Kungl. Majlis proposition nr 380.

1

Nr 380.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
kontroll å överlåtelse av vattenkraft; given Stockholms
slott den 15 november 19A6.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 380.

1

Kung}. Maj:ts proposition nr 380.

Försl a g till Lag örn

kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Härigenom förordnas som följer.

1 §■

Den som mot vederlag förvärvar rätt till vattenkraft i strömfall, varur i
dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad kan uttagas mer än etthundra turbinhästkrafter,
räknat efter normalt oreglerat lågvatten, skall för kontroll
av vederlagets skälighet ofördröjligen göra anmälan om förvärvet hos Konungen,
i den mån Konungen förordnar därom.

I anmälan skall lämnas upplysning om vederlaget för vattenkraften, varjämte
skola tillhandahållas de handlingar och uppgifter som erfordras för
prövning av vederlagets skälighet. Har vid förvärv av fastighet med tillhörande
vattenkraft särskilt vederlag för vattenkraften icke bestämts, skall
uppgivas, huru stor del av vederlaget i dess helhet som anses belöpa på vattenkraften.

Inkommer ej anmälan, äger Konungen införskaffa erforderliga uppgifter.

2 §.

Finnes vederlaget för vattenkraften eller, då vattenkraft förvärvas jämte
annan egendom, det vederlag som prövas belöpa på vattenkraften ej vara
skäligt, äger Konungen föreskriva den nedsättning som därav påkallas.

I avbidan på Konungens prövning må utfäst vederlag ej givas eller mottagas.

3 §•

Har Konungen föreskrivit nedsättning av vederlaget, må den som avyttrat
vattenkraften frånträda avtalet, såframt han underrättar förvärvaren därom
senast två månader efter erhållen del av beslutet örn nedsättning.

4 §■

Vad ovan sagts om rätt till vattenkraft skall äga motsvarande tillämpning
å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars huvudsakliga
tillgång utgöres av rätt till vattenkraft.

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

3

5 §.

Konungen äger uppdraga befogenhet varom i 1 § tredje stycket och 2 §
sägs åt myndighet som Konungen bestämmer. Har så skett, skall anmälan
som avses i 1 § göras hos myndigheten.

6 §.

Den som underlåter att göra anmälan varom i 1 § sägs eller i samband med
fullgörande av anmälningsskyldighet lämnar medvetet oriktig uppgift, straffes
med dagsböter eller fängelse. Till samma straff dömes den som, när anmälningsplikt
föreligger, erlägger eller mottager vederlag innan skäligheten därav
prövats eller högre vederlag än som funnits skäligt.

Böter tillfalla kronan.

'' §•

Denna lag äger icke tillämpning å förvärv som sker från eller för kronan
eller från konkursbo eller å exekutiv auktion.

\

8 §•

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, och gäller till
och med den 30 juni 1948 eller den tidigare dag Konungen bestämmer. Lagen
skall äga tillämpning jämväl å förvärv som skett före lagens ikrafträdande
men efter den 15 november 1946. Med avseende å förvärv som skett å
sadan tid att lagen är tillämplig a förvärvet skall vad i lagen stadgas gälla
även efter den 30 juni 1948.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Hajd Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 8 november 1916.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
fråga om provisorisk priskontroll d överlåtelse av vattenkraft.

Föredraganden anför följande.

År 1945 infördes vissa bestämmelser i vattenlagen i syfte att hindra den
som innehade strömfall att, när dess utbyggande blev aktuellt, motsätta sig
detta eller tilltvinga sig en oskälig ersättning. Syftet var sålunda bl. a. att
möjliggöra en viss priskontroll på vattenkraften. Det har emellertid visat sig
att lagändringen icke varit tillfyllest för att hindra en uppenbart oskälig
prissättning. Då det självfallet är ett allmänt intresse att motverka sådana
företeelser, anhåller jag att få upptaga frågan örn de åtgärder som därav
påkallas.

