Andra lagutskottets utlåtande nr 59.
5
Nr 59.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts •proposition med
förslag till lag om. ändring av övergångsbestämmelserna
till lagen den 18 april 1935 (nr 113) med
vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Genom en den 8 oktober 1948 dagtecknad proposition, nr 299, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t under åberopande av propositionen bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändring av övergångsbestämmelserna till lagen den 18 april 1935
(nr 113) med vissa bestämmelser om arbetsförmedling.
Härigenom förordnas, med ändring av vad i övergångsbestämmelserna till
lagen den 18 april 1935 med vissa bestämmelser om arbetsförmedling finnes
stadgat däremot stridande, att enskild person eller annan, som vid 1949 års
utgång med behörigt tillstånd bedriver arbetsförmedling i förvärvssyfte, må
av arbetsmarknadsstyrelsen beviljas förlängning av tillståndet i den ordning
och på de villkor som angivas i nämnda övergångsbestämmelser, dock icke
längre än till den 1 januari 1955.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1949.
I fråga om de skäl, som anförts till stöd för lagförslaget, får utskottet, i
den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.
Bestämmelserna i lagen den 18 april 1935 (nr 113) med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling stå i nära överensstämmelse med stadgandena i det å
den internationella arbetsorganisationens konferens år 1933 antagna förslaget
till konvention (nr 34) angående avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer,
vilken konvention för Sveriges del trädde i kraft den 1 januari 1937.
I skrivelse den 4 mars 1948 har arbetsmarknadsstyrelsen ifrågasatt, huruvida
icke i den svenska lagstiftningen kunde medgivas en förlängning av
avvecklingstiden för i förvärvssyfte drivna privata arbetsförmedlingsbyråer.
Över arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse ha efter remiss yttranden avgivits
av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen, delegationen för det internationella
socialpolitiska samarbetet, yrkeskvinnors samarbetsförbund, hembiträdesföreningarnas
centralkommitté, Folkets parkers centralorganisation,
2117 48
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 59.
svenska musikerförbundet och svensk sjuksköterskeförening, varjämte tillfälle
att avgiva yttrande beretts Sveriges arbetsgivareförening för hotell och
restauranger samt Sveriges hotell- och restaurangpersonals förbund.
Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, har i frågan anfört
bland annat följande:
»1935 års lagstiftning om privata avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer
innebär att i vinstsyfte bedrivna dylika byråer skola vara helt avskaffade vid
1950 års ingång. Den avvecklingsperiod som sålunda medgivits närmar sig
nu sitt slut. Av arbetsmarknadsstyrelsens skrivelse framgår emellertid att
det alltjämt finnes kvar en del i förvärvssyfte drivna arbetsförmedlingsbyråer,
och ståndpunkt måste därför tagas till frågan i vad mån särskilda åtgärder
böra vidtagas för att mildra verkningarna av avvecklingen.
I likhet med arbetsmarknadsstyrelsen finner jag det rimligt att möjlighet
öppnas till förlängning av den i övergångsbestämmelserna till 1935 års lag
stadgade avvecklingstiden. Någon erinran häremot har ej gjorts i remissyttrandena.
Huruvida förlängt tillstånd skall, såsom arbetsmarknadsstyrelsen
tänkt sig, begränsas till ömmande fall synes tveksamt. Då det rör sig om ett
ringa antal privata arbetsförmedlare torde en behovsprövning i detta sammanhang
knappast vara påkallad. Behörig hänsyn synes också böra tagas till att
den offentliga arbetsförmedlingen på vissa områden måhända ännu icke kan
anses vara fullt tillfredsställande utbyggd. Särskilt i fråga om sceniska artister
synes alltjämt ett behov föreligga av en privat arbetsförmedlingsverksamhet.
En framflyttning av tidpunkten för de i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmedlingsbyråernas
upphörande kommer i strid med den inledningsvis
omnämnda konventionen i ämnet av år 1933. Den redogörelse för frågan om
en revision av denna konvention, som lämnats i det av delegationen för det
internationella socialpolitiska samarbetet avgivna yttrandet, synes emellertid
ge vid handen, att konventionen vid 1949 års sammanträde med internationella
arbetskonferensen torde komma att revideras i uppmjukande riktning.
