10
Riksdagens skrivelse nr 563—564.
å vissa lantarbetarbostadslån och lant arbetarbostadsbidrag, oaktat i kungörelsen
den 22 juni 1939 (nr 465) om dylika lån och bidrag föreskrivna förbindelser och
säkerhetshandlingar icke innehavas av styrelsen.
Stockholm den 18 december 1946.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 564.
Godkänd av första kammaren den 19 december 1946.
Godkänd av andra kammaren den 19 december 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående inrättande av avgångsstat för befattningshavare
vid polis- och åklagarväsendet.
(Statsutskottets utlåtande nr 304.)
Till Konungen.
I propositionen nr 353 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 18 oktober 1946, framlagt
förslag angående inrättande av avgångsstat för befattningshavare vid polisoch
åklagarväsendet.
Såsom i propositionen framhållits är det av utomordentlig vikt med hänsyn
till den ställning ordningsmakten intager i samhället, att dess lojalitet och
pålitlighet icke behöver sättas i fråga. Det är ett framträdande önskemål, att
opålitliga element inom samhällets skyddsorgan skola kumla skiljas från tjänsteutövning.
Detsamma gäller fall då allvarliga anmärkningar kunna riktas
mot befattningshavares vid ordningsmakten enskilda vandel. I utredningen
ha exempel icke saknats på sådana brister i levernet hos polistjänstens utövare,
att vederbörandes fortsatta verksamhet som ordningens och säkerhetens
upprätthållare måste väcka anstöt, ehuru de icke ansetts kunna föranleda
avsked från tjänsten. Då gällande bestämmelser icke erbjuda tillräckliga
möjligheter att i fall av utomordentlig vikt skilja befattningshavare vid polisväsendet
från utövning av tjänsten, anser riksdagen i likhet med Kungl. Majit
att sådana möjligheter böra skapas.
Befattningshavare, som ehuru han icke enligt därom gällande bestämmelser
funnits böra dömas till avsked från tjänsten likväl bör av nu antydda
skäl skiljas från tjänstens utövning, skall enligt Kungl. Marits förslag överföras
på avgångsstat, varefter hans befattning skall i vanlig ordning kunna återbesättas
med ordinarie innehavare. Beslut örn förande på avgångsstat skall
meddelas av Kungl. Maj :t Givetvis bör ett sådant beslut föregås av en omsorgsfull
utredning och befattningshavaren i fråga beredas tillfälle yttra sig
över vad som anförts till stöd för den ifrågasatta åtgärden. Beträffande de
förutsättningar som skola utgöra grund för överförande på avgångsstat god
Riksdagens skrivelse nr 564.
11
tager riksdagen Kungl. Maj:ts förslag. Riksdagen utgår i likhet med föredragande
statsrådet från, att ett sådant överförande endast skall förekomma, när
ett verkligt behov därav föreligger och såsom en sista utväg, då önskat resultat
icke kan nås genom att befattningshavaren flyttas till annan lämplig befattning
eller i vanlig ordning skiljes från tjänsten.
Den nya bestämmelsen i civila avlöningsreglementet örn skyldighet att övergå
på avgångsstat mot åtnjutande av avlöning enligt grunder, som bestämmas
av Kungl. Majit och riksdagen, avser statliga befattningshavare vid polisväsendet
(landsfogdarna, landsfiskalerna och dem som tillhöra poliskåren i Boden),
vilka utnämnas efter avgångsstat ens inrättande. De skola enligt förslaget
uppbära avlöning i form av ett avgångsarvode till så stort belopp att vad som
återstår efter vederbörliga pensionsavdrag närmast motsvarar tjänstepensionsunderlaget
för befattningen i fråga. De sålunda föreslagna arvodena, på vilka
skola utgå rörligt tillägg och kristillägg, måste riksdagen finna mycket förmånliga,
särskilt vid jämförelse med de snäva bestämmelser som i allmänhet
gälla för tjänstemäns rätt att avgå med förtidspension, vilken rätt är förenad
med viss minskning av pensionsbeloppet under tiden till pensionsålderns inträde.
Vad nu sagts örn de statliga avgångsarvodena gäller även de föreslagna bestämmelserna
örn statsbidrag till avlöning åt kommunal tjänsteman på avgångsstat,
vilken utnämnts till tjänsten senast tre månader efter avgångsstatens
införande. Även dessa bestämmelser avse nämligen att tillförsäkra befattningshavaren
ett belopp, motsvarande vad han skolat uppbära, därest han avgått
med ålderspension i stället för att överföras på avgångsstat.
