Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

1

Nr 382.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ersättning för
vissa översvämningsskador m. m.; given Stockholms
slott den 15 november 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet
hemställt.

GUSTAF.

G. E. Sträng.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
15 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Quensel, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och folkhushållningsdepartementen
anmäler statsrådet Sträng fråga örn ersättning för vissa översvämningsskador
m. m. och anför därvid följande.

Till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område anvisade 1945 års riksdag
ett reservationsanslag av 126 000 000 kronor (prop. nr 303; r. skr. nr
472). Av nämnda anslag beräknades ett belopp av 6 000 000 kronor för utbetalande
under regleringsåret 1945/46 av lokala differentieringsbidrag å mjölk
till jordbrukare inom områden, som drabbats av ogynnsamma skördeförhållanden.

I proposition nr 389 till 1945 ars riksdag föreslog Kungl. Majit sedermera,
bland annat, att av de medel, som under förenämnda anslag avsetts för

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 1 sami. Nr 382.

1

o.

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

lokala differentieringsbidrag å mjölk, skulle under särskilt angivna förutsättningar
även få utbetalas ersättning till jordbrukare, som under år 1945 drabbats
av översvämningsskador, samt att å anslaget skulle anvisas ytterligare
ett belopp av 2 100 000 kronor. Propositionen bifölls av riksdagen (r. skr.

nr 611).

I skrivelse den 29 oktober 1946 har statens livsmedelskommission hemställt,
att Kungl. Majit måtte bemyndiga kommissionen att utbetala ersättningar
för översvämnings- och andra regnskador å 1946 års skörd i överensstämmelse
med vissa av kommissionen i skrivelsen angivna riktlinjer
samt att disponera härför erforderliga medel ur nämnda anslag.1

Kommissionen har tillika, under åberopande av sin framställning, över1
ämnat ett antal till kommissionen för utlåtande remitterade framställningar
örn åtgärder med anledning av under hösten 1946 inträffade dylika skador.
Innan jag närmare ingår på kommissionens förslag, torde jag ånyo få an -

mäla dessa framställningar.

I skrivelse den 26 oktober 1946 har sålunda Kronobergs läns hushållningssällskap
hemställt, att Kungl. Majit måtte av riksdagen begära ett anslag a
6 800 000 kronor till skälig gottgörelse efter särskilt angivna riktlinjer tor
de förluster, som jordbrukare i länet innevarande höst lidit genom onormal
nederbörd och därav vållade översvämningar.

Länsstyrelsen i Kalmar län har med skrivelse den 26 oktober 1946 överlämnat
framställning från länets södra hushållningssällskap, i vilken framställning
sällskapet begärt, att Kungl. Majit måtte av statsmedel bereda jordbrukare
inom sällskapets område ersättning för de skador, som pa grund
av översvämning och regn under augusti och september 1946 uppkommit
å gröda. I skrivelse den 27 september 1946 har Kalmar läns norra hushållningssällskap
anhållit, att för den allmänna skördenedsättningen i anledning
av nederbörden under hösten 1946 matte utgå differentieringsbidrag
å mjölk samt att för katastrofskadorna måtte utbetalas särskild ersättning.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län har i skrivelse den 2o september 1946 hemställt,
att Kungl. Majit måtte taga under övervägande att bringa hjälp at de
jordbrukare, som åsamkats förluster genom översvämningarna och vattenskadorna.

I skrivelse den 16 september 1946 har länsstyrelsen i Skaraborgs lan hemställt,
att Kungl. Majit måtte anbefalla eller eljest vidtaga åtgärder i överensstämmelse
med riktlinjerna i Kungl. Majits proposition nr 389 vid 1945
års riksdag för att de av översvämningarna i länet under innevarande höst
drabbade jordbrukarna måtte skyndsamt bringas hjälp från det allmännas
sid 3.

Länsstyrelsen i örebro lån har överlämnat en den 25 september 1946 dagtecknad
framställning från länets hushållningssällskap. I framställningen,
varöver yttrande avgivits av torrläggningsnämnden i länet, har framhållits,
att ersättning för de av nederbördsförhållandena vållade skadorna å årets
gröda borde utgå av allmänna medel.

Riksförbundet landsbygdens folk bär i skrivelse den 5 oktober 1946 anhållit
att grunderna för beräkning av ersättningsbeloppen för de av regn och

1 Före avgivandet av sin framställning har kommisionen i ärendet samrått med en delegation,
bestående av ledamöterna 1 kommisionens råd riksdagsmannen Abel Andersson, landstingsmannen
B. Ekström, sekreteraren P. E. Enderstein, direktören K. Lindström och förvaltaren H. G. Ringborg
samt riksdagsmannen S. B. Norup och direktören A. H. Stensgård.

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

O

översvämning orsakade katastrofskadorna måtte bestämmas sa att ersättningarna
utginge med högre belopp än för förra årets skador och att en så
fullständig reglering som möjligt av skadorna uppnåddes.

Slutligen ha arrendatorn S. E. Åström i Nynäshamn och lantbrukaren
G. Ahlin i Mosshult, Mantorp, i särskilda framställningar anhållit om bidrag
i anledning av vattenskador å växande gröda.

Kommissionen har i sin skrivelse inledningsvis lämnat följande redogörelse
för de i anledning av skör de skadorna under produk
Hönsar et 194 5/46 vidtagna statliga åtgärderna.

Hjälpåtgärderna kunna sammanfattas i tre olika huvudgrupper.

1. I syfte att bereda kompensation åt jordbruket för den försämring av
brödsädsskördens kvalitet, som det ogynnsamma bärgningsvädret hösten
1945 förorsakat, höjdes bottenpriset på brödsäd, så att detsamma för sådan
brödsäd, som kunde iordningställas till fullgod fodervara, kom att ligga beträffande
vete 2 kronor och beträffande råg en krona per deciton över det
samtidigt gällande normalpriset på korn.

2. För att utjämna större variationer i skördeutfallet utbetalades under
tiden oktober 1945—maj 1946 i vissa delar av landet lokala differentieringsbidrag
för mjölk. För detta ändamål har för regleringsåret 1945/46 utbetalats
ett belopp av 3 800 000 kronor.

3. För skador, som på grund av översvämning inträffat å något eller några
av följande växtslag, nämligen höstvete, höstråg, vårvete, vårråg, korn,
havre, blandsäd, ärter, potatis, rotfrukter samt olje- och spånadsväxter utbetalades
särskilda ersättningar.