Gällande bestämmelser örn rätten till vatten återfinnas i vattenlagen
den 28 juni 1918. Denna bygger liksom äldre lag på principen att
rätten till vatten är förenad med äganderätten till den grund, varå vattnet
finnes. Rätten att tillgodogöra sig vattnet som drivkraft tillkommer alltså
principiellt grundens ägare. I vattenlagen har vattenkraftintresset tillgodosetts
genom betydande befogenheter att för genomförande av ett kraftföretag
göra intrång i annans rätt. Å andra sidan ha på grund av de allmänna
intressen som äro förbundna med vattenkraftens användning vissa inskränkningar
stadgats i strömfallsägarens förfoganderätt över vattenkraften.

En följd av strömfallsägarens rådighet över vattnet är, att han själv äger
frihet att bestämma, örn och när han önskar utbygga fallet. Han kan också
avgöra, i vilken omfattning han anser lämpligt att tillgodogöra sig vattenkraften.
Obligatorisk förprövning är emellertid i vidsträckt omfattning föreskriven,
när det gäller frågan örn vattenbyggnads tillåtlighet och sättet för
dess utförande.

Kungl. Majlis proposition nr 380.

5

För den händelse rätten till ett strömfall är fördelad pä olika händer, innehåller
vattenlagen bestämmelser som innebära att den som har rätt till
större delen eller ena sidan av strömfallet kan framtvinga att utbyggnad
kommer till stånd. Bestämmelser örn en dylik initiativrätt äro givna i 2 kap.
5—7 §§. Enligt den inledningsvis omnämnda år 1945 genomförda lagstiftningen
kan emellertid initiativrätt till utbyggnad under vissa förutsättningar
tillerkännas även annan än delägare. De huvudsakliga stadgandena härom
äro givna i 1 kap. 14 § i dess lydelse enligt lag den 20 april 1945.

Enligt detta lagrum gäller, att örn det från allmän synpunkt finnes erforderligt
för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst strömfall
utbygges och det ej kan antagas att den som råder över vattenkraften
själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften i stället
må tillgodogöras av kronan, kommun eller annan, som är beredd att utan
uppskov utbygga fallet. Förordnande om dylik expropriationsrätt meddelas
av Kungl. Majit, som äger att i samband därmed föreskriva de villkor med
avseende å strömfallets utnyttjande som från allmän synpunkt finnas erforderliga.
Expropriationsrätten förverkas, örn icke exproprianten inom ett
år från det förordnandet meddelades hos vattendomstolen sökt tillstånd till
strömfallets utbyggande eller örn ansökan örn sådant tillstånd avslås. Detsamma
gäller, örn strömfallet icke utbygges inom tid som vattendomstolen
bestämmer. Gottgörelse för vattenkraft sorn tages i anspråk med stöd av
Kungl. Maj:ts förordnande skall i regel utgå i form av ersättningskraft i den
män fastighet till vilken vattenkraften hört kan anses lia behov av kraft.
Motsvarande gäller, örn vattenkraften varit avsedd för viss anläggning eller
ort för vilken kraften är erforderlig. I den mån ersättning icke lämnas genom
kraftöverföring skall den gäldas i penningar. Ersättningsfrågan prövas
av vattendomstolen.

Den expropriationsrätt för vilken nu redogjorts tillkom i syfte att motverka
vissa tendenser att spekulera i vattenkraft som framkommit. Genom
införande av en tvångsrätt, enligt vilken vattenkraftens ägare kunde fråntagas
sin initiativrätt i fråga örn kraftens tillgodogörande, avsåg man-, som
jag förut antytt, att utesluta möjligheten att erhålla ett överpris för vattenkraft
som står i tur att tagas i anspråk och på så sätt beskära utsikterna
att med framgång spekulera i vattenkraft. Beträffande de synpunkter i övrigt
som lago till grund lör lagstiftningen får jag hänvisa till förarbetena.1

lill grund för förslaget örn införande av en dylik expropriationsrätt låg
ett av särskilda sakkunniga inom justitiedepartementet avgivet betänkande
angående åtgärder mot spekulation i vattenkraft (SOU 1943: 14). Vid den av
de sakkunniga verkställda utredningen undersöktes även, örn vid sidan av
den förordade expropriationsrätten ytterligare åtgärder borde vidtagas för
att hindra spekulation i vattenkraft. Därvid övervägde de sakkunniga särskilda
villkor, utöver nu gällande, för strömfallsägares rätt att utbygga sitt
fall; förhud afl ulan särskilt tillstånd förvärva vattenkraft; införande av rätt
att övertaga förvärv av vallenkraft; begränsning av möjligheterna alt över 1

