Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
1
Nr 318.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning till
djurägare vid bekämpande av sjukdomen paratyfus
hos höns; given Drottningholms slott den 12 november
1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
G. E. Sträng.
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms slott
den 12 november 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne,
Kock, Andersson.
Eftei gemensam beredning med cheferna för finans- och inrikesdepartementen
anför chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sträng.
I en till Kungl. Maj :t ställd skrift har ägaren av Linköpings kontrollhönseri
Knut Möller anhållit om ersättning av statsmedel med dels 54 471 kronor
för 13 418 kycklingar, som nedslaktats och destruerats sedan paratyfus
(typ Salmonella Ihompson) utbrutit inom kycklingstammen vid hönseriet,
dels 2 994 kronor 90 öre för kostnader för smittrening. Yttranden över ansökningen
hava avgivits av länsveterinären och länsstyrelsen i Östergötlands
län samt veterinärstyrelsen, medicinalstyrelsen och statskontoret. Av
handlingarna i ärendet inhämtas i huvudsak följande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 19i8. 1 samt. Nr 318.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 318.
Hönseriet, som är beläget i Hagalund i Rystads socken, Östergötlands län,
är av Sveriges fjäderfäavelsförening godkänt som avelshönsgård. Vid sådant
förhållande föreligger skyldighet för hönseriet att för undersökning till statens
veterinärmedicinska anstalt insända kropparna av djur, som dött i icke
diagnosticerad sjukdom. Beträffande sex sådana i maj 1948 till anstalten
insända kycklingar fastställdes som dödsorsak paratyfus. På vad sätt sjukdomen
införts till hönseriet har icke med säkerhet kunnat utrönas. Troligen
har det skett genom en kvinnlig praktikant, som efter upptäckten av smittan
i hönseriet befunnits vara bärare av paratyfusbaciller av samma typ
som den, vilken förekom i kycklingsbeståndet.
Efter det sjukdomen konstaterats utfärdade hälsovårdsnämnden den 12
maj 1948 förbud mot försäljning av höns, kycklingar och ägg från hönseriet.
Sedan därefter genom blodprov visats, att samtliga i en särskild, från
kycklingavdelningen avskild avdelning befintliga höns och tuppar voro fria
från infektion, hävdes förbudet i vad detsamma avsåg försäljning av ägg.
Trots desinfektionsåtgärder samt nedslaktning av kycklingarna i de burar,
där sjukdomsfall inträffat, samt i burar med onormal dödlighet bland djuren
spred sig smittan bland kycklingarna och nådde under tiden från sjukdomens
utbrott till och med den 1 juni 1948 sådan omfattning, att omkring
6 000 kycklingar avlivades eller dogo. Värdet av dem har av sökanden uppskattats
till omkring 25 000 kronor. Den föreliggande ansökningen avser
icke ersättning för denna förlust.
I eu den 28 maj 1948 dagtecknad, till veterinärstyrelsen överlämnad skrivelse
anförde länsveterinären i Östergötlands län, bland annat, att den smittade
besättningen utgjorde en ytterst farlig smitthärd, som innebure risk för
människor och djur i hela trakten. Det lyckligaste vore, om hela besättningen
snarast möjligt nedslaktades och förintades. Efter samråd med föreståndaren
för statens institut för folkhälsan, medicinalstyrelsens hälsovårdsbyrå
samt konsulenten för fjäderfäsjukdomar vid statens veterinärmedicinska
anstalt anslöt sig veterinärstyrelsen till länsveterinärens uppfattning.
Styrelsen avlät därefter den 2 juni 1948 telegram till länsstyrelsen i
Östergötlands län av innehåll att hinder icke mötte att under länsveterinärens
kontroll nedslakta kycklingbeståndet. I telegram till länsstyrelsen den
4 juni 1948 förklarade vidare veterinärstyrelsen i samråd med medicinalstyrelsen,
att situationen beträffande kycklingarna borde bedömas i enlighet
med bestämmelserna i 45 § 3 mom. hälsovårdsstadgan. I anslutning härtill
nedslaktades den 2—den 7 juni 1948 under kontroll av länsveterinären samtliga
kvarvarande kycklingar eller 13 418 stycken, varefter kropparna brändes
samt burar, inventarier och utrymmen desinficierades. I samband med
slakten värderade länsveterinären djurbeståndet. Därvid framkom som slutresultat
ett värde å de slaktade djuren av 54 471 kronor.
Ansökningen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i samtliga
yttranden.
Länsveterinären i Östergötlands län, med vilken länsstyrelsen i länet in -
Kungl. Maj.ts proposition nr 318.
3
stämt, har anfört att det med hänsyn till det utfärdade försäljningsförbudet
och de andra åtgärder, som måst vidtagas i samhälleligt intresse för att
hindra smittans spridning till människor och djur, icke syntes rätt, att ägaren
skulle stå för alla förluster och kostnader i anledning av nedslaktningen.
