Bankoutskottets utlåtande nr 48.

1

Nr 48.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
rörande pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare, m. m., jämte
i ämnet väckta motioner.

I en den 1 april 1949 dagtecknad proposition nr 200, sonr hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj :t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl.
Maj :t a) att utfärda reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats; b) att under de förutsättningar
och i den omfattning, som i propositionen förordats, vidtaga ändringar i
sålunda utfärdat reglemente; c) att med iakttagande av de huvudgrunder,
som i propositionen förordats, meddela de bestämmelser i övrigt, som erfordras
för pensionsregleringens genomförande; samt d) att under budgetåret
1949/50 till statens pensionsanstalts förfogande ställa medel för de
utgifter, som må bliva erforderliga för bestridande av kostnaderna för vissa
i propositionen angivna arbetsuppgifter; dels besluta, att pensionsåldern för
i statens tjänst anställd ordinarie sjuksköterskepersonal utom vid statens
sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka, ävensom ordinarie
barnmorskor från och med den 1 januari 1950 skall inträda vid utgången av
den kalendermånad, varunder 60 års ålder uppnås, dock under iakttagande
av övergångsbestämmelser av i propositionen angivet innehåll.

Såsom bilagor till statsrådsprotokollet i förevarande ärende (bil. 1—3) ha
fogats förslag till 1) reglemente för pensionering genom statens pensionsanstalt
av vissa icke-statliga befattningshavare; 2) kungörelse med övergångsbestämmelser
till nämnda reglemente; samt 3) kungörelse angående
tillämpning av nämnda reglemente å övningslärare vid högre kommunala
skolor in. fl. ■— Ifrågavarande förslag ha upprättats av den i det följande
omförmälda 1944 års pensionsutredning, och tillåter sig utskottet hänvisa
till desamma (prop. s. 229 o. f.).

I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förchaft följande
i anledning av propositionen väckta motioner, nämligen:

inom första kammaren nr 301 av fröken Osvald jämte åtta av kammarens
övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 387 av herr Norup jämte

Iiihamj till riksdagens protokoll 191/9. 8 samt. Nr 48.

1

2

Bankoatskottets utlåtande nr 48.

fjorton av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner hemställes,
»att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 200 måtte besluta
1) att sådan hos hushållningssällskap anställd hemkonsulent, till vilkens
avlöning staten bidrager, skall hänföras till pensionsklass 1: 22 samt
2) att befattningshavare hos Hushållningssällskapens förbund skola kunna
anslutas till statens pensionsanstalt»;

inom första kammaren nr 302 av herr Andrée jämte fyra av kammarens
övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 388 av herr Olsson i Mellerud
jämte tre av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner
hemställes, »att riksdagen måtte besluta dels att underläkare, anställd hos
landsting eller stad utanför landsting och inplacerad i löneplan, måtte beredas
pensionsrätt i SPA; dels att laboratoriesköterskor, anställda vid sjukhuslaboratorier,
alltjämt måtte bibehållas vid sin pensionsrätt i SPA»;

inom första kammaren nr 303 av herr Persson, Ivar, jämte sex av kammarens
övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 386 av herr Nilsson
i Svalöv jämte elva av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande
motioner hemställes, »att riksdagen vid behandlingen av proposition nr 200
måtte besluta att vid statsunderstödda folkhögskolor och lantmannaskolor
skola anställda husmödrar och vaktmästare kunna pensioneras genom statens
pensionsanstalt»;

inom andra kammaren nr 385 av herr Johnsson i Stockholm, i vilken
motion hemställes, »att riksdagen ville besluta, att för Stockholms stadsmissions
vidkommande rätt till tjänste- och familjepension ur SPA jämväl
skall tillkomma biträdande pastor»;

inom första kammaren nr 307 av herr Holmbäck jämte fem av kammarens
övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 396 av herr Hagård
jämte fem av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner
hemställes, »att riksdagen ville besluta, att jämväl Centralförbundet för
nykterhetsundervisning måtte beviljas möjlighet att vinna anslutning till
statens pensionsanstalt för sina befattningshavare eller, om detta yrkande
icke bifalles, att riksdagen ville hos Ivungl. Maj :t hemställa om proposition
till 1950 års riksdag, så att dylik anslutning möjliggöres»;

inom första kammaren nr 308 av herr Lindén jämte tre av kammarens
övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 395 av fröken Ager jämte
två av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner hemställes,
»att de provisoriska pensionsbestämmelserna komma att omfatta övningslärare
med en undervisningsskyldighet om lägst 15 veckotimmar samt vid
fortsättningsskolor en årlig undervisningsskyldighet om lägst 480 timmar;
att pensionsåldern för samtliga övningslärare sättes till 63 år; att pensionsklasserna
fastställas i överensstämmelse med vad motionärerna i den i motionen
intagna tabellen föreslagit; att de övningslärare, som nu åtnjuta
högre löner än som fastställts i riksdagens principbeslut, erhålla pension
enligt denna högre lön, antingen via statens pensionsanstalt eller därigenom
att det blir dem obetaget att, utan försämring av de från statens pensionsänstalt
utgående pensionsförmånerna, mottaga kommunal tilläggspension;

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

3

samt att där kommunerna äro villiga att utbetala sådan tilläggspension,
dylik över huvud taget skall kunna erhållas utan försämring av de från
statens pensionsanstalt utgående pensionerna»;

inom första kammaren nr 309 av herr Åman jämte två av kammarens
övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 393 av fröken Höjer jämte
fyra av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner hemställes,
»att riksdagen måtte uttala, att Kungl. Maj :t vid utfärdande av
reglemente för statens pensionsanstalt måtte taga hänsyn till de synpunkter,
som här anförts, och att utredning även måtte verkställas om formerna
för statens pensionsanstalts framtida verksamhet»;

inom andra kammaren nr 394 av herr Bergstrand, i vilken motion hemställes,
»att riksdagen måtte besluta sådan ändring av förslaget i proposition
nr 200 att läkarna vid de fristående centraldispensärerna inordnas i pensionsklass
1: 34»;

inom första kammaren nr 331 av herrar Åman och Fahlander samt inom
andra kammaren nr 422 av herr Kyling, i vilka likalydande motioner hemställes,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 200
med förslag rörande pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa
icke-statliga befattningshavare måtte besluta att för folkhögskolans rektorer
och lärare fastställa pensionsklasser beräknade i överensstämmelse med
de grunder, som i motionen föreslagits»;

inom första kammaren nr 332 av herr Persson, Ivar, jämte sju av kammarens
övriga ledamöter samt inom andra kammaren nr 419 av herr Malmborg
i Skövde jämte tre av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande
motioner hemställes, »att riksdagen måtte beträffande beräkningen av pensionsklasser
för i proposition nr 200 med förslag rörande pensionering genom
statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare under
A-befattningar upptagna befattningar vid statsunderstödd folkhögskola besluta,
att ifrågavarande befattningar skola upptagas i pensionsklass motsvarande
slutlön inom varje befattning med in natura i lön ingående förmåner
upptagna till ett värde, vilket kan antagas motsvara det verkliga, att
hemställa till Kungl. Maj:t att för varje ifrågavarande befattning efter prövning
i enlighet med ovanstående vidtaga sådana modifikationer i det i propositionen
nr 200 framställda förslaget till pensionsklasser, att pensionsklasserna
för varje grupp befattningshavare grundas på den reella slutlönen
för varje grupp samt i samband därmed verkställa uppflyttning av föreslagna
pensionsklasser i enlighet med skolöverstyrelsens förslag, dock högst
två pensionsklasser för varje under A-befattningar upptagna befattningar
vid statsunderstödd folkhögskola»;

inom första kammaren nr 333 av herr Sanne och herr Petersson, Emil,
samt inom andra kammaren nr 423 av fröken Höjer jämte två av kammarens
övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner hemställes, »att riksdagen
måtte besluta, all frågan om höjning av pensionsåldern för sköterskor
in. fl. vid de kommunala sinnessjukhusen får anstå tills ytterligare utredning
skett»;

4

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

inom första kammaren nr 334 av herr Sunne och herr Petersson, Emil,
samt inom andra kammaren nr 424 av fröken Höjer jämte fyra av kammarens
övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner hemställes, »att riksdagen
måtte besluta den ändringen av förslagets 37 § 2 mom., att vikarie
å befattning, som enligt reglementet är förenad med tjänstepensionsrätt för
innehavaren, icke erhåller minskning av eventuellt utgående tjänstepension»
;

inom första kammaren nr 335 av herr Ohlon jämte två av kammarens övriga
ledamöter samt inom andra kammaren nr 421 av herr Edberg jämte
två av kammarens övriga ledamöter, i vilka likalydande motioner hemställes,
»att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj :ts proposition nr 200
måtte med ändring av vad Kungl. Maj :t föreslagit besluta det tillägg till den
vid propositionen fogade förteckningen, att under ’I. Undervisningsväsendet’
infogas en ny rubrik ''Handelshögskolan i Göteborg’ och därunder ''Professor’
(pensionsklass:) ’1:37’ (i 10 § avsedd levnadsålder:) ’65’ (bestämmelse
ur § 39:) ’10 a)’»; samt

inom andra kammaren nr 420 av fröken Vinge och herr Wallentheim,
i vilken motion hemställes, att riksdagen måtte besluta sådan ändring i det
framlagda .förslaget, att pensionsrätt i statens pensionsanstalt må tillkomma
även skolpsykologer och de särskilda konsulenter för vissa ämnen, speciellt
övningsämnen, som tillsättas i vissa större skoldistrikt.

Beträffande motiveringen för Kungl. Maj :ts förslag ävensom för de i motionerna
framställda förslagen får utskottet, i den mån redogörelse för desamma
icke lämnas i det följande, hänvisa till propositionen och motionerna.

I. Inledning.

Den till statens pensionsanstalt (SPA) förlagda pensioneringen av ickestatliga
befattningshavare sker dels enligt reglementet för pensionsanstalten
den 31 december 1919 (nr 878) och dels enligt de för de högre kommunala
skolorna och folkskolan gällande särskilda tjänste- och familjepensionsreglementena.
Förutom denna till det statsunderstödda pensionsväsendet hänförliga
pensionering omfattar SPA:s verksamhet pensionering av arbetare
i statens tjänst inom vissa förvaltningsområden, varjämte SPA:s styrelse
i egenskap av direktion för lärarinnornas pensionsanstalt handhar pensioneringen
av lärarinnor vid vissa statsunderstödda enskilda läroanstalter.
I det följande bortses från pensioneringen av arbetare i statens tjänst och,
där ej annat framgår, även från den pensionering av icke-statliga befattningshavare,
som sker enligt andra pensionsbestämmelser än reglementet
för SPA.

Grunderna för den pensionering av icke-statliga befattningshavare, som
staten utövar genom statens pensionsanstalt, ha i den mån de innefattas i
reglementet för pensionsanstalten sedan länge varit i behov av omprövning.

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

5

Bestämmelserna för ifrågavarande pensionering ansluta sig till sitt innehåll
i viss mån till de grunder, som vid reglementets tillkomst år 1919 gällde
beträffande pensionering av civila statstjänstemän. Mot bakgrunden av den
utveckling, som sedermera ägt rum i fråga om statstjänstemännens pensionering,
ha bestämmelserna kommit att framstå såsom alltmera otidsenliga.
Samtidigt har frågan om pensioneringsverksamhetens avgränsning vunnit
ökad aktualitet. Detta sammanhänger med att pensioneringen efter hand
fått allt större omfattning men även med att tvekan i vissa fall uppkommit
beträffande det berättigade eller lämpliga i att utvidga pensioneringen till
att omfatta nya grupper av befattningshavare.

Omprövning är sålunda påkallad icke blott av det frågekomplex, som
avser själva pensionsgrunderna, utan även beträffande frågan om det sätt,
varpå pensioneringsverksamheten bör avgränsas ur olika principiella och
praktiska synpunkter.

En utredning av ifrågavarande problem har numera kommit till stånd genom
1944 års pensionsutredning, som framlagt resultatet av sina överväganden
i ämnet i ett den 30 oktober 1948 dagtecknat betänkande med förslag
angående pensionering genom SPA av vissa icke-statliga befattningshavare
(SOU 1948: 47) A I betänkandet har framlagts förslag till nytt reglemente
för pensionering genom statens pensionsanstalt av vissa icke-statliga
befattningshavare. Detta reglementsförslag bygger i huvudsak på de pensioneringsprinciper,
som kommit till uttryck i de för statstjänstemännen
gällande pensionsbestämmelserna. Vidare framlägges förslag till provisorisk
pensionsreglering för vissa kategorier av övningslärare in. fl.

Föredragande departementschefen anför i detta sammanhang huvudsakligen
följande:

»Redan i detta sammanhang vill jag förutskicka, att jag finner åtskilliga
av de synpunkter beaktansvärda, som i remissyttrandena anlagts på frågan
om pensioneringens omfattning. Jag anser därför skäl föreligga att göra det
definitiva lösandet av denna fråga beroende på ytterligare utredning. Därest
i enlighet härmed fråga nu närmast blir om en provisorisk gränsdragning,
synas i en del fall tillräckliga skäl icke finnas att genomföra förslag om undantagande
från pensioneringen av grupper, som nu äro inordnade under
densamma. Att frågan skulle bliva om ett provisorium bör å andra sidan
icke utgöra något ovillkorligt hinder mot att i pensioneringen medtaga nya
grupper, då skäl därtill anses föreligga; uppenbarligen är dock en viss försiktighet
härvidlag påkallad. Vad härefter angår pensioneringens utformning
och frågan huruvida en pensionsreglering nu hör genomföras efter de
av pensionsutredningen uppdragna riktlinjerna, anser jag mig kunna i denna
del i huvudsak biträda utredningens förslag, vilket i stort sett avser att
bereda ifrågavarande icke-statliga befattningshavare samma pensionsrätt 1

1 Utredningen har bestått av generaldirektören E. V. Sverne, ordförande, ledamoten av riksdagens
första kammare bibliotekarien Ebon Andersson, statskommissarien E. O. F. Björn, förbundsdirektören
i Svenska landstingsförbundet I. Dahlgren samt numera framlidne f. d. direktören
i SPA S. Lindstedt.

6

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

som statstjänstemännen. Jag är således beredd att på grundval av det föreliggande
förslaget förorda, att en pensionsreglering enligt däri angivna huvudgrunder
genomföres den 1 januari 1950. Beträffande de önskemål, som
vissa remissmyndigheter framfört om underlättande i pensionshänseende av
en övergång melan olika arbetsgivare och om en mera fullständig tillämpning
inom den statliga pensioneringen än för närvarande av grundsatsen om
pensionsrättens oantastbarhet, vill jag erinra om att riksdagen i olika skrivelser
till Kungl. Maj :t hemställt om allmän översyn av pensionsreglementena
och oantastbarhetsprincipens tillämpning. En utredning härom synes
mig kunna igångsättas under den närmaste framtiden. Den uppfattning,
som framkommit i vissa remissyttranden om att den pensionsnivå, som tillläinpas
för statstjänstemännen, icke kan godtagas för andra närstående befattningshavargruppers
vidkommande, anser jag mig icke kunna biträda.
Jag vill härvid erinra om att denna pensionsnivå, som är av så sent datum
som den 1 juli 1947, för statstjänstemännens del godtagits av tjänstemannaorganisationer,
till vilka i betydande utsträckning även de här avsedda personalkategorierna
äro anslutna, och att statsmakterna för sin del funnit
ifrågavarande nivå skälig.

Vad angår det förslag pensionsutredningen efter särskilt uppdrag utarbetat
rörande provisorisk reglering av pensionsförhållandena för dels sådana
kategorier av övningslärare, å vilka gällande reglemente för statens
pensionsanstalt äger tillämpning, dels ock befattningshavare vid statsunderstödda
privatläroverk, sammanhänger behovet av en dylik pensionsreglering
nära med att den lönereglering för övningslärare vid olika statliga
och kommunala skolformer, varom principbeslut fattades vid fjolårets
riksdag, befunnits icke kunna genomföras under budgetåret 1949/50
och att förslag ej heller ansetts kunna föreläggas innevarande års riksdag
om lönereglering för befattningshavare vid de statsunderstödda privatläroverken.
Den förra av dessa löneregleringsfrågor sammanhänger organisatoriskt
i viss mån med den sedan flera decennier olösta frågan om anställnings-
och avlöningsförhållanden för kyrkomusiker, i det att man förutsatt
att övningslärartjänster i största möjliga utsträckning skola anordnas som
heltidstjänster — i den mån så erfordras genom inrättandet av s. k. kombinerade
tjänster — samtidigt som i det föreliggande utredningsförslaget
rörande kyrkomusiker förutsatts, att dessa skola kunna erhålla fyllnadstjänstgöring
i skola. Angivna förhållande gör det uppenbarligen önskvärt,
att båda omregleringarna genomföras samtidigt. Senare denna dag torde
komma att föreslås avlåtande av proposition till riksdagen rörande principbeslut
om lönereglering för kyrkomusiker, och om sådant beslut fattas föreligger
möjlighet att vidtaga organisatoriska förberedelser till övningslärar-
och kyrkomusikerreformernas genomförande.1 Med utgångspunkt
härifrån och från att det skall bliva möjligt att för nästa års riksdag
vid början av dess vårsession anmäla förslag till avlöningsbestäm- 1

1 Prop. nr 199/1949 ang. kyrkomusiker har numera godkänts av riksdagen (första lagutsk.
uti. nr 39; riksd. skr. nr 327).

Bnnkoutskottcts utlåtande nr 48.

