Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
1
Nr 386.
Kungl. Majlis proposition till riksdagen med förslag till förordning
om avveckling av den allmänna omsättningsskatten,
i vad den utgår efter en skattesats av fem procent,
m. m.; given Stockholms slott den 29 november 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
1) antaga härvid fogat förslag till förordning om avveckling av den allmänna
omsättningsskatten, i vad den utgår efter en skattesats av fem procent;
samt
2) bifalla det förslag i övrigt, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 386.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Förslag
till
förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten,
i vad den utgår efter en skattesats av fem procent.
Härigenom förordnas — med ändring av vad i förordningen den 13 december
1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt är i motsvarande hänseenden
stadgat — som följer.
1 §•
Allmän omsättningsskatt skall icke uttagas vid försäljning, arbetsprestation
eller uthyrning, varom avtal slutes efter den 31 december 1946, eller
vid uttag av vara från rörelse eller vid import, som sker efter nämnda dag.
Beträffande vara, för vilken allmän omsättningsskatt enligt vad därom
särskilt är stadgat utgår efter högre skattesats än fem procent av den skattepliktiga
omsättningen (skärpt omsättningsskatt), så ock vid försäljning och
import av personautomobiler samt tyngre motorcyklar och sidvagnar till
motorcyklar skall dock även efter utgången av år 1946 allmän omsättningsskatt
uttagas enligt hittills gällande bestämmelser och med iakttagande därjämte
av vad nedan i 5, 10, 11 och 13 §§ stadgas.
2 §.
1 mom. Vid avtal om försäljning, arbetsprestation eller uthyrning, som
slutits före utgången av år 1946 och där vederlaget enligt hittills gällande
bestämmelser utgör skattepliktig omsättning för vilken skatt utgår med fem
procent, skall, där avtalet av den skattskyldige fullgjorts före ovannämnda
tidpunkt, allmän omsättningsskatt utgå även om vederlaget icke kommer
den skattskyldige till godo förrän efter samma tidpunkt.
2 mom. Allmän omsättningsskatt skall jämväl utgå då fråga är örn sådant
i 1 mom. omförmält avtal, som fullgöres efter utgången av år 1946,
därest den skattskyldige icke visar att skatt ej inräknats i det avtalade vederlaget
eller att detta efter avtalets ingående nedsatts med ett mot skatten svarande
belopp.
3 §.
Skattskyldig äger rätt att i den skattepliktiga omsättningen för tiden
till utgången av år 1946 inräkna jämväl sådant vederlag, varför skattskyldighet
föreligger enligt 2 § men som vid årets utgång ännu icke kommit
den skattskyldige till godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
3
Vid beräkning av den skattepliktiga omsättningen må avdrag ske med
belopp motsvarande den del av vederlaget, som enligt företedd utredning
måste antagas icke komma den skattskyldige till godo.
4 §.
Har rörelseidkare för omsättning eller bearbetning eller för förbrukning
såsom material inom rörelsen inköpt skattepliktiga varor under sådana förhållanden,
att vederlaget vid inköpet av varorna skall ingå i den efter en
skattesats av fem procent skattepliktiga omsättningen för mottagaren av
vederlaget, må rörelseidkaren vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning
för tiden till utgången av år 1946 göra avdrag för vederlaget ändå att
detta vid sistnämnda tidpunkt ännu icke utgivits.
5 §.
Skattskyldig, vars räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår, åligger
att i fall, som avses i 9 § första stycket andra punkten förordningen
om allmän omsättningsskatt, avgiva tilläggsuppgift för tiden från nästföregående
räkenskapsårs utgång till och med den 31 december 1946. Sådan
tilläggsuppgift skall avlämnas senast den 28 februari 1947.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga
örn skattskyldig, som avses i 9 § andra stycket nyssnämnda förordning.
6 §■
Det åligger skattskyldig att senast den 28 februari 1947 avlämna särskild
uppgift angående sin efter en skattesats av fem procent skattepliktiga omsättning,
i vad avser vederlag varför skattskyldighet föreligger enligt 2 §
men som icke kommit honom till godo före utgången av år 1946. Vad nu
sagts skall dock icke gälla i fråga om skattskyldig, som verkställt redovisning
på sätt i 3 § omförmäles.
Uppgiften skall avfattas å blankett enligt formulär, som fastställes av
Kungl. Maj:t.
7 §•
7 mom, För tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 skall i 9 § förordningen
om allmän omsättningsskatt omförmäld huvuduppgift, såvitt angår
den efter en skattesats av fem procent skattepliktiga omsättningen, upprättas
för kvartal samt avlämnas, för första kvartalet senast den 20 april och för
andra kvartalet senast den 20 juli 1947. Sådan uppgiftsskyldighet åvilar dock
icke skattskyldig, som verkställt redovisning på sätt i 3 § omförmäles.
2 mom. I huvuduppgiften för andra kvartalet 1947 skall i den skattepliktiga
omsättningen inräknas jämväl vederlag, varför skattskyldighet föreligger
enligt 2 § men som den 30 juni 1947 icke kommit den skattskyldige till
godo. Sådant vederlag skall redovisas särskilt.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Vad i 3 § andra stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande
redovisning varom i detta mom. är fråga.
8 §•
Skattskyldig må åtnjuta anstånd på sätt i följande stycke sägs med inbetalning
av allmän omsättningsskatt för sådan skattepliktig omsättning, för
vilken särskild redovisning lämnas jämlikt 7 § 2 morn., dock att anstånd icke
må åtnjutas där den oguldna skatten understiger 100 kronor. Såsom förutsättning
för tillgodonjutande av dylikt anstånd skall gälla, att den skattskyldige
samtidigt med avlämnande av huvuduppgift för andra kvartalet
1947 gör anmälan att han önskar tillgodonjuta anstånd med skattebetalningen.
Skatt, som omfattas av anståndet, skall erläggas med en femtedel senast
den 20 i envar av månaderna oktober och december 1947 samt februari,
april och juni 1948; dock att länsstyrelsen, om synnerliga skäl därtill äro,
må medgiva utsträckning av anståndstiden med högst ett år.
9 §•
Därest skattskyldig senast den 20 juli 1947 inbetalar allmän omsättningsskatt
för den skattepliktiga omsättning, för vilken särskild redovisning lämnats
jämlikt 7 § 2 morn., må den skattskyldige åtnjuta avdrag med fyra procent
av den skatt, som belöper på ifrågavarande omsättning.
10 §.
Taxering till allmän omsättningsskatt år 1947 skall, såvitt angår skattepliktig
omsättning för vilken skatt utgår efter en skattesats av fem procent,
avse tiden från utgången av det räkenskapsår, för vilket taxering verkställts
år 1946, till och med den 30 juni 1947.
11 §•
Taxering till allmän omsättningsskatt år 1947 skall, såvitt angår skattepliktig
omsättning för vilken skärpt omsättningsskatt utgår, avse tiden från
utgången av det räkenskapsår, för vilket taxering verkställts år 1946, till
och med den 31 december samma år.
12 §.
Skattskyldig äger hos länsstyrelsen erhålla restitution av erlagd skatt i den
mån skatten belöper på vederlag, som jämlikt 3 § eller 7 § 2 mom. vid taxeringen
inräknats i den skattepliktiga omsättningen men som enligt sedermera
företedd utredning varken influtit eller kan antagas komma att inflyta.
Ansökan varom här är fråga skall ingivas till länsstyrelsen senast den
30 juni 1949.
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
13 §.
Vad i 31—34 §§ förordningen om allmän omsättningsskatt är stadgat beträffande
uppgift enligt 9 § nämnda förordning skall äga motsvarande tilllämpning
i fråga om uppgift, som lämnas enligt denna förordning.
14 §.
Kungl. Maj:t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 november
1946.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Sköld, Quensel, Danielson,
Vougt, Myrdal, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler efter gemensam
beredning med statsrådets övriga ledamöter frågan om avveckling av
den allmänna omsättningsskatten samt anför därvid följande.
Inledning.
Den allmänna omsättningsskatten infördes genom förordningen den 13
december 1940 (nr 1000) om allmän omsättningsskatt, vilken förordning
trädde i kraft den 1 januari 1941. Enligt vad i förordningen stadgas skall allmän
omsättningsskatt utgå i huvudsak vid yrkesmässig försäljning av varor
från butik eller annat därmed likartat försäljningsställe samt vid yrkesmässig
försäljning av varor i restaurang-, pensionat-, kafé- och konditorirörelse.
Skattskyldighet föreligger jämväl vid uttag av varor från rörelse, vid import
av utomlands inköpta varor samt i fråga om vissa slag av tjänsteprestationer.
Vissa betydelsefulla varor äro undantagna från beskattningen, bland annat
vete, råg, korn och havre, ved och vissa andra bränslen, för förtäring avsedda
rusdrycker, tobaksvaror ävensom mjölk, grädde, smör och margarin, potatis
samt de slag av mjöl, gryn och bröd, som Kungl. Majit bestämmer. Omsättningsskatten
utgår med fem procent av den skattepliktiga omsättningen.
Den allmänna omsättningsskatten, som sålunda drabbar även konsumtionen
av åtskilliga oumbärliga förnödenheter, har bl. a. av sociala skäl kompletterats
med en strängare beskattning av mera umbärliga eller lyxbetonade varor.
Denna skärpta beskattning har anordnats dels såsom en skärpt omsättningsskatt
beträffande vissa varor, som företrädesvis försäljas i specialaffärer,
och dels beträffande vissa andra varor såsom en hos tillverkaren utgående
varuskatt.
Sålunda stadgas i förordningen den 25 maj 1941 (nr 252) angående skattesatsen
för den allmänna omsättningsskatten beträffande vissa varor, att omsättningsskatt
skall utgå med tjugu procent av den skattepliktiga omsätt
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
7
ningen såvitt angår varor upptagna i en vid förordningen fogad varuförteckning.
I denna förteckning upptagas bland annat mattor, vissa slag av skodon,
guld- och silverarbeten, pärlor, radiogrammofoner, kikare, vissa fotografikameror,
fickur och urboetter, grammofoner och grammofonskivor ävensom
väskor och koffertar av läder eller skinn.
Skärpt omsättningsskatt har tidigare utgått även för beredda, lösa pälsverk
och arbeten av pälsverk samt persedlar med pälsverk till övertyg eller foder.
Denna form av skärpt beskattning å pälsvaror frångicks emellertid av kontrolltekniska
skäl och ersattes med en särskild pälsvaruskatt. Detta skedde
genom förordningen den 30 juni 1943 (nr 477) örn skatt å vissa pälsvaror,
genom vilken förordning en särskild styckeskatt infördes på inom riket yrkesmässigt
beredda lösa pälsskinn, kompletterad med en värdeskatt å femton
procent för vissa till riket införda pälsvaror m. m. Storleken av beredningsskatten
— som varierar mellan 10 öre och 300 kronor per skinn — framgår
av en vid förordningen fogad förteckning.
Den i det föregående omförmälda varuskatten å vissa varor regleras genom
förordningen den 25 maj 1941 (nr 251) örn varuskatt. Enligt denna förordning
utgöres varuskatt för bland annat choklad och konfityrer samt putsmedel,
tandpasta, puder, smink och parfymer. Varuskatten uttages med viss procent
—- lägst 20 och högst 75 — av varans beskattningsvärde.
I proposition den 5 april 1946 (nr 222) med anhållan om riksdagens yttrande
angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten förordades,
att denna skatt avvecklades från och med den 1 januari 1948. I enlighet härmed
borde förslag om upphävande av förordningen örn allmän omsättningsskatt
föreläggas 1947 ars riksdag, sedan de med upphävandet sammanhängande
detaljfrågorna underkastats ytterligare beredning. Vid denna fortsatta
beredning borde bland annat beaktas spörsmålen om man borde bibehålla
en särskild beskattning av varor, som nu vore underkastade skärpt omsättningsskatt,
och vilka former en dylik beskattning i sådant fall skulle erhålla.
I sitt utlåtande (nr 2) över propositionen anförde första särskilda utskottet
vid 1946 års riksdag (vårsessionen), att — med hänsyn till önskvärdheten
att omsättningsskatten slopades snarast möjligt — utskottet ville, trots de
betänkligheter ur statsfinansiell synpunkt som vore förbundna därmed, förorda
att tidpunkten för omsättningsskattens avveckling fastställdes till den
1 juli 1947. Utskottet ville därjämte framhålla att, därest förhållandena skulle
utveckla sig på sådant sätt att det kunde befinnas angeläget att omsättningsskatten
slopades redan före den 1 juli 1947, frågan därom borde upptagas
till omprövning. Utskottet hemställde, att riksdagen måtte till Kungl. Majit
hemställa om förslag angående den allmänna omsättningsskattens avveckling
lrån och med den 1 juli 1947, vilket förslag jämväl borde avhandla frågan
huruvida särskild beskattning av varor, som nu vore underkastade skärpt
omsättningsskatt, skulle bibehållas. Denna hemställan bifölls av riksdagen
(skrivelse nr 431).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Vid anmälan i statsrådet den 20 september 1946 av frågan örn avvecklingen
av den allmänna omsättningsskatten anförde t. f. chefen för finansdepartementet,
statsrådet Ericsson, bland annat att en utredning borde verkställas
rörande sådana frågor av teknisk natur, som sammanhängde med
avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten. Utredningsarbetet borde i
denna del planläggas med utgångspunkt från att det kunde visa sig lämpligt
att avveckla nämnda skatt redan från och med den 1 januari 1947. I
samband med nämnda utredning borde även undersökas i vilken omfattning
det kunde anses motiverat att, sedan den allmänna omsättningsskatten avvecklats,
bibehålla den såsom ett komplement till nämnda skatt införda
strängare beskattningen av vissa konsumtionsvaror av mera umbärlig eller
lyxbetonad art. Denna utredning borde sålunda avse såväl de varugrupper,
vilka nu vore underkastade skärpt omsättningsskatt, som de varugrupper vilka
vore föremål för varuskatt respektive pälsvaruskatt. Den avgörande synpunkten
borde härvid vara, att beskattningen borde bibehållas huvudsakligen
endast beträffande varor, vilka vore av mera väsentlig betydelse i fiskaliskt
hänseende och vilkas karaktär av umbärliga varor vore mera allmänt erkänd.
Därest under utredningens gång skulle befinnas att jämväl andra varor
än de, som för närvarande vore föremål för skärpt omsättningsskatt eller
varuskatt, borde indragas under beskattningen, borde förslag utarbetas jämväl
härom. Utredningen, som lämpligen borde uppdragas åt särskilda sakkunniga
inom finansdepartementet, borde såvitt anginge frågan om avveckling
av den allmänna omsättningsskatten bedrivas så skyndsamt att förslag i ämnet
eventuellt kunde framläggas redan vid höstriksdagen innevarande år. I
övrigt borde utredningsarbetet bedrivas så att de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda, kunde framläggas för 1947 års riksdag. I enlighet härmed
hemställdes bland annat, att Kungl. Maj:t måtte bemyndiga chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst fem sakkunniga med uppdrag att inom
departementet verkställa utredning av frågan örn avvecklingen av den allmänna
omsättningsskatten m. m.
Sedan Kungl. Maj:t samma dag lämnat chefen för finansdepartementet
det begärda bemyndigandet, har jag den 23 september 1946 tillkallat ledamoten
av riksdagens första kammare, lektorn H. L. E. Sjödahl, direktören
O. R. Sundén, ledamoten av riksdagens andra kammare, folkskolläraren
N. W. Sundström, t. f. byråchefen i kontrollstyrelsen E. Erson Thulin samt
centralkonsulenten A. O. Åkesson att inom departementet verkställa utredning
av frågan om avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten, m. m.
Samtidigt uppdrogs åt Sjödahl att såsom ordförande leda de sakkunnigas
arbete.
De sakkunniga, som antagit benämningen varubeskattningskommittén, ha
med skrivelse den 9 november 1946 såsom ett första led i utredningsarbetet
överlämnat betänkande med förslag till avveckling av den allmänna femprocentiga
omsättningsskatten.
I sitt betänkande har kommittén framhållit, att med hänsyn till vad i di -
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
9
rekliven anförts kommittén funnit sig böra framlägga alternativa förslag
till avveckling av den allmänna omsättningsskatten. Det ena alternativet —
alternativ I — innebure avskaffande av den femprocentiga omsättningsskatten
från och med den 1 januari 1947 och ett bibehållande tillsvidare av
den tjugoprocentiga skatten. Sistnämnda skatt komme att inom kommittén
bliva föremål för fortsatt behandling i enlighet med vad i direktiven angivits.
Enligt det andra alternativet — alternativ II — skulle omsättningsskatten
i dess helhet upphävas från och med den 1 juli 1947.
Vid betänkandet funnos fogade två i enlighet med dessa alternativ upprättade
författningsförslag.
över betänkandet ha, efter remiss, utlåtanden avgivits av kammarrätten,
statskontoret, riksräkenskapsverket, kommerskollegium, Överståthållarämbetet
(med bifogande av yttrande av uppbördsintendenten i Stockholm), länsstyrelserna
i Stockholms, Södermanlands, Jönköpings, Kalmar, Blekinge,
Malmöhus, Älvsborgs, Skaraborgs, Örebro, Kopparbergs, Västernorrlands
och Västerbottens län, centrala omsåttningsskattenämnden, Stockholms handelskammare,
handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare, kooperativa
förbundet, Sveriges industriförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
köpmannaförbund samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation. Vidare
har Sveriges pianoförbund inkommit med yttrande över betänkandet.
I detta sammanhang torde jag vidare få anmäla, att statens priskontrollnåmnd
i en den 5 november 1946 till finansdepartementet ingiven skrivelse
upptagit till övervägande frågan om avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten.
Vid skrivelsen fanns fogad bl. a. en av professorn E. Lundberg
och sektionschefen i priskontrollnämnden O. Karleby den 4 november 1946
avgiven promemoria rörande verkningarna av omsättningsskattens avveckling,
vilken promemoria torde få såsom Bihang I fogas vid statsrådsprotokollet
för denna dag. Vidare hade vid priskontrollnämndens skrivelse fogats
dels en inom nämndens sekretariat upprättad promemoria angående principerna
i samband med omsättningsskattens borttagande och dels en av sektionen
för prisövervakning avgiven promemoria rörande kontrollen av att
omsättningsskattens borttagande medför motsvarande prissänkningar.
Efter det Kungl. Majit i skrivelse till statens livsmedelskommission den 8
november 1946 uppdragit åt kommissionen att, i samråd med statens sockernämnd
och statens priskontrollnämnd, verkställa utredning rörande i vilken
utsträckning kostnaderna för jordbruksregleringarna i samband med en avveckling
av den allmänna omsättningsskatten från och med den 1 januari
1947 lämpligen borde slå igenom i konsumentpriserna och i vad mån dessa
priser skulle påverkas härav, har priskontrollnämnden avgivit yttrande i berörda
ärende den 23 november 1946. Livsmedelskommissionen bär därefter
samma dag avlåtit en skrivelse i ämnet, vilken skrivelse torde få såsom Bihang
Il fogas vid protokollet.
Sedan härefter frågan örn avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten
och den lämpliga tidpunkten härför varit föremål för ytterligare överväganden
inom departementet, torde jag nu få anmäla ärendet.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Frågan om tidpunkten för avvecklingen av den
allmänna omsättningsskatten.
I sitt betänkande har kommittén anfört, att kommittén icke ansett sig böra
ingå på frågan om ändamålsenligheten av skattens avskaffande vid den ena
eller den andra av de ifrågasatta tidpunkterna.
I remissyttrandena över kommitténs förslag har i allmänhet uttalats, att
remissinstanserna icke syntes hava anledning att bedöma frågan om tidpunkten
för omsättningsskattens avveckling ur penningpolitiska och statsfinansiella
synpunkter. I yttrandet av kommerskollegium har dock framhållits,
att den sänkning av varupriserna, som omsättningsskattens borttagande
måste ha till följd, komme att innebära betydande fördelar för landet
och underlätta strävandena att bibehålla den nuvarande prisnivån; och med
hänsyn härtill funnes från kollegii sida icke något att erinra mot att tidpunkten
för skattens slopande fastställdes till den t januari 1947. Riksräkenskapsverket
har uttalat, att de statsfinansiella konsekvenserna av omsättningsskattens
slopande framginge därav att denna skatt — därest den bibehölles
oförändrad — under budgetåret 1947/48 kunde beräknas inflyta med
cirka 450 miljoner kronor. Inkomstbortfallet därest den femprocentiga skatten
slopades den 1 januari 1947 kunde för budgetåret 1946/47 beräknas till
cirka 180 miljoner kronor. Den kvarstående tjugoprocentiga skatten kunde
för sistnämnda budgetår beräknas inflyta med 15 å 20 miljoner kronor.
I ett flertal yttranden har understrukits, att en avveckling av omsättningsskatten
från och med den 1 januari 1947 skulle ur skatteteknisk synpunkt
vara att föredraga framför en avveckling först från och med den 1 juli samma
år. I detta hänseende har länsstyrelsen i Kalmar lån anfört, att kontrollen
av omsättningsskatteuppgifterna grundade sig, vad bruttointäkterna beträffade,
i första hand på en jämförelse mellan omsättningsbeloppen enligt
rörelsebilagan till den allmänna självdeklarationen och de under året avgivna
omsättningsskatteuppgifterna. Då bokföringen avslutats medelst vinstock
förlustkonto i huvudbok och det totala omsättningsbeioppet enligt rörelsebilagan
hämtats från varukontot, hade korrigeringar måst vidtagas med
avseende på in- och utgående varufordringar för att få ett med omsättningsskatteuppgifterna
fullt jämförbart belopp. Sagda kontrollmöjlighet syntes
praktiskt taget utesluten, därest omsättningsskatten avvecklades från och
med den 1 juli 1947. Enda lösningen på detta problem skulle nämligen i så
fall vara att infordra de skattskyldigas huvudböcker. Detta förfaringssätt
skulle bliva mycket tidsödande och avsevärt förlänga den av kommittén
föreslagna tiden för kontroll- och taxeringsarbetet. Vidare borde framhållas,
att den indirekta redovisningsmetoden förutsatte justering bl. a. för lagerförändringar.
