Bevillningsutskottets betänkande nr t8.
1
Er 48.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i
kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370), m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 11 mars 1949 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 173, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370); samt
2) förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen den 28
september 1928 (nr 379).
Propositionen innehåller i huvudsak följande.
Propositionen upptager förslag till ändrade regler angående avdragsrätt
och skatteplikt för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen.
Sålunda föreslås att de nuvarande bestämmelserna — vilka innebära att
avdrag i allmänhet icke medgives för erlagda medlemsavgifter, ändå att avgifterna
föranletts av vederbörandes förvärvsverksamhet — ersättas av regler
om rätt till avdrag för avgifter dels till sådana föreningar, som bedriva
verksamhet med huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen i viss förvärvskälla, dels ock till sådana föreningar, som
den skattskyldige måste tillhöra för att få utöva viss förvärvsverksamhet
eller utöva sådan verksamhet på visst sätt. Genom bestämmelser av denna
innebörd bliva de skattskyldiga berättigade till avdrag för avgifter bl. a.
till branschorganisationer ävensom till fackföreningar och arbetsgivarföreningar
samt därmed jämförliga sammanslutningar.
I de fall, där föremålet för den av en förening bedrivna verksamheten icke
genomgående men väl till huvudsaklig del är sådant som nyss angivits, avses
avgiften skola vara i sin helhet avdragsgill; någon uppdelning av avgiften
i en avdragsgill och en icke avdragsgill del skall sålunda icke ifrågakomina.
Samtliga föreningar, vilkas medlemmar äga tillgodoföra sig avdrag för erlagda
avgifter, skola enligt förslaget upptaga influtna avgifter såsom skattepliktig
inkomst. Föreningarna äga vid inkomstberäkningen göra avdrag för
de med föreningsverksamheten förenade kostnaderna, däri inbegripet vad
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i9. 7 samt. Nr 48.
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
till medlemmarna utbetalats ''vid konflikt å arbetsmarknaden eller vid därmed
jämförbara tillfällen. Härutöver föreslås avdrag skola medgivas för
belopp, som avsättes till särskild fond att framdeles tagas i anspråk för
dylika utbetalningar.
Vad som vid konflikttillfällen utbetalas av förening till dess medlemmar,
skall utgöra skattepliktig inkomst för mottagarna.
Bestämmelserna föreslås skola första gången tillämpas vid 1950 års
taxering.
De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av
följande lydelse:
1) Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928
(nr 870).
Härigenom förordnas, dels att anvisningarna till 19 § samt punkt 1 av anvisningarna
till 20 § och punkt 8 av anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att till vardera av anvisningarna till 28 och 29 §§ samma
lag skall fogas en ny anvisningspunkt, betecknad punkt 7 respektive punkt
14, av nedan angiven lydelse.
Nuvarande lydelse:
Anvisningar
till 19 §.
Fattigunderstöd, begravningshjälp
samt underhåll, som lämnats fånge
eller patient å hospital, m. m. dyl.
är icke att hänföra till skattepliktig
inkomst. Detsamma gäller i fråga om
till andra föreningar än bostadsföreningar
influtna medlemsavgifter
(jfr 24 § sista stycket).
Föreslagen lydelse:
Anvisningar
till 19 §.
Fattigunderstöd, begravningshjälp
samt underhåll, som lämnats fånge
eller patient å hospital, m. m. dyl.
är icke att hänföra till skattepliktig
inkomst. Detsamma gäller i fråga om
till förening influtna medlemsavgifter;
dock att till skattepliktig inkomst
hänföras dels till bostadsförening influtna
avgifter (jfr 24 § sista stycket),
dels ock andra avgifter, för vilka
medlemmarna jämlikt punkt 1
andra stycket av anvisningarna till
20 § äro berättigade till avdrag.
1 Senaste lydelse, se beträffande anvisningarna till 19 § 1945: 408 samt beträffande punkt 8
av anvisningarna till 32 § 1940:876.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
3
Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:
till 20 §. till 20 §.
1. Till skattskyldigs levnadskost- 1. Till skattskyldigs levnadskostnader,
för vilka avdrag enligt denna nader, för vilka avdrag enligt denna
paragraf ej medgives, räknas bland paragraf ej medgives, räknas bland
annat premier för egna personliga för- annat premier för egna personliga försäkringar
och avgifter till kassor, för- säkringar. Att i vissa speciella fall aveningar
och andra sammanslutning- drag dock får göras för dylika prear,
i vilka den skattskyldige är med- mier, framgår av stadgandena i 33 §
lem. Att i vissa speciella fall avdrag och 46 § 2 mom.
dock får göras för dylika premier och
avgifter, framgår av stadgandena i
25 § 1 mom., 33 § och 46 § 2 mom.
Till skattskyldigs levnadskostnader
räknas även avgifter till föreningar, i
vilka den skattskyldige år medlem.
Till levnadskostnader räknas dock
icke avgifter, varom i 25 § 1 mom.
förmäles, och ej heller avgifter till
förening, vilken visas bedriva verksamhet
med huvudsakligt ändamål
att främja medlemmarnas ekonomiska
intressen i viss förvärvskälla eller
vilken den skattskyldige måste tillhöra
för att få utöva viss förvärvsverksamhet
eller utöva sådan verksamhet
på visst sätt; och må förty avdrag
göras för dylika avgifter, men
skall å andra sidan såsom intäkt upptagas
vad medlem bekommit från föreningen
i form av konfliktbidrag (jfr
punkt 14 av anvisningarna till 29 §).
till 28 §.
7. I de fall då influtna medlemsavgifter
äro att hänföra till skattepliktig
inkomst skola avgifterna, där
ej för särskilt fall är annorledes stadgat
(jfr 24 § sista stycket), upptagas
såsom intäkt av rörelse. Detsamma
gäller i fråga om influtna bidrag, varom
förmäles i punkt 14 andra stycket
av anvisningarna till 29 §.
till 29 §.
