Kungl. Maj.ts proposition nr 313.
1
Nr 313.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående pensionsreglering
för vissa förutvarande anställningshavare vid av
staten övertagna enskilda trafikföretag m. fl. ävensom
efterlevande till sådana anställningshavare; given
Drottningholms slott den 22 oktober 1948.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Sammanfattning.
I enlighet med beslut av statsmakterna år 1947 har genomförts en omreglering
av tidigare beviljade statliga tjänste- och familjepensioner, vilken
i allmänhet medfört likställighet i fråga om pensionsförmånernas storlek för
anställningshavare, som vid olika tidpunkter avgått ur statens tjänst. En
sådan enhetlighet har emellertid icke kommit till stånd beträffande sådana
anställningshavare vid enskilt trafikföretag, som — utan att bliva underkastade
de statliga pensionsreglementena —- övergått i statens järnvägars
tjänst i samband med statens övertagande helt eller delvis av företaget eller
i samband med att företaget nedlagts eller att dess trafikverksamhet övertagits
av statens järnvägar. I propositionen föreslås åtgärder för att åvägabringa
här avsedd likställighet i fråga om sådana nyss nämnda anställningshavare,
som i samband med övergången i statens järnvägars tjänst erhållit
en i dess aktiva personalstat uppförd befattning eller sådan anställning,
som avsetts i gällande tjänstepensionsreglemente för arbetare, eller sådan
befattning på för övertagen personal avsedd övergångsstat, med vilken är
förenad skyldighet att bestrida en i den aktiva personalstaten uppförd befattning.
För övriga i statens järnvägars tjänst övergångna anställningsha
1
Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 313.
2
Kuriffl. Maj:ts proposition nr 313.
vare föreslås, att pensionsförmånerna skola uppbringas till lägst 90 procent
av den pension, som utgår till motsvarande befattningshavare, underkastade
1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente. I fråga om tjänste- och familj
epensionsförmåner för anställningshavare, som avgått ur det enskilda
företagets tjänst före den tidpunkt, då företaget övertagits av staten eller
företaget nedlagts eller dess trafikverksamhet övertagits av statens järnvägar,
ha tidigare olika förbättringar genomförts av de på grund av vederbörandes
delaktighet i enskild pensionsinrättning utgående pensionsförmånerna.
I propositionen föreslås, att tjänste- och familjepensionsförmånerna,
såvitt angår nu berörda anställningshavare och deras efterlevande, uppbringas
till lägst 80 procent av den pension, som jämlikt 1947 års pensionsreglementen
utgår till motsvarande pensionstagare.
Kungl. Maj:ts proposition nr 313.
3
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 22
oktober 1948.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Efter gemensam beredning med chefen för kommunikationsdepartementet
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga om
pensionsreglering för vissa förutvarande anställningshavare vid av staten
övertagna enskilda trafikföretag m. fl. ävensom efterlevande till sådana anställningshavare
samt anför därvid följande.
För de allmänna pensionsregleringar, som tid efter annan genomförts
för statens anställningshavare, har före år 1947 varit kännetecknande, att de
i regel icke berört sådana anställningshavare, som före genomförandet avgått
ur tjänst. På grund härav ha de statliga pensionstagarna med avseende på
pensionsförmånernas storlek och konstruktion kommit att uppdelas i skilda
kategorier alltefter den tidpunkt, då avgång ur tjänst ägt rum. Emellertid
ha i olika sammanhang åtgärder vidtagits för förbättring av pensioner,
som utgått enligt äldre bestämmelser. Dessa pensionsförbättringar ha åstadkommits
på olika sätt, framför allt genom beviljandet av fasta eller rörliga
tillägg till de tidigare utgående pensionsbeloppen eller genom viss uppräkning
av nämnda belopp. Numera har genom beslut av 1947 års riksdag likställighet
i princip genomförts för de olika kategorierna statliga pensionstagare,
i det att äldre pensioner i regel omreglerats med tillämpning av
grunderna i de pensionsreglementen, vilka trädde i kraft den 1 juli 1947.
Föreskrifter angående berörda omreglering äro meddelade i kungörelsen
den 30 juni 1947 (nr 657) angående omreglerad tjänste- och familjepension
in. in.