7

melser för ifrågavarande personalgrupper, anser jag det kunna förutsättas
att det blir möjligt att genomföra berörda omregleringar den 1
juli 1950. Vad de statsunderstödda privatläroverkens befattningshavare
beträffar synes det i och för sig naturligt att dessas anställnings- och
avlöningsförhållanden ordnas med motsvarande statliga och kommunalanställdas
som förebild, och med hänsyn till de beträffande dessa skolor föreliggande
särskilda förhållandena —- huvudmännens svaga ekonomiska
ställning och det allmännas intresse av skolornas verksamhet bl. a. med
hänsyn till svårigheten att vid andra skolor absorbera elevmaterialet —
torde man enligt min mening våga räkna med att en principiell likställighet
härvidlag kan genomföras den 1 juli 1950. Med hänsyn till nu anförda
omständigheter ha skäl ansetts tala för att en reglering av pensionsförhållandena
för övningslärarna och privatläroverkens lärare icke skall
anstå längre än nödvändigt utan genomföras samtidigt med ikraftträdandet
av nytt reglemente för statens pensionsanstalt. Fråga har emellertid
härvid endast ansetts kunna bliva om provisoriska anordningar, som mera
syfta till att underlätta en tillämpning av det avsedda nya reglementet för
statens pensionsanstalt på dessa grupper än till att på förhand uttaga de
konsekvenser i pensionshänseende, som kunna beräknas följa på en lönereglering.
Det från angivna utgångspunkter av 1944 års pensionsutredning
utarbetade förslaget till provisorisk pensionsreglering synes mig efter vissa
jämkningar godtagbart; jag återkommer i det följande till denna fråga.

I skilda sammanhang har frågan om en förbättring av s. k. äldre pensioner
från statens pensionsanstalt förts på tal. Därest en pensionsreglering
för aktiv personal kommer till stånd i enlighet med vad jag här förordat,
synes mig anledning finnas att upptaga denna fråga till närmare övervägande.
En utredning av detta spörsmål bör således enligt min uppfattning
numera komma till stånd. Vid denna synes även förtjänt att övervägas,
huruvida och i så fall på vilka vägar pension kan beredas ett
mindre antal manliga f. d. lärare vid de statsunderstödda privatläroverken,
för vilkas pensionering huvudmännen icke sörjt på ett sätt, som kan anses
tillfredsställande.»

Kungl. Maj :t har numera genom beslut den 3 juni 1949 uppdragit åt pensionsanstalten
att verkställa ifrågavarande utredning.

II. Allmänna förutsättningar för statens medverkan till pensionering
av icke-statliga befattningshavare.

De befattningar, som äro eller kunna bli förenade med pensionsrätt enligt
reglementet för SPA, kunna efter det verksamhetsområde, vartill de
böra, indelas i följande huvudgrupper, nämligen befattningar inom undervisningsområdet
(f. n. omkring 2 600 befattningar), hälso- och sjukvården
samt socialvården (sammanlagt omkring 14 800 befattningar), polisväsendet
(omkring 1 400 befattningar), jordbruket med binäringar (omkring 200
befattningar), sjömanshusen (omkring 70 befattningar) och de kungl. leal -

8

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

rarna (omkring 300 befattningar). Härtill komina vissa befattningar inom
kyrkoväsendet, som äro eller kunna bli förenade med pensionsrätt avseende
endast familjepension (omkring 40 befattningar). Inom de skilda verksamhetsområdena
är pensioneringens omfattning begränsad sålunda, att
pensioneringen förbehålles befattningshavare inom viss gren av verksamhetsområdet
eller viss grupp av befattningshavare inom verksamhetsområdet
eller gren därav. Pensioneringen enligt reglementet för SPA omfattar, på
sätt av det anförda framgår, f. n. omkring 19 000 befattningshavare.

De befattningshavare, som omfattas av pensioneringen, tillhöra i allmänhet
verksamhetsgrenar, som till större eller mindre del finansieras genom
bidrag av statsmedel. Det förekommer dock, att befattningshavare äro anslutna
till SPA utan att något särskilt statsbidrag utgår till verksamheten.
Detta är fallet särskilt i fråga om befattningshavare inom hälso-, sjuk- och
socialvården, där krav på statsbidrag i allmänhet ej uppställts såsom villkor
för pensionsrätt.

1944 års pensionsutredning har närmast utgått från det bestående förhållandet,
att statens medverkan till pensionering av icke-statliga befattningshavare
innebär en form av statsunderstöd till den verksamhet, inom
vilken dessa befattningshavare äro anställda. Från denna utgångspunkt
har frågan om avgränsningen av den statliga pensioneringsverksamheten
med avseende å icke-statliga befattningshavare i stort sett kommit att sammanfalla
med frågan, vilken verksamhet staten har anledning att understödja
i ifrågavarande form. Pensionsutredningen förutsätter, att fråga skall
vara om sådan verksamhet eller gren av verksamhet, som står staten nära
och som genom statsmakternas åtgärder av ena eller andra slaget utmärkts
som en på staten ankommande angelägenhet, ehuru den handhaves av ickestatligt
organ. Vad som i sista hand borde vara avgörande vore att staten
och det allmänna hade ett så påtagligt intresse av verksamheten, att
denna kunde sägas falla inom ramen för den offentliga samhällsverksamheten.
Jämte denna primära avgränsningsregel har utredningen uppställt
en supplementär regel, enligt vilken den statsunderstödda pensioneringen
i allmänhet endast bör omfatta sådana befattningshavare, på vilkas arbetsinsats
den verksamhet, som staten vill främja, är mera direkt beroende
och beträffande vilka inflytande på kompetens och anställningsvillkor är
önskvärt från statens sida. Utredningen har emellertid ansett påkallat att
undantag från denna begränsningsregel göres i fråga om sådan verksamhet
eller gren av verksamhet, som ekonomiskt och organisatoriskt står staten
särskilt nära.

Med tillämpning av nu angivna regler har pensionsutredningen kommit
fram till en gränsdragning för statens medverkan till pensionering av ickestatliga
befattningshavare, vilken innebär inskränkningar eller utvidgningar
på enstaka punkter men i det stora hela sammanfaller med den nuvarande.

Utredningens förslag är icke enhälligt. I huvudfrågorna ha särskilda yttranden
avgivits av två av utredningens ledamöter (herrar Björn och Dahlgren).
Dessa ha visserligen biträtt den av utredningen i första hand uttalade
uppfattningen att en statsunderstödd pensionering bör i princip förbehållas
befattningshavare inom sådan verksamhet eller gren av verksam -

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

9

het, som står staten nära och som genom statsmakternas åtgärder av ena
eller andra slaget utmärkts såsom en på staten ankommande angelägenhet.
Reservanterna ha däremot icke ansett hållbart att vid avgörande av frågan
om pensioneringsvillkoren för personal, som är knuten till en och samma
verksamhet, differentiera allt efter befattningshavarnas större eller mindre
betydelse för verksamheten; har verksamheten befunnits ha sådan karaktär
att staten bör ekonomiskt medverka till pensioneringen av dess personal,
bör enligt reservanternas mening pensioneringen omfatta alla befattningshavare,
som eljest i fråga om anställningsförhållandena fylla uppställda
fordringar. Härutöver ha emellertid reservanterna uttalat, att statlig pensionering
av icke-statliga befattningshavare icke nödvändigtvis behövde utgöra
statsunderstödd pensionering, utan att den statsunderstödda pensioneringen
i statens pensionsanstalt borde kompletteras med en icke statsunderstödd
pensioneringslinje.

Departementschefen har i huvudsak anfört:

För egen del har jag funnit åtskilliga av de synpunkter beaktansvärda,
som framkommit i de särskilda yttrandena av två ledamöter i pensionsutredningen
och som jämväl omfattas av ett flertal remissinstanser. Jag anser
sålunda förtjänt av närmare övervägande, huruvida icke den statsunderstödda
pensioneringen inom statens pensionsanstalt bör kompletteras med
en icke statsunderstödd. Lösningen av denna fråga skulle visserligen i stort
sett kunna anses ligga innesluten i det av berörda reservanter framförda
förslaget till utvidgning av den statsunderstödda pensioneringen och om
införande av en av huvudmännen helt bekostad pensioneringslinje. Vid
ett genomförande av ett sådant förslag anmäla sig emellertid vissa spörsmål
av den art att de påkalla särskild eller förnyad utredning. Hit höra
icke blott frågan om den s. k. oantastbarhetsprincipen utan även sådana
spörsmål som frågan om gränsdragning mellan områden för den statsunderstödda
och den icke statsunderstödda pensioneringen, frivillig eller obligatorisk
anslutning till pensioneringen, fonderingsfrågan och frågan om grunder
för utmätande av de pensionskostnader som skola av huvudmännen bestridas
m. in.

Vid en blivande utredning bör även uppmärksammas frågan om förhållandet
i fortsättningen mellan pensionsanordningarna för sådana personalgrupper,
för vilka avlöningsförhållandena helt regleras genom statens försorg,
och pensionsanordningarna för övriga personalgrupper och i allmänhet
eftersträvas att erhålla en så klar gränsdragning i olika avseenden som
möjligt. Vid inrättande av en icke statsunderstödd pensioneringslinje i statens
pensionsanstalt uppkomma vidare särskilda frågor om förhållandet
mellan å ena sidan staten såsom huvudman för pensioneringen och å andra
sidan inrättningar för pensionering av personal, vilken skulle kunna inbegripas
i en av statens pensionsanstalt handhavd pensionering av icke-statliga
befattningshavare. Det torde böra ankomma på en blivande utredning
att jämväl klarlägga dessa frågor.

En revision av gällande bestämmelser för SPA-pensioneringen är emellertid
starkt påkallad, icke blott med hänsyn till det trängande behovet

10

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

av bestämmelsernas modernisering utan även med hänsyn till angelägenheten
av att åstadkomma i möjligaste mån enhetliga pensioneringsgrunder
inom det statliga och statsunderstödda pensionsväsendet.

Jag har i stort sett ansett mig kunna förorda anslutning till statens pensionsanstalt
i de fall, då detta föreslagits av pensionsutredningen. Även i
några andra fall synas mig bärande skäl vara anförda för en dylik anslutning.
Jag anser emellertid, att nyanslutning under förhandenvarande omständigheter
icke bör ske i andra än fullt klara fall. Slutligen bör framhållas
att den omständigheten, att viss befattning bibehålies eller inordnas under
den statsunderstödda pensioneringen, icke bör betraktas som prejudicerande
vid gränsdragningsfrågans fortsatta behandling.

Vad särskilt angår ett av statskontoret framfört förslag, att som villkor
för anslutning till den statsunderstödda SPA-pensioneringen under alla förhållanden
bör gälla att befattningshavaren i och för sin tjänst icke är tillförsäkrad
tjänste- eller familjepensionsrätt i eljest av huvudmannen vidtagen
ordning, finner jag detta böra beaktas vid den slutliga utformningen av
pensionsreglementet därigenom att en föreskrift meddelas innefattande befogenhet
för Kungl. Maj :t att med tillämpning av reglementets bestämmelser
om sammanträffande av förmåner förordna om minskning av reglementsenlig
förmån med hänsyn till dylik av huvudmannen utfäst förmån. Vad
angår de till pensionsanstalten nu anslutna befattningshavarna, bör reduktion
icke i något fall ifrågakomma i vidare mån än den reglementsenliga
förmånen jämte den av huvudmannen särskilt ordnade pensionen överstiger
den sammanlagda pensionsförmån befattningshavaren haft att påräkna enligt
de för honom omedelbart före reglementets ikraftträdande gällande statliga
och icke-statliga pensioneringsgrunderna för den av honom då innehavda
befattningen.

Slutligen vill jag — med anledning av förslag i ett par remissyttranden
■—■ uttala, att jag icke är beredd förorda att åtgärder vidtagas för införande
av möjlighet att erhålla statsbidrag till privat pensionering. Jag vill erinra
om att statsmakterna intagit denna ståndpunkt i åtskilliga fall, där valet
stått mellan anslutning till statens pensionsanstalt och statsbidrag till privatpensionering.
Anledning att nu intaga en annan ståndpunkt synes mig
icke föreligga.

III. Detaljfrågor rörande avgränsningen av pensioneringen i
statens pensionsanstalt.

1. Undervisningsväsendet.

1944 års pensionsutredning. Inom undervisningsväsendet omfattar den nuvarande
SPA-pensioneringen bl. a. övningslärare vid folkskolor och högre
kommunala skolor. Dessa lärare förutsättas av pensionsutredningen skola bibehållas
vid pensionsrätt enligt nu gällande reglemente för SPA i avvaktan
på lösning av den aktuella frågan om pensionsreglering för övningslärare i

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

11

allmänhet. I övrigt föreslår utredningen, att under SPA-pensioneringen skola
inbegripas följande befattningshavargrupper.

. 1) Lärare vid fortsättningsskola,

2) lärare vid stiftelsen Sunnerdahls hemskolor på landet tillhörig läroanstalt,
som tjänar samma ändamål som folkskola,

3) lärare samt sådan husmoder vid elevhushåll, som tillika är lärarinna,
vid statsunderstödd folkhögskola,

4) vissa fast anställda befattningshavare vid institut för socialpolitisk
och kommunal utbildning och forskning (socialinslitut),

5) ämneslärare vid statsunderstött, med allmänt läroverk förenat kommunalt
gymnasium,

6) ämneslärare vid specialgymnasiet för lantbruks-, mejeri- och sltogsstuderande,

7) lärare vid statsunderstödd kommunal eller enskild anstalt för yrkesundervisning,

8) lärare vid kommunalt eller enskilt statsunderstött seminarium för utbildande
av lärare för yrkesundervisning eller undervisning i hushållsgöromål
eller kvinnlig slöjd,

9) lärare vid bergsskolan i Filipstad, Lennings textiltekniska institut i
Norrköping och textilinstitutet Borås,

10) lärare vid statsunderstött handelsgymnasium,

11) föreståndare och lärare vid statsunderstödd lantbruks-, lantmannaeller
lanthushållsskola, statsunderstödd trädgårdsskola (fruktodlingsskola),
lanthushållningsseminariet å Rimforsa ävensom vid statsunderstödd yrkesskola
för jordbruket,

12) lärare vid statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdomsvården,
vissa lärare vid statsunderstödd sinnesslöskola eller epileptikerskola,
lärare vid statsunderstödd förskola för dövstumma barn samt vissa
lärare vid statsunderstödd vanföreanstalt,

13) bibliotekarie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten i Tornedalen
(huvudbiblioteket) samt

14) landsantikvarie, till vilkens avlönande staten bidrager.

I jämförelse med vad nu gäller innebär detta förslag å ena sidan, att pensioneringens
omfattning inskränkes såtillvida, att den nuvarande möjligheten
att till pensioneringen ansluta befattningshavare vid vissa slag av enskilda
läroanstalter kommer att kvarstå endast för skola tillhörig stiftelsen
Sunnerdahls hemskolor på landet och att föreståndarbefattningen vid August
Abrahamsons stiftelse å Nääs uteslutes från pensioneringen.

Utredningsförslaget innebär å andra sidan en utvidgning av pensioneringen
därigenom, att möjlighet till upptagande i pensioneringen skulle beredas
ämneslärare vid vissa statsunderstödda kommunala gymnasier och vissa
befattningshavare vid socialinstituten ävensom följande befattningshavare
vid undervisningsväsendet i viss mån närstående verksamhetsgrenar,
nämligen bibliotekarie vid den statsunderstödda biblioteksverksamheten i
Tornedalen samt med statsbidrag avlönade landsantikvarier.

Beträffande motiveringen för utredningens förslag i dessa delar hänvisar
utskottet till s. 44—48 i propositionen. Remiss]]ttrandena över förslaget i
förevarande delar återfinnas å s. 48—59 i propositionen.

12

Bankoutskottets utlåtande nr 45.

2. Hälso- och sjukvården.

1944 års pensionsutredning. Under denna rubrik upptar pensionsutredningen
till granskning dels viss verksamhet inom hälsovården av mera allmänt
hygienisk karaktär, dels vissa verksamhetsgrenar inom den personligt inriktade
hälso- och sjukvården, dels ock verksamhet för utbildning av och
arbetsförmedling för sjuksköterskor.

Vad först angår verksamhet inom hälsovården av allmänt hygienisk karaktär,
förekommer SPA-pensionering endast beträffande vissa kommunalt
anställda veterinärer samt besiktningsveterinärer vid enskilda slakterier,
som ställts under offentlig kontroll (kontrollslakterier). Pensionsutredningen
föreslår, att den medverkan som staten lämnat till pensioneringen
av ifrågavarande kommunalt och enskilt anställda veterinärer genom anslutning
till SPA avvecklas. Motiveringen härför återfinnes å s. 59—60 i
propositionen.

Beträffande verksamhet inom den personligt inriktade hälso- och sjukvården
eller för utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor föreslår
utredningen, att nedan angivna befattningshavargrupper skola få anslutning
till SPA-pensioneringen.

A. Sluten vård.

1. Vid vårdanstalt, varå lagen den 20 december 1940 om vissa av landsting
eller kommun drivna sjukhus äger tillämpning, med undantag av akademiska
sjukhuset i Uppsala: dels av Kungl. Maj :t utnämnd överläkare vid
lasarett (lasarettsläkare), sanatorium (sanatorieläkare) och epidemisjukhus
(epidemisjukhusläkare), dels av Kungl. Maj :t utnämnd läkare vid sjukstuga
(sjukstugeläkare), dels ock barnmorska, husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska
och social kurator.