14. Förening, som enligt punkt 7
av anvisningarna till 28 § har att upp
-
4 Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Nuvarande lydelse: |
Föreslagen lydelse: |
till 32 §. |
taga influtna medlemsavgifter såsom Förening, som i föregående stycke till 32 §. |
8. Understöd, som vid arbetskon- 8. Har skattskyldig —--äga
flikt utgått till i konflikten indragen rum (jfr punkt 3 här ovan).
arbetare från organisation, som han
tillhört, år icke att hänföra till skattepliktig
intäkt.
Har skattskyldig---äga rum
(jfr punkt 3 här ovan).
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1950.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
5
2) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 33 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, att 33 § taxeringsförordningen den 28 september
19281 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
Nuvarande lydelse:
33 §.
Till ledning--— utbetalts, an
gående
det utbetalda beloppet.
I uppgift,--— avdrag skett.
Beträffande annan i denna paragraf
omförmäld intäkt än sådan, som
avses under a) här ovan, skall angivas
den tidpunkt, då intäkten blivit
tillgänglig för lyftning.
Vid fullgörande---nämnda
debetsedel.
Arbetsgivare, som — — — i huvudbok.
Föreslagen lydelse:
Till ledning---utbetalts, an
gående
det utbetalda beloppet;
e) av förening med huvudsakligt
ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen i viss förvärvskälla
beträffande medlemmar, till vilka
föreningen under nästföregående
år utbetalt bidrag i anledning av att
medlemmarna uarit indragna i arbetskonflikt
eller annan därmed jämförlig
konflikt:
uppgift för envar angående beloppet
av utbetalt bidrag samt den tidrymd,
för vilken bidraget utgått,
dock att uppgiftsskyldighet icke
föreligger, därest beloppet understigit
etthundra kronor eller utgått till
rörelseidkare, som enligt lag varit
skyldig föra handelsböcker.
I uppgift,----avdrag skett.
Beträffande annan i denna paragraf
omförmäld intäkt än sådan, som
avses under a) och e) här ovan,
skall angivas den tidpunkt, då intäkten
blivit tillgänglig för lyftning.
Vid fullgörande —--nämnda
debetsedel.
Arbetsgivare, som — — — i huvudbok.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1950.
Senaste lydelse, se 1948:763.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:
a) de likalydande motionerna I: 287 av herr Åman in. fl. och II: 361 av
herr Henriksson in. fl., vari hemställts, »att riksdagen ville besluta sådan
ändring i propositionen att föreningarnas utgifter för utbildnings- och studiekurser
bli avdragsgilla, att föreningarnas utgifter för sådan yrkesutbildning,
som rätteligen borde åvila det allmänna, bli avdragsgilla, att belopp,
som återföres från kampfond, ej behöver upptagas som skattepliktig intäkt,
när beloppet användes för eljest avdragsgilla omkostnader och att uppmjukning
sker av förslaget om uppgiftsskyldighet till taxeringsmyndigheterna i
fråga om konfliktbidrag»; samt
b) motionen II: 362 av herrar Fagerholm och Malmborg i Stockholm, vari
hemställts, »att riksdagen måtte besluta sådan ändring i Kungl. Maj :ts proposition
nr 173, att inflytande medlemsavgifter icke skola av föreningarna
upptagas såsom intäkt av rörelse».
Vad angår de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna I: 287 och II: 362.
I enlighet med av utskottet i memorial nr 46 gjord hemställan har riksdagen
beslutat att till innevarande års höstsession uppskjuta behandlingen
av nu förevarande proposition och förenämnda i anledning av propositionen
väckta motioner. Utskottet har i samma memorial anfört, att utskottet
funnit viss ytterligare utredning erforderlig för bedömande av de i propositionen
och motionerna berörda spörsmålen samt att denna utredning
icke kunnat medhinnas under vårsessionen.
Av statsrådsprotokollet inhämtas bl. a. följande.
Bland de för samtliga förvärvskällor gemensamma bestämmelserna i
20 § kommunalskattelagen ingår som huvudregel, att från bruttointäkterna
i en förvärvskälla skola avräknas »alla omkostnader under beskattningsåret
för intäkternas förvärvande och bibehållande». I nämnda paragraf anges
vidare, att avdrag icke må ske för »den skattskyldiges levnadskostnader och
därtill hänförliga utgifter». Punkt 1 av anvisningarna till samma paragraf
upptager den regeln, att till skattskyldigs levnadskostnader skola räknas,
bland annat, »avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslutningar,
i vilka den skattskyldige är medlem». Samtidigt angives dock, att speciella
regler gälla beträffande avgifter, vilka av medlem i bostadsförening erläggas
till föreningen eller av delägare i bostadsaktiebolag till bolaget.
Vidare finnes i anvisningarna till 19 § kommunalskattelagen angivet, att
till andra föreningar än bostadsföreningar influtna medlemsavgifter icke
äro att hänföra till skattepliktig inkomst.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
7
På grundval av nu återgivna bestämmelser har utbildats en praxis av
innebörd, bland annat, att medlemmar i s. k. branschorganisationer och liknande
sammanslutningar inom näringslivet vägras avdrag vid inkomsttaxeringen
för sina avgifter till ifrågavarande organisationer. Särskilt genom
några av regeringsrätten under senare år meddelade utslag, vari medlemmar
i sammanslutningar av antytt slag förklarats icke lagligen berättigade till
avdrag för erlagda medlemsavgifter, ändå att avgifterna 1''öranletts av vederbörandes
förvärvsverksamhet, har uppmärksamheten mera allmänt riktats
på de nuvarande bestämmelsernas innebörd.
I en till Ivungl. Maj :t ställd skrivelse av den 15 januari 1945 har Sveriges
lantbruksförbund hemställt, att åtgärder måtte vidtagas för införandet av
ändrade bestämmelser rörande beskattningen av årsavgifter till och mellan
ekonomiska föreningar samt likartade organisationer. Framställningen har
den 19 april 1945 överlämnats till 1944 års allmänna skattekommitté för att
tagas i övervägande vid fullgörandet av det åt kommittén lämnade uppdraget.
