrift på sådant sätt att den icke
särskilt kan bli föremål för förverkande, torde sådan åtgärd icke kunna
ifrågakomma.
Med hänsyn till att tryckt karta, såsom jag tidigare framhållit, enligt nya
tryckfrihetsförordningen är att hänföra till tryckt skrift kommer den allmänna
grundsatsen om rätt att fritt sprida tryckt skrift även att gälla tryckta
kartor. Tryckfrihetsförordningens bestämmelser torde icke endast gälla
spridning inom riket ulan även omfatta spridning som innebär utförsel. Då
6
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning sättes alltså det gällande
exportförbudet beträffande tryckta kartor ur kraft. För att förbud
mot utförsel av kartor skall kunna bibehållas erfordras därför bestämmelser
med stöd av 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen. Förbudet att ur riket
utföra kartor påkallas av helt andra skäl än det allmänna exportförbudet.
Det torde därför vara lämpligt att, såsom kartverkskommissionen föreslagit,
frågan härom regleras särskilt. Härvid torde lämpligen i detta sammanhang
böra upptagas ett allmänt förbud att utan tillstånd av Kungl. Maj :t
eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer ur riket utföra genom tryck
mångfaldigad karta över svenskt område i skalan 1: 200 000 eller större
skala. Det bör ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare bestämmelser
rörande förbudets tillämpning. Vid överträdelse av förbudet bli allmänna
regler om straff för olovlig varuutförsel m. in. tillämpliga.
Vad i det föregående anförts om kartor har endast avsett tryckta sådana.
Emellertid torde det icke möta några svårigheter att mångfaldiga kartor
genom annan metod än tryck, t. ex. genom fotografisk metod. Samma synpunkter
beträffande granskning av karta och tillstånd till spridning därav
samt utförsel av karta göra sig gällande, oavsett framställningssättet. Det
torde emellertid icke föreligga någon anledning att upptaga bestämmelser
i lag för annat än tryckta kartor; i övrigt kan motsvarande reglering ske
i administrativ ordning.
Enligt kungörelsen den 31 augusti 1940 (nr 802) gäller förbud att
sprida flygfotografier över svenskt område och vissa andra fotografier. Förbudet
avser även efterbildning av fotografi. Sådan efterbildning kommer,
om den är framställd i tryckpress, enligt den nya tryckfrihetsförordningen
att anses som tryckt skrift; bestämmelser med stöd av 6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen
äro därför erforderliga. Några skäl att i sak göra ändring
i vad som gäller enligt 1940 års kungörelse föreligga icke. Kungörelsen
avser i främsta rummet bilder som framställts med fotografisk metod och
som följaktligen icke falla under tryckfrihetsförordningen. För dem gälla
även efter det den nya tryckfrihetsförordningen trätt i tillämpning de bestämmelser
som meddelas i administrativ ordning. Det torde icke vara
lämpligt att olika regler gälla för spridningen av dessa fotografier och av
efterbildningar därav. På grund härav bör i detta sammanhang stadgas att
genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke är
att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig icke må spridas
utan tillstånd av Kungl. Maj :t eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer,
om efterbildningen innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar.
Det torde böra ankomma på Kungl. Maj :t att meddela närmare tilllämpningsföreskrifter
till detta förbud och att därvid särskilt meddela erforderliga
bestämmelser angående tillståndsprövning och påföljd för överträdelse
av förbudet. I sådana hänseenden kunna därigenom gemensamma
bestämmelser bibehållas för nu avsedda fotografier och för efterbildningar
därav.
Nu föreslagna lagbestämmelser böra träda i kraft den 1 januari 1950, då
den nya tryckfrihetsförordningen träder i tillämpning.
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
7
Sjö k arteve rkets förslag.
I en till utskottet inkommen skrivelse av den 29 april 1949 framförde
sjökarteverket vissa erinringar mot lagförslaget på grund av att detta, som
tydligen avsåge jämväl de av sjökarteverket utgivna sjökorten, icke utformats
med hänsyn härtill.
I skrivelse den 21 maj 19^9 anhöll utskottet hos statsrådet B. G. E.
Danielson under åberopande av § 46 riksdagsordningen, att denne måtte
utverka Kungl. Maj :ts befallning till sjökarteverket att i samråd med andra
sakkunniga myndigheter verkställa den vidare utredning rörande förevarande
lagförslag, som kunde föranledas av att den tilltänkta lagen syntes
böra göras tillämplig jämväl å sjökort. Genom ämbetsskrivelse den 3 juni
1949 uppdrog Kungl. Maj:t åt sjökarteverket att efter erforderligt samråd
med överbefälhavaren, kommerskollegium, statens handelskommission, kartverlcskommissionen
och 1943 års sekretessutredning verkställa den av utskottet
äskade utredningen.
Sjökarteverket anförde i skrivelse till nyss nämnda myndigheter bl. a.
följande:
Såvitt sjökarteverket kan bedöma torde begreppet karta såväl i tryckfrihetsförordningen
som i nu förevarande lagförslag omfatta jämväl de av
sjökarteverket utgivna sjökorten. Å andra sidan synas förarbetena till lagförslaget
närmast giva vid handen, att allenast landkartor åsyftas. Skulle
sjökorten — vilka som nämnts icke utgivas av rikets allmänna kartverk —
underkastas granskning i fråga om detaljer, som kunna vara av betydelse
för rikets försvar, vill det synas som om denna granskning, vilken bör företagas
ur marina försvarssynpunkter, icke bör vara förlagd hos rikets allmänna
kartverk, som saknar marin expertis. Ifrågavarande granskning synes,
såvitt avser av andra än sjökarteverket utgivna sjökort, böra anförtros chefen
för marinen.