I ett fall som detta, då det gällde åtgärder för att skydda samhället,
framstode det som ett rättvisekrav, att det allmänna skulle bära kostnaderna
för sanering av hönseriet. Hänsyn borde ock tagas till att de förluster
och risker, som paratyfussmittan förde med sig, vore jämförliga med de
förluster och risker, som vore förknippade med de i epizootilagen angivna
sjukdomarna, samt att smittan överförd på människor medförde svåra sjukdomsfall
och icke sällan dödsfall. Ersättning av statsmedel borde utgå såväl
för själva djuren i enlighel med den av länsveterinären verkställda värderingen
som för desinfektionskostnaderna.
Veterinärstyrelsen bär anfört i huvudsak följande.
Därest epizootilagen vore tillämpbar å paratyfusinfektion av höns, hade,
efter det veterinärstyrelsen förordnat om nedslaktning av den smittade besättningen,
sökanden varit berättigad att utfå ersättning av statsmedel ej
mindre för fulla värdet av de slaktade och i detta fall oskadliggjorda djuren
än även för desinfektionskostnaden. Samma ersättningsrätt föreligger principiellt
jämväl enligt gällande författning rörande bekämpande av hönstyfus,
låt vara att under senare år några ersättningsbeslut icke förekommit. I ett
av veterinärstyrelsen och lantbruksstyrelsen i skrivelse till Kungl. Maj :t den
27 februari 1948 framlagt förslag till ändrade bestämmelser för bekämpandet
av hönstyfus har förutsatts, att ersättning under vissa förutsättningar
skall kunna utgå för fåglar, som nedslaktats på grund av hönstyfus. Samma
ersättningsmöjlighet har enligt förslaget avsetts skola föreligga i det fall,
att Kungl. Maj :t på veterinärstyrelsens framställning beslutar, att de för
hönstyfus gällande bestämmelserna skola tillämpas jämväl å annan paratyfos
hos höns eller annat fjäderfä. I förslaget förutsättes även, att Kungl.
Maj :t skall äga möjlighet alt efter framställning av veterinärstyrelsen förordna
om epizootilagens tillämpande å särskilt svårbemästrad eller med allvarliga
skadeverkningar förknippad annan sådan paratyfos.
Veterinärstyrelsen håller före, att den omständigheten att syftet med
oskadliggörandet av sökandens kycklingar i första hand varit att hindra
ytterligare spridning av en för människor farlig infektion och att oskadliggörandet
alltså skett jämlikt bestämmelser i hälsovårdsstadgan, icke bör
försätta sökanden i sämre ställning än om myndigheternas ingripande skett
i ändamål att förebygga spridning av en uteslutande husdjurssjukdom. I
sistnämnda fall skulle — då såsom av det sagda framgår någon veterinär
författning med tillämplighet å annan paratyfos hos höns än hönstyfus för
närvarande icke existerar —• veterinärstyrelsen utan tvivel hava med tillstyrkan
underställt Kungl. Maj :t sökandens ersättningsanspråk.
Styrelsen har vidare beträffande de begärda beloppen framhållit, att länsveterinärens
värdering icke föranledde någon erinran från styrelsens sida.
Ej heller hade styrelsen funnit anledning till anmärkning mot den begärda
ersättningen för desinfektionskostnader. Det syntes icke oberättigat all man
vid bedömandet av ersättningsansökningen togc i betraktande att de cirka
(5 000 kycklingar, som dött eller avlivats före myndigheternas ingripande,
även inginge i sökandens verkliga förlust liksom att denna i realiteten också
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 318.
omfattade den tillbakagång i rörelsen, som måste bliva en oundviklig följd
av det inträffade.
Medicinalstyrelsen har anslutit sig till vad veterinärstyrelsen anfört.
Statskontoret har uttalat, att det med hänsyn till föreliggande omständigheter
icke ville motsätta sig bifall till sökandens framställning.
Departementschefen. I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner
jag starka billighetsskäl tala för att sökanden tillerkännes viss ersättning
för de förluster han åsamkats i samband med bekämpandet av paratyfusepidemin
i hans hönsbesättning. Ersättningen synes lämpligen böra
gäldas ur det å riksstaten för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln
anvisade förslagsanslaget å 400 000 kronor till Förekommande och hämmande
av smittsamma husdjurssjukdomar: Övriga utgifter. Då ifrågavarande
sjukdom ej är att hänföra till smittsamma husdjurssjukdomar i egentlig
mening samt nedslaktningen vidtagits i främsta rummet i syfte att hindra
att sjukdomen skulle spridas till människor, torde emellertid riksdagens
medgivande till att använda anslaget för detta ändamål böra inhämtas.
I detta sammanhang torde jag även få erinra om att ytterligare en ansökan
om ersättning för åtgärder, som vidtagits i syfte att bekämpa paratyfus
hos höns, inkommit till Kungl. Maj :t. Detta ärende är för närvarande
föremål för remissbehandling. Det är vidare ej osannolikt att ytterligare
ärenden av detta slag kunna inkomma. Med anledning härav synes det önskvärt,
att det nyss ifrågasatta bemyndigandet ej skall avse allenast förevarande
fall utan göras generellt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen medgiva,
att från det å riksstaten under nionde huvudtiteln anvisade
förslagsanslaget till Förekommande och hämmande av
smittsamma husdjurssjukdomar: Övriga utgifter må enligt
Kungl. Maj :ts bestämmande utgå ersättning till djurägare
i samband med bekämpande av sjukdomen paratyfus hos
höns.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Greta Liizell.
488460. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.