Kungl. Maj.ts proposition nr 378.

1

tfr 378.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan kronan och Stockholms stad rörande
upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av
Ladugårdsgärde till staden m. m.; given Stockholms
slott den 15 november 1946.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAR

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 15 november 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Wigforss, Quensel, Danielson, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Efter gemensam beredning med t. f. chefen för försvarsdepartementet,
statsrådet Quensel, och chefen för finansdepartementet anmäler chefen för
kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson, fråga örn avtal mellan
kronan och Stockholms stad angående upplåtelse av Bromma flygplats i
Stockholm till kronan och av Ladugårdsgärde å Djurgården i Stockholm till
staden m. m. samt anför därvid följande.

Biluimj lill riksdagens protokoll 19A6. 1 sami. Nr 378.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

I samband med förslag till innevarande års riksdag om anvisande av anslag
till aktieteckning i aktiebolaget Aerotransport (prop. nr 2, Bil. 15, p. 6) hade
jag anledning erinra om att Bromma flygplats tillhör Stockholms stad men att
frågan om ett övertagande från statens sida av flygplatsen var föremål för
förhandlingar. I samband med anslagsfrågans behandling uttalade riksdagen
(skr. nr 29) såsom önskvärt, att förhandlingarna snarast fullföljdes med
hänsyn bland annat till den betydelse frågan om förvaltningen av flygplatsen
ägde för den fortsatta planläggningen av lufttrafiken.

Under de fortsatta överläggningarna i saken träffades våren 1946 mellan
mig och Stockholms stads finansborgarråd en preliminär överenskommelse
om vissa grunder, vilka syntes ägnade att utgöra utgångspunkt för fortsatta
förhandlingar och i huvudsak inneburo, att staden skulle till kronan upplåta
Bromma flygplats för en tid av 50 år, medan kronan för samma tid skulle
till staden upplåta ett område å Ladugårdsgärde om i runt tal en miljon kvadratmeter.

Därefter uppdrog jag under hand åt 1945 års markkommission att på
grundval av denna överenskommelse upptaga slutliga förhandlingar rörande
spörsmålen örn Bromma flygplats och Ladugårdsgärde samt därmed sammanhängande
frågor. Markkommissionen har sedermera med skrivelse den
12 september 1946 till mig överlämnat ett av kommissionen efter förhandlingar
utarbetat förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad örn
upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden
m. m.

Kommissionens skrivelse samt avtalsförslaget jämte kommissionens motiv
till detta ävensom två till förslaget hörande kartor torde få såsom bihang
fogas till dagens statsrådsprotokoll.

Kommissionens förslag är enhälligt. Emellertid har ledamoten av kommissionen,
riksdagsmannen G. A. Heiding, i ett särskilt uttalande anfört, att enligt
hans mening förhandlingar omedelbart borde upptagas i syfte att uppnå överenskommelse
om överlåtelse av de ifrågavarande markområdena med äganderätt
i stället för, såsom kommissionen föreslagit, upplåtelse med nyttjanderätt.

Förslaget innebär i huvudsak följande.

Stockholms stad upplåter till kronan för en tid av 50 år, räknad från den
1 januari 1947, nyttjanderätten till Bromma flygplats, att användas såsom av
kronan förvaltad flygplats till allmänt bruk. Om kronan nedlägger flygplatsen
före femtioårstidens utgång, skall nyttjanderätten emellertid upphöra sex
månader efter det flygplatsen nedlagts. Samtliga för flygplatsen nu använda,
staden tillhöriga byggnader och andra anläggningar med tillhörande fasta
och lösa inventarier överlåtas å kronan med äganderätt. Staden skall själv
svara för sina skulder å flygplatsen. För vissa å flygplatsen efter år 1944 färdigställda
lokaler skall dock kronan till staden erlägga 200 000 kronor. Under
upplåtelsetiden svarar kronan för alla utgifter för flygplatsens underhåll och
drift samt äger uppbära alla av flygplatsen härflytande inkomster. Staden

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

befrias från sin skyldighet att vid flygplatsen hålla lokaler för tull och andra
offentliga myndigheter. Vid flygplatsen anställd personal skall äga rätt att
den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst på närmare angivna villkor. Vid
upplåtelsetidens slut skall flygplatsområdet med därå varande, kronan tillhöriga
byggnader och andra anläggningar överlämnas till staden i då befintligt
skick, med skyldighet för staden att för byggnader och anläggningar utgiva
ersättning efter närmare angivna grunder.

Såsom ersättning för upplåtelsen av flygplatsområdet upplåter kronan i
sin oidning till staden med nyttjanderätt under motsvarande tid två områden
å Ladugåi dsgärde med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader och andra
anläggningar. Den till staden upplåtna marken skall användas såsom ett för
allmänheten utan avgift tillgängligt friområde, med vilket icke må vidtagas
åtgärder, som äro oförenliga nied detta ändamål. Fråga örn större byggnadsföretag
eller anläggning å Ladugårdsgärde skall underställas Kungl. Maj:t.
Områdena med kronans därå varande byggnader och andra anläggningar
skola av staden underhållas i ett efter tidens fordringar avpassat skick. Kronan
förbehålles viss rätt att fortfarande begagna Ladugårdsgärde för trupprevyer
och andra liknande högtidligheter.

Slutligen innehåller avtalsförslaget vissa bestämmelser om skyldighet för
staden att ekonomiskt medverka vid en eventuell framtida utbyggnad av
Bromma flygplats. I sådant hänseende skall gälla, bland annat, att staden
efter hand som behov därav uppkommer skall upplåta viss ytterligare mark
ör flygplatsen, att staden skall avstå från ersättning för värdeminskning
eller annan skada, som kan uppkomma å stadens mark i anledning av inskränkningar
i rätten att bebygga marken i flygplatsens närmaste omgivningar,
att staden skall, när kronan så påfordrar, omlägga den s. k. Bällstavagen
till ny sträckning, som godkännes av kronan, därvid emellertid kronan
skall bidraga med belopp, motsvarande halva omläggningskostnaden,
samt att staden skall, senast när kronan så påfordrar, på egen bekostnad
omlägga en staden tillhörig högspänningsledning. För den händelse arbeten
tor utvidgning av flygplatsen icke påbörjas och fullföljas i närmare angiven
ordning, äro stadens åtaganden emellertid förfallna och kronan skylig
gottgora staden dess kostnad, värdeminskning eller annan skada i enlighet
med närmare bestämmelser i avtalsförslaget. Tilläggas må, att kronan
enligt förslaget skall i sinom tid inlösa vissa staden tillhöriga folkskole byggnader,

vilka efter flygplatsens utvidgning icke lämpligen kunna användas
tor sitt ändamål.

Enligt bestämmelse i förslaget skall avtalet för att bliva bindande godkannas
av båda parterna före den 1 januari 1947.

Stockholms stadsfullmäktige ha den 14 oktober
slaget.

1946 godkänt avtalsför -

över forslaget lia efter remiss från min sida yttranden avgivits av riksmarskalksambetet,
chefen för försvarsstaben på uppdrag av överbefälhavaren,

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

byggnadsstyrelsen, luftfartsstyrelsen, djurgårdskommissionen, kammarkollegiet,
statskontoret, riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden.

Innan jag går att redogöra för dessa yttranden torde det vara anledning
att i korthet beröra vad som tidigare förekommit beträffande dispositionen
av Ladugårdsgärde jämte angränsande delar av Norra Djurgården.

I sådant hänseende får jag till en början hänvisa till den redogörelse, som
lämnats av 1939 års markkommission i dess år 1940 avgivna betänkande angående
uppgörelse mellan kronan och Stockholms stad rörande vissa markfrågor
m. m. i Stockholm (SOU 1940:6, s. 101 ff). 1939 års markkommission,
som i sitt betänkande framlade förslag till sadan uppgörelse, berörde i
sitt avtalsförslag icke frågan om dispositionen av de ännu ej stadsplanelagda
och bebyggda delarna av Ladugårdsgärde, varemot kommissionen ansåg sig
i samband med utredningen i övrigt böra framlägga sina synpunkter på fragan.
Sålunda ansåg kommissionen, att det efter viss utredning örn det föreliggande
markbehovet för statliga och kommunala byggnader borde upprättas
en dispositionsplan, vilken förutsattes skola omfatta såväl kronans som stadens
mark ända fram till Värtan och Djurgårdsbrunnsviken. I denna plan
skulle angivas bland annat huru stort område, som tills vidare borde bibehållas
såsom allmän plats.

I propositionen nr 234 till 1940 års riksdag, vari riksdagen föreslogs bemyndiga
Kungl. Maj:t att med vissa ändringar godkänna det av 1939 års markkommission
framlagda avtalsförslaget, framhöll föredragande departementschefen,
att kommissionens förslag om upprättande av dispositionsplan närmast
torde hava föranletts a\ en önskan att å Ladugårdsgärde från bebyggelse
bevara en betydande del av den öppna slätten för att användas för utställningar
eller såsom mötesplats m. m. Härtill erinrade departementschefen
hurusom riksdagens revisorer i sin berättelse år 1939, § 15, angående
kronans exploateringsverksamhet i Stockholm understrukit, att ett av staden
framlagt förslag örn friläggande och avsättande för kommunala ändamål av
områden, vilka i köpeskilling skulle betinga högst betydande belopp, icke
längre finge tillåtas stå hindrande i vägen för den avsedda stadsplaneringen
och exploateringen av ytterligare delar av Ladugårdsgärde. I anslutning därtill
hade revisorerna anfört, att riksdagen tidigare vid upprepade tillfällen
framhållit angelägenheten av att härvidlag komma till ett snabbt resultat.
Ytterligare uppskov torde enligt revisorernas mening nu icke böra medgivas,
utan det syntes, därest hinder mot det avsedda intagandet av ytterligare
områden i stadsplan och exploateringen av desamma fortfarande skulle
möta från stadens sida, böra tagas under övervägande, vilka åtgärder som i
dylikt fall borde vidtagas. För sin del ansåg departementschefen, att ett friläggande
av ett visst område å Ladugårdsgärde för att användas såsom mötesplats
eller för utställningar och dylikt i och för sig icke borde möta hinder
från kronans sida. Departementschefen förutsatte emellertid, att staden i dylikt
fall lämnade kronan skälig ersättning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 378.