Den i 1 § uppställda förutsättningen av kartverkskommissionens tillstånd
för spridande av kartor i större skala än 1: 20 000 synes ej heller böra
vinna tillämplighet å sjökorten. Praktiskt taget varje sjökort innehåller
s. k. specialer över mera betydande hamninlopp, vanligen i skala 1: 10 000.
Då kartverkskommissionen enligt sin instruktion (SFS 1946 nr 468) har
till uppgift att vara ett rådgivande organ i mera betydelsefulla frågor rörande
riktlinjerna för de allmänna kartarbetena -—• det är åtminstone i praxis
fastslaget att kommissionen icke har någon befattning med sjökorten
och då ingen av dess ledamöter torde besitta sjömilitär sakkunskap synes,
av enahanda skäl som nyss anförts, i 1 § omförmält tillstånd lämpligen böra
meddelas av chefen för marinen.
Vid sjökarteverkets skrivelse fanns fogat följande inom verket upprättade
förslag till
Lag
om förbud mot spridning nv vissa kartor m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Genom tryck mångfaldigad, av annan än rikets allmänna kartverk eller
sjökarteverket framställd landkarta eller sjökort över svenskt område i
8 Första lagutskottets utlåtande nr 4g,
större skala än 1: 1 000 000 må ej hållas till salu eller annorledes spridas,
om ej landkartan eller sjökortet blivit i fråga om detaljer som kunna vara
av betydelse för rikets försvar godkänd vid granskning i nedan angiven
ordning.
Granskning verkställes beträffande landkarta i allmänna kartverket och
beträffande sjökort av chefen för marinen. Tillstånd till spridning av landkartor
eller sjökort i större skala än 1: 20 (T00 meddelas beträffande landkartor
av kartverkskommissionen och beträffande sjökort av chefen för
marinen.
Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande
av landkarta och sjökort eller tillstånd till spridning därav som avses i
första stycket. Vad här ovan stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet
av landkarta eller sjökort som framställts för dess räkning.
2 §•
Den som i strid mot vad i 1 § är stadgat håller till salu eller annorledes
sprider landkarta eller sjökort straffes med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. Om förverkande av landkarta eller sjökort varom fråga är
gäller vad i allmänhet är stadgat om förverkande av föremål som använts
såsom hjälpmedel vid brott.
Utdömda böter ävensom förverkad landkarta och sjökort eller dessas
värde tillfalla kronan. Förverkad landkarta eller sjökort skall överlämnas
till kartverket respektive sjökarteverket.
3 §•
Landkarta eller sjökort över svenskt område, framställd genom tryck, i
skala 1: 200 000 eller större skala må icke utan tillstånd av Konungen eller
den myndighet Konungen bestämmer utföras ur riket.
4 §•
Genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke är
att hänföra till landkarta eller sjökort som avses i 1 §, är därmed jämförlig
må, om den innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas
utan tillstånd av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer;
Konungen meddelar härom närmare bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Har landkarta eller sjökort
enligt äldre bestämmelser vid vederbörlig granskning godkänts för framställning
eller mångfaldigande, vare godkännande enligt 1 § denna lag icke behövligt.
Ej heller erfordras tillstand till spridning av landkarta eller sjökort
enligt denna lag, om sådant tillstand meddelats enligt äldre bestämmelser.
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
9
Yttranden över sjökarteverkets förestående lagförslag inkommo från
samtliga förut nämnda myndigheter. Kommerskollegium hade endast vissa
formella erinringar mot sjökarteverkets lagförslag och fogade vid sitt yttrande
ett med hänsyn till dessa överarbetat lagförslag. 1943 års sekretessutredning
hade ur de synpunkter utredningen hade att företräda icke något
att erinra mot förslaget. Statens handelskommission begränsade sitt yttrande
till att avse 3 § i sjökarteverkets förslag mot vars innehåll kommissionen
icke hade något i princip att invända.
Sjökarteverkets förslag att ersätta begreppet karta med
termerna landkarla och sjökort avstyrkes av kartverkskommissionen,
som härom yttrar:
I den nya tryckfrihetsförordningens mening är givetvis sjökort att hänföra
till karta. Begreppet karta omfattar också utan tvivel i teknisk mening
varje skalenlig avbildning av ett område, vare sig det gäller land- eller sjöterritorium.
Det synes därför av formella skäl knappast vara lämpligt att i en lag,
som utgör en förutsatt följdförfattning till tryckfrihetsförordningen, införa
några nya begrepp på sätt sjökarteverket föreslagit genom uppdelning av
begreppet karta i landkarta och sjökort.
Överbefälhavaren anför i denna del huvudsakligen samma synpunkter
som kartverkskommissionen.
Vad angår 1 § i övrigt ha kartverkskommissionen och överbefälhavaren
icke velat göra annan ändring än att första stycket föreslås skola
börja med följande ord: »Genom tryck mångfaldigad av annan än rikets allmänna
kartverk eller sjökarteverket framställd karta . . .» Såsom motivering
för sin ståndpunkt har kartverkskommissionen anfört:
För de sjökort som utgivas av sjökarteverket synes ansvaret för utgivandet
böra vila å verket. I administrativ väg torde böra utfärdas föreskrifter
om vad i handeln förekommande av sjökarteverket framställda sjökort få
upptaga ur marin- och sjöfartssynpunkt. Vidare torde böra utfärdas föreskrifter
om viss granskning av sjökorten ur militär synpunkt.