2. Vid kuranstalt, ansluten till pensionsstyrelsen, statsunderstödd enskild
anstalt för kirurgisk tuberkulos (kustsanatorium) och statsunderstödd vanföreanstalt:
dels av Kungl. Maj :t utnämnd överläkare vid kustsanatorium
och vanföreanstalt samt överläkare vid kuranstalt, dels husmoder, sjukgymnast,
sjuksköterska och social kurator, dels ock annan till läkarpersonal ej
hänförlig befattningshavare.

3. Vid sanatorium tillhörande Konung Oscar II:s jubileumsfond: dels
överläkare, dels ock husmoder, sjuksköterska och social kurator.

4. Vid sinnessjukhus, inrättat av stad som åtnjuter statsbidrag för av staden
ombesörjd sinnessjukvård, ävensom annan ovan ej upptagen statsunderstödd
kommunal eller enskild, av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse
driven vårdinrättning avsedd för hälso- eller sjukvård (förlossningsvård)
: barnmorska, husmoder, sjuksköterska och social kurator.

5. Vid enskild, icke statsunderstödd, av allmännyttig sammanslutning eller
stiftelse med vederbörligt tillstånd driven inrättning för förlossningsvård
eller sjukvård: barnmorska, husmoder och sjuksköterska.

6. Vid akademiska sjukhuset i Uppsala: dels överläkare, dels barnmorska,
husmoder, sjukgymnast, sjuksköterska och social kurator, dels ock annan
till läkarpersonal ej hänförlig befattningshavare.

B. Öppen vård.

1. I allmän hälso- och sjukvård m. m.: dels extra provinsialläkare, avlönad
med bidrag av staten, dels distriktsbarnmorska, avlönad med bidrag av
staten, dels distriktssköterska, avlönad med bidrag av staten, dels annan

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

13

kommunalt anställd barnmorska eller sjuksköterska, dels ock sjukgymnast
vid särskild poliklinik för sjukgymnastik och massage, som drives av
landsting eller stad utanför landsting.

2. I statsunderstödd dispensärverksamhet för tuberkulosens bekämpande:
dels av medicinalstyrelsen förordnad läkare vid fristående centraldispensär,
dels ock sjuksköterska.

3. I vård, som bedrives av allmännyttig sammanslutning eller stiftelse:
sjuksköterska.

4. I statsunderstödd folktandvård: dels föreståndare för centraltandpoliklinik,
dels distriktstandläkare, distriktstandsköterska samt annan fast anställd
tandläkare och tandsköterska med tjänstgöring av viss omfattning,
dels ock tandtekniker.

C. Utbildning av och arbetsförmedling för sjuksköterskor.

1. Föreståndarinna och lärarinna (instruktionssköterska) vid godkänd
sjuksköterskeskola.

2. Föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.

Detta förslag innebär såväl vissa utvidgningar som vissa begränsningar
av SPA-pensioneringen. Förslagets huvudsakliga verkningar härutinnan låta
sig lättast överblickas, om befattningshavarna omgrupperas efter arten av
sina arbetsuppgifter och en undersökning av varje särskild dylik befattningshavargrupp
därefter företages. Den närmast till hands liggande grupperingen
torde vara en indelning i läkare, barnmorskor, husmödrar, sjukgymnaster,
sjuksköterskor, sociala kuratorer, tandläkare, tandsköterskor, tandtekniker,
föreståndarinnor och lärarinnor vid sjuksköterskeskolor, föreståndarinnor
vid sjuksköterskebyråer samt andra befattningshavare. Utredningens
förslag innebär icke någon förändring i fråga om pensioneringens omfattning
beträffande barnmorskor, husmödrar, sjukgymnaster, tandläkare, tandsköterskor,
föreståndarinnor och lärarinnor vid sjuksköterskeskolor eller
föreståndarinnor vid sjuksköterskebyråer. Förslaget innebär däremot vissa
ändringar i fråga om de inom SPA-pensioneringen redan nu företrädda
grupperna läkare och sjuksköterskor varjämte möjlighet till pensionering
genom SPA:s försorg skall beredas sociala kuratorer inom den slutna vården,
tandtekniker inom den statsunderstödda folktandvården ävensom befattningshavare
i allmänhet vid akademiska sjukhuset i Uppsala, de till
pensionsstyrelsen anslutna kuranstalterna, anstalterna för kirurgisk tuberkulos
och vanföreanstalterna.

Beträffande läkarna innebär förslaget å ena sidan en inskränkning av pensioneringen
såtillvida, som från densamma skulle uteslutas förste underläkare,
tillika biträdande överläkare, vid till pensionsstyrelsen anslutna kuranstalter
och sådan extra provinsialläkare, till vilkens avlöning staten icke
bidrager.

Utredningsförslaget innebär å andra sidan en utvidgning av läkarpensioneringen
genom alt i densamma skulle upptagas de läkare vid sjukhusen
i Uppsala och Lund samt Oscar II:s jubileumsfonds sanatorier, som enligt
särskilt stadgande i nu gällande reglemente för SPA äro undantagna från
pensioneringen, ävensom av Kungl. Maj:t utnämnda epidemisjukhusläkare
och sjukstugeläkare.

14

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

I fråga om SPA-pensioneringen av sjuksköterskor innebär pensionsutredningens
förslag, att från pensioneringen undantagas sjuksköterskor anställda
i sjukvård, som anordnats av bruk, fabrik eller därmed jämförliga företag
för anställd personal och dess familjer.

Förutom de nu redovisade huvudsakliga och mera direkta verkningarna
av pensionsutredningens förslag kommer detsamma att medföra vissa indirekta
verkningar på pensioneringens omfattning, vilket sammanhänger
med att den begränsning till vissa slag av huvudmän, som f. n. gäller i fråga
om pensioneringen av husmödrar och sjuksköterskor in. fl. föreslås i viss
mån modifierad, samtidigt som den skulle utsträckas till att gälla även för
barnmorskor.

I detta sammanhang behandlar pensionsutredningen även frågan om pensionering
av föreståndare och föreståndarinnor för sjukvårdsanstalter och
anför härom att det ej ansetts behövligt att bland de befattningshavare vid
den slutna sjukvården som skola erhålla anslutning till SPA särskilt upptaga
föreståndare och föreståndarinnor, då någon föreståndare i sådan vård
hittills icke ifrågakommit till erhållande av pensionsrätt och alla de till
SPA anslutna befattningshavare, som kunna betraktas som föreståndarinnor,
äro sjuksköterskor och i sådan egenskap kunna få en efter avlöningen
avpassad tillfredsställande pensionsrätt.

Beträffande motiveringen för utredningens förslag i ovan angivna delar
hänvisar utskottet till s. 61—66 i propositionen.

Remissyttrandena i hithörande delar återfinnas å s. 67—79 i propositionen.

3. Socialvården.

1944 års pensionsutredning. Enligt pensionsutredningens förslag till avgränsning
av SPA:s pensionsverksamhet på socialvårdens område skulle
pensioneringen komma att omfatta de grupper, som framgå av följande
sammanställning.

A. Anstaltsvård.

Vid av kommun, allmännyttig sammanslutning eller stiftelse bedriven
vårdinrättning av följande slag, nämligen statsunderstött vårdhem för barn
(barnhem), statsunderstödd skola tillhörande barna- och ungdomsvården,
statsunderstödd erkänd eller enskild alkoholistanstalt, i fattigvårdslagen avsett
statsunderstött arbetshem samt vårdhem för åldringar (ålderdomshem)
: dels föreståndare för vårdanstalt, dels föreståndarinna för vårdanstalt,
biträdande föreståndarinna vid barnhem eller kommunalt ålderdomshem,
husmoder och sjuksköterska, dels läarrinna vid barnhem (mödrahem)
för meddelande av särskild utbildning i barnavård eller husligt arbete under
förutsättning att statsbidraget beräknats med hänsyn till dylik utbildning,
dels ock annan befattningshavare vid erkänd alkoholistanstalt.

B. Social hemhjälpsverksamhet.

Heltidsanställd hemvårdarinna, till vilkens avlöning staten bidrager.

C. Sjukförsäkringsverksamhet.

Verkställande tjänsteman hos sådan allmän sjukkassa, som omförmäles
i lagen den 3 januari 1947 om allmän sjukförsäkring.

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

15

Pensionsutredningens förslag i fråga om personal i anstaltsvård innebär,
att SPA-pensioneringen liksom hittills skall omfatta vissa befattningshavare
i vård av barn och åldringar samt fattiga och alkoholister. Förslaget innebär
emellertid i dessa delar dels en inskränkning av pensioneringen på barnavårdens
område bl. a. därigenom att den s. k. halvöppna barnavården icke
omfattas av förslaget, dels ock en utvidgning av pensioneringen, i det att
pensioneringen enligt förslaget skulle komma att omfatta biträdande föreståndarinnor
vid statsunderstött barnhem och kommunalt ålderdomshem,
vissa lärarinnor vid barnhem samt befattningshavare i allmänhet vid erkända
alkoholistanstalter.

Motiveringen för ifrågavarande förslag är intagen å s. 80—83 i propositionen.

Utredningens förslag om pensionsrätt för heltidsanställda och med bidrag
av statsmedel avlönade hemvårdarinnor inom den sociala hemjälpsverksamheten
avser ej någon ändring i vad nu gäller.

Vad slutligen angår den i utredningens förslag upptagna sjukförsäkringsverksamheten,
är denna en för SPA-pensioneringen helt ny gren.

Utredningens motivering i denna del återfinnes å s. 83—84 i propositionen.

Remissyttrandena i hithörande delar redovisas i propositionen å s. 84—88.

4. Polisväsendet.

1944 års pensionsutredning. Beträffande SPA-pensioneringens omfattning
inom polisväsendet innebär pensionsutredningens förslag, att polispersonal
skall kunna anslutas till pensioneringen i samma omfattning som hittills.
Pensionsrätt skulle sålunda kunna erhållas för ordinarie befattningshavare i
polisdistrikt, till vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt 15 § 2 mom. polislagen,
d. v. s. polisdistrikt på landsbygden eller polisdistrikt som omfattar
köping för vilken köpingsbrev utfärdats före år 1865.

Beträffande remissyttrandena i denna del hänvisas till propositionen
s. 88—89.

5. Jordbruket med binäringar m. m.

1944 års pensionsutredning. Inom det verksamhetsområde som av pensionsutredningen
betecknas jordbruket med binäringar skulle enligt utredningens
förslag till avgränsning av SPA-pensioneringen pensioneringen komma
att omfatta de befattningshavargrupper, som framgå av följande sammanställning.

1. Vissa fast anställda befattningshavare hos hushållningssällskap i verksamhet
till främjande av jordbruket och därtill hörande binäringar samt
fiske och hemslöjd ävensom vissa hemkonsulenter hos hushållningssällskapen.

2. Vid mejerisammanslutning anställda special- och distriktskonsulenter,
vilka avlönas med bidrag av statsmedel.

16

Bankoutskottets utlåtande nr iS.

3. Vissa fast anställda befattningshavare vid lantbruksakademien.

4. Fast anställda befattningshavare vid statsunderstödda lokala frökontrollanstalter
och statsunderstödda lokala lantbrukskemiska kontrollstationer.

5. Fast anställda befattningshavare hos Sveriges utsädesförening och
Sveriges fjäderfäavelsförening.

Detta förslag innebär dels en inskränkning av pensioneringen genom att
befattningshavare vid Svenska smörprovningarna och Weibullsholms växtförädlingsanstalt
framdeles ej skulle få pensionsrätt i SPA, dels ock en utvidgning
av pensioneringen genom att till densamma skulle få anslutas befattningshavare
hos Sveriges fjäderfäavelsförening.

Beträffande några av de med pensionsutredningens förslag avsedda befattningshavarna,
nämligen vissa befattningshavare hos hushållningssällskap och
vissa konsulenter hos mejerisammanslutning, har inom utredningen förekommit
viss tvekan, huruvida anledning finnes för staten att medverka till
deras pensionering.

Utredningens motivering för ovannämnda förslag redovisas i propositionen
å s. 89—93.

Remissyttrandena över utredningens förslag i här avsedda delar ha intagits
å s. 93—97 i propositionen.

6. Kyrkoväsendet.

1944 års pensionsutredning. Inom kyrkoväsendet avser SPA-pensioneringen
f. n. allenast rätt till familjepension för vissa prästerliga befattningshavare.
Pensionsutredningen föreslår, att de befattningshavare, som angivas i följande
sammanställning, skola kunna erhålla pensionsrätt i SPA.

1. Vid Svenska kyrkans diakonistyrelse: förste sekreterare (direktor),
annan sekreterare samt föreståndare för lekmannaskolan i Sigtuna.

2. Vid Svenska kyrkans missionsstyrelse: svenska kyrkans missionsdirektor,
sekreterare, samt missionär.

3. Vid Svenska kyrkans sjömansvårdsstyrelse: sjömanspräst samt sekreterare.

4. Vid diakonissanstalterna vid Ersta, i Härnösand och i Göteborg, diakonissanstalten
Samariterhemmet i Uppsala, Svenska diakonsällskapets anstalt
å Sköndal samt Stockholms stadsmission: föreståndare för eller biträdande
pastor vid diakon- eller diakonissanstalt samt föreståndare för
Stockholms stadsmission.

Pensionsutredningens förslag innebär, dels en omläggning av pensioneringen
till att avse rätt till såväl tjänste- som familjepension, dels borttagande
av det i fråga om vissa befattningar i nu gällande reglemente för
pensionsrätt stadgade villkoret, att vederbörande befattningshavare skall
vara präst, dels utvidgning av pensioneringen till att kunna avse även missionärer,
dels ock viss inskränkning av pensioneringen genom att från densamma
skulle avskiljas predikanterna vid Blasieholmskyrkan i Stockholm
och S:t Johanneskyrkan i Göteborg samt domkyrkosysslomän och s. k.
brukspräster.

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

17

Utredningens motivering för ifrågavarande förslag återfinnes å s. 98—99
i propositionen.

Beträffande innehållet i remissyttrandena på förevarande punkter hänvisar
utskottet till propositionen s. 99—101.

7. Sjömanshusen.

Pensionsutredningens förslag i fråga om SPA-pensioneringens avgränsning
inom området för sjömanshusens verksamhet innebär, att befattningshavare
på området för framtiden böra få anslutas till SPA i samma omfattning
som hittills.

Utredningens förslag i denna del har ej föranlett någon erinran i remissyttrandena.

8. De kungl. teatrarna.

1944 års pensionsutredning. Pensionsrätt enligt reglementet för SPA tillkommer
följande befattningshavare vid de kungl. teatrarna, nämligen dels
musikutövande befattningshavare vid hovkapellet, dels ock teaterchef, regissör,
chef för dekorationsateljé, solist, skådespelare, tjänsteman, kormästare,
korist, balettmästare och balettmedlem samt befattningshavare tillhörande
den tekniska personalen.

Efter en redogörelse för hurusom dessa befattningshavargrupper vunnit
anslutning till pensioneringen genom beslut av 1938 års respektive 1943 års
riksdag, uttalar pensionsutredningen om pensioneringens omfattning på
området för de kungl. teatrarnas verksamhet, att utredningen icke anser sig
ha anledning att ifrågasätta någon inskränkning av den förhållandevis nyligen
beslutade anslutningen av här ifrågavarande personal till pensioneringen
i SPA.

Remissyttrandena över förslaget i förevarande del återfinas å s. 101—103
i propositionen.

9. Vissa andra verksamhetsområden.

Pensionsutredningen har beträffande rättsväsendets verksamli,
etsgrenar uttalat, att det i och för sig skulle kunna ifrågasättas att
låta SPA-pensioneringen omfatta domstolsväsendet i städer med egen jurisdiktion
och den statsunderstödda rättshjälpsverksamheten. Utredningen har
emellertid icke ansett sig böra framlägga förslag om någon av dessa verksamhetsgrenars
anslutning till SPA-pensioneringen.

Pensionsutredningen upptager vidare till granskning även inom andra än
de förut behandlade områdena förekommande, av vissa enskilda institutioner
frivilligt bedriven ideell verksamhet av allmännyttig karaktär. Däribland
märkas Sk ytteförbundens överstyrelse, centralförbundet
för befäls ut bildning, Svenska pistol- och s p o r t s k ytte
f ö r bil n d e n, sjövärnskåren, riksförbundet Sveriges lotta
k å r e r, Svenska röda korset och Svenska blå stjärnan

2 Bihang till riksdagens protokoll 1949. 8 samt. Nr 48.

18

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

samt Sveriges riksidrottsförbund. Utredningen har emellertid
icke ansett sig kunna tillstyrka anslutning till SPA-pensioneringen för något
av berörda organ.

I det av statskommissarien Björn angivna särskilda yttrandet nämnas
skytteförbundens överstyrelse och riksidrottsförbundet som exempel på sådana
organisationer, vilkas befattningshavare han i motsats till utredningsmajoriteten
ansett icke böra uteslutas från möjlighet till delaktighet i pensioneringen.

Utredningens motiveringar för ovannämnda förslag tillika med remissinstansernas
yttranden däröver finnas intagna å s. 103—106 i propositionen.