Med en den 1 oktober 1946 dagtecknad skrivelse till statsrådet och chefen
för finansdepartementet har skattekommittén därefter överlämnat en
promemoria rörande avdragsrätt och skattskyldighet för medlemsavgifter
vid taxering. Vid promemorian fanns fogat ett av kommittén utarbetat förslag
till vissa författningsändringar, vilket såsom Bihang fogats vid propositionen.
Över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
kammarrätten, överslåthållarämbetet (med biläggande av ett av tillförordnade
taxeringsintendenten E. Hjohlman avgivet yttrande), länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Kristianstads, Hallands, Göteborgs
och Bohus, Värmlands, Västmanlands, Gävleborgs, Jämtlands och
Norrbottens län, mellankommunala prövningsnämnden, Taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund, Stockholms handelskammare, handelskammaren
i Göteborg, 1946 års utredning rörande vissa organisationsfrågor inom utrikeshandeln,
Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges
grossistförbund, Kooperativa förbundet, Sveriges lantbruksförbund, 1945
års fiskeriutredning, Ostkustfisk, centralförening u. p. a., Svenska västkustfiskarnas
centralförbund, Sveriges advokatsamfund, Riksförbundet
landsbygdens folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i
Sverige och Tjänstemännens centralorganisation.
I en till Ivungl. Maj:t ställd skrivelse den 23 december 1947 ha handelskamrarnas
nämnd m. fl. hemställt att — därest av särskilda skäl kommitténs
förslag icke ansåges böra läggas till grund för ett förslag till nya bestämmelser
rörande ämnet i dess helhet — Ivungl. Maj:t i allt fall måtte
förelägga 1948 års riksdag förslag till en tillfällig lagstiftning av innebörd
att medlemmar i branschorganisationer tillerkändes rätt till avdrag för till
organisationerna erlagda avgifter. — Slutligen har Sveriges advokatsamfund
i skrivelse den It mars 1948, under åberopande av det förändrade läge som
genom den nya rättegångsbalkens ikraftträdande den 1 januari 1948 upp
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
kommit för samfundet och dess medlemmar, hemställt att förslag snarast
möjligt måtte föreläggas riksdagen till sådan ändring i skattelagstiftningen,
att advokat tillerkändes rätt till avdrag för av honom erlagda årsavgifter
till samfundet och den avdelning av samfundet, som han tillhörde.
Frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter har under
senare tid vid några tillfällen varit föremål jämväl för riksdagens uppmärksamhet.
Här må allenast hänvisas till bevillningsutskottets betänkande
nr 33 till 1948 års riksdag, vari utskottet — i anledning av väckta motioner
(II: 42 och 295) — understrukit angelägenheten av att Kungl. Maj:t föreläde
1949 års riksdag proposition med förslag till reglering av avdragsrätten
och skattskyldigheten för medlemsavgifter.
Beträffande motiveringen i övrigt för de i propositionen framlagda förslagen
tillåter sig utskottet hänvisa till statsrådsprotokollet. Redogörelse
härutinnan återfinnes å följande sidor i propositionen, nämligen:
1944 års allmänna skattekommittés utredning och förslag: s. 9—17,
Remissyttrandena: s. 17—30,
Departementschefen: s. 30—48.
Av innehållet i de i ämnet väckta motionerna må här återgivas följande.
I de likalydande motionerna 1: 287 och II: 361 har anförts, att de föreslagna
bestämmelserna om avdragsrätt för fackföreningar och tjänstemannaorganisationer
för utgifter för utbildningskurser och liknande syntes alltför
snäva och ej toge tillräcklig hänsyn till dylika kursers betydelse för organisationsverksamheten.
Fackförbunden och tjänstemannaorganisationerna
bedreve en omfattande studie- och kursverksamhet. Till en del avsåge denna
verksamhet att lämna medlemmarna fortlöpande informationer om organisationernas
verksamhet. Vidare avsåge studieverksamheten att göra medlemmar,
som intogo förtroendeställning i organisationen, bättre skickade att
företräda medlemmarnas intressen gentemot arbetsgivarna. Medlemmarna
utbildades i förenings- och förhandlingsteknik och studerade därmed sammanhängande
ämnen, såsom organisationskunskap och föreningslagstiftning
etc. Denna verksamhet måste betraktas som ett direkt utflöde av organisationens
verksamhet och fullföljde rent fackliga syften. Det syntes därför
att de kostnader, som organisationerna hade för dylika informationsoch
studiekurser, borde vara avdragsgilla. En del av denna verksamhet
bedreves emellertid ej direkt i föreningarnas egen regi utan av Arbetarnas
bildningsförbund (ABF) och Tjänstemännens bildningsverksamhet (TBV),
till vilka organisationerna betalade avgifter. ABF:s och TBV:s uppgifter
vore bl. a. att bedriva sådan bildningsverksamhet som tjänade organisationernas
fackliga syften. Vid sidan därav förekomme även kurser i mera allmänbildande
ämnen, såsom nationalekonomi och socialkunskap. De fackliga
ämnena vore så invävda i studieverksamheten med allmänbildande ämnen
att det av praktiska skäl ställde sig synnerligen svårt att göra en uppspaltning
på utgifter för det ena eller det andra ämnet. Det syntes motio
-
Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 9
närerna rimligt, att de utgifter, som organisationerna hade för egen studieoch
informationsverksamhet samt de utgifter som betalades till ABF och
TBV, bleve avdragsgilla. Vissa organisationer bedreve även fortbildningsverksamhet,
som närmare anslöte sig till medlemmarnas yrkesutbildning.