Vid denna granskning skall tillses att å sjökorten icke upptagas detaljer
— huvudsakligen detaljer å land — som kunna medföra olägenhet med
hänsyn till försvaret. Det är alltså här fråga om en granskning av alldeles
samma slag som den granskning som verkställes av vanliga landkartor före
utgivandet. För att erforderlig enhetlighet skall vinnas torde kartverket
böra inkopplas härvid. Innan sjökarteverket utger sjökort bör sjökarteverket
sålunda låta granska sjökortet i kartverket. Skulle — efter förhandling
mellan verken — tveksamhet kvarstå t. ex. om viss detalj bör uteslutas
ur sjökortet eller ej, torde samråd höra ske även med militär myndighet,
närmast försvarsstaben. Bland annat enär det sätt, på vilket ändring av
sjökortet sker, kan ha direkt betydelse ur sjösäkerhetssynpunkt, synes
emellertid beslutanderätten om och ansvaret för sjökortens utformning formellt
böra vila å sjökarteverket. Om kartverket formellt skulle svara för
granskningen, skulle en uppdelning av ansvaret för sjökorten ske, som ur
olika synpunkter kan vara mindre lycklig.
Hur än granskningen av de av sjökarteverket utgivna sjökorten anordnas,
synes det f. ö. onödigt att granskningsförfarandet regleras i lagen. Eu smi
-
10
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
dig anpassning till vad som med hänsyn till omständigheterna kan vara
lämpligast försvåras därigenom. Den föreslagna ändringen i lagen synes
alltså böra ske, hur än granskningsförfarandet beträffande sjökarteverkets
sjökort anordnas.
Vad därefter angår sådana sjökort som utgivas av annan än sjökarteverket
torde det för de ganska ovanliga fall, som det här är fråga om, icke
vara erforderligt eller lämpligt att föreskriva en annan ordning för granskningen
än den som gäller för kartor i allmänhet. Gränsdragningen mellan
begreppen sjökort och landkarta torde för övrigt i dessa fall kunna möta
viss svårighet. Kartverkskommissionen förordar därför att granskningen
ombesörjes av kartverket, varvid samråd dock bör ske med sjökarteverket.
Erforderliga föreskrifter om sådant samråd och — i tveksamma fall eventuellt
jämväl med militär expertis — torde böra utfärdas i administrativ
ordning.
I fråga om sjökort, som utgivas av sjökarteverket, medför kartverkskommissionens
förslag att sjökarteverket — efter erforderligt samråd med kartverket
— beslutar om spridningen. Erforderliga administrativa föreskrifter
härom böra meddelas av Kungl. Maj :t. Andra sjökort (i större skala än
1:20 000) torde förekomma mycket sällan. Spridningstillstånd i fråga om
sådana sjökort — vilka alltså utgivas av annan än sjökarteverket — torde
böra givas av kartverkskommissionen. Det lärer kunna förutsättas, att samråd
därvid sker med sjökarteverket.
Överbefälhavaren har för sin del framfört förslag, som helt överensstämma
med kommissionens. Han anför därvid bl. a. följande:
Med avseende på granskning av sjökort i större skala än 1: 1 00.0 000 vill
jag framhålla att sjökorten omfatta och återge objekt på landområden liksom
vissa »landkartor» återge delar av havet. Så finnes t. ex. av Svenska
Turisttrafikförbundet utgivna kartor vilka torde få betraktas som en kombination
av »landkarta» och sjökort. Det synes icke tillfredsställande att
allmänheten skall behöva vända sig till två myndigheter för ifrågavarande
kartgranskning. Med anledning härav bör granskning av sjökort som utgivas
av annan än sjökarteverket åvila kartverket, varvid samråd dock bör
ske med sjökarteverket
I lagen omnämnt salu- och spridningsförbud synes icke böra omfatta av
kartverket eller sjökarteverket utgivna kartor. För övriga kartor bör kartverkskommissionen
bevilja spridningstillstånd.
Inom kartverkskommissionen har chefen för kartverket överdirektören
Hernlund haft avvikande mening. Han funne ur de synpunkter, som legat
till grund för det ifrågavarande lagförslaget, lämpligast och ur enhetlighetssynpunkt
mest effektivt att endast en myndighet hade att svara för övervakningen
av lagens tillämpning beträffande kartgranskning respektive tillstånd
till fri försäljning av kartor i större skala än 1: 20 000. På grund härav
ansåge kartverkschefen, att det i propositionen framlagda lagförslaget bort
tillämpas även för de kartor som benämnas sjökort. Kommissionens yttrande
borde därför enligt kartverkschefens mening i denna del haft följande
innehåll:
Vad angår frågan huruvida annan myndighet än rikets allmänna kartverk
bör granska sjökorten ur de synpunkter, som legat till grund för förslaget
om kartgranskning, får kommissionen som sin mening uttala, att det skulle
vara olyckligt ur tillämpningssynpunkt, om olika myndigheter skulle ut
-
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
11
föra den här avsedda granskningen. För kommissionen är det väl bekant,
att uppgifter, som ur försvarsväsendets synpunkt icke ansetts böra införas
på kartor — däri inbegripet de av kartverket utgivna officiella kartorna —
likväl mången gång återfinnas på sjökorten. Enhetlighet i tillämpningen är
en förutsättning för att kartgranskningen ur försvarsväsendets synpunkt
skall bliva tillfredsställade. Det är till föga nytta om en detalj, som är av
betydelse för rikets försvar, borttages på de av kartverket utgivna kartorna
men återfinnes på sjökort och därifrån för illegala ändamål lätt kan införas
på den granskade kartan.
Sjökarteverket har som skäl för sitt förslag att annan myndighet än kartverket
borde granska sjökorten anfört, att granskningen av sjökorten bör
företagas ur marina försvarssynpunkter och att kartverket saknar marin
expertis för en sådan granskning. Detta uttalande torde bero på en missuppfattning
av granskningens innebörd och sättet för dess genomförande.