Departementschefen anför för egen del i huvudsak följande:

Undervisningsväsendet. De av pensionsutredningen föreslagna
ändringarna i fråga om SP A-pensioneringens omfattning inom undervisningsväsendet
ha icke givit mig anledning till erinran. Vid förslagets definitiva
utformande bör emellertid beaktas att lärare vid fristående arbetshem
böra ha luöjlighet att erhålla anslutning till pensioneringen i samma
utsträckning som hittills. Det bör vid utformandet vidare iakttagas att övningslärare
vid fortsättningsskolor avses skola inbegripas i den provisoriska
pensionsreglering, varom jag i det följande kommer att framlägga förslag,
och att de sålunda böra utbrytas ur nu förevarande förslag.

Vad angår de i en del remissyttranden förordade utvidgningarna av SPApensioneringen
till vissa ytterligare befattningshavare såsom vaktmästare
och husmödrar m. fl. vid vissa av de av utredningsförslaget omfattade läroanstalterna
anser jag att dessa frågor böra övervägas i samband med den
fortsatta utredningen rörande SPA:s framtida verksamhet.

Betydelsen för de svenska utlandsförsamlingarna av att lärarna vid där befintliga
svenska skolor erhålla pensionsrätt framhålles av beskickningarna
i London och Paris. Anslutningen till pensioneringen av dessa lärare har
också tillstyrkts av statens pensionsanstalt och skolöverstyrelsen. Med hänsyn
till vad nämnda myndigheter anfört finner jag övervägande skäl tala
för att tillträde till pensioneringen beredes dessa lärare och föreslår sålunda
att detta sker. Vid ett genomförande av detta förslag bör dock pensioneringen
i enlighet med vad pensionsanstalten förordat begränsas till att avse
sådana lärare till vilkas avlöning statsbidrag utgår.

Vad beträffar folkliga musikskolan i Arvika anser jag det med hänsyn
till den relativt korta tid, varunder undervisning årligen pågår vid skolan,
i likhet med pensionsutredningen i viss mån tveksamt om tillräckliga förutsättningar
för anslutning till SPA äro för handen. På av skolöverstyrelsen
och statens pensionsanstalt anförda skäl finner jag mig emellertid böra
förorda att lärarna vid skolan erhålla möjlighet att vinna anslutning till
SPA. Jag förutsätter dock härvid att pensionsrätten regleras efter viss minimitid,
förslagsvis minst 35 veckor årligen, såsom full tjänstgöring.

Vidkommande övriga av remissinstanserna till upptagande i SPA-pensioneringen
förordade institutioner synas mig frågorna därom böra över -

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

19

vägas i samband med den fortsatta utredningen om SPA-pensioneringen och
densammas eventuella utbyggnad med en icke-statsunderstödd linje.

Hälso- och sjukvården. Mot anslutning till SPA-pensioneringen
av de befattningshavargrupper som omfattas av pensionsutredningens förslag
ha i remissyttrandena endast gjorts erinringar i fråga om sociala kuratorer
och befattningshavare vid akademiska sjukhuset.

Med hänsyn till bl. a. vad statens pensionsanstalt anfört beträffande de
sociala kuratorerna anser jag att dessa befattningshavare i avvaktan på
ytterligare utredning rörande SPA:s verksamhet tillsvidare icke böra anslutas
till pensioneringen.

Vad angår befattningshavarna vid akademiska sjukhuset anser jag däremot
övervägande skäl tala för att dessa befattningshavare nu anslutas till
SPA i avvaktan på en eventuell sådan reglering av deras anställningsförhållanden,
att de kunna överföras till de allmänna pensionsreglementena.
Jag förordar sålunda i de delar varom här är fråga utredningens förslag.

Utredningens förslag innebär att bl. a. besiktningsveterinärer vid enskilda
kontrollslakterier skulle betagas nuvarande möjlighet att vinna anslutning
till SPA. Med hänsyn till vad statens pensionsanstalt och veterinärstyrelsen
anfört om dessa befattningshavare finner jag mig böra förorda att befattningshavarna
även i fortsättningen anslutas till pensioneringen. Jämväl
förste underläkare, tillika biträdande överläkare, vid till pensionsstyrelsen
anslutna kuranstalter böra bibehållas vid pensionsrätt i pensionsanstalten.

Vad angår de förslag till utvidgning av pensioneringen till vissa av utredningsförslaget
icke omfattade institutioner m. in. som framförts i en del
remissyttranden finner jag med hänsyn till vad därvid anförts övervägande
skäl tala för att i SPA-pensioneringen nu upptaga sjuksköterskor i svenska
utlandsförsamlingar, befattningshavare vid Svenska röda korsets hem för
gomdefekter i den omfattning som förordats av pensionsstyrelsen samt överläkar-,
rektors- och terapeutbefattningar vid Ericastiftelsens läkepedagogiska
institut.

Som av den föregående redogörelsen framgår innebär pensionsutredningens
av mig förordade förslag beträffande bl. a. kustsanatorierna och pensionsstyrelsens
sjukhus att samtliga befattningshavare vid dessa vårdanstalter
utom underläkare skulle kunna vinna anslutning till SPA. De skäl
som föranlett förslaget om en dylik utsträckning av pensioneringen synas
mig föreligga även beträffande jubileumsfondens sanatorier. Dessa sanatorier
finansieras nämligen på sådant sätt att, i den män vårdavgifter och
andra fondens egna inkomster ej förslå att bestrida utgifterna, underskottet
täckes av statsmedel. De anslag som till följd härav varje år upptagas i
riksstaten uppgå till förhållandevis mycket betydande belopp. Vid nu angivna
förhållanden anser jag mig böra förorda att möjlighet beredes jubileumsfonden
att vinna anslutning till pensioneringen i samma omfattning
som den för bl. a. kustsanatorierna föreslagna. Jag vill i detta sammanhang
även föreslå att motsvarande möjlighet måtte beredas Konung Gustaf
V:s 80-årsfond med avseende å befattningar som inrättats för stadigvarande
behov vid Konung Gustaf V:s forskningsinstitut.

20

Bankoutskottets utlåtande nr 4S.

De frågor om ytterligare utvidgningar av SPA-pensioneringen som framförts
i remissyttrandena torde böra upptagas till övervägande i samband
med den fortsatta utredningen om SPA:s verksamhet.

Med anledning av ett i remissyttranden från Stockholms stad uttalat önskemål
att anslutning till SPA bör erhållas för samtliga laboratoriebiträden,
oavsett om de inneha sjuksköterskeutbildning eller ej, anser jag mig böra
här uttala, att vid den av mig förordade omfattningen av SPA-pensioneringen
dylika biträden icke bliva inbegripna i pensioneringen vare sig de
inneha förenämnda utbildning eller ej. De laboratoriebiträden som f. n. åtnjuta
pensionsrätt såsom sjuksköterskor torde följaktligen icke utan vidare
komma att överföras till det nya reglementet.

Socialvården. Med hänsyn till vad statens pensionsanstalt och styrelsen
för svenska landskommunernas förbund anfört beträffande pensionsutredningens
förslag till vissa biträdande föreståndarinnors upptagande
i SPA-pensioneringen förordar jag, att med avgörandet av denna fråga
får anstå i avvaktan på fortsatt utredning om SPA:s verksamhet.

Vad angår frågan om sjukkasseverksamhetens anslutning till SPA-pensioneringen
synes mig denna fråga i sin helhet böra övervägas i samband
med en eventuell utbyggnad av pensioneringen med en icke-statsunderstödd
gren. Jag anser mig sålunda icke nu böra framlägga förslag om anslutning
till SPA-pensioneringen av verkställande tjänsteman hos sjukkassa.

Vad i övrigt beträffar pensionsutredningens förslag till omfattning av
SPA-pensioneringen inom socialvården har detta icke givit mig anledning
till erinran.

De förslag till ytterligare utvidgningar av pensioneringen inom detta område
som framkommit i vissa remissyttranden synas i allmänhet böra övervägas
i samband med fortsatt utredning av SPA:s verksamhet.

Polisväsendet. Pensionsutredningens förslag i fråga om pensioneringens
omfattning inom polisväsendet har ej givit mig anledning till erinran.

Den i vissa remissyttranden ifrågasatta utvidgningen av pensioneringen
till att avse jämväl andra polisdistrikt än egentliga landsbygdsdistrikt torde
böra övervägas i samband med utbyggnad av pensioneringen med en ickestatsunderstödd
gren.

Jordbruket med binäringar, in. m. Pensionsutredningens förslag,
i vad detsamma avser förordande av pensionering i SPA för vissa befattningshavargrupper
inom det verksamhetsområde som av utredningen
betecknas jordbruket med binäringar, och vad utredningen därom anfört
har icke givit mig anledning till erinran. Om efter ytterligare utredning den
av bl. a. statskontoret förordade utbyggnaden av SPA-pensioneringen med
en icke-statsunderstödd pensioneringsgren framdeles skulle komma till
stånd, bör emellertid ett genomförande av pensionsutredningens förslag i
denna del icke utgöra hinder för att, om tillräckliga skäl därför befinnas
föreligga, till denna gren överföra fjäderfäavelsföreningen och andra vederbörande
producentintressen mera direkt tjänande institutioner såsom t. ex.
utsädesföreningen och konsulentverksamheten inom mejerihanteringen.

Bankoutskottets utlåtande nr h8.

21

Vad härefter angår pensionsutredningens förslag, att befattningshavare
vid svenska smörprovningarna och Weibullsholms växtförädlingsanstalt ej
framdeles skulle få pensionsrätt i SPA, finner jag mig bl. a. på grund av
de skäl, som anförts i remissyttrandena, icke kunna biträda förslaget. Jag
förordar sålunda, att anslutning till SPA-pensioneringen alltjämt må stå
öppen för ifrågavarande institutioners befattningshavare i samma utsträckning
som hittills.

Vad beträffar Södra Sveriges fiskeriförening, föreningen för växtförädling
av fruktträd, föreningen för växtförädling av skogsträd och hushållningssällskapens
förbund är jag icke beredd att utan ytterligare utredning taga
ställning till frågan om öppnande av möjlighet för dessa institutioner att
vinna anslutning till SPA.

Beträffande frågan om anslutning till SPA av jordbrukarungdomens förbund
och institutet för konserveringsforskning kan jag biträda de uttalanden,
som därvidlag gjorts av lantbruksstyrelsen och lantbruksakademien.

Vad vidare beträffar frågan om de statliga bolagens anslutning till SPA
synes mig denna fråga böra tagas under närmare övervägande i samband
med utredning av SPA-pensioneringens utbyggnad med en icke-statsunderstödd
gren.

Kyrkoväsendet. I vad pensionsutredningens förslag rör kyrkoväsendet
innebär detsamma bl. a. en omläggning av SPA-pensioneringen till
att gälla både tjänste- och familjepension. Mot utredningens förslag i denna
del har jag icke funnit anledning till erinran. Vissa av de av förslaget berörda
befattningshavarna kunna emellertid enligt nu gällande bestämmelser
bliva berättigade att uppbära emeritilön. Med hänsyn härtill och då jag
icke anser det böra ifrågakomma att för någon befattningshavargrupp meddela
särskilda bestämmelser om tillämpning av det nya reglementet enbart
med avseende å familjepension, finner jag det ändamålsenligt att, så länge
emeritilöneinstitutet upprätthålles, reglementets bestämmelser om sammanträffande
av tjänstepension eller tjänstelivränta med annan dylik förmån
göras tillämpliga även där tjänstepension eller tjänstelivränta utgår jämsides
med emeritilön.

Vad beträffar pensionsutredningens förslag till pensioneringens omfattning
inom kyrkoväsendet har detsamma icke givit mig anledning till erinran
i vad förslaget avser utvidgning av pensioneringen till vissa icke-prästerliga
befattningshavare och till de hos Svenska kyrkans missionsstyrelse anställda
missionärerna. Beträffande missionärerna torde emellertid i samband med en
eventuell framtida utbyggnad av SPA-pensioneringen med en icke-statsunderstödd
gren böra tagas under övervägande huruvida icke dessa i enlighet
med den av statskontoret uttalade meningen böra överföras till nämnda
pensioneringsgren.

Utredningens förslag till avveckling av de nuvarande pensioneringsmöjligheterna
för predikanten vid Blasieholmskyrkan i Stockholm, domkyrkosysslomän
och brukspräster kan jag också biträda.

Vad härefter angår det av pensionsutredningen föreslagna uteslutandet
av predikanten vid S:t Johanneskyrkan i Göteborg från möjlighet alt vin -

22

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

na anslutning till SPA finner jag med hänsyn till vad utredningen och domkapitlet
i Göteborg anfört om nämnda kyrka övervägande skäl tala för att
befattningshavaren även i fortsättningen erhåller sådan möjlighet.

Vad slutligen angår i vissa remissyttranden framförda önskemål eller
yrkanden om utvidgning av SPA-pensioneringen till ytterligare personalgrupper
vid diakonianstalterna och de kyrkliga styrelserna samt till prästerliga
befattningshavare vid Israelsmissionen torde frågor om dylika utvidgningar
böra upptagas till övervägande i samband med den fortsatta utredningen
om SPA:s pensioneringsverksamhet. Därvid torde eventuellt även
böra övervägas huruvida anledning kan finnas att lämna tillträde till statligt
ordnad pensionering för kyrkoherdarna i tyska församlingen i Göteborg
samt tyska och finska församlingarna i Stockholm.

Sjömanshusen. Vad pensionsutredningen anfört och föreslagit beträffande
anslutning till SPA-pensioneringen av sjömanshusens befattningshavare
har ej givit mig anledning till erinran.

De 1c ung 1. teatrarna. Pensionsutredningens förslag i vad avser
pensioneringens omfattning beträffande befattningshavare vid de lcungl.
teatrarna, vilket icke innebär någon ändring i nu gällande förhållanden, har
ej givit anledning till erinran från min sida. I samband med en eventuell
framtida utbyggnad av SPA-pensioneringen torde det emellertid böra övervägas,
huruvida befattningshavarna i enlighet med den uppfattning, åt vilken
statskontoret givit uttryck, böra överföras till den icke statsunderstödda
pensioneringen.

Vad angår frågan om utvidgning av SPA-pensioneringen till att omfatta
jämväl andra med bidrag av lotterimedel understödda teatrar, än de kungl.
teatrarna, samt på sådant sätt understödd orkesterverksamhet vill jag uttala,
att denna fråga enligt min mening är väl förtjänt att övervägas vid
den fortsatta utredningen om SPA:s framtida pensioneringsverksamhet.

Vissa andra verksamhetsområden. Vad angår rättsväsendels
verksamhetsgrenar har pensionsutredningen på anförda skäl icke ansett
sig böra framlägga förslag om anslutning av befattningshavare till
SPA-pensioneringen. Ej heller jag anser mig böra nu framlägga något dylikt
förslag. Frågan torde emellertid, bl. a. med hänsyn till att i vissa remissyttranden
hemställts eller uttalats önskemål att möjlighet beredes att
vinna anslutning till SPA för vissa hithörande befattningshavare, böra upptagas
till ytterligare övervägande vid den fortsatta utredningen om SPA:s
framtida pensioneringsverksamhet.

Vad beträffar skytteförbundens överstyrelse, centralförbundet för befälsutbildning
och riksidrottsförbundet anser jag med hänsyn till vad i remissyttrandena
och i det av ledamoten i pensionsutredningen Björn avgivna
särskilda yttrandet anförts övervägande skäl tala för att dessa organisationer
beredas möjlighet att vinna anslutning till SPA för sina befattningshavare.
Jag är emellertid icke i tillfälle att utan ytterligare utredning framlägga
förslag i ämnet. Det här anförda gäller f. ö. även beträffande kulturhistoriska
museet i Lund och centralförbundet för nylcterhetsundervisning, vilka
institutioner i det föregående berörts under undervisningsväsendet.

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

23

Vissa övergångsförhållanden. I avvaktan på slutförandet
av den förutsatta ytterligare utredningen om pensionsanstaltens verksamhet
torde sådana till SPA nu anslutna befattningshavare, som icke enligt vad
jag i det föregående förordat kunna erhålla anslutning till pensioneringen
enligt det föreslagna nya SPA-reglementet, ävensom, i den mån Kungl. Maj :t
därom förordnar, efterträdare å samma befattningar böra på framställning
av vederbörande huvudmän kunna utan binder av nämnda förhållande
bliva tillsvidare förenade med pensionsrätt enligt det nya reglementet. Förutsättning
härför bör likväl vara, att framställning i ämnet göres inom kort
tid efter reglementets ikraftträdande, förslagsvis senast den 1 juli 1950.

IV. Pensioneringens utformning, m. m.

1944 års pensionsutredning har framlagt förslag till ett pensionsreglemente,
som motsvarar de för statstjänstemännen gällande allmänna tjänsteoch
familjepensionsreglementena av år 1947 och för vilket nämnda reglementen
i huvudsak utgjort förebild. Därvid har utredningen uttalat, att det
syntes naturligt, att pensioneringsgrunderna för de befattningar, som kunde
anslutas till statens pensionsanstalt, så nära som möjligt anpassades efter
de för de statliga befattningshavarna gällande pensioneringsgrunderna, försåvitt
icke på grund av särskilda förhållanden en avvikelse därifrån kunde
anses motiverad. Inom utredningen hade visserligen diskuterats, huruvida
icke i vissa hänseenden, även om skiljaktiga förhållanden icke i och för
sig motiverade någon åtskillnad, borde förordas andra grunder än de för
statstjänstemännen gällande, men utredningen hade stannat för att modifikationer
i dessa hänseenden lämpligen icke borde företagas annat än i
samband med ändringar av de för statstjänstemännen gällande pensionsbestämmelserna.