Beträffande grunderna för sistnämnda ersättningar gällde att ersättningen
grundades på en häradsvis eller, då så kunnat ske, sockenvis beräknad normalskörd
av nämnda grödor. Den skada, som på en viss brukningsdel skulle
anses ha drabbat skörden av ett visst växtslag, beräknades såsom skillnaden
mellan å ena sidan den skörd av växtslaget i fråga, som enligt den för häradet
(socknen) beräknade normalskörden skulle lia erhållits å brukningsdelen,
och å andra sidan den skörd, som verkligen bärgats. Beträffande sådana
brukningsdelar, vilkas normalskörd av ett visst växtslag på grund av jordmån
eller andra omständigheter uppenbarligen vore högre respektive lägre
än det för häradet (socknen) gällande genomsnittet, skulle dock den angivna
normalskördesiffran få höjas respektive sänkas, varvid dock höjningen eller
sänkningen icke skulle få överstiga 20 procent av det angivna genomsnittstalet
och icke heller få rubba detta tal.

För på detta sätt beräknade skador skulle jordbrukarna stå en självrisk,
som motsvarade 30 procent av normalskörden. För den återstående skadan,
d. v. s. skillnaden mellan 70 procent av den beräknade normalskörden, å ena,
och den faktiskt bärgade skörden, å andra sidan, utgick ersättning med i regel
70 procent. Då ömmande omständigheter förelågo, kunde dock ersättningsprocenten
höjas till 85 eller, i undantagsfall, 100 procent av den efter
självriskens avdragande återstående skadan. Ersättningsbeloppet kunde sålunda
vid totalskada variera mellan i runt tal 50 och 70 procent av skadan.
Vidare gällde, alt ersättning icke utbetalades, därest densamma icke uppgick
till lägst 25 kronor.

Utom för egentliga skördeskador lämnades under år 1945/46 viss ersättning
även för genom översvämning förorsakade skador å fasta anläggningar
av väsentlig betydelse för jordbruksdriften, exempelvis invallningsföretag,
broar o. d. Dessa ersättningar ulgingo i form av avskrivningslån.

Antalet under år 1945/46 inkomna ansökningar örn ersättning för skörde -

4

Kungl. Majlis proposition nr 382.

skador uppgår till omkring 5 000. Av dessa lia icke fullt 4 000 bifallits, medan
omkring 1 100 avslagits. Bland icke bifallna ansökningar ha redovisats
såväl sådana, där ersättningsbeloppet icke överstigit 25 kronor eller skadorna
icke överstigit självrisken, som sådana, för vilka någon ersättning icke kunnat
utgå, enär skadorna icke förorsakats av översvämning. Med anledning av
de omkring 4 000 ansökningar, som bifallits, lia ersättningar utbetalats med
ett sammanlagt belopp av i runt tal 1 230 000 kronor.

Kommissionen har rörande omfattningen och arten av skadorna å innevarande
års skörd anfört bland annat.

Enligt en av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut gjord sammanställning
har nederbörden under september månad 1946 inom samtliga
län i riket varit betydligt större än normalt. Särskilt har detta varit fallet i
örebro, Södermanlands, Östergötlands, Kalmar norra, Kronobergs och Skaraborgs
län. I jämförelse nied föregående år synes emellertid den skillnaden
lia förelegat, att nederbörden i allmänhet varit jämnare fördelad över en
längre period. Med avseende på skördeskadornas beskaffenhet har detta inneburit,
att de egentliga översvämningsskadorna i år icke varit fullt så omfattande
som hösten 1945, medan däremot övriga regnskador haft en större
omfattning och varit av mera svårartad beskaffenhet än fallet var föregående
höst. Kommissionen har därför ansett sig böra från hushållningssällskapen
inhämta uppgifter rörande icke blott de egentliga översvämningsskadorna
utan även av regn förorsakade totalskador å skörden.

Enligt de från hushållningssällskapen erhållna uppgifterna har den skadade
arealen av hushållningssällskapen uppskattats till något över 30 000
hektar. Enbart den genom översvämningar skadade arealen har angivits till
omkring 12 600 hektar, medan totalskada på grund av regn utan att översvämning
förelegat har rapporterats för omkring 17 700 hektar. Särskilt omfattande
skador rapporteras för Kronobergs, Kalmar, Östergötlands, Örebro,
Jönköpings, Hallands, Kristianstads, Malmöhus, Blekinge, Skaraborgs och
Värmlands län, medan däremot i norra Sverige inga skador av denna beskaffenhet
synas föreligga. En fördelning av den skadade arealen på olika grödor
ger vid handen, att i det närmaste två tredjedelar av densamma (19 000 hektar)
avser havre. Av övriga sädesslag ha blandsäd och vårvete drabbats av de
svåraste skadorna, i det att den skadade arealen för dessa grödor enligt hushållningssällskapens
uppskattningar uppgår till omkring 3 700 respektive
2 100 hektar. Beträffande potatis har den skadade arealen angivits till omkring
2 100 hektar.

Det ligger i sakens natur, att de erhållna uppgifterna måste betraktas såsom
tämligen osäkra. Medan vissa hushållningssällskap efter allt att döma
företagit ingående undersökningar rörande skadornas omfattning, synas andra
ha nöjt sig med mera allmänna uppskattningar. Särskilt osäkra äro givetvis
uppgifterna angående de av regn förorsakade totalskadorna. Det bör i
detta sammanhang understrykas, att uppgifterna skulle avse totalskador,
däremot icke groddskador o. d. Efter allt att döma torde dock åtskilliga
av de från hushållningssällskapen inkomna uppgifterna, särskilt beträffande
regnskador, icke avse totalskador i ordets egentliga bemärkelse. Även i fråga
örn de uppgivna översvämningsskadorna torde i viss utsträckning gälla, att
en del av skörden å de översvämmade områdena kunnat bärgas, ehuru densamma
blivit i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseende avsevärt försämrad.

Rörande fördelningen av skadorna å olika grödor i de skilda länen tillåter
jag mig hänvisa till en av kommissionen upprättad sammanställning, vilken
såsom Bilaga torde få fogas till detta protokoll.

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

5

Kommissionen har härefter ingått på frågan örn vilka åtgärder med
anledning av skadorna å 1946 års skörd, som lämpligen böra
vidtagas. Härvid bär kommissionen till en början erinrat att, såsom förut
nämnts, kompensationen för 1945 års skördeskador lämnades efter tre olika
linjer, nämligen dels genom en justering av brödsädspriserna, dels genom
lokala differentieringsbidrag å mjölk och dels slutligen genom särskilda statliga
ersättningar för översvämningsskador av katastrofnatur.