Som exempel kunde nämnas dylika utbildningskurser bekostade av sjuksköterske-
och folkskollärarorganisationer. Denna kursverksamhet vore av
sådan art att kostnaderna rätteligen borde betalas av det allmänna. När
nu de fackliga organisationerna påtagit sig uppgiften att svara för dylik utbildningsverksamhet,
borde kostnaderna därför vara avdragsgilla. Förslaget
innebure vidare, att belopp, som återfördes från en kampfond, skulle av
föreningen upptagas såsom skattepliktig intäkt. Detta syntes innebära att
en organisation icke skulle kunna återföra medel från en kampfond och
använda dem till administrativa ändamål, t. ex. löner, lokalkostnader etc.,
utan att få beloppet beskattat. Motionärerna funne det därför skäligt, att
en ändring gjordes så att belopp, som återfördes från kampfond, icke behövde
upptagas som skattepliktig intäkt, därest de användes för omkostnader,
som eljest skulle vara avdragsgilla. I förslaget till ändrad lydelse av
33 § taxeringsförordningen föresloges, att förening av nu ifrågavarande slag
skulle lämna uppgifter till taxeringsmyndigheterna om konfliktbidrag. Dylik
uppgiftsskyldighet kunde bli synnerligen betungande. En facklig sammanslutning
kunde ej förutse hur omfattande denna skyldighet skulle bliva.
Ena året bleve det kanske inga uppgifter alls som behövde lämnas, om nämligen
någon konflikt ej förekommit. Ett annat år kunde det bli en mycket
omfattande uppgift, då det kunde röra sig om 100 000-tals arbetstagare, som
varit ute i konflikt. Med hänsyn härtill hemställde motionärerna, att under
utskottsbehandlingen måtte ingående prövas, om ej lättnader kunde medgivas
i den föreslagna uppgiftsplikten.
I motionen II: 362 har erinrats om att i propositionen föresloges att, därest
konfliktfond i fackförening eller tjänstemannaorganisation toges i anspråk
för annat ändamål än konflikt, ianspråktaget belopp skulle upptagas
som skattepliktig inkomst. Den omständigheten att en förening ett visst år,
exempelvis på grund av följdverkningar av en konflikt, fått sin ekonomi
ansträngd och därför som sista resurs nödgades taga i anspråk en viss
del av återstående konfliktfond för att upprätthålla den nödvändiga verksamheten,
borde icke föranleda, att denna fondanvändning skattebelades.
Vore så förhållandet, kunde föreningen, åtminstone temporärt, undgå skattskyldighet
genom att i stället för att använda egna fonder upptaga lån
med bestående konfliktfond såsom säkerhet. Det syntes angeläget att bestämmelsernas
innebörd i nu angivna avseende klarlades i enlighet med det
anförda. Det vore sedan uppenbart alt i den mån uttag skedde av löntagarföreningar
ur fonder, som hopsamlats före den nya lagstiflningens
ikraftträdande, dessa icke skulle bli för föreningen skattepliktig inkomst.
Dessa medel hänförde sig ju till avgifter, för vilka medlemmarna på sin
tid erlagt skatt. Även på denna punkt torde ett klarläggande vara erforder
-
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
ligt. Mot själva principen om att inflytande avgifter skulle beskattas såsom
inkomst kunde åtskilliga, icke minst rent praktiska invändningar göras.
Vad man genom den i propositionen föreslagna regeln syntes vilja åstadkomma
vore att införa beskattning bland annat på sådana bidrag, som från
löntagar- eller arbetsgivarsammanslutningar lämnades för humanitära eller
kulturella ändamål samt politiska eller andra liknande syften. I sistnämnda
hänseende innebure förslaget bl. a. införande av en beskattning av — inklusive
kommunalskatt — ca 25 procent av de bidrag, som fackföreningarna
lämnade till politiska partier eller till de politiska partiernas pressföretag.
Motsvarande situation inträffade i praktiken icke för tjänstemannaorganisationerna,
vilka som regel enligt sina stadgar vore förbjudna att
lämna bidrag till politiska organisationer eller företag. Rent föreningsadministrativt
komme det i propositionen föreslagna systemet även att medföra
betydande svårigheter och arbete. Beskattningsreglerna komme nämligen
icke att endast gälla de centrala organisationerna utan samtliga lokala
underavdelningar, verkstad sklubbar etc. inom de stora organisationernas
ram. Man hade sålunda att räkna med att särskilda deklarationer måste
komma att lämnas för 10 000-tals små lokala eller liknande organisationer.
I den mån dylika organisationer skulle erhålla visst överskott, bleve detta
överskott skattepliktigt, såvida icke åtgärder vidtoges t. ex. genom stadgebestämmelser
att överskotten skulle automatiskt överföras till den stora organisationens
konfliktfond. Man måste förutsätta att granskningen av alla
dessa 10 000-tals deklarationer komme att bereda skattemyndigheterna betydande
arbete, vilket arbete i stort sett icke hade någon funktion att fylla.
De nu angivna betydande olägenheterna kunde undvikas, om man slopade
bestämmelserna om att inflytande avgifter skulle betraktas såsom skattepliktig
inkomst och i stället nöjde sig med att låta avdragsrätten för medlemsavgifterna
motsvaras av skattskyldigheten för konfliktunderstöd. Denna
regel hade hittills gällt för arbetsgivarsammanslutningar. Med ett dylikt
ståndpunktstagande skulle visserligen föreningarnas bidrag till humanitära,
kulturella eller politiska ändamål icke komma att bli skattebelagda, något
som ej heller hittills varit fallet. Olägenheterna i nu nämnda avseende med
hittillsvarande ordning torde icke vara av den omfattningen, att dessa motsvarade
de betydande nackdelar av den omfattande administrativa apparat
som skulle följa av propositionens förslag och som komme att belasta såväl
organisationerna som skattemyndigheterna. I den mån det skulle visa sig,
att vissa organisationer skulle missbruka sin rätt att stödja humanitära,
kulturella eller politiska ändamål, torde frågan om beskattning av dylika
bidrag kunna upptagas till förnyad prövning.
Till utskottet ha inkommit skrifter från Landsorganisationen i Sverige,
Tjänstemännens centralorganisation och Svenska arbetsgivareföreningen.