Departementschefen anför bl. a. följande:

För egen del kan jag helt ansluta mig till utredningens uppfattning att
det får anses naturligt att tillämpa samma grundsatser beträffande ifrågavarande
pensionering av icke-statliga befattningshavare som vid statstjänstemännens
pensionering och att avvikelser endast böra förekomma i den
mån de äro motiverade av skiljaktiga förhållanden för statliga och ickestatliga
befattningshavare.

Vad härefter angår frågan vilka särskilda anordningar, som påkallas till
följd av att pensioneringen avser icke statsanställd personal, anser jag, att
jämkningar i några avseenden böra vidtagas i utredningens förslag. 1 den
mån ej annat angives i det följande, biträder jag emellertid utredningens
förslag även i ifrågavarande avseende.

Beträffande ordningen för anslutningen till statens pensionsanstalt har
pensionsutredningen föreslagit, att de icke-statliga befattningar, som enligt
beslut av Kungl. Maj :t och riksdagen må förenas med pensionsrätt, skola
fördelas på tre grupper, A, B och C, samt att befattning tillhörande grupp B
skall vara förenad med pensionsrätt allenast under förutsättning, att den är
registrerad hos statens pensionsanstalt. Statens pensionsanstalt har uttalat
att registrering ej bör medgivas, med mindre huvudmannen anmäler samtliga
befattningar av det slag, varom fråga är, till erhållande av pensions -

24

Bankoutskottets utlåtande nr t8.

rätt. I förevarande avseende ansluter jag mig till sistnämnda uppfattning,
som avser att valet skall slå mellan anslutning eller icke-anslutning av
samtliga befattningar av ifrågavarande slag hos huvudmannen; registreringen
bör i enlighet härmed icke vidare gälla, om huvudmannen inrättar
ytterligare befattning av samma slag utan att för denna begära registrering,
och ej heller, om huvudmannen genomför lönereglering för registrerad befattning
utan alt för pensionsanstalten göra anmälan därom.

Till frågan om pensioneringens omfattning hör också spörsmålet om pensionering
av befattningshavare med deltidsarbete. Även enligt min mening tala
vägande skäl för att anslutning till statens pensionsanstalt skall kunna erhållas
av deltidsanställd befattningshavare. Jag vill emellertid erinra om att frågan
om pensionsvillkoren för statsanställd personal med deltidsarbete är föremål
för särskild utredning genom 1947 års lärarpensionssakkunniga; den
av remissinstanserna berörda frågan synes därför böra upptagas sedan
nämnda sakkunniga redovisat resultatet av sitt utredningsarbete.

Utredningens förslag om pensionsålder för olika befattningar kan jag i
huvudsak biträda. Jag ansluter mig sålunda till utredningens i samförstånd
med Svensk sjuksköterskeförening upprättade förslag om att pensionsåldern
lör sjuksköterskor skall höjas från 55 till 60 år och föreslår vidare i likhet
med utredningen, att sistnämnda pensionsålder även skall tillämpas å barnmorskor;
i anslutning härtill framlägger jag i det följande vissa förslag om
ändring i pensionsåldern för motsvarande personal med anställning i statens
tjänst. Jag vill i detta sammanhang framhålla, att det synes mig lämpligt
att 1948 års pensionsålderskommitté företager en granskning av pensionsåldrarna
för icke-statliga befattningshavare med anslutning till statens
pensionsanstalt.

Det av utredningen föreslagna systemet med pensionsklasser anser jag
lämpligt, och likaså synas mig de bestämmelser böra genomföras, som reglementsförslaget
innehåller om sättet för bestämmande av pensionsklass.
Jag anser även, att utredningens uppfattning om sättet för bestämmande
av pensionsklass för sådana befattningar, för vilka det statliga lönesystemet
ej tillämpas, i allmänhet får godtagas.

Vad angår de pensionsklasser för särskilda befattningar, som i enlighet
med utredningens förslag böra angivas i reglementet, kan jag i stort sett
biträda utredningens förslag. Jag vill emellertid med anledning av vad som
framhållits vid remissbehandlingen ej motsätta mig alt pensionsklass 1: 33
tillämpas för extra provinsialläkare, läkare vid fristående, centraldispensär,
sjukstugeläkare samt distriktstandläkare och med dem jämställda tandläkare
eller mot att pensionsklass 1: 15 blir gällande för såväl distriktsbarnmorskor
som anstaltsbarnmorskor. Jag är däremot icke beredd att nu förorda
avsteg från utredningens förslag i övrigt. Vad särskilt angår det från
olika håll gjorda uttalandet om att högre pensionsklasser än de av utredningen
förutsatta borde bliva gällande för rektorer och lärare vid statsunderstödda
folkhögskolor och lägre lantbruksundervisningsanstalter, vill
jag erinra om att förslag till lönereglering för dessa personalgrupper avvaktas
från 1941 års lärarlöncsakkunniga och att detta förslag icke lämpligen
bör föregripas genom åtgärder i detta sammanhang.

I fråga om familjepension och familjelivränta har utredningen föreslagit
ett sådant avsteg från vad som gäller för statstjänstemännen, att full
överensstämmelse mellan familj epensionsrätten för manlig och kvinnlig
befattningshavare icke skulle komma att föreligga på detta område. Utredningen
har därvid bl. a. utgått från att anordningen med s. k. änklingspension
hämtade sin motivering i förhållanden, som sammanhängde med statstjänstemännens
tidigare avlönings- och pensionsförhållanden och som sak -

Bankoutskottets utlåtande nr A8.

25

nade motsvarighet för de icke-statliga befattningshavarnas del. En ledamot
av utredningen har emellertid ansett, att tillräcklig anledning att på denna
punkt genomföra en åtskillnad mellan statliga och icke-statliga befattningshavare
saknas, och till denna uppfattning har ett stort antal remissinstanser
anslutit sig. För egen del hyser jag samma uppfattning; även om änklingspensioneringen
för sin uppkomst närmast har att tacka förhållanden
av betydelse endast för statstjänstemännen, kan enligt min mening i detta
sammanhang icke bortses från att änklingspensionen blivit en förmån att
räkna med vid bedömande av pensionsrättens innebörd, och då jag vidare
är av uppfattningen att pensionsbestämmelserna böra givas samma
innehåll för manliga och kvinnliga befattningshavare biträder jag på denna
punkt reservantens förslag.

Beträffande Kungl. Maj :ts prövningsrätt vid sammanträffande av förmåner
vill jag till en början erinra om att jag i det föregående förordat en
viss utvidgning av denna prövningsrätt i stället för rigorösa anordningar
innebärande förbud mot erhållande av pensionsrätt och mot retroaktiv
tjänstårsberäkning. Det jämkningsförslag, som pensionsanstalten framställt,
synes också böra genomföras. I övrigt vill jag föreslå, att Kungl. Maj :t skall
kunna delegera sin prövningsbefogenhet till pensionsanstalten eller, om så
skulle kunna ske — vilket i och för sig vore synnerligen önskvärt — meddela
generella bestämmelser i ämnet.

För lärare vid musikskolan i Arvika torde de i 39 § i reglementsförslaget
under 7 a, 8 a och 19 a upptagna bestämmelserna böra erhålla tillämpning.

Enligt vad jag tidigare förordat skulle sådana till SPA nu anslutna befattningar,
vilka icke omfattas av det föreslagna nya SPA-reglementet, på
framställning av vederbörande huvudman kunna utan hinder av nämnda
förhållande bliva tills vidare förenade med pensionsrätt enligt reglementet.
Till reglering av denna anordning erfordras vissa särskilda bestämmelser
bl. a. om den grupp till vilken befattning skall hänföras, om pensionsålder
och i fråga om tillämpning av övergångsbestämmelserna till reglementet.
Befattningarna böra hänföras till grupp B. Pensionsåldern synes, bortsett
från att inträdet i densamma bör ske vid utgången av födelsemänaden, böra
bibehållas vid den som nu gäller. För befattning med f. n. 55 års pensionsålder
bör dock pensionsåldern bliva 60 år. Tjänståldern synes böra utgöra
25 tjänstår för extra provinsialläkare och eljest 30 tjänstår. Beträffande befattningshavare,
som får pensionsåldern höjd från 55 till 60 år och tjänståldern
höjd från 25 till 30 år, synas de för sådana fall förordade övergångsbestämmelserna
till det nya reglementet böra tillämpas.

I detta sammanhang vill jag slutligen återkomma till den i det föregående
berörda frågan om höjning av pensionsåldern för sjuksköterskor och
barnmorskor från 55 till 60 år. Vid genomförande av mitt i det föregående
framställda förslag om dylik höjning av pensionsåldern för befattningshavare
med anställning i icke-statlig verksamhet synes det naturligt att samma
åtgärd vidtages även för motsvarande statsanställd personal. Även för
denna torde sålunda pensionsåldern böra från och med den 1 januari 1950
utgöra 60 år, dock alt samma övergångsbestämmelser som förordats för
icke-statliga befattningshavare böra gälla för de statliga befattningshavarna.
Från (let nu sagda hör emellertid göras undantag för sköterskor in. fl.
vid statens sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka; beträffande
dessa synes det mig vanskligt all nu utan ytterligare utredning genomföra
en dylik åtgärd, och jag vill därför förorda all ell ställningstagande
till frågan får anstå intill dess resultatet av 1948 års pensionsåldersutrednings
arbete föreligger.

26

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

V. Finansieringen av SPA-pensioneringen.

Beträffande verkningarna å anslagsbehovet efter genomförandet av den
föreslagna pensionsregleringen räknar pensionsutredningen först och främst
med ett inkomstbortfall av omkring 6 miljoner kronor motsvarande ränta
å pensionsfonden, vilken vid den av utredningen föreslagna tillämpningen
av det för statsanställdas pensionering gällande finansieringssystemet förutsättes
skola förvandlas till en kapitalfond, vars avkastning upptages som
inkomst å riksstatens driftbudget. Vidare räknar utredningen med en ökning
av avgiftsinkomsten för närmaste budgetår med ungefär 1,5 miljoner
kronor. Slutligen antages att pensionsutgifterna till en början icke komma
att nämnvärt påverkas av förslagets genomförande. Slutresultatet blir sålunda,
att anslagsbehovet ökar med i runt tal 4,5 miljoner kronor. I detta
sammanhang har pensionsutredningen beräknat, att huvudmansavgifterna
enligt reglementsförslaget täcka ungefär 47 procent av pensionskostnaderna,
kostnaderna för rörligt tillägg däri inräknade.

I anslagstekniskt hänseende förordar pensionsutredningen förutom pensionsfondens
förvandling till kapitalfond, att den nuvarande anordningen
med ett gemensamt anslag för tjänste- och familjepensioner bibehålies men
att i riksstaten uppföres ett särskilt anslag för SPA:s förvaltningskostnader,
vilka för närvarande inberäknades i anslaget Bidrag till pensioneringskostnaderna
för statens pensionsanstalt.

Departementschefen har anfört:

Vad pensionsutredningen anfört och föreslagit i fråga om finansieringen
av pensioneringen enligt det nya reglementet och övrig av statens pensionsanstalt
omhänderhavd statsunderstödd pensionering har icke givit mig anledning
till erinran. Vid bifall till de övriga förslag som jag i detta sammanhang
framlägger torde vad utredningen förordat beträffande förvandling
av anstaltens pensionsfond till en kapitalfond, vars avkastning upptages
såsom inkomst å riksstatens driftbudget, och uppförande i riksstaten av
anslag för anstaltens förvaltningskostnader, med beaktande tillika av vad
riksräkenskapsverket anfört i ämnet, böra genomföras fr. o. in. budgetåret
1950/51.

Beträffande den av pensionsanstalten föreslagna centrala registreringen
av anstaltens delägare, vilken även förordats av statskontoret och riksräkenskapsverket,
finner jag densamma nu lämpligen böra komma till stånd
i den omfattning anstalten föreslagit. När tillräcklig praktisk erfarenhet av
registreringen vunnits, bör emellertid till övervägande upptagas frågan om
central matrikelföring beträffande samtliga befattningshavare inom den av
pensionsanstalten administrerade statsunderstödda pensioneringen.

Den personalökning hos anstalten, som kan bliva erforderlig på grund
av uppläggande av ett centralt personalregister ävensom med hänsyn till
genomförandet av den föreslagna nya pensionsordningen, kan emellertid
svårligen med någon säkerhet beräknas, innan erfarenhet vunnits beträffande
omfattningen av de nya arbetsuppgifterna. För nästa budgetår torde
därför Kungl. Majvt lämpligen böra erhålla bemyndigande att till anstaltens
förfogande ställa medel för de utgifter, som må bliva erforderliga för
bestridande av kostnaderna för förenämnda uppgifter. Jag gör i det följande
hemställan om medgivande i sådant hänseende. Därest kostnad uppstår
i samband med beredande av ökat lokalutrymme för anstalten, torde
Kungl. Maj :t äga möjlighet att anvisa härför erforderliga medel.

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

27

VI. Provisorisk pensionsregSering för viss icke-statlig

lärarpersonal.

1948 års riksdags principbeslut om lönereglering för övningslärare avser
vissa sådana lärare vid de kommunala skolorna med pensionsrätt enligt nu
gällande reglemente för statens pensionsanstalt samt ett antal övningslärare
vid folk- och fortsättningsskolor, för vilka vederbörande huvudmän av olika
anledningar icke utnyttjat möjligheten att bereda befattningshavarna dylik
pensionsrätt. För att dessa lärarkategorier, vilka icke äro inbegripna i det
av mig förut förordade nya reglementet för pensionering genom statens
pensionsanstalt, ej under tiden innan löneregleringen genomföres i pensionshänseende
skola bli försatta i ett ogynnsamt läge i jämförelse med de befattningshavare,
som avses i det nya reglementet, har en provisorisk reglering
av deras pensionsförhållanden ansetts angelägen. Denna pensionsreglering
har befunnits lämpligen böra ske i huvudsaklig anslutning till de i det
nya reglementet innefattade bestämmelserna. En provisorisk pensionsreglering
har ansetts böra företagas jämväl i fråga om de befattningshavare, som
beröras av det av 1944 års lönekommitté för privatläroverken avgivna betänkandet
rörande lönereglering för lärare vid sådana läroverk och vilka inneha
anställningar motsvarande ordinarie eller extra ordinarie anställning.

Departementschefen anför bl. a. följande:

Det förslag som 1944 års pensionsutredning framlagt i denna fråga synes
mig utgöra en godtagbar grund för frågans lösning. I vad avser några av
förslagets mera väsentliga punkter har jag dock funnit anledning förorda
en delvis annan reglering än den av pensionsutredningen föreslagna.

Vidkommande pensionsregleringens omfattning biträder jag pensionsutredningens
förslag. Den närmare precisering av förutsättningarna för regleringens
tillämpning å övningslärare vid folk- och fortsättningsskolor, som
föreslagits av statens pensionsanstalt, bör emellertid beaktas. Med hänsyn
bl. a. till regleringens förutsatta karaktär av provisorium har jag icke funnit
tillräckliga skäl föreligga att tillmötesgå de i vissa remissyttranden framställda
önskemålen, att en undervisningsskyldighet av mellan 480 och 720
timmar per år beträffande lärare vid fortsättningsskola respektive mellan
15 och 20 veckotimmar för övriga övningslärare skulle vara tillräcklig för
anslutning till pensionsregleringen.

Med avseende å de allmänna grunderna för pensionsregleringen har utredningen
beträffande samtliga av regleringen berörda befattningshavare
med undantag allenast för manliga lärare vid privatläroverk i fråga om såväl
fortlöpande avgifter som engångsavgifter föreslagit vissa avvikelser från
det förut behandlade och av mig i huvudsak förordade reglementsförslaget.

Vad angår pensionsutredningens förslag till pensionsklasser för övningslärarna
vid de högre kommunala skolorna bör detta på sätt statens pensionsanstalt
föreslagit jämkas så till vida, att ordinarie lärare i kvinnlig slöjd vid
annan skola än kommunal flickskola och ordinarie lärare i manlig slöjd
hänföras till pensionsklass 1: 19. Lärare av sistnämnda slag, som enligt
skolöverstyrelsens beprövande anses inneha s. k. högre kompetens, synes
emellertid böra hänföras till pensionsklass 1: 21 (för e. o. 1: 20).

Pensionsutredningens sålunda modifierade förslag till pensionsklasser för

28

Bankontskottets utlåtande nr 48.

de högre kommunala skolornas övningslärare torde böra införas även för
motsvarande lärare vid folk- och fortsättningsskolor, vilka enligt vad jag
nyss förordat skulle hänföras till grupp A. Beträffande lärarinna i kvinnlig
slöjd, som i vissa fall skall placeras i lönegrad Ca 13 eller Ca 12, bör
emellertid även upptagas pensionsklasserna 1: 16 och 1: 15. Det torde böra
ankomma på skolöverstyrelsen att beträffande lärare vid folk- och fortsättningsskolor
avgöra, huruvida befattningshavare vid de provisoriska bestämmelsernas
tillämpning skall anses såsom ordinarie eller extra ordinarie lärare.
Därvid torde i allmänhet såsom ordinarie lärare böra betraktas lärare,
som enligt vederbörlig av överstyrelsen godkänd tjänstereglering i avseende
å anställningsformen är likställd med ordinarie folk- eller småskollärare.

