Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
1
Nr 306.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet samt beträffande skatter å kvarlåtenskap;
given Drottningholms slott den 22 oktober
i 948.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 15 oktober 1948 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av två den 16 oktober 1948
undertecknade avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet samt beträffande
skatter å kvarlåtenskap, jämte till avtalen hörande slutprotokoll, vill
Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;
dels ock i övrigt bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen denna dag hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 sand. Nr 306.
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
Bilaga.
Avtal
mellan Konungariket Sverige och
Schweiziska Edsförbundet för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och
förmögenhet.
Konungariket Sverige och Schweiziska
Edsförbundet hava, föranledda
av önskan att, såvitt möjligt, undvika
dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,
överenskommit att avsluta ett avtal.
För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin
statsminister Tage Erlander.
Schweiziska Förbundsrådet:
Henry Vallotton, Schweiziska Edsförbundets
utomordentliga sändebud
och befullinäktigade minister i Stockholm.
De befullinäktigade ombuden hava,
efter det de delgivit varandra sina
fullmakter, som befunnits i god och
behörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:
Art. 1.
1. Detta avtal har till syfte att
skydda fysiska personer, som hava
sitt hemvist eller äga medborgarskap
i en av de båda staterna, ävensom
svenska och schweiziska juridiska
personer mot dubbelbeskattning, som
kan uppkomma genom samtidig tilllämpning
av svenska och schweiziska
författningar rörande:
a) direkta skatter å inkomst och
förmögenhet, med vilka beteckningar
i detta avtal avses även skatter å kapital-
och fastighetsvinster (Kapitalund
Liegenschaftsgewinne) samt
Abkommen
zwischen dem Königreich Schweden
und der Schweizerischen Eidgenossenschaft
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen.
Das Königreich Schweden und
die Schweizerische Eidgenossenschaft
sind, vom Wunsche geleitet, die Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen nach Möglichkeit zu vermeiden,
iibereingekommen, ein Abkommen
abzuschliessen.
Zu diesem Zwecke haben zu Bevollmächtigten
ernannt:
Seine Majestät der König von
Schweden:
Seinen Staatsminister, Herrn Tage
Erlander.
Der Schweizerische Bundesrat:
Herrn Henry Vallotton, ausserordentlichen
Gesandten und bevollmächtigten
Minister der Schweizerischen
Eidgenossenschaft in Stockholm.
Die Bevollmächtigten haben, nachdem
sie sich ihre Vollmachten mitgeteilt
und diese in guter und gehöriger
Form befunden haben, folgendes
vereinbart:
Art. 1.
1. Dieses Abkommen soll den natiirlichen
Personen, die in einem der
beiden Staaten Wohnsitz haben oder
ihm angehören, sowie den Schwedischen
und den schweizerischen juristischen
Personen Schutz vor der
Doppelbesteuerung gewähren, die
sich ergeben könnte aus der gleichzeitigen
Anwendung der schwedischen
und der schweizerischen Gesetze
iiber:
a. die direkten Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen; hierunter
sind in diesem Abkommen
auch die Steuern von Kapital- und
Liegenschaftsgewinnen sowie von
Kungi. Maj:ts proposition nr 306.
3
skatter å värdestegring och förmögenhetsökning;
samt
b) de genom avdrag vid källan uttagna
skatterna å avkastning av kapital.
2. Avtalet avser sådana skatter,
som uttagas för en av de båda staterna
eller för kantoner, distrikt (Bezirke),
kretsar (Kreise), kommuner
(av högre eller lägre ordning) eller
kommunförbund (Gemeindeverbände).
Särskilt avses de skatter, som
upptagas i bilaga I (svensk lagstiftning)
och bilaga II (schweizisk lagstiftning),
ävensom de skatter av
samma eller liknande slag, som framdeles
komma att uttagas vid sidan av
eller i stället för nämnda skatter. Inbegripna
äro skatter, som uttagas i
form av tilläggsskatter (Zuschläge).
Art. 2.
1. I den mån icke annat föreskrives
i detta avtal, beskattas inkomst
och förmögenhet allenast i den stat,
i vilken den person, som inkomsten
eller förmögenheten tillkommer, har
sitt hemvist.
2. Hemvist enligt detta avtal har
en fysisk person å ort, där han har
en stadigvarande bostad. Har han sådan
bostad å flera orter, gäller den
ort som hemvist, med vilken han har
de starkaste personliga förbindelserna
(centrum för levnadsintressena,
verkligt hem). Kan enighet ej vinnas
beträffande centrum för levnadsintressena,
bestämmes hemvistet på
samma sätt som enligt punkt 3.
3. Finnes icke i någon av de båda
staterna en stadigvarande bostad, så
anses som en fysisk persons hemvist
den ort, där han stadigvarande vistas.
Stadigvarande vistelse enligt denna
bestämmelse har en person å den
ort, där han uppehåller sig under sådana
omständigheter, alt man därav
kan sluta till hans avsikt att vistas
där icke blott tillfälligtvis. Föreligger
icke heller stadigvarande vistelse, antages
personen hava hemvist i den
stat, i vilken han äger medborgar
-
Wert- und Vermögenszuwachs verstanden;
b.
die durch Abzug an der Quelle
erhobenen Steuern vom Ertrag beweglichen
Kapitalverinögens.
2. Das Abkommen bezieht sich
auf die för Rechnung eines der beiden
Staaten, der Kantone, Bezirke,
Kreise, Gemeinden (höherer und niederer
Ordnung) oder der Gemeindeverbände
erhobenen, insbesondere
aber auf die in den Anlagen I
(schwedische Gesetzgebung) und II
(schweizerische Gesetzgebung) angefuhrten
Steuern sowie auf kunftige
Steuern gleicher oder ähnlicher Art,
die neben diese oder an deren Stelle
treten. Inbegriffen sind Steuern, die
in Form von Zuschlägen erhoben
werden.
Art. 2.
1. Soweit dieses Abkommen nichts
anderes anordnet, werden Einkommen
und Vermögen nur in dem
Staate besteuert, in dem die Person,
der das Einkommen zufliesst oder
das Vermögen zusteht, ihren Wohnsitz
hat.
2. Wohnsitz im Sinne dieses Abkommens
hat eine naturliche Person
da, wo sie eine ständige Wohngelegenheit
hat. Unter mehreren derartigen
Orten gilt derjenige als
Wohnsitz, zu dem die stärksten persönlichen
Beziehungen bestehen
(Mittelpunkt der Lebensinteressen;
wirkliches Heim). Ist eine Einigung
uber den Mittelpunkt der Lebensinteressen
nicht zu erzielen, so bestimmt
sich der Wohnsitz nach
Abs. 3.
3. Besteht in keinem der beiden
Staaten eine ständige Wohngelegenbeit,
so gilt als Wohnsitz einer natiirlichen
Person der Ort ihres dauernden
Aufenthaltes. Einen dauernden
Aufenthalt im Sinne dieser Bestimmung
hat jemand da, wo er sich unter
Umständen aufhält, die auf die
Absicht schliessen lassen, dort nicht
nur voriibcrgehend zu verweilen.
Fehlt auch ein dauernder Aufenthalt,
so wird der Wohnsitz in dem Staat
angenommen, dessen Staatsangehö
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
skap. Är han medborgare i båda staterna
eller är han icke medborgare i
någon av dessa, skola de högsta förvaltningsmyndigheterna
träffa överenskommelser
från fall till fall.
4. Juridiska personer hava enligt
detta avtal sitt hemvist å den ort, där
de hava sitt säte, såframt de utgöras
av sammanslutningar med medlemmar
(Körperschaften) eller av anstalter,
och å den ort, där ledningen
utövas, såframt de äro stiftelser. Personsammanslutningar
(Personenvereinigungen),
som utan att vara rättssubjekt
själva äro föremål för beskattning,
äro beträffande frågan om
hemvistet att likställa med sådana
juridiska personer som äro sammanslutningar
med medlemmar. Föreskrifterna
i de båda staternas författningar
om beskattningsort för oskifta
dödsbon beröras icke av vad nu stadgats.
Art. 3.
1. Fast egendom (vari inbegripas
tillbehör ävensom levande och döda
inventarier i lantbruk eller skogsbruk)
samt inkomst därav beskattas
allenast i den av de båda staterna, i
vilken egendomen befinner sig.
2. Rättigheter, å vilka privaträttsliga
föreskrifter angående fastigheter
äga tillämpning, skola anses likställda
med fast egendom. Detsamma
gäller nyttjanderätter till fast egendom,
vari inbegripes rätten till fasta
eller varierande ersättningar (royalties)
för nyttjande av gruvor och
andra mineralfyndigheter, men icke
fordringar av något slag med säkerhet
i fast egendom.
3. Vad som skall betraktas som
fast egendom och vad som är att anse
som tillbehör bedömes enligt författningarna
i den stat, i vilken förmögenhetstillgången
befinner sig.
Art. 4.
1. Rörelse för utövande av handel,
industri eller annan näringsverksamhet
av vad slag det vara må även
-
rigkeit die natiirliche Person besitzt.
Gehört diese beiden oder keinem der
beiden Staaten an, so werden sich
die obersten Verwaltungsbehörden
von Fall zu Fall verständigen.
4. Juristische Personen haben
Wohnsitz im Sinne dieses Abkommens
an ihrem Sitz, wenn sie zu den
Körperschaften oder Anstalten gehören,
und am Orte ihrer Leitung,
wenn sie Stiftungen sind. Personenvereinigungen
ohne Rechtspersönlichkeit,
die als solche der Besteuerung
unterstehen, sind in Bezug auf
den Wohnsitz den Körperschaften
gleichgestellt. Die Vorschriften der
Gesetze der beiden Staaten iiber den
Besteuerungsort ruhender Erbschaften
bleiben unberiihrt.
Art. 3.
1. Unbewegliches Vermögen (einschliesslich
der Zugehör sowie des
einem land- oder forstwirtschaftlichen
Betrieb dienenden lebenden
und toten Inventars) und Einkiinfte
daraus werden nur in demj enigen der
beiden Staaten besteuert, in dem sich
dieses Vermögen befindet.
2. Berechtigungen, auf welche die
privatrechtlichen Vorschriften iiber
Grundstucke Anwendung finden, sowie
Nutzungsrechte an unbeweglichem
Vermögen, mit Einschluss des
Rechtes auf feste oder veränderliche
Vergutungen (Royalties) för die Nutzung
von Gruben und andern Mineralvorkommen,
aber mit Ausnahme
der grundpfändlich gesicherten Forderungen
jeder Art, sind dem unbeweglichen
Vermögen gleichzustellen.
3. Was als unbewegliches Vermögen
gilt und was als Zugehör anzusehen
ist, beurteilt sich nach den
Gesetzen des Staates, in dem der Gegenstand
liegt.
Art. 4.
1. Betriebe von Handel, Industrie
und Gewerbe jeder Art sowie Einkiinfte
daraus, mit Einschluss der
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
5
som inkomst därav, vari inbegripes
vinst som erhålles genom avyttring
av rörelsen eller en del därav, beskattas
endast i den av de båda staterna,
inom vars område företaget
har ett fast driftställe. Detta gäller
även om företaget sträcker sin verksamhet
in på den andra statens område
utan att där hava ett fast driftställe.
2. Med fast driftställe förstås i
detta avtal en stadigvarande affärsanordning
för företaget, i vilken detta
företags verksamhet helt eller delvis
utövas. Som fasta driftställen äro
sålunda att anse: företagets säte, ort,
där företaget har sin ledning, filialer,
tillverkningsplatser och verkstäder,
inköps- och försäljningsställen, gruvor
och andra mineralfyndigheter,
som äro föremål för bearbetning, stadigvarande
agenturer ävensom inrättningar
för byggnadsföretag, vilkas
byggnadstid överskrider tolv månader.
3. Har ett företag fasta driftställen
i båda staterna, beskattar vardera
staten endast den förmögenhet,
som användes för det på dess område
befintliga fasta driftställets verksamhet,
och allenast den inkomst, som
förvärvas genom detta driftställe.
4. Som rörelse enligt punkt 1 behandlas
även delägarskap i företag
med undantag för delägarskap i form
av aktier, andelar i ekonomiska föreningar
och bolag med begränsad ansvarighet
(Gesellschaften mit beschränkter
Haftung), vinstandelsbevis
(Genusscheinen), obligationer
med rätt till andel i vinst (Obligationen
mit Gewinnbeteiligung) och liknande
värdepapper.
