Kungl. Maj.ts skrivelse nr 264.

1

Nr 264.

Kungl. Maj.ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande att ett
i statsverkspropositionen under kapitalinvesteringar
bebådat förslag angående räntan å nya egnahemslån
icke kommer att föreläggas riksdagen; given Stockholms
slott den 9 maj 1947.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, giva riksdagen tillkänna,
att proposition angående den i 1947 års statsverksproposition: bil. 30:
kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet under punkt 10, Egnahemslånefonden,
omförmälda frågan rörande storleken av räntan å nya egnahemslån ej
kommer att avlåtas till riksdagen.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Per Edvin Sköld.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å
Stockholms slott den 9 maj 1947.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Sköld, anför efter gemensam
beredning med cheferna för social- och finansdepartementen.

Vid behandlingen i årets statsverksproposition (bil. 30: kapitalbudgeten:
jordbruksdepartementet, p. 10) av frågan om egnahemslåneverksamheten
in. in. under budgetåret 1947/48 uttalade jag, alt jag hade för avsikt att seBihang
till riksdagens protokoll 1947. 1 samt. Nr 264.

1

2

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 264.

nare återkomma med förslag rörande storleken av räntan å nya egnahemslån.
Jag torde nu få ånyo anmäla denna fråga för Kungl. Maj:t.

Jämlikt bestämmelserna i kungörelserna den 31 december 1943 angående
ränta å lån från statens utlåningsfonder (nr 936) och angående ändring av
bestämmelserna om lån från statens utlåningsfonder, i vad de avse räntans
fastställande (nr 937) gäller, att å lån från egnahemslånefonden skall utgå
fast ränta å 3,6 procent. Rörande egnahemslån, som beviljats efter ingången
av år 1920 men före den 1 juli 1940, stadgas i kungörelsen nr 124/1934, att
räntan å den stående delen av lån, för vilka amorteringsskyldighet inträtt,
skall utgöra 4 procent för jordbrukslån och 4,6 procent för bostadslån. Emellertid
har genom kungörelsen nr 238/1946 räntan å berörda lån för åren
1947 och 1948 nedsatts till 3,6 procent för såväl jordbrukslån som bostadslån.

Jag torde här få erinra, att 1946 års riksdag i skrivelse den 22 maj 1946,
nr 263, under åberopande av jordbruksutskottets utlåtande nr 54 hemställt,
bland annat, att Kungl. Maj :t ville med avseende på frågan om införande av
rörlig egnahemslåneränta föranstalta om den utredning, som kunde vara erforderlig,
samt för riksdagen framlägga det förslag i ämnet, som därav kunde
föranledas.

Vidare torde jag få erinra, alt jag i propositionen nr 75 till årets riksdag
angående riktlinjerna för den framtida jordbrukspolitiken m. m. bland annat
framlagt förslag till bestämmelser rörande utlämnande av amorteringslån för
genomförande av såväl yttre som inre rationalisering på jordbrukets område,
vilka bestämmelser avsetts att träda i tillämpning från och med den 1 juli
1948. Samtidigt uttalade jag, att frågorna om räntefoten för nämnda lån och
huruvida räntan å dessa borde vara fast eller rörlig syntes böra upptagas till
behandling i samband med spörsmålet angående egnahemslåneräntans storlek.

I detta sammanhang torde jag även få erinra därom att chefen för socialdepartementet
i proposition den 18 april 1947, nr 235, angående vissa åtgärder
till främjande av bostadsförsörjningen framlagt förslag till nya former
för den statliga fastighetskrediten. Dessa förslag innebära bland annat inrättande
av särskilda organ för handhavande av nyssnämnda verksamhet å
landsbygden, vilka organ sålunda skulle övertaga de uppgifter på området
som hittills åvilat egnahemsnämnderna, samt överflyttande å de nya organen
av, förutom den allmänna bostadsförbättringsverksamheten, jämväl egnahemsorganens
befattning med utlämnandet av lån för förvärv av bostadsegnahem
och lantarbetarbostadslån. Beträffande lånevillkoren har föreslagits,
att å lån till såväl nybyggnad som därmed likvärdig ombyggnad av egnahem
skulle utgå en fast ränta av 3 procent. De i propositionen framlagda
förslagen ha avsetts skola träda i tillämpning från och med den 1 juli 1948.