5

Riksdagen uttalade i sin skrivelse den 7 juni 1940, nr 344, i förevarande
fråga bland annat följande.

Alltsedan sekelskiftet bär genom olika sakkunnigutredningar, där naturskyddets
intressen tillmätts en ganska avgörande betydelse, övervägts lormerna
för den fortsatta exploateringen av Djurgården. Därvid har också
—- och ej minst med tanke på huvudstadens befolkning — övervägts hur
man skulle kunna förebygga en olämplig exploatering av Södra Djurgården
(med Skansen och Rosendal) samt de stora skogs- och lövparksområdena
på Norra Djurgården mellan Djurgårdsbrunnsviken och Brunnsviken, där
den jämväl kronan tillhöriga men också för allmänheten upplåtna Hagaparken
ansluter. Det förtjänar i detta sammanhang hållas i minnet, att vid
förvaltningen av all denna kronomark exploateringssynpunktema hållits rätt
strängt tillbaka, medan huvudvikten lagts på huvudstadens växande behov
av närbelägna parkreservat.

Vad beträffar själva det nu närmast avsedda Ladugårdsgärdesområdet har
däremot vid ovannämnda utredningar dettas bebyggelse — och bebyggelse
med slutet byggnadssätt — betraktats som ett fullt naturligt led i huvudstadens
fortsatta utveckling och dessutom som en rätt given form för att
finansiera de stora kapitalutlägg, varmed anskaffningen av nytt övningsfält
och förflyttningen av de militära anläggningarna kring Gärdet väntades bli
förbundna. Det må omnämnas, att sakkunniga för Djurgårdens bevarande
som park i sitt år 1917 avgivna betänkande ansågo att som stadsområde
skulle av Gärdet kunna enligt då gjorda beräkningar försäljas en yta av
omkring 2 747 600 kvadratmeter med en nettobehållning av 137 380 000
kronor.

Den del av Gärdet som nu närmast skulle bebyggas omslutes av de enligt
1928 och 1931 års Ladugårdsgärdesavtal stadsplanelagda områdena. Att
märka är, att Ladugårdsgärdet och särskilt denna del, örn vars bebyggelse
nu närmast är fråga, ej tidigare i någon mera avsevärd utsträckning tagits
i anspråk för andra ändamål än de militära. Riksdagen underskattar icke
betydelsen av att intill huvudstadens mera centrala delar hava tillgång till
utrymme för friluftsmöten även med större anslutning. Även efter en fortsatt
bebyggelse av denna del —- en bebyggelse som först kan äga rum sedan
garnisonen flyttats -— skulle plats för dylika möten kunna tillsvidare beredas
på annan del av Gärdet, exempelvis öster om Gärdesgatan. Också andra
platser synas härför stå till förfogande.

Kronan har för närvarande stora behov av tomtmark för offentliga byggnader,
vilka lämpligen skulle kunna förläggas till Ladugårdsgärdet. Även
bristen på tomter för bostadsändamål är slör och måste tillgodoses med
tanke på huvudstadsbefolkningens behov. Överhuvud synes denna på Gärdet
befintliga välbelägna och högst värdefulla tomtmark få en lämpligare
användning genom en sluten bebyggelse än som ett öppet markreservat med
huvudsaklig uppgift allenast att användas för eventuella utställningar och
andra tillfälliga anordningar. I den mån behov av ett dylikt mera bestående
reservat för staden föreligger, torde utrymme härför lämpligare böra
säkras på annan plats av Gärdet. Skulle staden det oaktat hava intresse av
alt ett markreservat kommer till stånd torde, på sätt departementschefen angivit,
det böra ankomma på staden alt genom inledande av förhandlingar
med djurgårdskommissionen taga initiativ i detta spörsmål.

Riksdagen sade sig med det anförda ha velat ytterligare understryka vad
riksdagens revisorer uttalat om önskvärdheten av att den fortsätta stadsplaneringen
av Ladugårdsgärde påskyndades.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

Slutligen må här erinras, att frågan om dispositionen av Ladugårdsgärde
var på tal även vid 1943 års riksdag vid behandlingen av motioner angående
nya direktiv för djurgårdskommissionen. Statsutskottet uttalade i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 157 beträffande Ladugårdsgärde bl. a.,
att det knappast kunde anses rimligt att en dylik välbelägen och högst värdefull
tomtmark skulle av staten uppoffras för att i stort sett stå obegagnad
som ett öppet markreservat med uppgift allenast att användas för eventuella
utställningar och andra tillfälliga anordningar, för vilka för övrigt lämpliga
utrymmen borde av Stockholms stad kunna anskaffas på andra platser.

Jag övergår härefter till att redogöra för de yttranden som till mig inkommit
över det föreliggande avtalsförslaget.

Luftfartsstyrelsen har framhållit, att genom avtalet Bromma flygplats
skulle såsom den sista av de kommunala trafikflygplatserna i landet överföras
till luftfartsstyrelsens förvaltning. Redan nu handhades ett flertal uppgifter
å flygplatsen av statlig personal. Överförandet vore enligt luftfartsstyrelsens
mening i och för sig en rationell åtgärd och, såsom framginge av
styrelsens i annat sammanhang avgivna framställning om förändring av
styrelsen till ett alfärsdrivande verk, en förutsättning för denna förändrings
vidtagande vid budgetårsskiftet den 1 juli 1947. Överförandet vore även
ägnat att undanröja en mångfald svårigheter och problem, som tvivelsutan
skulle uppstå, om den av styrelsen föreslagna storflygplatsen i Stockholms
närhet och Bromma flygplats skulle drivas av olika huvudmän.

Frågan huruvida det huvudsakliga vederlaget för nyttjanderätten till
Bromma, d. v. s. nyttjanderätten till Ladugårdsgärde, vore skäligt eller ej
sammanhängde med spörsmålet om den användning kronan rimligen kunnat
giva Ladugårdsgärde, vilket undandroge sig styrelsens bedömande. Avtalet
i övrigt vöre på vissa punkter resultatet av kompromisser, där styrelsens
önskemål icke helt blivit tillgodosedda. Styrelsen, som hållits fortlöpande
underrättad örn förhandlingarnas gång och därvid bereus tillfälle att under
hand giva sin mening tillkänna, har emellertid ansett sig böra tillstyrka
avtalets antagande i nu föreliggande skick.

Rörande kronans övertagande av personalen vid flygplatsen m. m. har
luftfartsstyrelsen yttrat följande.

Avtalet innebär bland annat, att Bromma flygplats kommer att övertagas
av luftfartsstyrelsen från och med den 1 januari 1947. Den personal vid
flygplatsen, som hittills varit anställd hos Stockholms stad, bör beredas tillfälle
övergå i luftfartsstyrelsens tjänst och torde under första halvåret 1947
böra bibehållas vid sina nuvarande löneförmåner, för vilket ändamål, ävensom
för bestridande av med driften av flygplatsen sammanhängande kostnader
— däribland en mindre förstärkning av lufi fartsstyrelsens kameralavdelning
— vederbörande poster å luftfartsfondens stat torde få överskridas,
Förslag härom torde få avgivas av styrelsen i sinom tid. Vid bifall till
styrelsens i annat sammanhang avgivna förslag örn ikraftträdande från och
med den 1 april 1947 av ny flygplatstaxa torde överskridandena icke bliva
större än som motsvaras av luftfartsfondens ökade inkomster. Övertagandets
verkan på luftfartsfondens stat för budgetåret 1947/48 ävensom de befattningar
som böra inrättas för den övertagna personalen och dennas inplacering
i löneklass m. m. tolide få behandlas i annan ordning.

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

7

Byggnadsstyrelsen har anfört, att det föreliggande förslaget icke kunde anses
föregripa eller försvåra utan syntes ägnat att tillrättalägga möjligheterna
att stadsplanemässigt realisera det för Stockholm och dess befolkning betydelsefulla
önskemålet, att Ladugårdsgärdesheden för framtiden reserverades
såsom ett för allmänheten tillgängligt friområde. Icke heller i övrigt hade förslaget
ur stadsplanesynpunkter givit anledning till erinran. Beträffande omfattningen
av det område, som skulle upplåtas till staden, ville styrelsen erinra
om att erfarenheterna givit vid handen, att kronans för nybyggnader lämpade
markinnehav i Stockholm vore synnerligen knappt. Styrelsen ansåge
sig därför böra framhålla, att det varit önskvärt, att möjlighet hållits öppen
för kronan att för tillgodoseende av eventuella framtida statliga byggnadsbehov
disponera dels ett område av omkring 100 meters bredd å Djurgården
utmed Kavallerivägen mitt emot sjöfartsmuseet och tekniska museet samt
dels ett område av omkring 50 meters bredd vid Värtavägen mellan Kampementsbacken
och de militära förvaltningsbyggnadema.

Djurgårdskommissionen — i vars beslut örn utlåtande icke deltagit ordföranden,
generaldirektören H. Malmberg och ledamoten, riksdagsmannen
G. A. Heiding, vilka tillika äro ledamöter av markkommissionen — har till
en början yttrat sig om avgränsningen av de båda områden, som skulle upplåtas
till staden, och har därom anfört följande.