Den sistnämnda föreningen har förklarat sig icke hava något att erinra
mot propositionens innehåll. De två andra organisationerna ha framfört
erinringar i skilda avseenden mot de i propositionen framlagda förslagen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 48. 11
Av innehållet i de två arbetstagarorganisationernas skrifter må här återgivas
följande.
Landsorganisationen har erinrat om att enligt 1944 års allmänna skattekommittés
förslag medlemmarnas avdragsrätt icke skulle motsvaras av någon
organisationernas skattskyldighet för avgifterna; reciprociteten inskränktes
till beskattning av utfallande konfliktbidrag. Efter erinringar från vissa
remissinstanser hade därutinnan skett en ändring i propositionen. Föreningen
skulle som skattepliktig intäkt (»av rörelse») redovisa influtna avgifter
men vid inkomstberäkningen äga avdraga dels egentliga administrationskostnader,
dels utbetalade konfliktunderstöd samt vad föreningen därutöver
avsatte till särskild konfliktfond för framtida användning. I princip
torde väl inga erinringar kunna framställas mot denna konstruktion. Den
vore emellertid förenad med så avsevärda praktiska olägenheter — utan
motsvarande fördelar — att landsorganisationen icke kunde tillstyrka densamma.
Dessa olägenheter hade mycket klart utvecklats i motionen II:
362, vars argumentering och yrkande landsorganisationen helt biträdde.
Landsorganisationen hade tagit del av de likalydande motionerna 1: 287
och 11:361. Mot de i sistnämnda motioner framförda yrkandena funnes i
sak intet att erinra. Emellertid skulle icke en reglering i enlighet med dessa
motioner lösa den i detta sammanhang avgörande svårigheten: att rationellt
och enhetligt avgränsa vad som vore att anse såsom med föreningsverksamheten
förenade kostnader. Det vore uppenbart att till dylika kostnader
måste räknas även vissa, ej oväsentliga utgifter, vilka endast indirekt
kunde anses främja organisationernas ändamål — vad särskilt de
fackliga arbetarorganisationerna anginge vore, såsom stadgarna utvisade,
dessa ändamål icke enbart »fackliga» i detta ords egentliga bemärkelse.
Propositionens försök till särskiljande av avdragsgilla och icke avdragsgilla
omkostnader vore belysande för de vanskligheter som här mötte. Både
för organisationerna själva och för taxeringsmyndigheterna skulle den föreslagna
regleringen, även om de i de likalydande motionerna 1:287 och
11:361 föreslagna ändringarna vidtoges, leda till praktiskt oöverkomliga
avgränsningssvårigheter. Någon detaljerad vägledning skulle icke kunna
ges i lag, varav måste följa att taxeringspraxis bleve vacklande och måhända
godtycklig. Ehuru landsorganisationen helt anslöte sig til! de förslag
som framställdes i motionerna 1:287 och 11:361, måste organisationen sålunda
finna att ej heller dessa förslag vore ägnade att tillgodose organisationernas
rimliga anspråk. Den ståndpunkt, som intagits av skaltekommittén
och som utförligare motiverats i motionen II: 362, syntes i själva verket
vara den enda praktiskt godtagbara.
Tjänstemännens centralorganisation har anfört, att det vore utomordentligt
angeläget att kostnaderna för den av organisationerna bedrivna studieoch
kursverksamheten vore avdragsgilla, enär man näppeligen kunde skilja
på denna form av informationsverksamhet och den som exempelvis hcdreves
direkt på organisationernas möten eller i förhundstidskrifterna.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
Fackliga organisationer av den karaktär som tjänstemannasammanslutningarna
ägde vore icke möjliga att upprätthålla utan en omfattande studieverksamhet
genom vilken medlemmarna crhölle insikter i fackliga, nationalekonomiska,
sociala och allmänna samhällsfrågor. En del av denna
verksamhet, bl. a. studiecirklar och vissa veckosluts- och semesterkurser,
hade överlåtits till Tjänstemännens bildningsverksamhet, vilken i viss utsträckning
förmedlade studiekurser i sådana ämnen som ansåges höra till
en aktiv fackföreningsmedlems nödvändiga allmänna orientering. Då denna
den frivilliga bildningsorganisationens verksamhet vore mycket väsentlig
för det fackliga organisationsarbetet, ansåge TCO att medlemsavgifter
till densamma från tjänstemannaorganisationerna borde vara avdragsgilla
i beskattningshänseende. Utöver tjänstemannaorganisationernas och det
av Tjänstemännens bildningsverksamhet bedrivna studiearbetet förekomme,
att vissa tjänstemannasammanslutningar bedreve fortbildningsverksamhet
som närmare anslöte sig till medlemmarnas yrkesutbildning. Såsom
exempel därpå kunde nämnas dylika utbildningskurser bekostade av sjuksköterske-
och folkskollärarorganisationer. Organisationernas utgifter för
sådana kurser borde göras avdragsgilla i beskattningshänseende. Enligt propositionen
skulle vidare belopp som återfördes från en kampfond upptagas
såsom skattepliktig intäkt. Det förefölle icke väl motiverat, att medel återförda
från kampfond skattebelades när beloppet användes för eljest avdragsgilla
omkostnader. TCO menade för sin del, att avdragsrätten borde göras
beroende av det ändamål till vilket medel från en kampfond utginge och
icke av huruvida medlen toges i anspråk för administrativa kostnader direkt
eller via kampfonden.
Utskottet. Enligt nuvarande bestämmelser är avdrag i allmänhet icke medgivet
för medlemsavgifter vid inkomsttaxeringen. Detta gäller även för det
fall, att avgiften föranletts av den skattskyldiges förvärvsverksamhet. Medlemsavgifter
till arbetsgivarföreningar intaga dock en särställning i detta
hänseende. Avgifter till sådana föreningar anses nämligen med stöd av ett
av regeringsrätten meddelat utslag (RÅ 1913 ref. 147) vara avdragsgilla
för utgivaren, och såsom följd härav äro åtnjutna konfliktbidrag från arbetsgivarförening
att hänföra till skattepliktig intäkt för mottagaren. Grunden
för detta ställningstagande torde ha varit, att en avgift till arbetsgivarförening
betraktats såsom ett slags försäkringsavgift mot arbetsinställelse
samt att en utgift av detta slag ansetts utgöra en omkostnad för inkomstens
förvärvande.
