Riksdagens skrivelse nr 528.
1
Nr 528.
Godkänd av första kammaren den 10 december 1946.
Godkänd av andra kammaren den 10 december 1946.
Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.-ts
proposition angående allmän lönereglering för befattningshavare
i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta
motioner.
(Statsutskottets utlåtande nr 288.)
Till KONUNGEN.
I propositionen nr 333 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 oktober 1946,
föreslagit riksdagen godkänna i nämnda statsrådsprotokoll framlagda grunder
för en allmän lönereglering för befattningshavare i statens tjänst m. fl.
I samband med Kungl. Maj:ts förslag har riksdagen till behandling förehaft
de likalydande motionerna I: 373 och II: 565, i vilka hemställts, att
riksdagen måtte framhålla önskvärdheten av att översyn av det statliga lönesystemet
företages med kortare tidsmellanrum än hittills varit brukligt för att
möjliggöra en smidigare anpassning av statstjänstemännens löner till rådande
förhållanden.
Riksdagen vill inledningsvis erinra, att 1945 års lönekommitté, vars förslag
ligger till grund för Kungl. Maj:ts proposition, enligt direktiven ej endast
utgjort ett utredningsorgan utan även haft ställning såsom förhandlingsdelegation.
Dess uppgift i sistnämnda hänseende har varit att söka vid förhandlingar
med tjänstemännens huvudorganisationer komma fram till ett förslag,
som kunde anses godtagbart ur statens synpunkt och till vilket organisationerna
kunde ansluta sig. Beträffande förhandlingsresultatet i de frågor, som
nu underställts riksdagens prövning, har framhållits, att ehuru detsamma icke
överensstämmer med de krav, som från organisationernas sida framställts,
detsamma dock godtagits av organisationerna såsom 1''örhandlingsprodukt. Lönekommitténs
ledamöter, å andra sidan, ha vid förhandlingarna ansett sig
böra framgå på gemensam linje. I den mån de beträffande lönesystemets uppbyggnad
i princip hyst mot förslaget avvikande åsikter, exempelvis i fråga
om lönenivån, lönernas dyrortsgradering och dennas avveckling eller lönernas
rörlighet, lia de ansett delta icke böra hindra deras anslutning till det resultat
som kunnat uppnås vid förhandlingarna.
Bihang till riksdagens protokoll inia. U sami. Nr 628.
1
2
Riksdagens skrivelse nr 528.
Det sagda innebär icke, att kommittén haft befogenhet träffa ett för statsmakterna
bindande avtal. Det bör understrykas, att statsmakterna äro obundna
av de överenskommelser med personalorganisationerna, som kommittén hai
ingått. Riksdagen vill emellertid framhålla, att ett resultat som uppnåtts vid
partsförhandlingar i och för sig är av väsenligt värde, som i möjligaste mån
anseus böra tillvaratagas vid statsmakternas slutliga ställningstagande i löneregleringsf
rågan. Skulle statsmakterna ha funnit sig nödsakade alt i något
mera väsentligt avseende fatta från förhandlingsresultatet avvikande beslut,
skulle detta även skapa en ogynnsam utgångspunkt för kommande förhandlingar
med organisationerna. Såsom propositionen visar, har Kungl. Maj.t vid
prövningen av kommittéförslaget följt detta utom i ett pär detaljfrågor av i
detta sammanhang underordnad betydelse. Riksdagen har vid prövningen av
frågan, om förslaget kan anses godtagbart, ansett sig böra utgå från den uppfattningen,
att en mera väsentlig avvikelse från detsamma skulle innebära en
vittgående åtgärd.
Principfrågan örn lönerna böra göras dyrortsgraderade även vid den blivande
löneregleringen, har varit föremål för ställningstagande från statsmakternas
sida vid förra årets riksdag i samband med frågan om förlängning av
hittillsvarande skattegruppering. Därvid har förordats, att en ortsdifferentiering
av lönerna skulle bibehållas, medan ställning däremot icke tagits till frågorna
örn antalet ortsgrupper och blivande lönespännvidd. I sistnämnda hänseenden
innebär det nu föreliggande förslaget, att antalet grupper minskas
från 9 till 5 och att även spännvidden mellan högsta och lägsta dyrort väsentligt
inknappas.
Då dyrortsgradering av lönerna har sin grund i levnadskostnadernas olika
höjd på skilda orter i landet, vore det önskligt att löneskillnaderna kunde
smidigt anpassas efter levnadskostnadsskillnaderna. Emellertid är en sadan
anpassning icke möjlig att genomföra. Olägenheterna med den stelhet som
måste känneteckna dyrortsgraderingen har i motionerna 1:373 och 11:565
ansetts böra minskas på det sätt, att översyn av det statliga lönesystemet
företages med kortare tidsmellanrum än hittills varit brukligt.
Riksdagen kan helt ansluta sig till syftet med detta förslag. Den relativa
prisutvecklingen på orter inom olika grupper på dyrortsskalan bör sålunda
enligt riksdagens mening uppmärksammas och en ny omprövning av lönegrupperingen
vidtagas, när förhållandena därtill föranleda. De tidsintervallei,
som böra tillämpas för dylika omprövningar, anser riksdagen böra få bero
bland annat av den ekonomiska utvecklingen. Örn tidpunkten lör nästa omprövning
anser sig riksdagen icke kunna göra något uttalande.