Beträffande de kvalitetskador å brödsäden, som vållats av de ogynnsamma
bärgningsförhållandena, har kommissionen vidare erinrat om att kompensation
för dessa på samma sätt som skedde föregående år redan lämnats
genom en höjning av bottenpriset på brödsäd. Enligt de ursprungligen
utfärdade bestämmelserna skulle för icke fullgod brödsäd, därest varans
kondition vöre sådan, att spannmålen kunde iordningställas till fullgod fodervara,
erläggas ett pris, icke understigande det vid leveranstillfället gällande
normalpriset på korn. Denna bestämmelse hade genom beslut av kommissionen
den 4 oktober 1946 ändrats därhän, att för sådan brödsäd skulle
erläggas lägst ett pris, som mod 2 kronor per deciton överstege det vid leveranstillfället
gällande priset på korn. Motsvarande ändring hade vidtagits av
bestämmelserna rörande bottenpriset för fullgod brödspannmål.

I fråga örn de lokala differentieringsbidragen å mjölk har kommissionen
anmärkt, att, såsom tidigare nämnts, dylika bidrag utbetalades under tiden
oktober 1945—maj 1946 inom vissa områden i landet i syfte att utjämna
större variationer i skördeutfallet, samt vidare anfört följande.

Vid behandlingen inom livsmedelskommissionen och dess råd av frågan
örn prissättningen på jordbrukets produkter för regleringsåret 1946/47 framhölls
att erfarenheterna av dessa bidrag ådagalagt svårigheterna av att
åstadkomma en rättvis fördelning av desamma. Särskilt tydligt hade sådana
olägenheter kommit till uttryck i gränsområdena mellan områden, som erhållit
respektive icke erhållit sådana bidrag, ävensom mellan områden med
olika stora bidrag. Även inom ett och samma område hade dessa bidrag stundom
vållat irritation, beroende på ojämnheter i skördeutfallet mellan olika
brukningsdelar eller på olika brukningsdelars olika starka inriktning på
mjölkproduktionen. Lokala ojämnheter i skördeutfallet borde, framhölls det
vidare, därest desamma icke vore av katastrofartad natur, hänföras till sådana
företagarrisker, som normalt vore förenade med drivandet av jordbruk.

Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslog livsmedelskommissionen i
skrivelse till Kungl. Majit den 21 mars 1946, att lokala differentieringsbidrag
för mjölk icke skulle utgå under regleringsåret 1946/47. Mot detta förslag
hade icke gjorts någon erinran vid frågans behandling inom kommissionens
råd. Detsamma bifölls av Kungl. Majit den 29 mars 1946.

De synpunkter, som sålunda tidigare anförts inom kommissionen och rådet
angående de med lokala differentieringsbidrag förenade olägenheterna,
torde alltjämt äga giltighet. Beträffande frågan rörande lämpligheten av att
återinföra detta bidrag med anledning av de i höst inträffade skördeskador^
torde vidare få beaktas, att regnskador, visserligen av större eller mindre omfattning,
synas lia inträffat i praktiskt taget hela landel, liven örn de utpräglade
katastrofskadorna företrädesvis liro lokaliserade lill vissa områden.
Av uppgifterna örn nederbörden under september månad framgår, att nederbörden
genomgående varit betydligt större än normalt. 1 genomsnitt för

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

hela landet var sålunda medelnederbörden i september månad i år 193 procent
av normal nederbörd, medan motsvarande procentsiffror för de tre
huvudområdena uppgingo till 169 procent för Norrland, 199 procent för
Svealand och 252 procent för Götaland. Skördeutfallet torde icke i någon
del av landet ha blivit helt opåverkat av de ogynnsamma väderleksförhållandena.
Att skador av katastrofartad natur företrädesvis förekomma inom
vissa områden synes å andra sidan icke böra utgöra ett skäl för återinförandet
av lokala differentieringsbidrag. Vad nyss anförts beträffande väderleksförhållandena
under hösten 1946 synes närmast ge anledning till antagandet,
att de olägenheter, som tidigare visat sig vara förbundna med de
lokala differentieringsbidragen, i år sannolikt skulle komma att bliva än
mera framträdande än tidigare varit fallet.

Med hänsyn till vad nu anförts anser sig livsmedelskommissionen icke
böra föreslå någon ändring i Kungl. Maj:ts beslut den 29 mars 1946, enligt
vilket lokala differentieringsbidrag icke skola utgå under år 1946/47.

Enligt kommissionens uppfattning syntes däremot de skäl, som under år
1945/46 gåve anledning till utbetalande av statliga ersättningar för översvämningsskador,
föreligga även innevarande år. Den areal, som av hushållningssällskapen
i år redovisats såsom översvämmad, vöre icke mycket
mindre än den för år 1945/46 redovisade översvämmade arealen. Samtidigt
torde årets översvämningsskador lia varit särskilt kännbara för sådana jordbrukare,
som två år i följd drabbats av dylika skador. Sistnämnda förhållande
finge anses utgöra ett särskilt skäl för att ersättningar för översvämningsskador
även i år borde utgå.

I detta sammanhang har kommissionen även till behandling upptagit frågan
örn den närmare avgränsningen av de skador, för vilka ersättning borde
utgå. Kommissionen har härvid framhållit, att i år förelåge den skillnaden
i förhållande till år 1945, att den rikliga nederbörden varit jämnare
fördelad över en längre period. Nederbörden hade därför i år icke givit anledning
till fullt så omfattande översvämningar som fallet var hösten 1945.
medan däremot svåra regnskador utan samband med översvämning i år
förekommit i långt större omfattning än föregående år. Under sådana förhållanden
uppkomme frågan, huruvida statlig ersättning skulle utgå även för dylika
regnskador eller örn ersättningarna i år liksom föregående år skulle
begränsas till att avse skador, som inträffat på grund av översvämning. Vägande
skäl av såväl principiell som praktisk natur har synts kommissionen
kunna anföras för båda dessa alternativ.

Kommissionen har härom vidare anfört.

Mot en sådan utvidgning av ersättningsbestämmelsernas räckvidd att desamma
komma att omfatta även regnskador av total natur, talar bland annat
det förhållandet, att dylika skador i högre grad än översvämningsskador
torde böra hänföras till sådana företagarrisker, som äro förenade nied drivandet
av jordbruk. Det torde i detta sammanhang kunna erinras örn att särskilda
statliga ersättningar icke utgått för förluster, som drabbat jordbrukarna
exempelvis på grund av rostskador eller genom utvintring av höstsäd.
Det synes också kunna ifrågasättas, huruvida skäl föreligger att göra skillnad
mellan å ena sidan de sistnämnda slagen av skador och å andra sidan
regnskador.

Kungl. Maj:ts proposition nr 3&2.