Proposition 14, löle neli andril lagutskottets utlåtande 22/1945.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

föra elektrisk kraft; eller skärpt kontroll över krafttaxorna. De sakkunniga
funno emellertid bestämmelser i sådan riktning icke lämpligen böra införas
eller ock icke vara motiverade av syftet att motverka spekulation. Beträffande
de av de sakkunniga lill stöd för denna ståndpunkt anförda skälen må
hänvisas till betänkandet (s. 58—62). Som en ytterligare åtgärd undersökte
de sakkunniga möjligheten att genomföra en .skärpning av reglerna om beskattning
av realisationsvinst med avseende å vattenkraft. De sakkunniga
ansågo, att på denna väg ulan vidlyftiga åtgärder kunde uppnås en icke obetydlig
verkan samt föreslogo fördenskull vissa ändringar i kommunalskattelagen.

Enligt 35 § kommunalskattelagen räknas till intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet
vinst å icke yrkesmässig avyttring av fast eller lös egendom (realisationsvinst).
Förutsättning för att vinsten skall betraktas såsom inkomst
är; att egendomen förvärvats genom köp, byte eller därmed jämförligt fång.
Vidare skall egendomen lia varit i den skattskyldiges ägo, örn det är fastighet,
under mindre än tio år och eljest under mindre än fem år. De sakkunniga
föreslogo, att nämnda tidrymd i fråga örn strömfall eller rättighet till
vattenkraft utsträcktes till trettio år. Som motivering härtill framhölls, att förvärv
och avyttring av vattenkraft oftare än förhållandet vore med annan fast
egendom kunde ha spekulativt syfte, även om ganska lång tid förflutit mellan
förvärvet och avyttringen. Vidare föreslogo de sakkunniga införande av
en uttrycklig bestämmelse av innebörd, att ersättning för vattenkraft i form
av frikraft skall anses som beskattningsbart vederlag likaväl som ersättning
i pengar.

Vid föredragning i statsrådet den 15 december 1944, då förslag framlades
om införande av förutnämnda expropriationsrätt i syfte ali motverka spekulation
i vattenkraft, framhöll min företrädare i ämbetet, statsrådet Bergquist,
att spörsmålet om skärpta regler rörande beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av vattenkraft icke för det dåvarande borde upptagas till
prövning. Därmed borde enligt hans mening anstå till dess en mera allmän
översyn av realisationsvinstbeskattningen verkställdes. Vad angår övriga av
de sakkunniga till prövning upptagna förslag till åtgärder mot spekulation i
vattenkraft ansåg föredragande departementschefen i likhet med de sakkunniga,
att dessa icke lämpligen borde genomföras.

I detta sammanhang torde jag få nämna, att Kungl. Majit i brev till vattenfallsstyrelsen
den 17 maj 1946 berört frågan om spekulation i vattenkraft.
1 brevet uttalas sålunda, att styrelsen vid prövning av ansökningar om transitering
av kraft å det statliga stamlinjenätet särskilt borde beakta angelägenheten
av att prisuppdrivande eller med en planmässig kraftförsörjning icke
förenliga köp av oulbyggda vattenfall motverkades. Där tvekan kunde råda,
huruvida transitering borde medgivas, skulle frågan underställas Kungl.
Maj:ts prövning.