En sådan enhetlighet i fråga om pensionsförmånernas storlek, som efter
berörda kungörelses ikraftträdande föreligger emellan anställningshavare
pensionerade enligt olika statliga reglementen, har endast i begränsad utsträckning
kommit till stånd beträffande anställningshavare, som övergått
i statens järnvägars tjänst vid statens övertagande helt eller delvis av enskilt
företag eller pensionerats från sådant företag före statsövertagandet. Detsamma
gäller i fråga om anställningshavare, vilka övergått i statens järn
-
4
Kungi. Maj:ts proposition nr 313.
vägars tjänst i samband med att sådant företag nedlagts eller att dess trafikverksamhet
övertagits av statens järnvägar.
Full likställighet i pensionshänseende mellan olika kategorier av i statens
järnvägars tjänst övergången personal, varom här är fråga, samt mellan
dem och andra motsvarande pensionärer vid statens järnvägar har genomförts,
i den mån statliga pensionsreglementen blivit tillämpliga å personalen.
Förutsättningarna härför ha emellertid växlat under olika tider.
Före den 1 juli 1945 erhöllo i allmänhet här angivna anställningshavare
pensionsrätt enligt de statliga pensionsreglementena endast under förutsättning,
dels att de icke övergått i statens järnvägars tjänst från anställning
med delaktighet i enskild pensionsinrättning, dels ock att de blivit
innehavare av i pensionsreglementena avsedd anställning före den levnadsålder,
vid vilken pensionsåldern skulle inträda enligt reglementena; såvitt
angår tjänstemän förutsattes bl. a. att de blivit innehavare av befattning
uppförd i statens järnvägars aktiva personalstat. Genom den 1 juli
1945 enligt kungörelsen den 29 juni 1945, nr 500, genomförd reglering av
pensionsförhållandena vidgades emellertid i olika avseenden förutsättningarna
för de statliga pensionsreglementenas tillämplighet å sådan personal,
varom här är fråga. Vid omregleringen — som skedde i samband med statens
övertagande av olika inrättningar för pensionering av personal vid enskilda
järnvägar, bland dem Enskilda järnvägarnes pensionskassa — medgavs
pensionsrätt enligt de statliga pensionsreglementena även för personal,
som övergått i statens järnvägars tjänst från anställning med delaktighet i
enskild pensionsinrättning, så framt denna överlåtits till staten eller anställningshavaren
i annat fall på järnvägsstyrelsen överlåtit sin rätt på grund
av delaktighet i inrättningen. Vidare blev innehav av sådan anställning vid
statens järnvägar på för övertagen personal avsedd övergångsstat, med vilken
förenats skyldighet att bestrida en i den aktiva personalstaten uppförd
befattning — s. k. anställning på aktiv övergångsstat — i fråga om de statliga
pensionsreglementenas tillämplighet likställt med innehav av befattning
på den aktiva personalstaten. Vad angår de fall, i vilka vederbörande
före övergången i statens järnvägars tjänst varit delaktig i enskild pensionsinrättning
och rätten till pension, motsvarande statlig ålderspension, vid
tillämpning av pensionsinrättningens stadgar skulle ha inträtt vid högre levnadsålder
än den statliga pensionsåldern, medgavs att de statliga pensionsreglementena
fingo tillämpas även å personal, som vid uppförandet å aktiv
stat eller aktiv övergångsstat överskridit den normala statliga pensionsåldern
men icke viss, i anslutning till innehållet i pensionsinrättningens
stadgar fastställd högre pensionsålder.
Den utvidgning av de statliga pensionsreglementenas tillämpningsområde,
som sålunda kom till stånd den 1 juli 1945, medförde ingen verkan för sådan
personal, som före nämnda dag innehaft och avgått från anställning på
aktiv stat eller aktiv övergångsstat och enligt de tidigare gällande bestämmelserna
icke blivit underkastad de statliga pensionsreglementena. För denna
personal liksom för personal på s. k. passiv övergångsstat — personal,
Kungl. Maj:ts proposition nr 313.
5
som övergått i statens järnvägars tjänst utan att erhålla anställning på
aktiv stat eller aktiv övergångsstat — och personal, som avgått från anställningen
före statens övertagande av det enskilda företaget, har pensionsfrågan
i första hand blivit att bedöma med utgångspunkt från de åtgärder,
som det enskilda företaget vidtagit för att ordna pensioneringen av
sina anställningshavare. Pensionerna enligt vederbörande enskilda eller
förutvarande enskilda men av staten övertagna pensionsinrättnings reglemente
eller stadgar ha förhöjts med av statsmedel utgående tilläggsförmåner
av olika slag, och viss omreglering enligt kungörelsen 1947:657 har även
företagits. Dessa åtgärder ha emellertid icke generellt sett medfört, att pensionsnivån
uppbringats till den, som innefattas i 1947 års pensionsreglementen,
och förhöjningarna ha i stort sett icke konstruerats på sådant sätt,
att de förhöjda pensionerna skulle komma att stå i viss i förväg bestämd
relation till pensionerna enligt de statliga pensionsreglementena för motsvarande
pensionstagare vid statens järnvägar.