Härav följde, att, därest den femprocentiga omsättningsskatten
avvecklades från och med den 1 juli 1947, de skattskyldiga, som redovisat
omsättningsskatt enligt denna metod, borde åläggas inventera sina skattefria
lager per den 30 juni 1947.
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
11
Vidare har Skånes handelskammare anfört, att fördelen med en avveckling
från och med den 1 januari 1947 framträdde allra mest i de fall, där
den indirekta metoden för skattens redovisning kommit lill användning, i det
att om avvecklingen förlädes till årsskiftet någon inventering utöver den sedvanliga
årsinventeringen i samband med bokslutet icke behövde äga rum.
För den händelse avvecklingen framflyttades till halvårsskiftet pålades däremot
vederbörande näringsidkare det tidsödande arbetet med en extra inventering,
som eljest icke behövt äga rum. Örn skatten på sätt förutsattes enligt
alternativ I med kort varsel bringades att upphöra redan den 1 instundande
januari, komme det visserligen att bereda de skattskyldiga svårigheter
att på den korta tid, som därvid komme att stå till förfogande, utarbeta
nya prislistor, i vilka varupriserna minskats med det belopp, som motsvarade
omsättningsskatten. Den möjligheten stöde dock de skattskyldiga till
buds att under den första övergångstiden, till dess att de nya prislistorna
gjorts färdiga, tillämpa nu gällande prislistor med tillhjälp av en reduceringstabell
för beräknande av det pris, som i varje fall skulle utgå.
Kammarrätten har ansett sig böra framhålla, att det ur rent skatteteknisk
synpunkt syntes mindre lämpligt att såsom enligt alt. I låta de båda slagen
av omsättningsskatt upphöra vid olika tidpunkter. Vidare syntes man icke
kunna bortse ifrån att om jämväl andra varor än de för närvarande med
skärpt omsättningsskatt belagda bleve föremål för varuskatt, ett bifall till
alt. I föranledde onödiga och mindre tillfredsställande prisförändringar å
dessa varor.
Centrala omsättningsskattenämnden har anfört följande.
En avveckling av enbart den femprocentiga skatten är enligt nämndens
mening förbunden med åtskilliga olägenheter. Sålunda är att framhålla, att
en stor del av näringsidkarna icke erhåller befrielse från det tidsödande arbetet
med redovisning av omsättningsskatt, ehuru den skattepliktiga omsättningen
endast avser en ytterst ringa del av deras totala omsättning. Särskilt
framträder detta förhållande beträffande en betydande mängd smärre detaljister
inom olika branscher —■ cigarrhandlare, pappershandlare och, ej
minst, lanthandlare — i vilkas försäljning till obetydlig del ingår sådana,
skärpt omsättningsskatt underkastade varor som väskor, plånböcker, portmonnäer
etc. Det måste i detta sammanhang starkt betonas att — främst av
konkurrenshänsyn — kontrollen över den skärpta omsättningsskattens utgörande
icke får eftersättas. Och det torde ligga i öppen dag att denna kontroll
—• särskilt i den mån den skärpta omsättningsskatten bibehålies under
någon längre tid — kommer att i förhållande till skatteintäkternas storlek
bliva vida högre än den hittills för de båda slagen av skatt gemensamma
kontrollen.
Å andra sidan är det obestridligt, att den i och för sig gynnsammaste tidpunkten
för omsättningsskattens avveckling föreligger vid ett årsskifte; det
torde härutinnan vara tillräckligt att hänvisa lill att det ojämförligt största
antalet skattskyldiga har sin bokföring inrättad per kalenderår och jämväl
vid årsskiftet företaga inventering av sitt lager. Med hänsyn till dem, som
icke föra varor, underkastade skärpt omsättningsskatt -—- och dessa skattskyldiga
utgöra det stora flertalet — är alltså den tidpunkt för avvecklingen
av den femprocentiga omsättningsskatten, som innefattas i kommitténs alternativ
I, att föredraga framför den i alternativ II angivna tidpunkten.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Ehuru nämnden för sin del finner det önskligt, att de båda slagen av omsättningsskatt
avvecklas samtidigt, finner sig nämnden i nu föreliggande
läge icke böra motsätta sig en avveckling i enlighet med den linje som utformats
i alternativ I.
Vidare har omsättningsskattenämnden i sitt yttrande understrukit, att jämväl
den skärpta omsättningsskatten, som enligt nämndens mening vore förenad
med åtskilliga olägenheter, borde avvecklas snarast möjligt.
Kooperativa förbundet har framhållit, att förbundet alltsedan omsättningsskattens
införande utgått ifrån att den beskattningsform, vilken drabbade
de minst bemedlade hårdast, borde avvecklas så snart det ekonomiska
och statsfinansiella läget efter krigets slut nått en sådan stadga, att skattesänkningar
överhuvud kunde ifrågakomma. Läget vore för närvarande sådant
att uppenbara risker för en fortsatt penningvärdesförsämring förelåge.
Skäl funnes i och för sig icke att i en dylik situation företaga skattesänkningar.
Med hänsyn till de utomordenligt stora olägenheter, som vore förknippade
med ett bibehållande av omsättningsskatten, vore förbundet icke
desto mindre berett att bestämt förorda nämnda skatts avveckling från och
med den 1 januari 1947. Hellre än att bibehålla omsättningsskatten vore det
långt bättre att i nuvarande kritiska läge tillgripa en låneform, som mobiliserade
ett tvångssparande för alla inkomsttagare i förhållande till vars och
ens ekonomiska bärkraft och av sådan omfattning att en betydande begränsning
av det aktuella inflationstrycket från inkomstsidan åvägabringades.
Förbundet finge därför, då möjlighet till skattens omedelbara avskaffande
syntes erbjudas, tillstyrka att kommitténs alt. I lades till grund för
proposition till 1946 års riksdag.
Statens priskontiollnåmnd har i sin nyssnämnda skrivelse till en början
hänvisat till den av professorn Lundberg och sektionschefen Karleby avgivna
promemorian rörande verkningarna av omsättningsskattens avveckling. Beträffande
denna promemoria har priskontrollnämnden anfört, att nämnden,
som funne vad i promemorian anfördes värt beaktande, ville understryka
önskvärdheten av att de däri framlagda synpunkterna gjordes till föremål
för övervägande från statsmakternas sida.
Priskontrollnämnden har i sin förenämnda skrivelse vidare anfört, att
frågan om den sannolika utvecklingen av socialstyrelsens levnadskostnadsindex
under de närmaste kvartalen varit föremål för överväganden inom
priskontrollnämnden. Levnadskostnadsindex i 1914 års serie läge för närvarande
vid 243. Vid beräkningen per september 1946 hade index förblivit
oförändrat. Detta resultat var knappast väntat med hänsyn till de prisstegringar
på vissa jordbruksprodukter (mjölk, ost och ägg), som kunde förutses
komma att påverka index vid detta beräkningstillfälle. Dessa prishöjningar
motvägdes emellertid framför allt av betydande prissänkningar på
potatis och lingon. På grund av den höjning av priserna på vissa jordbruksprodukter,
som genomförts i enlighet med beslutet våren 1946 om prissättningen
på jordbrukets produkter, hade således en eljest inträffad sänkning
Kunni. Maj:ts proposition nr 386.
13
av levnadskostnadsindex förhindrats. En dylik sänkning hade minskat risken
för uppnåendet av den kritiska gränsen för levnadskostnadsindex, 248—249.
Den fortsatta utvecklingen av levnadskostnadsindex komme att påverkas
framför allt av omräkningen av skatteposten med hänsyn till källskattens
genomförande och, i mindre grad, av förmalningsersättningens borttagande
fr. o. m. den 1 oktober 1946 med därav följande högre mjöl- och brödpriser.
Därutöver kunde såsom indexhöjande faktorer framhållas eventuell indragning
av rabattkort för mjölk och smör samt eftersläpande textilprishöjningar.
Dessa poster spelade dock relativt obetydlig roll. Några indexsänkande
faktorer förelåge icke, såvitt man nu kunde bedöma. Förmalningsersättningens
borttagande kunde beräknas påverka index med omkring en
halv enhet. Vad beträffar omräkningen av skatteposten vore frågan örn det
närmare tillvägagångssättet härvidlag och effekten på index ännu oklar.
Inom socialstyrelsen vore man för närvarande sysselsatt med att utreda
detta problem. I avvaktan på resultatet av denna utredning kunde man
icke mera exakt angiva vilken effekt skattepostens omräkning finge på levnadskostnadsindex.
Ett försök till en approximativ kalkyl skulle emellertid
framläggas av priskontrollnämnden.
I sistnämnda hänseende har priskontrollnämnden anfört följande.
Innebörden i den skatteomräkning som skall ske är att skatteposten i index
från och med årsskiftet 1946/47 skall beräknas på inkomsten för det
löpande året i stället för på inkomsten omkring två år tidigare. Skatteposten
skall beräknas på basis av en inkomst, som antages variera med den allmänna
löneutvecklingen. Vid beräkningstillfället i september 1946 räknade
man icke med någon inkomststegring mellan 1944 och 1945 på grund av
verkstadskonflikten i början av år 1945. Skatteposten påverkades sålunda
då icke av någon omräkning av inkomsten. Mellan 1945 och 1946 synes
man av tillgänglig statistik att döma kunna uppskatta lönestegringen till
8—9 procent. Otvivelaktigt kommer mellan 1946 och 1947 likaledes en
kraftig lönestegring att äga rum. Antager man att lönerna under 1947 komma
att ligga åtminstone 15 % högre än 1945 års, kommer skatteposten i
levnadskostnadsindex sålunda att från och med årsskiftet beräknas på en
motsvarande högre inkomst än vad nu är fallet. Då skatteposten uppgår
till ett belopp av omkring 500 kronor, betyder denna inkomstuppräkning
en utgiftsstegring med omkring 75 kronor (under förutsättning av oförändrade
skattesatser) eller en höjning av levnadskostnadsindex med 3—4 enheter.
Blir inkomststegringen något starkare än vad här antagits, kan höjningen
komma att uppgå till 5 enheter.
Till ett mera exakt resultat kan man för närvarande icke komma. Vid
den utredning som nu pågår inom socialstyrelsen gäller problemet bl. a.
att söka ernå ett säkert underlag för bedömning av lönestegringen mellan
1946 och 1947 redan i början av sistnämnda år.
Priskontrollnämnden har vidare uttalat, att av det anförda framginge
otvetydigt, att skatteposten spelade den avgörande rollen för utvecklingen
av levnadskostnadsindex under de närmaste kvartalen. Index kunde under
i övrigt oförändrade förhållanden vid beräkningstillfället i mars 1947, vid
vilken tidpunkt nämnden förutsatte att skatteoinräkningen skedde, beräknas
ligga vid 246—248. Härtill komme, såsom tidigare framhållits, vissa
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
prishöjningar. Några prissänkningar vore däremot för närvarande icke skönjbara.
Även om man sålunda icke med bestämdhet kunde påstå att levnadskostnadsindex
vid beräkningstillfället i mars 1947 komme att stiga till talet
249, då automatisk lönestegring genom höjning av indextillägget från 20,7
(utgående sedan den 1 augusti 1942) till 25,7 procent inträdde i enlighet med
ramavtalets bestämmelser, kunde det i varje fall klart fastslås att en mycket
betydande risk härför förelåge. Några nu oförutsebara, kanske slumpartade
förändringar i index kunde bliva avgörande för örn levnadskostnadsindex
uppnådde 249 eller ej. Örn index icke uppnådde talet 249, komme likväl
det förhållandet att index läge mycket nära denna siffra att föranleda
irritation och psykologiska påfrestningar för olika berörda parter. Misstänksamheten
mot index, som redan nu syntes vara rätt utbredd, bl. a. till
följd av att index blivit oförändrat vid senaste beräkningstillfället, kunde
förväntas bliva än mera accentuerad. Riksdagen hade beslutat att den allmänna
omsättningsskatten skulle avvecklas från och med den 1 juli 1947. Under
förutsättning att detta beslut kvarstode orubbat, komme omsättningsskattebortfallet
att påverka levnadskostnadsindex i sänkande riktning först vid
beräkningstillfället i september 1947. Skattebortfallet kunde beräknas sänka
levnadskostnadsindex med omkring 4 enheter. Om levnadskostnadsindex på
grund av omräkningen av skatteposten redan i mars 1947 uppnådde läget
249, komme det sålunda att ett halvt år senare under i övrigt oförändrade
förhållanden sjunka med 4 enheter eller med ungefär lika mycket som föranleddes
av skattepostens stegring i mars 1947. Den automatiska lönestegring,
som kunde komma att inträda, komme sålunda att betingas av ett
tillfälligt toppläge i levnadskostnadsindex under ett halvt års tid, framkallat
av fluktuationer i skatteposten till följd av förändrat inkomstunderlag. En
dylik utveckling borde enligt nämndens uppfattning örn möjligt förhindras.
Förhållandena måste anses ha utvecklat sig på ett sådant sätt att det vöre
angeläget att omsättningsskatten slopades redan före den 1 juli 1947 och
att sålunda frågan om tidpunkten för skattens avveckling nu borde upptagas
till omprövning. Då omsättningsskatten i enlighet med den förda motiveringen
för dess borttagande före den 1 juli 1947 borde avvecklas så snart
att den kunde motverka stegringen av levnadskostnadsindex vid beräkningstillfället
i mars på grund av skattepostens omräkning, borde skatten borttagas
senast den 1 mars 1947. Emellertid vore en ännu tidigare tidpunkt ur
olika synpunkter att föredraga. En lämplig tidpunkt för avvecklingen ansåge
priskontrollnämnden vara årsskiftet 1946/47. Det måste vara en angelägenhet
av yttersta vikt att de prissänkningar, som bleve möjliga vid
skattebortfallet, genomfördes över hela varufältet i största möjliga utsträckning.
En omfattande kontrollverksamhet från priskontrollnämndens sida
komme att bliva erforderlig. Det vore därvid icke tillräckligt med efterhandskontroll
utan en rätt ingående förhandskontroll av prissättningen i
olika branscher måste även sättas in. Självfallet kunde man icke påräkna
ett hundraprocentigt utnyttjande av skattebortfallet i form av prissänkning.
En viss del av den skattepliktiga omsättningen finge anses falla utanför
kontrollmöjligheterna.
Kunni. Maj.ts proposition nr 386.
15
I sitt förut omnämnda yttrande den 23 november 1946 har priskontrollnämnden
— efter en redogörelse för innehållet i sin tidigare skrivelse i ärendet
—- anfört följande.
Socialstyrelsens utredning av skalteomräkningens inverkan på levnadskostnadsindex
har ännu icke slutförts men av en inom styrelsen nu företagen
överslagsberäkning, uppgjord under antagande av en inkomststegring på 18
procent, synes framgå, att den tidigare antagna indexeffekten har beräknats
något för lågt. Sålunda synes man nu räkna med att indexhöjningen kan
komma att uppgå till omkring 6 enheter. Med utgångspunkt från denna nya
siffra och under hänsynstagande till indexeffekten av förmalningsersättningens
borttagande samt av förändringar i vissa smärre poster, kommer man till
ett indextal på 250. Räknar man med 4 enheters sänkning på grund av omsättningsskattens
borttagande får man talet 246. Man har då en marginal på
2 enheter innan indextaket överskrides. Denna marginal är synnerligen knapp
och närheten till indextaket kommer att föranleda irritation och psykologiska
påfrestningar för olika berörda parter. Nämnden vill ej underlåta att
framhålla att det i sådant läge blir mycket vanskligt att föra en rationell
prispolitik.
Frågan om en omläggning av jordbruksregleringarna i samband med en
avveckling av den allmänna omsättningsskatten har nu upptagits till prövning.
Livsmedelskommissionen har för sin del anfört att starka skäl tala för
att de till producenterna utgående priserna på jordbruksprodukter få slå igenom
i konsumentpriserna och att systemet med statliga subventioner sålunda
avvecklas och kommissionen är av den uppfattningen att detta bör ske i samband
med en avveckling av omsättningsskatten. Enligt kommissionens mening
synes en avveckling av sockersubventionen och ett slopande av det allmänna
pristillägget å mjölk för smörberedning samt lantsmörsbidraget i första
hand böra ifrågakomma och därnäst ett slopande av det allmänna mjölkpristillägget
för konsumtionsmjölk samt en i vissa orter utgående kompensation
för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölk. De ifrågasatta åtgärdernas
inverkan på levnadskostnadsindex anges av kommissionen till över 2
enheters stegring.
Bakgrunden till att denna fråga upptagits till prövning är, att i propositionen
nr 222 till 1946 års riksdag med anhållan örn riksdagens yttrande
angående avvecklingen av den allmänna omsättningsskatten, har departementschefen
bland annat uttalat, att möjligheten att låta kostnaderna för
jordbruksregleringarna till en del ersättas av högre produktpriser sammanhänger
med utsikterna att motväga en stegring i levnadskostnaderna genom
att taga bort omsättningsskatten och att det synes rimligt att i samband med
omsättningsskattens bortfall låta en väsentlig del av kostnaderna för jordbruksregleringarna
slå igenom i konsumentpriserna. Vidare upptogs i propositionen
nr 267 till 1946 års riksdag angående åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område, under erinran örn förenämnda uttalanden, till närmare
övervägande frågan huruvida och i vad mån kostnaderna för jordbruksregleringarna
redan då borde tillåtas slå igenom i konsumentpriserna. Departementschefen
framhöll att, därest omsättningsskatten borttoges, enligt hans
förmenande några mera vägande principiella invändningar mot en dylik omläggning
av jordbruksregleringarna svårligen syntes kunna rosas. Då denna
iörulsättning emellertid vid den tidpunkten ännu ej var för handen och med
hänsyn till de farhågor för prisutvecklingen, som priskonlrollnämnden i det
sammanhanget uttalat, ansåg sig departementschefen endast i begränsad utsträckning
kunna biträda livsmedelskommissionens då förevarande förslag.
Därest en höjning av konsumentpriserna på vissa jordbruksprodukter på
sätt som livsmedelskommissionen föreslagit skulle inträda i samband med
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
ett borttagande av omsättningsskatten, kan följande kalkyl uppgöras för levnadskostnadsindex’
läge per mars 1947.
Levnadskostnadsindex ligger för närvarande vid.................... 243
Tillkommer på grund av skattepostens omräkning................ ca 6
Tillkommer på grund av avveckling av vissa jordbruksregleringar .. » 2
Tillkommer på grund av borttagande av förmalningsersättning m. m. » 1
Summa enheter ca 252
Avgår på grund av omsättningsskattens bortfall ................ 8 4
Nettoresultat ca 248.
Det torde i detta sammanhang även böra nämnas att de av kommissionen
beräknade prishöjningarna torde — åtminstone vad beträffar smör — knappast
kunna genomföras med oförändrad detaljhandelsmarginal. Därutöver
komma de ifrågasatta prishöjningarna att medföra någon råvarukostnadsfördyring
för sötvaruindustrien, läskedrycksfabriken bagerier m. m., vilken
torde bli av viss betydelse för prissättningen på en del olika varor inom dessa
branscher.
Den ovan framlagda indexkalkylen, uppgjord enligt de nya förutsättningar
som inträtt sedan nämnden avgav sin skrivelse angående avveckling av den
allmänna omsättningsskatten, visar att örn samtidigt med omsättningsskattens
borttagande kostnaderna för jordbruksregleringarna tillåtas slå igenom
i konsumentpriserna i nämnd omfattning och under förutsättning att socialstyrelsens
senaste beräkning rörande skatteomräkningens indexeffekt visar
sig hålla, man ändock, även om man borttager omsättningsskatten redan
från och med årsskiftet 1946/47, kommer till det resultatet att levnadskostnadsindex
kommer att uppnå »taket» och av en ren tillfällighet eller pa grund
av i övrigt okända omständigheter kan stiga till 249, varvid den allmänna
automatiska lönestegring inträder, som man ville förhindra genom att slopa
omsättningsskatten redan från och med årsskiftet 1946/47. Man har sålunda,
om frågan om vissa jordbrukssubventioners avveckling sammankopplas med
omsättningsskattens avveckling, icke uppnått någon säker garanti för att
denna lönestegring icke kommer att inträda. Tvärtom kommer risken därför
att vara överhängande. Med hänsyn till det nuvarande lägets speciella förhållanden
bör därför enligt nämndens mening avvecklingen av dessa jordbrukssubventioner
icke företagas i samband med omsättningsskattens borttagande.
Nämnden vill understryka, att nämnden principiellt ansluter sig
till tanken att avskaffa subventionerna på jordbrukets produkter så att de
verkliga kostnaderna få komma till uttryck i priserna till konsumenterna.
Emellertid är nämnden av den uppfattningen att en avveckling av dessa subventioner
i samband med omsättningsskattens slopande från och med årsskiftet,
icke kan vara lämplig då motivet för skattens borttagande redan vid
denna tidpunkt just varit att skattebortfallet skulle möjliggöra att levnadskostnadsindex
icke nådde det läge, då automatisk lönestegring inträdde.