Enligt lagförslagets 1 § fastställer Konungen närmare bestämmelser angående
godkännande av karta eller tillstånd till spridning därav. Bestämmelser
om vad som icke får införas på kartor fastställes alltså av Kungl.
Maj :t och torde bliva utformade efter hörande av försvarsstaben och de
kartutgivande verken i huvudsak enligt de grunder, som angivits i kartverkskommissionens
utredning och förslag i ämnet den 15 februari 1947. Detta
förslag är upprättat i samarbete med chefen för försvarsstaben och under
beaktande av att försvarsväsendets önskemål och det civila livets behov på
bästa möjliga sätt sammanjämkas beträffande kartornas innehåll. Kartverkets
granskning av inkomna kartor kommer — liksom för närvarande redan
är fallet — att ske genom militärassistenten, som därvid har att följa
de av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelserna. Alla dylika ärenden föredragas
inför kartverkschefen. Om vid granskningen tveksamhet uppstår rörande
behovet av vissa detaljers uteslutning på en viss karta, sker samråd
under band med försvarsstaben. Härvid står militär sakkunskap till förfogande
från såväl armén och marinen som flygvapnet. Det torde ur försvarsväsendets
synpunkt vara till fördel, att dessa frågor behandlas i samråd
med försvarsstaben, som har möjlighet alt bedöma uppkommande
granskningsspörsmål ur alla försvarsgrenarnas intressen. Det synes kommissionen
därför saknas anledning antaga att icke den i lagförslaget avsedda
granskningen genom kartverkets försorg skulle komma att fullt tillgodose
även de marina försvarsintressena.
I detta sammanhang torde till undvikande av missförstånd rörande eventuell
granskning av sjökort ur de synpunkter, som avses i lagförslaget, böra
framhållas, att bestämmelser om vilka sjökort som skola vara hemliga och
vad i handeln förekommande, av sjökarteverket framställda sjökort få
upptaga ur marin- och sjöfartssynpunkt, torde liksom hittills komma att
utfärdas av Kungl. Maj :t på samma sätt som motsvarande bestämmelser avses
skola utfärdas för kartverkets kartproduktion. Någon granskning av
alt sjökarteverket följer de av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelserna rörande
sjökortsframställningen kommer givetvis därvid icke i fråga vid
granskningen inom kartverket. Det gäller endast att granska, att de av
Kungl. Maj :t med stöd av det framlagda lagförslaget utfärdade allmänna bestämmelserna
om kartors innehåll i fråga om detaljer, som kunna vara
av betydelse för rikets försvar, bliva likformigt tillämpade även i fråga om
sjökort. Detta innebär i realiteten beträffande sjökorten, att granskning
sker att detaljer eller påskrifter, som icke få förekomma på övriga kartor,
icke heller införas på sjökorten. I denna del torde kartverket med sin mångåriga
erfarenhet om praxis vid granskningen och om försvarsstabens inställning
härtill vara den mest lämpliga myndigheten alt utöva gransk
-
12
Första lagutskottets utlåtande nr 4g.
Det kan i detta sammanhang omnämnas, att sådana kartutgivande statliga
verk som Sveriges geologiska undersökning och luftfartsstyrelsen alltid
underställa kartverket sina kartor i korrektur före utgivningen för granskning
i berörda hänseenden.
Vad kommissionen ovan framhållit beträffande granskning av kartor gäller
även i tillämpliga delar om lagförslagets bestämmelser rörande beviljande
av tillstånd till försäljning eller eljest spridning av kartor i större
skalor än 1: 20 000. Här har i Kungl. Maj :ts förslag till lag kartverkskommissionen
angivits som beslutande myndighet. Ehuru kommissionen anser
att av praktiska skäl det hade varit lämpligare om kartverket — såsom
kommissionen föreslagit — hade blivit den beslutande myndigheten även
i detta fall, vill kommissionen icke i detta sammanhang upptaga denna fråga
till diskussion. För sjökarteverket torde lagförslagets bestämmelser i denna
del sakna större betydelse. Sjökarteverkets sjökort torde som regel vara utgivna
i mindre skala än 1: 20 000, med undantag av vissa specialer över
hamnar. Det finnes enligt kommissionens mening icke något hinder att i
samband med att Kungl. Maj :t med stöd av lagförslagets 1 § andra stycket
utfärdar närmare bestämmelser i ämnet dylika specialer undantagas från
kartverkskommissionens tillståndsprövning och få fritt försäljas, blott specialernas
innehåll granskats av kartverket i fråga om detaljer och påskrifter,
som äro av betydelse för rikets försvar. Även om dylik undantagsbestämmelse
icke skulle utfärdas, kan den tillståndsbeviljande myndigheten
— i lagförslaget kartverkskommissionen — giva ett generellt sådant tillstånd
under nämnda förutsättning. Organisationen av försäljningen av sjökort
beröres ju icke av lagförslagets bestämmelser, utan kan denna alltjämt
ske enligt de grunder sjökarteverket finner lämpliga.
Även ledamoten av kommissionen rektorn Vieweg anförde avvikande mening.
Han uttalade därvid, att även sjökort borde i likhet med andra kartor
granskas av kartverket samt att han därför liksom kartverkschefen
funne att ändring ej lämpligen borde ske av propositionens lagförslag.
Den av sjökarteverket föreslagna ändringen i 2 § av lagförslaget beträffande
förfarandet med till kronan förverkad karta
anse kartverkskommissionen och överbefälhavaren icke böra komma till
stånd.