Beträffande ifrågavarande förhöjningar må till en början nämnas, att vid
eller efter statens övertagande av Enskilda järnvägarnes pensionskassa och
vissa andra pensionskassor föreskrivits ökning av kassapensionerna med 19
procent samt därutöver, i fråga om vissa pensionskassor, med särskilda till—
läggsförmåner. Här avsedda kassapensioner skola i viss omfattning vara förenade
med särskilda tillägg av statsmedel, varigenom tjänstepensionärerna
äga åtnjuta ett årligt tillägg av intill 100 kronor eller beträffande sjukpensionärer
ett på annat sätt beräknat högre belopp, i den mån själva kassapensionen,
beräknad enligt numera gällande grunder, understiger 1 800 kronor.
I fråga om familjepension efter förutvarande anställningshavare vid
statsövertagna enskilda järnvägar utgår särskilt tillägg med det belopp,
varmed den årliga kassapensionen understiger ett belopp, svarande mot en
årlig pension för ensam änka av 1 200 kronor; detta tillägg får dock icke
överstiga 100 kronor för år.
I övrigt gäller följande.
1. Personal på aktiv stat eller aktiv övergångsstat vid statens järnvägar,
å vilken de statliga pensionsreglementena icke erhållit tillämpning, har, utöver
pension från den enskilda (eller förutvarande enskilda, av staten övertagna)
pensionsinrättningen erhållit fyllnadspension av statsmedel, i princip
med så stort belopp att de sammanlagda förmånerna lägst motsvara
summan av två tredjedelar av pension enligt vederbörande statliga tjänstepensionsreglemente
och den del av pensionen från den enskilda pensionsinrättningen,
som kan anses täckas av de utav anställningshavaren erlagda
pensionsavgifterna. Härjämte ha beviljats rörliga tilläggsförmåner av olika
slag (dyrtidstillägg eller rörligt tillägg samt kristillägg). Av det anförda
framgår, att för ifrågavarande pensionstagare de sammanlagda pensionsförmånerna
bliva beroende, dels av kassapensionen och däremot svarande avgifter
från anställningshavarens sida, dels ock av det vid anställningshavarens
avgång ur tjänst gällande statliga tjänstepensionsunderlaget. Ifrågavarande
pensioner ha emellertid omreglerats enligt förut berörda kungö
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 313.
relse 1947: 657. Härvid ha de enligt de äldre bestämmelserna utgående pensionsförmånerna
betraktats som en pension, beräknad efter det tjänstepensionsunderlag
efter vilket fyllnadspensionen bestämts, och sålunda, då
pensionsförmånerna understigit nämnda pensionsunderlag, betraktats som
en i viss grad avkortad pension. Den omreglerade pensionen har beräknats
på grundval av det nu gällande pensionsunderlaget, i förekommande fall
med motsvarande avkortning. Omregleringen har följaktligen medfört, att
förut angivna två tredjedelar av det tjänstepensionsunderlag, som gällde
vid tiden för avgången, ersatts med motsvarande kvotdel av det nya tjänstepensionsunderlaget;
härigenom ha i betydande utsträckning undanröjts
sådana ojämnheter i pensionsavseende, som uppkommit mellan fyllnadspensionstagarna
till följd av att olika stora tjänstepensionsunderlag gällt
vid de olika tider, då avgången ur tjänst ägt rum. Däremot kvarstå de tidigare
förefintliga olikheter i pensionsavseende, som mellan dessa pensionstagare
inbördes och mellan dem och den personal, på vilken de statliga
pensionsreglementena tillämpats, uppkommit i den mån den del av
pensionen från den enskilda pensionsinrättningen, som kan anses täckas
av anställningshavarens egna avgifter, är mindre än en tredjedel av det vid
tiden för avgången ur tjänst gällande statliga tjänstepensionsunderlaget.
2. Personal på passiv övergångsstat med delaktighet i av staten övertagen
pensionsinrättning har å kassapensionen erhållit pensionsförhöjning enligt
kungörelsen den 18 juni 1925, nr 280, samt dyrtidstillägg och kristillägg.