Ur rent praktiska synpunkter tillkommer vidare den omständigheten, att
regnskadorna äro betydligt svårare att definiera och kontrollera än översvämningsskadorna.
Regnskadorna representera nämligen en vid skala av
skador, mellan vilka övergången är tämligen flytande. Även örn det villkoret
uppställes, att ersättning skall utgå endast därest skadan är tolai eller nära
total, torde det vara förenat med mycket stora svårigheter att draga en klar
gräns mellan sådana skador, som berättiga respektive icke berättiga till ersättning.
Härtill kommer, alt kontrollmöjligheterna äro avsevärt sämre i fråga
om regnskador än vad fallet är beträffande översvämningsskador.

Å andra sidan kan det icke förbises, att enligt de från hushållningssällskapen
inkomna uppgifterna sådana kvantitativa skador å skörden, som förorsakats
av nederbörden, utan att översvämning förelegat, i år synas vara av
minst samma omfattning som de egentliga översvämningsskadoma. De båda
slagen av skador sammanhänga dessutom mycket nära med varandra. Om
skörden å en viss brukningsdel drabbats av totalskada genom regn eller avöversvämning
torde ofta bero uteslutande på brukningsdelens läge. Att under
sådana förhållanden bevilja statlig ersättning för det ena slaget av skador
men icke för det andra torde i många fall kunna leda till egendomliga konsekvenser.
Det kan exempelvis i så fall tänkas, att av tvenne intill varandra
belägna egendomar, som i lika grad utsatts för onormal nederbörd och som
båda fått skörden av en viss gröda, exempelvis havre, helt förstörd, den ena
skulle komma att erhålla ersättning, eftersom dess läge och därav betingade
sämre avrinningsförhållanden medfört att vattnet blivit stående en tid på
åkern, medan den andra icke erhåller någon ersättning, eftersom a denna
icke någon egentligt översvämning inträffat. En dylik ojämnhet vid bedömningen
av så likartade skador, varom nu är fråga, torde lätt komma att medföra
påtagliga orättvisor oell även medföra betydande svårigheter vid bestämmelsernas
tillämpning.

Såsom framgår av det anförda är det ofrånkomligt, all tillämpningen av ersättningsbestämmelserna
kommer att medföra betydande svårigheter, vare
sig ersättning skall utgå endast för översvämningsskador eller även för andra
regnskador, som medfört en avsevärd kvantitativ nedsättning av- skörden.
Vad angår sistnämnda alternativ synas i främsta rummet de förut berörda
praktiska svårigheter, som äro förenade med kontrollen av skadornas
omfattning, få tillmätas stor betydelse. A andra sidan skulle enligt kommissionens
uppfattning en begränsning av ersättningsbestämmelsernas räckvidd
vid de i år rådande förhållandena leda till så stora svårigheter i fråga om
gränsdragningen mellan skador, sorn berättiga respektive icke berättiga till
ersättning, och föranleda så påtagliga orättvisor, att kommissionen icke anser
sig kunna förorda en dylik begränsning.

Kommissionen har, under åberopande av det anförda, föreslagit, alf under
innevarande år ersättning borde utbetalas även för sådana regnskador, som.
ehuru översvämning icke förelegat, inneburit att hela grödan eller i varje
fall en mycket stor del därav förstörts. Kommissionen har härmed avsett
sådana fall, då skörden på grund av långvarigt regn icke alls kunnat bärgas,
eller, örn den bärgats, visat sig vara så skadad, att det kvantitativa utbytet
av densamma blivit mindre än hälften av vad som förväntades vid den särskilda
skördeuppskathung, sorn lagts till grund för fodersädsavståendet, eller,
beträffande andra grödor lin fodersäd, av den för området beräknade normalskörden.
Däremot borde enligt kommissionens uppfattning kvalitativa skador
å skörden, exempelvis groddskador, även örn de i och för sig vore av

° Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

svårartad beskaffenhet, icke föranleda utbetalning av statliga ersättningar i
förevarande ordning.

Beträffande grunderna för nu ifrågavarande ersättningar har kommissionen
anfört.

Vid överläggningar, som kommissionen haft med jordbruksrepresentanter
inom kommissionens råd, har framhållits, att de under år 1945/46 tillämpade
grunderna för ersättningar ofta givit anledning till missförstånd och besvikelse
bland jordbrukarna. Ifrågavarande bestämmelser inneburo att jordbrukarna
vid totalskada skulle bära en självrisk med sammanlagt i regel omkring
50 procent. Bland annat i syfte att erhålla en mjukare övergång mellan
skador, som berättigade respektive icke berättigade till ersättning, ävensom
en bättre gradering av ersättningarna efter skadornas relativa betydelse för de
drabbade jordbrukarna hade emellertid vid bestämmelsernas utformning en
viss uppdelning verkställts av självrisken. Av den för den skadelidande brukningsdelen
beräknade normalskörden skulle sålunda först 30 procent avdragas
såsom självrisk, varefter jordbrukaren å den återstående skadan erhöll
ersättning med 70 procent. Sistnämnda procentsats kunde i ömmande
fall höjas till 85 eller, undantagsvis, 100 procent. Genom denna anordning
vanns också den betydelsefulla fördelen, att den jordbrukare, som bärgat en
del av^ sin skörd, automatiskt erhöll ett .större belopp för sin skörd än den,
som fått hela grödan förstörd. Även ur folkförsörjningssynpunkt syntes en
sådan anordning vara eftersträvansvärd, enär jordbrukarna i annat fall icke
kunna förväntas bli villiga att lägga ned arbete och kostnader på försök att
bärga en sa stor del av den skadade skörden som möjligt.

Från jordbruksrepresentantema i kommissionens råd har emellertid uttalats,
att det under fjolåret tillämpade systemet ur psykologisk synpunkt innebure
så stora nackdelar, att det under inga omständigheter borde bibehållas
under innevarande år. Metoden att först göra avdrag för en viss självrisk
och därefter lämna ersättning för endast en del av den därefter återstående
skadan hade nämligen bland jordbrukarna ofta missuppfattats på
sa satt, att de förbisett den sistnämnda begränsningen ifråga örn ersättningens
storlek och utgått ifrån att ersättning skulle utgå med hela det belopp,
varmed skadan överstege den s. k. självrisken. Med hänsyn härtill borde enligt
jordbrukarrepresentantemas enhälliga uppfattning avdrag göras endast
för viss angiven självrisk, och ersättning sålunda utgå med hela det belopp,
varmed skadan överstege denna självrisk.

Kommissionen har med hänsyn till den stora vikt, som sålunda från jordbrukarnas
sida lagts vid att en ändring i detta hänseende bomme till stånd,
ansett sig för året icke böra motsätta sig att en sådan ändring i ersättningsreglernas
konstruktion ägde rum. Kommissionen har emellertid därvid funnit
sig böra understryka de förut berörda olägenheter, som vore förenade med
den av jordbrukarna begärda omläggningen av bestämmelserna. För året kunde
dessa olägenheter dock icke medföra några ur folkförsörjningssynpunkt
menliga verkningar, enär årets skörd redan vore bärgad. Det finge vidare
enligt kommissionens uppfattning förutsättas, att särskilda ersättningar av
nu förevarande beskaffenhet under kommande år icke skulle utbetalas.