Avdrag är däremot enligt gällande bestämmelser icke medgivet för medlemsavgifter
till fackföreningar och därmed jämförliga sammanslutningar
av tjänstemän. Konfliktbidrag, som från fackförening eller tjänstemannasammanslutning
utgår till medlem, är i överensstämmelse härmed icke att
anse såsom skattepliktig intäkt för mottagaren. Frågan om avdragsrätten
för medlemsavgifter och det därmed sammanhängande spörsmålet om skatteplikt
för uppburna konfliktbidrag ha således reglerats olika beträffande
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
13
arbetsgivarföreningar samt i fråga om fackföreningar och därmed jämförliga
sammanslutningar. Det är härvid att märka, att såväl arbetsgivarföreningar
som fackföreningar anses bedriva en verksamhet, som är av försäkringsteknisk
natur, eller i varje fall av sådan natur, som står försäkringsväsendet
nära. Vad angår avgifter av detta slag ger den svenska skattelagstiftningen
två alternativa möjligheter. Antingen äro försäkringspremier
icke avdragsgilla vid taxeringen och utfallande belopp icke skattepliktiga
eller också äro premierna avdragsgilla och de utfallande beloppen skattepliktiga.
Beträffande fackföreningarna tillämpas den förstnämnda principen
och i fråga om arbetsgivarföreningarna den sistnämnda principen.
Vad angår avgifter till de s. k. branschorganisationerna har vid tillämpningen
av nu gällande bestämmelser avdrag för dylika avgifter medgivits
resp. de inflytande avgifterna beskattats hos vederbörande förening endast
i sådana fall, då avgifterna i sin helhet eller praktiskt taget i sin helhet utgöra
ersättning för vissa prestationer, vilka av föreningen utföras åt medlemmarna
och för vilkas fullgörande medlemmarna eljest kunna antagas
ha fått ikläda sig avdragsgilla utgifter. För medlemsavgifter i egentlig mening
till organisationer av detta slag har avdrag däremot icke medgivits
vid taxeringen.
I den föreliggande propositionen har föreslagits en helt ny reglering av
frågan om avdragsrätt och skatteplikt för medlemsavgifter, innebärande
bl. a. mera enhetliga bestämmelser i ifrågavarande avseende. Enligt propositionen
skall sålunda avdrag vara medgivet för avgifter till förening, vilken
visas bedriva verksamhet med huvudsakligt ändamål att främja medlemmarnas
ekonomiska intressen i viss förvärvskälla eller vilken den skattskyldige
måste tillhöra för att få utöva viss förvärvsverksamhet eller utöva
sådan verksamhet på visst sätt. De föreslagna bestämmelserna innebära, att
avdragsrätt medgives för avgifter till såväl fackföreningar och därmed
jämförliga tjänstemannasammanslutningar som arbetsgivarföreningar och
branschorganisationer. Hos vederbörande förening skola de influtna avgifterna
anses såsom intäkt av rörelse. Föreningen äger därvid göra avdrag —
förutom för sina administrationskostnader — jämväl för till medlemmarna
under beskattningsåret utbetalade konfliktbidrag samt för sådana medel,
vilka under beskattningsåret avsatts till stödfond vid konflikt. Vad som
återföres från sådan fond inräknas i föreningens skattepliktiga intäkter,
men föreningen erhåller samtidigt avdrag, i den mån det återförda beloppet
användes för utbetalning av konfliktbidrag eller för bestridande av eljest
avdragsgilla utgifter. Av medlem uppburet konfliktbidrag betraktas såsom
skattepliktig intäkt hos mottagaren.
I de likalydande motionerna 1:287 och 11:361 samt i motionen 11:362
har hemställts om vissa ändringar med avseende å den i propositionen föreslagna
regleringen beträffande medlemsavgifter till fackföreningar och
tjänsteman n asammanslutningar.
Del utmärkande för alla de föreningar, som med propositionen avses, är att
de, ehuru på olika sätt, biträda sina medlemmar i deras förvärvsverksam
-
14
Bevillningsutskottets betänkande nr i8.
het. En avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för medlemsavgifter till sådana
föreningar finner utskottet principiellt välgrundad. Det är givetvis även en
angelägenhet av vikt, att den bristande likställighet i avdragshänseende,
som enligt nuvarande bestämmelser förefinnes mellan avgifter till fackföreningar
och därmed jämförliga tjänstemannasammanslutningar samt avgifter
till arbetsgivarföreningar, skall försvinna. Betydelsefullt är även att
avdrag skall kunna medgivas för avgifter till branschorganisationerna, av
vilka åtskilliga tillhöra jordbrukets ekonomiska föreningsrörelse. Utskottet
anser fördenskull, att en avdragsrätt av i propositionen angivet slag bör genomtöras,
såvida detta kan ske utan att alltför stora praktiska svårigheter
därigenom uppkomma.
Emellertid har utskottet vid behandlingen av den nu föreliggande propositionen
funnit tveksamt, huruvida en lagstiftning om avdragsrätt för medlemsavgifter
bör äga rum på det sätt, som föreslås i propositionen. Den närmaste
anledningen till utskottets betänkligheter mot förslaget är, att enligt
utskottets mening vissa svårigheter måste antagas uppkomma vid tillämpningen
av den nu ifrågasatta lagstiftningen. Dessa praktiska svårigheter
bero i främsta rummet därpå att de föreningar, vilka här kunna komma i
fråga, äro av vitt skilda slag samt att det beträffande många av dem kan
uppstå tveksamhet, huruvida desamma med hänsyn till sitt ändamål och
sin verksamhet äro sådana, att de böra hänföras under denna lagstiftning. En
ovisshet på denna punkt måste givetvis komma att bereda olägenheter för
såväl de härav berörda föreningarna och deras medlemmar som beskattningsnämnderna
och skattedomstolarna. För de nämnda myndigheterna
skulle uppkomma ett avsevärt merarbete. Utskottet har därför ställts inför
den frågan, huruvida en lagstiftning av förevarande slag skulle kunna
lättare genomföras, om det nu funnes ett centralt organ, som kunde lämna
direktiv till ledning vid tillämpningen i dessa fall.