Omreglering enligt förut berörda kungörelse 1947: 657 har därefter kommit
till stånd, i detta fall i princip medförande ökning av de sammanlagda
pensionsförmånerna med omkring 10 procent.
3. Personal på passiv övergångsstat med delaktighet i pensionsinrättning,
som icke överlåtits till staten, samt personal, som med pension avgått från
anställning vid det enskilda företaget före statsövertagandet, har utöver
kassapensionen erhållit dyrtidshjälp med intill 25 procent. Av statsmedel
utgående pension, varom här är fråga, har omreglerats på sådant sätt att
de sammanlagda förmånerna i princip ökats med omkring 10 procent.
4. Familjepensionerna till efterlevande efter anställningshavare, avsedda
under 1 och 2, ha förhöjts med dyrtidstillägg och kristillägg samt omreglerats
med tillämpning av dels de familjepensionsunderlag, dels ock de grunder
för familjepensionens bestämmande med hänsyn till kretsen av familjepensionsberättigade
efterlevande, som innefattas i 1947 års familjepensionsreglementen.
Vad åter angår familjepensionerna till efterlevande efter anställningshavare
avsedda under 3, ha tilläggsförmåner beviljats och omreglering
genomförts efter samma grunder som beträffande motsvarande
tjänstepensioner.
Förhöjning har medgivits med högst så stort belopp, att de sammanlagda
pensionsförmånerna kommit att motsvara pension enligt 1947 års statliga
pensionsreglementen.
I detta sammanhang må framhållas, att anordningarna för förbättring
av pensioner från enskild pensionsinrättning bliva tillämpliga jämväl därest
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 313.
statens järnvägar framdeles kommer att helt eller delvis övertaga enskilt
företag eller framdeles personal kommer att övergå i statens järnvägars
tjänst i samband med att sådant företag nedlägges eller att dess trafikverksamhet
övertages av statens järnvägar.
Vid 1947 års riksdag väcktes två likalydande motioner (I: 199 och II: 240),
i vilka föreslogs att de pensionärer vid av staten övertagna enskilda järnvägar,
som ej övergått i statens tjänst och å vilkas pension utginge dyrtidshjälp,
skulle få sina pensioner omreglerade så, att full likställighet med
motsvarande pensionärer vid statens järnvägar ernåddes.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 46 upptog bankoutskottet till
behandling —- förutom den proposition (nr 283), som legat till grund för
den förut berörda kungörelsen 1947: 657 — jämväl nyssnämnda motioner.
Utskottet uttalade därvid, bland annat, att de i motionerna avsedda anställningshavarna
tjänstgjort i anställningar, som ofta icke kunde jämföras med
bestämda statliga tjänster, varjämte en omreglering enligt de statliga grunderna
skulle medföra en betydande kostnadsökning och vittgående konsekvenser.
Med hänsyn härtill och till den förbättring av pensionsförmånerna,
som i allt fall komme dessa pensionstagare till del, funne sig utskottet
icke kunna tillstyrka längre gående pensionsförhöjning än den i
förenämnda proposition föreslagna. I samband härmed erinrade utskottet,
att ifrågavarande pensionärer vid 67 års ålder komme i åtnjutande av oavkortad
folkpension. Med anledning av att i motionerna framhållits, att bland
ifrågavarande pensionärer funnes vissa smärre grupper med särskilt låga
pensioner, uttalade utskottet, att utskottet icke vore i tillfälle att bedöma,
huruvida och i vad mån en ytterligare förbättring utöver den av Kungl.
Maj :t föreslagna i dessa fall kunde anses skälig, samt att Kungl. Maj :t,
därest Kungl. Maj :t efter utredning skulle finna en dylik förbättring påkallad,
icke torde underlåta att för riksdagen framlägga förslag i ämnet.
I skrivelse den 9 december 1947 har svenska järnvägsmannaförbundet
gjort framställning åsyftande att pensionsförmånerna till förutvarande anställningshavare
vid av staten övertagna enskilda järnvägar ävensom efterlevande
till sådana anställningshavare skola — i fall, då anställningshavaren
icke blivit underkastad de statliga pensionsreglementena — förhöjas i sådan
omfattning, att pensionsförmånerna i princip uppgå till samma belopp som
motsvarande tjänste- och familjepensionsförmåner enligt 1947 års allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementen.
Vidare har Sveriges enskilda järnvägars pensionärers riksförbund i skrivelse
den 6 oktober 1947 gjort framställning om viss samordning av tjänstepension
och folkpension för sådana pensionärer vid av staten övertagna
enskilda järnvägar, vilka icke underkastats de statliga pensionsreglementena.