Orpadcmenis- På senare tid Ira strömfall eller andelar däri, särskilt inom vissa delar av
chrjm Norrland, förvärvats av personer eller företag, vilka icke haft för avsikt att

Kunni. Maj.ts proposition nr 380.

själva tillgodogöra sig vattenkraften utan spekulerat i en kommande prisstegring.
Den av förutnämnda sakkunniga verkställda utredningen bestyrkte
att en sådan spekulation ägde rum. Utredningen gav emellertid därjämte
vid handen, att en betydande kvantitet vattenkraft redan fanns på fasta
händer. Enligt en av de sakkunniga med ledning av förhållandena år 1942
verkställd överslagsberäkning motsvarade den kvantitet outbyggd men utbyggnadsvärd
vattenkraft som då innehades av kronan eller eljest funnes på
fasta händer åtminstone 75 procent av all sådan kraft. Av återstoden av den
outbyggda men utbyggnadsvärda kraften antogs omkring 5 procent eller något
mera finnas på spekulativa händer. Den senare andelen ansågs av de
sakkunniga till största delen utgöras av sådan vattenkraft, som står på gränsen
mellan högvärdig och lågvärdig. Någon närmare utredning i vad mån
läget efter år 1942 ändrats föreligger icke. Man torde emellertid med ledning
av vissa kända förhållanden kunna utgå från att nämnda siffror icke
undergått några mera betydande förändringar sedan nyssnämnda beräkning
verkställdes.

Tydligt är, att den stora del av den outbyggda kraften som finnes på fasta
händer utgör ett hinder för en mera omfattande spekulation i vattenkraft.
Särskilt statens andel torde här vara av betydelse. A andra sidan innebär
den omständigheten att en så betydande del av vattenkraften är borta ur
marknaden vissa möjligheter att spekulera i höga priser för den återstående
delen av den outbyggda vattenkraften. Möjligheten att bereda sig vinster genom
spekulation i vattenkraft bör alltså icke underskattas. Härtill kommer,
att olägenheterna av att vattenkraft innehaves i spekulationssyfte bliva mera
betydande i den mån utbyggnaden fortskrider. Väl kan sägas att kostnaden
för naturkraften utgör endast en ganska liten del av den sammanlagda kostnaden
för elektrisk kraft. Att priserna på råkraften genom spekulation pressas
i höjden är dock osunt och medverkar självfallet i sin mån till en prisstegring
även för den elektriska kraft som produceras. Efter de ändringar
som genomfördes vid 1945 års riksdag gäller, alt örn det finnes erforderligt
för planmässigt utnyttjande av tillgänglig vattenkraft att visst strömfall
utbvgges och det ej kan antagas att den som råder över vattenkraften
själv kommer att utan avsevärt dröjsmål utbygga fallet, vattenkraften i
stället må tillgodogöras av kronan, kommun eller annan som är beredd
att utan uppskov utbygga fallet. Med denna tvångsrätt åsyftas att såvitt möjligt
hindra alt ett från allmän synpunkt rationellt utnyttjande av våra vallentillgångar
försvåras till följd av spekulation. Vidare avsåg man, att expropriationsrätten
skulle utesluta möjligheten alt erhålla ett överpris för
vattenkraft som står i tur att utbyggas, varigenom själva grunden för spekulation
i vattenkraft skulle rubbas och möjligheten att med framgång spekulera
i vattenkraft beskäras. Såsom förut nämnts föreligger numera också
en möjlighet att öva kontroll å transitering av elektrisk kraft.

Erfarenheten bär visat att priserna på naturkraften likväl fortsatt att stiga.
I ett på senaste tid aktuellt läll lia vid förhandlingar rörande förvärv av
vattenkraft ifrågasatts priser som tidigare knappast synts tänkbara. Änkai -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

ningen härtill torde främst vara, att vattenkraftproducenter, trots den förefintliga
expropriationsmöjligheten, ansett det med sina intressen förenligt att
i god tid förvärva vattenkraft på lång sikt för att möjliggöra en ökad produktion
framdeles. Och i en sådan situation finnes icke någon rätt till
tvångsförvärv utan denna gäller som förut nämnts endast då en utbyggnad
är aktuell. En rätt hård konkurrens torde för närvarande råda mellan olika
kraftproducenter med avseende å förvärv av vattenkraft för kommande behov.
Det är tydligt, att i denna konkurrens yppas möjligheter för dem som
förvärvat vattenkraft i spekulationssyfte att uttaga höga priser.

