Riksdagens skrivelse nr 5:29.

i

Xr 529.

Godkänd av första kammaren den 19 december 1946.
Godkänd av andra kammaren den 19 december 1946.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående byggande av en storflygplats
m. m.

(Statsutskottets utlåtande nr 307.)

Till KONUNGEN.

I propositionen nr 379 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 15 november
1946, föreslagit riksdagen att dels besluta, att en storflygplats skall anläggas
vid Halmsjön, dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 såsom kapitalinvestering i luftfartsfonden anvisa följande investeringsanslag,
nämligen till Mark till landningsfält för flygplan 3 000 000 kronor,
till Belysningsanläggningar för luftfartsleder 100 000 kronor, till Radiofyrar
för luftfarten 200000 kronor samt till Byggande och förbättring av
flygplatser 9 500 000 kronor.

Innevarande års riksdag uttalade i sin skrivelse nr 452 i anledning av
väckta motioner angående framläggande för riksdagen av förslag till anläggande
av en storflygplats invid Stockholm m. m. att ett uppskjutande av ett
ställningstagande till frågan om en flygplats av interkontinentala mått syntes
för vårt land komma att innebära vittgående och måhända oreparabla
konsekvenser. Riksdagen ansåg därför, att ifrågavarande spörsmål borde snarast
möjligt bli föremål för statsmakternas prövning.

Kungl. Maj:t har nu föreslagit, att principbeslut skall fattas örn byggande
av en storflygplats invid Stockholm och äskat för utbyggnadens påbörjande
erforderliga medel. Riksdagen vill uttala sin tillfredsställelse över att riksdagen
redan innevarande år bereus tillfälle taga ställning i denna betydelsefulla
fråga.

Redan i sin förenäinnda skrivelse gav riksdagen uttryck åt sin uppfattning
att konstaterad eller väntad utveckling i fråga örn användandet av större
flygplan typer syntes medföra att vårt land komme att bliva urståndsatt att
i full utsträckning upprätthålla sina internationella flygföl bindelser. Den av
departementschefen i förevarande proposition lämnade redogörelsen rörande

Bihang till riksdagens protokoll 1946. H sami. Nr 529.

1

2

Riksdagens skrivelse nr 529.

den internationella utvecklingen i fråga om flygplantyperna har bestyrkt
riktigheten av denna uppfattning. Av redogörelsen framgår sålunda, att Bulltofta
och Torslanda flygplatser för närvarande icke kunna på ett tillfredsställande
sätt mottaga trafik av flygplan med större startvikt än omkring
12 ton och att Bromma flygplats icke utan allvarliga vådor för banorna kan
begagnas för plan med högre startvikt än omkring 33 ton. De svenska lufttrafikbolagen
(ABA och SILA) ha emellertid för att kunna hävda sig i den
internationella konkurrensen ansett sig böra komplettera sin maskinpark
med plan med startvikter upp mot omkring 60 ton. Det torde vara uppenbart
att läget för närvarande är sådant, att mer eller mindre provisoriska
åtgärder icke äro till fyllest för mottagande av den internationella flygtrafiken.
Enligt riksdagens mening är nu i själva verket fråga örn ett ställningstagande
för eller emot tidsenliga förbindelser i luften mellan Sverige och utlandet.
Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att riksdagen bemyndigat
Kungl. Maj:t ratificera vissa överenskommelser berörande den internationella
lufttrafiken. Enligt dessa förutsättes den internationella civilflygorganisationen
kunna göra erinringar och hänvändelser till vårt lands regering
i syfte att tillförsäkra den internationella flygtrafiken ur bland annat
flygsäkerhetsintresset tillfredsställande flygplatser inom landet.

Såsom departementschefen framhållit intager Sverige för närvarande en
framträdande plats bland de nationer som bedriva lufttrafik. Riksdagen delar
departementschefens uppfattning att en förutsättning för att vårt land i fortsättningen
skall kunna såväl hävda sig i den allt hårdare konkurrensen som
jämväl ytterligare utvidga och befästa sin ställning som luftfartsnation är
att markorganisationen utbygges i erforderlig omfattning och att, örn detta
ej sker, starka skäl tala för att Sveriges nuvarande ställning som luftfartsnation
kommer att helt förändras och helt eller delvis ga förlorad. En utveckling
i denna riktning skulle enligt riksdagens mening vara mycket beklaglig
och bör, därest ett förhindrande ligger inom möjligheternas gräns,
icke tillåtas.

