4

Jordbruksutskottets utlåtande nr 72.

Nr 12.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ersättning
till djurägare vid bekämpande av sjukdomen
paratyfus hos höns.

I en till riksdagen den 12 november 1948 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 318, har Kungl. Maj :t föreslagit riksdagen medgiva,
att från det å riksstaten under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar: Övriga
utgifter må enligt Kungl. Maj :ts bestämmande utgå ersättning till
djurägare i samband med bekämpande av sjukdomen paratyfus hos höns.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har ägaren av Linköpings kontrollhönseri
Knut Möller anhållit om ersättning av statsmedel med dels 54 471
kronor för 13 418 kycklingar, som nedslaktats och destruerats sedan paratyfus
(typ Salmonella Thompson) utbrutit inom kycklingstammen vid hönseriet,
dels 2 994 kronor 90 öre för kostnader för smittrening.

Omständigheterna i ärendet äro i huvudsak följande.

I maj 1948 konstaterades paratyfus vid hönseriet. Sjukdomen hade troligen
införts genom en kvinnlig praktikant. Trots försök att begränsa sjukdomen
avlivades eller dogo till och med den 1 juni 1948 omkring 6 000 kycklingar.
Värdet av dem har av sökanden uppskattats till omkring 25 000 kronor.
Den föreliggande ansökningen avser icke ersättning för denna förlust.

Sedan länsveterinären i Östergötlands län gjort framställning i saken, avlät
veterinär styrelsen efter samråd med olika myndigheter den 2 juni 1948
telegram till länsstyrelsen i länet av innehåll att hinder icke mötte att under
länsveterinärens kontroll nedslakta kycklingbeståndet. I telegram till länsstyrelsen
den 4 juni 1948 förklarade länsstyrelsen vidare i samråd med medicinalstyrelsen,
att situationen beträffande kycklingarna borde bedömas
enligt bestämmelserna i 45 § 3 mom. hälsovårdsstadgan. I anslutning härtill
nedslaktades samtliga kvarvarande kycklingar eller 13 418 stycken, varefter
kropparna brändes samt burar, inventarier och utrymmen desinficerades.
I samband med slakten värderade länsveterinären de slaktade djuren till
54 471 kronor.

länsveterinären och länsstyrelsen i Östergötlands län, veterinär styr elsen,
medicinalstyrelsen och statskontoret, vilka hörts i ärendet, ha samtliga tillstyrkt
ansökningen eller lämnat den utan erinran.

Veterinärstyrelsen har anfört bland annat följande. Någon veterinär författning
med tillämplighet å annan paratyfus hos höns än hönstyfus existerar
icke för närvarande. Om myndigheternas ingripande skett i ändamål

Jordbruksutskottets utlåtande nr 72-

5

att förebygga spridning av en uteslutande husdjurssjukdom, skulle veterinärstyrelsen
utan tvivel ha med tillstyrkan underställt Kungl. Maj :t sökandens
ersättningsanspråk. Den omständigheten att syftet med oskadliggörandet
av sökandens kycklingar i första hand varit att hindra ytterligare
spridning av en för människor farlig infektion och att oskadliggörandet
alltså skett jämlikt hälsovårdsstadgan bör icke försätta sökanden i sämre
ställning än i det förra fallet.

Departementschefen har anfört följande.

»I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner jag starka billiglietsskäl
tala för att sökanden tillerkännes viss ersättning för de förluster
han åsamkats i samband med bekämpandet av paratyfusepidemien i hans
hönsbesättning. Ersättningen synes lämpligen böra gäldas ur det å riksstaten
för budgetåret 1948/49 under nionde huvudtiteln anvisade förslagsanslaget
å 400 000 kronor till Förekommande och hämmande av smittsamma husdjurssjukdomar:
Övriga utgifter. Då ifrågavarande sjukdom ej är att hänföra
till smittsamma husdjurssjukdomar i egentlig mening samt nedslaktningen
vidtagits i främsta rummet i syfte att hindra att sjukdomen skulle
spridas till människor, torde emellertid riksdagens medgivande till att använda
anslaget för detta ändamål böra inhämtas.

I detta sammanhang torde jag även få erinra om att ytterligare en ansökan
om ersättning för åtgärder, som vidtagits i syfte att bekämpa paratyfus
hos höns, inkommit till Kungl. Maj :t. Detta ärende är för närvarande
föremål för remissbehandling. Det är vidare ej osannolikt att ytterligare
ärenden av detta slag kunna inkomma. Med anledning härav synes det önskvärt,
att det nyss ifrågasatta bemyndigandet ej skall avse allenast förevarande
fall utan göras generellt.»

Utskottet. Utskottet har icke funnit skäl till erinran mot framställningen
och hemställer alltså,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 8 december 1948.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Närvarande: se under utlåtandet nr 71.