Givetvis bör man från svensk sida icke underlåta att framföra sådana förslag
till revision, att den nu ifrågasatta förlängningen av avvecklingsperioden blir
förenlig med konventionen. Det är min avsikt att föranstalta om att yrkanden
i sådan riktning framföras till Internationella arbetsbyrån. I likhet med delegationen
för det internationella socialpolitiska samarbetet finner jag vid angivna
förhållanden en lagändring, som innebär en förlängning av avvecklingsperioden
för i vinstsyfte bedrivna privata arbetsförmedlingsbyråer, kunna
genomföras redan nu. Utsträckningen synes mig lämpligen böra avse tiden
till den 1 januari 1955. Meddelande om en sådan avvikelse från konventionen
bör självfallet, såsom delegationen anfört, tillställas Internationella arbetsbyrån.
Delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet har ifrågasatt,
att den ändring av övergångsbestämmelserna till 1935 års lagstiftning,
som ett ytterligare anstånd med avvecklingen av privata arbetsförmedlings
-
7
Andra lagutskottets utlåtande nr 59.
byråer med vinstsyfte nödvändiggör, skulle träda i kraft först den dag
Konungen bestämmer. Anledningen till detta uttalande synes vara den att
Kungl. Maj:t därigenom skulle kunna avvakta resultatet av de förhandlingar om
revision av 1933 års konvention, som komma att äga rum vid arbetskonferensens
sammanträde sommaren 1949. Emellertid torde det vara önskvärt, att
de personer, som åsyftas med lagändringen, snarast erhålla besked om hur
framtiden kan komma att gestalta sig för dem i här ifrågavarande hänseende.
Jag finner därför anledning saknas att uppskjuta lagändringens ikraftträdande
på sätt delegationen ifrågasatt utan föreslår att densamma får träda i kraft
den 1 januari 1949. Enligt min uppfattning bör — även om mot förmodan
en revision av konventionen icke skulle leda till att denna kommer att medgiva
en sådan förlängd avvecklingsperiod som här föreslås — en så ringa
avvikelse från konventionens bestämmelser som den varom här är fråga
kunna anses försvarlig.»
Utskottet. Enligt det år 1933 antagna förslaget till konvention angående
avgiftskrävande arbetsförmedlingsbyråer skola dylika byråer, som drivas i
vinstsyfte, avskaffas. Konventionen, som efter vederbörlig ratifikation trätt
i kraft för Sveriges vidkommande den 1 januari 1937, innehåller bestämmelser,
vilka maximera tiden för avveckling av vid konventionens ikraftträdande
verksamma byråer, drivna i förvärvssyfte, till högst tretton år. Enligt
den svenska lagstiftningen i ämnet, 1935 års lag med vissa bestämmelser
om arbetsförmedling, får i överensstämmelse härmed tillstånd att bedriva
arbetsförmedling i förvärvssyfte icke beviljas längre än till den 1 januari 1950.
När den sålunda fastställda avvecklingstiden nu närmar sig sitt slut,
återstå alltjämt icke fullt ett femtiotal privata byråer. Yissa av dessa komma
att behövas ännu någon tid framåt, enär de äro verksamma på områden,
där den offentliga arbetsförmedlingen ännu icke hunnit utbyggas i tillräcklig
omfattning. På de av departementschefen anförda skälen synes i den uppkomna
situationen ingen annan praktisk utväg stå till buds än att medgiva
en förlängning av avvecklingstiden. Propositionen innehåller också förslag
om ändring av 1935 års lag i sådan riktning. Denna lösning innebär emellertid
en avvikelse från konventionens regler, om än icke av mera väsentligt slag.
En förutsättning för det vidgade mellanfolkliga samarbete, som eftersträvas
av vårt land, måste vara att ingångna internationella avtal respekteras.
Utskottet ser därför med beklagande, att någon annan lösning av
förevarande spörsmål icke stått att finna än den som anvisas i propositionen.
Under föreliggande omständigheter vill utskottet emellertid icke motsätta
sig det framlagda lagförslagets antagande. Med hänsyn härtill och då förslaget
icke i övrigt givit anledning till erinran får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 299.
Stockholm den 18 november 1948.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 59.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Holmbäck, Forslund, Wistrand,
Sten, Nils Elowsson, Hallagård och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: herrar Olovson i Västerås, Hagård, Hermansson*,
fru Johansson i Norrköping, herrar Larsson i Östersund, Jacobsson i Igelsbo,
Carlsson i Bakeröd* och Lundberg.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Stockholm 1948. K. L. Beckmans Boktryckeri.