Såsom tänkbara lösningar för avhjälpande av nuvarande brister med avseende
å flygplatsorganisationen kan ifrågasättas antingen en komplettering
av någon eller några av våra nuvarande större flygplatser eller anläggande av
ett nytt större fält. Verkställda utredningar beträffande Bromma flygplats

__ vilken är den flygplats som närmast varit ifrågasatt för utvidgning för

det åsyftade målet — ha givit vid handen att de erforderliga och möjliga
kompletteringsarbetena måste bliva av sådan storleksordning kostnaderna
ha beräknats till inemot 60 miljoner kronor — att de icke äro ekonomiskt
försvarbara och för övrigt icke tillräckliga för att åstadkomma en flygplats,
som fyller anspråken för den interkontinentala trafiken. Varken 1944 års
flygplatsutredning eller luftfartsstyrelsen har ansett sig kunna förorda en lösning
efter denna linje. Återstår då det andra alternativet, nämligen anläggandet
av en ny flygplats av tillräckliga dimensioner.

En lösning enligt nybyggnadsalternativet förutsätter betydande investeringar
från statens sida, enligt det nu föreliggande förslaget uppgående till

Riksdagens skrivelse nr 529.

3

inemot 90 miljoner kronor. Det är uppenbart att vid frågans behandling de
rent statsekonomiska skälen måste tillmätas avgörande betydelse. Då riksdagen
under årets vårsession hade att fatta ståndpunkt till de inledningsvis berörda
motionerna förelåg icke material, ägnat att belysa den föreliggande
frågan från denna utgångspunkt. Den granskning av driftskalkylema för
landets flygplatser, som därefter företagits inom kommunikationsdepartementet
av de s. k. flygplatsekonomisakkunniga, möjliggör en viss överblick i
detta hänseende. De sakkunniga ha med utgångspunkt från vissa beräkningar
rörande trafikintensiteten år 1951 ansett en belastning av trafikinkomsterna
så småningom bliva möjlig med belopp motsvarande markorganisationens
nettokostnad efter anläggande av en storflygplats och komplettering av flygplatsnätet
i övrigt. Därvid har räknats med amortering och förräntning av
anläggningskapital med undantag för äldre, helt avskrivna anläggningar. Såsom
departementschefen understrukit bygger emellertid beräkningen på en
betydande höjning av trafikavgifterna, vilken måhända med hänsyn till internationella
förhållanden kan genomföras först successivt. Även om sålunda
de gjorda beräkningarna måste betraktas såsom i viss mån hypotetiska, torde
det vara uppenbart, att flyget redan nu och framgent kan i betydligt
större omfattning än hittills bidraga till markorganisationens kostnader. Riksdagen,
som delar departementschefens uppfattning att flyget i princip bör
betala alla med markorganisationen förenade kostnader, inberäknat kapitalkostnaderna,
har funnit att den förebragta utredningen väsentligen minskat
de betänkligheter som ur statsfinansiell synpunkt tidigare kunnat hysas mot
en investering av ifrågavarande storlek.

Ett anläggningsarbete av den storleksordning varom här är fråga kommer
uppenbarligen att ställa stora krav på arbets- och materielmarknaden.
I rådande situation måste därför även andra än rent statsfinansiella skäl
tillmätas betydelse. Behovet av förevarande arbeten måste ses mot bakgrunden
av andra investeringsobjekt. Icke minst torde under den närmaste framtiden
stora anspråk komma att ställas på en utbyggnad och förbättring av
det inre kommunikationsnätet. Riksdagens vederbörande utskott har funnit
det vara angeläget att från representanter för statens arbetsmarknadskommission
erhålla ett uttalande rörande möjligheterna att utan eftersättande
av arbeten av denna art genomföra storflygplatsens utbyggnad inom avsedd
tid. Därvid har erfarits, att någon svårighet att uppbringa den för innevarande
budgetår erforderliga arbetsstyrkan — högst 150 man _ icke

föreligger. Vad angår tiden efter den 1 juli 1947 är läget av naturliga skäl
mera svårbedömt. Av representanternas uttalanden har emellertid synts
framgå, att möjligheter komma att föreligga att även efter nämnda tid bemästra
situationen. På grundval av sålunda erhållna uppgifter bär riksdagen
funnit sig kunna räkna med att situationen på arbetsmarknaden, åtminstone
för den närmaste tiden, icke behöver lägga hinder i vägen för flygfältsprojcktets
realiserande. Departementschefen har emellertid ansett frågan
huruvida arbetskraft i förutsedd omfattning kan ställas till förfogande
icke nu kunna slutligt besvaras och funnit spörsmålet härom böra senare i

4

Riksdagens skrivelse nr 529.

samband med sökande av arbetstillstånd göras till föremål för ingående utredning
och överväganden. Även riksdagen har funnit dylika överväganden,
särskilt i fall av en eventuell förändring av situationen å arbetsmarknaden,
vara på sin plats.