Vill man effektivt hindra spekulationsvinster i samband med överlåtelse av
vattenkraft måste ytterligare åtgärder vidtagas. Problemet är emellertid icke
lätt att lösa. Den av 1943 års utredning föreslagna utvägen att komplettera
expropriationsrätten med skärpta regler örn beskattning av realisationsvinst
vid avyttring av vattenkraft skulle antagligen verka dämpande på spekulationstendenserna.
För närvarande torde det emellertid knappast vara lämpligt
att tillskapa särregler på detta område, då en mera allmän översyn av
realisationsvinstbeskattningen kan väntas komma till stånd inom den närmaste
framtiden. Jag är icke nu beredd att taga slutlig ståndpunkt till frågan
örn sättet för spekulationens förhindrande. En tillfredsställande lösning
av frågan kan måhända icke vinnas på annat sätt än genom att tillerkänna
det allmänna mera vidsträckt möjlighet att kontrollera och ingripa på kraftproduktionens
område överhuvud taget. Den förefintliga spekulationen i
vattenkraft kan alltså sägas aktualisera frågan, huru de betydande allmänna
intressen som äro knutna till våra ännu outnyttjade vattenkrafttillgångar
böra tillvaratagas i fortsättningen.

Denna fråga är tydligen så vittutseende att den icke kan avgöras utan
närmare utredning. I avbidan därå torde emellertid provisoriska åtgärder
böra övervägas.

Då det gäller att göra ett provisoriskt ingripande mot oskälig prisstegring
på vattenkraft, ligger det nära till hands alt vinna syftet genom en lagstiftning,
som ger Kungl. Maj:t möjlighet att i varje särskilt fall pröva örn vederlaget
för vattenkraften är skäligt. Härigenom skulle ju Kungl. Maj:t få möjlighet
att hindra avyttring av vattenkraft till oskäligt pris, varigenom ett verksamt
medel mot de osunda spekulationstendenser som framkommit skulle
skapas. Vissa olägenheter äro självfallet förenade med en dylik koritrolllagstiftning
men, örn dess giltighet begränsas till viss kortare tid, torde nackdelarna
icke böra vara avgörande.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag om kontroll d överlåtelse av vattenkraft.

I 1 § av lagförslaget har — i syfte att bereda Kungl. Majit tillfälle att
pröva frågan örn skäligheten av vederlag för avyttrad vattenkraft —- föreskrivits,
att förvärv av vattenkraft ofördröjligen skall anmälas till Kungl.
Majit. För lagstiftningens syfte torde det ej vara erforderligt att Kungl.
Majit prövar vederlagets .skälighet när förvärvet avser vattenkraft i mindre

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

9

strömfall. Av denna anledning har undantag gjorts för strömfall, varur i
dess helhet vid ändamålsenlig utbyggnad icke kan uttagas mer än etthundra
turbinhästkrafter, räknat efter normalt oreglerat lågvatten. Det kan även
övervägas att begränsa lagstiftningen till Norrland, där frågan om kontroll å
prissättningen är aktuell. Emellertid torde det ej vara lämpligt att i lagen
avhända sig möjligheten att förordna örn priskontroll även i andra delar
av landet. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma var lagen
skall tillämpas. Närmast komma därvid vattendragen i mellersta Norrland
i fråga.

1 ett andra stycke av 1 § ha givits närmare föreskrifter rörande de uppgifter
som skola lämnas vid anmälningsskyldighetens fullgörande.

Rätt till vattenkraft kan medfölja vid vanligt köp av den fastighet till vilken
vattenkraften hör. Denna form för förvärv av vattenrätt torde emellertid
vara mindre vanlig, då det gäller vattenkraft av större betydenhet. Ett ofta
anlitat tillvägagångssätt har däremot varit att överlåta en strandremsa utefter
fallsträckan och att vid sådan överlåtelse lägga vattenrätten till det
sålda området. Sistnämnda område har därefter jämte vattenrätten skilts
från stamfastigheten genom avstyckning. Den föreslagna lagstiftningen är
avsedd att äga tillämpning så snart som vattenkraft på ett eller annat sätt
förvärvas mot vederlag. Ofta användes, i stället för överlåtelse av strömfall
eller del däri med äganderätt, upplåtelse med servitutsrätt. Den rätt till
vattenkraft som tillkommer viss fastighet flyttas genom servitutsavtalet till
en annan fastighet. Även då rätt till vattenkraft övergår på detta sätt har
lagstiftningen ansetts böra äga tillämpning.