5. Rörelse för utövande av sjöfart
och luftfart ävensom inkomst därav
beskattas allenast i den stat, där den
ort är belägen varest företagets ledning
utövas.
bei der Veräusserung des Betriebes
oder eines Teils davon erzielten Gewinne,
werden nur in demj enigen
der beiden Staaten besteuert, in dessen
Gebiet das Unternehmen eine Betriebsstätte
hat. Dies gilt auch dann,
wenn das Unternehmen seine Tätigkeit
auf das Gebiet des andern Staates
erstreckt, ohne dort eine Betriebsstätte
zu haben.
2. Betriebsstätte im Sinne dieses
Abkommens ist eine ständige Geschäftseinrichtung
des Unternehmens,
in der die Tätigkeit dieses Unternehmens
ganz oder teilweise ausgeubt
wird. Als Betriebsstätten sind
demnach anzusehen: der Sitz des
Unternehmens, der Ort der Leitung,
die Zweigniederlassungen, die Fabrikations-
und Werkstätten, die Einkaufs-
und Verkaufsstellen, die in
Ausbeutung befindlichen Gruben und
andern Mineralvorkommen, die ständigen
Vertretungen sowie die Einrichtungen
fur die Ausfiihrung von
Bauten, deren Bauzeit zwölf Monate
iiberschreitet.
3. Unterhält ein Unternehmen Betriebsstätten
in beiden Staaten, so
wird jeder Staat nur das Vermögen
besteuern, das der auf seinem Gebiet
befindlichen Betriebsstätte dient,
und nur die Einkiinfte, die durch
diese Betriebsstätte erzielt werden.
4. Wie Betriebe im Sinne des Abs.
1 sind auch Beteiligungen an einem
gesellschaftlichen Unternehmen zu
behandeln, mit Ausnahme der Beteiligungen
in Form von Aktien, Anteilen
an Genossenschaften und Gesellschaften
mit beschränkter Haftung,
Genusscheinen, Obligationen
mit Gewinnbeteiligung und ähnlichen
Wertpapieren.
5. Betriebe von Unternehmungen
der Scbiff- und Luftfahrt sowie Éinkiinfte
daraus werden nur in dem
Staate besteuert, in dem sich der Ort
der Leitung des Unternehmens befindet.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
Art. 5.
1. Inkomst av fria yrken, utövade
av personer, som hava hemvist i en
av de båda staterna, beskattas, såframt
ej annat stadgas i art. 7, i den
andra staten endast i den mån inkomsttagaren
där utövar sin personliga
verksamhet under användande
av en stadigvarande anordning, som
regelmässigt står till hans förfogande.
2. Lös egendom, som tillhör stadigvarande
anordning för utövande
av ett fritt yrke, beskattas i hemviststaten.
Art. 6.
1. Såframt ej annat stadgas i art.
7 och 8, beskattas inkomst av osjälvständig
förvärvsverksamhet allenast
i den stat, inom vars område den
personliga verksamhet utövas, från
vilken inkomsten härrör.
2. Tjänste- och familjepensioner
ävensom andra ersättningar eller
ekonomiska förmåner, som utgå på
grund av förutvarande arbetsanställning,
beskattas, såframt ej annat
stadgas i art. 8, allenast i mottagarens
hemviststat.
Art. 7.
1. Tantiem, arvoden för deltagande
i sammanträden och liknande
ersättningar till ledamöter av styrelsen
(Verwaltungsrat) för aktiebolag
beskattas allenast i den av de
båda staterna, i vilken det företag,
som utbetalar desamma, har sitt
hemvist.
2. Ersättningar för tjänsteprestationer,
som styrelseledamöter i verkligheten
uppbära i annan egenskap,
beskattas enligt art. 5 eller 6.
Art. 8.
1. Avlöningar, tjänste- och familjepensioner
och andra ersättningar
eller ekonomiska förmåner, som på
grund av förhandenvarande eller ti
-
Art. 5.
1. Einkunfte aus freien Berufen
von Personen, die in einem der beiden
Staaten Wohnsitz haben, werden
vorbehältlich Art. 7 im andern
Staate nur insoweit besteuert, als
der Erwerbende dort seine persönliche
Tätigkeit unter Beniitzung einer
ihm regelmässig zur Verfugung stehenden
ständigen Einrichtung ausiibt.
2. Das in ständigen Einrichtungen
angelegte, der Ausiibung eines
freien Berufes dienende bewegliche
Vermögen unterliegt der Besteuerung
im Wohnsitzstaat.
Art. 6.
1. Vorbehältlich Art. 7 und 8 werden
Einkunfte aus unselbständiger
Erwerbstätigkeit nur in dem Staate
besteuert, in dessen Gebiet die persönliche
Tätigkeit ausgeiibt wird,
aus der die Einkunfte herriihren.
2. Auf Grund friiherer Dienstleistungen
einer unselbständig erwerbenden
Person gewährte Ruhegehälter,
Witwen-, Waisenpensionen und
andere Beziige oder geldwerte Vorteile
werden vorbehältlich Art. 8 nur
im Wohnsitzstaat des Empfängers
besteuert.
Art. 7.
1. Tantiemen, Sitzungsgelder und
ähnliche Vergiitungen an Mitglieder
des Verwaltungsrates von Aktiengesellschaften
werden nur in demjenigen
der beiden Staaten besteuert,
in dem das Unternehmen, das sie
ausrichtet, seinen Wohnsitz hat.
2. Vergiitungen fur Dienstleistungen,
welche Mitglieder des Verwaltungsrates
tatsächlich in anderer
Eigenschaft beziehen, werden nach
Art. 5 oder 6 besteuert.
Art. 8.
1. Die von einem der beiden Staaten
oder von einer ihm angehörigen
juristischen Person des öffentlichen
Rechts auf Grund einer gegenwärti
-
Kungi. Maj:ts proposition nr 306.
7
digare tjänste- eller arbetsprestationer
utbetalas från en av de båda staterna
eller från en offentligrättslig
juridisk person inom staten, beskattas
endast i den stat, från vilken inkomsten
härrör.
2. Om en juridisk person är offentligrättslig
avgöres enligt författningarna
i den stat, inom vilken densamma
konstituerats.
Art. 9.
1. Vardera statens befogenhet att
beskatta inkomst av kapital genom
avdrag vid källan inskränkes icke,
såframt annat ej stadgas i punkt 2,
därigenom att sådana inkomster äro
föremål för direkt beskattning endast
i den i art. 2 punkt 1 angivna
staten.
2. Skatt å inkomst av kapital, som
en av de båda staterna uppbär genom
avdrag vid källan, kan beträffande
det skattebelopp, som överstiger 5
procent av kapitalinkomsten, inom
två år återfordras av den inom den
andra staten hemmahörande inkomsttagaren
på grundval av ett offentligt
intyg, utvisande inkomsttagarens
hemvist samt att inkomsten
i fråga är underkastad direkt beskattning
i hemviststaten; det nu sagda
gäller dock endast under förutsättning
att hemviststaten ävenledes underkastar
inkomst av samma slag beskattning
vid källan.
Art. 10.
1. Visar skattskyldig, att av beskattningsmyndigheterna
i de båda
staterna vidtagna åtgärder för honom
medföra en beskattning, som
strider mot detta avtals principer, må
han häremot göra erinringar hos
hemviststaten. Anses erinringarna
grundade, bör högsta förvaltningsmyndigheten
i denna stat, såframt
densamma icke vill avstå från sitt
eget skatteanspråk, försöka åstadkomma
eu överenskommelse med
den andra statens högsta förvalt
-
gen oder friihern Dienst- oder Arbeitsleistung
ausgerichteten Besoldungen,
Löhne, Ruhegehälter, Witwen-,
Waisenpensionen und anderen
Beziige oder geldwerten Vorteile werden
nur in dem Staate besteuert,
aus dem die Einkunfte stammen.
2. Öb eine juristische Person eine
solche des öffentlichen Rechts sei,
wird nach den Gesetzen des Staates
entschieden, in dem sie errichtet ist.
Art. 9.
1. Die Befugnis jedes der beiden
Staaten, Einkommen aus beweglichem
Kapitalvermögen im Abzugswege
an der Quelle zu besteuern,
wird, vorbehältlich Abs. 2, nicht beschränkt
dadurch, dass solche Einkiinfte
der direkten Besteuerung nur
in dem in Art. 2, Abs. 1 bezeichneten
Staate unterliegen.
2. Die Steuer auf Erträgnissen beweglichen
Kapitalvermögens, die einer
der beiden Staaten im Abzugswege
an der Quelle erhebt, kann fur
den 5 Prozent des Kapitalertrages
iibersteigenden Betrag von dem im
andern Staate wohnhaften Einkommensempfänger
innert zwei Jahren
auf Grund einer amtlichen Bescheinigung
iiber den Wohnsitz und die
Heranziehung zu den direkten Steuern
im Wohnsitzstaat zuriickgefordert
werden, wenn der Wohnsitzstaat
Erträgnisse gleicher Art ebenfalls
der Besteuerung an der Quelle
unterwirft.
Art. 10.
1. Legt ein Steuerpflichtiger dar,
dass die Massnahinen der Steuerbehörden
in den beiden Staaten för
ihn die Wirkung einer Besteuerung
haben, die den Grundsätzen dieses
Abkommens widerspricht, so kann
er dagegen bei seinem Wohnsitzstaat
Einspruch erheben. Wird der Einspruch
för begriindet crachtet, so soll
die oberste Verwaltungsbehörde dieses
Staates, wenn sie auf ihren eigenen
Steueranspruch nicht verzichten
will, mit der obersten Verwaltungs
-
8
Kungi. Maj:ts proposition nr 306.
ningsmyndighet för att på skäligt vis
undvika dubbelbeskattning.
2. Till undvikande av dubbelbeskattning
beträffande i art. 1 omförmälda
skatter i sådana fall, som icke
regleras i detta avtal, så ock i fall,
då svårighet eller tvivelsmål uppkommer
vid avtalets tolkning eller
tillämpning , kunna de högsta förvaltningsmyndigheterna
i de båda
staterna träffa överenskommelser.
Art. 11.
Med högsta förvaltningsmyndighet
förstås i detta avtal för Sveriges del
Kungl. Finansdepartementet och för
Schweiz’ del Edsförbundets Finansoch
tulldepartement (skatteförvaltningen).
Art. 12.
Detta avtal tillämpas första gången:
a) på de genom avdrag vid källan
uttagna skatterna å sådan inkomst av
kapital, som under kalenderåret 1949
blir tillgänglig för lyftning och som
icke redan tidigare förskottsvis utbetalats;
b)
på övriga svenska skatter, som
utgå på grund av 1949 års taxering;
samt
c) på övriga schweiziska skatter,
som uppbäras för tiden efter den 31
december 1948.
Art. 13.
Vid uppsägning inom föreskriven
tid enligt art. 14 tillämpas avtalet sista
gången:
a) på de genom avdrag vid källan
uttagna skatterna å sådan inkomst
av kapital, som blir tillgänglig för
lyftning under det kalenderår, vars
utgång uppsägningen avsett;
b) på övriga svenska skatter, som
utgå på grund av taxeringen det år,
vars utgång uppsägningen avsett;
samt
behörde des andern Staates eine Verständigung
versuchen, um in billiger
Weise eine Doppelbesteuerung zu
vermeiden.
2. Zur Beseitigung von Doppelbesteuerungen
auf dem Gebiete der in
Art. 1 erwähnten Steuern in Fällen,
die in diesem Abkommen nicht geregelt
sind, sowie auch in Fällen von
Schwierigkeiten oder Zweifeln bei
der Auslegung oder Anwendung dieses
Abkommens, können sich die
obersten Verwaltungsbehörden der
beiden Staaten verständigen.
Art. 11.
Als oberste Verwaltungsbehörde
im Sinne dieses Abkommens gilt
schwedischerseits das Königliche Finanzministerium
(Kungl. Finansdepartementet),
schweizerischerseits
das Eidgenössische Finanz- und Zolldepartement
(Steuerverwaltung).
Art. 12.
Dieses Abkommen findet erstmalig
Anwendung:
a. auf die im Abzugswege an der
Quelle erhobenen Steuern von solchen
Kapitalerträgen, die im Kalenderjahr
1949 fällig werden und nicht
schon vorher ausbezahlt worden
sind;
b. auf die sonstigen schwedischen
Steuern, die Gegenstand der Veranlagung
des Jahres 1949 bilden;
c. auf die sonstigen schweizerischen
Steuern, die för die Zeit
nach dem 31. Dezember 1948 erhoben
werden.
Art. 13.
