Statsutskottets utlåtande nr 239.

1

Nr 239.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
befrielse från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift
för elektrisk kraft.

(2:a avd.)

I propositionen nr 301 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 15
oktober 1948, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet
med vad föredragande statsrådet anfört, medgiva befrielse från skyldighet
att erlägga överuttagningsavgift för elektrisk kraft.

Enligt lagen den 12 december 1941 (nr 925) om reglering av förbrukningen
av elektrisk kraft och gas, vilken lag jämlikt lagen den 2 april 1948
(nr 134) gäller till och med den 30 juni 1949, må, därest tillgång på elektrisk
kraft ej förslår att tillgodose behovet därav, Kungl. Maj :t eller, efter
Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens bränslekommission meddela föreskrift
om kraftens fördelning mellan förbrukarna samt om användningen i övrigi
av tillgänglig kraft. Tillämpning av lagens bestämmelser är beroende av
särskilt förordnande. I lagens 4 § stadgas, att föi''brukare av elektrisk kraft,
som uttager större myckenhet kraft än han enligt meddelad föreskrift äger
uttaga, skall där Kungl. Maj :t så förordnar vara skyldig att för den myckenhet
kraft, som uttages utöver den enligt föreskriften medgivna, erlägga
förutom till kraftföretaget utgående avgift en särskild överuttagningsavgift.
Denna avgift utgår enligt grunder, som Kungl. Maj :t bestämmer, och tillfaller
kronan. Ägare eller innehavare av kraftföretag är jämlikt 5 § skyldig
att enligt av bränslekommissionen meddelade bestämmelser uppbära och
till kommissionen redovisa överuttagningsavgifter för elektrisk kraft som
för mycket uttagits från företaget. Enligt 6 § skola bestämmelserna rörande
elektrisk kraft äga motsvarande tillämpning beträffande gas.

Genom kungörelse den 12 december 1941 (nr 926) förordnade Kungl.
Maj:t med stöd av riksdagens beslut, att vad i 2—6 §§ ifrågavarande lag
stadgades tills vidare skulle äga tillämpning.

Med stöd av förenämnda lag utfärdade Kungl. Maj:t den 29 augusti 1947
kungörelse (nr 612) angående reglering av förbrukningen av elektrisk kraft.
Enligt denna kungörelse äger bränslekommissionen att, i den mån så påkallas
av bristande tillgång på elektrisk kraft, meddela föreskrifter angående
dels fördelning av elektrisk kraft mellan förbrukare, dels ock inI
—Bihang till riksdagens protokoll 19>t8. 0 sand. Nr 239.

2

Statsutskottets utlåtande nr 239.

skränkning i rätten att använda elektrisk kraft för vissa angivna ändamål.
Förbrukare av elektrisk kraft skall, därest han uttager större myckenhet
kraft än han enligt meddelad föreskrift äger uttaga, vara skyldig att för
överuttagning erlägga, förutom till kraftföretaget utgående avgift, sådan
ö\ ei uttagningsavgift som avses i 4 § förenämnda lag. överuttagningsavgiften
skall utgöra 75 öre per kilowattimme.

Bränslekommissionen beslöt därefter med stöd av det erhållna bemyndigandet,
att elransonering under hösten 1947 skulle införas i hela landet
med undantag för Gotland. Från ransoneringen undantogos vissa konsumenter.

Ransoneringen gällde hela vintern 1947/48. Genom beslut av bränslekommissionen
upphävdes ransoneringen från och med den 1 april 1948 för
storindustrien och från och med den 1 maj samma år för övriga konsumenter.

Inom bränslekommissionen har upprättats en den 2 oktober 1948 dagtecknad
promemoria, av vilken framgår, att behandlingen av frågor rörande
överuttagning av elektrisk kraft inom storindustrien slutförts utom i två
fall, där vederbörande företag hos Kungl. Maj :t överklagat bränslekommissionens
beslut. Överuttagningsavgifter ha inom storindustrien i övrigt erlagts
av 23 företag med ett sammanlagt belopp av 80 167 kronor 50 öre.