Järnvägsstyrelsen har avgivit utlåtande över svenska järnvägsmannaförbundets
berörda framställning och därvid framställt förslag om viss
pensionsförbättring.
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 313.
Mot järnvägsstyrelsens förslag har svenska järnvägsmannaförbundet förklarat
sig icke ha något att erinra.
Härefter har statskontoret avgivit infordrat utlåtande i ärendet.
Järnvägsstyrelsen har icke ansett sig kunna tillstyrka en pensionsreglering
av den omfattning, som i svenska järnvägsmannaförbundets framställning
avsetts, men har icke velat motsätta sig, att en förbättring i viss utsträckning
komine till stånd för ifrågavarande pensionstagare.
De pensionstagare, för vilka järnvägsstyrelsen ansett en förbättring böra
ifrågakomma, ha av styrelsen indelats i fyra grupper, betecknade med
I—IV. Till grupp I ha hänförts pensionstagare, som vid statens övertagande
av enskild järnväg övergått i statens järnvägars tjänst och i egenskap av
delägare i enskild eller till staten överlåten pensionsinrättning varit undantagna
från tillämpning av vederbörande statliga pensionsreglemente och som
avgått ur tjänst med rätt till fyllnadspension. Grupp II omfattar sådana
pensionstagare, beträffande vilka samma förhållanden föreligga som i fråga
om de till grupp I hänförda utom såtillvida, att rätt till fyllnadspension icke
föreligger. Till grupp III ha hänförts pensionstagare, som med pension avgått
från anställning vid enskild järnväg före statens övertagande av densamma,
och till grupp IV efterlevande till anställningshavare, som med pension
avgått från anställning vid enskild järnväg före statsövertagandet.
Beträffande de till grupp I hänförda pensionstagarna har styrelsen
framhållit, att de varit anställda vid statens järnvägar — i regel en lång
följd av år — och därvid innehaft eller uppehållit en i statens järnvägars
aktiva personalstat uppförd befattning. Styrelsen har ansett, att för denna
pensionärsgrupp en sådan reglering av pensionsförhållandena borde kunna
medgivas, att vederbörande pensionstagare erhölle samma tjänstepension
som om han vid statens järnvägar innehaft sådan befattning, som numera
vore förenad med tjänstepensionsrätt enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.
Vid en dylik omreglering borde tillgodoräkning ske av
det antal tjänstår, som legat till grund för fyllnadspensionens beräknande.
I fråga om de till grupp II hänförda pensionärerna — vilka vid övergång
i statens järnvägars tjänst erhållit anställning på övergångsstat utan
skyldighet att bestrida en i den aktiva personalstaten uppförd befattning
— har järnvägsstyrelsen icke ansett sig kunna förorda, att de i pensionshänseende
helt likställdes med de till grupp I hörande pensionstagarna,
vilka innehaft eller uppehållit tjänst å aktiv stat vid statens järnvägar. Med
hänsyn till att de i grupp II placerade pensionstagarna dock varit anställda
vid statens järnvägar och där i vissa fall innehaft relativt långvarig anställning
har styrelsen för deras vidkommande föreslagit en pensionsförbättring,
innebärande att pensionstagare, som enligt föreskrifterna för vederbörande
pensionsinrättning vore berättigad till oavkortad pension (hel
kassapension) — i förekommande fall reglerad enligt kungörelsen den 29
juni 1945, nr 500 — komme i åtnjutande av tjänstepension med belopp,
motsvarande 90 procent av hel ålderspension enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente.
Med avseende å avkortad kassapension har styrelsen
Kungl. Maj.ts proposition nr 313.
9
föreslagit förbättring i så måtto, att vederbörande skulle erhålla så stor del
av hel ålderspension enligt sagda reglemente, minskad med 10 procent, som
den avkortade pensionen utgör av hel kassapension, likaledes reglerad enligt
nyssnämnda kungörelse.
Vad angår de till grupp III hänförda pensionstagarna har järnvägsstyrelsen
hyst en viss tveksamhet om det berättigade i en ytterligare pensionsförhöjning
för dem. Emellertid har styrelsen funnit billighetsskäl tala för
en viss förbättring jämväl av dessa pensionärers pensionsförhållanden. Som
en skälig avvägning av förbättringen har styrelsen ansett sig kunna förorda
en sådan reglering, att här avsedda pensionärer med rätt till oavkortade
kassapensioner, vederbörligen reglerade enligt kungörelsen den 29 juni 1945,
nr 500, erhålla en tjänstepension, motsvarande 80 procent av hel ålderspension,
beräknad enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, och
att ifrågavarande pensionstagare med avkortade kassapensioner komma i
åtnjutande av så stor del av enligt samma reglemente beräknad hel ålderspension,
minskad med 20 procent, som den avkortade kassapensionen utgör
av hel sådan pension.