Bei fristgerechter Kundigung im
Sinne von Art. 14 wird das Abkommen
letztmalig angewendet:
a. auf die im Abzugswege an der
Quelle erhobenen Steuern von Kapitalerträgen,
die während des Kalenderjahres
fällig werden, auf dessen
Ende die Kundigung erfolgt ist;
b. auf die sonstigen schwedischen
Steuern, die Gegenstand der Veranlagung
des Jahres bilden, auf dessen
Ende die Kundigung erfolgt ist;
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
c) på övriga schweiziska skatter,
som uppbäras för tiden före utgången
av det kalenderår, vars utgång
uppsägningen avsett.
Art. 14.
1. Detta avtal, som är avfattat i
originalexemplar på svenska och tyska
språken, skall ratificeras, för Sveriges
del av Hans Maj :t Konungen av
Sverige med riksdagens samtycke och
för Schweiz’ del av Förbundsrådet
med godkännande av förbundsförsamlingen.
Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt utväxlas i
Bern.
2. Båda avtalstexterna äro autentiska.
3. Avtalet träder i kraft med utväxling
av ratifikationshandlingarna
retroaktivt från och med den 1 januari
1949 och förbliver gällande, så
länge detsamma icke uppsäges av någondera
staten minst sex månader
före utgången av ett kalenderår; vid
en sådan uppsägning upphör dess giltighet
med kalenderårets utgång.
c. auf die sonstigen schweizerischen
Steuern, die fur die Zeit vor
Ablauf des Kalenderjahres, auf dessen
Ende die Kiindigung erfolgt ist,
erhoben werden.
Art. 14.
1. Dieses Abkommen, das in schwedischer
und in deutscher Urschrift
gefertigt ist, soll ratifiziert werden,
und zwar schwedischerseits durch
Seine Majestät den König von Schweden
mit Zustimmung des Reichstags,
schweizerischerseits durch den Bundesrat
nach Genehmigung durch die
Bundesversammlung. Die Ratifikationsurkunden
sollen baldmöglichst
in Bern ausgetauscht werden.
2. Beide Texte des Abkommens
sind authentisch.
3. Das Abkommen tritt mit dem
Tage des Austausches der Ratifikationsurkunden
riickwirkend auf den
1. Januar 1949 in Kraft und bleibt
solange verbindlich, als es nicht von
einem der beiden Staaten mindestens
sechs Monate vor Ablauf eines Kalenderjahres
gekiindigt worden ist;
im Falle einer solchen Kiindigung erlischt
es mit Ablauf des Kalenderjahres.
Till bekräftelse härå hava de båda Zu Urkund dessen haben die Bestaternas
befullmäktigade ombud un- vollmächtigten beider Staaten dieses
dertecknat detta avtal och försett det- Abkommen unterzeichnet und mit
samma med sina sigill. ihren Siegeln versehen.
Stockholm den 16 oktober 1948. Stockholm, den 16. Oktober 1948.
Tage Erlander.
D:r Henry Vallotton.
Slutprotokoll.
Vid undertecknande av det denna
dag mellan Konungariket Sverige
och Schweiziska Edsförbundet slutna
avtalet för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet hava undertecknade
befullmäktigade ombud avgivit
följande likalydande förklaringar,
som utgöra en integrerande del av
avtalet.
Schlussprotokoll.
Bei der Unterzeichnung des heute
zwischen dem Königreich Schweden
und der Schweizerichen Eidgenossenschaft
abgeschlossenen Abkommens
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen haben die unterzeichneten
Bevollmächtigten folgende ubereinstimmende
Erklärungen abgegeben,
die einen integrierenden Bestandteil
des Abkommens bilden.
10
Kuriffl. Maj:ts proposition nr 306.
Till Art. 1. Zu Art. 1.
1. Den i bilagorna I och II intagna
uppräkningen av de skatter, å vilka
avtalet tillämpas, är icke uttömmande.
För fortlöpande rättelse av dessa
bilagor skola de högsta förvaltningsmyndigheterna
i de båda staterna vid
slutet av varje år meddela varandra
i skattelagstiftningen inträdda ändringar.
2. Uppkommande tvivelsmål rörande
frågan, på vilka skatter avtalet
skall tillämpas, skola avgöras i samförstånd
mellan de båda staternas
högsta förvaltningsmyndigheter.
3. Särskilt gäller, att avtalet icke
tillämpas å:
a) de svenska särskilda skatterna
å vinst å lotterier och vadhållning;
b) de svenska bevillningsavgifterna
för särskilda förmåner och rättigheter;
samt
c) den vid källan uppburna schweiziska
skatten å lotterivinster.
4. Föreskrifterna i författningarna
i en av de båda staterna om beskattning
av oskifta dödsbon tillämpas
icke i den mån den som erhåller
inkomst, som härflyter av dödsboet,
eller förmögenhet, som tillhör detsamma,
enligt bestämmelserna i detta
avtal kan beskattas i den andra
staten för inkomsten eller förmögenheten.
Till Art. 2.
1. Inkomst genom avyttring eller
upplåtelse av licenser för utnyttjande
av immateriell äganderätt såsom författarrätt,
konstnärlig äganderätt eller
rätt till patent, varumärken,
mönster och modeller eller fabrikationsförfarande,
recept o. d. beskattas
enligt Art. 2 punkt 1. Detsamma
gäller för den av sådana rättigheter
bestående förmögenheten.
2. För skattskyldiga, som flyttat
sitt hemvist från den ena staten till
1. Die in den Anlagen I und II
enthaltene Aufzählung der Steuern,
auf die das Abkommen Anwendung
findet, ist nicht abschliessend. Zur
fortlaufenden Bereinigung dieser Anlagen
werden sich die obersten Verwaltungsbehörden
der beiden Staaten
auf Ende jedes Jahres die in
der Steuergesetzgebung eingetretenen
Aenderungen mitteilen.
2. Allfällige Zweifel iiber die Frage,
auf welche Steuern das Abkommen
Anwendung zu finden habe,
sind im Einvernehmen zwischen den
obersten Verwaltungsbehörden der
beiden Staaten zu klären.
3. Das Abkommen bezieht sich insbesondere
nicht auf:
a. die schwedischen Sondersteuern
auf Gewinnen von Lotterien und
Wetten (särskilda skatter å vinst å
lotterier och vadhållning);
b. die schwedischen Abgaben iiber
besondere Vorteile und Gerechtigkeiten
(bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter);
c. die an der Quelle erhobene eidgenössische
Steuer von Lotteriegewinnen.
4. Die Vorschriften der Gesetze eines
der beiden Staaten iiber die Besteuerung
ruhender Erbschaften finden
insoweit keine Anwendung, als
för das Einkommen, das aus der Erbschaft
herruhrt, oder das Vermögen,
das zu ihr gehört, der Erwerber nach
den Bestimmungen dieses Abkommens
im andern Staat besteuert werden
kann.
Zu Art. 2.
1. Einkiinfte aus Veräusserung
oder Verleihung von Lizenzen zur
Verwertung von Urheber-, Patent-,
Marken-, Muster- und Modellrechten
oder von Fabrikationsverfahren, Bezepten
u. dgl. werden nach Art. 2,
Abs. 1 besteuert. Dasselbe gilt för
das aus solchen Rechten bestehende
Vermögen.
2. Bei Steuerpflichtigen, die ihren
Wohnsitz endgiiltig von einem in den
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
den andra, upphör skattskyldigheten
i den förstnämnda staten, såvitt
skattskyldigheten sammanhänger
med hemvistet, med utgången av den
dag under vilken flyttningen slutförts.
3. Studerande, lärlingar och praktikanter,
som uppehålla sig i en av
de båda staterna allenast i studie- eller
utbildningssyfte, beskattas icke i
denna stat för belopp, som de mottaga
såsom underhålls-, studie- eller
utbildningsbidrag från anhöriga, stipendiefonder
eller liknande inrättningar
med hemvist i den andra staten.
Till Art. 2—8.
1. Detta avtal inskränker icke befogenheten
för vardera staten att beträffande
de delar av förmögenheten
eller inkomsten, som i beskattningshänseende
äro uteslutande förbehållna
den staten, beräkna de direkta
skatterna å inkomst och förmögenhet
efter de skattesatser, som skulle
hava gällt vid beskattning av den
skattskyldiges hela förmögenhet eller
inkomst.
2. Inkomst, som enligt bestämmelserna
i detta avtal är föremål för direkt
beskattning i en av de båda staterna,
får icke därjämte beskattas genom
avdrag vid källan i den andra
staten, såvitt icke annat gäller enligt
Art. 9.
3. Detta avtal inverkar icke på
rätten att åtnjuta eventuella, längre
gående befrielser, som enligt folkrättens
allmänna regler medgivas diplomatiska
och konsulära befattningshavare.
I den mån på grund av sådana
längre gående befrielser påförande
av direkta skatter icke sker i anställningsstaten,
förbehålles beskattningen
hemlandet.
Till Art. 3.
1. Bestämmelserna i Art. 3 gälla
såväl inkomster, som förvärvas genom
den fasta egendomens omedel
-
andern Staat verlegt haben, endet die
Steuerpflicht, soweit sie an den
Wohnsitz ankniipft, im ersten Staate
mit dem Ablauf des Tages, an dem
die Wohnsitzverlegung vollzogen ist.
3. Studierende, Lehrlinge und
Praktikanten, die sich in einem der
beiden Staaten nur zu Studien- oder
Ausbildungszwecken aufhalten, werden
von diesem Staate wegen der Beziige,
die sie von Angehörigen, Stipendienfonds
oder ähnlichen Einrichtungen
mit Wohnsitz im andern
Staate in Form von Unterhalts-, Studien-
oder Ausbildungsgeldern empfangen,
keiner Besteuerung unterworfen.
Zu Art. 2—8.
1. Dieses Abkommen beschränkt
nicht die Befugnis der beiden Staaten,
die direkten Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen auf den
ihnen zur ausschliesslichen Besteuerung
zugewiesenen Teilen eines Vermögens
oder Einkommens zu den
dem Gesamtvermögen oder Gesamteinkommen
des Steuerpflichtigen
entsprechenden Sätzen zu berechnen.
2. Einkunfte, die nach den Bestimmungen
dieses Abkommens der direkten
Besteuerung in einem der beiden
Staaten unterliegen, durfen im
andern Staate auch nicht durch Abzug
an der Quelle besteuert werden.
Vorbehalten bleibt Art. 9.
3. Dieses Abkommen beriihrt nicht
das Recht auf den Genuss etwaiger
weitergehender Befreiungen, die nach
den allgemeinen Regeln des Völkerrechts
den diplomatischen und konsularischen
Beamten zukommen. Soweit
auf Grund solcher weitergehender
Befreiungen eine Heranziehung
zu direkten Steuern im Empfangsstaate
nicht erfolgt, bleibt die Besteuerung
dem Absendestaat vorbehalten.
Zu Art. 3.
1. Die Bestimmungen von Art. 3
gelten sowohl för die durch uninitt
el ha re Verwaltung und Nutzung, als
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
bara förvaltande och nyttjande, som
ock inkomster genom uthyrning, utarrendering
eller varje annat slags
nyttjande av egendomen — vari inbegripas
fasta och varierande ersättningar
(royalties) för nyttjande av
gruvor och andra mineralfyndigheter
—- ävensom inkomster, som förvärvas
genom avyttring av fast egendom, i
förekommande fall med inräknande
av tillbehör samt sådana till lantbruk
och skogsbruk hörande levande och
döda inventarier, som avyttras i samband
med egendomen.
2. Fordringar av alla slag med säkerhet
i fast egendom samt inkomster
av sådana fordringar beskattas i
den stat, i vilken den person, som de
tillkomma, har sitt hemvist.
Till Art. 4.
1. I begreppet fast driftställe enligt
Art. 4 ingår icke upprätthållandet
av affärsförbindelser blott genom
en fullständigt oberoende, självständigt
uppträdande och i eget namn
verksam representant. Detsamma gäller
beträffande hållandet av representant
(agent), som visserligen är
stadigvarande verksam inom den ena
statens område för ett företag inom
den andra staten men som blott förmedlar
affärer utan att vara befullmäktigad
att avsluta affärer i det representerade
företagets namn och för
dess räkning.
2. Det förhållandet, att en representant
(agent), som omförmäles i
punkt 1 andra meningen, håller ett
lager av det representerade företagets
varor, grundar för det representerade
företaget intet fast driftställe i den
andra staten, såframt icke mottagna
beställningar i regel expedieras från
detta lager.