Vad angår ersättningsprocentens storlek har kommissionen erinrat örn
att under föregående år denna vid totalskada utgjorde 49. Med hänsyn till
att jordbrukarna inom de svårast hemsökta områdena två år i följd drabbats

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

9

av betydande skador torde skäl få anses föreligga för att i år tillämpa en något
högre ersättningsprocent.

I detta sammanhang har kommissionen behandlat frågan, huruvida samma
ersättningsprocent borde tillämpas vid såväl översvämnings- som andra
regnskador, samt härom anfört.

Enligt kommissionens uppfattning tala starka skäl för en differentiering
av ersättningsprocenten mellan dessa båda slag av skador. Även om skörden
i åtskilliga fall kan ha blivit fullständigt förstörd genom regn, utan att översvämning
förelegat, torde dock översvämningsskador å viss areal för de därav
drabbade jordbrukarna i regel ha medfört avsevärt mera arbete och högre
kostnader än regnskador å samma gröda och å lika stor areal. Dessutom
torde översvämningar ofta medföra en försämring av jorden, vars verkningar
kunna göra sig gällande även under kommande år. Med hänsyn härtill
synes vid totalskada ersättningsprocenten böra bestämmas till 65 i fråga örn
översvämningsskador och 50 i fråga om andra regnskador. Jordbrukarna böra
med andra ord bära en självrisk av i regel 35 procent vid översvämningsskador
och 50 procent vid andra regnskador, som medfört en avsevärd kvantitativ
försämring av skördeutfallet. Vid ömmande omständigheter bör dock
ersättningsprocenten i båda fallen kunna höjas till högst 80 procent.

I de fall, då en och samma brukningsdel drabbats av såväl regnskada som
översvämningsskada, torde självrisken böra beräknas med hänsyn till skadornas
relativa fördelning. Då alltför komplicerade regler torde böra undvikas,
synes denna avvägning lämpligast böra ske på så sätt, att i den mån
den skadade arealen av en viss gröda på en och samma brukningsdel till
mer än en tredjedel drabbats av översvämning, bör ersättningsprocenten beräknas
till 65 men i annat fall till 50 procent.

Angående sättet för bestämmande av ersättningen har kommissionen föreslagit
följande.

Beträffande fodersädsskörden torde den särskilda skördeuppskattning, som
ligger till grund för fodersädsavståendet, böra komma till tillämpning, medan
beträffande övriga grödor normalskörden torde böra beräknas häradsvis
eller, där så kan ske, sockenvis, med ledning av föreliggande skördestatistik
och med tillämpning av i huvudsak samma grunder som föregående
år. I sistnämnda fall torde även, i likhet med föregående år, en höjning eller
sänkning av normalskördssiffran med högst 20 procent böra få vidtagas beträffande
brukningsdelar, vilkas normalskörd på grund av jordmån eller
andra omständigheter uppenbarligen är högre respektive lägre än det för häradet
(socknen) gällande genomsnittet. Det får ävenledes förutsättas, att
självrisken, på samma sätt som skedde föregående år, beräknas på den skadelidande
brukningsdelens hela areal av varje ifrågakommande gröda. I enlighet
med önskemal fran olika hall torde dock vid ersättningsberäkningen
fodersäd böra betraktas såsom en gröda.

I ömmande fall torde en höjning av ersättningsprocenten böra äga rum.
Oavsett de skadelidandes personliga förhållanden torde emellertid särskild
hänsyn böra tågås även till den omständigheten, att många av de jordbrukare,
som nu skulle bli berättigade till ersättning, föregående år drabbades
av översvämningsskador. Därest sistnämnda skador år 1945 varit av sådan
storlek och beskaffenhet, ull ersättning för dem utgått, torde ersättningen för
de skador, som inträttat i år, få utan särskild behovsprövning höjas till 80
procent.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

Inom kommissionen har föredraganden byråchefen H. Olsson, i särskilt
yttrande förklarat, att enligt hans mening borde grunderna för
ersättning för översvämnings- och andra skador utformas på samma sätt
som föregående år men självriskprocenten och/eller ersättningsprocenten på
lämpligt sätt justeras. Ur yttrandet må återgivas följande.

Den principiella skillnaden mellan de grunder för beräkningen av ifrågavarande
ersättningar, som tillämpades år 1945/46 å ena och de av livsmedelskommissionen
för år 1946/47 föreslagna å andra sidan, kan lättast belysas
genom följande schematiska sifferexempel:

Alt. A. Självrisk 30 procent och 70 procents ersättning för återstående skada.

Normalskörd

Självrisk

Skada

Återstående

skada

Ersättning

Skörd

Ersättning
+ skörd

kronor

kronor

%

kronor

kronor^

kronor

kronor

kronor

1000 ........

.... 300

30

300

0

0

700

700

1000 ........

.... 300

40

400

100

70

600

670

1000 ........

.... 300

50

500

200

140

500

640

1000 ........

.... 300

60

600

300

210

400

610

1000 ........

.... 300

70

700

400

280

300

580

1000 ........

.... 300

80

800

500

350

200

550

1000 ........

.... 300

90

900

600

420

100

520

1000 ........

.... 300

100

1000

700

490

0

490

Alt. B.

Självrisk 50 procent och full ersättning för överskjutande

skada.

Normalskörd

Självrisk

Skada

Ersättning

Skörd

Ersättning
+ skörd

kronor

kronor

%

kronor

kronor

kronor

kronor

1 000 .....

........... 500

30

300

0

700

700

1 000 .....

........... 500

40

400

0

600

600

1 000 .....

........... 500

50

500

0

500

500

1 000 .....

........... 500

60

600

100

400

500

1 000 .....

........... 500

70

700

200

300

500

1 000 .....

........... 500

80

800

300

200

500

1 000 .....

........... 500

90

900

400

100

500

1 000 .....

........... 500

100

1 000

500

0

500

Alt. C. Självrisk 35 procent och full ersättning för återstående skada.

Normalskörd

Självrisk

Skada

Ersättning

Skörd

Ersättning
+ skörd

kronor

kronor

%

kronor

kronor

kronor

kronor

1000 .....

... 350

20

200

0

800

800

1000 .....

... 350

30

300

0

700

700

1000 .....

... 350

35

350

0

650

650

1000 .....

... 350

40

400

50

600

650

1000 .....

... 350

50

500

150

500

650

1000 .....