Mot de föreslagna gränserna för de båda områdena, som angivas å en till
avtalsförslaget fogad kartbilaga, Pl. II, synes med undantag för gränsdragningarna
å Kampementsbacken och mot Kaknäsområdena intet vara att
erinra.

Kampementsbacken utgöres av en markerad bergplatå med sparsam vegetation
på de högst belägna delarna och rikligare vegetation på nedre delen
av omgivande sluttningar. Den föreslagna gränslinjen å Kampementsbacken
uppdelar höjdplatån i två hälfter, av vilka den södra är avsedd ingå i det
till staden upplåtna området. En sådan tudelning av Kampementsbackens
höjdparti torde komma att försvåra en rationell stadsplaneläggning för de
kvarvarande norra delarna under den tid av 50 år, som upplåtelsen av Ladugårdsgärde
till staden enligt avtalsförslaget avser att vara. Ur stadsplanesynpunkt
hade det varit önskvärt om gränsen för det upplåtna området icke
dragits tvärs över höjdplatån utan i stället erhållit en sydligare sträckning
efter en i anslutning till nivåkurvorna böjd linje. En sådan gränsdragning
är icke oförenlig med huvudsyftet med upplåtelsen av friområdet, då Kampementsbackens
högst belägna delar äro av mindre betydelse för inramningen
av de öppna fria områdena å Ladugårdsgärde än Kampementsbackens skogklädda
sydsluttningar.

Den föreslagna gränslinjen mot Kaknäsområdena avskiljer Drottningbergets
skogklädda sydsluttningar på ett mindre tillfredsställande sätt med hänsyn
till en blivande stadsplaneläggning och exploatering av Kaknäsområdena.
Den i avtalsförslaget angivna gränsen torde hava kunnat dragas nedanför
Drottningberget utan olägenhet för inramningen av de öppna fria områdena
å Ladugårdsgärde.

Med hänsyn till blivande stadsplaneläggning och exploatering av kronan
tillhöriga markinnehav, vilka gränsa lill de till staden upplåtna områdena,
hade det således varit önskvärt örn i avtalsförslaget åtminstone intagits en
bestämmelse, som möjliggjort ovan antydda jämkningar av gränserna för de
upplåtna områdena.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

Djurgårdskommissionen har vidare i anslutning till 1928 års Ladugårdsgärdesavtal,
1931 års avtal om Ladugårdsgärdes exploatering m. m. samt
avtalet den 26 april 1939 rörandé iordningställande av Valhallavägen m. m.
framhållit, bl. a., hurusom i § 12 sista stycket i det föreliggande avtalsförslaget
stadgades, att parterna icke genom förevarande avtal skulle beträffande
tillämpningen av nämnda tre avtal hava avhänt sig rättigheter, som
enligt samma tre avtal eljest skulle hava tillkommit dem. Djurgårdskommissionen
har förutsatt, att innebörden av berörda stadgande i § 12 vore,
att ingendera parten avhänt sig däri avsedda rättigheter eller befriats från
sådana skyldigheter, som enligt 1928, 1931 och 1939 års avtal kunde åvila
dem.

Ledamoten av djurgårdskommissionen, kammarrådet S. Grönvall, har, utöver
vad kommissionens utlåtande innehåller, i ett särskilt yttrande framhållit,
bland annat, att det föreliggande förslaget holle sig strängt inom ramen
för de mellan mig och Stockholms stads finansborgarråd överenskomna
grunderna för förhandlingar i saken. Grönvall ansåge att, därest nämnda
grunder godtoges, intet vore att erinra mot markkommissionens förslag utöver
vad djurgårdskommissionen anfört. Grönvall hade emellertid ansett sig
icke kunna lämna berörda grunder utan erinringar. Till en början finge framhållas
olägenheten av att friområdena å Ladugårdsgärde bestämdes utan att
samtidigt angränsande delar av Norra Djurgården stadsplanelades. Ej heller
vore ett avtal om friläggande av Ladugårdsgärde av särskilt brådskande
beskaffenhet. En stadsplanering av angivet slag vore i hög grad trängande
jämväl med hänsyn till det skriande behovet i Stockholm av centralt belägen
byggnadsmark för bostads- och allmän bebyggelse. Grönvall vore icke övertygad
om rimligheten av att kronan nu för överskådlig framtid avsade sig
möjligheten att disponera delar av ifrågavarande Gärdesområden för statliga
eller eljest allmänna institutioner. Vad man framför allt saknade vore
emellertid en kalkyl av avtalsförsl&gets ekonomiska betydelse för parterna.
Beträffande Ladugårdsgärde rörde det sig uppenbarligen om mycket stora
värden, medan i fråga om flygplatsen utredning saknades om hittillsvarande
kostnader och deras fördelning mellan parterna samt likaledes blivande utgifter.
Grönvall ansåge utredning i bland annat detta hänseende nödvändig för
att man skulle kunna bedöma denna affärs verkliga innebörd och kunde därför
icke tillstyrka att de mellan mig och finansborgarrådet överenskomna
grunderna nu lades till grund för avtal mellan kronan och staden.

Kammarkollegiet har ansett, att i princip intet syntes vara att erinra mot
avtalets huvudsakliga syftemål. Emellertid har kollegiet funnit sig böra göra
vissa erinringar beträffande förslagets utformning.

Sålunda har kollegiet framhållit, att det markområde å Ladugårdsgärde,
som kronan skulle upplåta, torde hava ett mångdubbelt större exploateringsvärde
än marken å flygplatsen samt att skillnaden ingalunda utfylles av värdet
å byggnader och anläggningar. Någon närmare utredning om dessa olika,
grundläggande värden redovisades emellertid ej, och någon sådan utredning
syntes ej heller ha verkställts. Ett mera ingående bedömande av avtalets
ekonomiska konsekvenser vore därför nu icke möjligt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 378. 9

Vidare har kammarkollegiet anfört följande angående gränserna för de
upplåtna områdena:

Gränserna för Bromma flygplats lia varit givna. Området å Gärdet har
däremot avgränsats vid avtalets upprättande. Markkommissionen säger sig
därvid lia eftersträvat att giva det upplåtna området en med hänsyn till naturförhållandena
lämplig avgränsning. I enlighet härmed har upplåtelsen
ansetts böra omfatta, utom själva heden, delar av de omgivande skogbevuxna
partierna eller således av Kampementsbacken och Drottningberget med Borgen
samt Källhagsområdet. Den östra gränsen för det sistnämnda har ansetts
böra följa sjöfartsnruseets terrass. Att döma av kartan lia områdets
gränser inom skogspartierna icke någon anslutning till terränglinjer, såsom
krön, vägar, diken eller dylikt, utan ha framdragits till synes utan hänsyn
till terrängen. Då i varje fall de angränsande områdena av Kampementsbacken
torde komma att exploateras, hade det varit önskvärt, att friluftsområdets
gräns hade kunnat följa gränsen för en upprättad stadsplan för
Kampementsbacken. överhuvud taget synes gälla, att friluftsområdets lämpliga
gränser icke kunna bestämmas annat än i sammanhang med ett ingående
studium av planläggningen av angränsande områden genom utarbetande
av en stadsplan. I avbidan på en sådan plan måste gränserna för området
av Ladugårdsgärde anses såsom mer eller mindre provisoriska.

Kammarkollegiet har vidare för sin del förordat en snävare begränsning
av avtalets giltighetstid, i vilket hänseende kollegiet yttrat följande:

Den föreslagna uppgörelsen har tydligen handlagts på ett sådant sätt, att
den har avsetts att vara ett provisorium. Endast som sådant torde den också
kunna godtagas. För kronan kan det dock icke vara fördelaktigt att genom
en provisorisk uppgörelse för så lång tid som femtio år binda ett så värdefullt
område som Ladugårdsgärdesheden med angränsande markområden
vid en oekonomisk användning utan att erhålla fullt vederlag. Helst borde
avtalet ej gälla för längre tid än som erfordrades för de utrednings- och
planläggningsarbeten, vilka synas böra föregå en definitiv uppgörelse, förslagsvis
tio år med automatisk förlängning på ytterligare tio år, örn ej någon
uppsägning skett i lämplig tid — förslagsvis sex månader — före avtalstidens
utgång. Det har vidare — icke minst vid kronans mellanhavanden
med Stockholms stad — visat sig, att om en upplåtelse fått bestå så länge
som femtio år, den lätt får en permanent karaktär och blir mycket svår att
ändra efter förändrade tidsförhållanden. Även ur nämnda synpunkt är det
önskvärt med en snävare tidsbegränsning, och kollegiet vill för sin del förorda,
att avtalet i varje fall ej ingås för längre tid än tjugufem år.

Kammarkollegiet har därjämte gjort vissa erinringar i fråga örn avtalsförslagets
detaljer. Sålunda anför kollegiet bland annat:

Enligt § 4 sista stycket av avtalsförslaget befrias staden från sin skyldighet
att vid flygplatsen hålla lokaler för tull och andra offentliga myndigheter.
Enligt grunderna för avtalet skulle skyldigheten att hålla lokaler för
tull och polis samt för flygsäkerhetsorganen övergå på kronan. Efter vad
kollegiet under hand inhämtat lärer emellertid i övriga fall, då statsverket
övertagit flygplatser från städer, motsvarande befrielse lämnats endast om
staden i fråga fullgjort någon särskild prestation, som kunde motivera befrielsen.
Vilka särskilda prestationer, som Stockholms stad fullgjort, framgår
ej av utredningen i ärendet. Någon anledning att låta Stockholms stad
i detta avseende erhålla en mera gynnad ställning än övriga städer synes ej

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

föreligga. Med mindre särskilda omständigheter föreligga, anser kollegiet
därför att någon befrielse icke bör medgivas från ifrågavarande skyldigheter.
I varje fall synes vad som avses med befrielsen böra närmare preciseras.