I likhet med departementschefen har riksdagen ansett ett ställningstagande
till frågan örn utbyggandet av civilflygets markorganisation icke utan olägenheter
kunna uppskjutas. Riksdagen delar sålunda helt departementschefens
uppfattning att man redan nu måste bestämma sig för att antingen med
i huvudsak de resurser, som vårt land äger, inrätta sig tor en förhållandevis
begränsad flygtrafik inom riket och till närbelägna länder, eller ock med
utnyttjande av vårt lands olika möjligheter söka befästa och ytterligare utvidga
vårt deltagande i världsluftfarten. Riksdagen har för sin del, därvid
hänsyn också tagits till resultatet av den nu verkställda ekonomiska utredningen,
funnit sig böra i princip godkänna förslaget örn markorganisationens
utbyggnad i en för jämväl interkontinental trafik erforderlig omfattning.

Kungl. Maj:t har i förevarande proposition framlagt förslag endast i fråga
om sådana åtgärder som avse att möjliggöra trafik med de tunga och lång''
väga planen. I sådant hänseende har föreslagits anläggande av en storflygplats
ävensom vissa kompletteringsarbeten å Bromma flygplats. Enligt riksdagens
mening skulle det hava varit av värde om mot bakgrunden av flygplatsekonomisakkunnigas
beräkningar redan i detta sammanhang en översikt
kunnat lämnas rörande de ekonomiska betingelserna för en fullständig
utbyggnad av markorganisationen enligt flygplatsutredningens ^byggnadsplan.

Riksdagen har redan (förenämnda skrivelse nr 452) uttalat som sin uppfattning
att en eventuell storflygplats bör förläggas till Stockholms närhet.
Det nu framlagda förslaget avser anläggande av en storflygplats vid Halmsjön
omkring 47 km norr örn Stockholm, räknat från Gustav Adolfs torg.
Riksdagen har funnit storflygplatsens förläggande till annan ort än Stockholm
eller dess närhet icke kunna komma i fråga.

Spörsmålet om platsval i Stockholms närhet har såsom departementschefen
framhållit varit föremål för långvariga och ingående överväganden. Sedan
åtskilliga platser undersökts men såsom olämpliga måst förkastas, synes
nu råda så gott som allmän enighet om att Halmsjön är den mest lämpliga
platsen. Riksdagens vederbörande utskott har vid besök å platsen informerats
om de i och för sig relativt goda tekniska förutsättningarna därstädes för
ett flygplatsbygge och att för flygverksamhetens bedrivande hinderlig bebyggelse
ej finnes, vilket även talar för platsens lämplighet. Riksdagen vill i
detta sammanhang framhålla angelägenheten av att frågan örn byggnadsverksamheten
omkring storflygplatsen redan från början ägnas vederbörlig
uppmärksamhet i syfte att på lång sikt tillvarataga flygets intressen av fri
inflygning till fältet. Vidare har erfarits att av hittills gjorda iakttagelser
framgått, att trakten vid Halmsjön är relativt fri från dimbildning. Mot
platsvalet talar givetvis det långa avståndet till Stockholm och nödvändigheten
att nedlägga betydande belopp på ordnandet av kommunikationerna

Riksdagens skrivelse nr 529.

5

med huvudstaden. Emellertid ha såväl luftfartsstyrelsen som ledningen för
ABA och SILA funnit kommunikationerna, därest ifrågasatt omläggning av
Uppsalavägen kommer till stånd, bliva fullt godtagbara. Såsom departementschefen
framhållit lärer för övrigt något godtagbart alternativ till Halmsjöförslaget
icke kunna åstadkommas. Riksdagen har .sålunda funnit, att
storflygplatsen bör förläggas till Halmsjön.

Anläggningskostnaderna för Halmsjöförslaget beräknas uppgå till
78 700 000 kronor för en förslå och 8 000 000 kronor för en andra etapp.
Departementschefen har emellertid — under framhållande av osäkerheten
i kostnadsberäkningen och svårigheten att nu bedöma behovet av banlängder
— ansett att kostnadsramen varken kan eller bör nu slutligt fixeras.
Riksdagen delar denna uppfattning.