Vad angår pensionsklasser för de till grupp B hänförda lärarna böra dessa
bestämmas av statens pensionsanstalt på grundval av de vid vederbörande
läroanstalt gällande lönerna. Med hänsyn till pensionsregleringens provisoriska
karaktär synes mig därvid böra tillåtas, att det sammanlagda lönebeloppet
— givetvis med undantag från eventuella arvoden för s. k. övertimmar
och dylikt — anses jämförligt med ett enligt statens Iöneplansförordning
på skolorten utgående lönebelopp, oavsett huruvida förstnämnda
belopp varierar med levnadskostnader och ortsgruppering eller ej. Att som
skolöverstyrelsen ifrågasatt för dessa befattningshavare avpassa pensionsklasserna
efter ett löneregleringsförslag, som ännu icke prövats av statsmakterna,
kan jag icke förorda.

Beträffande pensionsåldern för lärare i hushållsgöromål har skolöverstyrelsen
föreslagit att denna fastställes till 63 år. Såvitt angår de högre kommunala
skolorna skulle detta innebära en sänkning med 2 år av nu gällande
pensionsålder. En dylik sänkning torde med hänsyn till pågående
översyn av de för befattningshavare i allmänhet gällande pensionsåldrarna
icke böra företagas i detta sammanhang. Vad angår övriga skolor är pensionsåldern
för nämnda lärare för närvarande 60 år. Sådan lärare kommer,
oavsett om den nya pensionsåldern blir 63 eller 65 år, vid genomförande
av de av mig förordade övergångsbestämmelserna till det nya reglementet
att kunna avgå med ålderspension redan vid utgången av den månad under
vilken han uppnår 60 levnadsår, om läraren är född före den 1 januari 1891.
Med hänsyn härtill synes det icke påkallat att för provisoriet fastställa lägre
pensionsålder för dessa lärare än 65 år.

Utskottets yttrande.

Det i propositionen framlagda förslaget, som bygger på en av 1944 års
pensionsutredning verkställd utredning, avser utfärdande av nytt reglemente
för statens pensionsanstalt, vilket fr. o. m. år 1950 skulle ersätta det
nu gällande reglementet av år 1919. Det nya reglementet har utformats
efter förebild av gällande pensionsbestämmelser för statstjänstemän. Beträffande
frågan om pensioneringens omfattning bebådas emellertid fortsatt
utredning. Förslaget i denna del åsyftar sålunda en i viss mån provisorisk
lösning. Denna bygger på det nu bestående förhållandet, att pensioneringen
har karaktären av cn statsunderstödd verksamhet.

Att förslaget, trots att det definitiva ställningstagandet till avgränsningsfrågan
ansetts kräva ytterligare utredning, nu kunnat framläggas medför

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

29

den påtagliga vinsten, att de betydande befattningshavargrupper, som omfattas
av förslaget, utan avvaktan på en dylik utredning kunna få sina pensionsförhållanden
ordnade mera tidsenligt och i nära anslutning till det
statliga pcnsioneringssystemet. Vidare erhålles genom förslagets genomförande
en utgångspunkt för utredning av frågan om förbättring av vissa från
pensionsanstalten utgående äldre pensioner. Härtill kommer att det nya
reglementet är ägnat att i viss mån avhjälpa den författningsmässiga förbistring,
som f. n. råder beträffande den av pensionsanstalten administrerade
pensioneringen av icke-statliga befattningshavare. Ett i och för sig
önskvärt, än mera fullständigt avlägsnande av denna förbistring skulle
bl. a. erfordra, att under det nya reglementet inordnades även de andra ickestatliga
till anstalten anslutna befattningshavargrupper, vilka redan nu pensioneras
enligt det statliga pensionssystemet med tillämpning av särskilda
reglementen.

Ehuru det framlagda förslaget icke i allo innebär en slutgiltig lösning, i
det att främst frågan om pensioneringens omfattning eller avgränsning ansetts
behöva ytterligare utredas, finner utskottet i likhet med departementschefen
detta icke böra utgöra hinder för att förslaget nu genomföres. Vid
granskning av förslaget har utskottet funnit sig kunna i huvudsak ansluta
sig till detsamma. Endast på några enstaka punkter har utskottet funnit sig
böra föreslå jämkningar i reglementsförslaget.

Innan utskottet övergår till att behandla reglementsförslaget i dess olika
delar, vill utskottet upptaga vissa spörsmål, som sammanhänga med den
fortsatta utredningen i avgränsningsfrågan.

1944 års pensionsutredning har med avseende å avgränsningen av pensionsanstaltens
verksamhet uppdragit vissa allmänna riktlinjer, vilka utredningen
sammanfattat i en primär och en supplementär regel. Enligt den
primära regeln borde pensioneringen i princip begränsas till att omfatta
vissa staten närstående verksamhetsområden. I den supplementära regeln
har uppställts kravet, att pensioneringen inom godtaget pensioneringsområdc
i allmänhet borde förbehållas befattningshavare av mera direkt betydelse
för verksamheten, såsom lärare inom undervisningsväsendet, läkare och
sjuksköterskor inom sjukvården in. fl. grupper, för vilka särskilda kompetenskrav
finnas uppställda.

Den primära regeln har i allmänhet lämnats utan erinran från de hörda
myndigheternas sida. Den supplementära regeln, vilken i stort sett återspeglar
den nuvarande ordningen beträffande pensioneringsverksamhetens
avgränsning, har däremot mött gensagor såväl av vissa reservanter inom utredningen
som från en del remissmyndigheters sida. Reservanterna inom
utredningen, till vilkas mening ifrågavarande remissmyndigheter mer eller
mindre fullständigt anslutit sig, ha därvid givit uttryck åt den uppfattningen,
att pensioneringen borde omfatta samtliga befattningshavare vid verksamhet,
beträffande vilken staten befunnits böra ekonomiskt medverka
till pensioneringen. Reservanterna ha vidare uttalat, alt den statsunder -

30

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

stödda pensioneringen i statens pensionsanstalt borde kompletteras med en
icke statsunderstödd pensioneringslinje.

De synpunkter, som sålunda av reservanterna anlagts på frågan om pensioneringens
omfattning, synas utskottet förtjänta att tagas under övervägande
i samband med den bebådade fortsatta utredningen. Så vitt utskottet
kan finna, måste emellertid frågorna om den supplementära regelns tilllämpning
samt om gränsdragningen mellan en statsunderstödd och en icke
statsunderstödd pensionering bli väsentligen beroende på storleken av de
bidrag staten kan påtaga sig för ifrågavarande ändamål. I detta sammanhang
må jämväl framhållas den ökade betydelse, som fonderingsfrågan får
vid en mera avsevärd utvidgning av pensioneringsverksamheten, särskilt för
det fall denna kommer att omfatta även en på bidragsplikt från huvudmännen
helt grundad pensioneringslinje.

En i viss mån vidare syn på den av staten genom pensionsanstalten bedrivna
pensioneringsverksamheten beträffande icke-statliga befattningshavare
anlägges i de likalydande motionerna I: 309 och II: 393. I dessa yrkas
bl. a., att utredning måtte verkställas om formerna för statens pensionsanstalts
framtida verksamhet. Enligt motionärernas förmenande borde sålunda
i sammanhang med den fortsatta utredningen i avgränsningsfrågan även
Irågan om pensionsanstaltens ställning över huvud upptagas till prövning,
varvid ett övervägande av anstaltens ställning i hela pensionsförsäkringssystemet
på arbetsmarknaden vore önskvärt. Kunde en tillfredsställande
lösning av de särskilda tjänstemannagruppernas pensionsfråga ernås genom
att huvudmännen i egen regi eller genom särskilda pensionskassor ordnade
pensioneringen, borde från det allmännas sida intet vara att invända
däremot. Vid den av motionärerna förutsatta utredningen borde fördenskull
ett alternativ övervägas, enligt vilket kommuner och andra arbetsgivare,
som för sina arbetstagare antagit ett med det statliga likvärdigt pensioneringsreglemente,
i den sålunda anordnade pensioneringen skulle kunna
inbegripa även arbetstagare, som kunde anslutas till statens pensionsanstalt.
I detta fall skulle statsbidrag till pensioneringen utgå efter samma
grunder som vid pensionering genom anslutning till anstalten.

Även utskottet hyser den uppfattningen, att de i motionerna sålunda berörda
spörsmålen lämpligen böra övervägas i samband med den fortsatta
utredningen. Över huvud taget synes denna vara oförhindrad att ingå på
alla de principfrågor, som kunna aktualiseras i förevarande sammanhang.
Jämsides med det i motionerna berörda alternativet bör sålunda upptagas
även den under remissbehandlingen framkastade tanken på att staten genom
pensionsanstalten skulle ombesörja pensioneringen av samtliga icke-statliga
befattningshavare i allmän tjänst. Härigenom skulle undvikas de svårigheter
av administrativ eller ekonomisk beskaffenhet, som eljest ofta göra sig gällande,
när en befattningshavare flyttar från en huvudman till en annan. Även
utan en så genomgripande omläggning kan emellertid den överensstämmelse
mellan å ena sidan den statligt ordnade pensioneringen samt å andra
sidan kommunal och enskild pensionering, som må befinnas önskvärd, ernås

Bankoutskottets utlåtande nr h8.

31

genom att de icke-statliga pensionssystemen i möjligaste mån bringas i samklang
med det statliga systemet.

I samma motioner har vidare frågan om den s. k. oantastbarhetsprincipen
berörts. Utskottet vill erinra, att riksdagen vid skilda tillfällen i skrivelser
till Kungl. Maj:t hemställt om översyn av de allmänna pensionsreglementena,
i vad rör bl. a. nämnda fråga. Utskottet, som med tillfredsställelse
konstaterat, att departementschefen ställt en dylik utredning i utsikt
inom den närmaste framtiden, vill uttala den förhoppningen, att denna
utredning måtte resultera i ett så vitt möjligt fullständigt klarläggande av
spörsmålet om pensionsrätten betraktad som en intjänad löneförmån ock,
de av ett sådant betraktelsesätt följande konsekvenserna beträffande pensionsrättens
innehåll och utformning.

Den i propositionen föreslagna anpassningen av pensioneringsgrunderna till
det för statens egna tjänstemän tillämpade pensionssystemet innebär en anpassning
även i fråga om pensionsnivån. För att en dylik anpassning skall
fylla sitt syfte förutsättes, att icke huvudmännen vid sidan av statlig pensionsrätt
tillförsäkra befattningshavarna särskild tilläggspension. I sådant
avseende föreslås i propositionen en föreskrift innefattande befogenhet för
Kungl. Maj :t att förordna om minskning av reglementsenlig pension med
hänsyn till dylik av huvudmannen utfäst förmån. Vad angår de nu till
anstalten anslutna befattningshavarna får enligt propositionen reduktion
icke ske i så stor omfattning, att befattningshavaren lider minskning i den
sammanlagda pensionsförmån han haft att påräkna enligt nuvarande grunder
för pensionering genom anstalten jämte eventuell tilläggspension från huvudmannen.

I de redan delvis behandlade likalydande motionerna I: 309 och II: 393
har emellertid framförts det önskemålet att — i avbidan på den av motionärerna
begärda utredningen rörande pensionsanstaltens framtida verksamhet
— det blivande pensionsreglementet måtte så utformas, att därav
klart framgår, att särskilda tilläggspensioner från huvudmännen kunna
ifrågakomma. Till stöd härför har bl. a. anförts, att pensionerna för de
kommunala tjänstemännen till skillnad från de statliga pensionerna så gott
som genomgående äro dyrortsgraderade och att, då ju icke samtliga kommunala
befattningshavare kunna anslutas till pensionsanstalten, en anordning
innebärande ett reellt förbud mot tilläggspensioner skulle missgynna
dit anslutna befattningshavare.

Den i propositionen föreslagna anpassningen till den statliga pensionsnivån
innebär dels att pensionernas storlek blir oberoende av den ortsgrupp inom
vilken befattningshavaren har sin verksamhet liksom av den relation mellan
lön och pension, som tillämpas beträffande annan av huvudmannen ordnad
pensionering, dels ock att en av huvudmannen tillämpad lönenivå i den
mån den ligger över det för en jämförlig statstjänst gällande löneläget i
princip ej tillätes inverka på pensionsunderlagen.

32

Bankoutskottels utlåtande nr 48.

Utan åtgärder mot ett åsidosättande från huvudmännens sida av denna
anpassning skulle en befattningshavare hos en kommun, som anser sig
böra följa ett dyrortsgraderat pensionssystem eller eljest tillämpar en från
den statliga pensioneringen avvikande relation mellan lön och pension,
genom kommunal tilläggspension kunna påräkna högre tjänstepension än
en i övrigt likställd befattningshavare i statens tjänst. Skulle kommunen
dessutom tillämpa en högre lönenivå än staten och även detta ansåges motivera
en kommunal tilläggspension, bleve den kommunalanställde befattningshavaren
i pensionshänseende givetvis än mera gynnad i jämförelse
med den statsanställde.

Den för statstjänstemännen tillämpade pensionsnivån är av så sent datum
som den 1 juli 1947. Den har för statstjänstemännens del godtagits
av tjänstemannaorganisationer, till vilka i betydande utsträckning av den
nu ifrågavarande pensioneringen omfattade personalkategorier äro anslutna,
samt har av statsmakterna befunnits skälig. Utskottet kan för sin del
icke biträda den uppfattning, varåt motionärerna givit uttryck och enligt
vilken tillämping av den statliga pensionsnivån för statstjänstemännen närstående
grupper icke vore motiverad. Enligt utskottets uppfattning böra de
olägenheter, som f. n. göra sig gällande på pensionsområdet, i den mån de
äro att härleda från tillämpning av andra principer vid avvägning av pensionsnivån
inom kommunal än inom statlig pensionering, i första hand undanröjas
genom åtgärder inom det icke-statliga pensionsområdet. Av det
anförda framgår, att utskottet icke kan biträda den uppfattning, som härvidlag
framförts i motionerna I: 309 och II: 393.

Vad beträffar de befattningshavargrupper, som skola anslutas till det nu
föreslagna reglementet, innebär förslaget i första hand, att de till pensionsanstalten
nu anslutna befattningshavargrupperna med ett fåtal undantag
överföras till det nya reglementet. Vidare föreslås, att ytterligare en del kategorier
befattningshavare skola erhålla anslutning till pensioneringen. I övrigt
ha framkomna förslag om medtagande av nya grupper av befattningshavare
ansetts kräva ytterligare utredning.

Såsom tidigare angivits, åsyftar det i propositionen framlagda förslaget
närmast en provisorisk lösning av frågan om gränsdragningen för pensioneringen.
Ehuru det icke varit möjligt för utskottet att på varje särskild
punkt ägna förslaget en mera ingående undersökning, har utskottet likväl
fått det intrycket, att den gjorda gränsdragningen bör kunna godtagas att
gälla intill dess efter ytterligare utredning förevarande problemkomplex
vunnit den mera allsidiga belysning, som erfordras för ett definitivt ställningstagande
till avgränsningsfrågan. Utskottet vill därför tillstyrka bifall
till Kungl. Maj :ts förslag i förevarande del. Utskottet vill emellertid understryka
det av departementschefen gjorda uttalandet, att den omständigheten,
att viss befattning nu bibehålies vid eller inordnas under den statsunderstödda
pensioneringen, icke bör betraktas som prejudicerande vid den
fortsatta behandlingen av gränsdragningsfrågan.

Av det sagda följer, att utskottet icke är berett att nu tillstyrka några

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

33

omedelbara positiva åtgärder i anledning av följande motioner, i vilka yrkanden
framställts om anslutning till pensionsanstalten av nedan nämnda
befattningshavargrupper, nämligen likalydande motionerna I: 303 och II:
386 (husmödrar och vaktmästare vid statsunderstödda folkhögskolor och
lantmannaskolor), likalydande motionerna I: 307 och II: 396 (vissa befattningshavare
hos centralförbundet för nykterhetsundervisning), likalydande
motionerna I: 335 och II: 421 (professor vid handelshögskolan i Göteborg),
motionen 11:420 (skolpsykologer och vissa konsulenter i övningsämnen),
likalydande motionerna I: 302 och II: 388 (i vad motionerna
avse underläkare), likalydande motionerna I: 301 och II: 387 (i vad motionerna
avse befattningshavare vid hushållningssällskapens förbund) samt
motionen II: 385 (biträdande pastor hos Stockholms stadsmission). Utskottet
vill dock beträffande underläkarna göra det uttalandet, att lösandet
genom statens medverkan av pensionsfrågan för denna grupp
— bl. a. med hänsyn till dess egenskap av rekryteringskår i förhållande
till flertalet av de med statlig pensionsrätt förenade läkartjänsterna
— utgör en angelägenhet av den betydelse, att den om möjligt
bör upptagas till fristående behandling. Vad angår befattningshavare hos
centralförbundet för nykterhetsundervisning är utskottet vidare av den uppfattningen,
att åtgärder för beredande av pensionsrätt åt dem i pensionsanstalten
böra vidtagas efter den särskilda utredning, departementschefen
ansett erforderlig. I övrigt förordar utskottet, att de framförda förslagen
hänskjutas till den kommande utredningen rörande pensioneringsverksamhetens
avgränsning. Vad särskilt angår det i likalydande motionerna I: 303
och II: 386 framställda yrkandet om anslutning till pensionsanstalten av
husmödrar och vaktmästare vid statsunderstödda folkhögskolor och lantmannaskolor
vill utskottet framhålla, att även om i och för sig goda skäl
kunna tala för kravet på en dylik anslutning, motsvarande anställningshavare
vid folkskolorna och de högre kommunala skolorna för närvarande
sakna statligt ordnad pensionering och att den väckta frågan därför torde
böra skärskådas i ett större sammanhang.