I det till staden upplåtna området å Ladugårdsgärde ingå avsevärda skogspartier.
Några bestämmelser om huru skogen skall vårdas bar icke intagits
i avtalet. Kollegiet anser, att i avtalet böra intagas bestämmelser om att skogsbevuxna
partier skola bibehållas och vårdas såsom skog och att endast sjuka
eller döende träd må avverkas och att nyplanteringar skola vidtagas i erforderlig
omfattning.

Chefen för försvarsstaben har ansett kronan böra beredas möjlighet att
vid behov iordningsställa ett eller två mindre flygstråk på Ladugårdsgärde, i
huvudsak avsedda för helikopterplan. Då flygstråken icke behövde inhägnas
eller ständigt hållas fria från folk, syntes områdets avsedda användning
såsom friområde icke därigenom nämnvärt inskränkas. Vidare borde vissa
under beredskapstiden för Borgen-områdets försvar utförda betongvärn hänföras
till de anläggningar, som av kronan finge disponeras under hela upplåtelsetiden.
Värnen hade numera övertäckts med jord utan att därför ha
förlorat i betydelse. Slutligen har försvarsstabschefen framhållit, att den i
avtalsförslagets § 8 angivna tidpunkten för Stockholms luftvärnsregementes
avflyttning icke syntes möjlig att nu fastställa. Regementet borde få disponera
nuvarande förläggning och övningsmark till dess nya byggnader stöde
till förfogande.

Avtalsförslaget har icke givit statskontoret anledning till erinran eller särskilt
uttalande.

Allmänna lönenämnden har i sitt utlåtande ingått på vissa frågor i sammanhang
med kronans övertagande av personalen vid flygplatsen. Härom har
lönenämnden anfört:

Enligt § 5 mom. 1 i det remitterade avtalsförslaget skulle vid flygplatsen
anställda, i en bilaga till avtalet upptagna befattningshavare äga rätt att
den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst utan minskning i då innehavda
löneförmåner. I motiven till detta stadgande har kommissionen framhållit,
att det icke hade varit möjligt att överblicka i vad mån personalens inplacering
i löneklass enligt de normer kronan vanligen tillämpade för tjänster
av motsvarande slag komme att medföra ändring i personalens nuvarande
löneförmåner. Kommissionen hade emellertid utgått från att tjänsteman,
som genom inplacering i statlig löneklass skulle få sämre löneförmåner
än han vid övergången åtnjöte i stadens tjänst, skulle erhålla personlig
lönefyllnad till belopp, som motsvarade försämringen och som således
komme att minskas efter hand som uppfattning till högre löneklass
ägde rum eller förbättring i löneförhållandena eljest inträdde.

Den ifrågavarande avtalsbestämmelsen berör en extra ordinarie samt tolv
extra eller mot arvode anställda tjänstemän vid flygplatsen.

Med hänsyn till föreliggande omständigheter finner lönenämnden principen,
att sagda befattningshavare vid övergång till statens tjänst skola vara
skyddade mot avlöningsminskning, i och för sig icke giva anledning till erinran.
Den förestående löneregleringen för statliga befattningshavare och det
förhållandet, att — enligt vad lönenämnden under hand inhämtat — en
lönerevision torde vara under förberedande även för Stockholms stads

Kungl. Maj.ts proposition m 378.

11

tjänstemän, medför emellertid vissa svårigheter att överblicka de framtida
verkningarna av en tillämpning av sagda princip. Så vitt lönenämnden nu
kan bedöma, skulle emellertid ett skäligt resultat vinnas, örn de av dessa
befattningshavare, som böra erhålla statliga befattningar med lön enligt
löneplan, redan från och med den 1 januari 1947 inplacerades i löneklass
med utgångspunkt från att deras lön, inklusive rörligt tillägg, kristillägg och
provisoriskt lönetillägg, efter sagda dag minst skall uppgå till de avlöningsförmåner,
i form av grundlön, rörligt tillägg och — i förekommande fall —
beklädnadsbidrag, som de uppburit omedelbart dessförinnan. Dessa befattningshavare
skulle därefter automatiskt bliva delaktiga i den avlöningsförhöjning,
som från och med den 1 juli 1947 torde komma statstjänstemännen
till del. Av från luftfartsstyrelsen under hand inhämtade uppgifter framgår,
att de ifrågavarande befattningshavarna torde komma att inplaceras i lönegrad
på sådant sätt, att hinder icke möter för en löneklassplacering enligt
lönenämndens förslag utom beträffande flygplatschefen, vilken synes böra
erhålla ett personligt lönetillägg åtminstone intill dess den statliga löneregleringen
genomföres.

Vad lönenämnden ovan anfört har icke avseende å portvakterna och söndagsavbytama,
vilka torde böra bibehållas vid nu utgående arvoden, så
länge de kvarstå i tjänst.

Riksmarskalksämbetet, som i ärendet infordrat yttrande från intendenten
för Djurgården, har beträffande den ersättning, som borde utgå såsom gottgörelse
för djurgårdskassans genom markbytet minskade inkomster, anfört
i huvudsak följande. Ladugårdsgärde vore enligt kontrakt mellan ämbetet
och arméförvaltningens fortifikationsdepartement den 12 april 1904 och den
7 december 1911 upplåtet för militära ändamål mot en årlig avgäld av 200
kronor. Denna avgäld komme nu att bortfalla. På sätt kommissionen angivit
hade därjämte till enskild person upplåtits Allstadion mot en årlig avgäld
av 6 000 kronor, vilken avgäld från och med den 1 januari 1947 skulle
tillkomma Stockholms stad. Djurgårdskassans inkomster komme således att
minskas med årligen 6 200 kronor. Härtill komme mistad hyra för en Djurgården
tillhörig byggnad, benämnd Bergsstugan, uppgående till 150 kronor
för år. Kungl. Majit hade den 3 maj 1946 fastställt stat för djurgårdskassan
för budgetåret 1946/47. De inkomster av arrenden och hyror, som härvid
tagits i beräkning, komme, om det föreliggande förslaget godtoges, att minskas
med å tiden den 1 januari—den 30 juni 1947 belöpande avgälder till
ett sammanlagt belopp av 3 100 kronor. Ämbetet hade härvid bortsett från
mistad hyra under nämnda tid för den nyssnämnda Bergsstugan, vilken
byggnad emellertid förutsattes bliva inlöst av Stockholms stad med fulla
värdet den 1 januari 1947. Ämbetet föresloge, att djurgårdskassan per den
1 januari 1947 tillfördes ersättning för första halvåret 1947 med 3 100 kronor.
Vad anginge ersättning för mistade inkomster under nyttjanderättstiden
elter den 30 juni 1947, omfattande 49Vz år, funne ämbetet sådan ersättning
böra, reglerad per den 1 juli 1947, i enlighet med tidigare tillämpade grunder
beräknas till nuvärdet av avgälderna under nämnda tid av 4!»Vz år. Ämbetet
hemställde, att den ersättning i sistnämnda hänseende, som enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande komme att utgå, måtte tillföras djurgårdsfonden.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 378.

Riksräkenskapsverket har berört vissa redovisningsfrågor, som uppkomma
för den händelse avtalsförslaget godkännes. Sålunda har riksräkenskapsverket
beträffande redovisningen av Djurgårdens mark m. m. anfört följande:

Avtalet torde innebära, att den exploateringsverksamhet med avseende å
Ladugårdsgärde som omhänderhafts av Djurgårdskommissionen avslutas.
Huruvida denna verksamhet skall fortsätta med avseende å andra delar av
Norra Djurgårdens mark torde icke kunna bedömas innan till Ladugårdsgärde
gränsande områden blivit stadsplanelagda. Därmed kommer frågan
om Djurgårdens bevarande såsom naturlig park i nytt läge. För frågan om
den slutliga regleringen av de för finansiering av Stockholms garnisons utflyttning
till Järvafältet fonderade försäljningsmedlen för tomter å Ladugårdsgärde
torde det föreslagna avtalet få vissa konsekvenser, vilka i detta
sammanhang dock icke behöva närmare beröras.

Bortsett från det nu sagda behöver det föreslagna avtalet icke medföra
några konskvenser med avseende å redovisningen av Djurgårdens mark.
Med hänsyn till att större delen av Djurgården har karaktär av öppen park,
har Djurgårdens mark i statens allmänna fastighetsfond åsatts ett formellt
bokföringsvärde av 50 000 000 kronor. Hänsyn har därvid tagits till att exploateringen
av Ladugårdsgärde icke skall påverka detta bokföringsvärde.
Detta gäller även det föreliggande avtalsförslaget.

Vidare har riksräkenskapsverket yttrat följande angående redovisningen
av Bromma flygplats:

Avtalsförslaget blir emellertid av större betydelse för redovisningen av
luftfartsfonden. Luftfartsstyrelsen behandlas numera i redovisningshänseende
såsom ett affärsdrivande verk med uppgift att i framtiden förränta de
i luftfartsfonden investerade tillgångarna. I dessa tillgångar inräknas vissa
av de av staten finansierade investeringarna i Bromma flygplats. Dessa investeringar
komma att ökas med nya statsmedel, som böra regleras över kapitalbudgeten.
Hittills ha, enligt vad från luftfartsstyrelsen under hand uppgivits,
i Bromma flygplats investerats 23,35 miljoner kronor, varav staten
finansierat 15,10 miljoner kronor.