Nämnden vill betona, att de allmänna uttalanden örn önskvärdheten av en
avveckling av jordbrukssubventionerna, till vilka nämnden som ovan framhållits
kan ansluta sig, gjordes vid en tidpunkt, då det syntes naturligt och
lämpligt att låta denna avveckling ske i samband med omsättningsskattens
borttagande, enär man då icke kunde förutse det faktiska indexläget vid den
tidpunkt, då avvecklingsfrågorna skulle bliva aktuella. Dessa uttalanden kunna
icke rimligen innebära, att subventionerna på jordbrukets produkter skola
slopas i samband med omsättningsskattens borttagande oavsett de konsekvenser
som detta skulle få på löne- och prisområdet. I ovan nämnda proposition
angående åtgärder i prisreglerande syfte på jordbrukets område framhölls,
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
17
att några mera vägande principiella invändningar mot ett slopande av subventioner
vid omsättningsskattens borttagande svårligen kunde resas. Emellertid
ansåg departementschefen sig redan i det läget, med hänsyn till de
farhågor för indexutvecklingen som nämnden då uttalat, icke kunna gå
ens så långt ifråga om avvecklingen av jordbrukssubventioner som livsmedelskommissionen
då hade föreslagit. I det nuvarande läget är indexsituationen
avsevärt mera kritisk än då detta uttalande fälldes och nämnden
anser det därför för sin del stå i full överensstämmelse med den då intagna
ståndpunkten, att man nu icke företager den av kommissionen ifrågasatta avvecklingen
av jordbrukssubventionerna utan härför avvaktar en med hänsyn
till tendenserna i den allmänna prisutvecklingen lämpligare tidpunkt.
Nämnden vill slutligen påpeka den inkonsekvens i utformningen av de
prispolitiska åtgärderna i nuvarande kritiska pris- och indexläge, som föreligger
då å ena sidan, i syfte att förhindra en pris- och indexstegring, Kungl.
Maj :t framlägger proposition till riksdagen om subventionering av införseln
av vissa varor och riksdagen beslutar sänkning av skatten å kaffe, men å
andra sidan man skulle företaga en sådan åtgärd som avveckling av subventioner
på jordbrukets produkter i samband med omsättningsskattens borttagande,
en åtgärd som i det läge då uttalandena härom fälldes tedde sig som
rationell, men som i nuvarande läge skulle äventyra hela resultatet av de
strävanden att hålla prisnivån stabil och att hindra en automatisk lönestegring
som de ovan berörda åtgärderna äro uttryck för.
Under åberopande av vad sålunda anförts får nämnden för sin del avstyrka
ett slopande av subventionerna å jordbrukets produkter i samband med
en avveckling av den allmänna omsättningsskatten från och med den 1 januari
1947.
Ledamoten av priskontrollnämnden professorn Lundberg ävensom föredraganden,
sektionschefen Karleby, ha anfört att de ansett, att frågan om avvecklingen
av subventionerna på jordbrukets produkter icke borde brytas
ut ur sitt sammanhang med den allmänna ekonomiska politiken och behandlas
med utgångspunkt från hänsyn till utvecklingen av levnadskostnad,sindex
på sätt som skett i nämndens förevarande yttrande och ha hänvisat till den
av dem avfattade, till nämndens skrivelse den 4 november 1946 angående avveckling
av den allmänna omsättningsskatten fogade promemorian rörande
verkningarna av omsättningsskattens slopande.
Då förslaget att avveckla omsättningsskatten behandlades vid riksdagens Departementsvårsession,
beti aktades det väsentligen som en del av trugan, hur en väntad chefen.
ökning av vissa statsutgifter skulle kunna finansieras och hur en sådan ökning
kunde förenas med en önskvärd sänkning av den under krigsåren starkt stegrade
beskattningen. I den av regeringen framlagda finansieringsplanen förutsattes
att omsättningsskatten kunde försvinna från och med början av 1948.
Den skulle sålunda upphöra att utgå samtidigt med att en också förutsedd
sänkning av inkomstskatten förverkligades. Riksdagen beslöt att framflytta
tiden för avvecklingen till den 1 juli 1947 och underströk därmed angelägenheten
av att skattesänkningarna genomfördes snarast möjligt. Att riksdagens
majoritet icke följde ett motionsledes framfört förslag att låta skatten upphöra
redan på nyåret 1947, torde framför allt lia berott på en obenägenhet
att så starkt minska statsinkomsterna för budgetåret 1946/47, alt budgeten
skulle komma alt uppvisa ett väsentligt underskott. Riksdagen uttalade cmel
Dihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 380. -j
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
lertid att frågan om en tidigare avveckling borde tagas upp till övervägande,
om förhållandena utvecklade sig på sådant sätt, att en dylik avveckling syntes
angelägen.
De förhållanden som åsyftades torde framför allt ha varit utvecklingen av
levnadskostnaderna och den betydelse ett borttagande av omsättningsskatten
kunde ha för strävan att motverka tendenserna till prisstegring. Det är också
från denna utgångspunkt frågan har tagits upp av priskontrollnämnden, som
förordar en avveckling redan från den 1 januari 1947 för att därigenom hålla
stegringen av levnadskostnadsindex inom snävare gränser än eljest skulle bli
fallet. Nämnden hänvisar därvid också till att höjningen av levnadskostnadsindex
över ett i gällande löneavtal fixerat tal — 249 i 1914 års levnadskostnadsindex
— genom att föranleda viss lönestegring skulle i sin tur skärpa
tendenserna till ytterligare prisstegring.
Mot denna motivering ha bestämda invändningar gjorts i den förut omnämnda
promemorian av professorn Lundberg och sektionschefen Karleby.
Enligt deras mening kan en avveckling av omsättningsskatten icke motiveras
med någon gynnsam verkan i prisåterhållande riktning. Avvecklingen skulle
tvärtom medföra en ökning av den redan i förhållande till varutillgången alltför
stora köpkraften och därmed göra pressningen uppåt på prisnivån starkare.
I denna promemoria förordas därför att hela frågan örn skattesänkning
tages upp till omprövning i ljuset av de till en viss grad förändrade
och försämrade förhållanden, som nu få anses föreligga. Priskontrollnämnden,
som vidhåller sitt förord för en omedelbar avveckling, anser likväl de i promemorian
anförda synpunkterna så beaktansvärda, att de av statsmakterna
böra bli föremål för övervägande.
Även enligt min mening kan ett avgörande icke träffas utan att läget underkastas
en ny granskning och de i olika riktningar pekande faktorerna vägas
mot varandra. Det är därvid av intresse att se icke enbart hur läget just nu
gestaltar sig utan också i vad mån det avviker från vad som förutsattes, då
riksdagen preliminärt tog ståndpunkt till frågorna om en kommande skattesänkning
och särskilt till omsättningsskattens avveckling.
Budgeten är numera balanserad, vad de löpande utgifterna beträffar.
Kapitalbudgeten visar alltjämt en betydande utgiftssumma, men delvis är
denna beroende av anslag för ändamål, som sakna omedelbar betydelse vid
bedömningen av det ekonomiska läget, delvis speglar den statliga realinvesteringar,
vilka man lämpligare kan betrakta som en del av det allmänna investeringsproblemet
än som en speciell budgetfråga.
En andra faktor i den samhällsekonomiska balansen, nämligen betalningsförbindelserna
med utlandet — närmast alltså balansen inom utrikeshandeln
— verkar också temporärt i utjämnande riktning. Vi ha sålunda
för närvarande ett importöverskott, som bidrager till att vidmakthålla
balans mellan utbud och efterfrågan inom landet. Går man närmare in på
läget, framträda emellertid en del orosmoment. Importen av för vår produktion
grundläggande förnödenheter, såsom kol eller järn och stål, är fortfarande
otillfredsställande. Införseln avser i betydande utsträckning konsumtionsvaror,
och av dessa är en onormalt stor del av lyxbetonad karaktär. Det
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
19
gynnsamma inflytande på den samhällsekonomiska balansen, som denna import
kan utöva, köpes till priset av en reduktion av våra valutabehållningar,
en reduktion vars naturliga gräns i nödvändigheten att bibehålla en reserv
av tillfredsställande storlek rätt snart kan uppnås. En annan olägenhet ligger
däri, att den alltjämt fortgående internationella prisstegringen medför, att de
importerade varorna, trots apprecieringen av den svenska kronan, delvis ligga
långt över den svenska prisnivån och alltså utöva en dragning uppåt på denna.
Vid sidan av budgeten och handelsbalansen äro investeringarna i
deras förhållande till det frivilliga sparandet av avgörande betydelse för
den samhällsekonomiska balansen. Investeringsvolymen har efter kriget visat
en tendens till kraftig ansvällning, som endast delvis hållits tillbaka genom
den utövade investeringskontrollen. Denna utveckling har sin naturliga bakgrund
i behovet att taga igen vad som eftersatts eller underlåtits under
kriget. Bostadsproduktionen kräver nu betydande insatser, och detsamma
gäller kraftförsörjningen samt vägarna och andra delar av kommunikationsväsendet.
Samtidigt framträda avsevärda nyinvesteringsbehov inom det enskilda
näringslivet. Maskinell utrustning har förslitits. Tekniska landvinningar
måste utnyttjas. Produktivitetsförbättringar kunna vinnas endast genom-
investeringskrävande omläggningar o. s. v. Om än i mera begränsad
omfattning står Sverige i likhet med flertalet andra länder inför av kriget
betingade nybyggnadsbehov, som ställa stora anspråk på våra produktiva
resurser.
Det är omöjligt att beräkna, i vad mån investeringsutvecklingen balanseras
av en motsvarande utveckling av det frivilliga sparandet. Man får
nöja sig med vissa allmänna symtom. Därvid tilldrar sig det ansträngda
läget inom olika konsumtionsområden särskild uppmärksamhet. Trots det
betydande importöverskottet möter på vissa håll en lagerförtäring. Och
oaktat denna visar det sig i viktiga hänseenden svårt att tillgodose föreliggande
varuefterfrågan. Det är med hänsyn härtill uppenbart att nuvarande
konsumtionsniva icke lämnar utrymme för den vidgade investeringsvolymen
inom ramen av vår löpande produktion.
Trots att både budgeten och våra handelsförbindelser med utlandet utvecklats
i en riktning, ägnad att stödja den samhällsekonomiska balansen,
framstår alltså denna i dag alltjämt såsom otillfredsställande. I den mån
importen skulle hämmas av otillräcklig valutatillgång eller gränserna nås
för lageruttömningen, försämras tydligen läget, om icke sparandet och investeringarna
bringas i bättre samklang med varandra.
Det ekonomiska läge, inför vilket vi i dag äro ställda, framstår såsom
ogynnsammare än man under våren tänkte sig. Orsakerna därtill ligga delvis
på försörjningssidan. Tillförseln av nödvändiga råvaror etc. har försämrats.
Särskilt kan man peka på konsekvenserna av den sjunkande kolproduktionen
i Ruhr och av de amerikanska strejkerna. Det kan också förtjäna
nämnas, att viktiga råvarumarknader uppenbarligen kommit att belastas
av omfattande lagringsköp, vilkas bakgrund torde få sökas i den utrikespolitiska
oron. Till cn väsentlig del synes bakgrunden lill de rådande
svårigheterna dock mera vara av psykologisk art. En hos både företag och
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
enskilda naturlig strävan att återställa eller förbättra sin under kriget nedpressade
standard har satt in med större häftighet än man ännu i våras
syntes lia anledning att räkna med. Därtill medverkar väl icke endast den
betydande köpkraft, som på många håll byggts upp under krigsåren utan
även farhågorna för en fortgående prisstegring. Dessa farhågor hämta sin
näring både ur den internationella inflationsutvecklingen och ur sådana fall
av höjda priser på hemmamarknaden, som exempelvis inregistrerats för
massaved trots den skärpta regleringen av pappersmassans avsättningsförhållanden
på utlandsmarknaderna. Mot de här redovisade ogynnsamma förändringarna
står, att den av läget påkallade, redan från början avsedda åtstramningen
av kreditgivningen till utlandet efter en första övergångstid
planenligt kunnat genomföras utan skadeverkningar för vår exportproduktion.
Utvecklingen inom ramen av våra olika handels- och kreditavtal framstår
i stort sett såsom gynnsammare än väntat. Örn man bortser från krediten
till Sovjetunionen, torde utestående krediter endast en relativt kort tid
och i rätt obetydlig utsträckning bilda underlaget för ytterligare varuefterfrågan
i Sverige utan motvikt i omedelbar import.
Det här skildrade läget har både mörka och ljusa sidor. De risker det
rymmer äro delvis väl kända från krigsårens diskussioner, delvis av ny typ.
Strävan att hålla den samhällsekonomiska balansen eller att i alla händelser
förebygga en spänning så stark, att den tar sig utlopp i en ny, inflationsartad
prisstegring, måste i huvudsak följa de linjer som tidigare uppdrag^.
Den försämring av läget som i vissa hänseenden inträtt gör det
emellertid nödvändigt att överväga, på vad sätt åtgärderna kunna ytterligare
effektiviseras. För att bästa möjliga underlag skall vinnas för sådana överläggningar,
verkställer konjunkturinstitutet på min anmodan i kontakt med
andra offentliga och enskilda utredningsorgan en närmare undersökning av
läget. En preliminär redogörelse för resultaten skall utan dröjsmål framläggas.
Jag torde därefter få återkomma till frågan om en effektivisering av
stabiliseringspolitiken.
Det kunde under sådana förhållanden anses naturligt att till detta allmänna
övervägande hänskjuta också frågan om tidpunkten för omsättningsskattens
avveckling. Och avsikten med den här skisserade framställningen
av det ekonomiska läget och av de förändringar däri som på senaste tiden
inträtt, har varit att erinra om att frågan örn beskattningen och dess utveckling
icke kan lämnas åsido vid diskussion örn den samhällsekonomiska balansen.
Då jag det oaktat anser det möjligt att här ta upp till avgörande
frågan om avveckling av omsättningsskatten och förordar att denna avveckling
sker redan från kommande årsskifte, är det alltså icke därför att jag
skulle betrakta skatternas höjd som en relativt oviktig faktor i balansproblemet.
I och för sig synes det naturligt att i ett läge som det nuvarande
sträva efter en i möjligaste mån överbalanserad budget, vare sig detta vinnes
genom att hålla uppe statsinkomsterna eller genom begränsning av utgifterna.
Det skäl för en omedelbar avveckling av omsättningsskatten, som
tar sin utgångspunkt i skattens inverkan pa levnadskostnadsindex och därmed
indirekt på lönenivå och köpkraft, torde icke heller kunna anses bä
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
21
rande. Visserligen kan ingen invändning riktas mot att en indexstegring som
har sin grund i höjning av posten för de direkta skatterna motverkas genom
en sänkning av konsumtionsbeskattningen. Men örn detta skulle ske just då
indextalet kommit i närheten av en för lönehöjden möjligen kritisk punkt
och motiveras med det önskvärda i att hålla indextalet nedanför den punkten,
löper man risken att åtgärden uppfattas som en icke helt försvarbar manipulering
av indexen. Vad beträffar verkningarna på köpkraften av omsättningsskattens
avveckling i jämförelse med en enligt ramavtalet förutsedd höjning
av arbetslönerna, torde för övrigt de beräkningar beaktas, som gjorts i den
till priskontrollnämndens hemställan fogade promemorian.
Då jag däremot icke kan följa det i denna promemoria framlagda förslaget
att bibehålla omsättningsskatten, beror det därpå, att jag icke är beredd
att förorda att linjen med skattesänkningar uppgives och frågan örn
beskattningens höjd tages upp till nytt övervägande, vid vilket på ett helt
annat sätt än hittills skett hänsyn skulle tagas till beskattningens möjligheter
att absorbera delar av den alltför stora köpkraften.
Det synes mig nämligen uppenbart, att de skäl som anföras mot en avveckling
av omsättningsskatten ha en sådan räckvidd, att de icke blott gälla
en avveckling vid nyåret 1947 utan även böra leda till ett uppskov tillsvidare
såväl med borttagandet av omsättningsskatten som med den planerade
sänkningen av inkomstskatten. Jag är icke böjd för att underskatta
allvaret i det avgörande som sålunda måste träffas. Man kan ha delade meningar
örn den styrka, med vilken en alltför stor köpkraft i företagens och
enskildas händer måste göra sig gällande på marknaden men att en sådan
köpkraft under nu rådande förhållanden icke kan undgå att utöva en pressning
uppåt på prisnivån synes ofrånkomligt.
Strävan att göra förhållandet mellan tillgång och efterfrågan jämnare
måste taga sikte på båda sidorna av balansen. En utjämning kan åstadkommas
genom ökad effektivitet i produktionen men också genom minskning av
sådana investeringar, som icke snabbt leda till rikligare varuförsörjning, genom
en överbalansering av budgeten, som innebär att statliga investeringar
finansieras med skatter i stället för med lån, genom en ökning av det frivilliga
sparandet eller på andra vägar som varit och äro under diskussion. Att i
detta läge avstå från en av de möjligheter som föreligga att begränsa en
alltför stor efterfrågan, kan utan tvivel bli föremål för invändningar. Även
örn verkningarna av en bibehållen eller eventuellt höjd beskattning icke kunna
ens med någon grad av säkerhet beräknas, är det likväl tydligt alt de måste
gå i önskvärd riktning.
Vad som i detta tveksamma läge synes mig kunna fälla utslaget är samma
övervägande, som under krigsåren föranledde att skattehöjningarna ansågos
böra kompletteras med lån för finansieringen av de stigande statsutgifterna.
Beskattningen är ett nödvändigt medel för att minska de enskildas utgifter
i samma mån som det allmännas utgifter ökas. Men skatter verka alltid
mer eller mindre schematiskt och kunna icke avvägas med hänsyn till en
mångfald individuella förhållanden. När kraven på minskning av enskildas
utgifter överskrider en viss gräns, har del därför synts bättre att välja den
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
väg som en upplåning anvisar och som bättre anpassar sig efter inkomsttagarnas
växlande personliga omständigheter. I vilket läge beskattningen
rimligen hör utbytas mot andra vägar att minska enskildas utgifter och åstadkomma
ökat sparande, blir en omdömesfråga, där olika meningar icke
kunna undvikas. Hur dessa andra linjer för begränsning av köpkraft och
efterfrågan böra utformas, får ingå i det övervägande av ytterligare åtgärder
i stabiliseringssyfte, varom förut talats.
Då jag sålunda icke anser mig kunna förorda att den till snara skattesänkningar
ledande linjen övergives, återstår endast frågan örn tidpunkten
för avveckling av omsättningsskatten. Såvitt nu kan bedömas torde en avveckling
redan vid kommande årsskifte icke behöva leda till underskott i
1946/47 års budget. Om avvecklingen under alla förhållanden icke uppskjutes
längre än till den 1 juli 1947, synes det för prisutvecklingen farliga tillskottet
i köpkraft få en relativt mindre betydelse, i synnerhet om vissa subventioner
till livsmedelspriser samtidigt upphöra att utgå och de faktiska
priserna till jordbrukarna tillåtas slå igenom i konsumentpriserna. Då prisutvecklingen
sålunda betraktas på kortare sikt, synes det å andra sidan önskvärt
att icke under förra delen av 1947 inregistrera en så stor höjning av
levnadskostnadsindex som en omräkning av den direkta skatteposten synes
komma att medföra. En avveckling av omsättningsskatten redan den 1 januari
1947 skulle då ingå i samma politik för undvikande av hastiga och
kanske tillfälliga höjningar av levnadskostnaderna, som föranlett beslut örn
sänkning av kaffeskatten och proposition med förslag att genom övergående
subventioner hålla nere priserna på vissa importvaror. Jag tillstyrker sålunda
att omsättningsskatten avvecklas redan från och med den 1 januari
1947. Samtidigt härmed synes också i anslutning till vad jag nyss berört
vissa av subventionerna till jordbrukspriserna böra avvecklas. I enlighet med
vad livsmedelskommissionen i sin skrivelse den 23 november 1946 anfört
torde en avveckling böra ske av sockersubventionen Likaså bör ett slopande
äga rum dels av det allmänna mjölkpristillägget å konsumtionsmjölk och produktmjölk,
dels av lantsmörsbidraget och dels av den å vissa orter utgående
kompensationen för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölk. Det torde få
ankomma på Kungl. Maj:t att vidtaga de för genomförande härav erforderliga
åtgärderna. De besparingar å anslaget för ifrågavarande ändamål, som genom
slopandet av subventionerna kan ske, kunna icke nu helt överblickas, då enligt
vad från livsmedelskommissionen meddelats vissa tidigare icke beräknade
utgifter för jordbruksregleringen torde komma att behöva täckas från anslaget.
Denna fråga torde få upptagas, sedan framställning i ämnet inkommit från
kommissionen.
Vissa frågor rörande avvecklingen av den femprocentiga
allmänna omsättningsskatten.
I sitt betänkande har kommittén — efter en redogörelse för gällande bestämmelser
angående allmän omsättningsskatt m. m. — upptagit till behandling
sådana särskilda spörsmål, vilka sammanhänga med avvecklingen
av nämnda skatt.
Kungl. Alaj.ts proposition nr 386.