... 350

60

600

250

400

650

1000 .....

... 350

70

700

350

300

650

1000 .....

... 350

80

800

450

200

650

1000 .....

... 350

90

900

550

100

650

1 000 .....

... 350

100

1000

650

0

650

Kungl. Majda proposition nr 382.

11

Alternativ A motsvarar det system för ersättningarnas beräknande, sorn
tillämpats under år 1945/46. Alternativ B anger det resultat, som erhålles vid
bibehållande av den år 1945/46 tillämpade sammanlagda självrisken (omkring
50 procent) vid totalskada men med tillämpning i övrigt av det system,
som kommissionen föreslagit för år 1946/47. Alternativ C slutligen avser att
åskådliggöra innebörden av kommissionens förslag för sistnämnda år.

Såsom framgår av sifferuppställningarna, innebär alternativ A, att ju
större del av skörden, som bärgats, desto större blir summan av skördens
värde och ersättningens belopp. Enligt alternativ B och C blir däremot summan
av skördevärde och ersättning densamma, oavsett om en större eller
mindre del av skörden bärgats, så snart skadan överstiger den angivna självrisken.
Jordbrukaren erhåller sålunda i sistnämnda fall i princip icke någon
som helst ersättning för det arbete och de kostnader, som särskilt i en sådan
situation, varom nu är fråga, äro förenade med skördens omhändertagande.

Detta förhållande synes böra tillskrivas stor betydelse framför allt ur
rättvisesynpunkt. Det ligger visserligen i sakens natur, att orättvisor vid fördelningen
av dylika ersättningar i praktiken aldrig kunna undvikas, vilket
system man än väljer, men själva den principiella utformningen av ersättningsbestämmelserna
synes dock böra vara sådan, att rättvisesynpunkten i
möjligaste mån tillgodoses. Även ur folkförsörjningssynpunkt synes den av
kommissionen föreslagna metoden vara mindre tillfredsställande, även om
denna synpunkt för innevarande år saknar egentlig betydelse i detta sammanhang,
enär skörden redan är inbärgad.

På grund av det anförda förordas att grunderna för ersättning för översvämnings-
och andra regnskador i tekniskt hänseende böra utformas på
samma sätt som föregående år. Ersättning bör sålunda i regel lämnas med
endast en viss procent av den skada, som återstår sedan avdrag gjorts för den
fastställda självrisken. Med hänsyn till de skäl, som kommissionen anfört
för att i år lämna proportionsvis något högre ersättningar än föregående
år, torde emellertid självriskprocent och/eller ersättningsprocent böra på
lämpligt sätt justeras. Det synes sålunda kunna övervägas att fastställa självrisken
till 30 eller eventuellt 25 procent (år 1945/46 30 procent) och ersättningen
till 80 procent (år 1945/46 70 procent) av överskjutande skada. Ersättningsprocenten
torde vidare, i enlighet med vad kommissionen föreslagit,
i ömmande fall eller då skördeskada konstaterats två år i följd böra få
höjas.

Vad nu föreslagits innebär icke något underskattande av de psykologiska
motiv för en ändring av bestämmelsernas utformning, som anförts av jordbruksrepresentantema
i kommissionens råd. Dessa synpunkter förtjäna allt
beaktande, men desamma böra kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses
vid utformningen av cirkulär och andra meddelanden rörande ifrågavarande
ersättningar. I

I fråga om sättet för utbekommande av ersättning har kommissionen
yttrat.

För att komma i åtnjutande av ersättning torde de av skador drabbade
jordbrukarna på samma sätt som föregående år böra till vederbörande kris
tidsnämnder ingiva till livsmedelskommissionen ställda ansökningar. Dessa
ansökningar böra bestyrkas av minst tvenne ledamöter av den nämnd, som
inom kommunen svarat för den särskilda skördeuppskattningen för foder -sädsavståendet. Ansökningarna böra vidare med avseende å de i desamma
lämnade uppgifternas riktighet granskas av kristidsnämnden, som med egel

12

Kungl. Majlis proposition nr 382.

yttrande skall överlämna desamma till kristidsstyrelsen. Kristidsstyrelsen bör
efter ytterligare granskning av ansökningarna upprätta förslag beträffande
ersättningarna och överlämna dessa förslag jämte ifrågavarande handlingar
till livsmedelskommissionen, som bör äga att besluta rörande ersättningarna.

Beträffande kostnaderna har kommissionen anfört.

En beräkning av kostnaderna för ifrågavarande ersättningar ställer sig
av olika skäl synnerligen vansklig. Kommissionen vill erinra om att under
år 1945/46 omkring 1 230 000 kronor utbetalades såsom ersättning för översvämningsskador.
Den för nämnda år redovisade skadade arealen uppgår till
drygt 13 000 hektar. För innevarande år redovisas en skadad areal av omkring
30 000 hektar. Vid oförändrade ersättningsbestämmelser och även i
övrigt likartade förhållanden skulle, därest sistnämnda beräkning vore riktig,
ersättningsbehovet år 1946/47 kunna beräknas till i runt tal 3 000 000
kronor. Emellertid får hänsyn tagas dels till att kommissionen föreslagit
vissa ändringar i fråga om grunderna för beräkning av ersättningarna, dels
att det i år är fråga om skador av delvis annan beskaffenhet än föregående
år. Av de föreslagna ändringarna i grunderna för de ifrågavarande^ ersättningarna
verkar sänkningen av självrisken höjande, men den ifrågasatta
omläggningen av själva beräkningsmetoden sänkande på ersättningsbeloppen.
Däremot kan den omständigheten, att skadorna i år efter allt att döma
företrädesvis äro regnskador utan samband med översvämning väntas medföra
en relativ stegring av desamma. Det kan nämligen förväntas, att regnskadorna
oftare än översvämningsskadorna drabbat hela arealen å en viss
brukningsdel och att därför den minskning av ersättningsbeloppen, som följer
av metoden att grunda ersättningen på en jämförelse mellan å ena sidan
den för hela brukningsdelen beräknade normalskörden och å andra sidan
brukningsdelens hela skörd av ifrågavarande gröda, skall få mindre betydelse
för regnskador än fallet varit beträffande översvämningsskador. Någon
exakt beräkning av de faktiska kostnaderna synes i nuvarande läge icke
vara möjlig, men enligt kommissionens uppfattning talar sannolikheten för
att desamma komma att uppgå till omkring 3 500 000 kronor.