Med hänsyn till redovisningen av luftfartsfonden vore det önskvärt, att
Bromma flygplats redovisas såsom tillgång för luftfartsfonden. Då staten
emellertid endast skulle äga nyttjanderätten till marken, kunde en dylik
bokföring verka egendomlig. Några betänkligheter häremot behöva dock
icke framföras, eftersom kapitalvärdet av Bromma flygplats motsvaras av
statens äganderätt till Ladugårdsgärde, vilket i sin tur torde representera
ett högre kapitalvärde än det som kan åsättas flygplatsen. En eventuell återgång
av nyttjanderätten skulle i så fall föranleda en omföring inom statsbokföringen.
Med hänsyn härtill behöver tiden för nyttjanderätten icke påverka
de avskrivningskvoter, som kunna komma att tillämpas med avseende å luftfartsfondens
tillgångar.

Med åberopande av vad sålunda anförts förordar riksräkenskapsverket, att
Bromma flygplats i luftfartsfonden uppföres såsom tillgång med sitt anläggningsvärde,
varvid marken, intill dess eventuellt taxeringsvärde erhållits,
skulle åsättas ett mot stadens hithörande markinköp svarande värde, samt
att det definitiva bokföringsvärdet efter förslag av luftfartsstyrelsen fastställes
av Kungl. Maj:t. Riksräkenskapsverket konstaterar i detta sammanhang,

Kungl. Maj.ts proposition nr 378.

13

att luftfartsstyrelsen i sina förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1947/48
medräknat inkomster och utgifter för förvaltningen av Bromma flygplats.

Riksräkenskapsverket har slutligen förklarat sig helt dela den uppfattning,
som i särskilt uttalande framförts av ledamoten av markkommissionen
riksdagsmannen Heiding.

Bromma flygplats i Stockholm är numera den enda flygplats i riket, som Departement»-är under kommunal förvaltning. Det är ur ett flertal skilda synpunkter av chele»-vikt för staten att få övertaga förvaltningen av jämväl denna flygplats. Jag
torde icke behöva närmare ingå på de olika skälen härför utan kan inskränka
mig till att hänvisa till det inledningsvis omnämnda, av riksdagen
innevarande år uttalade önskemålet om fullföljande av förhandlingarna rörande
statens övertagande av flygplatsen. Så har nu skett med resultat, att
kronan, örn det upprättade avtalsförslaget godkännes, erhåller nyttjanderätt
till flygplatsen under 50 år ävensom äganderätt till samtliga Stockholms
stad tillhöriga byggnader, anläggningar och inventarier vid flygplatsen, varjämte
staden åtager sig att lämna viss medverkan vid flygplatsens eventuella
utbyggande.

Såsom ersättning för nyttjanderätten till flygplatsen skall enligt förslaget
kronan under samma tid av 50 år till staden upplåta nyttjanderätt till Ladugårdsgärde
att användas såsom ett för allmänheten utan avgift tillgängligt
friområde. Ett åtagande av denna innebörd kan synas stå i viss motsättning
mot vad riksdagen tidigare uttalat om dispositionen av Ladugårdsgärde, nämligen
att denna välbelägna och högst värdefulla tomtmark syntes få en lämpligare
användning genom en sluten bebyggelse än som ett öppet markreservat
med huvudsaklig uppgift allenast att användas för eventuella utställningar
och andra tillfälliga anordningar. Emellertid är nu ej fråga om att använda
Gärdet för utställningsändamål och därmed likartade syften. Ett dylikt användningssätt
förutsattes visserligen kunna förekomma tillfälligtvis och i
undantagsfall, men huvudsyftet med upplåtelsen av Gärdet är att detta skall
bibehållas vid sin natur av öppen hed, ägnad att tillgodose allmänhetens
trevnad samt lämna tillräckligt av ljus och luft åt de omgivande tättbebyggda
stadsdelarna. Det ändamål, som Gärdet sålunda kommer att fylla, torde ur
allmän synpunkt vara av betydande värde.

Avtalet innebär, att kronan får ersättning för upplåtelsen av Gärdet, nämligen
i form av nyttjanderätt lill flygplatsen. Utredning har icke företagits
för uppskattning av denna ersättnings värde i penningar, liksom ej heller
värdering skett av Ladugårdsgärde. Enligt min mening äro sådana värderingar
icke nödvändiga i detta fall. Parterna avhända sig icke äganderätten till
marken utan allenast nyttjanderätten för en begränsad tid, vilken visserligen
primärt fixerats till 50 år men förkortas i den mån staten ej längre har
användning för flygfältet såsom sådant. Avtalet kan sägas innefatta ett
tidsbegränsat byte av mark i syfte att på lämpligt sätt tillgodose två aktuella
allmänna intressen, vilka vart för sig få anses vara av stor vikt men knappast
kunna ens uppskattningsvis värderas och vägas mot varandra. Det

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 378.

torde för övrigt icke vara möjligt att mera exakt i penningar uppskatta
värdet av markområdena vid de förutsatta användningssätten. Jag anser
det därför riktigast att icke lägga huvudsakligen markvärdesynpunkter på
denna uppgörelse. De ömsesidiga åtagandena torde, bedömda ur allmän
synpunkt, väga tämligen jämnt mot varandra, och uppgörelsen synes vara
till fördel för båda parterna.

Kammarkollegiet har uttalat, att den föreslagna uppgörelsen tydligen
vöre avsedd som ett provisorium, samt med utgångspunkt härifrån förordat
en giltighetstid för avtalet av högst 25 år. Det kan visserligen sägas, att avtalet
formellt sett får en allenast provisorisk karaktär, men den egenskapen
ha ju i så fall alla nutida nyttjanderättsupplåtelser utan att därav behöver
följa en sådan begränsning av nyttjanderättstiden som kollegiet ifrågasatt.
Såvitt nu kan antagas, kommer statens behov av flygfältet att föreligga under
hela den i avtalsförslaget angivna tiden. Skulle emellertid icke så bliva
fallet, upphör avtalet att gälla viss kortare tid efter det flygplatsen nedlagts.
Härigenom får alltså avtalet en även i egentlig mening provisorisk
karaktär, men häremot kan från statsmakternas sida intet vara att erinra.

Jag finner således avlalsförslagets huvudgrunder vara för kronan godtagbara.
Givet är, att då avtalet upphör att gälla — örn 50 år eller dessförinnan
— den frågan förutsättningslöst bör prövas, huru kronan därefter lämpligen
bör förfoga över Ladugårdsgärde. Jag anser det visserligen icke uteslutet, att
redan under avtalstiden en definitiv uppgörelse om ifrågavarande markområden
kan komma att träffas mellan kronan och staden. Då emellertid förutsättningar
härför icke nu torde föreligga, delar jag icke den i ärendet uttalade
meningen, att förhandlingar i saken omedelbart böra upptagas. Det må
i detta sammanhang erinras om, att enligt 1939 års markkommissions uppfattning
det område å Gärdet, som kunde bliva möjligt hålla öppet som allmän
plats, icke borde försäljas men väl upplåtas att av staden begagnas i
samförstånd med kronan enligt den närmare överenskommelse, som kunde
varda träffad.

Jag övergår härefter till behandlingen av vissa med den nu föreslagna
överenskommelsen sammanhängande detaljfrågor, och då särskilt sådana
som berörts i remissyttrandena.

Medan byggnadsstyrelsen funnit förslaget ur stadsplanesynpunkter icke
giva anledning till erinran, har djurgårdskommissionen ansett, att det med
hänsyn till blivande stadsplaneläggning och exploatering av de kronans
markinnehav, vilka gränsa till de till staden upplåtna områdena, hade varit
önskvärt om i avtalsförslaget intagits en bestämmelse, som möjliggjort vissa
av kommissionen antydda jämkningar av gränserna för dessa områden. Liknande
synpunkter ha framförts av kammarkollegiet. Häremot kan genmälas,
att 1945 års markkommission, som under sitt fortsatta arbete lärer få syssla
med förhandlingar om stadsplaneläggning av den mark, som omgiver de till
upplåtelse föreslagna områdena, därvid torde äga möjlighet att — även utan
uttryckligt stadgande därom i avtalet — förhandla örn de mindre gränsjus -

Kungl. Maj.ts proposition nr 378. 15

teringar som vid närmare utredning av stadsplanefrågoma kunna finnas
ändamålsenliga.

Enligt byggnadsstyrelsens mening skulle det varit önskvärt, om möjlighet
hållits öppen för kronan att för tillgodoseende av eventuella framtida statliga
byggnadsbehov få disponera vissa delar av den mark, som nu föreslås
skola upplåtas till staden. Såsom framgår av markkommissionens motivering
till § 7 i avtalet har vid förslagets upprättande hänsyn tagits till kronans
behov av markreservationer för framtida offentliga byggnader m. m. Olika
meningar kunna givetvis råda örn den grad av försiktighet, som härutinnan
bör iakttagas. Emellertid torde genom förslaget statens behov av mark i
denna del av staden bliva tillgodosett för avsevärd tid framåt, och längre
synes statens anspråk på trygghet härutinnan icke behöva sträcka sig då det
gäller att åstadkomma en för båda parter godtagbar uppgörelse av sådan
betydelse och omfattning som den nu förevarande.