Rörande exportförbudet i3§i lagförslaget har statens handelskomrnission
erinrat om att kartor och sjökort icke äro uppförda å
den vid kungörelsen den 21 mars 1941 angående allmänt exportförbud fogade
frilistan, varför de sålunda i princip äro underkastade exportförbudet.
Med stöd av bemyndigande i sagda kungörelse hade emellertid kommissionen
från exportförbudet undantagit sjökort under förutsättning att de anmäldes
till utförsel av sjökarteverket. Genom att den exportreglering, som
avsåges med den föreslagna lagstiftningen, skulle omfatta allenast tryckta
kartor och sjökort i skala 1: 200 000 eller större skala, komme utförseln av
kartor eller sjökort i mindre skala än nu nämnts alltjämt att falla under
den allmänna exportförbudskungörelsen. Det torde därför böra övervägas
om och i vad mån utförseln av kartor och sjökort i mindre skala än 1: 200 000
Första lagutskottets utlåtande nr 49,
13
alltjämt skulle vara underkastad reglering. Bestämmelser härom kunde
emellertid utfärdas i administrativ ordning.
Sjökarteverket har i skrivelse till utskottet den 15 oktober 1949 sammanfattat
vad som förekommit i ovan återgivna yttranden samt gjort vissa
av dessa föranledda uttalanden. Med skrivelsen överlämnade verket till ut-*
skottet förutom visst utredningsmaterial tillika ett nytt lagförslag i ämnet.
Efter att ha redogjort för de tolkningssvårigheter, som rått beträffande
vad som är att hänföra till begreppet karta, förklarar sig sjökarteverket vidhålla
sin uppfattning, att lagen uttryckligen borde göras tillämplig jämväl å
sjökort. Enligt vanligt språkbruk betecknades nämligen ett sjökort knappast
som karta. Ur språklig synpunkt torde icke heller finnas något att erinra
mot begreppet land- eller sjökarta (jfr sjökarteverket, i Finland sjökartaverket
och i Norge sjökartverket).
Sjökarteverket uttalar vidare:
Vad angår de privat utgivna kartorna eller sjökorten ha överbefälhavaren
och kartverkskommissionen framhållit, att beträffande vissa skalenliga avbildningar
svårigheter 1''örefunnes att hänföra dem till rätt kategori (karta
eller sjökort). Sjökarteverket vill instämma häruti. När nu för undvikande
av tveksamhet beträffande rätt granskningsmyndighet, allmänna kartverket
eller sjökarteverket, eventuellt båda i vad på resp. verk ankommer, kartverkskommissionen
liksom överbefälhavaren förordar att granskningen av
de privat utgivna sjökorten anförtros allmänna kartverket, vill sjökarteverket
starkt ifrågasätta, huruvida en sådan ordning omedelbart och på
effektivaste sätt tillgodoser de ändamål som främst åsyftas med granskningen,
försvarets intressen.
Allmänna kartverket saknar marin expertis. Då sjökort i högre grad än
landkartor kunna innehålla uppgifter av betydelse för försvaret, synes det
knappast rationellt att låta granskningen av privat utgivna sjökort utföras
inom allmänna kartverket.
Av den vid kartverkskommissionens yttrande fogade reservationen har
överdirektören Hernlund betecknat granskningen ur försvarssynpunkt som
jämförelsevis rutinartad, varför marin expertis icke syntes behövlig i de
flesta fall. Endast om vid granskningen tveksamhet uppstode rörande behovet
av vissa detaljers uteslutning på en viss karta skedde samråd under hand
med försvarsstaben.
Sjökarteverket hyser för sin del den uppfattningen att privat utgivna sjökort
tarva cn långt mera ingående granskning än landkartor och de fall,
då försvarsstabens mening bör inhämtas, kunna förvisso bli talrika. Sjökarteverket
kan därför icke frångå sin tidigare framförda uppfattning att
föreslagen granskning, såvitt avser privat utgivna sjökort, bör anförtros
marin försvarsmyndighet. Ett särskilt stöd härför har ämbetsverket trott
sig finna i följande omständighet.
Enligt 5 § lagen den 17 maj 1940 med vissa bestämmelser till skydd för
försvaret in. in. jämfört med kungörelsen den 24 maj 1940 (nr 383) med
vissa bestämmelser angående tillämpningen av nämnda lag (bevakningskungörelsen)
må sjömätning eller lödning vid rikets kuster eller i därtill
hörande skärgårdar, farleder eller hamnar endast ske med tillstånd av chefen
för marinen. Då det ligger i sakens natur, att vid lödning erhållna djupsiffror
inflyta å särskild mätningskarta, synes det i och för sig närmast ligga
till hands alt den tillståndsheviljande myndigheten jämväl anförtros
14
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
granskningen av de sjökartor som kunna utgivas på grundval av erhållet
lodningsmaterial. Ämbetsverket vill i detta sammanhang erinra om Kungk
Maj :ts brev till chefen för sjökarteverket den 12 februari 1932 ang. framställning
om rätt att företaga vissa lödningar m. m. Enligt detta hade KungJ.
Maj :t lämnat medlem av svenska kryssarklubben, vilken vore svensk medborgare,
tillstånd att i den omfattning, han funne påkallat, företaga lödning
å platser, lämpliga för uppankring av mindre farkoster, ävensom i passager,
som omedelbart ledde till sådana ankarplatser, dock att över sådan lödning
förda anteckningar skulle bringas till allmän kännedom allenast under förutsättning
att medgivande därtill lämnades av chefen för marinstaben och
chefen för sjökarteverket.