3. Lagrande av varor, tillhöriga
ett företag i den ena staten, hos ett
företag i den andra staten i och för
bearbetning och för senare försändande
grundar icke, lika litet som
auch fur die durch Vermietung,
Verpachtung oder jede andere Art
der Nutzung des unbeweglichen Gutes
erzielten Einkiinfte, einschliesslich
feste und veränderliche Vergiitungen
(Royalties) för die Nutzung
von Gruben und andern Mineralvorkommen,
sowie fur Einkiinfte, die
bei der Veräusserung von unbeweglichem
Vermögen, gegebenenfalls
mit Einschluss der mitveräusserten
Zugehör oder des mitveräusserten,
einem land- oder forstwirtschaftlichen
Betrieb dienenden lebenden
und toten Inventars erzielt verden.
2. Grundpfändlich gesicherte Forderungen
jeder Art sowie Einkiinfte
aus solchen Forderungen werden
in dem Staate besteuert, in dem die
Person, der sie zustehen, ihren
Wohnsitz hat.
Zu Art. 4.
1. Unter den Begriff der Betriebsstätte
im Sinne von Art. 4 fällt nicht
das Unterhalten von Geschäftsbeziehungen
lediglich durch einen völlig
unabhängigen, selbständig auftretenden
und in eigenem Namen
handelnden Vertreter. Das Gleiche
gilt för das Unterhalten eines
Vertreters (Agenten), der zwar
ständig för ein Unternehmen des
einen Staates in dem Gebiete des andern
Staates tätig ist, aber lediglich
Geschäfte vermittelt, ohne zum Abschluss
von Geschäften im Namen
und för Rechnung des Vertretenen
bevollmächtigt zu sein.
2. Die Tatsache, dass ein Vertreter
(Agent) im Sinne von Abs. 1, Satz
2 ein Lager von Waren des vertretenen
Unternehmens unterhält, begriindet
för das vertretene Unternehmen
keine Betriebsstätte im zweiten
Staate, es sei denn, dass erapfangene
Bestellungen in der Regel
aus diesem Lager ausgefiihrt werden.
3. Die Lagerung von Waren eines
Unternehmens des einen Staates bei
einem solchen des andern Staates
zum Zwecke der Verarbeitung und
nachherigen Versendung sowie die
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 306
själva bearbetningen och försändandet
genom den som verkställt bearbetningen,
något fast driftställe för
det företag, som givit uppdraget.
4. Innehav av aktier, andelar i ekonomiska
föreningar och i bolag med
begränsad ansvarighet (Gesellschaften
mit beschränkter Haftung) ävensom
delägarskap i ett företag genom
innehav av värdepapper medför icke
att innehavaren anses hava fast driftställe,
icke ens om med innehavet är
förbundet inflytande på företagets
ledning (t. ex. förhållandet mellan
moder- och dotterbolag).
5. Finnas fasta driftställen i båda
staterna, skall i regel vid uppdelning
av förmögenhet och inkomst 10 %
därav först tilldelas den stat, där företaget
har sitt säte, dock endast under
förutsättning att en väsentlig del
av ledningen är därmed förbunden.
Föreligga särskilda förhållanden, kan
nämnda andel höjas i skälig mån,
dock högst till 20 %.
6. Inkomst av försäkringsföretag,
som hava fasta driftställen i båda
staterna, skall efter avdrag av den
andel av 10 %, som tillkommer den
stat där företaget har sitt säte, uppdelas
antingen efter förhållandet mellan
det fasta driftställets bruttopremieintäkter
och summan av företagets
bruttopremieintäkter eller med
användning beträffande det fasta
driftställets bruttopremieintäkter av
koefficienter, som framgå av det genomsnittliga
affärsresultatet för de
viktigaste inländska företagen inom
samma försäkringsgren.
7. Den beskattade inkomsten får
icke bestämmas högre än beloppet av
från det fasta driftstället förvärvad
inkomst av handel, industri eller annan
rörelse, med inräknande i förekommande
fall av vinster eller förmåner,
som indirekt utgått från driftstället
eller beviljats aktieägare, andra
delägare eller dessa närstående
personer, vare sig detta skett genom
faststiillande av oskäliga priser eller
Verarbeitung selbst und die Versendung
durch den Verarbeiter begriinden
keine Betriebsstätte des auftraggebenden
Unternehmens.
4. Der Besitz von Aktien, Anteilen
an Genossenschaften und Gesellschaften
mit beschränkter Haftung sowie
die Beteiligung in der Form von
Wertpapieren begriindet för den Besitzer
eine Betriebsstätte auch dann
nicht, wenn mit dem Besitz ein Einfluss
auf die Leitung des Unternehmens
verbunden ist (z. B. Verhältnis
von Mutter- zu Tochtergesellschaft).
5. Sind Betriebsstätten in beiden
Staaten vorhanden, so soll bei der
Aufteilung des Vermögens und des
Einkommens in der Begel dem Sitz
des Unternehmens, mit dem ein wesentlicher
Teil der Leitung verbunden
ist, ein Voraus von 10 % zugestanden
werden. Liegen besondere
Verhältnisse vor, so kann der Vorausanteil
angemessen, höchstens aber
auf 20 %, erhöht werden.
6. Gewinne von Versicherungsunternehmungen,
die in beiden Staaten
Betriebsstätten underhalten, werden
nach Abzug des dem Sitzstaate zukommenden
Vorausanteils von 10 %
entweder im Verhältnis der Rohprämieneinnahmen
der Betriebsstätte zu
den gesamten Rohprämieneinnahmen
der Unternehmung oder in der Weise
aufgeteilt, dass auf die Rohprämieneinnahmen
der Betriebsstätte die
Koeffizienten angewendet werden, die
sich aus den durchschnittlichen Geschäftsergebnissen
der ansehnlichsten
inländischen Unternehmungen
des nämlichen Versicherungszweiges
ergeben.
7. Das besteuerte Einkommen
darf nicht höher sein als der Betrag
der von der Betriebsstätte erzielten
Gewinne aus Handel, Industrie oder
Gewerbe, gegebenenfalls einschliesslich
der Gewinne oder des Nutzens,
die mittelbar aus der Betriebsstätte
gezogen oder Aktionären, sonstigen
Beteiligten oder diesen nahestehenden
Personen gewährt worden sind,
sei es durch Festsetzung unangemes
-
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
genom någon annan förmån, som icke
skulle hava tilldelats en utomstående.
8. Bestämmelserna i punkt 7 tilllämpas
på motsvarande sätt vid beräkning
av inkomsten för ett moderbolag
i en av de båda staterna och
ett dotterbolag i den andra staten.
9. I övrigt skola de högsta förvaltningsmyndigheterna
från fall till fall
eller för bestämda grupper av fall
träffa särskilda överenskommelser
rörande uppdelningen av beskattningsrätten
enligt Art. 4 punkt 3.
Till Art. 5.
1. Till fria yrken räknas särskilt
självständig vetenskaplig, konstnärlig,
litterär, undervisande eller uppfostrande
förvärvsverksamhet, så ock
självständig förvärvsverksamhet såsom
läkare, advokat, arkitekt och
ingenjör.
2. Med avvikelse från vad i Art. 5
punkt 1 är stadgat gäller, att yrkesinkomst,
som i en av de båda staterna
förvärvas av skådespelare, musiker,
cirkus- eller varietéartister o. d.,
skall beskattas i samma stat oberoende
av om därstädes förefinnes en stadigvarande
anordning, som regelmässigt
står till inkomsttagarens förfogande.
Till Art. 6.
Uppehåller sig en i den ena av de
båda staterna anställd person tillfälligt
på grund av sin verksamhet inom
den andra statens område, anses
hans verksamhet vara utövad i denna
stat allenast i det fall, att ersättningen
för arbetet utbetalas av hans arbetsgivares
i denna stat hemmahörande
uppdragsgivare.
Till Art 9.
1. Uttrycket »inkomst av kapital»
omfattar såväl inkomst av värdepapper
[industriobligationer och andra
obligationer (Anleihens- und andere
Obligationen), vare sig desamma
utfärdats mot säkerhet i fastig
-
sener Preise, sei es durch eine andere
Begiinstigung, die einem Dritten nicht
zugestanden worden wäre.
8. Die Bestimmungen von Abs. 7
finden bei der Berechnung des Einkommens
einer Muttergesellschaft in
einem der beiden Staaten und einer
Tochtergesellschaft im andern Staate
entsprechende Anwendung.
9. Im iibrigen werden die obersten
Verwaltungsbehörden von Fall zu
Fall oder fur bestimmte Gruppen von
Fällen iiber die Teilung der Besteuerungszuständigkeit
gemäss Art. 4,
Abs. 3 besondere Vereinbarungen
treffen.
Zu Art. 5.
1. Als freie Berufe gelten insbesondere
die selbständige wissenschaftliche,
kiinstlerische, literarische, unterrichtende
oder erzieherische sowie
die selbständige Erwerbstätigkeit der
Aerzte, Rechtsanwälte, Architekten
und Ingenieure.
2. In Abweichung von Art. 5, Abs.
1 werden die in einem der beiden
Staaten erzielten Berufseinkiinfte
von Schauspielern, Musikern, Artisten
u. dgl. dort ohne Riicksicht auf
das Vorhandensein einer dem Erwerbenden
regelmässig zur Verfiigung
stehenden ständigen Einrichtung besteuert.
Zu Art. 6.
Hält sich eine in einem der beiden
Staaten angestellte Person vorubergehend
beruflich im Gebiete des andern
Staates auf, so gilt ihre Tätigkeit
nur dann als in diesem Staate
ausgeiibt, wenn das Arbeitsentgelt
von dem in diesem Staate wohnhaften
Auftraggeber des Dienstherrn
ausbezahlt wird.
Zu Art. 9.
1. Der Ausdruck »Einkommen aus
beweglichem Kapitalvermögen» umfasst
sowohl die Einkiinfte aus Wertpapieren
(Anleihens- und andern
Obligationen mit oder ohne Grundpfandsicherheit,
Rentenschuldver
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
15
heter eller icke, ränteskuldförbindelser
(Rentenschuldverschreibungen),
skuldförbindelser med säkerhet av inteckningar
(Pfandbriefe, Grundpfandtitel),
aktier, även sådana, som sakna
nominellt värde (Genussaktien),
vinstandelsbevis (Genusscheine), urkunder
med företrädesrätt till utbekommande
av andelsbevis (Griinderanteile)
ävensom andra andelsbevis,
som hava karaktär av värdepapper]
som också inkomst å försträckningar,
insättningar, ställd säkerhet i form
av kontanta medel (Barkautionen)
och liknande kapitaltillgodohavanden,
ävensom andelar i bolag med begränsad
ansvarighet (Gesellschaften
mit beschränkter Haftung) och i ekonomiska
föreningar.
2. Den i Art. 9 punkt 2 angivna
tidsfristen av två år anses iakttagen,
om restitutionsansökningen inkommer
till vederbörande myndighet i
den stat, som uppburit skatten, inom
två år efter utgången av det kalenderår,
under vilket det beskattningsbara
beloppet blivit tillgängligt för lyftning.
3. De högsta förvaltningsmyndigheterna
i de båda staterna skola träffa
överenskommelse angående restitutionsförfarandet,
särskilt rörande
restitutionsansökningens form, de
slag av intyg, som sökanden har att
förete, ävensom de åtgärder, som böra
företagas till förebyggande av
missbruk vid framställande av restitutionsanspråk.
4. Den stat, som uttager skatten,
skall medgiva den sökande, som gör
anspråk på restitution av avdragsvis
erlagd skatt, samma rättsmedel, som
tillkomma statens egna skattskyldiga.
Till Art. 10.
1. Inledandet av ett förfarande enligt
Art. 10 punkt 1 är å ena sidan
icke beroende av att den skattskyldige
i vanlig rättslig ordning slutligen
fullföljt sitt rättsanspråk; å andra
sidan förhindras den skattskyldige
schreibungen, Pfandbriefen, Grundpfandtiteln,
Aktien, Genussaktien,
Genusscheinen, Griinderanteilen oder
andern Gesellschaftsanteilen in Wertpapierform),
als auch diejenigen aus
Darlehen, Depositen, Barkautionen
und ähnlichen Kapitalguthaben, sowie
aus Anteilen an Gesellschaften
mit beschränkter Haftung und an
Genossenschaften.
2. Die in Art. 9, Abs. 2 vorgesehene
Frist von zwei Jahren gilt als eingehalten,
wenn der Ruckerstattungsantrag
bei der zuständigen Behörde des
Staates, der die Steuer erhoben hat,
innert zwei Jahren nach Ablauf des
Kalenderjahres eingeht, in dem die
steuerbare Leistung fällig geworden
ist.