23
Vad först angår frågan om skattskyldigheten för utestående fordringar
har kommittén erinrat om att vederlag vid försäljning, arbetsprestation
och uthyrning enligt omsättningsskatteförordningen skulle inräknas i
den skattepliktiga omsättningen allteftersom vederlaget kontant inflöte; dock
att länsstyrelsen på framställning av skattskyldig ägde medgiva, att uppkomna
fordringar finge inräknas i omsättningen enligt bokföringsmässiga
grunder. Därest omsättningsskatten avskaffades utan att särskilda övergångsbestämmelser
meddelades, bomme på grund härav, såvitt anginge annan
skattskyldig än den, som i omsättningen inräknat fordringar enligt
bokföringsmässiga grunder, skatt icke att redovisas för vederlag, som inflöte
efter skattens upphörande även örn prestationen fullgjordes dessförinnan.
Det borde icke ifrågakomma att från skatteplikt undantaga nu avsedda
vederlag. Konsumtion av varan hade skett under tid, då omsättningsskatteförordningen
varit gällande. Skatt måste förutsättas ha inräknats i
vederlaget, och denna skatt borde säljaren icke få behålla för egen del.
En bestämmelse örn befrielse från skattskyldighet vid nedsättning av vederlaget
skulle medföra ett omotiverat gynnande av kreditköpare i jämförelse
med kontantköpare. I detta sammanhang borde även uppmärksammas, att
de skattebelopp, sorn vore hänförliga till vederlag, varom nu vore fråga,
uppginge till icke oväsentliga belopp, uppskattningsvis några tiotal miljoner
kronor.
I fråga örn framtida leveranser har kommittén framhållit att
enligt omsättningsskatteförordningen skattepliktiga prestationer i allmänhet
fullgjordes samtidigt med avtalets ingående. Prestation viss tid efter avtals
ingående förekomme — utom vid successiv leverans av varor till bland
annat offentliga myndigheter — i normala tider huvudsakligen vid varas tillverkning
på beställning och vid utförande av arbetsprestation. Med hänsyn
till å ena sidan stor efterfrågan på varor och å andra sidan brist på arbetskraft
och material, kunde för närvarande även i andra fall leveranstiden
komma att utsträckas till flera månader och till och med år. Detta Gällde
icke endast sådana industriprodukter, vilkas egenskap av icke-butikshandelsvaror
fritoge dem från beskattning. Såsom exempel på butikshandelsvaror,
för vilka leveranstiden för närvarande vore lång, kunde nämnas spisar,
automobiler, traktorer och andra lantbruksmaskiner och även produkter
från glas- och porslinsindustrien. Därest vid köp, som nu avsåges, vederlaget
icke blivit i avtalet till beloppet bestämt, borde vid omsättningsskattens avveckling
skatt icke utgå. Detta stöde också i överensstämmelse med vad
som gällde vid skattens införande, i det att avtal av berörda karaktär då
bleve föremål för beskattning. Vad härefter anginge övriga avtal örn leverans
efter tidpunkten för skattens upphörande ställde sig saken mera tveksam.
Det erinrades örn att omsättningsskatten konstruerats såsom en konsumtionsskatt.
Härmed hade avsetts, att .skatten icke .skulle uttagas före
varans övergång till konsumenten. Innan så skett skulle skattskyldighet icke
uppkomma. Principiellt boede sålunda omsättningsskatt icke utgå, då den
skattskyldiges prestation fullgjordes efter tidpunkten för skattens upphii
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
vande. Det måste också anses vara mindre tillfredsställande, om vid en viss
tidpunkt olika priser skulle gälla för samma vara eller samma arbete beroende
på, örn avtalet slutits före eller efter dagen för skattens upphävande.
I enlighet härmed borde vid omsättningsskattens införande omsättningsskatt
ha utgått å varor, levererade efter den 1 januari 1941, även om avtalet
om leveransen slutits före denna tidpunkt. Att det då ansågs ofrånkomligt
att från beskattning undantaga sådan försäljning, berodde tydligen
på att i avtal, ingångna före omsättningsskatteförordningens ikraftträdande,
omsättningsskatten icke kunde ha tagits i beaktande vid prisets bestämmande.
Därest särskild övergångsbestämmelse icke meddelats, skulle
säljaren sålunda haft att erlägga omsättningsskatt, trots att han saknat möjlighet
att uttaga skatten hos köparen. Vid omsättningsskattens avveckling
vore situationen den omvända. De svårigheter, som härvid uppkomme, sammanhängde
med att omsättningsskatteförordningens bestämmelser om skattens
uttagande förutsatte, att skatt inräknades i det avtalade vederlaget —
s. k. osynlig skatt. Det syntes dock i icke alltför obetydlig utsträckning förekomma,
att vederlag bestämdes exklusive omsättningsskatt. Detta gällde
särskilt inom hantverket, överhuvud vore systemet med synlig skatt mera
vanligt förekommande just vid avtal om framtida leverans. Även med hänsyn
till att man i affärslivet haft anledning att räkna med omsättningsskattens
avveckling inom den närmaste tiden, hade vid avtal örn framtida leverans
priset i allt större utsträckning bestämts med tanke på att omsättningsskatt
eventuellt icke komme att utgå vid tiden för leveransen. I de enligt vad nu
anförts relativt vanliga fall, där skatt icke inräknats i det före avvecklingsdagen
avtalade priset, borde skatt icke utgå vid leverans efter denna dag.
Hade åter skatt inräknats i vederlaget borde förhindras, att den skattskyldige
själv tillgodogjorde sig skatten. I den mån sådant vederlag inflöte,
måste den skattskyldige därför förpliktigas inbetala i likviden ingående skatt.
Möjlighet borde emellertid beredas skattskyldig att undgå skattskyldighet
genom nedsättning av det avtalade priset med ett mot skatten svarande belopp.
Mot en sådan bestämmelse kunde invändas, att köparen utlämnades
åt säljarens godtycke. Säljaren kunde möjligen tänkas komma att som villkor
för sin medverkan kräva viss andel av den genom skattens bortfallande
möjliggjorda prissänkningen. Formell rätt att kräva nedsättning av det avtalade
priset kunde dock knappast tillförsäkras köparen. Priskontrollnämnden,
som eljest finge som sin uppgift att tillse, att omsättningsskattens slopande
komme konsumenterna till godo, syntes också sakna möjlighet att
inverka på redan avtalade priser. Då emellertid skattskyldig i allmänhet saknade
anledning motsätta sig nedsättning av priset, om han därigenom bleve
fri från skatt, och bevisbördan gentemot kontrollmyndigheten åvilade den
skattskyldige, finge en bestämmelse av här ifrågasatt innebörd antagas komma
att leda till i stort sett tillfredsställande resultat. Det kunde måhända
synas som om i de fall, där leverans skolat ske före avvecklingsdagen men
på grund av försening skedde först därefter, skattskyldighet alltid borde föreligga.
Med hänsyn till att den faktiska leveransen dock skedde först efter
avvecklingen och med tanke på svårigheterna att vid kontrollen skilja dessa
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
25
fall från andra, syntes även här omsättningsskatt böra utgå endast under
förutsättning, att skatt inginge i det influtna vederlaget.
Beträffande frågan om uppbörden av omsättningsskatten under övergångstiden
har kommittén till en början erinrat om att enligt kommitténs mening
skatt även efter avvecklingen borde utgå dels där leverans skett dessförinnan,
d. v. s. för utestående fordringar, dels ock då vid senare leverans
skatt inginge i vederlaget. Medan det sistnämnda finge antagas komma att
bliva mindre vanligt, påkallade däremot frågan om uppbörd av skatt å utestående
fordringar större uppmärksamhet. Frågan om hur uppbörden av
skatt, som vore att hänföra till utestående fordringar, borde anordnas måste
bedömas med samtidigt beaktande av kredittidens längd. Även örn denna
växlade för olika branscher, förekomme inom flertalet branscher en viss
kreditgivning. Långvarig avbetalningskredit förekomme vid försäljning av
exempelvis möbler, pianon, radioapparater, dammsugare och symaskiner.
Med bortseende från avbetalningsköp vore kredittiden r~ allmänhet relativt
kort. Inom livsmedelshandeln och lanthandeln förekomme månadskredit i
stor utsträckning.
Kommittén har vidare anfört i nu berörda hänseende.
Efter överläggning med kommittén har detaljhandelns utredningsinstitut
inom Sveriges köpmannaförbund verkställt utredning om den inom olika
detaljhandelsbranscher förekommande längsta kredittiden. På grundval av
uppgifter från till köpmannaförbundet anslutna riksbranschförbund och vissa
till förbundet icke anknutna detaljhandelssammanslutningar har följande
sammanställning upprättats:
Längsta förekommande
kredittid
i månader
Speceri- & diversehandeln .................................... 6
Textilhandeln .............................................. 24
Järnhandeln ............................................... 12
Möbélhandeln .............................................. 36
Skohandeln ................................................ 4
Färghandeln .............................................. 6
Charkuterihandeln .......................................... IV2
Tobakshandeln .............................. 0
Pappershandeln ............................................ 3
Bokhandeln ................................................ 24
Glas- & porslinshandeln ...................................... 4
Frukt- & konfektyrhandeln ................ 0
Cykel- & sporthandeln....................................... 9
Motorcykelhandeln ......................................... 19
Bilhandeln ................................................. 36
Blomsterhandeln ........................................... 12
Pälshandeln ............................................... 6
Musikhandeln ........ 22
Pianohandeln .............................................. 48
Radiohandeln .............................................. 22
Utredningsinstitutet har förklarat, att de insamlade uppgifterna endast gåve
en ungefärlig bild av kredittidens längd. Inom vissa branscher hade vid angivandet
av maximal kreditlid antagligen tagits hänsyn lill vissa extrema fall,
medan för andra branscher angivits den i genomsnitt längsta förekommande
26
Knnr/t- Majlis proposition nr 3S6.
kredittiden. Att taga uppgifterna såsom ett absolut mått på kredittiden vöre
så mycket mindre möjligt som kredittiden alltid sammanhängde med konjunkturutvecklingen,
vilken aldrig och allra minst för närvarande kunde med
säkerhet bedömas.
Enligt vad kommittén vidare framhöll skulle ett bibehållande av omsättningsskatteförordningens
bestämmelser om uppbörd fördröja avvecklingen
flera år. A andra sidan skulle en omedelbar inbetalning av skatt belöpande
å utestående fordringar bliva alltför betungande för företag med omfattande
kreditgivning. Kommittén hade därför funnit sig böra föreslå ett förfarande,
som medgåve skattskyldig viss valrätt mellan olika alternativ.
I fråga om dessa alternativ har kommittén anfört.
För skattskyldig, som så önskar, bör enligt kommitténs uppfattning beredas
möjlighet att inbetala nu ifrågavarande skatt i samband med sista
månadsredovisningen. Särskilt då fråga är om utestående fordringar, som
äro av kortfristig karaktär och obetydliga till sin omfattning, kan det för
de skattskyldiga framstå såsom fördelaktigt att genom omedelbar inbetalning
slippa besväret med framtida redovisningar.
För skattskyldig, som icke använder sig av ovannämnda möjlighet, har
kommittén ansett sig böra förorda, att influtna skattepliktiga vederlag skall
redovisas under en viss övergångsperiod. Med hänsyn till att sluttaxeringen
bör omfatta även under övergångsperioden redovisad omsättning, torde perioden
icke kunna utsträckas över sex månader. Vad angår redovisningen
under övergångsperioden har icke ansetts erforderligt att som hittills kräva
månatliga redovisningar. Redovisning kvartalsvis skulle innebära något mindre
besvär för de skattskyldiga och även medföra lättnad i myndigheternas
arbetsbörda. Under ett kvartal influtna belopp torde icke heller komma att
överstiga tidigare under en månad redovisad omsättning.
Skatt belöpande å de vid övergångsperiodens utgång ännu icke influtna
vederlagen bör inbetalas antingen omedelbart eller också under en viss tidrymd,
som lämpligen torde kunna bestämmas till ett år. För att stimulera
skattskyldig till sådan omedelbar inbetalning och därigenom underlätta arbetsbördan
för uppbördsmyndigheterna bör skattskyldig, som inbetalar skatten
i samband med sista kvartalsredovisningen, tillerkännas en viss ränlegottgörelse.
Kommittén har ansett sig böra förorda, att sådan gottgörelse beräknas
efter fyra procent av skattebeloppet. Denna skattesats torde vara tillfyllest
även för skattskyldig med långvarig kreditgivning. Bortsett från exceptionella
fall lär kredittiden vid avbetalningsköp sällan överstiga tre år.
Å sådan avbetalningskredit återstår vid avvecklingsperiodens utgång två och
ett halvt år. Enär betalning inflyter genom regelbunden avbetalning, i regel
månadsvis, uppgår den genomsnittliga kredittiden till ett och ett kvarts år.
Den föreslagna procentsatsen överstiger alltså även i ett sådant mindre vanligt
fall normal bankränta. Någon motsvarande räntegottgörelse har icke ansetts
böra tillerkännas skattskyldig, som redan vid sista månadsredovisning
en inbetalar skatt belöpande å då utestående fordringar. Inbetalning av skatt
vid denna tidpunkt får såsom ovan anförts antagas komma att huvudsakligen
verkställas av skattskyldig, vars utestående fordringar äro av relativt
kortfristig karaktär. Rätt till räntegottgörelse för sådan skattskyldig skulle
också innebära missgynnande av skattskyldig, som redovisat sina fordringar
enligt bokföringsmässiga grunder.
Inbetalning under loppet av ett år av skatt belöpande å de vid sista kalenderkvartalets
utgång utestående fordringarna torde i åtskilliga fall komma
att innebära en inbetalning av skatt, innan vederlag influtit. En sådan föreskrift
örn inbetalning av skatt i förskott är visserligen principiellt otillfreds
-
Kungl. Majlis proposition nr 0S6.
27
ställande men synes oundviklig, försåvitt nian icke vill bibehålla uppbördsorganisationen
för ytterligare lång tid framåt. I vissa fall kan å andra sidan
förslaget komma att medföra ett omotiverat anstånd med skattens inbetalning.
Det har övervägts, att åt kontrollmyndigheterna överlåta att för värjo
skattskyldig bestämma den avbetalningstid, som kan anses erforderlig. En
sådan prövning skulle emellertid medföra betydande svårigheter och en avsevärd
ökning i myndigheternas arbetsbörda.
Kommittén har härefter framhållit, att därest fordringar som icke betalats
skulle inräknas i skattepliktig omsättning det bleve ofrånkomligt att
medgiva avdrag för eventuella kundförluster i framtiden. Olika alternativ
hade härvid tagits i beaktande. En föreskrift örn generellt avdrag efter viss
procent å utestående fordringar skulle verka alltför slumpartat. Omfattningen
av kreditförlusterna vore skiftande för olika branscher. Att fastställa
olika avskrivningsprocent för olika branscher vore olämpligt icke endast
med hänsyn till de invecklade regler, som skulle erfordras utan även på
grund av svårigheterna att bestämma en avskrivningsprocent, som skulle
svara mot de faktiska förlusterna. En tänkbar utväg vore att medgiva avdrag
efter jämförelse med den redovisning av värdelösa och osäkra fordringar,
som lämnats i tidigare års inkomstdeklarationer. Eftersom avskriven
eller nedskriven fordran skulle upptagas såsom inkomst, om betalning sedermera
inflöte, medgåves emellertid vid inkomsttaxeringen i stor utsträckning
avdrag enligt de skattskyldigas yrkande utan alltför sträng prövning av
fordringarnas värde. Härav följde att ett fastlåsande av avdragsrätten vid
de i tidigare inkomstdeklarationer gjorda nedskrivningarna skulle leda till
ojämnhet vid tillämpningen. Detta uteslöte dock icke, att kontrollmyndigheterna
vid prövning från fall till fall av skäligheten av yrkade avdx-ag kunde
lia en viss ledning av berörda nedskrivningar. Det borde måhända påpekas,
att om i uppgift å utestående fordringar yrkat avdrag för värdelösa eller
osäkra fordringar visade sig vara för snävt tilltaget, möjlighet till jämkning
finge anses föreligga intill dess taxering verkställts av länsstyrelsen. Utebleve
betalning å fordran, för vilken avdrag icke yrkats eller icke medgivits,
borde åtminstone i exceptionella fall, där det rörde sig örn i förhållande till
den skattskyldiges omsättning betydande belopp, skattskyldig kunna erhålla
återbäring av erlagd skatt enligt 6 § omsättningsskatteförordningen. Skattskyldig,
som inräknat uppkomna fordringar i omsättningen enligt bokföringsmässiga
grunder, borde äga möjlighet att under avvecklingsperioden
redovisa uppkomna kundförluster. Å andra sidan skulle givetvis under
denna period som skattepliktig omsättning upptagas belopp, som tidigare
avdragits men under perioden inflöte. överstege förlusterna vad som influtit
borde det överskjutande beloppet tagas i beaktande vid sluttaxeringen. Vad
nu sagts ägde — vad anginge diskonterade växlar —- motsvarande tillämpning
å skattskyldig, som icke redovisat sina fordringar enligt bokföringsmässiga
grunder. — I enlighet nied det anförda förordade kommittén, att
avdrag för kundförluster .skulle medgivas med belopp, motsvarande vad som
sannolikt kunde beräknas icke komma att inflyta av utestående fordringar.
Vad angår taxeringen lill allmän omsättningsskatt har kommittén
anfört.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Vid avvecklingen av omsättningsskatten bör den slutliga taxeringen såvitt
möjligt anknytas till inkomsttaxeringen, liksom hittills skett. Det är i olika
avseenden viktigt att så sker. Beträffande det praktiska taxeringsarbetet må
framhållas, att för närvarande utsändas till taxeringsnämnderna förteckningar
över omsättningsskattskyldiga med angivande av i månadsuppgifterna
uppgiven omsättning. Dessa förteckningar — som lia ett visst värde även
för inkomsttaxeringen — kompletteras av nämnderna med uppgift om omsättning
enligt den allmänna självdeklarationen samt med upplysningar om
avvikelser från deklarationen. Därjämte sker anteckning om eventuellt ytterligare
skattskyldiga inom taxeringsdistriktet. Dessa förteckningar genomgås
vid det förberedande arbetet för taxeringen.
Vidare gäller vid avvecklingen av omsättningsskatten, att kontrollanterna
böra få tid att göra en något grundligare kontroll av slutavräkningen än den
som hittills varit möjlig. Kontrollen har bedrivits i olika former, genom förfrågningar
och infordrande av kompletterande uppgifter av olika slag samt
framför allt genom bokgranskningar, vilka för övrigt regelmässigt omfattat
även inkomstredovisningen. Det ligger dock i sakens natur, att endast en
mindre del av de till ca 160 000 uppgående skattskyldiga kunnat bli föremål
för en mera ingående kontroll.
Därest den femprocentiga omsättningsskatten avvecklas den 1 januari
1947, torde taxeringen i stort sett böra fortgå efter hittills gällande regler.
Därvid bör dock taxeringen, även för skattskyldiga med brutet räkenskapsår,
omfatta hela tiden fram till och med december 1946. Detta bör gälla såväl
den femprocentiga som den tjuguprocentiga skatten. Denna taxering bör
vidare vad angår den femprocentiga skatten å utestående fordringar m. m.
omfatta första halvåret 1947.
Beträffande centrala örn sättningsskattenämnden samt länsstyrelsernas
omsättningsskatteavdelningar har kommittén
understrukit att intill dess sluttaxeringen efter omsättningsskattens avveckling
ägt rum åtskilliga problem uppkomme, till vilka nämnden kunde få
anledning att taga ståndpunkt. Enligt alternativ I torde man kunna beräkna
att nämndens arbetsuppgifter åtminstone fram till den 1 januari 1948 kvarslode
i ungefär samma omfattning som hittills. Även sedan sluttaxering
skett kunde i samband med eftertaxering eller besvär uppkomma fråga, beträffande
vilken nämnden hade att avgiva förklaring eller yttrande. Sålunda
syntes det bliva nödvändigt, att några år framåt bibehålla nämnden,
så att densamma vid behov kunde sammankallas.
I fråga om länsstyrelsernas omsättningsskatteavdelningar syntes enligt
kommitténs mening skriv- och annan kontorspersonal erfordras i full utsträckning
under ca tre månader efter skattens avskaffande. Senare kunde
väsentliga inskränkningar ske beträffande denna personal. Den egentliga
kontrollpersonalen, som uppginge till i medeltal 4 kontrollanter för varje
länsstyrelse, totalt 101 kontrollanter, jämte i 17 länsstyrelser en särskild inspektör
som chef, torde få full sysselsättning med kontroll- och taxerings
arbete
under ett år efter skattens avskaffande.
»
I remissyttrandena ha kommitténs uttalanden rörande det såsom alt. I betecknade
förslaget — vilket torde få såsom Bihang lil fogas vid detta protokoll
— i flertalet fall lämnats utan erinran.
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
29
Frågan om skattskyldighet för utestående fordringar den 31
december 1946 har särskilt behandlats av kammarrätten och länsstyrelsen i
Kalmar län, vilka därvid instämt i vad kommittén i denna del anfört.
Vad angår frågan örn uttagande av omsättningsskatt för framtida leveranser
har kammarrätten anfört, att kammarrätten i likhet med kommittén
ansåge, att avtal om leveranser, vilka fullgjordes efter upphävandet,
icke borde bliva föremål för omsättningsskatt. Kommittén syntes på ett örn
också icke principiellt tillfredsställande så dock praktiskt sätt ha löst denna
fråga genom förslaget, att skattskyldig i de fall, då skatt inräknats i det
avtalade priset, kunde undgå skattskyldighet genom att medgiva köparen
en mot skatten svarande prisnedsättning.