Vad slutligen angår de under grupp IV inbegripna pensionstagarna har
styrelsen för sin del intet haft att erinra mot att pensionsförbättring i sådan
omfattning medgåves dem, att de komme i åtnjutande av familjepension
med belopp, motsvarande 80 procent av den familjepension, som skulle
tillkommit dem, om vederbörande anställningshavare innehaft befattning
vid statens järnvägar med familjepensionsrätt enligt 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
och i befattningen kunnat åberopa för hel pension
erforderligt antal tjänstår.
Järnvägsstyrelsen har vidare framhållit, att styrelsen icke till behandling
upptagit frågan om förbättring av familjepensionsförmånerna till efterlevande
efter de i grupperna I och II avsedda befattningshavarna, enär nämnda
förmåner redan nu uppginge till belopp, motsvarande familjepensioner
enligt gällande familjepensionsreglemente. I anslutning härtill har styrelsen
uttalat, att genomförandet av den av styrelsen föreslagna pensionsregleringen
icke i något fall borde få medföra en minskning av de närmast
dessförinnan utgående pensionsförmånerna.
Antalet pensioner inom grupperna I—IV, som skulle beröras av den av
järnvägsstyrelsen föreslagna omregleringen, har av styrelsen beräknats för
närvarande uppgå till respektive 430, 57, 1 458 och 1 108. Den årliga kostnaden
för omregleringen har av styrelsen beräknats till 1 312 600 kronor,
varav omkring 140 000 kronor avsåge till grupp I hänförda pensionstagare,
omkring 34 900 kronor till grupp II hänförda pensionstagare, omkring
730 100 kronor till grupp III hänförda pensionstagare och omkring 407 600
kronor till grupp IV hänförda pensionstagare. Styrelsen har emellertid framhållit,
att det av styrelsen beräknade årliga kostnadsbeloppet syntes komma
att tämligen snabbt reduceras dels på grund av att antalet pensionstagare
komme att minskas till följd av dödsfall, dels ock på grund av den minskning
av pensionsbeloppen, som komme att inträda allteftersom pensionstagarna
uppnådde 67 års ålder.
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 313.
Vid genomförande av en sådan, av järnvägsstyrelsen ej förordad omreglering,
genom vilken samtliga pensionstagare tillhörande grupperna I—IV
skulle helt likställas med motsvarande pensionstagare vid statens järnvägar,
har antalet berörda pensioner beräknats till respektive 430, 140, 1 636
och 1 277. Den årliga kostnaden för en sådan omreglering har beräknats till
omkring 3 156 500 kronor, vilket belopp fördelar sig på grupperna I—IV
med respektive omkring 140 000, 79 100, 2 019 400 och 918 000 kronor.
Statskontoret har avstyrkt, att pensionerna till ifrågavarande pensionstagare
förbättrades utöver vad som tidigare skett. Efter att ha erinrat om
de pensionsförmåner, som utgå efter ikraftträdandet den 1 juli 1947 av
kungörelsen 1947: 657, har ämbetsverket anfört följande.
De i järnvägsstyrelsens utlåtande till grupperna III och IV hänförda kategorierna
representera huvuddelen av de pensionstagare, för vilka ytterligare
pensionsförbättring nu ifrågasättes. I den departementspromemoria,
som låg till grund för Kungl. Maj :ts förslag till 1947 års riksdag angående
omregleringen av äldre pensioner (se prop. 1947:283, s. 14) anfördes beträffande
pensionerna åt nämnda pensionstagarkategorier, att en reglering
av dem upp till nivån för närmast motsvarande statliga pensioner icke
borde ifrågakomma med hänsyn till bland annat den betydande kostnadsökning
som en dylik reglering skulle medföra ävensom de vittgående konsekvenser,
som kunde uppkomma beträffande statens åtaganden av förevarande
slag inom andra förvaltningsområden. En förhöjning av pensionerna
med 10 procent ansågs bäst överensstämma med de för den allmänna
omregleringen i övrigt tillämpade grunderna.
Sedan statskontoret härefter redogjort för bankoutskottets uttalande i
anledning av de tidigare omförmälda, vid 1947 års riksdag väckta motionerna
(I: 199 och II: 240), har ämbetsverket anfört följande.
