Kungl. Maj:ts proposition nr 305.

1

Nr 305.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till
förordning om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen
den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets
ansvarighet för försändelser och medel, som
mottagits till postbefordran; given Drottningholms
slott den 15 oktober 1948.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 §
3 mom. förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet
för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

1—1947 48 Bihang till riksdagens protokoll 1948. 1 samt. Nr 305.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 305.

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934
(nr 168) angående postverkets ansvarighet för försändelser
och medel, som mottagits till postbefordran.

Härigenom förordnas, att 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934 angående
postverkets ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till
postbefordran, skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse:)

8 §•

3 mom. Anspråk på ersättning för
medel, som icke blivit av postverket
i behörig ordning redovisade, skall
skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen,

när fråga är om postanvisnings-,
postförskotts- eller inkasseringsmedel,
före utgången av kalenderåret näst
efter det, under vilket inbetalningen
till postverket skett, och,

när fråga är om postgiromedel,
före utgången av tredje kalenderåret
näst efter det, under vilket inbetalningen
skett eller uppdrag om girering
eller kontant utbetalning bokförts
å postgirokonto.

I särskilda---framställts se:

(Föreslagen lydelse:)

8 §•

3 mom. Anspråk på ersättning för
medel, som icke blivit av postverket
i behörig ordning redovisade, skall
skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen,

när fråga är om postanvisnings-,
postförskotts- eller inkasseringsmedel,
före utgången av kalenderåret näst
efter det, under vilket inbetalningen
till postverket skett, och,

när fråga är om postgiromedel,
före utgången av andra kalenderåret
näst efter det, under vilket inbetalningen
skett eller uppdrag om girering
eller kontant utbetalning bokförts
å postgirokonto.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1949; dock skall bestämmelsen
i fråga om postgiromedel
icke äga tillämpning beträffande inbetalning,
girering eller utbetalning,
som verkställts före nämnda dag.

Kungl. Maj-.ts proposition nr 305.

3

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Drottningholms
slott den 15 oktober 1948.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne, Kock.

Departementschefen, statsrådet Nilsson anför:

I förordningen angående postgirorörelsen den 11 juli 1924 (nr 378) funnos
inga särskilda bestämmelser angående preskriptionstid för postgiromedel.
För dessa gällde därför den allmänna tioårspreskriptionen, varav följde att
postgirots betalningskort måste förvaras under lika lång tid. Genom kungörelsen
den 30 november 1931 (nr 358) förordnades, att anmälan om ersättningsanspråk
beträffande postgiromedel skulle göras inom tre år utöver betalningsåret.

Bestämmelsen angående postverkets ansvarighet för postgiromedel har
sedermera sammanförts med övriga för postverket gällande ansvarighetsbestämmelser
i förordningen den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets
ansvarighet för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran. I
8 § 3 mom. av sagda förordning stadgas sålunda bl. a., att »anspråk på ersättning
för medel, som icke blivit av postverket i behörig ordning redovisade,
skall skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen, när fråga är om postgiromedel,
före utgången av tredje kalenderåret näst efter det, under vilket inbetalningen
skett eller uppdrag om girering eller kontant utbetalning bokförts
å postgirokonto. I särskilda fall må emellertid generalpoststyrelsen, med avseende
å förekommande omständigheter, medgiva ersättningens utbetalande,
ehuru anspråket framställts senare.»

Generalpoststyrelsen. I skrivelse den 17 september 1948 har generalpoststyrelsen
hemställt om sådan ändring av bestämmelserna i 8 § sistnämnda
förordning, att anspråk på ersättning för postgiromedel, som icke blivit av
postverket i behörig ordning redovisade, skulle skriftligen anmälas till generalpoststyrelsen
före utgången av andra kalenderåret näst efter det, under
vilket inbetalningen skett eller uppdrag om girering eller kontant utbetalning
bokförts å postgirokonto; dock att ändringen icke skulle äga tillämpning
beträffande inbetalning, girering eller utbetalning, tsom verkställts före
den 1 januari 1949.