Sjökarteverket har i sitt ursprungliga förslag förutsatt att granskningen
av de privat utgivna sjökorten skulle anförtros chefen för marinen. Då på
sätt förut framhållits det synes angeläget med en enhetlig instans för
granskning av såväl land- som sjökartor och då berörda granskning skall
företagas allenast i fråga om detaljer, som kunna vara av betydelse för
rikets försvar, vill det synas sjökarteverket som om granskningen av kartor
och sjökort borde förläggas till försvarsstaben. (Jfr försvarsstabens tillståndsgivning
betr. publicering av flygfotografier m. m.)
Ehuru det remitterade lagförslaget icke berör de av sjökarteverket utgivna
sjökorten, har överbefälhavaren i sitt yttrande föreslagit, att dessa
kort skulle underkastas granskning i allmänna kartverket. Då enligt nuvarande
ordning sjökarteverket icke är underställt gransknings myndighet
synes ej heller i administrativ ordning några förändrade bestämmelser härutinnan
vara påkallade.
Sjökarteverket uttalar slutligen att föreskrift till vilken myndighet förverkad
land- eller sjökarta skall överlämnas icke vore erforderlig. Frågan
därom syntes kunna regleras i administrativ ordning.
Vid skrivelsen hade, såsom nyss nämnts, fogats följande reviderade förslag
till
Lag
om förbud mot spridning av vissa kartor m. ni.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Genom tryck mångfaldigad, av annan än rikets allmänna kartverk eller
sjökarteverket framställd land- eller sjökarta (sjökort) över svenskt område
i större skala än 1: 1 000 000 må ej hållas till salu eller annorledes
spridas, om ej kartan blivit godkänd vid granskning i försvarsstaben i fråga
om detaljer, som kunna vara av betydelse för rikets försvar, samt, beträfmande
karta i större skala än 1: 20 000, tillstånd till spridningen meddelats
av chefen för försvarsstaben.
Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande
av karta eller tillstånd till spridning därav som avses i första stycket. Vad
i första stycket stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet av
karta som framställts för dess räkning.
15
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
2 §.
Den som i strid mot vad i 1 § är stadgat håller till salu eller annorledes
sprider där omförmäld karta straffes med dagsböter eller fängelse i högst
sex månader. Om förverkande av karta varom fråga är gälle vad i allmänhet
är stadgat om förverkande av föremål som använts såsom hjälpmedel vid
brott.
Utdömda böter ävensom förverkad karta eller dess värde tillfalla kronan.
3 §.
I 1 § omförmäld karta över svenskt område, framställd genom tryck, i
skalan 1: 200 000 eller större skala må icke utan tillstånd av Konungen
eller den myndighet Konungen bestämmer utföras ur riket.
4 §•
Genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke
är att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig må, om den
innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas utan
tillstånd av chefen för försvarsstaben. Konungen meddelar härom närmare
bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950. Har land- eller sjökarta vid
granskning enligt äldre bestämmelser godkänts för framställning eller
mångfaldigande, vare godkännande enligt 1 § denna lag icke behövligt. Ej
heller erfordras tillstånd till spridning av karta enligt denna lag, om sådant
tillstånd meddelats enligt äldre bestämmelser.
Utskottet.
Förevarande proposition har föranletts av att enligt nya tryckfrihetsförordningen
— i motsats till vad som hittills ansetts gälla — även en fristående
karta, som mångfaldigats genom tryck, blir att anse såsom tryckt
skrift och i princip underkastad för sådan gällande regler. Det har dock
i tryckfrihetsförordningen förutsetts, att särregler kunna bliva erforderliga
beträffande spridning av vissa kartor. Erforderliga bestämmelser skola enligt
6 kap. 2 § nya tryckfrihetsförordningen meddelas i form av lag. I likhet
med departementschefen är utskottet av den uppfattningen att det ur försvarssynpunkt
är nödvändigt att liksom hittills även framgent kontroll i
någon form utövas dels rörande vad som upptages på kartor över svenskt
område i större skalor dels ock i vissa fall beträffande spridandet av sådana
kartor. Nu gällande administrativa föreskrifter om spridning av kartor
måste under dylika omständigheter ersättas av lagregler i ämnet. Då med
16
Första lagutskottets utlåtande nr 49,
begreppet karta i tryckfrihetsförordningen förstås såväl landkarta som sjökarta
(sjökort), måste denna lagstiftning vara av den art att den är tilllämplig
å båda slagen av kartor.
Vad angår sådana landkartor och sjökort som utgivas av de båda viktigaste
statliga kartproducerande verken, rikets allmänna kartverk och sjökarteverket,
erfordras icke några lagregler i ämnet. Kungl. Maj :t har nämligen
möjlighet att genom administrativa tjänsteföreskrifter bestämma vad
dessa kartor få innehålla och hur de skola försäljas. Regler i förra hänseendet
ha redan givits beträffande sjökort i kungl. brev den 15 april 1932,
medan frågan om utfärdande av motsvarande föreskrifter beträffande landkartor
alltjämt är beroende på Kungl. Maj :ts prövning, sedan kartverkskommissionen
ingivit ett förslag i ämnet. För detta har lämnats närmare
redogörelse i propositionen. Beträffande spridandet av karta finnas nu
vissa föreskrifter, såvitt angår landkarta, i 1942 års kungörelse och i fråga
om sjökort i kungl. brev den 13 juli 1945.
I propositionen ha allenast kartor utgivna av allmänna kartverket undantagits
från det i 1 § angivna förfarandet. Härav skulle följa att sjökarteverkets
sjökort skulle vara underkastade bl. a. den granskning, som
i propositionen föreslås skola utövas av allmänna kartverket. På av kartverkskommissionen
anförda skäl synes det emellertid utskottet lämpligare,
att de båda kartproducerande verken jämställas i förevarande hänseende
och att sålunda jämväl av sjökarteverket utgivna sjökort undantagas granskningen.