3. Die obersten Verwaltungsbehörden
der beiden Staaten werden sich
iiber das Riickerstattungsverfahren,
insbesondere iiber die Form des
Riickerstattungsantrages, iiber die
Art der vom Antragsteller beizubringenden
Ausweise sowie iiber die gegen
die missbräuchliche Geltendmachung
von Ruckerstattungsanspruchen
zu treffenden Massnahmen verständigen.
4. Der steuererhebende Staat
räumt den die Riickerstattung der
Abzugssteuer beanspruchenden Antragstellern
die nämlichen Rechtsmittel
ein wie seinen eigenen Steuerpflichtigen.
Zu Art. 10.
1. Die Einleitung des Verfahrens
nach Art. 10, Abs. 1 ist einerseits
von der Erschöpfung des Reclitsweges
durch den Steuerpflichtigen nicht
abhängig, anderseits wird der Steuerpflichtige
durch die Einleitung dieses
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
icke genom inledandet av ifrågavarande
förfarande att anlita i lag föreskrivna
rättsmedel.
2. Den skattskyldige skall i regel
göra erinringar enligt Art. 10 punkt
1 inom ett år efter utgången av det
kalenderår, under vilket han erhållit
kännedom om förekomsten av dubbelbeskattningen,
vare sig detta skett
genom att debetsedel tillställts honom
eller genom andra ämbetsåtgärder.
Stockholm den 16 oktober 1948.
Verfahrens an der Geltendmachung
der gesetzlichen Rechtsmittel nicht
gehindert.
2. Der Steuerpflichtige soll seinen
Einspruch nach Art. 10, Abs. 1 in
der Regel innert Jahresfrist nach
Ablauf des Kalenderjahres erheben,
in dem er Kenntnis vom Bestehen
einer Doppelbesteuerung erhalten
hat, sei es durch Zustellung von
Steuerrechnungen oder durch andere
amtliche Verfugungen.
Stockholm, den 16. Oktober 1948.
Tage Erlander.
D:r Henry Vallotton.
Bilaga I.
(Svensk skattelagstiftning)
Avtalet hänför sig särskilt till följande
svenska skatter:
a) statlig inkomstskatt och kupongskatt;
b)
statlig förmögenhetsskatt;
c) fastighetsskatt och kommunal
inkomstskatt;
d) ersättningsskatt;
e) skogsvårdsavgift.
Bilaga II.
(Schweizisk skattelagstiftning)
Avtalet hänför sig särskilt till följande
schweiziska skatter:
1. Förbundsskatter:
a) värnskatt (Wehrsteuer);
b) särskild värnskatt å större arbetsinkomst
och rörelsevinst (zusätzliche
Wehrsteuer von höheren Erwerbseinkommen
und Geschäftserträgen);
c)
kupongskatt (Couponabgabe);
Anlage I
(Schwedische Steuergesetzgebung)
Das Abkommen bezieht sich namentlich
auf die folgenden schwedischen
Steuern:
a. die staatliche Einkommenssteuer
(statlig inkomstskatt) und die
Couponsteuer (kupongskatt);
b. die staatliche Vermögenssteuer
(statlig förmögenhetsskatt);
c. die allgemeine Gemeindesteuer
(fastighetsskatt och kommunal inkomstskatt)
;
d. die Ersatzsteuer (ersättningsskatt)
;
e. die Waldpflegeabgabe (skogsvårdsavgift).
Anlage II
(Schweizerische Steuergesetzgebung)
Das Abkommen bezieht sich namentlich
auf die folgenden schweizerischen
Steuern:
1. Steuern des Bundes:
a. Wehrsteuer;
b. zusätzliche Wehrsteuer von höheren
Erwerbseinkommen und Geschäftserträgen;
-
c. Couponabgabe;
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
17
d) förskottsvis uppburen skatt
(Verrechnungssteuer); samt
e) avdragsskatt å utbetalningar på
grund av livförsäkringar (Abzugssteuer
auf Leistungen aus Lebensversicherungen).
2. Direkta skatter till kantoner,
distrikt (Bezirke), kretsar (Kreise)
och kommuner:
a) å inkomst (inkomst i dess helhet,
arbetsinkomst, förmögenhetsavkastning,
rörelsevinst o. s. v.);
b) å förmögenhet (förmögenhet i
dess helhet, lös och fast egendom, i
rörelse nedlagd förmögenhet o. s. v.)
samt kapital.
d. Verrechnungssteuer;
e. Abzugssteuer auf Leistungen
aus Lebensversicherungen.
2. Direkte Steuern der Kantone,
Bezirke, Kreise und Gemeinden:
a. vom Einkommen (Gesamteinkommen,
Erwerbseinkommen, Vermögensertrag,
Geschäftsertrag usw.);
b. vom Vermögen (Gesamtvermögen,
bewegliches und unbewegliches
Vermögen, Geschäftsvermögen usw.)
und Kapital.
O
Iiihang til! riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 306.
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
Avtal Abkommen
mellan Konungariket Sverige och zwischen dem Königreich SchvveSchweiziska
Edsförbundet för und- den und der Schweizerischen Eidgevikande
av dubbelbeskattning be- nossenschaft zur Vermeidung der
träffande skatter å kvarlåtenskap. Doppelbesteuerung auf dem Gebiet
der Erbschaftssteuern.
Konungariket Sverige och Schweiziska
Edsförbundet hava, föranledda
av önskan att, såvitt möjligt, undvika
dubbelbeskattning beträffande skatter
å kvarlåtenskap, överenskommit
att avsluta ett avtal.
För detta ändamål hava till befullmäktigade
ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige:
Sin
statsminister Tage Erlander.
Schweiziska Förbundsrådet:
Henry Vallotton, Schweiziska Edsförbundets
utomordentliga sändebud
och befullmäktigade minister i Stockholm.
De befullmäktigade ombuden hava,
efter det de delgivit varandra sina
fullmakter, som befunnits i god och
behörig form, överenskommit om följande
bestämmelser:
Art. 1.
1. Detta avtal har till syfte att bereda
skydd mot sådan dubbelbeskattning,
som då en medborgare i
en av de båda staterna avlider kan
uppkomma genom samtidig påföring
av svenska och schweiziska skatter å
kvarlåtenskap.
2. Som skatter å kvarlåtenskap enligt
detta avtal anses sådana skatter,
som jämlikt den svenska eller
den schweiziska lagstiftningen i anledning
av dödsfall utgå av kvarlåtenskapen
i dess helhet eller av arvs- eller
testamentslotter.
3. Avtalet avser särskilt arvsskatt
och kvarlåtenskapsskatt, som uttagas
i Sverige, samt arvsskatter och kvarlåtenskapsskatter,
som uttagas av
kantoner, distrikt (Bezirke), kretsar
Das Königreich Schweden und
die Schweizerische Eidgenossenschaft
sind, vom Wunsche geleitet, die Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Erbschaftssteuern nach Möglichkeit
zu vermeiden, ubereingekommen, ein
Abkommen abzuschliessen.
Zu diesem Zwecke haben zu Bevollmächtigten
ernannt:
Seine Majestät der König von
Sctrweden:
Seinen Staatsminister, Herrn Tage
Erlander.
Der Schweizerische Bundesrat:
Herrn Henry Vallotton, ausserordentlichen
Gesandten und bevollmächtigten
Minister der Schweizerischen
Eidgenossenschaft in Stockholm.
Die Bevollmächtigten haben, nachdem
sie sich ihre Vollmachten mitgeteilt
und diese in guter und gehöriger
Form befunden haben, folgendes
vereinbart:
Art 1.
1. Dieses Abkommen soll Schutz
vor der Doppelbesteuerung gewähren,
die sich beim Ableben eines Angehörigen
eines der beiden Staaten aus
der gleichzeitigen Erhebung schwedischer
und schweizerischer Erbschaftssteuern
ergeben könnte.
2. Als Erbschaftssteuern im Sinne
dieses Abkommens gelten solche
Steuern, die auf Grund der schwedischen
oder der schweizerischen Gesetzgebung
von Todes wegen von den
Hinterlassenschaften im Ganzen oder
von den Erbteilen erhoben werden.
3. Das Abkommen bezieht sich
namentlich auf die in Schweden erhobenen
Erbanfall- und Nachlassteuern
(arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt)
und auf die von den schweizerischen
Kunql. Maj:ts proposition nr 306.
19
(Kreise) och kommuner i Schweiz,
ävensom de skatter av samma eller
liknande slag, som framdeles må uttagas
vid sidan av eller i stället för
nämnda skatter. Inbegripna äro skatter,
som uttagas i form av tilläggsskatter
(Zuschläge).
Art. 2.
Å fast egendom (vari inbegripas
tillbehör ävensom levande och döda
inventarier i lantbruk eller skogsbruk)
utgå skatter å kvarlåtenskap
allenast i den stat, i vilken egendomen
befinner sig. Art. 3 punkterna
2 och 3 i det den 16 oktober 1948
slutna avtalet mellan de båda staterna
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet äga här motsvarande
tillämpning.
Art. 3.
Å lös och fast egendom, nedlagd i
rörelse för utövande av handel, industri
och näringsverksamhet av vad
slag det vara må, utgå skatter å kvarlåtenskap
endast i den stat, i vilken
företaget har ett fast driftställe. Art.
4 i det den 16 oktober 1948 slutna avtalet
mellan de båda staterna för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet
ävensom dithörande bestämmelser
i slutprotokollet äga här motsvarande
tillämpning.
Art. 4.
1. Å egendom, varå Art. 2 eller
3 icke är tillämplig, utgå skatter å
kvarlåtenskap endast i den stat, i vilken
den avlidne haft sitt sista hemvist.
Till sådan egendom hänföres
även varje slag av fordringar med
säkerhet i fast egendom ävensom lös
egendom, nedlagd i stadigvarande
anordningar, som användas vid utövande
av ett fritt yrke i en av de
båda staterna.
Kantonen, Bezirken, Kreisen und Gemeinden
erhobenen Erbanfall- und
Nachlassteuern sowie auf kiinftige
Steuern gleicher oder ähnlicher Art,
die neben diese oder an deren Stelle
treten. Inbegriffen sind Steuern, die
in Form von Zuschlägen erhoben
werden.
Art. 2.
Unbewegliches Vermögen (einschliesslich
der Zugehör sowie des
einem land- oder forstwirtschaftlichen
Betrieb dienenden lebenden
und toten Inventars) ist den Erbschaftssteuern
nur in dem Staate unterworfen,
in dem dieses Vermögen
sich befindet. Art. 3, Abs. 2 und 3
des am 16. Oktober 1948 zwischen den
beiden Staaten abgeschlossenen Abkommens
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen finden entsprechende Anwendung.
Art. 3.
Das in Betrieben von Handel,
Industrie und Gewerbe jeder Art
angelegte bewegliche und unbewegliche
Nachlassvermögen unterliegt
den Erbschaftssteuern nur in dem
Staate, in dem das Unternehmen eine
Betriebsstätte hat. Art. 4 des am 16.
Oktober 1948 zwischen den beiden
Staaten abgeschlossenen Abkommens
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Steuern
vom Einkommen und vom Vermögen
sowie die zugehörigen Bestiminungen
im Schlussprotokoll finden entsprechende
Anwendung.
Art. 4.
1. Das nicht nach Art. 2 oder 3
zu behandelnde Nachlassvermögen,
einschliesslich der grundpfändlich
gesicherten Forderungen jeder Art
und des beweglichen Vermögens, das
in ständigen, der Ausiibung eines
freien Berufes in einem der beiden
Staaten dienenden Einrichtungen angelegt
ist, unterliegt den Erbschaftssteuern
nur in dem Staate, in dem
der Erblasser seinen letzten Wohnsitz
gehabt hat.
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
2. Hemvist enligt detta avtal anses
föreligga i den stat, där den avlidne
vid dödsfallet hade en stadigvarande
bostad. Hade han sådan bostad å flera
orter, gäller den ort som hemvist,
med vilken den avlidne hade de
starkaste personliga förbindelserna
(centrum för levnadsintressena, verkligt
hem). Kan enighet ej vinnas beträffande
centrum för levnadsintressena,
anses som hemvist den ort, där
den avlidne vid sin död stadigvarande
vistades. Förelåg icke heller stadigvarande
vistelse, antages den avlidne
hava haft hemvist i den stat, i
vilken han vid tiden för sin död ägde
medborgarskap.