Chefen för försvarsstaben har uttryckt önskemålet, att kronan måtte beredas
möjlighet att vid behov iordningställa ett eller två mindre flygstråk
på Ladugårdsgärde, avsedda i huvudsak för helikopterplan. Denna fråga
har, såsom framgår av markkommissionens motiv till avtalsförslaget (s. 30),
varit föremål för överläggningar inom kommissionen. Jag delar kommissionens
uppfattning, att ett anläggande av flygstråk skulle vara oförenligt med
Ladugårdsgärdes användning såsom friområde, och vill således icke förorda
någon ändring av förslaget i denna del. — De av försvarsstabschefen omförmälda,
för Borgenområdets försvar utförda betongvärnen böra även enligt
min mening hänföras till anläggningar, som kronan under upplåtelsetiden
skall få behålla. Då avtalsförslaget icke innehåller bestämmelser härom, bör
komplettering göras i detta hänseende. Jag förutsätter att överenskommelse
i frågan kan träffas med staden i samband med avtalets undertecknande. —
Försvarsstabschefen har slutligen erinrat, att det icke vore möjligt att nu
fastställa tidpunkten för Stockholms luftvärnsregementes avflyttning och att
regementet borde disponera nuvarande förläggning och övningsmark till dess
nya byggnader stöde till förfogande. Markkommissionen, som räknat med att
regementet skulle avflytta före utgången av år 1948, har i § 8 i avtalsförslaget
intagit en bestämmelse, att kronan längst till och med utgången av
nämnda år skall äga begagna regementets övningsmark och byggnader å de
till staden upplåtna områdena. Det äger visserligen sin riktighet, att tidpunkten
för regementets avflyttning icke nu låter sig fastställa. Emellertid torde,
på sätt även markkommissionen i sina motiv till nämnda paragraf uttalat,
möjlighet stå öppen till förhandlingar mellan parterna om erforderlig förlängning
av tidsfristen, därest denna skulle visa sig otillräcklig. Man lärer
kunna utgå från att vid sådana förhandlingar överenskommelse skall kunna
träffas om erforderlig förlängning på för kronan godtagbara villkor. Jag
anser därför, att tillräckliga skäl saknas att på denna punkt föreslå någon
ändring i avtalsförslaget.

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande berört den i § 4 i avtalsförslaget in -

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

tagna bestämmelsen örn befrielse för staden från skyldighet att vid flygplatsen
hålla lokaler för tull och andra offentliga myndigheter. Enligt kollegiets
mening borde sådan befrielse icke lämnas utan särskild motprestation, och i
varje fall borde befrielsens innebörd närmare preciseras. Såvitt jag kan finna,
är stadgandets innebörd fullt tydlig. Efter avtalets ikraftträdande, varigenom
äganderätten till samtliga för flygplatsen nu använda staden tillhöriga byggnader
övergår å kronan, upphör all skyldighet för staden att under avtalstiden
hålla några som helst lokaler vid flygplatsen. Vad ersättningsfrågan beträffar
har såsom en utgångspunkt för hela uppgörelsen gällt, att man icke
— på ett undantag när, nämligen beträffande vissa av staden efter år 1944
vid flygplatsen färdigställda lokaler — skulle ur mångfalden ömsesidiga åtaganden
av skilda slag utvälja ett eller annat och i fråga om detta påfordra
särskild ersättning. Såsom jag förut framhållit har skälet härtill varit, att
det ansetts varken lämpligt eller möjligt att vid denna uppgörelse i detalj
värdera och mot varandra väga prestationerna å ömse sidor.

Den hos staden anställda, vid Bromma flygplats tjänstgörande personalen
torde, på sätt avtalsförslaget innehåller, böra beredas tillfälle att den 1 januari
1947 övergå i statens tjänst. Mot de föreslagna villkoren härför har
jag ej funnit anledning till erinran. Kronans övertagande av flygplatsen och
personal vid denna nödvändiggör inrättandet av vissa nya befattningar samt
personalens inplacering i löneklass m. m. Dessa frågor, vilka berörts i utlåtandena
av luftfartsstyrelsen och allmänna lönenämnden, torde emellertid
efter framställning av luftfartsstyrelsen få upptagas till närmare behandling
sedan avtalsförslaget godkänts av riksdagen.

I det föregående har jag förklarat mig anse avtalsförslagets huvudgrunder
vara för kronan godtagbara men i ett avseende förordat en saklig komplettering
av detsamma. Även en eller annan formell jämkning bör måhända
vidtagas i förslaget innan det slutligen godkännes. Sålunda synes i § 1
första stycket uttrycket »före nämnda dag» böra ändras till »före utgången
av nämnda tid» eller liknande.

Jag ingår härefter på frågan om den ersättning, som riksmarskalksämbetet
ansett böra beredas djurgårdskassan för minskade inkomster till följd
av den ifrågasatta upplåtelsen av Ladugårdsgärde till staden. Enligt avtalsförslaget
skall Gärdet fortfarande under en övergångstid i viss utsträckning
få av de militära myndigheterna användas för sitt nuvarande ändamål. Härför
torde under övergångstiden liksom hittills höra till djurgårdskassan utgå
en viss avgäld. På Kungl. Majit torde få ankomma att bestämma i vad mån
avgälden bör minskas och slutligen helt upphöra pa grund av att markens
användning för militära ändamål inskränkes. Riksmarskajksämbetet bär
förutsatt, att den s. k. Bergsstugan skulle inlösas av staden. Emellertid skall
enligt avtalsförslaget staden endast erhålla nyttjanderätt tili Bergsstugan.
Detta finner jag också lämpligt med hänsyn till att staden skall innehava marken
allenast med nyttjanderätt. Djurgårdskassan kommer emellertid härigenom
att gå miste örn en årlig inkomst av 150 kronor. Även den nuvarande
årliga avgälden för Allstadion med 6 000 kronor kommer att frångå kassan.

Kungl. Maj.ts proposition nr 378.

17

För (fossa inkomstminskningar bör kassan erhålla ersättning. Huruvida
denna skall utgå i form av ett engångsbelopp eller med årliga belopp, motsvarande
den på vederbörande år belöpande inkomstminskningen, är allenast
en lämplighetsfråga. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
vill jag förorda, att ersättningen beredes kassan i form av vederbörliga
avdrag vid den årliga avsättningen från kassan till statens allmänna fastighetsfond.

Enligt sista stycket i avtalsförslagets § 1 skall kronan den 1 januari 1947
till staden i ersättning för vissa efter år 1944 färdigställda lokaler vid flygplatsen
erlägga 200 000 kronor. Jag ämnar i annat sammanhang denna dag
föreslå, att medel för ändamålet äskas av riksdagen.

Vad riksräkenskapsverket anfört rörande de redovisningsfrågor, som uppkomma
därest det föreliggande avtalsförslaget godkännes, föranleder ingen
erinran från min sida. I sådan händelse torde alltså i enlighet med vad riksräkenskapsverket
förordat Bromma flygplats böra i luftfartsfonden uppföras
såsom tillgång med ett värde, som efter förslag av luftfartsstyrelsen får
fastställas av Kungl. Majit.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Majit att efter av mig i det föregående
förordad komplettering å kronans vägnar godkänna
föreliggande förslag till avtal mellan Kungl. Majit och kronan
samt Stockholms stad angående upplåtelse av Bromma
flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden
m. m.; Kungl. Majit obetaget att vidtaga de smärre jämkningar
i avtalet, som kunna visa sig erforderliga och om vilka
överenskommelse kan komma att träffas.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

I

Ur protokollet:

J. O. Widman.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 378.

2

Bihang.

FÖRSLAG TILL

AVTAL

MELLAN

KUNGL. MAJT OCH KRONAN SAMT
STOCKHOLMS STAD

ANGÅENDE

UPPLÅTELSE AV BROMMA FLYGPLATS TILL
KRONAN OCH AV LADUGÅRDSGÄRDE
TILL STADEN M. M.

AVGIVET AV

1945 ÅRS MARKKOMMISSION

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 378. (Bilaga.)

2247 46

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

kommunikationsdepartementet.

Under försommaren 1946 uppdrog herr Statsrådet åt 1945 års markkommission
att söka i huvudsaklig överensstämmelse med vissa preliminära
grunder, varom överenskommelse träffats mellan herr Statsrådet och Stockholms
stads finansborgarråd, uppgöra förslag till avtal mellan kronan och
staden örn upplåtelse av Bromma flygplats till kronan samt av Ladugårdsgärde
till staden.

För fullgörande av detta uppdrag har kommissionen låtit företaga vissa utredningar
samt fört förhandlingar, vilka lett till överenskommelse om förslag
till avtal mellan kronan och staden i nämnda sak samt vissa därmed sammanhängande
frågor.

Kommissionen får härmed överlämna berörda avtalsförslag med tillhörande
kartor och andra bilagor ävensom motiv till förslaget samt ett särskilt yttrande
av ledamoten av kommissionen, riksdagsmannen G. A. Heiding.

För 1945 års markkommission:

TORSTEN NOTHIN

HARALD MALMBERG YNGVE LARSSON

/ Nils Joachimsson

Stockholm den 12 september 1946.

Förslag till

A VIAL

5

MELLAN KUNGL. MALT OCH KRONAN, Å ENA, SAMT STOCKHOLMS
STAD, Å ANDRA SIDAN, ANGÅENDE UPPLÅTELSE AV
BROMMA FLYGPLATS TILL KRONAN OCH AV LADUGÅRDSGÄRDE
TILL STADEN M. M.1

Kap. I. Om kronans nyttjanderätt till Bromma flygplats.

§ I Staden

upplåter till kronan nyttjanderätt till det å bilagda karta, märkt
Pl. I, med korsprickad linje avgränsade området (Bromma flygplats i Stockholm),
att användas såsom av kronan förvaltad flygplats till allmänt bruk.
Upplåtelsen gäller för en tid av femtio år, räknad från den 1 januari 1947,
dock att, därest kronan skulle nedlägga flygplatsen före nämnda dag, upplåtelsen
skall upphöra senast den 1 oktober, som infaller närmast efter det
sex månader förflutit från det flygplatsen nedlagts.

Den sträcka av .nuvarande Bällstavägen jämte tillhörande bivägar, som
äro belägna inom det till kronan upplåtna området och som genom den nedan
i § 10 mom. 3. omförmälda vägomläggningen frigöras, skola efter omläggningen
tillkomma kronan med den rätt kronan enligt denna paragraf äger till
flygplatsen.