Livsmedelskommissionen har i detta sammanhang erinrat örn att för budgetåret
1945/46 ursprungligen beräknades ett belopp av 6 000 000 kronor
för utbetalande av lokala differentieringsbidrag å mjölk samt att ifrågavarande
anslag sedermera förstärktes med ett belopp av 2 100 000 kronor. Enligt
sistnämnda beslut, som grundade sig på propositionen nr 389 till 1945
års riksdag, hade sålunda ett belopp av sammanlagt 8 100 000 kronor av
anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område stått till förfogande
för utbetalning av dels lokala differentieringsbidrag å mjölk, dels ersättningar
för översvämningsskador. I nyssnämnda proposition förutsattes,
att av ifrågavarande belopp omkring 4 000 000 kronor skulle få användas för
utbetalning av ersättningar för översvämningsskador. Såsom tidigare nämnts
hade emellertid dessa ersättningar stannat vid ett belopp av omkring
1 230 000 kronor, varför en besparing förelåge, utgörande omkring 2 800 000
kronor. Kommissionen torde därför böra bemyndigas att disponera sistnämnda
medel för utbetalning av ersättningar för översvämnings- och andra regnskador
under år 1946/47 i huvudsaklig överensstämmelse med nu angivna
riktlinjer.

Kommissionen har slutligen anfört följande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

13

Såsom tidigare framhållits kunna kostnaderna för dessa ersättningar beräknas
komma att uppgå till ett något högre belopp än nyssnämnda reservation,
nämligen till omkring 3 500 000 kronor. Då emellertid denna kostnadsberäkning
är behäftad med en betydande osäkerhetsmarginal, torde för närvarande
ett slutgiltigt belopp för dessa ersättningar icke böra fixeras, utan
kommissionen torde, därest ytterligare medel erfordras, få inkomma med
kompletterande anslagsäskanden. Detta synes lämpligen böra ske i samband
med att kommissionen upptager frågan örn anvisande av medel för under
innevarande regleringsår utbetalade pristillägg å kött och fläsk.

Ledamoten av kommissionens råd direktören Lindström har ansett att individuella
ersättningar borde utgå endast för av översvämning förorsakade
katastrofskador, medan förluster på grund av andra skador å skörden borde
kompenseras genom lokala differentieringsbidrag å mjölk.

Över livsmedelskommissionens framställning har yttranden avgivits av
lantbruksstyrelsen och statskontoret.

Lantbruksstyrelsen har tillstyrkt livsmedelskommissionens framställning.

Statskontoret har däremot för sin del ansett att ersättning av statsmedel i
princip icke borde utgå för skördeskador, förorsakade av regn, översvämningar
eller annan likartad orsak. Med hänsyn till att statsmakterna i nuvarande
jordbrukspolitiska läge funnit sig böra lämna viss individuell ersättning
till jordbrukare för översvämningsskador hösten 1945 och livsmedelskommissionen
ansett väl så starka skäl föreligga i år, ville ämbetsverket
dock icke motsätta sig, att understöd utginge för årets skador. Av vad
kommissionen anfört till stöd för att i olikhet mot föregående år jämväl ersättning
för regnskador skulle utgå, förefölle det ämbetsverket närmast som
örn övervägande skäl talade mot en sådan utvidgning. Ämbetsverket finge
därför avstyrka framställningen i denna del. Då någon minskning av självriskprocenten
icke heller syntes böra ifrågakomma och ersättningsnormema
för 1945 års skador i övrigt förefölle vara väl utformade, förordade ämbetsverket
att de förra året givna ersättningsbestämmelserna tillämpades även i år.

Även årets skörd har, liksom förra årets, i icke ringa grad skadats av regn.
Den skadade arealen har av hushållningssällskapen uppskattats till något
över 30 000 hektar, vilket är avsevärt mera än vad som under förra året skadades
genom översvämningar. I motsats till 1945 års skador ha i år de direkta
regnskadorna varit betydligt större än översvämningsskadoma. De
ojämförligast största skadorna ha drabbat fodersäden, havre och blandsäd.
Uppenbart är att de svårartade regnen för många jordbrukare i de därav
berörda trakterna, främst södra och mellersta Sverige, kommit att medföra
högst betydande ekonomiska förluster. Särskilt kännbara komma dessa att
bliva för dem som även förra året utsattes för översvämnings- och regnskador.
Ehuru det givetvis måste inge betänkligheter att, då jordbruket drabbas
av dålig väderlek, av allmänna medel ersätta därigenom uppkomna förluster,
vill jag dock icke motsätta mig att så i viss utsträckning sker även i år.

Före draganden.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Sedan mera normala förhållanden återinträtt, torde emellertid bidrag av nu
ifrågavarande slag icke vidare förekomma.

Efter övervägande av frågan örn vilken form de statliga hjälpåtgärdema
i förevarande fall böra få, anser jag mig kunna biträda det av livsmedelskommissionen
framlagda förslaget. I betraktande av att skadorna till följd av
regnet drabbat avsevärda delar av landet skulle ett återinförande av differentieringsbidragen
för att ersätta förlusterna i stort sett leda till en allmän
höjning av mjölkpriset. Jordbrukarnas inriktning på mjölkproduktion är även
förhållandevis skiftande, varför ett stöd i denna form icke skulle te sig fullt
tillfredsställande ur rättvisesynpunkt. I likhet med kommissionen anser jag
därför, att dylika bidrag icke böra utgå i anledning av ifrågavarande skador.
Ett system med direkt ersättning för lidna förluster synes på sätt kommissionen
uttalat vara att föredraga.

Såsom kommissionen anfört tala starka skäl för att ersättningarna skola i
motsats till föregående år utgå icke endast för översvämningsskador utan även
för omedelbart av regn vållande skador. Ersättning för sistnämnda slags skador
bör dock utbetalas endast under förutsättning att det kvantitativa skördeutbytet
å brukningsdelen blivit mindre än hälften av vad som förväntades
vid den särskilda skördeuppskattningen, som ligger till grund för fodersädsavståendet,
eller, beträffande andra grödor än fodersäd, av den för området
beräknade normalskörden.

Oaktat det principiellt sett skulle te sig mera tillfredsställande om i år
samma grunder för beräkningen av ersättningarna tillämpades som i fråga
om 1945 års skörd, vill jag likväl med hänsyn till vad i ärendet förekommit
icke motsätta mig de av kommissionen föreslagna ersättningsgrunderna. Sålunda
bör gälla beträffande båda slagen av skador, att de efter avdrag av
självrisk skola ersättas helt, samt såvitt angår översvämningsskador dessutom,
att ersättning bör utgå efter högre procenttal icke endast i jämförelse med
föregående år utan även i förhållande till ersättningen för de direkta regnskadoma.
Möjlighet bör även finnas att vid särskilda omständigheter tillämpa
ett högre procenttal. Ersättning torde sålunda böra utgå efter 65 procent vid
översvämningsskada och efter 50 procent vid annan regnskada, dock att vid
ömmande omständigheter eller då den skadelidande föregående år erhållit
ersättning för översvämningsskada, ersättningsprocenten må höjas till högst
80 procent. För det fall att viss gröda å en och samma brukningsdel drabbats
av såväl översvämnings- som annan regnskada, bör därest minst en tredjedel
kan anses utgöra översvämningsskada, ersättning utgå efter procenttalet för
sådana skador. Omfattningen av översvämnings- eller annan regnskada bör
bedömas beträffande fodersäden med ledning av den särskilda skördeuppskattning,
som ligger till grund för fodersädsavståendet, samt beträffande
övriga grödor efter en normalskörd, beräknad i huvudsaklig överensstämmelse
med de grunder som tillämpades föregående år. Ersättning bör icke i
något fall utgå med mindre ersättningsbeloppet efter förut angivna grunder
överstiger 25 kronor per brukningsdel.