3. Hade den avlidne icke stadigvarande
bostad i någondera staten,
antages hans hemvist hava varit i den
stat, i vilken han vid dödsfallet ägde
medborgarskap.
4. Stadigvarande vistelse enligt detta
avtal har en person å den ort, där
han uppehåller sig under sådana omständigheter,
att man därav kan sluta
till hans avsikt att vistas där icke
blott tillfälligtvis.
5. Var den avlidne vid dödsfallet
medborgare i båda staterna och är
hemvistet beroende av medborgarskapet,
skola de högsta förvaltningsmyndigheterna
träffa överenskommelser
från fall till fall.
Art. 5.
1. Vardera staten skall avräkna
skulder, vilka häfta vid efterlämnad
egendom, som enligt Art. 2 och 3 är
underkastad dess beskattningsrätt,
eller för vilka sådan egendom utgör
säkerhet. Avräkningen skall i första
hand ske å denna egendom och sedan
å den egendom, som eventuellt
enligt Art. 4 anvisats staten till beskattning.
Uppkommer härvid ett
skuldöverskott, skall detta avräknas
å den efterlämnade egendom, som
skall beskattas i den andra staten.
2. Wohnsitz im Sinne dieses Abkommens
wird in dem Staate angenommen,
in dem der Erblasser zur
Zeit seines Todes eine ständige Wohngelegenheit
hatte. Unter mehreren
derartigen Orten gilt derjenige als
Wohnsitz, zu dem der Erblasser die
stärksten persönlichen Beziehungen
hatte (Mittelpunkt der Lebensinteressen;
wirkliches Heim). Ist eine Einigung
iiber den Mittelpunkt der Lebensinteressen
nicht zu erzielen, so
gilt als Wohnsitz der Ort, \vo der
Erblasser zur Zeit seines Todes
dauernden Aufenthalt hatte. Fehlt
auch ein dauernder Aufenthalt, so
wird der Wohnsitz in dem Staate
angenommen, dessen Staatsangehörigkeit
der Erblasser zur Zeit seines
Todes besass.
3. Besteht in keinem der beiden
Staaten eine ständige Wohngelegenheit,
so wird der Wohnsitz in dem
Staate angenommen, dessen Staatsangehörigkeit
der Erblasser zur Zeit
seines Todes besass.
4. Einen dauernden Aufenthalt im
Sinne dieses Abkommens hat jemand
da, wo er sich unter Umständen aufhält,
die auf die Absicht schliessen
lassen, dort nicht nur voriibergehend
zu verweilen.
5. Gehörte der Erblasser zur Zeit
seines Todes beiden Staaten an und
hängt der Wohnsitz von der Staatsangehörigkeit
ab, so werden sich die
obersten Verwaltungsbehörden von
Fall zu Fall verständigen.
Art. 5.
1. Jeder der beiden Staaten wird
die Schulden, die zu dem nach Art.
2 und 3 seiner Steuerhoheit unterstehenden
Nachlassvermögen in wirtschaftlicher
Beziehung stehen oder
darauf sichergestellt sind, zunächst
auf dieses Vermögen und sodann auf
das ihm gegebenenfalls nach Art. 4
zur Besteuerung zugewiesene Vermögen
anrechnen. Ergibt sich dabei ein
Schuldenuberschuss, so ist diesel- auf
das im andern Staate zu versteuernde
Nachlassvermögen anzurechnen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
21
2. Övriga skulder avräknas i första
hand å egendom, som skall beskattas
enligt Art. 4, och sedan å övrig
efterlämnad egendom, som den enligt
Art. 4 behöriga staten eventuellt
anvisats att beskatta enligt Art.
2 eller 3. Uppkommer därvid ett
skuldöverskott, skall detta avräknas
å den efterlämnade egendom, som
skall beskattas i den andra staten.
Art. 6.
1. Till undvikande av dubbelbeskattning
beträffande de i Art. 1 angivna
skatterna i fall, som icke regleras
i detta avtal eller som kunna
uppstå vid tillämpning av avtalet, så
ock i fall, då svårighet eller tvivelsmål
uppkommer vid avtalets tolkning
eller tillämpning, kunna de
högsta förvaltningsmyndigheterna i
de båda staterna träffa överenskommelser.
2. I övrigt skola Art. 10 punkt 1
och slutprotokollet till Art. 10 ävensom
Art. 11 i det den 16 oktober 1948
mellan de båda staterna slutna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet här äga motsvarande
tillämpning.
Art. 7.
1. Avtalet skall tillämpas å alla
fall, då arvlåtare eller testator avlidit
efter den i Art. 8 punkt 3 första
meningen angivna tidpunkten.
2. Efter behörig uppsägning skall
avtalet icke vidare tillämpas å fall,
då arvlåtare eller testator avlidit efter
utgången av det kalenderår, vars
utgång uppsägningen avsett.
Art. 8.
1. Detta avtal, som är avfattat i
originalexemplar på svenska och tyska
språken, skall ratificeras, för Sveriges
del av Hans Majestät Konung
-
2. Sonstige Schulden werden zunächst
auf das nach Art. 4 zu besteuernde
Vermögen und sodann auf
das sonstige Nachlassvermögen angerechnet,
das dem nach Art. 4 zuständigen
Staate gegebenenfalls durch
Art. 2 oder 3 zur Besteuerung zugewiesen
wird. Ergibt sich dabei ein
Schuldeniiberschuss, so ist dieser auf
das im andern Staate zu versteuernde
Nachlassvermögen anzurechnen.
Art. 6.
1. Zur Beseitigung von Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der in
Art. 1 erwähnten Steuern in Fällen,
die in diesem Abkommen nicht geregelt
sind oder sich bei Anwendung
dieses Abkommens ergeben, sowie
auch in Fällen von Schwierigkeiten
oder Zweifeln bei der Auslegung oder
Anwendung dieses Abkommens, können
sich die obersten Verwaltungsbehörden
der beiden Staaten verständigen.
2. Im iibrigen finden Art. 10, Abs.
1 und Schlussprotokoll zu Art. 10
sowie Art. 11 des am 16. Oktober
1948 zwischen den beiden Staaten
abgeschlossenen Abkommens zur Vermeidung
der Doppelbesteuerung auf
dem Gebiete der Steuern vom Einkommen
und vom Vermögen entsprechende
Anwendung.
Art. 7.
1. Das Abkommen findet Anwendung
auf alle Fälle, in denen der Tod
des Erblassers nach dem in Art. 8,
Abs. 3, Satz 1 bezeichneten Zeitpunkt
eingetreten ist.
2. Das Abkommen verliert mit
dem Ablauf des Kalenderjahres, auf
den es rechtsgiiltig gekundigt worden
ist, seine Verbindlichkeit fur alle
Fälle, in denen der Erblasser später
verstorben ist.
Art. 8.
1. Dieses Abkommen, das in schwedischer
und in deutscher Urschrift
gefertigl ist, soll ratifiziert werden,
und zwar schwedischerseits durch
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
en av Sverige med riksdagens samtycke
och för Schweiz’ del av Förbundsrådet
med godkännande av
förbundsförsamlingen. Ratifikationshandlingarna
skola snarast möjligt
utväxlas i Bern.
2. Båda avtalstexterna äro autentiska.
3. Avtalet träder i kraft med utväxling
av ratifikationsliandlingarna.
Det förbliver gällande, så länge detsamma
icke uppsäges av någondera
staten minst sex månader före utgången
av ett kalenderår; vid en sådan
uppsägning upphör dess giltighet
med kalenderårets utgång.
Till bekräftelse härå hava de båda
staternas befullmäktigade ombud undertecknat
detta avtal och försett detsamma
med sina sigill.
Stockholm den 18 oktober 1948.
Seine Majestät den König von Schweden
mit Zustimmung des Reichstags,
schweizerischerseits durch den Bundesrat
nach Genehmigung durch die
Bundesversammlung. Die Ratifikationsurkunden
sollen baldmöglichst
in Bern ausgetauscht werden.
2. Beide Texte des Abkommens
sind authentisch.
3. Das Abkommen tritt mit dem
Tage des Austausches der Ratifikationsurkunden
in Kraft. Es bleibt so
lange verbindlich, als es nicht von
einem der beiden Staaten mindestens
sechs Monate vor Ablauf eines Kalenderjahres
gekiindigt worden ist;
im Falle einer solchen Kiindigung
erlischt es mit Ablauf des Kalenderjahres.
Zu Urkund dessen haben die Bevollmächtigten
beider Staaten dieses
Abkommen unterzeichnet und mit
ihren Siegeln versehen.
Stockholm, den 16. Oktober 1948.
Tage Erlander.
D:r Henry Vallotton.
Slutprotokoll.
Vid undertecknande av det denna
dag mellan Konungariket Sverige och
Schweiziska Edsförbundet slutna avtalet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap
hava undertecknade befullmäktigade
ombud avgivit följande likalydande
förklaringar, som utgöra
en integrerande del av avtalet.
Till Art. 1.
1. Den i Art. 1 punkt 3 intagna
uppräkningen av de skatter å kvarlåtenskap,
å vilka avtalet tillämpas, är
icke uttömmande. För fortlöpande
rättelse av denna uppräkning skola
Schlussprotokoll.
Bei der Unterzeichnung des heute
zwischen dem Königreich Schweden
und der Schweizerischen Eidgenossenschaft
abgeschlossenen Abkommens
zur Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Erbschaftssteuern
haben die unterzeichneten
Bevollmächtigten folgende
ubereinstimmende Erklärungen abgegeben,
die einen integrierenden
Bestandteil des Abkommens bilden.
Zu Art. 1.
1. Die in Art. 1, Abs. 3 enthaltene
Aufzählung der Erbschaftssteuern,
auf die das Abkommen Anwendung
findet, ist nicht abschliessend. Zur
fortlaufenden Bereinigung dieser
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
23
de högsta förvaltningsmyndigheterna
1 de båda staterna vid slutet av varje
år meddela varandra i skattelagstiftningen
inträdda ändringar.
2. Uppkommande tvivelsmål rörande
frågan, på vilka skatter avtalet
skall tillämpas, skola avgöras i samförstånd
mellan de båda staternas
högsta förvaltningsmyndigheter.
Till Art. 2—4.
1. Efterlämnad egendom av i Art.
2 angivet slag, som icke befinner sig
i någondera staten, ävensom efterlämnad
egendom av i Art. 3 angivet
slag, som icke användes för ett i någondera
staten befintligt fast driftställes
verksamhet, skola behandlas
enligt Art. 4.
2. Avtalet inskränker icke befogenheten
för vardera staten att beträffande
de delar av kvarlåtenskapen,
som i beskattningshänseende äro
uteslutande förbehållna den staten,
beräkna skatterna å kvarlåtenskap
efter den skattesats, som skulle hava
gällt om hela kvarlåtenskapen eller
hela arvs- eller testamentslotten skulle
hava varit föremål för beskattning
i den staten.
3. Detta avtal inverkar icke på rätten
att åtnjuta eventuella, längre gående
befrielser, som enligt folkrättens
allmänna regler medgivas diplomatiska
och konsulära befattningshavare.
I den mån på grund av sådana
längre gående befrielser påförande av
skatter å kvarlåtenskap icke sker i
anställningsstaten, förbehålles beskatningen
hemlandet.
Aufzählung werden sich die obersten
Verwaltungsbehörden der beiden
Staaten auf Ende jedes Jahres die in
der Steuergesetzgebung eingetretenen
Aenderungen mitteilen.
2. Allfällige Zweifel iiber die Frage,
auf welche Steuern das Abkommen
Anwendung zu finden habe,
sind im Einvernehinen zwischen den
obersten Verwaltungsbehörden der
beiden Staaten zu klären.
Zu Art. 2—4.
1. Nachlassvermögen der in Art. 2
genannten Art, das in keinem der
beiden Staaten liegt, sowie Nachlassvermögen
der in Art. 3 genannten
Art, das nicht einer Betriebsstätte in
einem der beiden Staaten dient, wird
nach Art. 4 behandelt.
2. Das Abkommen beschränkt
nicht die Befugnis der beiden Staaten,
die Erbschaftssteuern auf den
ihnen zur ausschliesslichen Besteuerung
zugewiesenen Teilen eines Nachlasses
nach dem Satze zu berechnen,
der Anwendung fände, wenn der
ganze Nachlass oder Erbteil in diesem
Staate steuerbar wäre.
3. Dieses Abkommen beriihrt
nicht das Recht auf den Genuss
etwaiger weitergehender Befreiungen,
die nach den allgemeinen Regeln des
Völkerrechts den diplomatischen und
konsularischen Beamten zukommen.