Av det anförda framgår, att vid 1947 års pensionsreglering förhöjningen
av här avsedda pensioner avvägts under beaktande av de allmänna principer,
som varit vägledande för omregleringen, och med hänsynstagande till
den förbättring, som ansetts böra komma övriga likställda pensionstagargrupper
till del. Statskontoret måste vid sådant förhållande finna starka
betänkligheter möta mot särskild uppreglering av hithörande pensioner.
Ämbetsverket vill därvid särskilt understryka de konsekvenser, som ett tillmötesgående
av föreliggande förslag skulle medföra beträffande andra grupper
pensionstagare och särskilt de pensionsförpliktelser, som statsverket
åtagit sig i samband med vägväsendets förstatligande. Vad de till grupp III
hörande pensionärerna beträffar kan av utredningen i ärendet konstateras,
att endast 260 av de till ett antal av 1 636 uppgående pensionärerna ännu
icke uppnått 67 års ålder. Det stora flertalet av dessa har alltså efter den
1 januari 1948 kommit i åtnjutande av de nya förhöjda folkpensionerna.
Departementschefen. Enligt beslut vid 1947 års riksdag blevo pensionerna
till f. d. befattningshavare i statens tjänst i princip förhöjda till pensionsnivån
enligt de nya pensionsreglementen, som trädde i kraft den 1 juli 1947.
Därvid framhölls bland annat, att 1947 års pensionsreglering företrädesvis
vore betingad av relativt starka förskjutningar i penningvärdet och den
allmänna inkomstnivån och att en anpassning av pensionsnivån efter dessa
Kungl. Maj:ts proposition nr 313.
11
förskjutningar framstod såsom påkallad även beträffande de redan utgående
pensionerna. Från denna utgångspunkt och med hänsyn jämväl till de starka
önskemål om enhetlighet och förenkling på pensionsområdet, som gjorde
sig gällande, ansågs det försvarligt, att en allmän uppräkning av de tidigare
utgående pensionerna vidtogs och att denna, oavsett tiden för pensionernas
tillkomst, finge ske till nivån för pensioner enligt de nya pensionsreglementena.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 46 uttalade bankoutskottet
jämväl, att åtgärden innebure tillgodoseende av ett sedan länge framfört
rättvisekrav från pensionstagarnas sida.
För viss personal, som vid statens övertagande helt eller delvis av enskilt
företag eller i samband med att sådant företag nedlagts eller att dess trafikverksamhet
övertagits av statens järnvägar övergått i statens järnvägars
tjänst och som erhållit anställning på aktiv stat eller s. k. aktiv övergångsstat,
har 1947 års beslut angående omreglering av äldre pensioner icke medfört
full jämställdhet med motsvarande statliga pensionärer. Sådan jämställdhet
har nämligen, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår,
icke ernåtts, i den män ifrågavarande personalgrupp med hänsyn till de
före den 1 juli 1945 gällande mera restriktiva förutsättningarna för de
statliga pensionsreglementenas tillämpning icke blivit underkastad nämnda
reglementen. I sådana fall har visserligen av statsmedel beviljats fyllnadspension
m. in. och även företagits viss omreglering med beaktande av den
nya pensionsnivån för statstjänstemännen. Vissa ojämnheter kvarstå likväl
alltjämt i fråga om pensionsförmånernas storlek. Järnvägsstyrelsen har nu
föreslagit, att de sammanlagda pensionsförmånerna för till fyllnadspension
berättigad personal skola bringas upp till sagda pensionsnivå. Förslaget
innebär nämligen, att vederbörande skall erhålla tjänstepension som om han
vid statens järnvägar innehaft anställning, vilken numera är förenad med
tjänstepensionsrätt enligt 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente, och
att vid pensionsberäkningen skall tillgodoräknas det antal tjänstår, som
legat till grund för fyllnadspensionens beräknande. För egen del anser jag,
att en dylik omreglering står i god överensstämmelse med de allmänna
grunderna för 1947 års riksdagsbeslut. Att märka är, att nu ifrågavarande
personal innehaft sådan anställning vid statens järnvägar, som redan under
anställningstiden normalt varit förenad med pensionsrätt enligt de statliga
pensionsreglementena eller i varje fall numera blivit förenad med sådan
pensionsrätt. Jag vill därför förorda, att förslaget genomföres.