'' Det skulle enligt riksdagens mening vara mera tilltalande, örn avgångsarvodet
kunde avvägas under hänsynstagande till anledningen i varje särskilt fall till
överförandet på avgångsstat. På grund av svårigheten att finna objektiva bedömningsgrunder
för en sådan avvägning har riksdagen ansett Kungl. Majits
förslag böra för närvarande godtagas i vad detsamma avser såväl statliga som
kommunala befattningshavare. Riksdagen förutsätter dock, att bestämmelserna
örn avgångsarvodets belopp göras till föremål för ytterligare överväganden,
vid vilka det av riksdagen uttalade önskemålet bör tagas under beaktande.
Spörsmålet om avlöningsförmåner till statliga och kommunala befattningshavare
på avgångsstat, vilka utnämnts före ovannämnda tider, är huvudsakligen
en rättslig bedömningsfråga. Vad i propositionen anförts i detta ämne föranleder
ej erinran från riksdagens sida.
I de delar riksdagen ej särskilt berört här ovan har Kungl. Majlis förslag ej
givit riksdagen anledning till erinran.
Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
med bifall till Kungl. Maj:ts förslag dels beslutat, att för befattningshavare
vid polis- och åklagarväsendet skall inrättas en avgångsstat enligt de grunder,
som angivits i statsrådsprotokollet över socialärenden för den 18 oktober 1946,
dels godkänt vid propositionen nr 353 fogat förslag till kungörelse om ändrad
lydelse av 52 § civila avlöningsreglementet den 4 januari 1939 (nr 8), dels
bemyndigat Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse med vad i förenämnda
statsrådsprotokoll förordats utfärda erforderliga bestämmelser angående
avlöningsförmåner och tjänstgöringsskyldighet m. m. för statliga befattningshavare
som överföras å avgångsstaten, dels bemyndigat Kungl. Majit att förordna
örn sådan tillfällig ökning av antalet ordinarie statliga tjänster vid polisoch
åklagarväsendet, som kan föranledas av befattningshavares överföring på
12
Riksdagens skrivelse nr 564—565.
avgångsstat, dels ock till Ersättningar åt befattningshavare på avgångsstat vid
polis- och åklagarväsendet å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
under femte huvudtiteln anvisat ett förslagsanslag av 10 000 kronor.
Stockholm den 19 december 1946.
Med undersåtlig vördnad.
Nr 565.
Godkänd av första kammaren den 19 december 1946.
Godkänd av andra kammaren den 19 december 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts yro*
position angående befrielse i vissa fall från skyldighet att
återbetala för mycket utbetalta löne- och pensionsbelopp.
(Statsutskottets utlåtande nr 305.)
Till Konungen.
I propositionen nr 375 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 25 oktober 1946, berett riksdagen
tillfälle att avgiva yttrande beträffande riktlinjerna för Kungl. Majits
prövning av frågor örn befrielse från skyldighet att återbetala löne- och pensionsbelopp,
som felaktigt utbetalats i strid mot under riksdagens medverkan
tillkomna bestämmelser.
Det stora antalet ärenden angående befrielse från återbetalningsskyldighet i
anledning av för mycket utbetalta löner och pensioner på försvarsdepartementets
föredragning torde sammanhänga med beredskapsförhållandena. Ehuru en
nedgång i antalet ärenden därför kan emotses, synes det likväl vara av praktiska
skäl erforderligt, att Kungl. Majit har en viss befogenhet att efter prövning
av omständigheterna i varje särskilt fall utan riksdagens hörande fatta beslut
om befrielse från sådan återbetalningsskyldighet. I anslutning till riksdagens
tidigare beslut angående bemyndigande för Kungl. Majit att avgöra frågor örn
avstående av fordringsrätt m. m. (rd. skr. 1945:155 och 1946: 310, punkt 1)
torde ärenden, vilka avse ett belopp överstigande 5 000 kronor böra underställas
riksdagen. Vad till statsrådsprotokollet anförts angående riktlinjerna i övrigt
för Kungl. Majits prövning synes kunna godtagas. Riksdagen vill dock
understryka vikten av att omständigheterna i varje särskilt fall bli föremål för
en omsorgsfull utredning och att återhållsamhet iakttages vid frågornas avgörande.
En redogörelse för meddelade beslut i ärenden, varom här är fråga, bör lämnas
riksdagen i likhet med vad som gäller för Kungl. Majits beslut i förenämnda
ärenden örn avstående av fordringsrätt.
Stockholm den 19 december 1946.
Med undersåtlig vördnad.