Övergång från bruttolön till nettolön innebär, att pa lönerna icke kommer
att göras avdrag såsom bidrag till kostnaderna för pensioneringen. Redan vid
lönesättningen bestämmes avlöningen alltså till det lägre belopp, som skall
uppbäras av tjänstemannen under hans tjänstetid och till vilket utan särskilt
kontantbidrag från tjänstemannens sida kommer en pensionsrätt. En nackdel
med nettolönesystemet är, att värdet av denna pensionsrätt icke framträder
i själva avlöningsbeloppen. Då nämnda system dock innebär avse
-
Riksdagens skrivelse nr 528.
3
värda förenklingar i tillämpningen, bifaller riksdagen förslaget om dess genomförande.
För att likväl värdet av pensionsrätten skall tydligt framstå
bör, såsom departementschefen framhållit, publicering ske av de belopp, som
framkomma då till nettolönerna läggas belopp, motsvarande befattningshavarnas
tänkta avgifter för viss del av pensionerna, bestämd under hänsynstagande
till vad på den allmänna arbetsmarknaden är brukligt i fråga örn
arbetsgivarnas och de anställdas avgifter.
Beloppen i de nya löneplanerna lia givetvis varit en huvudfråga under
förhandlingarna med personalorganisationerna. Riksdagen bar icke ansett sig
böra framställa erinran mot förhandlingsresultatet i denna del. Utöver lön
enligt löneplan böra tjänstemännen tillförsäkras rätt till viss kompensation
för stegring i de allmänna levnadskostnaderna genom bibehållande av ett
rörligt tillägg i det nya systemet. Förslaget örn rörligt tillägg innebär, bland
annat, att det högsta månatliga lönebelopp, å vilket sådant tillägg må beräknas,
höjes från 900 kronor till 1 200 kronor. Genom denna höjning kommer
ifrågavarande krontalsgräns (vilken nu infaller något över mittläget mellan
A-löneplanens belopp i 27 och 28 löneklasserna på I-ort) att ligga på ungefär
oförändrad plats i löneskalan. Riksdagen bifaller jämväl i detta hänseende
Kungl. Maj:ts förslag, vilket sammanfaller med den överenskommelse,
sorn träffats med personalorganisationerna.
I samband med ställningstagandet till frågan örn den nya lönenivån har
riksdagen övervägt vissa spörsmål örn de prestationer, för vilka lönerna skola
anses utgöra vederlag. Det har därvid närmast varit fråga örn socialpedagogiska
åtgärder, som komma att åvila exempelvis lärarpersonal i samband
med bambespisning. Riksdagen förutsätter, att dylika arbetsuppgifter icke
skola förenas med särskild gottgörelse eller särskilt lönetillägg.
Beträffande sjuklön innebär Kungl. Maj:ts förslag att sådan skall utgå
även sedan en allmän sjukförsäkring genomförts. Det belopp, som på grund
av försäkringen tillkommer tjänstemannen i form av sjukpenning (inklusive
eventuella tillägg), förutsättes skola avdragas å avlöningen eller inlevereras
till statsverket, varvid sjukavlöningen dock ansetts icke böra understiga summan
av sjukpenning och eventuella tillägg. Beträffande sjukvårdsförmånerna
innebär förhandlingsresultatet, att de förmåner av ifrågavarande slag, till
vilka tjänstemännen nu äro berättigade, skola utgå tills vidare. De förhandlande
parterna lia dock varit överens om att göra det uttalandet, att särskild
utredning i ämnet bör verkställas, sedan statsmakterna meddelat beslut örn
allmän sjukförsäkring och i god tid, innan bestämmelser därom träda i kraft,
samt att förhandlingar med tjänstemännens representanter härvid böra äga
rum. Vid utredningen har ansetts böra förutsättningslöst undersökas, huruvida
bestämmelserna örn den allmänna sjukförsäkringen skola inverka på
ifrågavarande tjänstemäns sjukvårdsförmåner samt, om så befinnes vara
fallet, vilka ändrade avlöningsbestämmelser som böra meddelas. Slutligen
innefattar överenskommelsen ett förslag om att bestämmelserna örn tjänstemännens
sjukvårdsförmåner liksom hittills skola tillhöra dem, beträffande
vilka tjänstemännen äro skyldiga underkasta sig ändring.
4
Riksdagens skrivelse nr 528.
Den blivande sjukförsäkringsreformen kommer att medföra en allmän förbättring
av sjukvårdsförmåner för andra medborgargrupper. Detta kan emellertid
enligt riksdagens mening icke i och för sig utgöra anledning till att genom
avlöningsbestämmelser medgiva förbättring av de förmåner statstjänstemännen
redan nu åtnjuta. Det är en nackdel att icke spörsmålet örn statstjänstemännens
sjukvårdsförmåner efter reformens genomförande inbegripits
i den allmänna uppgörelsen med personalrepresentanterna. I frågans
nuvarande läge vill riksdagen icke göra erinran mot att utredning kummer
till stånd och att särskilda förhandlingar därvid förås med tjänstemännens
representanter på det sätt, varom de förhandlande parterna kommit överens.
I de hänseenden, riksdagen ej berört här ovan, har Kungl. Maj:ts förslag
ej givit anledning till erinran.
Riksdagen får alltså anmäla, att riksdagen med bifall till Kungl. Maj:ts
förslag godkänt de i statsrådsprotokollet över finansärenden för den 4 oktober
1946 framlagda grunderna för en allmän lönereglering för befattningshavare
i statens tjänst m. fl.
Stockholm den 10 december 1946.
Med undersåtlig vördnad.
4U8949. Slockholm. Isaac Malcus ISoklryckeri-Aktiebolag, 1916.