I skrivelse den 31 augusti 1946 har egnahemsstyrelsen gjort framställning
rörande nedsättning av egnahemslåneräntan för tiden efter den 1 juli 1947.
över framställningen ha remissutlåtanden avgivits av fullmäktige i riksbanken
och i riksgäldskontoret ävensom statskontoret.

KlukjI. Maj.ts skrivelse nr 264. 3

Till stöd för sill framställning har egnahemsstyrelsen anfört i huvudsak
följande.

Styrelsen vill erinra, att styrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåret
1946/47 upptog spörsmålet om eu sänkning av egnahemslåneräntan till prövning.
Styrelsen uttalade därvid, att efter den i början av år 1945 vidtagna
sänkningen av riksbankens diskonto den nuvarande egnahemslåneräntan,
3,6 procent, icke längre för den lånesökande allmänheten tedde sig så förmånlig
i jämförelse med ränteläget i den öppna lånemarknaden, som man
ansåge sig skäligen kunna förvänta med hänsyn till lånens speciella karaktär
och som avsågs, då denna räntesats på sin tid fastställdes. Styrelsen framhöll
vidare att, därest utsikterna i fråga om ränteläget borde bedömas så att
det nuvarande låga ränteläget sannolikt komme att bibehållas för någon
längre tid, åtgärder borde vidtagas för en sänkning av egnahemslåneräntan.
Då nu ytterligare en tid av ett år förflutit utan att ränteläget förändrats och
då statsmakternas strävan alltjämt lärer gå ut på ett bibehållande av nuvarande
diskonto, torde en sådan stabilitet i avseende å ränteläget få anses
vara rådande att en sänkning av egnahemslåneräntan från och med den 1
juli 1947 torde böra genomföras.

Fullmäktige i riksbanken ha yttrat i huvudsak följande.

Vid sin behandling av egnahemslåneräntan ävensom tertiärlåneräntan beträffande
enfamiljshus synes 1946 års riksdag ha förutsatt, att frågan om
egnahemslåneräntan icke skulle behandlas isolerad utan ses i större sammanhang.
Fullmäktige, som dela denna uppfattning, anse att en utredning
snarast möjligt bör verkställas av frågan i hela dess vidd. Fullmäktige äro
följaktligen icke beredda att med ledning av nu föreliggande material taga
ståndpunkt till spörsmålet om egnahemslåneräntans storlek. Med hänsyn till
de betydande belopp, som äro investerade i egnahemslånefonden, har räntefrågan
en icke oväsentlig ekonomisk betydelse för statsverket. Härtill kommer,
att fullmäktige anse det mindre lämpligt att räntan för ett så stort
kreditområde, som egnahemslånen representera, fastlåses vid en nivå, som
understiger marknadsräntan, detta särskilt i betraktande av den utvidgning
av låneverksamheten, som kan förutsättas bliva följden vid sänkning av egnahemslåneräntan.

Fullmäktige vilja vidare erinra dels att egnahemslåntagare för närvarande
äga möjlighet att hos hypoteksföreningar eller andra kreditinstitut placera
primärlån på relativt förmånliga villkor, dels att räntan å egnahemslånens
amorteringsdel i allmänhet reellt sett icke obetydligt torde understiga 3,6 procent,
då premielånen och tilläggslånen äro räntefria och avsedda att helt avskrivas.
Någon mera betydande olägenhet av att avvakta resultatet av en utredning
synes därför knappast föreligga.

Tvä reservanter i riksbanksfullmäktige (herrar P. Gränebo och Allan Andersson)
ha ansett, att fullmäktige i sitt yttrande bort upptaga räntefrågan
till realprövning och därvid tillstyrka en sänkning av egnahemslåneräntan
för såväl nya som äldre lån till tre procent. Enligt reservanternas mening
skulle vid en räntefot av tre procent systemet med fast ränta kunna bibehållas.

Fullmäktige i riksgählskontoret ha uttalat hland annat.

Fullmäktige i riksgäldskontoret finna, all räntan å egnahemslånen under
nu rådande ränteläge i och för sig kan anses vara viil hög, varför eu sänkning
skulle kunna ifrågakomma. Då fullmäktige emellertid utgå från att frå -

4

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 264.