I fråga om övriga konsumenter har bränslekommissionen ännu icke erhållit
redovisning från samtliga kraftleverantörer. Kommissionen anser sig
emellertid kunna uppskatta de av kraftleverantörerna debiterade överuttagningsavgifterna
till sammanlagt i runt tal 1 000 000 kronor. Hos bränslekommissionen
föreligga för närvarande ansökningar från ett antal konsumenter
om befrielse från skyldigheten att erlägga påförda överuttagningsavgifter,
varvid såsom skäl åberopats bristande ekonomiska möjligheter.
Vidare förekomma fall, där åldringar och utlänningar kunna antagas icke
ha förstått ransoneringsbestämmelserna. Bränslekommissionen anser, att
den påförda överuttagningsavgiften i många fall skäligen bör jämkas eller,
i undantagsfall, helt avskrivas.

Föredragande statsrådet har för egen del anfört huvudsakligen följande.

Genom de hos bränslekommissionen föreliggande framställningarna om
befrielse från skyldigheten att betala överuttagningsavgifter aktualiseras
spörsmålet om eventuellt efterskänkande av sådana avgifter. Bränslekommissionen
har anfört, att i många fall sådana omständigheter föreligga, att
befrielse från eller nedsättning av avgiften kan anses motiverad ur skälighetssynpunkt.
Enligt hittills tillämpade grunder för avgörande av frågor om
efterskänkande av kronans fordringar torde emellertid Kungl. Maj:t icke
äga befogenhet att utan riksdagens medgivande avstå från kronans rätt i
dylika fall. Då det måste anses angeläget att kunna lösa nu föreliggande
spörsmål utan onödig tidsutdräkt, synes riksdagens medgivande till efterskänkande
av kronans rätt i dessa fall böra inhämtas, utan att man avvaktar
resultaten av mera vittsyftande utredningar angående formerna och
förutsättningarna för avstående av kronans fordringar. Jag vill i detta

Statsutskottets utlåtande nr 239.

3

sammanhang erinra om, att 1947 års riksdag — med bifall till Kungl. Maj :ts
i propositionen nr 53 framlagda förslag —- bemyndigat Kungl. Maj :t att
medgiva befrielse från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift för gas.

Därest riksdagen lämnar Kungl. Maj :t det nu ifrågasatta medgivandet,
skulle det givetvis vara lämpligast att utan avseende å de olika skäl, som
kunna åberopas för efterskänkande av kronans rätt, meddela bestämmelser
om generell befrielse från skyldigheten att erlägga till betalning förfallen
överuttagningsavgift, enär man härigenom skulle vinna ett förenklat administrativt
tillvägagångssätt utan särskilda ansökningsförfaranden med
därmed förenade ståndpunktstaganden från fall till fall. Emellertid är jag
med hänsyn till att samma skäl skulle kunna åberopas för en generell eftergift
även i andra fall av likartat slag icke beredd att förorda en dylik allmän
befrielse från betalningsskyldigheten. Efterskänkande av kronans
fordran för överuttagningsavgift för elektrisk kraft synes därför, liksom
fallet var, då det gällde gasen, endast böra ifrågakomma efter särskild ansökning,
där sådana omständigheter föreligga att en eftergift kan anses
skälig.

Utskottet, som ansett sig böra tillstyrka bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande
förslag, får hemställa,

att riksdagen må bemyndiga Kungl. Maj :t att, i enlighet
med vad föredragande statsrådet i statsrådsprotokollet över
folkhushållningsärenden för den 15 oktober 1948 anfört,
medgiva befrielse från skyldighet att erlägga överuttagningsavgift
för elektrisk kraft.

Stockholm den 11 november 1948.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Larsson, Karl Andersson, Andrén, Mannerskantz, Heiding, Gustaf Iwar
Anderson, Berling, Johan Eric Ericson, Gustav Emil Andersson och fröken
Osvald; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Törnkvist, Svensson
i Grönvik, Ward, Malmborg i Skövde, Bergström, Falla, Andersson i
Malmö, Rubbestad, Wallentheiin, Staxäng och Petterson i Degerfors.