Skånes handelskammare har framhållit, att skyldigheten att styrka, att
allmän omsättningsskatt ej inräknats i vederlaget eller att detta efter avtalets
ingående nedsatts med ett mot skatten svarande belopp, kunde bli alltför
betungande för de skattskyldiga och förorsaka handeln avsevärt besvär,
varjämte kontrollen från myndigheternas sida bleve omständlig och tidsödande.
Det vöre därför angeläget, att ett relativt enkelt system för bevisningen
här godtoges, förslagsvis baserat på bokföringen — i vilken ett särskilt
kreditkonto lämpligen kunde uppläggas för införande av omsättningsskatten
— kompletterad med respektive fakturor.
Sveriges grossistförbund har anfört, att den konkurrens, som vore rådande
inom näringslivet, komme automatiskt att medföra, att priserna på varor,
som sålts före omsättningsskattens slopande men levererades först därefter,
komme att reduceras med ett mot skatten svarande belopp. Man kunde vara
fullt övertygad om att för den händelse en affärsman vid en försäljning av
nu angivet slag skulle försöka kräva betalning inkluderande omsättningsskatt,
kundens reaktion bleve sådan, att några ytterligare affärer med denne
aldrig mer skulle komma till stånd. Tvärtemot vad som framginge av kommitténs
uttalanden måste man räkna med att affärsidkare komme att göra
vissa förluster i samband med skattens avveckling. Utan tvivel komme kunderna
att i många fall kräva 5 procent reduktion på sådana varor, som
sålts före dagen för omsättningsskattens avskaffande, men som debiterats
senare. Här komme den livliga konkurrensen företagarna emellan med säkerhet
att medföra ofta ganska långt gående eftergifter åt pockande kunder.
Kommitténs uttalanden rörande uppbörden av omsättningsskatt under
avvecklingstiden ha behandlats i flera remissyttranden.
Vad först angår det föreslagna anståndsförfarandet har kammarrätten anfört,
att detsamma syntes väl motiverat.
Länsstyrelsen i örebro län har anfört, att därest den allmänna omsättningsskatten
skulle upphöra den 31 december 1946, taxeringen till sådan
skatt komme att i huvudsak äga rum först i slutet av år 1947 och ännu senare
beträffande sådana skattskyldiga, vilkas inkomsttaxeringar av prövningsnämnden
avgjordes under tiden den 1 januari—den 30 juni 1948. Vid
den taxering till allmän omsättningsskatt, som sålunda skulle äga rum —
för flertalet skattskyldiga i slutet av år 1947 — kunde utan olägenhet hän
-
so
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
syn även tagas till sådana fordringsbelopp, för vilka skatt icke tidigare erlagts.
Uppbörden av skatten å fordringarna skulle i enlighet härmed äga
rum under tiden den 3—den 12 februari 1948 eller sålunda mera än ett år
efter omsättningsskattens upphörande. Att utsträcka anståndstiden över så
lång tidrymd som kommittén föreslagit syntes icke påkallat.
Länsstyrelsen i Södermanlands län har ifrågasatt, huruvida icke, då särskilda
omständigheter därtill föranledde, länsstyrelsen borde äga att efter
prövning i varje särskilt fall medgiva längre anstånd med inbetalning än
vad kommittén föreslagit. Sådant anstånd kunde ifrågakomma vid försäljning
av varor mot två års kredit eller mera. Ansökningar härom bleve icke
flera än att de utan svårighet kunde handläggas av länsstyrelsernas uppbördsavdelningar.
Jämväl länsstyrelsen i Blekinge län har förordat att skattskyldiga
inom branscher med lång kredittid bereddes möjlighet att erhålla
visst anstånd med skattens inbetalning.
Kommitténs förslag om kvartalsredovisning av den femprocentiga omsättningsskatten
under första halvåret 1947 har tillstyrkts av bl. a. länsstyrelsen
i Stockholms län, som därjämte uttalat, att även den tjugoprocentiga
omsättningsskatten borde från och med den 1 januari 1947 redovisas kvartalsvis.
Å andra sidan har uppbördsintendenten i Stockholm anfört, att den av
kommittén föreslagna kvartalsredovisningen icke medgåve samma övervakningsmöjlighet
som en redovisning per månad. Månadsredovisningen syntes
otvivelaktigt medföra jämnare och bättre fördelning av skattemyndigheternas
arbete och vöre att föredraga med hänsyn till att en tidigare inbetalning
av skatten då skedde. Även den synpunkten förtjänade beaktande att risken
för förluster för statsverket genom dödsfall och betalningsinställelser minskades
vid månatlig redovisning.
Kommitténs förslag örn beviljandet av räntegottgörelse i vissa fall har
kammarrätten ansett väl motiverat. Kammarrätten hade uppmärksammat, att
skattskyldiga, vilka redovisat sina fordringar enligt bokföringsmässiga grunder,
icke tillerkänts rätt till räntegottgörelse för inlevererad skatt å vid avvecklingsperiodens
slut utestående fordringar. Då emellertid dessa skattskyldiga
ansett det vara till egen fördel att i förskott inbetala skatt å utestående
fordringar, syntes förslaget härutinnan kunna godtagas.
Sveriges grossistförbund har anfört, att kommitténs förslag om räntegottgörelse
syntes innebära en viss orättvisa emot de företagare, som tidigare
kanske redan i och med avgivande av månadsredovisning för december 1946
inbetalat omsättningsskatt även på utestående fordringar, hänförliga till skattepliktiga
försäljningar. Det skulle enligt förbundets uppfattning ligga nära
till hands att giva även dessa skattskyldiga rätt till viss räntegottgörelse. Motsvarande
räntegottgörelse borde emellertid i dylikt fall även lämnas sådana
skattskyldiga, som redovisat sina fordringar enligt bokföringsmässiga grunder.
Samma synpunkter ha anförts även av kommerskollegium, Stockholms
handelskammare och Sveriges köpmannaförbund.
Uppbördsintendenten i Stockholm har anfört, att det kunde befaras, att
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
31
rätten till räntegottgörelse kunde fresta de skattskyldiga att icke i rätt tid
redovisa å faktiskt influtna vederlag belöpande skatt utan i stället upptaga
dessa såsom utestående fordringar. Om emellertid sådan gottgörelse skulle
tillämpas, borde den gälla även för skattskyldiga, som erlade resterande skatt
i samband med redovisningen för december 1946. Om gottgörelsen skulle
tillämpas allenast å vederlag, som ännu ej influtit den 30 juni 1947, syntes
även de säljare som tidigare (före slutredovisningen) betalat omsättningsskatt
å förut influtna vederlag, vara berättigade att efter ansökan erhålla sådan
gottgörelse å den 30 juni 1947 icke influtna skattepliktiga vederlag. Under
alla förhållanden syntes man icke böra överlåta åt de skattskyldiga att
själva avdraga räntegottgörelsen, utan uträknandet av densamma borde tillkomma
skattemyndigheterna. Som skäl härtill kunde anföras dels att vid
beräknandet av räntegottgörelsen skattemyndigheten samtidigt borde utreda,
om vederbörande skattskyldig till fullo erlagt under första halvåret 1947 till
betalning förfallen skatt och dels man härigenom kunde hindra, att skattskyldig
som insände redovisning för sent tillgodoräknade sig ifrågavarande
gottgörelse.
Länsstyrelsen i Malmöhus län har framhållit, att för sådan skattskyldig,
som redovisade skatt enligt bokföringsmässiga grunder eller som avsåge att
göra slutinbetalning i samband med redovisningen för december 1946, lätt
kunde uppstå en frestelse att lägga om redovisningssystemet på sådant sätt
att inbetalningen uppskötes till dess han bleve berättigad att åtnjuta den
föreslagna rabatten. Då länsstyrelsen saknade befogenhet att förhindra sådana
åtgärder, kunde en bestämmelse om räntegottgörelse måhända få en
helt annan verkan än den åsyftade.
Länsstyrelsen i Älvsborgs län har uttalat, att kommitténs förslag om räntegottgörelse
icke syntes rimma väl med det förhållandet, att sådan räntegottgörelse
icke avsetts tillgodokomma skattskyldig, som i den skattepliktiga
omsättningen för tiden till och med den 31 december 1946 inräknade jämväl
sådant vederlag, som sistnämnda dag icke kommit den skattskyldige till
godo, eller som under hela omsättningsskattetiden med ens redovisat jämväl
kreditförsäljningar. Då därjämte företagens utestående fordringar för närvarande
vore relativt små med hänsyn till nuvarande varuknapphet och
rika penningtillgång och den föreslagna räntegottgörelsen för den enskilde
skattskyldige saknade nämnvärd betydelse i förhållande till övriga vinstpåverkande
faktorer, ansåge sig länsstyrelsen böra avstyrka förslaget örn räntegottgörelse.
Länsstyrelsen i Örebro län har ifrågasatt lämpligheten av den föreslagna
räntegottgörelsen beträffande fordringar, varå skatt inbetalades innan desamma
influtit. Enligt förslaget skulle räntegottgörelse icke tillerkännas sådan
skattskyldig, som redovisade sina fordringar enligt bokföringsmässiga
grunder, och ej heller den som vid sista månadsredovisningen efter omsättningsskattens
upphörande inbetalade å utestående fordringar belöpande skatt.
Dessa kategorier skattskyldiga skulle följaktligen bliva missgynnade i förhållande
till dem, som dröjde med betalningen lill efter avvecklingsperiodens
32
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
utgång den 30 juni 1947. Grunden till förslaget om räntegottgörelse syntes
vara den att man därigenom skulle kunna påräkna en snabbare avveckling
av omsättningsskatten till gagn särskilt för skattemyndigheterna. Det vore
dock icke tillrådligt att genom ränteutfästelser, vilka skulle missgynna vissa
kategorier av skattskyldiga, söka få till stånd en snabbare inbetalning.
Beträffande härefter frågan om avdragsrätt för kundförluster har kammarrätten
(majoriteten) anfört bland annat, att man i enlighet med kommitténs
förslag borde medgiva avdrag för sannolika kundförluster. Enligt kammarrättens
mening syntes dock den föreslagna föreskriften i detta hänseende
ålägga de skattskyldiga en bevisskyldighet, som säkerligen mången gång
kunde bliva svår att fullgöra. Det vore vid sådant förhållande skäl att räkna
med såväl att många skattskyldiga genom att överklaga taxeringen sökte
vinna tid och möjlighet att konstatera sina faktiska kundförluster för att,
om dessa till beloppet överstege vid taxeringen medgivet avdrag, hos högre
rätt yrka ytterligare avdrag, som att sådan talan ej sällan komme att bifallas.
Det hade därför både från de skattskyldigas och från berörda myndigheters
och domstolars synpunkt varit önskvärt, att man kunnat finna
en generell, ej alltför hårt verkande regel för beräkning av berörda avdrag.
Länsstyrelsen i Jönköpings län har framhållit, att kommitténs förslag
om avdragsrätt för kundförluster förutsatte en prövning av länsstyrelsen
vid den slutliga taxeringen angående det belopp med vilket den skattskyldige
finge erhålla avdrag för utestående värdelösa fordringar. Det måste
anses åligga den skattskyldige att visa, att ifrågavarande fordringar vore
värdelösa. Om emellertid den skattskyldige endast hade att lämna uppgift
om slutsumman å de av honom såsom värdelösa ansedda fordringarna, erhölle
länsstyrelsen icke utan särskild anmaning något material för prövning
i de särskilda fallen. Detta skulle medföra skriftväxlingar och merarbete
vid taxeringen. Denna olägenhet borde lätt kunna avhjälpas med ett
stadgande om skyldighet för den skattskyldige att vid ifrågavarande uppgifters
avlämnande specificera de utestående fordringar, vilka kunde anses
vara värdelösa. För att ett dylikt åliggande icke skulle bliva alltför betungande
för innehavarna av mycket stora rörelser syntes emellertid ett dylikt
stadgande böra kompletteras med bestämmelser om att skattskyldiga,
som hade ett större antal utestående fordringar, t. ex. större avbetalningsfirmor,
kunde efter länsstyrelsens beprövande erhålla dispens från skyldighet
att avlämna specificerade uppgifter, under förutsättning att de hade ordnad
bokföring.
Länsstyrelsen i Kalmar län har anfört.
Då det gäller att bestämma storleken av de osäkra fordringarna uppstå
vid skattens avveckling vissa svårigheter. Att från fall till fall pröva skäligheten
av yrkade avdrag ställer sig i praktiken nästan outförbart. Av denna
anledning anser länsstyrelsen att den bokföringsmässiga nedskrivningen å
fordringarna bör vara bestämmande för avdragets storlek i omsättningsskattehänseende.
Det torde nämligen under givna omständigheter kunna
förutsättas dels att de skattskyldiga i bokföringen företagit tillräcklig nedskrivning
av fordringarna och dels att de med hänsyn till övergångsbestämmelserna
vid uppbördsreformen ej vidtagit onödiga nedskrivningsåtgärder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
33
Vidare har länsstyrelsen i örebro län erinrat om att någon bestämmelse örn
att avdragna belopp, som sedermera inflöte, skulle uppgivas till beskattning,
icke funnes. Lämpligare syntes därför vara att inskränka den föreslagna avdragsrätten
till sådana fall, beträffande vilka den skattskyldige kunde styrka
förlust, och i stället medgiva skattskyldig rätt till restitution, när han visade
sig ha gått förlustig en tidigare i samband med avvecklingen beskattad fordringsrätt.
Länsstyrelsen i Västerbottens län har framhållit, att skattskyldig, som
önskade komma i åtnjutande av avdrag för kundförluster i framtiden, borde
åläggas att till redovisningen foga en specificerad förteckning å fordringsbelopp,
som beräknades icke komma att inflyta, i syfte att möjliggöra en
prövning av fordringarnas värde.
Sveriges köpmannaförbund har anfört.
Beträffande utestående fordringar är det uppenbarligen angeläget, att rätten
till avdrag för avskrivning å osäkra fordringar icke blir alltför snäv.
Kommittén framhåller som en tänkbar utväg, att avdrag skulle kunna medgivas
efter jämförelse med den redovisning av värdelösa och osäkra fordringar,
som lämnats i tidigare års inkomstdeklarationer. De fordringar, som
finnas kvar den 30 juni 1947, innefatta givetvis den sämre delen av de
fordringar, som funnos den 31 december 1946. Om normalt en viss procent
av utestående fordringar kunde anses som osäker, är denna procentsiffra
givetvis icke lämplig i fråga örn de fordringar, som återstå efter sex månader.
För dessa fordringar måste en helt annan och väsentligt högre procentsats
tillämpas. Man måste därför förutsätta, att relativt stor frihet medgives
vid värderingen av återstående fordringar per 30 juni 1947 och att de olika
förhållandena inom olika branscher beaktas.
Inom vissa branscher med långvarig kredit lämna köparna regelmässigt
växlar, som kunna diskonteras av säljaren. Denne har därmed ett kraftigare
påtryckningsmedel än i sådana fall, då växlar vanligen icke lämnas, exempelvis
moni beklädnadshandeln, där det oftast rör sig om öppen kredit. Man
mäste också taga hänsyn till i vad mån krediten lämnas enligt avbetalningslagen
eller som vanlig kredit. I den mån det gäller mera beständiga varor,
kunna dessa med fördel återtagas av säljaren, om köparen brister i fullgörandet
av sina prestationer, och en viss begränsning av förlusten kan kanske
därigenom göras. När det åter gäller en sådan bransch som exempelvis bekladnadshandeln
är det däremot otänkbart att återtaga kläder, som köparen
haft i några månader. Varan saknar då värde för säljaren.
Det torde icke vara möjligt att i lagstiftningsväg taga hänsyn till här
berörda frågor, men torde vara av stor vikt, att man genom centrala omsättnmgsskattenämnden
eller dess konsulent lämnar sådana anvisningar, att de
olika förhållandena inom olika branscher kunna beaktas. Det bör enligt förbundets
mening öppnas möjlighet för en viss bransch att förebringa utredning
om lämpliga normtal flir avskrivningar ävensom att framlägga de
speciella synpunkter, som gälla för branschen.
Vad slutligen angår länsstyrelsernas o m s ä 11 n i n gs s k a t teavdelningar
har i flera remissyttranden ifrågasatts, huruvida kontors-
och kontrollpersonalen på dessa avdelningar kunde minskas i så snabb
takt, som kommittén syntes räkna med.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 3S6. i
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Lepartements- De av kommittén förordade principerna för avvecklingen av den femprochefen.
centiga omsättningsskatten från och med den 1 januari 1947 ha i huvudsak
lämnats utan erinran från remissinstansernas sida. Även enligt min mening
kunna dessa principer i stort sett godtagas.
I ett hänseende torde emellertid en ändring böra ske i fråga om de materiellträttsliga
bestämmelserna i kommitténs förslag, nämligen såvitt angår
skattskyldigheten enligt omsättningsskatteförordningen för personautomobiler
och tyngre motorcyklar. Enligt vad kommittén under hand anmält har
kommittén för avsikt att undersöka möjligheten och lämpligheten av att
i fråga örn sådana fordon omföra omsättningsskatten till varuskatt. Därest
en dylik beskattning bleve genomförd under förra hälften av år 1947,
skulle enligt vad kommittén vidare understrukit ett slopande av omsättningsskatten
å dessa fordon från och med den 1 januari 1947 framstå såsom
synnerligen irrationellt. Härvid borde bl. a. beaktas att leveranstiden
för närvarande vöre lång i fråga örn motorfordon, varför sådana lall icke
skulle bliva ovanliga, då avtal träffades före den 1 januari 1947 och leverans
skedde efter ikraftträdandet av de eventuella nya bestämmelserna örn varuskatt;
därest omsättningsskatten nu slopades beträffande motorfordon, skulle
dylika försäljningar i allmänhet icke drabbas vare sig av omsättningsskatt
eller varuskatt. Med hänsyn till vad kommittén salunda anfört är det enligt
min mening lämpligt att låta tills vidare anstå med borttagandet av omsättningsskatten
i fråga om nyssnämnda slag av fordon. Jag förordar sålunda
den avvikelsen från kommitténs såsom alternativ I betecknade förslag, att
allmän omsättningsskatt skall utgå även etter den 1 januari 1947 icke endast
såvitt angår varor, för vilka skärpt omsättningsskatt uttages, utan även då
fråga är örn försäljning eller import av personautomobiler — vartill i detta
sammanhang böra hänföras jämväl chassier lill dylika fordon — ävensom
tyngre motorcyklar och sidvagnar till motorcyklar. Med personautomobil
respektive tyngre motorcykel bör härvid förstås fordon av enahanda slag,
som i motorfordonsförordningen avses med motsvarande beteckningar. -Skulle det vid den fortsatta utredningen visa sig, att en särskild varubeskattning
av ifrågavarande fordon icke bör komma lill stånd, torde denna kvarstående
femprocentiga omsättningsskatt böra avvecklas samtidigt med att
den skärpta omsättningsskatten upphäves.
I anslutning härtill torde jag få anmärka att då i det följande diskuteras
avvecklingen av omsättningsskatten därmed asyftas den femprocentiga omsättningsskatten
med undantag för sagda skatt å nyssnämnda fordon.
Vad angår frågan örn skyldigheten att utgiva omsättningsskatt för fordringar,
som utestå oguldna vid utgången av år 1946, finner jag det riktigt att,
ehuru likviden kommer den skattskyldige till godo först efter tidpunkten för
den femprocentiga omsättningsskattens upphörande, fordringarna likväl av
vederbörande skattskyldiga redovisas såsom skattepliktig omsättning. Såsom
kommittén framhållit torde omsättningsskatten för dessa fordringar uppgå
till icke oväsentliga belopp.
I fråga om de framtida leveranserna d. v. s. leveranser som avtalats före
men fullgjorts efter årsskiftet 1946/47 har kommittén uttalat, att femprocen
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
35
tig omsättningsskatt borde utgå endast i den mån sådan skatt ingått i det
influtna vederlaget; hade omsättningsskatt icke ingått i det avtalade vederlaget
eller hade sedermera den ändringen i avtalet skett, att vederlaget nedsatts
med ett mot skatten svarande belopp, borde sålunda enligt kommitténs
mening skattefrihet för vederlaget föreligga. Till dessa uttalanden från kommitténs
sida kan jag ansluta mig. Jag vill tillägga, att myndigheterna icke
böra uppställa alltför stora krav beträffande den bevisning, som skattskyldig
skall förebringa för att komma i åtnjutande av skattefrihet för nu ifrågavarande
leveranser. Dock bör regelmässigt fordras, att leverantören visar att
priset är minst 5 procent lägre än det tidigare tillämpade. — Det bör framhållas,
att med den nu förordade begränsningen i fråga örn skattskyldighet
för framtida leveranser omsättningsskatt endast i mindre omfattning torde
komma att utgå för dylika leveranser.
Avvecklingen av omsättningsskatten bör givetvis ske så snabbt som möjligt.
Å andra sidan torde de skattskyldiga böra erhålla skäligt rådrum för slutredovisning
av sådan skatt, som utestår ogulden den 1 januari 1947. Särskilt
inom branscher, där kredittiden i allmänhet är relativt lång, torde det vara
nödvändigt att avvecklingen genomföres under en icke alltför begränsad tidrymd.
Enligt vad kommittén föreslagit skall omsättningsskatt, som icke inbetalas
i samband med den sista redovisningen för år 1946, redovisas kvartalsvis
under en övergångsperiod av sex månader, varefter resterande skatt skall
inbetalas antingen omedelbart med viss räntegottgörelse eller ock successivt
under nästföljande tolvmånadersperiod. Detta förslag, som tillstyrkts i de
flesta remissyttrandena, synes väl avvägt.