I detta sammanhang är vidare fråga om sådan personal vid av statens
järnvägar övertagna företag, som övergått i statens järnvägars tjänst utan
att erhålla vare sig pensionsrätt enligt statligt reglemente eller rätt till fyllnadspension
eller som pensionerats före statsövertagandet. Denna personal
har, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, under olika former
och delvis enligt tämligen invecklade regler erhållit en förbättring i sina
från enskild eller statsöverlagen pensionsinrättning utgående pensionsförmåner.
Förbättringen har i vissa fall varit tämligen betydande. Emellertid
har den ej alls eller endast i mindre utsträckning varit konstruerad i syfte
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 313.
att bringa upp pensionsförmånerna till visst, i förväg bestämt förhållande
till de pensioner, som enligt de statliga reglementena utgå till motsvarande,
på aktiv stat eller aktiv övergångsstat vid statens järnvägar uppförd personal.
Detta förhållande uppmärksammades i samband med behandlingen
vid 1947 års riksdag av frågan angående omreglering av äldre pensioner.
Motionsvis framställdes förslag om att hithörande personalgrupper skulle
i pensionsavseende jämställas med motsvarande pensionärer vid statens
järnvägar, men motionerna föranledde icke någon åtgärd från riksdagens
sida. I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 46 uttalade bankoutskottet,
att utskottet icke då vore i tillfälle att bedöma, huruvida och i
vad mån en ytterligare förbättring kunde anses skälig i sådana fall, i vilka
enligt i motionerna gjort uttalande särskilt låga pensioner utginge.
Sedan fråga om en ytterligare pensionsförbättring för här avsedd personal
uppkommit, har järnvägsstyrelsen verkställt utredning i ämnet. Styrelsen
har på grundval av denna å ena sidan avstyrkt, att personalen i fråga i
pensionsavseende helt likställes med motsvarande personal vid statens järnvägar.
Å andra sidan har den verkställda utredningen givit vid handen, att
åtskilliga av de här avsedda pensionerna med förhållandevis betydande belopp
understiga pensionsförmånerna enligt de nya reglementena. I anslutning
härtill har järnvägsstyrelsen tillstyrkt, att pensionerna för sådana här
ifrågavarande anstäilningshavare vid statens järnvägar, som tillerkänts
dyrtidstillägg, uppbringas till minst 90 procent av de statliga pensionerna
samt att tjänste- och familjepensionerna för övrig här avsedd personal uppbringas
till minst 80 procent av de statliga pensionerna, i båda fallen dock
med vederbörlig reduktion i den mån kassapensionen varit avkortad. Statskontoret
har avstyrkt, att ytterligare omreglering komme till stånd. För
egen del anser jag billighetsskäl tala för att de tilläggsförmåner, som av
statsmedel utgå till dessa personalgrupper, omregleras på i huvudsak det
sätt som järnvägsstyrelsen förordat. Jag anser mig således böra föreslå, att
sådana här avsedda pensioner, som understiga 90 respektive 80 procent av
pensionerna för motsvarande personal vid statens järnvägar, i princip uppbringas
till angivna 90 respektive 80 procent. De för omregleringens genomförande
erforderliga detaljbestämmelserna torde det få ankomma på Kungl.
Maj :t att närmare utforma.
Vid genomförandet av den av mig sålunda förordade pensionsregleringen
kommer en viss, i och för sig önskvärd samordning till stånd av tjänstepension
och folkpension för ifrågavarande tjänstepensionärer. Den tjänstepension,
som skall beräknas för den nu till fyllnadspension berättigade personalen,
samt angivna 90 eller 80 procent av statlig tjänstepension komma
nämligen intill 67 års ålder att beräknas på grundval av begynnelseunderlaget
och därefter på grundval av slutunderlaget enligt 1947 års pensionsreglemente.
Vid omregleringen bör tillses, att vederbörande icke vid någon tidpunkt
kommer i åtnjutande av mindre sammanlagda pensionsförmåner än om
densamma icke kommit till stånd.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 313.
Vad slutligen angår tidpunkten för omregleringens genomförande, förordar
jag att densamma bestämmes till den 1 januari 1949. Jag anser
mig emellertid i anslutning härtill böra framhålla, att omräkningen av de
tidigare pensionsförmånerna på grund av sin tidskrävande natur icke kan
beräknas bliva avslutad förrän omkring kvartalsskiftet mars/april 1949.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i det föregående
förordats utfärda bestämmelser angående pensionsreglering
för vissa förutvarande anställningshavare vid av
staten övertagna enskilda trafikföretag in. fl. ävensom efterlevande
till sådana anställningshavare.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Wenker.