Kronan förklarar sig medgiva, att de baracker, som äro belägna på området
mellan bana 31 och Ulvsundavägen, må utan ersättning bibehållas och
begagnas till den 1 juli 1949.

Örn stadens rätt att tills vidare nyttja Bällstalunds folkskola med omgivande
mark jämte väg stadgas nedan i § 10 mom. 4.

Staden överlåter å kronan utan ersättning äganderätt till samtliga för
flygplatsen nu använda, staden tillhöriga byggnader och andra anläggningar
med tillhörande fasta och lösa inventarier, vilket allt så noggrant som möjligt
förtecknats å härvid fogad bilaga, märkt bilaga A.

Staden förbinder sig att å sin kvarstående låneskuld å det upplåtna området
med därå befintliga byggnader och andra anläggningar betala ränta
och amorteringar till dess skulden slutligen guldits, dock att kronan skall
den 1 januari 1947 till staden i ersättning för vissa efter år 1944 färdigställda
lokaler erlägga tvåhundratusen kronor.

§ 2.

Under upplåtelsetiden skall gälla följande.

Staden förbinder sig att i fråga örn de stadsplaner och stadsplanebestämmelser
samt övriga byggnadsreglerande bestämmelser, vilka nu gälla för flyg 1

Till avtalet hörande kartor, Pl. I (översiktskartan) och Pl. II, hava här återgivits,
däremot icke bilagorna A, B och C.

6

platsen omgivande mark, icke vidtaga åtgärder för ändringar, varigenom flygplatsens
användning för avsett ändamål försvåras.

Staden förklarar därjämte, att staden vill på framställning av kronan medverka
till att för det å kartan Pl. I med heldragen svart linje avgränsade inflygningsområdet
utarbetas och antagas nya eller ändrade stadsplaner eller
andra byggnadsreglerande bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som angives å sagda karta.

Staden förbinder sig vidare:

att ombesörja att till flygplatsen finnas vägar och kommunikationsmedel
i skälig omfattning och av tidsenlig beskaffenhet;

att medgiva kronan rätt att å mark och byggnader utanför flygplatsen, som
disponeras av staden, utan ersättning till staden uppföra och bibehålla de anläggningar
för radio-, belysnings- och andra signalanordningar, som erfordras
för verksamheten vid flygplatsen, ävensom att framdraga och bibehålla för
sådana anläggningar behövliga ledningar;

samt att, där staden framdeles å annan överlåter eller upplåter rätt till
stadens mark, göra förbehåll örn rätt för kronan att utan ersättning uppföra
och bibehålla ovan omförmälda anläggningar för radio-, belysnings- och andra
signalanordningar m. m.

Yad i denna paragraf stadgas, skall i tillämpliga delar gälla jämväl område,
som framdeles må bliva införlivat med Stockholms stad.

§3.

Enligt två särskilda avtal den 2 och den 4 maj 1942 samt den 19 september
1944 mellan staden, å ena, samt Aktiebolaget Aerotransport, å andra sidan,
har till bolaget mot årlig avgäld upplåtits tomträtt till delar av det i § 1
omförmälda området. Kronan förbinder sig att respektera dessa avtal och
skall för tid, som kronans nyttjanderätt till området består, övertaga stadens
rättigheter och skyldigheter på grund av avtalen.

Skulle för ändamål, som tjänar flygplatsens intresse, kronan finna påkallat
att ytterligare delar av flygplatsområdet upplåtas med tomträtt, förklarar
sig staden vilja medverka till att avtal örn sådan upplåtelse kommer till stånd
mot avgäld och villkor i övrigt, som kronan och staden i samförstånd bestämma;
skolande jämväl stadens rättigheter och skyldigheter på grund av
sådana avtal tillkomma kronan under tiden för dess nyttjanderätt till området.

Staden försäkrar, att det till kronan upplåtna området utöver vad i första
stycket sägs icke besväras av andra rättigheter till förmån för tredje man än
dem, som förtecknats i härvid fogad bilaga, märkt bilaga B.

§ 4.

Kronan svarar för alla utgifter för flygplatsens underhåll och drift under
upplåtelsetiden.

Kronan berättigas att å det upplåtna området uppföra de byggnader samt
verkställa de anläggningar och • planeringsarbeten, vilka kronan finner er -

7

forderliga för luftfartens behöriga bedrivande och tryggande. Kronan är
vidare berättigad att i sin ordning upplåta delar av flygplatsområdet och där
befintliga anläggningar till personer eller företag, som driva verksamhet av
intresse för flygplatsen. Sådana upplåtelser må dock icke utan medgivande
av staden göras med bättre rätt eller för längre tid än som på grund av förevarande
avtal tillkommer kronan.

Kronan äger under tiden för sin nyttjanderätt till flygplatsområdet uppbära
alla därav härflytande inkomster.

Staden befrias genom detta avtal från sin skyldighet att vid flygplatsen
hålla lokaler för tull och andra offentliga myndigheter.

§ 5.

Mom. 1. Vid flygplatsen anställda, i bilaga C under I upptagna befattningshavare
skola äga rätt att den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst utan minskning
i då innehavda löneförmåner.

Örn flygplatschefen Bertil Florman den 1 januari 1947 övergår i kronans
tjänst och kvarstår där till uppnådd pensionsålder, tillförsäkrar kronan honom
tjänste- och familjepension till belopp, som — tillhopa med den uppskjutna
livränta, Florman eller hans efterlevande kan komma att uppbära av staden
— motsvarar minst vad Florman eller hans efterlevande skulle erhållit, därest
Florman vid den tid, från vilken pensionen skall utgå, varit kvar i stadens
tjänst i vid övergången innehavd löneställning.

Mom. 2. Yid flygplatsen nu anställd, i bilaga C under II förtecknad personal
skall äga rätt att den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst. Kronan
förbinder sig att för sin del under gällande kollektivavtals giltighetstid
respektera detsamma.

§ 6.

När kronans nyttjanderätt till det i § 1 omförmälda området upphör, skall
området med därå varande, kronan tillhöriga byggnader och andra anläggningar
överlämnas till staden i då befintligt skick. Staden åligger därvid att
för sådana byggnader och anläggningar utgiva ersättning i den begränsade
omfattning och efter de grunder, som härefter angivas.

1. Ersättning skall icke utgå för byggnader och andra anläggningar, till
vilka kronan enligt § 1 i detta avtal vunnit äganderätt, dock att beträffande
ersättning för ombyggnad, tillbyggnad eller förbättringsarbete å anläggning,
som avses i denna punkt, skall gälla vad nedan under 2. och 3. stadgas.

2. För nybyggnad, annan nyanläggning, ombyggnad eller förbättringsarbete,
som utan stadens medgivande påbörjats under de sista tio åren före
nyttjanderättens upphörande, skall ersättning icke utgå.

3. Kostnad, som kronan under budgetår haft för nybyggnad, annan nyanläggning,
ombyggnad, tillbyggnad eller förbättringsarbete i fall, som icke åsyftas
ovan under 2., skall vid utgången av vart och ett av nämnda och följande budgetår
avskrivas med 37a % av kostnaden. För nu avsedda anläggningar och arbeten skall

8

staden utgiva ersättning nied belopp, motsvarande vad som med tillämpning
av nämnda avskrivningsregel vid nyttjanderättens upphörande återstår såsom
icke avskrivet, dock att ersättningen icke i något fall må utgå med högre belopp
än som motsvarar det ökade värde, flygplatsen med hänsyn till stadens
fortsatta användning därav skäligen kan anses hava för staden erhållit genom
de åsyftade anläggningarna och arbetena.

Kunna parterna icke enas örn den ersättning, som enligt ovan i denna
paragraf stadgade grunder skall utgå, bestämmes ersättningens belopp av
skiljenämnd enligt gällande lag örn skiljemän.

Kap. II. Om stadens nyttjanderätt till Ladugårdsgärde.

§ 7.

Såsom ersättning för den ovan i § 1 gjorda upplåtelsen upplåter kronan
i sin ordning till staden med nyttjanderätt Ladugårdsgärde i Stockholm, sådant
detta avgränsats med heldragen svart kantlinje å bifogade karta, märkt Pl. II,
ävensom därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader och andra anläggningar.
Området skall av staden användas såsom ett för allmänheten utan avgift tillgängligt
friområde; och må beträffande detsamma icke vidtagas åtgärder, som
äro oförenliga med upplåtelsens sålunda angivna ändamål. Fråga örn större
byggnadsföretag eller anläggning skall underställas kungl, majit. Området
med kronans därå varande byggnader och andra anläggningar skall av staden
iordningställas och underhållas i ett efter tidens fordringar avpassat skick.

Det åligger staden att vid handhavandet av »Borgen», som är upptagen i
förteckning över byggnadsminnesmärken, varom förmäles i § 20 kungl, kungörelsen
den 26 november 1920 med föreskrifter rörande det offentliga byggnadsväsendet,
ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som av kungl, majit
äro eller varda meddelade rörande omvårdnad örn kronan tillhöriga byggnadsminnesmärken.

Den här ovan i första stycket gjorda upplåtelsen gäller under samma
tid som den i § 1 omförmälda nyttjanderätten äger bestånd. Yid upplåtelsetidens
utgång skall, där kronan så påfordrar, området återställas till kronan i
nu befintligt skick, dock att staden icke skall vara skyldig att bortföra anläggningar
eller eljest vidtaga åtgärder för återställande av marken i fråga
örn ändringar, som tillkommit med kronans samtycke.