I sådant syfte förslår utskottet viss ändring av 1 §. Emellertid bör
genom administrativa bestämmelser tillses, att i förekommande fall nödig
samverkan mellan de båda verken tryggas, så att t. ex. sådana föremål,
vilka ur lantmilitära försvarssynpunkter icke få upptagas å allmänna kartverkets
kartor, icke heller medtagas å sjökort, som utgives av sjökarteverket.
Förevarande lagstiftning kan på nu angivna grunder, så vitt gäller regler
angående kartors innehåll och spridning, begränsas till att avse av
andra än allmänna kartverket och sjökarteverket utgivna kartor. För att
man skall kunna kontrollera att dylika tryckta kartor över svenskt område
icke innehålla ur försvarssynpunkt olämpliga uppgifter, skola dessa enligt
propositionen underkastas granskning i allmänna kartverket, dock endast
under förutsättning att de äro i större skala än 1: 1 000 000. Sjökarteverket
har i anledning härav framhållit, att allmänna kartverket, som saknar marin
expertis, icke är skickat att granska privat utgivna sjökort ur sjömilitära
synpunkter, och har i sitt slutliga förslag hemställt, att granskningen
skall för alla fall, såväl beträffande landkarta som i fråga om sjökort,
överflyttas till chefen för försvarsstaben. Sjökarteverket motiverar
sitt ställningstagande med att hos försvarsstaben finnes förenad lantmilitär
och sjömilitär fackkunskap och att granskningen, som just skall avse
detaljer av betydelse för rikets försvar, lämpligen borde förläggas till militär
myndighet. Sjökarteverket erinrar slutligen om att chefen för försvarsstaben
redan har ett liknande granskningsuppdrag, nämligen i fråga
om flygfotografier.
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
17
Utskottet vill till en början framhålla önskvärdheten av att vid granskningsarbetet
såväl lantmilitär som i förekommande fall sjömilitär sakkunskap
finns att tillgå. Fråga uppstår i första hand huruvida avgörandet skall
läggas hos militär eller civil myndighet. Även om av Kungl. Maj :t anvisade
riktlinjer skola följas vid granskningen, kunna dessa uppenbarligen vid tillläinpningen
tolkas olika. Skilda intressen stå bär mot varandra. En uppgift
kan av en militär myndighet bedömas böra borttagas av försvarshänsyn,
medan en civil kartmyndighet är mera benägen att tillgodose kartutgivarens
intresse av att uppgiften skall finnas kvar på kartan. Avvägningen mellan
dessa intressen har enligt nu gällande 1942 års kungörelse varit anförtrodd
allmänna kartverket ensamt, vilken ståndpunkt också propositionen intager.
Det synes knappast föreligga tillräckliga skäl för att nu beröva civil myndighet
denna uppgift. Även arbetstekniskt torde det vara förenat med vissa
fördelar, om granskningsarbetet åvilar myndighet, som sysslar med kartutgivning.
Endast allmänna kartverket och sjökarteverket torde därvid
kunna ifrågakomma som granskningsmyndighet.
Sjökarteverket hade i sitt första förslag utgått från att landkarta skulle
granskas i allmänna kartverket och sjökort av chefen för marinen. Emellertid
torde det, som särskilt kartverkskommissionen framhållit, icke vara
praktiskt möjligt att göra en sådan uppdelning på två slag av kartor. Blandformer
finnas, och vidare innehålla t. ex. sjökorten regelmässigt uppgifter
rörande vissa föremål på land. Det kunde under sådana omständigheter tänkas
ifrågakomma att föreskriva granskning i båda kartverken. Emellertid
bör en sökande icke betungas med att gå till flera myndigheter för att få
en karta godkänd. Om någon erhållit godkännande från ettdera kartverket,
bör han vara tryggad mot straffpåföljd.
Utskottet har på nu angivna skäl stannat för att föreslå att granskningen
skall utföras i ettdera av de båda verken. I princip kommer sålunda den sökande
att kunna efter fritt val ingiva sin karta för granskning till vilketdera
verket han önskar. Det torde emellertid följa av sakens natur, att den
som önskar utgiva en landkarta går till allmänna kartverket och den
som önskar få ett sjökort godkänt vänder sig till sjökarteverket. Om
mot förmodan en landkarta skulle ingivas till sjökarteverket eller ett
sjökort till allmänna kartverket, förutsätter utskottet att vederbörande
verk på eget initiativ överlämnar ärendet till den behöriga myndigheten.
Vidare måste förutsättas all i de fall eu karta innehåller detaljer av betydelse
såväl ur lantmilitär som ur sjömilitär synpunkt kartan blir föremål för
granskning i båda verken, ehuru det formella avgörandet skall ligga hos endast
det ena verket. Med hänsyn till vikten av att enhetliga principer tillämpas
vid granskningen är angeläget att detta samarbete blir effektivt. Utskottet har
emellertid icke funnit erforderligt att i lagtexten intaga närmare bestämmelser
om denna samverkan ulan utgår från att frågan i den män så erfordras
regleras i administrativ väg.
Vad härefter gäller tillståndsgivningen i fråga om spridande av karta
i större skala än 1:20 000 finner utskottet den för alla fall kunna an
2
Bihang till riksdagens protokoll 19b9. 9 sand. 1 avd. Nr 49.
18
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
förtros kartverkskommissionen. I denna ingår visserligen icke någon särskild
representant för marinen, men chefen för försvarsstaben får i förekommande
fall tillse att även de sjömilitära intressena vinna beaktande. I
denna del föreslår utskottet sålunda icke någon ändring i propositionen.