Såsom motivering för sin framställning anför styrelsen, att postgirot sedan
tiden för utfärdandet av nu gällande ansvarighetsbestämmelser utvecklats
oerhört kraftigt. Under år 1947 bokfördes sålunda å postgirokontona sam -

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 305.

manlagt 96 miljoner kort, vilket antal årligen ökades med några miljoner.
Medan å postgirokontoret år 1934 förvarats inalles 100 miljoner kort (för
åren 1931—34), komme kortarkivet vid utgången av innevarande år att inrymma
470 miljoner kort. Ökningen av antalet kort medförde en proportionellt
jämförbar ökning även av antalet journaler, vari inbetalnings- och utbetalningskort
bokfördes, varförutom givetvis andra redovisningshandlingar
och arbetspapper ökades med det växande antalet kort. Arkivmaterialet måste,
om det skulle kunna vara tillgängligt för undersökningar, förvaras uppställt
på hyllor, vilket krävde ett mycket stort utrymme.

Postgirokontoret, fortsätter styrelsen, lede sedan länge av otillräckliga
arbetslokaler och nödvändiga utrymmen i övrigt. Av postgirohusets båda
källarvåningar hade den ena måst till en mindre del apteras till arbetslokaler
och till större delen användas till kläd- och toilettrum för postgirokontorets
och delvis postsparbankens sammanlagt över 3 500 tjänstemän. Enda återstående
arkivutrymme funnes i den undre källarvåningen, i vilken dock samtidigt
måst beredas plats för förråd av blanketter och förbrukningsartiklar
m. m. Rådande nödläge hade därför föranlett förhyrning av lokalutrymmen
i källarvåningar på skilda håll i staden. Betalningskorten borde dock
icke gärna arkiveras på olika håll och under provisoriska förhållanden. Skulle
den undre källarvåningen i postgirohuset hastigt behöva tagas i anspråk -såsom
skyddsrum — något vartill den ursprungligen vore avsedd och inredd —
bleve situationen ohållbar. Generalpoststyrelsen hade av nu beskrivna förhållanden
föranletts ifrågasätta, huruvida icke ansvarighets- och därmed förvaringstiden
för postgirokorten borde kunna avkortas. Styrelsen hade låtit
undersöka, i vilken omfattning reklamationer av postgirolikvider avsett sådana
av så gammalt datum, att likvidhandlingama icke skulle vid reklamationstillfället
hava varit i behåll, därest ansvarighets-, resp. förvaringstiden
varit endast två år. Det hade därvid visat sig, att dylika reklamationer varit
mycket fåtaliga och i allmänhet gällt smärre belopp. Postgirokunderna skulle
icke lida något avsevärt men genom en inknappning av ansvarighetstiden till
två år, särskilt som styrelsen hade rätt att medgiva ersättnings utbetalande
ehuru anspråk därå framställdes efter ansvarighetstidens utgång.

Departementschefen. Generalpoststyrelsens nu föreliggande framställning
har föranletts av starkt ökade arki veringssvårigheter beträffande postgirohandlingar.
Såsom styrelsen framhållit ha reklamationer, avseende postgirolikvider
av äldre datum än två år utöver betalningsåret, varit synnerligen fåtaliga.
Sålunda hänförde sig av ca 8 900 under år 1947 inkomna reklamationer
endast 25 till likvider, verkställda under år 1944. Undersökningarna med anledning
av dessa reklamationer gåvo positivt resultat i elva fall, omslutande
ett sammanlagt belopp av 630 kronor. I detta sammanhang kan även erinras
om, att för postanvisningsrörelsen ända sedan år 1914 ansvarighetstiden utan
olägenhet varit begränsad till endast ett år.

Med hänsyn till att generalpoststyrelsen även i fortsättningen skall äga

Kungl. Maj:ts proposition nr 305.

5

möjlighet att, med avseende å förekommande omständigheter, i särskilda fall
medgiva utbetalande av ersättning, ehuru anspråk framställts för sent, torde
ett genomförande av styrelsens förslag icke böra möta betänkligheter. Jag
anser mig därför böra biträda generalpoststyrelsens förslag om ändrad lydelse
av 8 § 3 mom. förordningen den 18 maj 1934 angående postverkets ansvarighet
för försändelser och medel, som mottagits till postbefordran, vilken förordning
riksdagen antagit. Då de nya bestämmelserna böra träda i kraft vid
ingången av nästa kalenderår, torde proposition i ämnet böra föreläggas 1948
års höstriksdag.

Föredraganden hemställer härefter, att ett i enlighet med vad sålunda anförts
upprättat förslag till förordning om ändrad lydelse av 8 § 3 mom. förordningen
den 18 maj 1934 (nr 168) angående postverkets ansvarighet för
försändelser och medel, som mottagits till postbefordran måtte genom proposition
föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att proposition av
den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till
riksdagen.

Ur protokollet:

Stig Salomonson.