Bland kostnaderna för flygplatsen ha inräknats medel, inemot 2 700 000
kronor, för vägarbeten inom flygfältet, omläggning av vissa lokala vägar
och anläggande av väg från flygfältet till järnvägen Stockholm—Uppsala.
Kostnaderna för den omläggning av huvudvägen Stockholm—Uppsala, som
lärer bliva ofrånkomlig, ha däremot icke medtagits i kostnadsberäkningen
utan ha ansetts böra — då en omläggning förutsatts skola ske oavsett flygplatsens
tillkomst — i vanlig ordning bestridas av vägmedel. Riksdagen vill i
detta sammanhang erinra om de utomordentligt stora krav som inom överskådlig
tid torde komma att från olika landsändar resas på allmänna vägarbeten.
Tillkomsten av en storflygplats vid Halmsjön lärer komma att
aktualisera ett beslut örn Uppsalavägens ombyggnad och medföra att vägarbetena
komma att bedrivas i forcerad takt. Enligt riksdagens mening kan
det icke anses tillfredsställande alt till följd härav vägarbeten inom andra
delar av landet skola behöva med hänsyn till väganslagens begränsade storlek
skjutas åt sidan. Skäl synas därför tala för att i sinom tid å riksstaten
uppföra ett särskilt anslag för Uppsalavägens omläggning.

För innevarande budgetår har för markförvärv och flygfältsarbetenas påbörjande
äskats anslag om tillhopa 9 000 000 kronor. Riksdagen har inte
något att erinra mot anvisande av detta belopp.

I förevarande proposition har Kungl. Maj:t jämväl föreslagit anvisande av
medel för fortsatt utbyggnad av Bromma flygplats. Departementschefen har
i anslutning härtill givit uttryck åt sin principiella uppfattning att, därest
storflygplalsen beslutas, vid Bromma endast bör ifrågakomma sådana arbeten
som erfordras för att den inrikes och den europeiska trafiken skall
tillfredsställande kunna tillgodoses. Från denna utgångspunkt har departementschefen
ansett ifrågakommande arbeten böra hållas inom den ram
som angivits av flygplatsutredningen, omkring 10 400 000 kronor. Till följd
härav har ett av luftfartsstyrelsen framlagt medelsäskande å 3 000 000 kronor
icke nu upptagits. Kostnaderna för erforderliga kompletteringsarbeten
å Bromma flygplats komma enligt departementschefen alt uppgå till sammanlagt
11 640 000 kronor, därav 10 440 000 kronor för arbeten enligt flygplatsutrédningens
förslag, 600 000 kronor för vissa förbättringsarbeten samt
likaledes 600 000 kronor för vissa belysnings- och radioanläggningar. Av des Bihang

till riksdagens protokoll IDAG. t A sami. Nr 52.9. 2

6

Riksdagens skrivelse nr 529.

sa belopp böra enligt departementschefen tillhopa (3 300 000 + 100 000 +
200 000 —) 3 600 000 kronor anvisas å tilläggsstat. Häremot har riksdagen
icke något att erinra.

Riksdagen har i annat sammanhang (skrivelse nr 569) anmält, att riksdagen
godkänt det i förevarande proposition omnämnda avtalet mellan kronan
och Stockholms stad. I förevarande sammanhang bör anvisas 200 000 kronor
för gäldande av i avtalet stipulerad ersättning till staden.

Departementschefen har förordat, att ställning nu icke bör tagas till frågan
örn avskrivning av ifrågavarande investeringar i luftfartsfonden, utan
att därmed bör anstå i avbidan på närmare erfarenheter rörande flygtrafikens
utveckling och dess möjligheter att betala kapitalkostnaderna. Vad departementschefen
sålunda förordar har icke givit riksdagen anledning till
erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen
dels beslutat, att en storflygplats skall anläggas vid Halmsjön, dels
ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 såsom kapitalinvestering
i luftfartsfonden anvisat följande investeringsanslag, nämligen till
Mark till landningsfält för flygplan 3 000 000 kronor, till Belysningsanlåggningar
för luftfartsleder 100 000 kronor, till Radiofyrar för luftfarten 200 000
kronor samt till Byggande och förbättring av flygplatser 9 500 000 kronor.

Stockholm den 19 december 1946.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1946. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

4G4S42