I likalydande motionerna I: 302 och II: 388 har vidare yrkats, att laboratoriesköterskor,
anställda vid sjukhuslaboratorier, måtte bibehållas vid
hittillsvarande pensionsrätt. I propositionen erinras på förevarande punkt
om att under remissbehandlingen av pensionsutredningens förslag önskemål
framkommit om anslutning till pensionsanstalten av samtliga laboratoriebiträden,
oavsett om de inneha sjuksköterskeutbildning eller ej. För
egen del har departementschefen uttalat, atl vid den av honom förordade
omfattningen av pensioneringen dylika biträden icke bleve inbegripna i
pensioneringen, vare sig de innehade förenämnda utbildning eller ej. De
laboratoriebiträden, som f. n. åtnjöte pensionsrätt såsom sjuksköterskor,
syntes följaktligen icke utan vidare komma alt överföras till det nya reglementet.
För egen del anser utskottet, att den omständigheten, atl ett biträde
med sköterskeutbildning har sin tjänstgöring förlagd till sjukhuslaboratorium,
icke bör utgöra hinder för pensionering i vanlig ordning. Ut!5
ISiliang till riksdagens protokoll 19^9. 8 samt. Nr 48.

34

Bankoutskottets utlåtande nr iS.

skottet förutsätter därför, att dylika biträden alltjämt i pensionshänseende
betraktas som sjuksköterskor. Med vad utskottet nu anfört torde syftet
med motionerna i förevarande del få anses tillgodosett.

Vad slutligen angår en i förevarande sammanhang till utskottet inkommen
framställning från Svenska socialvårdsförbundets kamratförening, vari
uttalats önskemål om anslutning till pensionsanstalten av biträdande föreståndarinnor
vid barn- och ålderdomshem, torde detta önskemål lämpligen
böra tagas under övervägande vid den blivande utredningen.

Beträffande själva pensioneringsreglerna innebär Kungl. Maj :ts förslag,
såsom tidigare nämnts, att för pensioneringen skulle komma att gälla ett
pensionsreglemente, som nära motsvarar de statliga tjänste- och familj epensionsreglementena.
Utskottet, som redan i det föregående angivit sin
principiella inställning till reglementsförslaget, vill här endast uttala, att de
ändringar, som jämlikt innevarande riksdags beslut beträffande upphävande
av vissa verkningar i pensionshänseende av avsättning m. in. vidtagits
i de allmänna pensionsreglementena, självfallet böra föranleda motsvarande
ändring i det blivande reglementet. I övrigt torde reglementsförslaget,
med iakttagande av de jämkningar, som utskottet förordar, böra läggas
till grund för blivande bestämmelser i ämnet. Såsom i propositionen (s.
226—227) förutsatts, bör Kungl. Maj:t erhålla bemyndigande dels att utfärda
nytt reglemente för pensionsanstalten, dels att under de förutsättningar
och i den omfattning, som angivas i propositionen, vidtaga ändringar
i detsamma, dels ock att meddela de bestämmelser i övrigt, som erfordras
för pensionsregleringens genomförande.

I propositionen har bl. a. berörts spörsmålet om pensionering av befattningshavare
med deltidsarbete. Departementschefen anför härom, att vägande
skäl kunna tala för att anslutning till pensionsanstalten skall kunna
erhållas för sådan befattningshavare. Då emellertid frågan om pensionsvillkoren
för statsanställd personal med deltidsarbete f. n. är föremål för särskild
utredning genom sakkunniga, har departementschefen ansett frågan
om pensionering av icke-statliga befattningshavare med deltidsanställning
böra upptagas först sedan de sakkunniga redovisat resultatet av sitt arbete.
På de skäl departementschefen sålunda anfört finner sig utskottet böra biträda
propositionen på förevarande punkt under uttalande tillika av den
förhoppningen, att den nu pågående utredningen måtte bedrivas med all
möjlig skyndsamhet. Härmed torde motionerna I: 309 och II: 393 få anses
besvarade, så vitt angår däri framfört önskemål om en omedelbar anslutning
till pensionsanstalten av deltidsanställd personal.

I propositionen föreslås beträffande pensionsåldrarna en höjning från 55
till 60 år för, bl. a., sjuksköterskor med icke-statlig anställning. I konsekvens
härmed föreslås samtidigt motsvarande höjning för statliga sjuksköterskor,
dock med undantag av sköterskor m. fl. vid statens sinnessjukhus och statens
anstalt för fallandesjuka, för vilka pensionsåldern skulle utgöra oförändrat
55 år i avbidan på slutförandet av 1948 års pensionsålderskommittés

Rankontskoltets utlåtande nr 48.

35

uppdrag. I likalydande motionerna I: 333 och 11:423 har i analogi härmed
yrkats, att frågan om höjning av pensionsåldern för sköterskor in. fl. vid de
kommunala sinnessjukhusen måtte få anstå till dess ytterligare utredning
skett. Med hänsyn till önskvärdheten av en enhetligt avvägd pensionsålder i
befattningar, vilkas innehavare — låt vara inom å ena sidan statlig och å
andra sidan kommunal verksamhet — utföra samma arbete, tillstyrker
utskottet det i motionerna framställda yrkandet. Vid bifall härtill torde det
för hel pension erforderliga antalet tjänstår böra bibehållas vid 25. Härjämte
torde beträffande sjuksköterskorna vid de kommunala sinnessjukhusen
genom Kungl. Maj :ts försorg böra vidtagas de ändringar i de särskilda
övergångsbestämmelserna om tjänstår sberäkning för sjuksköterskor och
barnmorskor, som må befinnas erforderliga med hänsyn till sinnessjukhussköterskornas
bibehållande vid nuvarande pensions- och tjänståldrar.

I fråga om grunderna för fastställande av pensionsklasser har utskottet
endast på en punkt funnit anledning föreslå jämkning i propositionsförslaget.
Detta gäller rektorer och lärare vid statsunderstödda folkhögskolor och
lägre lantbruksundervisningsanstalter. Vid bestämmande av pensionsklasser
för dessa befattningshavargrupper ha i propositionen de nuvarande kontanta
löneförmånerna ansetts jämförliga med däremot svarande eller närmast
lägre lönebelopp i dyrortsgrupp 3 enligt löneplan nr 1 i statens löneplansförordning.
Härvid har det årliga värdet av naturaförmånerna — fri
bostad samt fritt bränsle och lyse — i huvudsaklig överensstämmelse med
de i pensionsanstaltens nuvarande reglemente angivna grunderna uppskattats
till belopp motsvarande 12 procent av de kontanta löneförmånerna. Enligt
denna uppskattning skulle värdet av naturaförmånerna utgöra, för rektor
högst 1 656 kronor, för fast anställd ämneslärare högst 1 333 kronor och
för e. o. ämneslärare högst 732 kronor.

Emellertid har i likalydande motionerna I: 331 och II: 422 yrkats, att pensionsklasserna
för rektorer och lärare vid folkhögskolorna måtte bestämmas
under hänsynstagande till dels att de nuvarande löneförmånerna anses jämförliga
med lönebeloppen i ortsgrupp 2, dels ock en enhetlig värdering av
naturaförmånerna till, för år räknat, 2 000 kronor för rektor, 1 500 kronor
för fast anställd ämneslärare och 1 000 kronor för e. o. ämneslärare. Till
stöd härför har anförts, att flertalet folkhögskolor vore belägna å dyrortsgrupp
2 ävensom att 1941 års lärarlönesakkunniga vid sin utredning rörande
lönereglering för lärarpersonalen vid bl. a. de statsunderstödda folkhögskolorna
utgått från nyssnämnda värderingar. Vidare har i likalydande motionerna
1:332 och 11:419 påyrkats uppflyttning av de i propositionen föreslagna
pensionsklasserna för här ifrågavarande befattningshavare i enlighet
med ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag, dock högst två pensionsklasser,
varvid naturaförmånerna borde upptagas till ett värde, som
kunde antagas motsvara det verkliga. Skolöverstyrelsens nyssnämnda förslag
innebär, alt i avbidan på förestående lönereglering folkhögskolornas
lärare icke skulle placeras lägre än en löneklass under motsvarande lärarpersonal
vid realskolorna.

36

Bankoutskottets utlåtande nr A8.

En i anledning av de sålunda väckta förslagen inom utskottet verkställd
undersökning synes i viss mån bekräfta den i motionerna I: 331 och 11:422
lämnade uppgiften beträffande folkhögskolornas belägenhet i dyrortshänseende.
Med hänsyn härtill och då vidare de i motionerna förordade grunderna
för naturaförmånernas uppskattande torde giva ett mera adekvat uttryck
för dessa förmåners verkliga värde än den i propositionen tillämpade beräkningsgrunden,
anser utskottet goda skäl tala för att syftet med motionerna
i princip tillgodoses. I enlighet härmed vill utskottet föreslå den
jämkningen i förhållande till Kungl. Maj :ts förslag, att pensionsklasserna
för manliga befattningshavare vid folkhögskolorna höjas ett steg. Detta
skulle dock ej gälla de fast anställda ämneslärarna vid enbart huvudkurs,
för vilka med hänsyn till deras begränsade tjänstgöringsskyldighet en förbättrad
placering i pensionsklass synts kunna utgöra ett föregripande av
den pensionsreglering, som kan förväntas i samband med en lönereglering
på grundval av 1941 års lärarlönesakkunnigas nyligen avgivna förslag till
lönereglering för folkhögskollärarna. I anslutning härtill böra motsvarande
kvinnliga befattningshavare, med hänsyn till att de enligt gällande bestämmelser
icke äga erhålla sista ålderstillägget, inom ramen för en höjning av
pensionsklasserna med ett steg hänföras till pensionsklass närmast under
den för vederbörande manliga befattningshavare fastställda. Detta innebär
en höjning för samtliga kvinnliga lärare med undantag dels för rektor vid
skola med endast huvudkurs och dels för fast anställd lärarinna vid enbart
huvudkurs om minst 24 veckor.

Vid bifall till vad utskottet sålunda förordat bör, med hänsyn till folkhögskollärarnas
och lärarpersonalens vid lantmanna-, lantbruks- och trädgårdsskolor
samt lanthushållsskolor inbördes principiella likställighet i
lönehänseende, en motsvarande jämkning vidtagas beträffande de i propositionen
föreslagna pensionsklasserna för sistnämnda lärarpersonal.
Detta medför höjning av pensionsklassen med ett steg för samtliga rektorer,
för ämneslärare vid lantmannaskola med vinterkurs om minst 150
dagar, för e. o. ämneslärare vid lantmannaskola med vinterkurs om minst
125 eller 150 dagar samt för e. o. äiuncslärarinnor vid lanthushållsskola,
medan pensionsklasserna för övriga här avsedda befattningshavare skulle
bliva de i propositionen föreslagna.

De av utskottet föreslagna pensionsklasserna, jämförda med pensionsklasserna
enligt propositionen, framgå av den vid detta utlåtande såsom
bilaga fogade sammanställningen.

I förevarande sammanhang har utskottet slutligen förehaft dels motionen
11:394, i vilken hemställts att läkare vid fristående centraldispensär måtte
hänföras till pensionsklass 1 : 34 i stället för 1: 33 enligt Kungl. Maj :ts förslag,
dels ock likalydande motionerna I: 301 och II: 387, i vad desamma
avse hänförande av hemkonsulent hos hushållningssällskap till pensionsklass
1: 22 i stället för pensionsklass 1:17 enligt Kungl. Maj :ts förslag.
Utskottet finner sig icke berett att på grundval av föreliggande material
taga definitiv ställning till de sålunda väckta frågorna och kan därför icke

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

37

tillstyrka bifall till motionerna. Utskottet förutsätter emellertid, att nämnda
frågor bli föremål för närmare övervägande genom Kungl. Maj:ts försorg.

I de förut behandlade motionerna 1:309 och 11:393 har ifrågasatts, att
den i reglementsförslaget intagna tabellen över pensionsklasserna borde
utbyggas uppåt, så att den konune att upptaga de högsta pensionsunderlag,
som finnas i allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena. Beträffande
löneplan 1 överensstämmer tabellen i anstaltens reglemente i tillämpliga
delar med de allmänna reglementena. Utskottet har för sin del icke
något att erinra mot att tabellen beträffande löneplan 2 kompletteras med
ytterligare en pensionsklass, nr 20, avseende de högsta i de statliga reglementena
förekommande tjänste- och familjepensionsunderlagen.

I likalydande motionerna I: 334 och II: 424 har förts på tal ett spörsmål,
som angår frågan om sammanträffande av förmåner. Efter mönster av förhållandena
inom statsförvaltningen har i det föreliggande reglementsförslaget
intagits föreskrift bl. a. därom, att på Kungl. Maj :ts prövning skall bero,
huruvida innehavare av eller vikarie å befattning, som är förenad med
tjänstepensionsrätt, skall vidkännas minskning i honom enligt reglementet
tillerkänd tjänstepension eller tjänstelivränta. I motionerna yrkas nu sådan
ändring av förslaget, att vikarie, varom nyss talats, icke skall erhålla minskning
av eventuellt utgående tjänstepension. Till stöd härför anföres, att den
ifrågasatta reglementsföreskriften uppenbarligen komme att minska pensionerade
befattningshavares villighet att åtaga sig vikariat, vilket med hänsyn
till rådande brist på utbildad personal inom många områden vore synnerligen
olägligt och ägnat att beröva statliga och kommunala myndigheter
värdefull arbetskraft.

I anledning av vad motionärerna sålunda anfört vill utskottet framhålla,
att den Kungl. Maj :t tillagda befogenheten att förordna om reduktion av
sammanträffande förmåner lämnar utrymme för ett hänsynstagande till
förhållandena i det enskilda fallet och att bestämmelserna självfallet kunna
givas en mindre restriktiv tillämpning under tider av minskad tillgång på
kvalificerad arbetskraft. Rent principiellt hyser emellertid utskottet den
uppfattningen, att det icke ligger något stötande i att en pensionerad befattningshavare,
vilken anlitas som vikarie å viss tjänst, som regel vid
tjänstgöring får åtnöjas med samma förmåner inklusive statlig eller kommunal
pension, som tillkomma tjänstens ordinarie innehavare. Vad angår
återanställda pensionerade befattningshavare i statens tjänst stadgas i statens
allmänna avlöningsreglemente, att det skall bero på beslut eller bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Maj :t, om och i vad mån tjänstepension
skall föranleda avdrag å lönen. Utskottet är av den meningen, att
en reglering av motsvarande spörsmål för pensionerade befattningshavare,
som avses i reglementet för statens pensionsanstalt, också bör ske på lönesidan
och då helst genom att generella bestämmelser meddelas. Ett lämpligt
tillfälle att lösa denna tekniskt sett komplicerade fråga torde erbjuda
sig, sedan 1948 års pensionsålderskommitté, som bl. a. har i uppdrag alt ut -

38

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

arbeta förslag till avlöningsbestämmelser för återanställd pensionerad personal
i statens tjänst, framlagt resultatet av sitt arbete. I avvaktan härå finner
utskottet de av Kungl. Maj :t föreslagna reglerna böra gälla. Med hänsyn
till det nu anförda och då propositionsförslaget i förevarande del syftar till
att i sak samma grunder härvidlag skola gälla inom det statliga och det
statsunderstödda pensionsväsendet, finner utskottet icke skäl tillstyrka någon
åtgärd i anledning av motionerna.

I de förenämnda likalydande motionerna 1:309 och 11:393 har slutligen
framställts det önskemålet, att nuvarande regler rörande tjänstårsberäkning
i pensionshänseende för befattningshavare, som beviljas tjänstledighet
antingen för studier eller resa för egen utbildning eller ock för sjukdom,
bibehållas oförändrade. Dessa regler innebära, att tjänstårsberäkning må
ske även för det fall, att befattningshavaren under ledigheten nödgas avstå
hela lönen. Enligt förslaget skulle emellertid som villkor för tjänstårsberäkning
gälla, bl. a., att befattningshavaren därunder bibehåller minst halva
lönen. Då de föreslagna bestämmelserna utformats efter förebild av de statliga
pensioneringsföreskrifterna, finner utskottet sig sakna anledning förorda
någon åtgärd i anledning av motionerna i denna del.

Med avseende å de övergångsanordningar, som erfordras vid genomförande
av det föreliggande förslaget, innebär detsamma att befattning, som är
avsedd att undantagas från den blivande pensioneringen, på av huvudmannen
gjord framställning må kunna tills vidare förenas med pensionsrätt enligt
bestämmelserna i det nya pensionsreglementet. Blivande innehavare av
dylik befattning skulle dock endast efter särskilt medgivande av Kungl.Maj :t
få reglementet på sig tillämpligt. Intill dess avgränsningsfrågan blivit definitivt
löst, synas emellertid enligt utskottets mening övervägande skäl tala
för att sist avsedda befattningshavare må utan sådant medgivande kunna
erhålla pensionsrätt enligt det nya reglementet. — Vidare innebär förslaget
ett slopande av den Kungl. Maj :t nu tillagda befogenheten att i vissa fall
medgiva befattningshavare rätt att kvarstå i pensionsanstalten även efter
övergång till verksamhet liggande utom pensionsreglementets tillämpningsområde.
Så länge avgränsningsfrågan ännu är olöst, synes emellertid hinder
ej böra föreligga för Kungl. Maj :t att till prövning i varje särskilt fall upptaga
fråga om pensionsrätt enligt det nya reglementet för sådan f. d. befattningshavare.
Någon särskild föreskrift härom torde icke behöva intagas
i reglementet.