Betydelsen på nu ifrågavarande område av ett sådant organ har tidigare
diskuterats inom riksdagen. 1948 års bevillningsutskott uttalade i sitt av
riksdagen godkända betänkande nr 33 den uppfattningen, att Kungl. Maj :t
borde vid 1949 års riksdag, oavsett om förslag till inrättande av ett centralt
organ med uppgift att verka för enhetlighet vid taxeringen då bleve framlagt
eller ej, förelägga riksdagen proposition med förslag till reglering av
avdragsrätten och skattskyldigheten för medlemsavgifter. Såsom framgår
av den föreliggande propositionen har denna framlagts i anledning av detta
uttalande från utskottets sida. Sedan förslag i ämnet nu förelagts riksdagen,
och detta förslag blivit föremål för ingående överväganden inom utskottet,
har utskottet dock funnit, att införandet av en avdragsrätt för medlemsavgifter
skulle avsevärt underlättas genom tillkomsten av ett centralt
organ av antytt slag. Då utredning om inrättande av ett sådant organ för
närvarande pågår inom 1947 års taxeringssakkunniga, samt de sakkunniga
enligt vad utskottet inhämtat kunna förväntas under den närmaste tiden
avgiva sitt betänkande i ämnet, anser utskottet övervägande skäl tala för
att en lagstiftning rörande avdragsrätten för medlemsavgifter genomföres
först i anslutning till inrättandet av ett organ av detta slag.
Bevillningsutskottets betänkande nr 18.
15
Genom förhandenvaron av ett centralt direktivgivande organ skulle vissa
av de här uppkommande praktiska svårigheterna kunna undvikas. Den i
propositionen föreslagna metoden för beskattning av de till föreningarna inflytande
medlemsavgifterna skulle dock föranleda andra tillämpningssvårigheter,
vilka åtminstone i huvudsak ej kunde bliva undanröjda genom
tillkomsten av ett sådant organ. Utskottet åsyftar här närmast beräkningen
av föreningarnas avdragsgilla omkostnader.
Enligt 1944 års allmänna skattekommittés förslag skulle arbetsgivarföreningar,
fackföreningar och därmed jämförliga tjänstemannasammanslutningar
icke beskattas för influtna medlemsavgifter. Kravet på reciprocitet
mellan avdragsrätt och skatteplikt ansågs nämligen av kommittén icke behöva
upprätthållas beträffande sådana avgifter, som hade karaktär av försäkringsavgift.
Enligt kommittéförslaget skulle detta krav anses vederbörligen
tillgodosett därigenom att de utgående konfliktbidragen beskattades
hos medlemmarna. Eftersom vid en dylik lösning obeskattade medel skulle
kunna användas för ändamål, som äro föreningarnas egentliga verksamhet
ovidkommande, bygger propositionen på den tanken, att föreningarna skola
beskattas för de inflytande avgifterna, varvid begagnats den konstruktionen,
att avgifterna skola anses utgöra intäkt av rörelse. Vid inkomstberäkningen
skall föreningen i princip vara berättigad att göra avdrag för alla
de omkostnader, vilka varit förenade med den verksamhet som motiverat
avdragsrätt för medlemmarna.
Beträffande föreningarnas avdragsrätt för omkostnader har departementschefen
anfört, att från avdragsrätt borde uteslutas omkostnader, vilka
vore att hänföra till sådana föreningens verksamhetsområden som icke kunde
anses vara av betydelse för medlemmarnas intäktsförvärv, samt vidare
de omkostnader, vilka väl hade samband med den verksamhet som motiverat
medlemmarnas avdragsrätt men vilka enligt allmänna regler bedömdes
såsom icke erforderliga omkostnader. Det kunde alltså understundom bliva
nödvändigt att göra en — måhända schablonmässig — uppdelning av allmänna
administrationskostnader o. d. på en avdragsgill och en icke avdragsgill
del. Departementschefen har i detta sammanhang erinrat om att
ifrågavarande föreningar i samband med anordnandet av kongresser och
möten för sina medlemmar eller på annat sätt ofta hade avsevärda kostnader,
vilka huvudsakligen åsyftade att bereda medlemmarna trevnad. Mången
gång torde det vara anledning att betrakta sådana omkostnader liksom
andra representationsutgifter såsom icke avdragsgilla. Även i andra hänseenden
kunde tvekan om en utgifts avdragsgillhet komma att råda. Sålunda
utgåve t. ex. vissa organisationer egna tidskrifter eller medlemsblad. Vore syflet
att lämna medlemmarna information i fackliga eller andra spörsmål, borde
kostnaden därför vara avdragsgill, vilket däremot icke borde vara fallet, om
tidskritten eller medlemsbladet vore ett rent förströelseorgan. Understundom
törelåge en kombination av bådadera, varvid eu uppdelning av kostnaden i
en avdragsgill och en icke avdragsgill del kunde bliva erforderlig. Vore förströelsemomentet
mera underordnat, torde det dock av praktiska skäl vara
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
försvarligt att bortse från detsamma. Frågan om avdrag kunde medgivas
för en av en förening anordnad utbildningskurs eller liknande skulle enligt
departementschefens mening bedömas ur synpunkten, huruvida kursdeltagaren-medlemmen
varit berättigad till avdrag, därest han själv bekostat
en motsvarande utbildning.