Örn anmälan ej sker, bör Kungl. Majit kunna på lämpligt sätt infordra de
uppgifter som erfordras.

2 § i lagförslaget innehåller huvudbestämmelsen örn Kungl. Majits prövningsrätt
i fråga om vederlagets skälighet. Om Kungl. Majit finner detta ej
vara skäligt, äger Kungl. Majit enligt lagrummet föreskriva den nedsättning
av vederlaget som finnes påkallad. Tydligt är att det ofta måste möta stora
svårigheter att verkställa en sådan prövning efter objektiva normer. Särskilt
då ersättningen helt eller delvis skall utgå i form av frikraft eller kraftleverans
mot visst pris kan avgörandet vara synnerligen vanskligt. Ledning torde
dock kunna hämtas av den av vattenfallsstyrelsen tillämpade prispolitiken
samt av vattendomstolarnas avgöranden vid tvångsförvärv av vattenkraft.

I avbidan på Kungl. Majits prövning bör tydligen utfäst vederlag icke
iå givas eller mottagas. Föreskrift härom har meddelats i andra stycket
av 2 §.

Det torde möta vissa principiella betänkligheter att på sätt föreslagits medgiva
myndighet rätt att ändra de mellan kontrahenterna avtalade villkoren.

I regel torde emellertid, örn förslaget genomföres, parterna komma överens
örn alt avtalets giltighet skall vara beroende av Kungl. Majlis godkännande
av vederlaget. Hinder torde ej heller möta, alt partenia på förhand förskaffa
sig preliminärt besked rörande frågan örn vederlagets skälighet. Under så -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

dana förhållanden synas betänkligheterna vara av mera teoretisk än praktisk
art. Emellertid torde man icke helt kunna bortse från att det emellanåt
skulle vara obilligt att låta den som avyttrat vattenkraft till visst pris
vara bunden av ändrade bestämmelser på denna punkt. Med hänsyn härtill
har föreslagits, att om Kungl. Maj:t ändrat avtalsvillkoren, han äger frånträda
avtalet, såframt han inom två månader efter erhållen del av Kungl.
Majlis beslut gör sin rätt härtill gällande.

För att motverka ett kringgående av lagen har såsom 4 § upptagits bestämmelse
om att vad som gäller om rätt till vattenkraft skall äga motsvarande
tillämpning å aktie i bolag eller andel i handelsbolag eller förening, vars
huvudsakliga tillgång utgöres av rätt till vattenkraft.

Det kan tänkas bliva lämpligt att Kungl. Maj:ts prövningsrätt delegeras till
någon statlig myndighet, t. ex. kommerskollegium eller priskontrollnämnden.
Möjlighet härtill har bereus genom bestämmelse i 5 g.

Av det föregående framgår, att lagstiftningen icke är konstruerad så att
prövning av vederlagets skälighet är en förutsättning för avtalets giltighet
parterna emellan. Med hänsyn härtill synes det nödvändigt att genom straffhot
säkerställa att avtal om överlåtelse av vattenkraft verkligen komma under
bedömande. I 6 § av lagförslaget har därför stadgats straff för den som
underlåter att behörigen tullgöra föreskriven anmälningsskyldighet För att
hindra parterna att kringgå lagstiftningen har även meddelats straffbestämmelse
för det fall att någon erlägger eller mottager vederlag innan dess skälighet
prövats eller högre \ ederlag än som funnits skäligt.

Utan särskild bestämmelse torde vara tydligt, att örn högre vederlag erlagts
än som godkännes, den som erlagt detsamma äger att återkräva vad
som utgivits för mycket.