Kommissionen har uppskattat kostnaderna för ersättningarna till omkring

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

15

3 500 000 kronor. Det synes mest ändamålsenligt att i första hand de för
täckande av skadorna på 1945 års skörd kvarstående medlen, 2 800 000 kronor,
under anslaget för prisreglerande åtgärder å jordbrukets område anlitas
för nu ifrågavarande ändamål. I den mån ytterligare medel äro behövliga,
torde andra å anslaget tillgängliga medel få tagas i anspåk. Jag förutsätter
emellertid att sammanlagda ersättningsbeloppen hålla sig inom den beräknade
kostnadsramen. Skulle anslaget för prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område icke vara tillräckligt för att gälda ersättningskostnadema, torde ytterligare
medel för ändamålet få äskas hos riksdagen.

Därest riksdagen bifaller de av mig i det föregående förordade förslagen,
torde det få ankomma på Kungl. Majit att sedermera i huvudsaklig anslutning
till det anförda meddela erforderliga föreskrifter i ämnet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen medgiva

att av anslaget till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets
område må för utbetalande av ersättningar i anledning av
översvämnings- och andra regnskador å 1946 års skörd anlitas
ett belopp av högst 3 500 000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition i ämnet av den lydelse, bilaga
till detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet!
C. W. Rhedin.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 382.

Översvämningsskador och totalskador genom regn år 1946

(Ö = översvämningsskador.

Hushållningssällskap

Höstvete

Vårvete

Höstråg

Vårråg

Korn

Ö

R

Ö

R

Ö

R

Ö

R

Ö

R

Malmöhus läns...........

—

_

40

30

200

150

—

—

75

75

Göteborgs och Bohus läns.

—

—

7-5

37

—

—

—

—

—

Gotlands läns............

1

—

—

—

—

—

—

14

1''5

Skaraborgs läns..........

10

—

50

—

10

—

1

—

30

—

Värmlands läns..........

—

2

107

157

—

—

—

—

4

5

Västmanlands läns........

Kopparbergs läns.........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Jämtlands läns...........

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Västernorrlands läns......

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Kristianstads läns........

17

23

39-13

—

8-5

—

1-5

—

10

Södermanlands läns......

20

50

—

—

—

10

—

—

—

—

Hallands läns............

—

55

100

—

—

—

—

11

30

Blekinge läns............

—

—

5

160

6

4

2

6

—

4

Norrbottens läns.........

—

—

—

—

—

25

—

—

—

—

Västerbottens läns........

Älvsborgs läns norra.....

—

—

10

—

—

—

—

—

—

—

Älvsborgs läns södra ....

—

30

40

—

—

5

—

—

—

Jönköpings läns..........

—

50

5

180

—

30

—

50

—

30

Kalmar läns södra........

3

6

35

100

6

—

—

—

35

110

Uppsala läns1............

—

—

—

—

2

—

—

—

26

—

Östergötlands läns........

80

260

60

115

45

75

—

2

85

90

Stockholms läns och stads

—

10

—

25

—

5

—

—

14

15

Örebro läns..............

4

1875

79-25

30''75

0-25

18-25

—

1-37

037

2

Kronobergs läns..........

5

10

80

400

—

—

2

5

4

5

Kalmar läns norra........

110

75

100

175

6

8

—

—

8

—

Gävleborgs läns..........

Hela riket

233

498-75

686-75

1447-58

275-25

33375

10

65-87

296-37

377-50

73175

213433

609

75-87

673-87

Skadorna under våren 1946 genom sjön Tämnarens översvämning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 382.

17

Bilaga.

inom olika hushållningssällskapsområden (hektar).

R = regnskador.)

Havre

Blandsäd

Potatis

Foder-

rotfrukter

Diverse

grödor

r~ . "

Summa

Total-

ö

R

ö

R

Ö

R

Ö

R

Ö

R

ö

R

summa !

100

100

300

200

25

25

50

50

1

i 790

630

1420

154-3

211

28-5

57-6

8

97-6

—

7

—

—

198-3

410

608-3

—

—

11

—

1

—

24

—

51

1-5

52-5

1000

100

20

—

10

—

—

—

60

—

1191

100

1 291

698-75

29375

57

6-6

22

1*5

4

—

—

5

892-75

329-66

1 222-3

(20)?

100

(20)?

—

(20)?

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

15075

415-35

65*5

453-75

82

105-5

12-75

425

4-5

34-5

338-5

1 089-18

1 427-98

200

250

220

310

530 |

500

725

25

250

105

200

5

20

16

20

707

1345

2 052 !

30

920

2

125

4

100

—

—

—

—

49

1319

1368

_

_

25

25 I

330 1 100

Ö

1

1

—

—

—

—

—

—

340

100

440

195

200

10

—

10

—

—

—

250

240

490

500

1000

30

150

10

70

—

30

—

—

645

1590

2 135

135

460

170

330

100

100

—

—

16

—

500

1 106

1606

27

—

75

—

—

—

—

—

—

130

—

130

790

850

230

370

80

70

40

30

—

—

1410

1862

3 272

35

40

20

20

2

10

—

—

—

10

71

135

206

1 446-3

2137-12

10

16

13

12*75

1-5

—

25-5

—

1 580-17

2 236-99

3 817-10

1300

2100

150

300

300

300

100

150

35

11

1976

3 281

5 257

890

1000

103

92

105!

145

4

26

21

1

1347

1582

2 929

—

—

—

~

—

—

—

—

—

—

—

—

—

830710

19 0

10 70232

09.32 f

1297

3 00

2370 85

7-85 |

870 1
21

1 237 25

13-25

228*25

545

317-25

•6

202

283

81-6

.. !
0

12 606-72.

17 692 52

30 299-24

Ö R

lilo 2<X)

2

(lilläng till riksdagens protokoll 194G. 1 sami. Kr 382.