Departements chefen.

gan om statliga stödåtgärder för egnahemsverksamheten inom kort kommer
att upptagas till prövning, kunna fullmäktige ej finna lämpligt, att frågan
om eventuell sänkning av egnahemslåneräntan nu utbrytes och göres till föremål
för särskild behandling. Den omständigheten att, såsom egnahemsstyrelsen
framhållit, förtida återbetalning av egnahemslån äger rum i viss omfattning
på grund av möjligheterna att erhålla fördelaktigare lån hos andra
långivare än staten, kan ej utgöra tillräcklig anledning att omedelbart vidtaga
åtgärder för egnahemslåneräntans sänkande. Den statliga utlåningen
är icke något självändamål utan får anses ha till uppgift att täcka ett lånebehov,
som ej i annan ordning kan tillgodoses på minst lika fördelaktiga
villkor, som staten erbjuder. Vid sådant förhållande och då någon svårighet
för närvarande ej torde föreligga för egnahemsägare, som så önska, att på
förmånliga villkor täcka åtminstone större delen av sitt kreditbehov hos hypoteksföreningar
eller andra kreditinstitutioner, synes frågan om den statliga
egnahemslåneräntans sänkande icke vara av sådan angelägenhetsgrad,
att den ej skulle kunna anstå någon tid för att avgöras i större sammanhang.
Fullmäktige anse sig under sådana omständigheter icke kunna tillstyrka
egnahemsstyrelsens hemställan om räntesänkning från och med den 1 juli
1947 under annan förutsättning än att erforderlig ytterligare utredning kan
verkställas så snabbt, att förslag på grundval därav kan föreläggas 1947 års
riksdag.

Statskontoret har icke ansett sig kunna förorda någon sänkning av räntan
å lånen från egnahemslånefonden.

Såsom av det förut anförda framgår torde från och med den 1 juli 1948
komma att gälla nya bestämmelser i fråga om lån till nybyggnad och därmed
likvärdig ombyggnad av egnahem. Å dessa lån har föreslagits skola
utgå en fast ränta av tre procent. Detta innebär sålunda, att vid nämnda
tidpunkt en nedsättning av den nuvarande egnahemslåneräntan kommer att
genomföras såvitt avser lån för bostadsändamål. Vad angår de egnahemslån,
som nu kunna erhållas för jordbruks- och liknande ändamål, avses dessa,
såsom i propositionen nr 75 närmare utvecklats, att ersättas bland annat av
förenämnda amorteringslån för genomförande av yttre och inre rationalisering.
Enligt vad jag i nämnda proposition antytt torde även frågan om storleken
och konstruktionen av räntan å dessa lån böra ses i samband med den
övriga statliga fastighetskrediten. Jag har sålunda för avsikt att senare, sedan
i det följande omförmälda utredning slutförts, för Kungl. Maj:t framlägga
förslag i dessa hänseenden, vilka torde komma att innebära att jämväl
å ifrågavarande lån skall utgå fast ränta av tre procent. Förslag i ämnet torde
emellertid icke böra underställas riksdagen förrän nästa år.

Med hänsyn till nämnda förhållanden torde det icke vara lämpligt att vidtaga
någon ändring av räntan å sådana egnahemslån, som kunna komma att
utlämnas under budgetåret 1947/48. Något förslag i sådant syfte torde därför
icke böra föreläggas årets riksdag. Vad angår frågan om nedsättning av räntan
å utestående egnahemslån torde jag få erinra, att detta spörsmål kommer
att upptagas till behandling av de särskilda sakkunniga, vilka jämlikt
Kungl. Maj:ts bemyndigande av chefen för finansdepartementet denna dag
tillkallats för att verkställa översyn av bestämmelserna rörande villkoren för

Kungl. Maj.ts skrivelse nr 264.

5

erhållande av lån från statens utlåningsfonder. Vid denna utredning torde
även komma att beaktas det vid 1946 års riksdag behandlade spörsmålet om
införande av rörlig räntefot å egnahemslån.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
giva riksdagen tillkänna

att proposition angående den i 1947 års statsverksproposition:
bil. 30: kapitalbudgeten: jordbruksdepartementet under
punkt 10, Egnahemslånefonden, omförmälda frågan rörande
storleken av räntan å nya egnahemslån ej kommer att
avlåtas till riksdagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
bifall samt förordnar, att skrivelse i ämnet av
den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar, skall avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:
Gunnar Eklund.