Ur principiell synpunkt torde enligt utskottets mening intet vara att erinra
mot vad departementschefen sålunda anfört. I anledning av uttalandet
om föreningarnas kostnader i samband med anordnandet av kongresser
o. d. vill utskottet dock påpeka, att frågan om avdragsgillheten för sådana
kostnader givetvis bör bedömas i anslutning till rådande praxis beträffande
likartade kostnader hos de näringsidkande juridiska personerna. De här
återgivna, av departementschefen anförda synpunkterna på frågan om föreningarnas
avdragsrätt för kostnader torde émellertid få anses giva vid handen,
att den föreslagna lagstiftningen skulle kunna medföra svårigheter vid
tillämpningen. Dessa svårigheter ha ytterligare belysts i de i anledning av
propositionen väckta motionerna ävensom i de till utskottet inkomna skrifterna
från Landsorganisationen och Tjänstemännens centralorganisation.
Att för föreningarna vid upprättandet av självdeklaration mången gång
måste uppkomma ovisshet om hur de avdragsgilla kostnaderna böra beräknas
är otvivelaktigt. Samma svårigheter skulle komma att föreligga för taxeringsmyndigheterna
vid granskningen av de avlämnade deklarationerna.
Måhända skulle efter tillkomsten av ett centralt organ, vilket kunde
lämna direktiv till ledning vid taxeringen jämväl i nu berört avseende, de
här uppkommande taxeringstekniska svårigheterna bliva något mindre än
som, därest den föreslagna lagstiftningen nu skulle genomföras, komme att
bliva fallet. Utskottet håller dock icke för sannolikt, att någon mera betydande
lättnad i dessa svårigheter skulle kunna vinnas genom tillkomsten
av ett centralt organ. Det bör i detta sammanhang beaktas, att genom den i
propositionen gjorda konstruktionen, enligt vilken de inflytande medlemsavgifterna
skola beskattas hos föreningarna såsom intäkt av rörelse, deklarationsplikten
för sådan intäkt i allmänhet komme att fullgöras av personer,
vilka icke ha någon förfarenhet i fråga om behandlingen av hithörande
spörsmål.
Utskottet har i sakens nuvarande läge icke möjlighet att uttala någon
uppfattning om på vad sätt dessa praktiska svårigheter och andra sådana,
vilka äro förbundna med förslaget, skola kunna undvikas. Emellertid har
utskottet vid sina överväganden i ämnet fått ett starkt intryck av att förenklingar
i den föreslagna metoden äro önskvärda, om den ifrågasatta
avdragsrätten för medlemsavgifter över huvud taget skall kunna genomföras.
Utskottet är väl medvetet om att en mera förenklad beskattningsmetod
— i synnerhet för den händelse vissa föreningar på sätt föreslagits
av 1944 års allmänna skattekommitté icke alls skulle bliva beskattade för
inflytande avgifter — innebär risker för att medel, som användas för ändamål
vilka ligga utanför föreningarnas egentliga verksamhet, kunna bliva
obeskattade. Trots detta skulle emellertid utskottet anse önskvärt, att
Bevillningsutskottets betänkande nr k8. 17
Kungi. Maj :t ville vid den fortsatta behandlingen av ärendet, som av utskottet
nu föreslås, taga under övervägande, huruvida på ett eller annat
sätt några eftergifter kunna göras från den i propositionen föreslagna mera
noggranna regleringen i syfte att erhålla bestämmelser, vilka äro lättare
att tillämpa för såväl de därav berörda föreningarna som taxeringsmyndigheterna.
För egen del vill utskottet närmast se detta problem som en avvägningsfråga,
vid vars lösning hänsyn bör tagas till alla de intressen, vilka
här kräva beaktande. Vid ett sådant bedömande bör även storleksordningen
av dessa olika intressen ägnas uppmärksamhet. Frågan gäller med andra
ord, huruvida de fördelar, som kunna vinnas genom en mera noggrann reglering,
äro så stora, att de uppväga de därmed förenade olägenheterna av
praktisk natur.
Enligt utskottets mening bör uttagande av preliminär skatt för konfliktbidrag,
som är att hänföra till intäkt av tjänst, såvitt möjligt undvikas. Härför
torde tala såväl hänsynen till den skattskyldiges intressen som önskvärdheten
av att vederbörande föreningar och uppbördsmyndigheter icke
skola åläggas nya arbetsuppgifter i större utsträckning än som kan anses
oundgängligen nödvändigt.
Utskottet anser sig således på grund av vad nu anförts icke kunna tillstyrka
bifall till den föreliggande propositionen. Emellertid hemställer utskottet,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om ett nytt
förslag angående frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter att föreläggas
riksdagen i anslutning till en blivande lagstiftning om inrättande av ett centralt
organ med uppgift att lämna direktiv till ledning vid taxeringen. I enlighet
härmed avstyrker utskottet jämväl de i ämnet väckta motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 173 med förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen
den 28 september 1928 (nr 370), in. in.;
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville, med beaktande av vad i detta
betänkande anförts, låta utarbeta ett nytt förslag angående
frågan om avdragsrätt för medlemsavgifter samt förelägga
riksdagen detta förslag i anslutning till en blivande lagstiftning
om inrättande av ett centralt organ med uppgift att
lämna direktiv till ledning vid taxeringen; samt
C) att följande motioner, nämligen:
1) de likalydande motionerna I: 287 av herr Åman in. fl.
och II: 361 av herr Henriksson m. fl., ävensom
2 Bihang till riksdagens protokoll 191/9. 7 samt. Nr 48.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 48.
2) motionen II: 362 av herrar Fagerholm och Malmborg i
Stockholm,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 november 1949.
På bevillningsutskottets vägnar:
ADOLV OLSSON.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Wahlmark*, Velander, Gustaf Elofsson*,
Heiiman, Franzon, Falk*, Wehtje, Ramberg*, Petrén och Damström samt
från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Björklund, Sandberg,
Kristensson i Osby, Sundström, Olofsson, Bladh, Edström*, Strandh och
Johnsson i Skoglösa.
Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Velander, Gustaf Elofsson, Wehtje, Petrén, Sandberg, Kristensson
i Osby, Edström, Strandh och Johnsson i Skoglösa, vilka ansett, att utskottet
bort hemställa att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj :ts föreliggande
proposition nr 173.
498072. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1949.