I detta sammanhang anser sig utskottet böra i anslutning till en till utskottet
överlämnad, i statens pensionsanstalt upprättad promemoria upptaga
en fråga om bibehållande av pensionsrätt i anstalten för befattningshavare i
polisdistrikt, som i samband med administrativ indelningsändring (inkorporering
eller bildandet av ny köping eller stad) icke enligt det nuvarande liksom
ej heller enligt det föreslagna nya reglementet äga kvarstå i pensionsanstalten.
Ett slutligt ställningstagande till frågan om avgränsningen av pensioneringen
i statens pensionsanstalt kan tänkas få till innebörd, att pensioneringen, vad

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

39

angår polisväsendet, kominer att omfatta även polispersonal i städer och köpingar.
Skulle detta bliva fallet, måste det komma att framstå såsom föga rationellt
att ett polisdistrikt på grund av företagen indelningsändring nödgats
utträda ur pensionsanstalten med sina dit anslutna befattningshavare samt
för mellantiden ordna pensioneringen på annat sätt. Till undvikande av nu
berörda olägenheter ifrågasättes i promemorian en anordning, enligt vilken
befattningshavare, som på grund av ändring i den administrativa indelningen
övergår till polisdistrikt, som icke omfattas av pensioneringen i statens
pensionsanstalt, på framställning av detta polisdistrikt skulle kunna förbli
ansluten till pensioneringen. Härvid skulle utöver reglementsenlig avgift
utgå särskild avgift till belopp som jämte förstnämnda avgift motsvarar
värdet av befattningshavarens tjänste- och familjepensionsrätt med avdrag
för värdet av de pensionsdelar som kunna anses belöpa på tjänstetiden
före indelningsändringen. Vid befordran eller lönereglering i samband
med övergången eller eljest skulle befattningshavaren kunna hänföras
till motsvarande högre pensionsklass.

För egen del finner utskottet övervägande skäl tala för anordnandet av
en dylik övergångspensionering och att den får tillämpas i fråga om indelningsändringar,
som ske den 1 januari 1950 eller senare under provisorietiden.
Lämpligt synes vara, att anordningen får avse jämväl befattningshavare,
som berörts av indelningsändring vid årsskiftet 1948/49. Kungl.
Maj :t torde böra bemyndigas att vidtaga de åtgärder, som må befinnas erforderliga
för att här avsedda befattningshavare må kunna erhålla möjlighet
att bibehållas vid pensionsrätt i statens pensionsanstalt.

Vad i propositionen anförts i fråga om finansieringen av statens pensionsanstalts
pensioneringsverksamhet har icke givit utskottet anledning
till erinran. Utskottet förordar också, att pensionsanstalten erhåller medel för
bestridande av kostnaderna för genomförandet av vissa rationaliseringsåtgärder
beträffande registrering av anstaltens klientel in. m.

I den föreliggande propositionen framlägges vidare förslag om en provisorisk
pensionsreglering för vissa kategorier av övningslärare samt lärarpersonal
vid statsunderstödda privatläroverk i avbidan på pensionsregleringar,
vilka förutsättas åtfölja blivande löneregleringar för dessa personalkategorier.
Denna pensionsreglering, som är avsedd att genomföras den
1 januari 1950, bygger i vad angår övningslärarna i allt väsentligt på 1948
års riksdags principbeslut om lönereglering för övningslärare samt innebär
i fråga om pensionsåldrarna en anpassning till vad som nu gäller för övningslärare
vid de allmänna läroverken och de högre kommunala skolorna.
I betraktande av att de definitiva pensionsregleringarna kunna förväntas
inom en nära framtid, kunde det måhända förefalla opåkallat att för
en kortare mellantid genomföra en provisorisk reglering. På av departementschefen
anförda skäl vill utskottet emellertid förorda, att eu dylik
reglering nu kommer till stånd.

40

Bankoutskottets utlåtande nr >t8.

I de likalydande motionerna I: 308 och II: 395 ha i anledning av Kungl.
Maj :ts förslag i nu förevarande del framställts vissa från förslaget skiljaktiga
yrkanden rörande minimitjänstgöring för erhållande av pensionsrätt,
pensionsåldrar, pensionsklasser samt särskilda tilläggspensioner. Utskottet
är för sin del icke berett att i nuvarande läge förorda några ändringar
i förslaget, vilka kunna vara ägnade att föregripa en blivande definitiv
pensionsreglering. Utskottet föreställer sig emellertid, att de i motionerna
avsedda spörsmålen komma att underkastas prövning i samband med den
slutliga löne- och pensionsregleringen. Vid angivna förhållanden finner sig
utskottet böra avstyrka, att åtgärder i nu förevarande sammanhang vidtagas
i motionernas syfte. Utskottet förordar således, att Kungl. Maj :t erhåller
bemyndigande att utfärda bestämmelser angående ifrågavarande provisoriska
pensionsreglering för övningslärare in. fl. i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen föreslagits.

Vad slutligen angår det i propositionen framlagda förslaget beträffande
pensionsåldern för statliga sjuksköterskor och barnmorskor, har prövningen
av denna fråga icke givit utskottet anledning till erinran. Utskottet förutsätter
emellertid, att tjänståldern för de befattningar, vilkas pensionsålder
skall höjas, ökas i motsvarande mån. Utskottet tillstyrker, att Kungl.
Maj :t erhåller bemyndigande att utfärda övergångsbestämmelser av i propositionen
antytt innehåll.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer utskottet,

A. I) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition samt med bifall till likalydande motionerna
1:331 och 11:422, likalydande motionerna 1:332 och
11:419 och likalydande motionerna 1:333 och 11:423 och
med avslag å likalydande motionerna I: 334 och II: 424, må
bemyndiga Kungl. Maj :t

a) alt utfärda reglemente för pensionering genom statens
pensionsanstalt av vissa icke-statliga befattningshavare i
huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet förordat;

b) att under de förutsättningar och i den omfattning, som
av utskottet förordats, vidtaga ändringar i sålunda utfärdat
reglemente;

c) att med iakttagande av de huvudgrunder, som av utskottet
förordats, meddela de bestämmelser i övrigt, som
erfordras för pensionsregleringens genomförande ävensom i
huvudsaklig överensstämmelse med vad utskottet förordat
vidtaga åtgärder för bibehållande i vissa fall av pensionsrätt
hos statens pensionsanstalt; samt

d) att under budgetåret 1949/50 till statens pensionsanstalts
förfogande ställa medel för de utgifter, som må bliva
erforderliga för bestridande av kostnaderna för upprättande
av ett centralt personalregister samt för genomförande av
den nya pensionsordningen;

Rankoutskottets utlåtande nr 48.

41

II) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition, må med tillämpning från och med den 1
januari 1950 besluta, att pensionsåldern för i statens tjänst
anställd ordinarie sjuksköterskepersonal, utom vid statens
sinnessjukhus och statens anstalt för fallandesjuka, ävensom
ordinarie barnmorskor skall inträda vid utgången av
den kalendermånad, varunder 60 års ålder uppnås, samt att
det för hel pension erforderliga antalet tjänstår skall utgöra
30, dock under iakttagande av de av utskottet förordade övergångsbestämmelserna
;

HD att riksdagen må förklara, att likalydande motionerna
I: 301 och II: 387, likalydande motionerna I: 302 och
II: 388, likalydande motionerna I: 303 och II: 386, motionen
II: 385, likalydande motionerna I: 307 och II: 396, likalydande
motionerna I: 309 och II: 393, motionen II: 394, likalydande
motionerna I: 335 och II: 421 samt motionen II:
420 må anses besvarade med vad utskottet ovan anfört och
hemställt;

B. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition samt med avslag å likalydande motionerna
I: 308 och II: 395, må bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda
bestämmelser om provisorisk pensionsreglering för vissa övningslärare
vid högre kommunala skolor in. fl. i huvudsaklig
överensstämmelse med vad av utskottet förordats.

Stockholm den 24 november 1949.

På bankoutskottets vägnar:

HARALD ÅKERBERG.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Åkerberg, Sundvik, Leander, Lundqvist,
Näsgård, Fahlander, Petersson i Karlskrona och Mogård*;

från andra kammaren: herrar Fröderberg, Persson i Norrby, Nilsson
i Landskrona, fru Humla, herrar Sköldin, von Seth*, Johansson i Kalmar
och Gustafson i Göteborg.

'' Ej närvarande vid justeringen.

42

Bankoutskottets utlåtande nr 45.

Bilaga.

Sammanställning

av pensionsklasser för vissa befattningshavare vid folkhögskolor och lägre Iantbruksundervisningsanstalter
enligt propositionen nr 200/1949 och enligt utskottets förslag.

Pensionsklass

Befattningshavare

Proposi-

tions-

förslaget

Utskottets

förslag

Folkhögskola.

Rektor: vid skola med såväl huvudkurs som kvinnlig kurs man

kvinna

vid skola med endast huvudkurs ................ man

kvinna

Ämneslärare med fast anställning

vid såväl huvudkurs som kvinnlig kurs ................ man

kvinna

vid endast 24 veckors huvudkurs ...................... man

kvinna

vid endast 21 veckors huvudkurs ...................... man

kvinna

Extra ordinarie ämneslärare med full tjänstgöring

vid 24 veckors huvudkurs............................. man

kvinna

vid 21 veckors huvudkurs.............................. man

kvinna

Lantmannaskola med vinlerkurs om minst 125 dagar.

Rektor ........................................................

Ämneslärare....................................................

Extra ordinarie ämneslärare ....................................

Lantmannaskola med vinterkurs om minst 150 dagar.

Rektor ........................................................

Ämneslärare....................................................

Extra ordinarie ämneslärare ....................................

Lantmannaskola med helårskurs in. fl., lantbruksskola och trädgårdsskola.

Rektor ........................................................

Ämneslärare....................................................

Extra ordinarie ämneslärare ....................................

Lanlhushällsskola med halvärskurs.

Rektor .........................................................

Ämneslärarinna ................................................

Extra ordinarie ämneslärarinna..................................

Lanthushållsskola med årskurs m. fl.

Rektor.........................................................

Ämneslärarinna.................................................

Extra ordinäre ämneslärarinna..................................

1:30
1:29
1:27
1: 27

1:26

1:25

1:25

1:24

1:24

1:22

1: 15
1: 13
1: 13
1:11

1:26

1:24

1:13

1:27
1:24
1: 14

1:30

1:27

1:19

1:13
1: 11
1:2

1: 22
1:19
1:9

1:31

1:30

1:28

1:27

1:27
1: 26
1:25
1:24
1: 24
1:23

1:16
1: 14
1:14
1: 12

1:27
1:24
1: 14

1:28
1 25
1:15

1:31
1: 27
1:19

1:14

1:11

1:3

1: 23
1: 19
1: 10

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

43

Reservationer:

1) av herr Åkerberg, vilken ansett att första och andra styckena å s. 32
(beviljande av särskild tilläggspension) bort ha följande lydelse:

»Utan åtgärder----(= utskottet)---den statsanställde.

Den för statstjänstemännen tillämpade pensionsnivån är av så sent datum
som den 1 juli 1947. Den har för statstjänstemännens del godtagits
av tjänstemannaorganisationer, till vilka i betydande utsträckning av den
nu ifrågavarande pensioneringen omfattade personalkategorier äro anslutna,
samt har av statsmakterna befunnits skälig. Utskottet finner sig fördenskull
svårligen kunna i princip biträda den uppfattning, varåt motionärerna
givit uttryck och enligt vilken tillämpning av den statliga pensionsnivån
för statstjänstemännen närstående grupper icke vore motiverad.
Emellertid äger frågan om särskilda tilläggspensioner nära samband
med de spörsmål rörande pensioneringens omfattning och anstaltens framtida
verksamhet, som upptagits av samma motionärer och vilka enligt
vad utskottet ovan föreslagit skulle hänskjutas till särskild utredning. Vid
sådant förhållande synas nuvarande möjligheter att bevilja tilläggspensioner
övergångsvis böra få bibehållas i avvaktan på slutförandet av en dylik
utredning. Dock hör härvid iakttagas, att tilläggspension icke må utgå med
högre belopp än att densamma tillsammans med den från anstalten utgående
pensionen motsvarar de nuvarande sammanlagda pensionsförmånerna.»

2) av herrar Lundqvist, Petersson i Karlskrona, von Seth och Gustafson i
Göteborg, vilka inom utskottet yrkat,

a) att sista meningen i sista stycket å s. 30 (riktlinjer för den fortsatta
utredningen i avgränsningsfrågan) bort utgå samt att stycket således boit
ha följande lydelse:

»Även utskottet----(= utskottet)---en annan.»;

b) att första och andra styckena å s. 32 (beviljande av särskild tilläggspension)
bort ha följande lydelse:

»Utan åtgärder---(= utskottet---den statsanställde. Å andra

sidan skulle ett bifall till propositionen på denna punkt innebära att en
tjänsteman, som pensioneras i statens pensionsanstalt, skulle kunna få
lägre pension än en annan tjänsteman i samma lönegrad hos samma arbetsgivare.

Frågan om särskilda tilläggspensioner äger nära samband med de spörsmål
rörande pensioneringens omfattning och anstaltens framlida verksamhet,
som upptagits av samma motionärer och vilka enligt vad utskottet ovan
föreslagit skulle hänskjutas till särskild utredning. Vid sådant förhallande
synas nuvarande möjligheter att bevilja tilläggspensioner böra få bibehållas
i avvaktan på slutförandet av en dylik utredning. I förhållande till Kungl.
Maj :ts förslag innebär detta, att under provisorietiden någon minskning av
reglemcntsenlig pension icke skall ske med hänsyn till av huvudmannen
utfäst tilläggspension.»;

44 Bankoutskottets utlåtande nr 48.

c) att tredje stycket å s. 37 (sammanträffande av förmåner) bort hava
följande lydelse:

»Vad motionärerna sålunda anfört finner utskottet vara värt beaktande.
Utskottet får därför, med biträdande av det i motionerna framställda yrkandet,
föreslå att i reglementsförslaget intagen föreskrift om minskning
av tjänstepension eller tjänstelivränta för i reglementet avsedd f. d. befattningshavare,
som erhåller avlöning såsom vikarie å befattning med tjänstepensionsrätt
enligt reglementet, måtte utgå ur förslaget»;

samt att utskottet, i anledning av vad under c) anförts, bort hemställa,

»A. I) att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition samt med bifall till likalydande motionerna
I: 331 och II: 422, likalydande motionerna I: 332 och
II: 419, likalydande motionerna 1:333 och II: 423 samt
likalydande motionerna I: 334 och II: 424, må bemyndiga
Kungl. Maj :t

a) att utfärda----utskottet förordat;

b) att under---utfärdat reglemente;

c) att med----pensionsanstalt; samt

d) att under---nya pensionsordningen.;»

d) att första stycket å s. 38 (tjänstårsberäkning) bort ha följande lydelse: »I

de förenämnda — — (= utskottet)--halva lönen. Utskottet för ordar,

att tjänstledighet för studier må tillgodoräknas befattningshavare intill
högst ett år av anställningstiden, oavsett om lön utgått under tjänstledigheten
eller ej. I övrigt finner utskottet sig sakna anledning att f. n.
förorda någon åtgärd i anledning av motionerna i denna del.»; samt

e) att första stycket a s. 40 (provisorisk pensionsreglering för vissa kategorier
av övningslärare in. fl.) bort ha följande lydelse:

»I de likalydande--(= utskottet) — — definitiv pensionsreglering.

Dock vill utskottet i vad gäller pensionsåldern för lärare i teckning, slöjd
och hushållsgöromål vid folk- och fortsättningsskolor tillstyrka det, i motionerna
framförda förslaget, att denna pensionsålder, som f. n. är 60 år, fastställes
till 63 år i stället för i propositionen föreslagna 65 år. Utskottet förutsätter,
att övriga i motionerna avsedda spörsmål komma att underkastas
prövning i samband med den slutliga löne- och pensionsregleringen.
Vid angivna förhållande finner sig utskottet böra avstyrka, att ytterligare
åtgärder i nu förevarande sammanhang vidtagas i motionernas syfte. Utskottet
förordar således, att Kungl. Maj :t erhåller bemyndigande att utfärda
bestämmelser angående ifrågavarande provisoriska pensionsreglering
för övningslärare in. fl. i huvudsaklig överensstämmelse med vad i propositionen
föreslagits och med iakttagande av ovan förordad jämkning beträffande
pensionsåldern.»;

samt att utskottet, i anledning av vad under e) anförts, bort hemställa

Bankoutskottets utlåtande nr 48.

45

»B. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande
proposition samt likalydande motionerna I: 308 och II:
395, må bemyndiga Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser
om provisorisk pensionsreglering för vissa övningslärare
vid högre kommunala skolor in. fl. i huvudsaklig överensstämmelse
med vad av utskottet förordats.»

3) av herr Fahlander;

4) av herr Mogård; samt

5) av herr Fröderberg.