Soweit auf Grund solcher weitergehender
Befreiungen eine Heranziehung
zu den Erbschaftssteuern im
Empfangsstaate nicht erfolgt, bleibt
die Besteuerung dem Absendestaat
vorbehalten.
Till Art. 5.
Med avvikelse från vad i Art. 5 är
stadgat gäller, alt å fideikommiss avräknas
allenast de skulder, som häfta
därvid eller för vilka sådan egendom
utgör säkerhet.
Stockholm den 1 (i oktober 15)48.
Zu Art. 5.
Abweichend von Art. 5 werden auf
Fideikommisse nur die darauf lastendcn
oder sichergestellten Schulden
angerechnet.
Stockholm, den 16. Oktober 1948.
Tage Erlander.
D:r Henrg Vallotton.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 15
oktober 1948.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsministern
Erlander.
Frågan om avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning
aktualiserades redan år 1938. Några direkta förhandlingar i
ämnet kommo dock icke till stånd före det andra världskrigets utbrott. Efter
krigets slut togs frågan ånyo upp och de båda ländernas regeringar
blevo ense om att inleda förhandlingar i syfte att få till stånd avtal för undvikande
av dubbelbeskattning. Sådana förhandlingar ägde därefter rum i
Bern under tiden den 19 april—den 5 maj 1948. Förhandlingarna fördes å
svensk sida av chefen för finansdepartementets rättsavdelning, hovrättsrådet
Rolf Dahlgren, kammarrättsrådet Otto Ekenberg samt skattedirektören
K. G. A. Sandström. Vid dessa förhandlingar nåddes enighet om två, på
tyska språket avfattade förslag till avtal mellan de båda länderna för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
ävensom å kvarlåtenskap med därtill hörande slutprotokoll. Enighet
nåddes jämväl, efter skriftväxling mellan förhandlarna, om en på svenska
språket avfattad text till avtal och slutprotokoll.
Förslagen till avtal med tillhörande slutprotokoll — vilka handlingar
jämte ett rörande paraferingen av förslagen upprättat protokoll torde få
såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende — överlämnades sedermera
av förhandlarna till respektive regeringar för godkännande.
Förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet med tillhörande slutprotokoll jämte paraferingsprotokollet
remitterades därefter till kammarrätten, som i utlåtande
den 13 augusti 1948 förklarade sig icke hava funnit anledning till erinran
mot förslaget.
1 Förslagen till avtal med tillhörande slutprotokoll ha här uteslutits. De vid propositionen
fogade avtalen och slutprotokollen överensstämma med de av förhandlarna föreslagna texterna
utom därutinnan att i avtalet rörande skatter å kvarlåtenskap vidtagits den i det följande omförmälda
jämkningen i artikel 4 punkt 1 samt att i de tyska texterna omkastning skett av den
ordningsföljd, i vilken Schweiz och Sverige omnämnas.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
Vad åter angår förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å kvarlåtenskap med därtill hörande protokoll remitterades
detta till Svea hovrätt. I utlåtande den It augusti 1948 förklarade
hovrätten, jämte det hovrätten framförde ett par smärre anmärkningar av
huvudsakligen språklig natur, att hovrätten i övrigt icke hade något att
erinra mot förslaget.
Schweiziska legationen i Stockholm har därefter under hand meddelat,
att man å schweizisk sida vore beredd att underteckna avtalen, dock att
därvid i förtydligande syfte borde vidtagas sådan jämkning i artikel 4,
punkt 1 i förslaget till avtal rörande skatter å kvarlåtenskap att mellan orden
»und des» och orden »Vermögens, das» inskötes ordet »beweglichen»;
motsvarande ändring borde ske i den svenska texten.
Avtal av de slag, varom här är fråga, ha förut slutits med ett antal stater.
Det senaste avtalet rörande skatter å inkomst och förmögenhet avslöts med
Norge den 21 juni 1947. Det senaste avtalet beträffande skatter å kvarlåtenskap
avslöts med Frankrike den 24 december 1936. De nu föreliggande avtalsförslagen
överensstämma i väsentliga delar med nyssnämnda avtal. Dock
föreligga åtskilliga detalj avvikelser, föranledda av olikheter i svensk och
schweizisk skattelagstiftning eller eljest av rådande, särskilda förhållanden.
Beträffande detaljerna i de nu föreliggande avtalsförslagen torde jag i
huvudsak få hänvisa till avtalstexterna. Emellertid torde det finnas anledning
att här något beröra ett par särskilda frågor, avseende förslaget till avtal
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.
Vad angår beskattning av aktieutdelningar stadgas i det svensk-norska
avtalet, att beskattningsrätten tillkommer det land, där aktieägaren är bosatt,
att det land, där bolaget har sitt domicil, emellertid skall vara bibehållet
vid rätten att uttaga och innehålla skatt som enligt dess egen skattelagstiftning
avdrages vid källan (kupongskatt), dock ej mer än 10 procent
av utdelningens bruttobelopp, samt att det förstnämnda landet skall vara
skyldigt att, i händelse kupongskatt sålunda innehålles, från sin på utdelningen
belöpande statliga inkomstskatt medgiva ett särskilt avdrag, ej understigande
5 procent av utdelningens bruttobelopp. Dessa regler medföra,
att beskattningsrätten i huvudsak förbehålles det land, där aktieägaren är
bosatt, samt att en viss dubbelbeskattning alltjämt kommer att kvarstå, såvitt
angår aktieinkomster.
Även enligt det nu föreliggande förslaget till avtal rörande skatter å inkomst
och förmögenhet beskattas inkomst av kapital i princip i det land,
där inkomsttagaren är bosatt. Emellertid är vardera staten bibehållen vid
sin befogenhet att i enlighet med sin interna lagstiftning belägga kapitalinkomster
med kupongskatt (artikel 9, punkt 1). 1 den mån den sålunda uttagna
skatten överstiger 5 procent av kapitalinkomsten kan skatten emellertid
återfordras av den inom den andra staten hemmahörande inkomsttagaren
under förutsättning dels att inkomsten visas vara underkastad direkt
beskattning i hemviststaten, dels ock att hemviststaten ävenledes underkastar
inkomst av samma slag beskattning vid källan (artikel 9, punkt 2).
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
De nyss återgivna reglerna synas ändamålsenliga, såvitt angår aktieinkomster.
Båda länderna belägga nämligen dylika inkomster med kupongskatt.
För den skattskyldiges del blir det slutliga resultatet, att han betalar
full skatt i hemviststaten och en till 5 procent reducerad kupongskatt i
det andra landet.
Emellertid beläggas i Schweiz jämväl vissa ränteutbetalningar in. m. med
kupongskatt, medan detta icke är fallet i Sverige. En svensk betalningsmottagare
har sålunda att i Sverige erlägga full skatt för sådan ränteinkomst
samtidigt som han i Schweiz blir föremål för beskattning vid källan;
någon reduktionsrätt föreligger icke i ett dylikt fall, eftersom Sverige icke
för närvarande uttager kupongskatt annat än å aktieutdelningar. I de nu
ifrågavarande fallen skulle alltså dubbelbeskattning alltjämt komma att
föreligga. Självfallet är detta icke helt tillfredsställande. Emellertid bör
framhållas dels att de förevarande bestämmelserna icke få bedömas som
en isolerad fråga utan som ett led i den allmänna uppgörelsen angående
fördelning av beskattningsrätten, dels ock att full reciprocitet och undanröjande
i allt väsentligt av dubbelbeskattningen inträda, om och när Sverige
inför kupongskatt på ränteutbetalningar till utländska fordringsägare.
Vid nu angivna förhållanden synas de föreslagna bestämmelserna kunna
godtagas.
Vad angår inkomst av rörelse, utövad vid fasta driftställen i båda staterna,
gäller enligt bl. a. det svensk-norska avtalet, att vardera staten äger
beskatta den del av inkomsten, som förvärvas från fast driftställe inom den
statens område. Motsvarande regel gäller enligt nu förevarande förslag till
avtal för undvikande av dubbelsbeskattning beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet (artikel 4, punkt 3). Emellertid gäller enligt nämnda avtalsförslag
(slutprotokollet till artikel 4, punkt 5) att vid uppdelningen av
inkomsten i regel 10 procent därav först skall tilldelas den stat, där företaget
har sitt säte, dock endast under förutsättning att en väsentlig del avledningen
är därmed förbunden. Föreligga särskilda förhållanden, kan
nämnda andel höjas i skälig mån, dock högst till 20 %.
De nyssnämnda, i avtalsförslaget intagna bestämmelserna angående tilldelning
av viss procentuell andel åt den stat, där vederbörande företag har
sitt säte, innebära för Sveriges vidkommande en nyhet. Emellertid bör framhållas,
att i viss mån likartade bestämmelser återfinnas i 58 § kommunalskattelagen,
såvitt angår fördelning av rörelsevinst mellan skilda kommuner.
I 58 § sista stycket stadgas sålunda, att beträffande rörelse av annat
slag än de förut i paragrafen särskilt angivna inkomsten beskattas till 5
procent eller, där omständigheterna därtill föranleda, högre procent i den
kommun, där huvudkontor funnits, samt i övrigt i de kommuner, där fast
driftställe begagnats. Bland annat med hänsyn härtill synes den förevarande
avtalsbestämmelsen kunna godtagas.
Beträffande inkomst av tjänst gäller enligt det svensk-norska avtalet, att
beskattningsrätten tillkommer bosättningsstaten. Såsom jag anförde till
statsrådsprotokollet för den 20 juni 1947 (prop. 1947: 325) vid anmälan av
27
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
det svensk-norska skatteavtalet, vore det emellertid med gällande svenska
skatte- och uppbördssystem bäst överensstämmande, om beskattningsrätten
i stället förklarades tillkomma den stat, där verksamheten utövades. Jag
framhöll i anslutning därtill, att vid de svensk-norska förhandlingarna ombuden
varit ense om att, så snart de tekniska förutsättningarna därför å
norsk sida förelåge, avtalet borde ändras så att arbetsinkomster konnne
att beskattas i den av staterna, där arbetet utfördes.
I det nu förevarande förslaget till avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet stadgas (artikel 6,
punkt 1) att inkomst av osjälvständig förvärvsverksamhet i regel beskattas
allenast i den stat, inom vars område den personliga verksamhet utövas,
från vilken inkomsten härrör. I förslaget har sålunda upptagits den princip,
som enligt vad jag i nyssnämnda sammanhang anförde är att anse såsom
för Sveriges del önskvärd.
Förslaget till avtal beträffande skatter å inkomst och förmögenhet avses
å svensk sida skola tillämpas första gången beträffande de skatter, som
utgå på grund av 1949 års taxering. Detta innebär att, i den mån beskattningsrätten
med avseende å viss inkomst vid nämnda taxering befinnes
tillkomma Schweiz, de i Sverige under år 1948 för inkomsten uttagna preliminärskatterna
skola i författningsenlig ordning restitueras. Avtalet avses
icke skola tillämpas beträffande eftertaxeringar för år 1948 eller tidigare år.
— I fråga om kupongskatt avses en särskild regel skola gälla. Beträffande
sådan skatt stadgas nämligen, att avtalet första gången skall tillämpas på
skatter å sådan inkomst av kapital, som under år 1949 blir tillgänglig för
lyftning och som icke redan tidigare förskottsvis utbetalats.
Motsvarande regler gälla i fråga om avtalets ikraftträdande med avseende
å schweiziska skatter.
Avtalet angående skatter å kvarlåtenskap avses skola tillämpas å alla
sådana fall, då vederbörande arvlåtare respektive testator avlidit efter avtalets
ikraftträdande.
Med framhållande av att de föreslagna avtalen vore ägnade att främja
de ekonomiska förbindelserna mellan Sverige och Schweiz — och under
erinran att det torde ankomma på t. f. chefen för utrikesdepartementet, statsministern
Erlander, att göra framställning rörande avtalens undertecknande
— hemställer föredragande departementschefen härefter, att Kungl. Maj :t
för sin del måtte, med förut angiven jämkning, godkänna förslagen till avtal
mellan de båda länderna för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet ävensom å kvarlåtenskap jämte
de till avtalen börande slutprotokollen.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Nils G russ.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
ParateringsprotokoII
till avtalen mellan Konungariket Sverige
och Schweiziska Edsförbundet
för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst och
förmögenhet ävensom beträffande
skatter å kvarlåtenskap.