Då kronans förvärv av vattenkraft i annan ordning bli underställda Kungl.
Maj:ts prövning, har lagstiftningen ansetts icke böra äga avseende å dylika
förvärv. Detsamma torde böra gälla, om kronan undantagsvis skulle överlåta
rätt till vattenkraft. Då förvärv sker från konkursbo eller å exekutiv
auktion, bör vidare med hänsyn till inteckningshavares och andra borgenärers
intresse lagstiftningen icke äga tillämpning. Denna begränsning kan visserligen
öppna en möjlighet till kringgående av lagen men risken torde icke vara
så betydande. Bestämmelser i nu nämnda hänseenden ha upptagits i 7 §.

Under 8 § har upptagits stadgande örn rätt för Kungl. Majit att meddela
tillämpningsföreskrifter till lagen.

Såsom förut nämnts bör den föreslagna lagstiftningen vara av provisorisk
karaktär. I avbidan på att frågan örn åtgärder mot spekulation i vattenkraft
och därmed sammanhängande spörsmål erhålla en definitiv lösning torde
tiden för lagstiftningens giltighet böra begränsas till den 1 juli 1948 eller den
tidigare dag Konungen bestämmer.

Lagen torde böra gälla även överlåtelser och upplåtelser som ägt rum efter
den 15 november 1946, då jag beräknar att kunna anmäla frågan örn proposition
i ämnet.

Kungl. Maj:ts proposition nr 380.

11

Föredraganden hemställer, alt lagrådets utlåtande över det upprättade förslaget
till lag om kontroll d överlåtelse av vattenkraft, av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

1 Denna bilaga, vilken är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, tiar här
uteslutits.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 380.

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 november
194S.

Närvarande:

justitieråden Lawski,

Gyllenswärd,

Nissen,

regeringsrådet Kuylenstierna.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över
justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 8 november 1946, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag om kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet avbyråchefen
för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S. Edling.

Förslaget föranledde följande yttrande av lagrådet.

Den i övergångsbestämmelserna intagna föreskriften, alt lagen skall äga
tillämpning jämväl å förvärv som skett före lagens ikraftträdande men efter
den 15 november 1946, kan icke tillstyrkas. Förutom att principiella betänkligheter
alltid måste möta mot ett stadgande av denna art må framhållas,
att den föreslagna bestämmelsen icke skulle bliva effektiv, i det att, om i
visst fall betalning för överlåten vattenkraft redan erlagts vid tiden för lagens
ikraftträdande, en nedsättning av vederlaget icke kan genomföras mot kontrahenternas
välja. Härtill kommer att om i sådant täll nedsättning sker
svårigheter kunna uppstå för en säljare, som redan disponerat över likviden,
att återbetala viss del av denna.

Ur protokollet:
Bertil Crona.

Kunni. Maj.ts proposition nr 380.

13

Utdrag av protokollet över justitiedeparte me ntsärenden, hållet inför
Flans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 15 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Quensel, Danielson, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och finansdepartementen
anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg,
lagrådets denna dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 8 november
1946 remitterade förslaget till lag örn kontroll å överlåtelse av vattenkraft.

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har lämnat förslaget utan annan erinran än att lagrådet hemställt
örn sådan ändring av slutbestämmelserna, att lagen icke får tillämpning
å förvärv som skett före lagens ikraftträdande men efter den 15 november
1946. Enligt min mening är det emellertid av värde, att icke under tiden
för lagförslagets behandling i riksdagen träffas avtal örn överlåtelse av
vattenkraft till priser som icke kunna kontrolleras. Några större principiella
betänkligheter torde ej möta mot att låta lagstiftningen gälla avtal som
ingås efter det lagförslaget blivit känt. Väl Lan det tänkas att vederlag som
blivit utfäst i sådant avtal erlägges redan före lagens formella ikraftträdande
och att parterna låta därvid förbliva. Denna olägenhet torde emellertid
betyda mindre. Med hänsyn härtill har jag icke funnit skäl att frångå
det remitterade förslaget på denna punkt.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Leffler.