Mot kommitténs förslag om räntegottgörelse i samband med avvecklingen
av omsättningsskatten — vilket förslag innebär att skattskyldig, som vid sexmånadersperiodens
slut inbetalar resterande skatt för icke influtet vederlag,
tillerkännes särskild gottgörelse härför med fyra procent av de oguldna fordringarnas
belopp — ha vissa erinringar framförts under remissbehandlingen.
Sålunda har från närings™ ganisationernas sida framhållits, att räntegottgörelse
borde utgå jämväl till sådana skattskyldiga, som inbetalade resterande
ogulden omsättningsskatt redan i samband med avgivandet av månadsredovisningen
för december 1946 eller som redovisade sina fordringar enligt bokföringsmässiga
grunder. A andra sidan ha några myndigheter helt avstyrkt
kommittéförslaget i denna del under motivering att vissa kategorier skattskyldiga
därigenom skulle missgynnas och att förslaget för övrigt saknade nämnvärd
betydelse. Ehuru de mot kommittéförslaget framförda erinringarna icke
kunna frånkännas visst berättigande, anser jag mig i allt fall — särskilt med
hänsyn till önskvärdheten av att avvecklingsförfarandet sker snabbast möjligt
— böra ansluta mig till vad kommittén i förevarande hänseende föreslagit.
.Tåg vill därvid, vad angår förslaget att från räntegottgörelse utesluta skattskyldiga
som inbetala resterande skatt redan i samband med månadsredovisningen
för december 1946, framhålla alt en räntegottgörelse i dessa fall icke
synes i lika mån motiverad; det torde nämligen här huvudsakligen vara fråga
örn skattskyldiga med utestående fordringar av kortfristig karaktär och av
mindre omfattning.
36
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Kommittén har vidare förordat, att skattskyldig vid redovisning av fordringar,
för vilka likvid ännu icke erlagts, skulle äga åtnjuta avdrag för kundförluster
med belopp motsvarande vad som sannolikt kunde beräknas icke
komma att inflyta. Under remissbehandlingen av kommittéförslaget har erinrats,
att de skattskyldiga härigenom skulle åläggas en bevisskyldighet, som
mången gång kunde bliva svår att fullgöra, varför en generell, ej alltför hård
regel för beräkning av avdraget borde uppställas. Andra remissinstanser ha
däremot uttalat, att avdragsrätten borde begränsas till sådana fall, beträffande
vilka den skattskyldige kunde styrka att fordringen vore värdelös, och
att i stället den skattskyldige borde erhålla restitution därest han sedermera
visade, att en i samband med avvecklingen beskattad fordringsrätt blivit värdelös.
För egen del anser jag avdragsrätten böra regleras i huvudsaklig överensstämmelse
med sistnämnda alternativ. Jag förordar sålunda, att avdragsrätt
vid redovisningen av omsättningsskatt medgives endast för sådana fordringar,
vilka enligt företedd utredning måste antagas icke komma den skattskyldige
till godo, men att restitution av erlagd skatt må efter länsstyrelsens
prövning ske, därest den skattskyldige sedermera är i stånd att förebringa utredning
om att fordringen i fråga icke influtit och ej heller kan förväntas
inflyta. Ansökan örn dylik restitution torde böra ingivas senast den 30 juni
1949.
Vad slutligen angår kommitténs förslag rörande taxeringen till allmän omsättningsskatt
i samband med skattens avveckling samt rörande vissa organisatoriska
frågor kan jag i huvudsak ansluta mig till vad kommittén härutinnan
anfört.
I enlighet med det nu anförda har inom finansdepartementet upprättats
förslag till förordning om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i
vad den utgår efter en skattesats av fem procent. Detta förslag överensstämmer
i huvudsakliga delar med det av kommittén framlagda, såsom alternativ
I betecknade författningsförslaget.
Specialmotivering.
1 §■
Kommittén har beträffande de i sakkunnigförslaget under denna paragraf
upptagna bestämmelserna anfört att av paragrafens avfattning framginge,
att omsättningsskatteförordningen i tillämpliga delar alltjämt skulle gälla vid
eftertaxering, prövning av besvär m. m.
Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett det önskvärt att genom införande
av särskilda rubriker eller på annat sätt tydligare än i kommittéförslaget
angåves, vilka bestämmelser som hade avseende å den skärpta omsättningsskatten.
Departements- Det av länsstyrelsen i Stockholms län framförda önskemålet har i huvudchefen.
sak beaktats i departementsförslaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
37
2 §.
Bestämmelserna i 1 och 2 mom. i denna paragraf i departementsförslaget
motsvara första resp. andra stycket i 2 § i kommittéförslaget.
Kommittén bär beträffande 2 § första stycket — avseende utestående
fordringar — anfört, att avgörande för skatteplikten vore tidpunkten för fullgörandet
av den skattskyldiges prestation. Sålunda bade det ingen betydelse
huruvida räkning eller faktura utskrivits eller ej.
I fråga örn 2 § andra stycket har kommittén påpekat, att vad där stadgades
ägde tillämpning även i den mån vid successiv leverans delleverans skedde
efter avvecklingen. Om uthyrning, som påbörjats före avvecklingen, fortsatte
därefter, förelåge även här möjlighet att genom nedsättning av avtalat vederlag
undgå skatt å den del av vederlaget, som belöpte å tiden efter avvecklingen.
Det nu sagda gällde också vissa kontrakt om arbetsbeting, såsom servicekontrakt
inom kontorsmaskinbranschen. För att nedsättning av vederlag
med belopp motsvarande i vederlaget ingående skatt skulle kunna medföra
skattefrihet, måste sådan nedsättning ske före utgången av den tid, som
omfattades av den skattskyldiges sista omsättningsuppgift.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation har anfört, att anledning
icke funnes till erinran mot principen att skatt skulle utgå för fordringar för
varor, som levererats före skattens upphävande. Vid reparation av varor
bleve leveransdatum givetvis tidpunkten för varans återgång till beställaren.
Sveriges köpmannaförbund har framhållit, att förbundet förutsatte att man
i de fall, där utestående fordringar avsåge både skattepliktig och skattefri försäljning,
finge fördela fordringarna efter hittills tillämpade grunder eller alltså
i regel efter omsättningsfördelningen under året.
Vad angår kommitténs förslag örn uttagande av omsättningsskatt för framtida
leveranser har Skånes handelskammare anfört att en praktisk fråga vore,
i vad mån omsättningsskatt skulle utgå i fråga om ett före utgången av december
1946 slutet avtal örn leverans under nästkommande år, där förskottslikvid
ägt rum före utgången av nämnda månad. Då olika praxis i dylika
fall syntes föreligga beträffande omsättningsskattens redovisning, borde författningen
till förekommande av oenhetlig behandling innehålla direktiv, huru
sådana fall skulle regleras. Även länsstyrelsen i Malmöhus län har hemställt,
att bestämmelserna om redovisning av förskottsinbetalningar borde
utformas så, att tveksamhet angående skattskyldighet för dylika inbetalningar
icke uppstode.
Sveriges köpmannaförbund har anfört att enligt kommittéförslaget nedsättning
av pris för successiva leveranser skulle ske före utgången av den
tid, som omfattades av den skattskyldiges sista omsättningsuppgift. Detta
skulle innebära, att avtal om nedsättning måste träffas före utgången av år
1946. Med hänsyn till den korta tid,'' som stöde till förfogande för organisationerna
att informera sina medlemmar och jämväl för de skattskyldiga
att sätta sig in i de nya bestämmelserna, syntes det förbundet nödvändigt, att
38
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
Departements
chefen.
Departements
chefen.
tiden för träffande av avtal om nedsättning utsträckes förslagsvis till den 1
juli 1947. Då delredovisning skulle ske den 15 juli 1947, borde hänsyn kunna
tagas till avtalsändringar, som vidtagits senast den 30 juni 1947. I den mån
skatt inbetalats under första halvåret 1947 men ändring av avtalet sedermera
skedde under loppet av samma halvår, syntes det rimligt, att restitution medgåves,
därest köpare och säljare gemensamt ingåve framställning därom eller
säljaren styrkte, alt restituerat belopp bomme köparen till godo i form av
minskat vederlag. Liknande uttalande har gjorts av Sveriges industriförbund
samt Sveriges hantverks- och smdindustriorganisation.
I 2 § 1 mom. i departementsförslaget har upptagits bestämmelsen örn
skattskyldighet för utestående fordringar vid utgången av år 1946. Frågan örn
uppdelningen av dylika fordringar i skattefria och skattepliktiga synes vara
av beskaffenhet att lämpligen kunna överlämnas åt praxis för besvarande.
Omfattningen av skattskyldigheten vid framtida leveranser har i departementsförslaget
reglerats i 2 § 2 morn. Detta stadgande avser endast det fall,
att jämväl likviden för leveransen sker efter årsskiftet. Har förskottsbetalning
skett före årsskiftet, skall likviden i vanlig ordning ingå i den skattepliktiga
omsättningen för den månad, då beloppet inflöt till den skattskyldige.
Beträffande frågan om den tidpunkt, före vilken nedsättning av avtalat vederlag
för framtida leverans skall ske för att skatteplikt icke skall föreligga,
må framhållas att — oavsett vilken skattepliktig omsättning som uppgivits i
de under år 1947 avlämnade uppgifterna — den skattskyldige äger att i
samband med taxeringen visa, att vederlaget för sådan leverans blivit nedsatt
och att vederlaget förty icke skall inräknas i den skattepliktiga omsättningen.
3 §.
Kommittén har framhållit att med vederlag, som icke kommit den skattskyldige
till godo, avsåges utestående fordringar ävensom enligt 2 § andra
stycket skattepliktig likvid för sådana leveranser, som ännu icke fullgjorts
vid tiden för omsättningsskattens avskaffande.
De i 3 § första stycket i departementsförslaget upptagna bestämmelserna
äro i sak likalydande med vad kommittén föreslagit.
I 3 § andra stycket i departementsförslaget har upptagits en uttrycklig
föreskrift, att avdrag må åtnjutas endast i den mån den skattskyldige förebringar
utredning örn att vederlag, varom här är fråga, mäste antagas icke
komma honom till godo.
5 §.
Kommittén har anfört följande.
Enligt 26 § omsättningsskatteförordningen skall, där tilläggsuppgift utvisar,
att skatt belöper å den skattepliktiga omsättningen under räkenskapsåret
till högre belopp än som tidigare erlagts, felande belopp inbetalas, da
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
39
tilläggsuppgiften lämnas. Vid det motsatta förhållandet, att skatt erlagts
med för högt belopp, plägar för mycket erlagt belopp avdragas vid närmast
följande månadsredovisning. Eftersom månadsredovisning efter tidpunkten
för omsättningsskattens slopande icke kommer att avgivas, vore det beträffande
skattskyldig, som icke får någon skattepliktig omsättning att uppgiva
vid kvartalsredovisningarna, ur denna synpunkt lämpligt att den sista tillläggsuppgiften
avlämnades samtidigt med den sista huvuduppgiften. Ett
framflyttande av tidpunkten för huvuduppgiftens avlämnande skulle emellertid
innebära ett anstånd med inbetalning av skatt, som för det fall, att
förordningen upphäves vid utgången av julmånaden, kommer att uppgå till
betydande belopp. Å andra sidan skulle för nämnda fall ett förläggande av
tidpunkten för tilläggsuppgiftens avlämnande till den 20 januari för skattskyldig,
vars räkenskapsår sammanfaller med kalenderår, i regel påfordra
en särskild inventering av fordringar och lager före bokslutets upprättande.
Med hänsyn till vad nu anförts har någon ändring i de för avlämnande avhuvuduppgift
och tilläggsuppgift föreskrivna tidpunkterna icke föreslagits
i alternativ I.
Mot kommitténs uttalanden i denna del har jag ej något att erinra. Med Departement*-hänsyn till att 1947 års taxering i fråga om den skärpta omsättningsskatten CÄe^enföreslås
skola i samtliga fall omfatta tiden till utgången av år 1946, bör
emellertid för skattskyldiga med brutet räkenskapsår tilläggsuppgift i föreslagen
ordning avlämnas även beträffande till skärpt omsättningsskatt skattepliktig
omsättning. I enlighet härmed har i departementsförslaget i 1 §
andra stycket intagits en hänvisning jämväl till 5 §.
6 §.
Kommittén har framhållit, att den av kommittén föreslagna tidpunkten
för avlämnande av uppgift å utestående fordringar lämnade möjlighet för
skattskyldig, som icke dröjde alltför länge med upprättande av bokslutet, att
därifrån hämta nödigt material.
Länsstyrelsen i Kopparbergs län har anfört, att med hänsyn till den mängd
avtal örn framtida leveranser, som på grund av rådande brist å material och
arbetskraft nu syntes ha träffats, det ur kontrollsynpunkt måhända vore påkallat,
att vissa kategorier skattskyldiga (verkstäder, leverantörer av byggnadsmaterial
etc.) lämnade uppgift å beloppet av vid tiden för skattens upphörande
för framtida leverans försålda varor samt huruvida i försäljningspriset
inräknats omsättningsskatt eller icke.
Den uppgift som avses i förevarande paragraf bör självfallet vara så full- Departement»-ständig, att kontroll kan verkställas däröver att skattskyldigheten rätteligen «*</«"•
fullgöres i de fall, då skatt skall utgå för fordringar som utestå vid utgången
av år 1946 eller för leveranser som avtalats före nämnda tidpunkt men full -göras först senare.
7 §■
Denna paragraf motsvaras, 1 mom. av 7 § i kommittéförslaget och 2 mom.
av 8 § i samma förslag.
40
Departement
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
8 §.
Denna paragraf i departementsförslaget motsvarar 9 § i kommittéförslaget.
Kommittén har framhållit, att det ur ordningssynpunkt hade ansetts lämpligt
att anmälan gjordes då skattskyldig önskade begagna sig av anståndsmöjligheten.
Skulle det inträffa, att anmälan icke gjorts och ej heller skatt inbetalts,
borde, innan åtgärder för indrivning vidtoges, länsstyrelsen efterhöra
huruvida anstånd önskades.
Riksräkenskapsverket har ifrågasatt — för att förenkla arbetet med uppbörden
under avvecklingsperioden — att skattebelopp understigande 100 kronor
icke skulle uppdelas å flera betalningstillfällen utan regelmässigt betalas
vid ett och samma betalningstillfälle.
Sveriges pianoförbund har hemställt att i förordningen måtte intagas en
bestämmelse av innebörd, att säljare — som icke utan uppenbar svårighet
kunde inbetala resterande omsättningsskatt vid angivna uppbördstillfällen
— borde beredas möjlighet att efter ansökan erhålla det ytterligare anstånd,
vartill synnerliga skäl kunde befinnas föreligga.
I förevarande paragraf i departementsförslaget har föreskrivits såsom uttryckligt
villkor för rätt att åtnjuta anstånd med inbetalning av resterande
femprocentig omsättningsskatt, att anmälan härom göres i huvuduppgiften
för andra kalenderkvartalet 1947. Det av riksräkenskapsverket framförda
förslaget om begränsning i anståndsrätten har beaktats i departementsförslaget.
Vidare har i paragrafen upptagits den föreskriften att, om synnerliga skäl
därtill äro, länsstyrelsen må medgiva utsträckning av anståndstiden med
högst ett år, d. v. s. till den 20 juni 1949. Denna föreskrift, som saknar motsvarighet
i kommittéförslaget, synes motiverad med hänsyn till de särskilt
långa kredittider, som förekomma inom vissa branscher.
12 §.
Denna paragraf saknar motsvarighet i kommittéförslaget.
Länsstyrelsen i Kalmar län har anfört, att det borde uppmärksammas, att
den skattskyldige ägde rätt att göra avdrag för lämnad återbäring å skattepliktiga
varor. Härvid vore dock att märka att återbäringen skulle ha utlämnats
för att avdraget skulle godkännas. Detta innebure i de flesta fall, att avdrag
för denna post först kunde ske året efter det, då försäljningen skedde.
Med hänsyn till att de sakkunniga ansett, att sluttaxeringen även borde omfatta
under övergångsperioden redovisad omsättningsskatt, och sagda period
kunde utsträckas till sex månader, uppstode vid omsättningsskattens avveckling
den 1 januari 1947 inga svårigheter för den skattskyldige att inom föreskriven
tid uppgiva den utlämnade återbäringens storlek, då återbäringen
vanligtvis reglerades under årets tre första månader.
Kooperativa förbundet har framhållit, att enligt kommitténs förslag skulle
skattskyldig näringsidkare i uppgift, som avlämnades till länsstyrelsen senast
den 15 juli 1947, särskilt redovisa sådan skattepliktig omsättning, för
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
4]
vilken vederlag icke kommit honom till godo den 30 juni 1947. Om denna
bestämmelse skulle äga tillämpning även på de kooperativa föreningarnas
återbäring, syntes svårigheter kunna uppstå i samband med dessa redovisningar.
Förhållandet vore ju att återbäring å sålda varor, som av kooperativ
förening beslutades efter räkenskapsårets utgång, normalt till avsevärd del
även innefattade omsättningsskatt, som utgått å de försålda varorna. Föreningen
ägde rätt att återfå sådan omsättningsskatt å försäljningar, som löpte
intill utgången av år 1946, och framställning örn restitution härav kunde
utan svårighet medhinnas före den 15 juli 1947 i fall då förenings räkenskapsår
sammanfölle med kalenderår. För de föreningar däremot som hade
annat räkenskapsår kunde svårigheter uppstå. Om en förening avslutade sina
räkenskaper exempelvis den 31 augusti 1947, kunde beslut om återbäring,
som ju delvis avsåge försäljningar under år 1946, fattas först under senhösten
1947. En sådan förening torde svårligen kunna göra framställning
om restitution förrän under år 1948, varför tidpunkten för slutlig redovisning
syntes böra kunna utsträckas till den 15 juli 1948.
I förevarande paragraf har upptagits en bestämmelse om att länsstyrelsen Departtmtnttmå,
efter ansökan av skattskyldig, medgiva restitution av allmän omsätt- <**/**•
ningsskatt i den mån densamma belöper på vederlag, som jämlikt 3 § eller
7 § 2 mom. vid taxeringen inräknats i den skattepliktiga omsättningen men
som enligt sedermera företedd utredning varken influtit eller kan antagas
komma att inflyta. Denna bestämmelse har ansetts erforderlig i främsta
rummet med hänsyn till den skärpning i avdragsrätten för osäkra fordringar,
som departementsförslaget innebär i jämförelse med kommittéförslaget.
Därest skattskyldig är berättigad till avdrag för lämnad återbäring, torde
hänsyn härtill regelmässigt kunna tagas vid taxeringen. Jag anser mig sålunda
icke böra föreslå särskilda regler med avseende å dessa fall.
Departementschefens hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredraganden,
att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att .
1) antaga det inom finansdepartementet upprättade förslaget till förordning
om avveckling av den allmänna omsättningsskatten, i vad den utgår efter
en skattesats av fem procent; samt
2) bemyndiga Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för att i enlighet
med vad förut anförts borttaga vissa nu utgående subventioner med avseende
å livsmedelspriserna.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Rolf Arfwedson.
42
Kungl. Maj:ts proposition nr 388.
Bihang l.
PM
rörande verkningarna av omsättningsskattens avveckling.
Omsättningsskattens införande och bibehållande under kriget har varit
motiverat av statsfinansiella och penningpolitiska skäl. Man har varit ense
örn, att denna skatt borde avvecklas snarast möjligt efter krigets slut. Man
har därvid utgått från att såväl det penningpolitiska läget som de statsfinansiella
förhållandena efter krigets slut icke längre med samma styrka skulle
komma att tala för skattens bibehållande. Riksdagen har i sina uttalanden
i denna fråga städse förutsatt, att man, så snart det statsfinansiella läget och
övriga omständigheter det medgåve, borde vidtaga erforderliga åtgärder för
avveckling av den allmänna omsättningsskatten.
När riksdagen våren 1946 beslöt omsättningsskattens avveckling synes man
ha utgått från att det ekonomiska läget skulle medgiva en avveckling av skatten
vid halvårsskiftet 1947. Man räknade vid denna tid ganska allmänt med
en fortgående snabb förbättring av försörjningen, som skulle leda till en
minskning av spänningen mellan köpkraft och varutillgång och därmed till
minskat inflationstryck.
Man kan emellertid nu konstatera, att det allmänna ekonomiska läget utvecklat
sig på ett annat sätt än man föreställde sig vid den tid, då beslutet om
omsättningsskattens avskaffande fattades. Det råder för närvarande ett mycket
starkt inflationstryck. Spänningen mellan varutillgång och efterfrågan
utgör ett allvarligt hot mot prisstabiliteten. Icke minst på konsumtionsområdet
tenderar den effektiva köpkraften att överstiga löpande tillgång på varor.
Den oväntat starka stegring i omsättningen sedan föregående år, som omsättningsskatteintäktema
registrera (en ökning med 25—30 procent för de
senaste månaderna) synes till en del bero såväl på lagerförtäring som på en
»dold» prisstegring. I ett sådant läge måste ett slopande av omsättningsskatten
betecknas som en direkt olämplig åtgärd. Den omedelbara verkan kan
nämligen endast bliva ytterligare ökning av köpkraftstrycket på konsumtionsfronten.
Den sänkning av priserna, som borttagandet av omsättningsskatten
skall resultera i, kommer troligen icke att motsvaras av en ökad varutillgång.