1. Under tiden från och med den
19 april till och med den 5 maj 1948
hava förhandlingar ägt rum i Bern
mellan en svensk och en schweizisk
delegation, vilka förhandlingar lett
till utarbetande av på tyska språket
avfattade förslag till avtal (slutprotokoll
härunder inbegripna) för undvikande
av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,
resp. beträffande skatter å
kvarlåtenskap. De tyska texterna till
dessa avtalsförslag hava paraferats,
vart och ett i två exemplar, av undertecknade
delegationer.
2. De båda delegationerna förklara
härmed, att de paraferade avtalstexterna
motsvara deras gemensamma
vilja. Den svenska delegationen skall
snarast möjligt låta överlämna till den
schweiziska beskickningen i Stockholm
för vidare befordran till den
schweiziska delegationen en med de
paraferade tyska texterna överensstämmande
avfattning på svenska
språket av vartdera avtalsförslaget.
Dessa svenska texter skola likaledes
paraferas och därefter betraktas som
i varje avseende likvärdiga med den
tyska avfattningen.
3. De båda delegationerna skola
göra sitt bästa för att vederbörande
myndigheter i de båda staterna skola
meddela bemyndigande till skyndsamt
undertecknande av de båda avtalsförslagen.
Undertecknandet skall
Bilaga.
Paraphierungs-Protokoll
zu den Abkommen zwischen der
Schweizerischen Eidgenossenschaft
und dem Königreich Schweden zur
Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Steuern vom
Einkommen und vom Vermögen
sowie auf dem Gebiete der Erbschaftssteuern.
1. In der Zeit vom 19. April bis 5.
Mai 1948 haben in Bern zwischen
einer schweizerischen und einer
schwedischen Delegation Verhandlungen
stattgefunden, die zur Ausarbeitung
in deutscher Sprache abgefasster
Entwiirfe zu je einem Abkommen
(einschliesslich Schlussprotokoll)
iiber die Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der
Steuern vom Einkommen und vom
Vermögen sowie auf dem Gebiete der
Erbschaftssteuern gefuhrt haben. Die
deutschen Texte dieser Abkommensentwiirfe
sind von den unterzeichneten
Delegationen in je zwei Exemplaren
paraphiert worden.
2. Die beiden Delegationen erklären
hiermit, dass die paraphierten
Abkonunenstexte ihrem gemeinsamen
Willen entsprechen. Die schwedische
Delegation wird der schweizerischen
Gesandtschaft in Stockholm zuhanden
der schweizerischen Delegation
baldmöglichst je eine mit den paraphierten
deutschen Texten iibereinstimmende
schwedische Fassung
der beiden Entwiirfe zukommen lassen.
Diese schwedischen Texte sollen
gleichfalls paraphiert und hernach
als der deutschen Fassung in jeder
Beziehung gleichwertig betrachtet
werden.
3. Die beiden Delegationen werden
sich dafiir einsetzen, dass die
zuständigen Behörden ihrer Staaten
die Ermächtigung zur baldigen Unterzeichnung
der beiden Abkommensentwiirfe
erteilen. Die Unterzeich
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
29
äga rum i Stockholm och, såvitt det
överhuvud är möjligt, ske i så god
tid, att avtalet för undvikande av
dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet kan
träda i kraft vid den i sagda avtal
Art. 14, punkt 3, första meningen angivna
tidpunkten.
4. Skulle vederbörlig myndighet i
en av de båda staterna icke meddela
bemyndigande till undertecknande av
de paraferade avtalsförslagen, skola
så snart som möjligt nya förhandlingar
upptagas i Stockholm, såframt
icke hindren för bemyndigandet kunna
hävas genom brevväxling.
5. Till förtydligande av bestämmelserna
om den reglering av beskattningen,
som förutses i förslaget
till avtal för undvikande av dubbelbeskattning
beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet jämte dithörande
slutprotokoll, förklara de båda
delegationerna överensstämmande följande:
a)
Inkomster, som äro föremål för
direkt beskattning i Schweiz, skola i
Sverige icke heller vara underkastade
preliminära skatter; i strid häremot
uppburna preliminära skatter skola
från svensk sida restitueras.
Om beskattningsrätten beträffande
sådana inkomster, som i Sverige äro
föremål för 1949 års taxering, enligt
avtalet tillkommer Schweiz, skola
därå belöpande, i Sverige preliminärt
uttagna skatter restitueras enligt det
i svenska författningar reglerade förfarandet.
b) Det antecknas som ostridigt, att
den svenska delegationen vid biträdande
av den i punkt 6 av slutprotokollet
till Art. 4 angivna regleringen
av beskattningen utgått ifrån, att vid
tidpunkten för detta protokolls undertecknande
intet schweiziskt livförsäkringsbolag
hade fast driftställe i
Sverige. Angivna bestämmelse i slutprotokollet
skall utgöra föremål för
nung soll in Stockholm stattfinden
und wenn immer möglieh so friihzeilig
erfolgen, dass das Abkommen iiber
die Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Steuern
vom Einkominen und vom Vermögen
auf den in Art. 14, Abs. 3, Satz 1 bezeichneten
Zeitpunkt in Kraft treten
kann.
4. Sollte die zuständige Behörde
eines der beiden Staaten die Ermächtigung
zur Unterzeichnung der paraphierten
Abkommensentwurfe nicht
erteilen, so wären so bald als möglieh
in Stockholm neue Verhandlungen
aufzunehmen, sofern die der Ermächtigung''
entgegenstehenden Hindernisse
nicht auf brieflichem Wege behoben
werden können.
5. Zur Erläuterung der im Entwurf
zu einem Abkommen iiber die
Vermeidung der Doppelbesteuerung
auf dem Gebiete der Steuern vom Einkominen
und vom Vermögen sowie
im dazugehörigen Schlussprotokoll
vorgesehenen Regelung erklären die
beiden Delegationen ubereinstimmend
folgendes:
a. Einkiinfte, die der direkten
Besteuerung in der Schweiz unterliegen,
sollen in Schweden auch nicht
den Präliminarsteuern unterworfen
sein; im Widerspruch damit erhobene
Präliminarsteuern werden schwedischerseits
zuriickerstattet.
Kommt das Besteuerungsrecht hinsichtlich
solcher Einkiinfte, die in
Schweden Gegenstand der Veranlagung
des Jahres 1949 bilden, nach
dem Abkommen der Schwreiz zu, so
werden die entsprechenden in Schweden
präliminar entrichteten Steuern
nach dem durch das schwedische
Gesetz geregelten Verfahren zuruckerstattet.
b. Es wird festgestellt, dass die
schwedische Delegation bei ihrer
Zustimmung zu der in Abs. 0 des
Schlussprotokolls zu Art. 4 getroffenen
Regelung davon ausgegangen ist,
dass im Zeitpunkt der Unterzeichnung
dieses Protokolls keine sebweizeriscbe
Lebensversicherungsgesellscliaft
in Schweden eine Betriebsslätte
unterbält. Die erwäbnte Be
-
30
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
nya förhandlingar, så snart detta synes
önskvärt till följd av den för närvarande
under förberedelse varande
omarbetningen av den svenska lagstiftningen
rörande försäkringsbolagens
beskattning.
c) Vid utformande av restitutionsförfarandet
enligt Art. 9 punkt 2
skall tagas hänsyn till att skattemyndigheten
i gäldenärsstaten bör avgöra
restitutionsansökningar snarast möjligt.
I övrigt skola de högsta förvaltningsmyndigheterna
i de båda staterna
utan uppskov medelst brevväxling
komma överens om detaljerna i
restitutionsförfarandet (slutbehandling
av förfarandet, formulär, intyg
o. s. v.).
d) Som sådana skatter å inkomst
av kapital, som enligt Art. 9 punkt 2
skola restitueras, anses för närvarande,
för Sveriges del kupongskatt å
aktieutdelningar och för Schweiz’ del
kupongskatt (Couponabgabe) och förskottsvis
uppburen skatt (Verrechnungssteuer),
i den mån de avse aktieutdelningar.
e) Avtalet tillämpas jämlikt Art.
12 b) och c) icke på eftertaxeringar,
som avse tiden före avtalets ikraftträdande.
6. Av detta protokoll skall den
svenska delegationen så snart som
möjligt föranstalta om en svensk avfattning,
som, sedan den undertecknats
av de båda delegationerna, äger
samma giltighet som den föreliggande
tyska texten.
Upprättat i Bern den 5 maj 1948 i
två exemplar för de båda delegationernas
räkning.
Den svenska delegationen:
Rolf Dahlgren. Otto Ekenberg.
G. Sandström.
Den schweiziska delegationen:
Ernst Wyss.
W. Hofer.
stimmung des Schlussprotokolls soll
Gegenstand neuer Verhandlungen bilden,
sobald solche infolge der gegenwärtig
in Vorbereitung befindlichen
Neuregelung der schwedischen Gesetzgebung
iiber die Besteuerung der
Versicherungsgesellschaften als angezeigt
erscheinen.
c. Bei der Ausgestaltung des Riickerstattungsverfahrens
nach Art. 9,
Abs. 2 soll darauf Bedacht genommen
werden, dass die Steuerbehörde
des Schuldnerstaates den Riickerstattungsantrag
tunlichst bald erledigt.
Im iibrigen werden sich die obersten
Verwaltungsbehörden der beiden
Staaten unverziiglich auf brieflichem
Wege iiber die Einzelheiten des
Riickerstattungsverfahrens (Abwicklung
des Verfahrens, Formulare, Ausweise
usw.) ver ständigen.
d. Als Steuer auf Erträgnissen beweglichen
Ivapitalvermögens, die im
Sinne von Art. 9, Abs. 2 zuriickerstattet
wird, gelten derzeit schweizerischerseits
die Couponabgabe und die
Verrechnungssteuer, soweit sie sich
auf Aktiendividenden beziehen,
schwedischerseits die Couponsteuer
(kupongskatt) auf Aktiendividenden.
e. Das Abkommen findet im Sinne
des Art. 12, lit. b und c keine Anwendung
auf Nachveranlagungen, die
sich auf die Zeit vor dem Inkrafttreten
des Abkommens beziehen.
6. Von diesem Protokoll wird die
schwedische Delegation so bald als
möglich eine schwedische Fassung
erstellen, der nach Unterzeichnung
durch die beiden Delegationen
gleicher Wert zukommt wie dem
vorliegenden deutschen Text.
Ausgefertigt in Bern, am 5. Mai
1948, in zwei Exemplaren zuhanden
der beiden Delegationen.
Die schweizerische Delegation:
Ernst Wyss.
W. Hof er.
Die schwedische Delegation:
Rolf Dahlgren. Otto Ekenberg.
G. Sandström.
Kungl. Maj.ts proposition nr 306.
31
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 15 oktober 1948.
N är varande:
Statsministern Erlander, t. f. chef för utrikesdepartementet, statsråden Wigforss,
Sköld, Quensel, Danxelson, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson,
Mossberg, Weijne, Kock.
Under erinran, att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av chefen
för finansdepartementet beslutat godkänna ett förslag till avtal mellan
Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande skatter
å inkomst och förmögenhet ävensom å kvarlåtenskap, jämte tillhörande
slutprotokoll,
hemställer statsministern och t. f. chefen för utrikesdepartementet, efter
gemensam beredning med chefen för finansdepartementet, att Kungl. Maj :t
måtte bemyndiga honom att för Sveriges del underteckna avtal i ämnet jämte
tillhörande slutprotokoll.
Till vad statsministern och t. f. chefen för utrikesdepartementet
sålunda hemställt, vari övriga statsrådsledamöter
förena sig, behagar Hans Maj :t Konungen lämna bifall.
Ur protokollet:
Tore Högstedt.
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 306.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Drottningholms slott den 22
oktober 19i8.
N ärvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg, Nilsson,
Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.
Sedan Kungl. Maj:t den 15 oktober 1948 bemyndigat t. f. chefen för utrikesdepartementet,
statsministern Erlander, att för Sveriges del underteckna
avtal mellan Sverige och Schweiz för undvikande av dubbelbeskattning beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet samt å kvarlåtenskap jämte
tillhörande slutprotokoll av en lydelse svarande mot de förslag, Kungl. Maj :t
tidigare samma dag för sin del godkänt, ha nämnda avtal med tillhörande
slutprotokoll den 16 oktober 1948 blivit vederbörligen undertecknade.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad jag den 15
oktober 1948 anfört i ärendet, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå
riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal och slutprotokoll;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det för
genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga
ändringar i verkställda taxeringar, vare sig de avse statliga
eller kommunala skatter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Hans Wenker.
488268. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag, 1948.