Såsom sjökarteverket framhållit i sitt slutliga förslag, synes någon bestämmelse
om huru skall förfaras med karta, som förverkats till kronan,
icke erforderlig i denna lag. Utskottet föreslår därför, att andra punkten i
2 § andra stycket i propositionens lagförslag får utgå.
Med instämmande i vad handelskommissionen i sitt yttrande över sjökarteverkets
förslag anfört rörande 3 § vill utskottet framhålla önskvärdheten
av ett närmare övervägande, huruvida icke kartor kunde helt undantagas
från det allmänna exportförbudet, såsom är fallet i fråga om böcker.
Om så skedde, skulle för utförseln av kartor icke gälla andra inskränkningar
än de, som stadgas i förevarande paragraf.
Vid beivrande av överträdelse av utförselförbudet i 3 § skall enligt uttalande
i propositionen lagen om straff för olovlig varuutförsel gälla. För att
undanröja all tvekan härvidlag finner utskottet lämpligt att till paragrafen
foga ett andra stycke, vari klart angives att varuutförsellagen skall vara tilllämplig.
I övrigt har utskottet — bortsett från en redaktionell jämkning i slutstadgandet
— icke funnit anledning till erinran gentemot det av Kungl. Maj :t i
propositionen framlagda lagförslaget.
Med stöd av det anförda får utskottet, sedan den nya tryckfrihetsförordningen
numera blivit antagen och gillad, hemställa,
att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit vissa
ändringar böra företagas i det genom förevarande proposition
framlagda lagförslaget — måtte för sin del antaga följande
förslag till
Lag
om förbud mot spridning av vissa kartor m. m.
Härigenom förordnas som följer.
(Kungl. Maj:ts förslag:)
1 §•
Genom tryck mångfaldigad, av annan
än rikets allmänna kartverk
framställd karta över svenskt område
i större skala än 1: 1 000 000 må ej
hållas till salu eller annorledes spridas,
om ej kartan blivit godkänd vid
granskning i kartverket i fråga om
detaljer som kunna vara av betydelse
för rikets försvar samt, beträffande
(Utskottets förslag:)
1 §•
Genom tryck mångfaldigad, av annan
än rikets allmänna kartverk eller
sjökarteverket framställd karta över
svenskt område i större skala än
1: 1 000 000 må ej hållas till salu eller
annorledes spridas, om ej kartan
blivit godkänd vid granskning i allmänna
kartverket eller sjökarteverket
i fråga om detaljer som kunna
Första lagutskottets utlåtande nr 49.
19
(Kungl. Maj:ts förslag:) (Utskottets förslag:)
karta i större skala än 1: 20 000, till- vara av betydelse för rikets försvar
stånd till spridningen meddelats av samt, beträffande karta i större skala
kartverkskommissionen. än 1: 20 000, tillstånd till spridningen
meddelats av kartverkskommissionen.
Konungen fastställer närmare bestämmelser angående sådant godkännande
av karta eller tillstånd till spridning därav som avses i första stycket.
Vad i första stycket stadgats skall ej gälla spridning inom försvarsväsendet
av karta som framställts för dess räkning.
2 §•
Den som i strid mot vad i 1 § är stadgat håller till salu eller annorledes
sprider karta straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader. Om
förverkande av karta varom fråga är gälle vad i allmänhet är stadgat om
förverkande av föremål som använts såsom hjälpmedel vid brott.
Utdömda böter ävensom förverkad Utdömda böter ävensom förverkad
karta eller dess värde tillfalla kro- karta eller dess värde tillfalla kronan.
Förverkad karta skall över- nan.
lämnas till kartverket.
3 §•
Karta över svenskt område, framställd genom tryck, i skalan 1: 200 000
eller större skala må icke utan tillstånd av Konungen eller den myndighet
Konungen bestämmer utföras ur riket.
Angående påföljd för överträdelse
av detta förbud gäller vad som är
stadgat i lagen om straff för olovlig
varuutförsel.
4 §•
Genom tryck framställd efterbildning av fotografi som, ehuru den icke
är att hänföra till karta som avses i 1 §, är därmed jämförlig må, om den
innehåller upplysning av betydelse för rikets försvar, icke spridas utan tillstånd
av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer; Konungen
meddelar härom närmare bestämmelser.
Denna lag träder i kraft den 1 ja- Denna lag träder i kraft den 1 januari
1950. Har karta enligt äldre be- nuari 1950. Har karta enligt äldre bestämmelser
vid granskning i kart- stämmelser vid granskning i allmänverket
godkänts för framställning el- na kartverket godkänts för framställler
mångfaldigande, vare godkännan- ning eller mångfaldigande, vare gödde
enligt 1 § denna lag icke behov- kännande enligt 1 § denna lag icke
ligt. Ej heller erfordras tillstånd till behövligt. Ej heller erfordras till
-
20
Första lagutskottets memorial nr 49.
(Kungl. Maj.ts förslag:) (Utskottets förslag:)
spridning av karta enligt denna lag, stånd till spridning av karta enligt
om sådant tillstånd meddelats enligt denna lag, om sådant tillstånd medäldre
bestämmelser. delats enligt äldre bestämmelser.
Stockholm den 9 november 1949.
På första lagutskottets vägnar:
OLOV RYLANDER.
Vid detta ärendes behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Branting*, Lindblom*, fru SjöströmBengtsson,
herrar Lindgren, John Wiktor Jonsson*, Löthner, Ivar Nilzon
och Georg Pettersson;
från andra kammaren: herrar Rylander, Lindberg, Landgren, Antby,
Andersson i Mölndal, fru Johansson i Skövde, herrar Svensson i Stenkyrka
och Östlund*.
'' Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1949. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
493726