En till nästa år genom lönehöjningar m. m. sannolikt väsentligt ökad inkomstsumma
kommer i så fall att stå emot ett med omsättningsskattens belopp
sänkt konsumtionsvärde. Det synes nämligen knappast försvarligt att
för nästa år räkna med någon väsentlig ökning i det för 1946 förvånansvärt
stora importöverskottet, vilket skulle vara nödvändigt för att åstadkomma en
minskning i det nuvarande köpkraftstrvcket. Med denna utgångspunkt bör
den ekonomiska politiken i vårt land med hänsyn till fastställda planer och
åtaganden i fråga örn export, investering och offentliga utgifter inriktas på
att hindra nuvarande tendens mot alltför snabb ökning i konsumtionen. Ett
borttagande av omsättningsskatten verkar uppenbarligen i rakt motsatt riktning.
Omsättningsskattens slopande i nuvarande läge har sålunda betydelsefulla
allmänna ekonomiska konsekvenser. Denna fråga bör enligt vår mening där
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
43
för icke främst bedömas ur så kortsiktiga synpunkter som intresset av att
hindra att levnadskostnadsindcx uppnår talet 249. Det bör i detta sammanhang
framhållas, att ramavtalet numera mot bakgrunden av den löneutveckling,
som ägt rum sedan prisstoppets införande, icke längre fyller någon rimlig
funktion. Förutsättningen för ramavtalet med dess bestämmelser örn
indextaket var lönestopp utom tor de sämst ställda grupperna. Önskvärt vore
därför, att man kunde ernå överenskommelse örn slopande av nuvarande
ramavtal. Otvivelaktigt skulle en sådan åtgärd leda till ett mindre uppskruvat
intresse på olika håll för levnadskostnadsindcx än för närvarande, varigenom
möjligheterna att föra en rationell ekonomisk pol i tik utan tvivel skulle
ökas.
Räknar man dock med att ramavtalets bestämmelser komma att bestå i
oförändrad form även under nästa år, måste man taga ställning till frågan,
huruvida den 3 procents lönehöjning, som skulle bli följden av att levnadskostnadsindex
vid bibehållen omsättningsskatt eventuellt överskrider gränsen
248, kan anses modifiera slutsatserna av ovan förda resonemang.
Man kan till en början konstatera, att slopandet av omsättningsskatten vid
den av nämnden föreslagna tidpunkten endast löser en tillfällig svårighet i
indexsituationen. Örn nuvarande pris- och lönestegringstendenser bestå under
övergångstiden, torde det icke vara möjligt att hindra en viss successiv
uppgång i prisnivån. Därmed kommer levnadskostnadsindcx åter att röra sig
uppåt mot indextaket. Det är därför mycket möjligt att effekten av omsättningsskattens
borttagande kommer alt relativt snart vara utplånad, varefter
närheten till indextaket åter kommer att vålla konstgjorda svårigheter för
prispolitiken. Härvid bör även beaktas att redan konstruktionen av socialstyrelsens
levnadskostnadsindcx. med skatteposten successivt stigande vid
ökad inkomst, vid nuvarande lönestegringstakt tenderar att med ganska stötkraft
verka i denna riktning.
För besvarandet av den ovan uppställda frågan gäller det emellertid främst
att bedöma verkningarna av en tämligen allmän lönehöjning med 3 procent,
som ett eventuellt genombrytande av indextaket skulle medföra, och jämföra
dessa med de ovan berörda följderna av omsättningsskattens borttagande.
Följande ungefärliga kalkyl torde kunna göras. Därest man i syfte att förhindra
en lönestegring på 3 procent slopar omsättningsskatten från och med
årsskiftet betyder detta, att man under år 1947 för en kostnad av närmare
400 miljoner kronor köper en tillfällig lättnad i indexsituationen, d. v. s.
kostnaden för varje enhets sänkning av levnadskostnadsindcx genom omsättningsskattens
slopande uppgår till inemot 100 miljoner kronor. Antalet
av ramavtalet berörda arbetare och anställda torde utgöra åtminstone 1 miljon
och den totala lönesumman för dessa torde ligga vid i runt tal 5 miljarder
kronor. Örn levnadskostnadsindcx vid beräkningstillfället i mars 1947
skulle uppnå talet 249, kommer det från 20,7 till 25.7 procent höjda indextilllägget
att utgå från och med den 1 maj. d. v. s. under 8 månader av året.
Detta innebär, att den köpkraftsökning under år 1947. som föranledes av indextakets
överskridande, kommer att belöpa sig till omkring 2 procent av
den ovan angivna lönesumman eller i runt tal 100 miljoner kronor, ett belopp
som utgör drygt fjärdedelen av det köpkraftstillskott. som kommer att
bliva följden av omsättningsskattens slopande från och med årsskiftet. Räknat
på helt år blir proportionen drygt en tredjedel. Det föreligger sålunda enligt
vår uppfattning intet tvivel örn att inflationstrycket kommer att ökas som
följd av omsättningsskattens borttagande. Det kan tilläggas, att den minskning
i de direkta skatterna, som uppsla!'' under första hälften av 1947 till
följd av övergången lill källskatt, gör ett borttagande av omsättningsskatten
än mer olämpligt ur bitr angivna synpunkter.
44
Kungl. Manis proposition nr 386-
Till detta resonemang bör fogas den synpunkten, att en av ramavtalet bestämd,
eventuell lönestegring ur kostnadssynpunkt icke kan tillmätas någon
avgörande roll. Vid den takt i lönestegringen, som knappheten på arbetskraft
drivit fram under det senaste året (för industrien noteras en faktisk genomsnittlig
lönestegring med 8—9 procent mellan 1945 och 1946) och som
synes vara i växande, kan en eventuell lönehöjning med 3 procent varken
isoleras som ett särskilt problem eller tillmätas större betydelse. Örn man är
beredd att acceptera den långt större kostnadsökning, som den fortlöpande
lönestegringen utanför ramavtalet innebär, så finnes enligt vår mening icke
anledning att vidtaga en, från synpunkten av en konsekvent förd ekonomisk
politik irrationell, åtgärd för att — eventuellt endast för begränsad period
— förhindra en mindre del av lönestegringen.
Som ett ytterligare argument för omsättningsskattens bibehållande tills vidare
vilja vi anföra den omständigheten, att det icke torde vara möjligt att i
nuvarande läge räkna med att skattebortfallet överlag kommer konsumenterna
tillgodo. Att priskontrollnämnden skulle kunna utöva verkligt effektiv
kontroll över att prissänkningar genomgående företagas, anse vi icke möjligt.
Vid den utredning, som nämnden verkställde våren 1946, vilken nämnden
omnämner i sin skrivelse, kom man fram till att ungefär 25 procent av det
skattepliktiga konsumtionsvärdet finge anses falla utanför kontrollmöjligheterna.
Detta betyder naturligtvis icke, att skattens borttagande icke även
inom denna del av konsumtionen kan resultera i prissänkningar. Men pressen
uppåt på prisnivån är under rådande förhållanden som ovan framhållits så
stark att man måste räkna med att olika näringsidkare komma att söka och
ganska lätt finna kompensation för inträffade kostnadsstegringar genom uttagande
av oförändrade priser trots skattebortfallet. Om skatten slopas vid
årsskiftet, innebär detta, att i runt tal kanske omkring 100 miljoner kronor
under år 1947 skulle kunna komma icke konsumenterna utan handeln och
andra omsättningsskattepliktiga näringsidkare till godo i form av marginalförbättring.
Detta belopp skulle koncentreras till de perifera områden där
priskontroll icke kan utövas effektivt. Ett dylikt resultat av omsättningsskattens
slopande torde icke kunna undvikas i rådande konjunktursituation, karakteriserad
av högt kostnadstryck och en stark »selleri märket».
Sammanfattningsvis vilja vi framhålla att omsättningsskatten enligt vår
mening icke bör slopas förrän man uppnått en väsentligt bättre balans mellan
varutillgång och köpkraft än som för närvarande råder. I ett läge med relativt
riklig varuförsörjning föreligga även större förutsättningar för att skattebortfallet
effektivt skall slå igenom i form av prissänkningar. Omsättningsskattens
slopande i nuvarande läge innebär icke någon effektiv broms på
prisutvecklingen, icke något skydd för vårt penningvärde, såsom det hävdas
i den populära diskussionen. Åtgärden betyder blott att man åstadkommer
en mot skatteminskningen svarande köpkraftsökning, som med nuvarande
bristande balans mellan varutillgång och efterfrågan tenderar att än mer
öka inflationstrycket. Då riksdagen redan beslutat att omsättningsskatten
skall avvecklas senast vid halvårsskiftet 1947, anse vi att Kungl. Majit bör i
proposition till riksdagen taga upp frågan örn omsättningsskattens slopande
till förnyad prövning. Ovan berörda väsentliga förändringar i det allmänna
ekonomiska läget, som ägt rum sedan det tillfälle, då riksdagen diskuterade
frågan, synas utgöra tillräcklig motivering.
Stockholm den 4 november 1946.
ERIK LUNDBERG.
OLLE KARLEBY.
Kungl. Maj.ts proposition nr -386.
45
Bihang ll.
Till KONUNGEN.
Genom beslut den 8 november 1946 har Kungl. Maj:t uppdragit åt statens
livsmedelskommission dels att i samråd med statens sockernämnd och statens
priskontrollnämnd skyndsamt verkställa utredning rörande i vilken utsträckning
kostnaderna för jordbruksregleringarna i samband med en avveckling
av den allmänna omsättningsskatten från och med den 1 januari
1947 lämpligen böra slå igenom i konsumentpriserna och i vad mån dessa
priser skulle påverkas härav, dels att verkställa beräkningar i vad mån anslagen
för prisreglerande verksamhet på jordbrukets område skulle beröras
av en dylik åtgärd. Med anledning härav får kommissionen anföra följande.
För prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte därmed sammanhängande
ändamål ha för budgetåret 1946/47 följande anslag anvisats i enlighet
med Kungl. Maj:ts proposition nr 267 till 1946 års riksdag:
a) till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
ett reservationsanslag av ........................ kronor 145 000 000,
b) till Förmalningsersättning ett förslagsanslag........ » 5 000 000,
c) till Kostnader i samband med Svenska spannmåls
aktiebolagets
verksamhet ett reservationsanslag av . . » 15 000 000,
d) till Prisrabattering å vissa livsmedel ett anslag av . . » 95 000 000,
För täckande av kostnader i samband med sockerregleringen har vidare
i enlighet med Kungl. Maj:ts proposition nr 243 till 1946 riksdag å tilläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisats ett reservationsanslag av
kronor 22 000 000.
Av de anslag, som sålunda anvisats för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område jämte därmed sammanhängande ändamål, äro vissa att betrakta
såsom mera tillfälliga anordningar, betingade av det för närvarande
rådande internationella marknadsläget. Detta gäller särskilt det för täckande
av kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet anvisade
reservationsanslaget av 15 000 000 kronor. (Beträffande detta anslag
vill kommissionen erinra örn att, såsom kommissionen redan meddelat, en
höjning av detsamma blir erforderlig för innevarande budgetår.) Då ett slopande
eller en omläggning av den prisreglerande verksamhet, som sker genom
spannmålsbolaget, torde böra bli beroende bl. a. av i vilken utsträckning
de nu mycket höga priserna på spannmål och fodermedel på den internationella
marknaden komma att bli bestående, har kommissionen icke ansett
anledning föreligga att för närvarande till närmare prövning upptaga
härmed sammanhängande spörsmål.
Vissa andra här ifrågavarande anslag äro avsedda att fylla syften av rent
social natur. Ett slopande av dessa anslag torde få bli beroende av införandet
av sociala hjälpåtgärder av annan art. Rörande det för prisrabattering å
vissa livsmedel beviljade anslaget av 95 000 000 kronor kan erinras örn att i
Kungl. Maj:ts propositioner nrs 222 och 267 till 1946 års riksdag uttalats, att
frågan om prisrabattering å livsmedel torde få tagas under omprövning i
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
samband med förslaget örn införande av kontanta barnbidrag. Vid denna
omprövning torde för övrigt utöver sistnämnda bidrag även den i år beslutade
reformen av folkpensionerna, vilken är avsedd att träda i kraft den 1
januari 1948, böra beaktas. På motsvarande sätt synes en eventuell avveckling
av det för närvarande utgående producent bidraget på mjölk, för vilket
för år 1946/47 anvisats ett belopp av 53 000 000 kronor, ingående i det ovan
nämnda reservationsanslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,
böra bli beroende av att ett stöd i andra former för det mindre jordbruket
kommer till stånd.
Beträffande de kostnader, som äro förenade med den egentliga jordbruksregleringen,
delar livsmedelskommissionen principiellt uppfattningen, att
dessa kostnader i samband med övergången till fredshushållning böra få slå
igenom i konsumentpriserna. Det kan bär erinras om att kommissionen redan
i sin skrivelse den 12 april 1946 angående utformningen av jordbruksregleringen
under år 1946/47 berörde frågan om möjligheten av att redan
för nämnda år begränsa ifrågavarande bidrag. Kommissionen anser för sin
del, att det ur de synpunkter kommissionen företräder måste anses lämpligt
att avvecklingen av ifrågavarande bidrag sker i samband med omsättningsskattens
slopande.
Den omläggning av jordbruksregleringen, som kan komma ifråga i samband
med omsättningsskattens slopande, synes med hänsyn till vad nu anförts
närmast böra avse dels mjölkpristillägget, lantsmörsbidraget och vissa
särskilda mjölkbidrag, dels anslaget för sockerregleringens genomförande.
Härutöver uppkommer i detta sammanhang frågan, huruvida de säsongmässiga
pristillägg å vissa köttvaror, som enligt Kungl. Maj:ts beslut den
30 augusti 1946 förutsatts skola utgå under produktionsåret 1946/47, skola
utgå under senare delen av nämnda år. För sistnämnda tillägg har i den
reviderade jordbrukskalkylen beräknats ett sammanlagt belopp av 7 500 000
kronor, varav 5 500 000 avsågos skola användas under sommarmånaderna
1947.
Det allmänna mjölkpristillägget utgår för närvarande med 56 öre per kilogram
mjölkfett för sådan vid mejeri invägd mjölk, som användes för smörberedning,
samt med 38 öre per kilogram mjölkfett för konsumtionsmjölk
och konsumtionsgrädde. Till detta allmänna mjölkpristillägg kommer i Norrland
och vissa delar av Svealand och Götaland ett extra mjölkpristillägg, vilket
för nedan angivna områden uppgår till följande belopp i öre per kilogram
mjölkfett i den vid mejeri invägda mjölken och grädden:
Norrbottens län och Västerbottens läns lappmark ävensom socknarna
Bodum, Fjällsjö, Junsele, Ådalsliden, Ramsele och Edsele i Västernorrlands
län såvitt angår mjölk, som levereras till Ångermanlands mejeriförenings
mejeri i Backe .......................................... 129
Västerbottens län i övrigt .................................... 116
Västernorrlands län utom beträffande mjölk, som från nyssnämnda
socknar levereras till Ångermanlands mejeriförenings mejeri i Backe,
ävensom Jämtlands län och Gävleborgs län med undantag av Gästrikland
........................................................... 80
Gästrikland, Kopparbergs län, Tegelsmora, Österlövsta, Hållnäs, Tierps,
Söderfors, Tolfta, Västlands och Älvkarleby socknar samt Tierps köping
i Uppsala län, Harbo, Östervåla och Nora socknar samt Dalarnas
mejeriförenings område i Västerfärnebo socken av Västmanlands län,
Värmlands län, örebro läns bergslag samt Tossbo och Vedbo härader
och Åmåls stad inom Älvsborgs län .............................. 20
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
47
För utbetalande av mjölkpristillägg under regleringsåret 1946/47 har anvisats
ett belopp av 79 000 000 kronor. Härav beräknas vid oförändrade grunder
för bidragets utbetalande 13 000 000 kronor belöpa på allmänt mjölkpristillägg
för konsumtionsmjölk, 48 200 000 kronor på allmänt mjölkpristillägg
på mjölk för smörberedning samt 17 800 000 kronor på extra mjölkpristillägg.
Av det till mjölkpristillägg anvisade totalbeloppet beräknas följande
delbelopp belöpa på tiden efter den 1 januari 1947:
Allmänt mjölkpristillägg
för konsumtionsmjölk ............................ 6 500 000 kronor
för produktmjölk ................................ 23 700 000 »
extra mjölkpristillägg .............................. 8 500 000 »
38 700 000 kronor.
Beträffande verkningarna av ett slopande av nu berörda subventioner får
kommissionen anföra följande.
Det allmänna mjölkpristillägg av 56 öre per kilogram mjölkfett, som utgår
å mjölk, som vid mejeri användes till smörberedning, motsvarar i runt
tal 50 öre per kilogram smör. Ett slopande av detta bidrag skulle sålunda
medföra en höjning av smörnoteringen med sistnämnda belopp till 4 kronor
55 öre per kilogram och, vid oförändrade handelsmarginaler, en höjning av
smörpriset i detaljhandeln till 5 kronor 5 öre per kilogram. Enligt beräkningar,
som verkställts inom socialstyrelsen och statens priskontrollnämnd,
medför en dylik prishöjning en ökning av den s. k. indexfamiljens utgifter
med 20,35 kronor och en stegring av levnadskostnadsindex med 0,950 enheter.
Det allmänna mjölkpristillägget för konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde
utgör för närvarande, såsom tidigare nämnts, 38 öre per kilogram
mjölkfett. För ett slopande av detta mjölkpristillägg erfordras till att börja
med en allmän höjning av priset på konsumtionsmjölk med 1 öre per liter.
Då en sådan prishöjning emellertid endast motsvarar ett belopp av 32,3 öre
per kilogram mjölkfett, erhålla jordbrukarna genom densamma icke full
kompensation för mjölkpristillägget, utan en differens uppkommer av 5,7
öre per kilogram mjölkfett, motsvarande omkring 2 000 000 kronor, vilket
belopp lämpligen torde i den ordning nedan angivits böra utjämnas genom
lokala prisjusteringar.
Kommissionen får i detta sammanhang erinra örn att å vissa orter av statsmedel
utbetalas kompensation till mejerierna för utebliven prishöjning å
konsumtionsmjölk. Dylik kompensation utgår med 1,5 öre per kilogram
mjölk i Göteborg samt 0,5 öre per kilogram mjölk i Halmstad, Höganäs,
Ängelholm och Landskrona. Kostnaderna för denna kompensation ha för
regleringsåret 1946/47 beräknats till 1 200 000 kronor. Enligt kommissionens
mening torde dessa särskilda bidrag böra upptagas till omprövning i samband
med ett slopande av det allmänna mjölkpristillägget. Elt slopande av
desamma skulle förutsätta en höjning av priset på konsumtionsmjölk med
ytterligare 1 öre per kilogram på de nämnda orterna utöver den förut berörda
allmänna prishöjningen med 1 öre per kilogram. Den merinkomsf,
som härigenom skulle komma att tillföras mejerierna i de fyra sistnämnda
orterna, torde i så fall i jordbrukskalkylen få avräknas mot den inkomstminskning,
som uppkommer genom den förut berörda differensen mellan
32,3 och 38 öre per kilogram mjölkfett. Beträffande Göteborg kommer emellertid
en extra prishöjning med 1 öre per kilogram mjölk icke att fullt motsvara
den nu utgående kompensationen. 1 detta sammanhang får kommissionen
emellertid meddela att pristillägget för flaskmjölk i Göteborg stannar
48
Kungl. Maj.ts proposition iw 386.
vid 3 öie per liter mot 4 öre per liter i Stockholm. Krav ha vid upprepade
tillfällen framförts om en höjning av flaskersättningen i Göteborg till 4 öre
per liter, men dessa lia av kommissionen och priskontrollnämnden avslagits
under hänvisning till bland annat den förhållandevis stora distributionen av
flaskmjölk i Göteborg. Det synes kunna övervägas att nu genomföra denna
höjning av flaskersättningen i Göteborg. Priset på annan konsumtionsmjölk
än flaskmjölk skulle i så fall i Göteborg höjas med 2 öre per liter och priset
på flaskmjölk med 3 öre per liter.
I syfte att åstadkomma en fullständig utjämning av den förut berörda
differensen av omkring 6 öre per kilogram mjölkfett synes det vidare böra
övervägas att genomföra en ytterligare prishöjning på konsumtionsmjölk med
1 öre per liter i vissa delar av landet, där priset för närvarande är jämförelsevis
lågt i förhållande till priset i angränsande områden och där yrkanden
örn en prishöjning tidigare i olika sammanhang framförts. Kommissionen
får i detta sammanhang erinra örn att en dylik extra höjning av mjölkpriset
med 1 öre per kilogram inom vissa områden förordats av kommissionen
redan i dess skrivelse den 12 april 1946 angående utformningen av
jordbruksregleringen under regleringsåret 1946/47. Särskilt angelägen synes
en sådan höjning vara beträffande Värmland, men även vissa andra områden
torde i detta sammanhang böra komma i fråga. Den närmare avgränsningen
av de områden, för vilka en dylik ytterligare prishöjning med 1 öre per
liter skulle komma till stånd, torde, därest detta förslag bifalles av Kungl.
Maj:t, böra bli föremål för ytterligare utredning genom livsmedelskommissionen.
Med avseende på de nu sist berörda åtgärdernas återverkningar på levnadskostnaderna
kan nämnas, att en höjning av mjclkpriset med 1 öre per
liter medför en stegring av indexfamiljens utgifter med 10,15 kronor och en
höjning av levnadskostnadsindex med 0,474 enheter. Med inräknande av de
ovan berörda ytterligare prishöjningarna inom vissa områden synes den
sannolika effekten på levnadskostnadsindex kunna beräknas till omkring
0,6 enheter.
Såsom framgår av vad nu anförts skulle en prishöjning på smör med 50
öre per kilogram och på mjölk med dels generellt 1 öre per liter och dels
därutöver 1 öre per liter inom vissa områden (i Göteborg 2 öre per liter för
flaskmjölk) möjliggöra ett slopande av det allmänna mjölkpristillägget såväl
å konsumtionsmjölk och konsumtionsgrädde som å för smörberedning använd
mjölk ävensom ett borttagande av den kompensation för utebliven
prishöjning på konsumtionsmjölk, som för närvarande utgår å vissa orter.
Däremot skulle de extra mjölkpristilläggen i norra samt vissa delar av mellersta
Sverige kvarstå även efter en dylik åtgärd. Sistnämnda tillägg uppgå,
såsom tidigare nämnts, till ett belopp av 17 800 000 kronor. Det kan i detta
sammanhang nämnas, att detta belopp, utslaget på hela den inom landet
försålda konsumtionsmjölken resp. konsumtionsgrädden motsvarar 1,85 öre
per kilogram.
En höjning av priset på mejerismör med 50 öre per kilogram synes böra
medföra en prishöjning även på lantsmör och ett slopande av lantsmörbidraget.
Kommissionen önskar i detta sammanhang framhålla, att ett slopande
av detta bidrag i nuvarande läge icke synes behöva möta större betänkligheter
från lantsmörproducenternas sida. Så länge matfettsregleringen
äger bestånd kan nämligen lantsmöret utan svårighet vinna avsättning även
efter en förhöjning av priset. Härtill kommer att den tidigare genomförda
prishöjningen på kalvkött, vilken enligt kommissionens uppfattning får antagas
bliva bestående även för framtiden, torde stimulera många jordbrukare
att övergå från lantsmörsproduktion till gödkalvsuppfödning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
49
Kommissionen får i detta sammanhang erinia örn att för Norrland med
undantag av Gästrikland utgår en förhöjning av lantsinörsbidraget med 25
öre per kilogram. Med hänsyn lill vad ovan framhållits rörande bibehållande
av det extra mjölkpristillägg, sorn utgår i norra och vissa delar av mellersta
Sverige, kunna skäl givetvis anföras för att bibehålla även detta särskilda
norrlandsbidrag å lantsmör. A andra sidan uppgår emellertid detta bidrag
till ett mycket litet belopp — för innevarande budgetår — 19 000 kronor.
Med anledning härav och då dessutom utbetalandet av dylika bidrag kräver
en i förhållande till beloppet vidlyftig administrativ apparat, synes det kunna
övervägas att slopa även detta bidrag.
I samband med en höjning av smörpriset torde även frågan om prissättningen
på margarin få upptagas till prövning. Margarinpriset uppgår för
närvarande till 2,70 å 2,80 kronor i detaljhandeln, medan smörpriset utgör
4,55 kronor, varför en prisskillnad av 1,85 å 1,75 kronor föreligger. Accisen
å margarin uppgår till 23 öre per kilogram. För närvarande utbetalas vissa
bidrag ur clearingskassan för fettråvaror, som användas för framställning av
hushållsmargarin. Dessa bidrag kunna uppskattas till i genomsnitt 5 öre per
kilogram hushållsmargarin.
Vid ett bedömande av frågan örn den ovan ifrågasatta smörprishöjningens
återverkningar på margarinpriset torde man enligt kommissionens uppfattning
böra utgå ifrån att priserna på smör och margarin böra inbördes
avvägas på sådant sätt, att konsumenterna kunna behålla rätten att inom
ransoneringens ram vid varje särskilt tillfälle fritt välja mellan olika slag
av matfett. Ur ransoneringstekniska synpunkter skulle nämligen en uppdelning
av matfettskupongerna på smör resp. margarin innebära betydande
olägenheter. Att på förhand med någon större säkerhet bedöma vilket pris
på margarin, som behöver tillämpas för att detta resultat skall uppnås, är
icke möjligt. Det torde få ankomma på kommissionen att vidtaga för detta
syfte erforderliga justeringar av margarinpriset.
I anslutning till vad ovan anförts angående slopandet av det allmänna
mjölkpristillägget får kommissionen även erinra örn att för erhållande av
dessa tillägg gälla vissa villkor, avseende bland annat prissättningen vid försäljning
av mjölk och mejeriprodukter, mejeriernas skyldighet att mottaga
mjölk från producenter, kvalitets- och fetthaltsbetalning, utbetalande
av producentbidrag samt vissa skyldigheter i fråga om bokföring och
avlämnande av statistiska uppgifter (Kungl. Maj:ts kungörelse den 28 november
1941 angående pristillägg för mjölk m. m., i vissa delar ändrad
genom kungörelse den 31 juli 1945). Då det synes vara av stor betydelse
alt dessa åligganden för mejerierna icke bortfalla, synes det vara angeläget
att i händelse av mjölkpristilläggets slopande finna någon form för deras
bibehållande. Så länge producentbidrag utbetalas av statsmedel till ett stort
antal mejerileverantörer synes möjlighet föreligga alt lill rätten att utbekomma
detta bidrag knyta vissa villkor beträffande såväl prissättningen
på mjölk och mejeriprodukter sorn övriga förhållanden av betydelse i detta
sammanhang. Även örn utbetalandet av producentbidrag i den ovan åberopade
författningen angives såsom en skyldighet, som mejerierna måste uppfylla
för alt komma i åtnjutande av mjölkpristillägg, torde nämligen ifrågavarande
bidrag vara av sådan betydelse för ett mycket stort antal mjölkproducenter,
alt mejerierna för att komma i åtnjutande av detsamma få förutsättas
vara villig all åtaga sig vissa förpliktelser. Då rätten att erhålla producentbidrag
enligt de nuvarande bestämmelserna är knuten till rätten att
utbekomma mjölkpristillägg, gäller i realiteten redan den här föreslagna
anordningen. I formellt hänseende förutsätter densamma emellertid en om
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 386.
4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
arbetning av Kungl. Maj:ts förut anförda kungörelse av den 28 november
1941. Frågan hur nu berörda spörsmål skola lösas, för den händelse 1942
års jordbrukskommittés förslag angående producentbidragets ersättande med
vissa kontanta bidrag vinner Kungl. Majis och riksdagens bifall, torde få
upptagas till prövning i samband med den fortsatta behandlingen av frågan
om jordbruksregleringens framtida utformning.
Övriga nu utgående mjölkbidrag — körlinjebidrag, merfraktersättning,
regleringskostnadstillägg och ersättning tor behandlingen av konsumtionsmjölk
vid vissa mejerier — äro betingade av rådande försörjningsläge och
torde med hänsyn härtill icke böra upptagas till omprövning i detta sammanhang.
Kommissionen övergår härefter till att behandla frågan om de statliga
pristilläggen på kött och fläsk. Dylika pristillägg ha utgått under sommaren
och hösten 1946 i syfte att stimulera tillförseln av slaktdjur. 1 sin skrivelse
den 23 augusti 1946 angående prissättningen på jordbrukets produkter under
regleringsåret 1946/47 har kommissionen anfört, att ett efter vidtagande
av vissa angivna prisjusteringar kvarstående oreglerat belopp av 500 500
kronor torde böra tills vidare reserveras för att stå till förfogande för reglering
av kött- och fläskpriserna under senare delen av produktionsåret. Det
förutsattes i anslutning därtill att det vid fortsatt reglering av handeln med
kött och fläsk skulle bli nödvändigt att under sommaren 1947 på samma sätt
som skett åren 1945 och 1946 stimulera tillförseln av slaktdjur genom statliga
pristillägg.
Vid ett slopande av omsättningsskatten kan det givetvis komma i fråga att
slopa även dessa statliga pristillägg och i stället tillåta en motsvarande säsongmässig
höjning av priserna. Emellertid torde i detta sammanhang enligt
kommissionens mening den omständigheten böra beaktas, att dylika tillägg
äro av speciellt värde därigenom att desamma medverka till att största möjliga
del av slakten föres inom ramen för gällande handelsreglering. Härtill
kommer att desamma äro av rent tillfällig natur, i det att förutsättningarna
för deras utbetalande komma att upphöra i och med ransoneringens slopande.
Det synes därför beträffande dessa pristillägg icke föreligga samma skäl
som beträffande de förut berörda mjölkpristilläggen att sammankoppla deras
slopande med slopandet av omsättningsskatten. En förändring av de för
år 1946/47 redan godkända regleringsåtgärderna på detta område torde därför
böra komma i andra hand i jämförelse med de ovan ifrågasatta förändringarna
beträffande mjölkregleringen.
Beträffande sockerregleringen har statens sockernämnd i en till livsmedelskommissionen
ingiven, den 14 november 1946 dagtecknad skrivelse bland
annat anfört följande. För att kostnaderna för sockertillverkningen skola
från den 1 januari 1947 slå igenom i priserna å socker och sirap samt några
statsanslag ej erfordras för sockerregleringen 1946/47 och (vid bibehållen
kostnadsnivå) ej heller för kommande regleringsåret 1947/48, torde priserna
från och med den 1 januari 1947 böra höjas med för socker uppskattningsvis
11 — eller för säkerhets skull möjligen 12 — öre och för sirap 7 eller
möjligen 8 öre per kilogram. En höjning från och med den 1 januari 1947
av sockerpriset med 12 öre och av sirapspriset med 8 öre beräknas för år
1946/47 tillföra statsverket ett belopp, som med i runt tal 1 miljon kronor
överstiger det för samma år vid oförändrade priser approximativt uppskattade
anslagsbehovet. Vid en prishöjning med 11 öre per kilogram för socker
och 7 öre per kilogram för sirap skulle däremot för år 1946/47 uppkomma
ett anslagsbehov av uppskattningsvis 1 300 000 kronor för sockerregleringens
genomförande. Skulle prishöjningen bli mindre än 11 resp. 7 öre per kilo
-
51
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
gram beräknas anslagsbehovet stiga med ungefär 2 200 000 kronor för varje
öre, varmed prishöjningen understiger de nu senast nämnda beloppen. För
år 1947/48 har varje öres variation i prishöjningen beräknats motsvara ett
belopp av 2,5 miljoner kronor.
Sockernämnden har i anslutning till de anförda beräkningarna framhållit,
att det ur försäljningssynpunkt vore lämpligast, att hela höjningen toges på
en gång. Vidare har nämnden velat fästa uppmärksamheten på att handeln
i samband med prisstegringen tillföres vinster å de lager, som inköpts till de
lägre men kunna utförsäljas till de högre priserna, samtidigt som nämnden
dock ansett det knappast ankomma på nämnden* att bedöma, huruvida några
särskilda åtgärder böra vidtagas i anledning härav.
Livsmedelskommissionen biträder för sin del sockernämndens uppfattning
örn lämpligheten av att hela den erforderliga prishöjningen uttages på en
gång. Prishöjningen torde enligt kommissionens mening böra bestämmas till
11 öre per kilogram för socker och 7 öre per kilogram för sirap. Beträffande
den av sockemänmden påpekade möjligheten för handeln att i samband
med prishöjningen uttaga vissa vinster på inneliggande lager torde det få
ankomma på kommissionen och svenska sockerfabriksaktiebolaget att genom
en reglering av handelns inköp förebygga att prishöjningen ger anledning
till en spekulativ lagerökning. Det synes däremot icke vara något väsentligt
att erinra emot att prisstegringen på handelns normala lager, i den
mån dessa icke överstiga en viss storlek, kommer handeln till godo. I detta
sammanhang kan erinras om att försäljningsmarginalen på socker under
hela kristiden varit låg och att en viss kompensation härför i form av lagervinst
icke synes oskälig.
Sammanfattningsvis får kommissionen anföra följande.
Enligt kommissionens mening tala starka skäl för att de till producenterna
utgående priserna på jordbruksprodukter få slå igenom i konsumentpriserna
och att systemet med statliga subventioner sålunda avvecklas. Kommissionen
delar, såsom framgått redan av dess skrivelse den 12 april 1946 angående
jordbruksregleringen under år 1946/47, den i Kungl. Maj:ts proposition
nummer 222 till innevarande års riksdag uttalade uppfattningen, att detta
bör ske i samband med en avveckling av omsättningsskatten. Beträffande de
i det föregående ifrågasatta åtgärderna synes enligt kommissionens mening
en avveckling av sockersubventionen och ett slopande av det allmänna pristillägget
å mjölk för smörberedning samt lantsmörsbidraget i första hand
böra ifrågakomma och därnäst ett slopande av det allmänna mjölkpristilllägget
för konsumtionsmjölk samt den å vissa orter utgående kompensationen
för utebliven prishöjning å konsumtionsmjölk. Beträffande de säsongmässiga
pristilläggen å kött och fläsk synes enligt kommissionens mening
skäl kunna anföras såväl för deras bibehållande som deras slopande. I varje
fall synes ett slopande av dessa bidrag i nu förevarande sammanhang få anses
vara en angelägenhet av mera underordnad betydelse med hänsyn lill alt
desamma måste förutsättas bliva avvecklade i samband med ransoneringens
slopande.
De bär ovan ifrågasatta åtgärdernas inverkan på levnadskostnadsindex belyses
av följande sammanställning, vilken grundar sig på beräkningar, verkställda
inom statens priskontrollnämnd.
Mjölk 1 öre per liter........ 0-474 enheter
Smör 50 » » kilogram . .. 0-950 »
Socker 11 » » » ... 0-fi49 »
2-073 enheter
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
Beträffande margarin kommer en prishöjning att medföra en stegring av
levnadskostnadsindex med 0121 enheter för varje 10-tal öre, varmed priset
höjes. Vidare torde den ytterligare höjning av priset på konsumtionsmjölk
i vissa områden, utöver den generella prishöjningen med 1 öre per liter, som
ovan förordats, komma att medföra en stegring av levnadskostnadsindex
med uppskattningsvis 0,1.
Återverkningarna av de ifrågasatta prisförändringarna på de för prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område anvisade anslagen belysas av följande
sammanställning:
Allmänt mjölkpristillägg
för konsumtionsmjölk........
» produktmjölk ............
Lantsmörsbidrag...............
Kompensation för utebliven prishöjning.
.....................
Beviljat belopp
för år
1946/47
Beräknat belopp
för tiden
efter
Vi 1947
13 000 000 6 500 000
48 200 000 23 700 000
400 000 200000
1 200 000 600 000
Summa kronor 62 800 000 31 000 000
Beträffande sockerregleringen har statens sockernämnd beräknat anslagsbehovet
för regleringsåret 1946/47 till 25 500 000 kronor. Sockernämnden
bär anfört, att statsregleringen år 1946/47 vid en prishöjning på socker och
sirap från och med den 1 januari 1947 med 11 respektive 7 öre per kilogram
skulle tillföras ett belopp av 24 200 000 kronor, vilket skulle leda till att
ett prisregleringsanslag å uppskattningsvis 1 300 000 kronor bleve erforderligt
för nämnda år eller att sistnämnda belopp finge överföras till året 1947/
48 att då täckas av den för detta år påräkneliga inkomsten.
Vid sin behandling av förevarande ärende har livsmedelskommissionen
icke ansett sig böra ingå på frågan om de ifrågasatta prisförändringarnas
lämplighet med hänsyn till det aktuella indexläget. Denna sida av frågan
har upptagits av statens priskontrollnämnd, i ett av nämnden den 23 november
1946 avgivet yttrande.
I behandlingen av detta ärende inom kommissionen ha deltagit kommissionens
ordförande samt ledamöterna Norup, Bonow, Carlsson och Åslund.
Stockholm den 23 november 1946.
Helmer Olsson
Statens livsmedelskommission
OLOF SÖDERSTRÖM
Kungl. Majlis proposition nr 386.
53
Bihang lil.
Förslag
till
förordning om undantagande från skatteplikt enligt förordningen
den 13 december 1940 (nr 1000) av varor, beträffande vilka allmän
omsättningsskatt utgår med fem procent, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Allmän omsättningsskatt, som utgår efter en skattesats av fem procent av
den skattepliktiga omsättningen, skall icke uttagas efter den 31 december
1946; dock skola, med iakttagande av vad nedan stadgas, hittills gällande bestämmelser
om allmän omsättningsskatt för dylik skattepliktig omsättning
även efter nämnda tidpunkt äga tillämpning beträffande förhållanden, som
hänföra sig till tiden dessförinnan.
Allmän omsättningsskatt, som utgår efter högre skattesats än fem procent,
skall uttagas enligt hittills gällande bestämmelser med iakttagande av vad
nedan i 11 § stadgas.
2 §•
Fullgöres avtal om försäljning, arbetsbeting eller uthyrning före utgången
av december 1946 och skall enligt hittills gällande bestämmelser allmän omsättningsskatt
erläggas för vederlaget härför, skall skatt utgå även å vederlag,
som inflyter först efter nämnda tid.
Vad nu sagts skall ock gälla, där avtal, som slutits före utgången av december
1946, fullgöres efter nämnda tid, därest den skattskyldige icke visar,
att allmän omsättningsskatt ej inräknats i det avtalade vederlaget eller att
detta efter avtalets ingående nedsatts med ett mot skatten svarande belopp.
3 §•
Skattskyldig må i den skattepliktiga omsättningen för tiden till och med
den 31 december 1946 inräkna jämväl sådant vederlag, som sistnämnda dag
icke kommit den skattskyldige till godo. Detta vederlag skall redovisas särskilt.
Vid bestämmandet av storleken av vederlaget må den skattskyldige åtnjuta
avdrag med belopp motsvarande vad som sannolikt kan beräknas icke komma
att inflyta av vederlaget.
4 §.
Har rörelseidkare för omsättning eller bearbetning eller för förbrukning
såsom material inom rörelsen inköpt skattepliktiga varor under sådana förhållanden,
att vederlaget vid inköpet av varorna skall ingå i den till allmän
omsättningsskatt skattepliktiga omsättningen för mottagaren av vederlaget,
må rörelseidkaren vid beräkning av sin skattepliktiga omsättning för december
1946 göra avdrag även för vederlag, som vid denna månads utgång
ännu icke utgivits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 386.
54
5 §•
Skattskyldig, vars räkenskapsår icke utgår den 31 december 1946, åligger
att i fall, som avses i 9 § första stycket andra punkten förordningen om allmän
omsättningsskatt, avgiva tilläggsuppgift för tiden från nästföregående
räkenskapsårs utgång till och med den 31 december 1946. Sådan tilläggsuppgift
skall avlämnas senast den 28 februari 1947.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning i fråga om
skattskyldig som avses i 9 § andra stycket samma förordning.
6 §•
Det åligger skattskyldig att senast den 28 februari 1947 avlämna särskild
uppgift angående storleken av den skattepliktiga omsättning, fqr vilken vederlag
icke kommit honom till godo före utgången av december 1946. Vad
nu sagts skall dock icke gälla i fråga om skattskyldig, som verkställt redovisning
på sätt i 3 § omförmäles.
Uppgiften avlämnas å blankett som fastställes av Kungl. Majit.
7 §•
För tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 skall huvuduppgift, som avses
i 9 § förordningen om allmän omsättningsskatt, avlämnas för första kvartalet
senast den 15 april 1947 och för andra kvartalet senast den 15 juli 1947.
Vad nu sagts skall dock icke gälla i fråga örn skattskyldig, som verkställt
redovisning på sätt i 3 § omförmäles.
8 §•
I uppgift, som enligt 7 g skall avlämnas senast den 15 juli 1947, skall den
skattskyldige särskilt redovisa sådan skattepliktig omsättning, för vilken vederlag
icke kommit den skattskyldige till godo den 30 juni 1947.
Vad i 3 § andra stycket föreskrives skall äga motsvarande tillämpning jämväl
beträffande redovisning varom här är fråga.
9 §•
Skattskyldig må åtnjuta anstånd med inbetalning av allmän omsättningsskatt
för sådan skattepliktig omsättning, som avses i 8 §. Den som vill begagna
dylikt anstånd skall göra anmälan härom. Sådan anmälan bör göras i
uppgift, varom i 8 § förmäles.
Allmän omsättningsskatt, som omfattas av anståndet, skall erläggas med
en femtedel senast den 15 envar av månaderna oktober och december 1947
samt februari, april öch juni 1948, dock att skattskyldig vid ett betalningstillfälle
äger inbetala jämväl skatt, som förfaller till betalning därefter.
10 §.
Där skattskyldig senast den 15 juli 1947 inbetalar allmän omsättningsskatt
för sådan skattepliktig omsättning, varom i 8 § förmäles, är den skattskyldige
berättigad att åtnjuta avdrag med fyra procent av den skatt, som belöper
på sistnämnda omsättning.
11 §•
Taxering till allmän omsättningsskatt år 1947 skall avse dels tiden från
utgången av det räkenskapsår, för vilket sådan taxering verkställts under år
1946, till och med den 31 december 1946, dels ock, såvitt angår sådan skattepliktig
omsättning för vilken allmän omsättningsskatt uttages med fem procent,
tiden 1 januari—30 juni 1947.
Kungl. Maj.ts proposition nr 386.
55
12 §.
Bestämmelserna i 31—34 §§ förordningen om allmän omsättningsskatt
skola i tillämpliga delar gälla även vid åsidosättande av vad i denna förordning
är stadgat.
13 §.
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.