För fastställande av områdets nuvarande skick skall före den 1 juli 1947
hållas syn på området. Synen, vid vilken skall föras protokoll, verkställes
av tre synemän, av vilka parterna utse vardera en och de sålunda utsedda
välja den tredje. Kostnaden för synen fördelas lika mellan kronan och staden.

Staden förklarar sig vilja medgiva, att det i denna paragraf avsedda området
må, efter därom för varje gång till staden gjord framställning, vid enstaka
tillfällen av kronan användas för trupprevyer och andra liknande högtidligheter.
Det åligger kronan att tillfullo ersätta staden skada, som genom

9

markens användning för sådant ändamål kan uppkomma på mark eller anläggningar.
Kronan å sin sida medgiver, att bestämmelserna i första stycket icke
må utgöra hinder för staden att vid enstaka tillfällen under kortare tid upplåta
området eller del därav för annat allmännyttigt ändamål.

Staden medgiver, att kronan må å det enligt denna paragraf upplåtna området
framdraga avloppsledningar och utföra anslutningar till sådana ledningar,
utan skyldighet för kronan att i anledning av dylika arbeten utgiva
ersättning till staden annat än för skada, som kronan må vålla å mark eller
anläggningar.

Angående vissa övergångsbestämmelser stadgas i § 8.

§ 8.

Staden medgiver kronan rätt att så länge Stockholms luftvärnsregemente
är förlagt till Stockholm, dock längst till och med utgången av år 1948, dels i
samma utsträckning som hittills begagna det enligt § 7 upplåtna området till
övningsplats för regementet, dels ock å området bibehålla och begagna
kronans där nu befintliga, för regementets behov erforderliga byggnader.
Dessa byggnader skola efter regementets förflyttning från Stockholm av
kronan på dess bekostnad bortföras.

Staden medgiver vidare dels att kronan under upplåtelsetiden må bibehålla
en å området befintlig eldställning för luftvärnsbatteri, dels att kronan under
samma tid får begagna i berg insprängda, nu befintliga anläggningar, allt
jämte erforderliga vägar, dels ock att vid Borgen befintliga byggnader med
erforderliga vägar fortfarande må begagnas för lantförsvaret, dock längst till
och med år 1950, varefter byggnader, vilka icke äro att anse såsom byggnadsminnesmärken,
skola av kronan på dess bekostnad bortföras.

Enligt kontrakt den 14/15 september 1936 med tillägg den 12 oktober 1937,
den 15/20 april 1939 och den 7 december 1945 har kronan för tiden till den
1 januari 1951 till enskild person upplåtit ett å kontraktet tillhörande karta
närmare angivet område med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader
jämte fast inredning därstädes samt övriga anläggningar (Böda stugan eller
Källhagens värdshus). Parterna överenskomma, att staden från och med den
1 januari 1947 övertager kronans rättigheter och skyldigheter på grund av
kontraktet jämte tillägg.

Enligt riksmarskalksämbetets resolution den 5 maj 1944 har till enskild
person upplåtits nyttjanderätt till det s. k. Allstadion å Ladugårdsgärde
till och med den 30 september 1955. Staden övertager från och med
den 1 januari 1947 markupplåtarens rättigheter och skyldigheter på grund
härav. Staden förbinder sig att icke förlänga upplåtelsen att gälla efter den
30 september 1955 ävensom att så snart efter upplåtelsens upphörande lämpligen
ske kan låta bortföra iipplåtna byggnader.

Underhåll av byggnad, som kronan enligt denna paragraf förbehållits rätt
att begagna, skall åvila kronan intill dess kronans nämnda rätt upphör.

10

Kap. III. Överenskommelse rörande utbyggnad
av Bromma flygplats.

§ 9-

Staden förklarar att, i vad på staden ankommer, hinder icke skall möta
för kronan att vid tidpunkt, som kronan bestämmer, för utvidgning av flygplatsen
taga i anspråk och därefter under upplåtelsetiden nyttja de å bilagda
karta, märkt Pl. I, med streckade svarta linjer avgränsade områdena.

Staden förbinder sig att icke utan kronans samtycke göra förnyade upplåtelser
av koloniträdgårdslotter å de i första stycket omförmälda områdena
samt att ej heller i övrigt vidtaga åtgärder, varigenom kronans ianspråktagande
av nämnda områden fördyras eller försvåras.

Staden åtager sig att efter hand som kronan förklarar sig önska begagna
sin i första stycket angivna rätt till upphörande uppsäga de avtal örn nyttjanderätt
till koloniträdgårdslotter, som må belasta de i första stycket åsyftade
områdena.

Stadens i § 2, fjärde och femte styckena, givna förbindelser skola gälla
jämväl den utvidgade flygplatsen.

Staden medgiver att, såvitt stadens rätt är i fråga, kronan må utan ersättning
till staden låta bortspränga de uppskjutande, för inflygningar hinderliga
bergspartier, vilka å kartan Pl. I betecknats med svart prickning.

§ io.

Mom. 1. Staden avstår från ersättning för värdeminskning eller annan
skada, som må uppkomma på stadens mark i anledning av sådana byggnadsreglerande
bestämmelser, som avses i § 2, tredje stycket.

Mom. 2. Har utvidgning och förbättring av rullningsbanan 13—31 icke
påbörjats före den 1 januari 1949, vare stadens i mom. 1 gjorda åtagande i vad
avser denna bana förfallet och kronan skyldig gottgöra staden värdeminskning
eller annan skada, som uppkommit på stadens mark genom byggnadsreglerande
bestämmelser för samma bana, dock allenast örn och i den mån
enligt vid ovan berörda tidpunkt den 1 januari 1949 gällande lag ersättning
för sådan skada skall utgå till markägare.

Mom. 3. Därest kronan vill anlägga rullningsbana i huvudsaklig riktning
1—19, skall, utöver vad i mom. 1 sägs, det åligga staden följande.

A. Staden skall, när kronan så påfordrar, omlägga den s. k. Bällstavägen
till ny sträckning, som godkännes av kronan. Kronan bidrager till omläggningskostnaden
med belopp, motsvarande halva kostnaden, varjämte kronan
förbinder sig att utan ersättning till staden avstå mark, som fordras för vägomläggningen
och som ingår i det till kronan såsom flygplats upplåtna området.

11

B. Staden skall, senast när kronan så påfordrar, på egen bekostnad omlägga
den staden tillhöriga högspänningsledningen Solvalla—Bergshamra till
ny sträckning i huvudsaklig överensstämmelse med vad som visas å bilagda
karta, Pl. I.

Kronan förbinder sig att utan ersättning upplåta den kronan tillhöriga
mark, som kan erfordras för den i nästföregående stycke omförmälda omläggningen.

C. Har anläggningen av rullningsbanan 1—19 icke påbörjats före den 1
januari 1959, eller har banan icke före den 1 januari 1965 försatts i ett skick,
som i huvudsak uppfyller kraven på näst längsta banan i en flygplats a c
klass B enligt nu gällande internationella bestämmelser, eller har rullningsbanan
13—31 icke före den 1 januari 1970 försatts i ett skick, som i huvudsak
uppfyller kraven på längsta banan i en flygplats av klass B, vare stadens i mom
1 gjorda åtagande, såvitt avser banorna 13—31 och 1—19, ävensom stadens
ovan under A. och B. gjorda åtaganden förfallna. Kronan vare därjämte skyldig
gottgöra staden kostnad, värdeminskning eller annan skada, som åsamkats
staden genom byggnadsreglerande bestämmelser för nämnda båda banor, så
ock genom stadens ovan under A. och B. omförmälda medverkan, dock, vad
angår värdeminskning eller annan skada i anledning av byggnadsreglerande
bestämmelser, allenast örn och i den mån enligt vid ovan i detta stycke berörda
tidpunkter gällande lag ersättning för sådan skada skall utgå till markägare.

Mom. 4. Intill dess Bällstavägen omlagts och de till Bällstalunds folkskola
hörande byggnaderna av kronan inlösts i enlighet med vad i nästföljande
stycke stadgas, skall staden äga rätt att för skoländamål nyttja byggnaderna
med omgivande mark jämte väg, å kartan Pl. I utmärkt med svart
snedstreckning.

Sedan Bällstavägen omlagts till ny sträckning och den nuvarande vägen
avlysts från trafik, skall kronan, så snart staden kunnat skaffa andra skollokaler,
inlösa de till Bällstalunds folkskola hörande byggnaderna efter byggnadsteknisk
värdering.

Staden förbinder sig att icke utan kronans medgivande vidtaga andra örn-,
ny- eller tillbyggnadsarbeten å skolhusen än sådana, som äro att hänföra till
vanligt underhåll.

Mom. 5. Staden skall, när kronan så påfordrar, på kronans bekostnad sänka
stadens högspänningsledning Solvalla—Skanstull i inflygningssektorn til!
bana 13 till i huvudsak den nivå, som enligt kartan Pl. I erfordras för banans
användande.

Mom. 6. Parterna, vilka förutsätta att, därest rullningsbana i riktningen
7—25 kommer till stånd, stadens högspänningsledning Solvalla—Skanstull
måste omläggas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som framgår av
kartan Pl. I, förbinda sig var för sig att icke utan den andres hörande vidtaga
åtgärder, varigenom nämnda omläggning fördyras eller försvåras.

Mom. 7. Kronan förklarar sig vilja beakta stadens intresse av att Bromma
flygplats kommer till användning i en omfattning, som är förenlig med ett

12

rationellt ordnande av flygtrafiken. Vidare förbinder sig kronan att bereda
stadsfullmäktige eller därtill särskilt utsedda representanter för staden tillfälle
att giva sin mening tillkänna rörande större förändringar med avseende
å planerna för flygplatsens utbyggande eller å för dess begagnande avsedda
taxor.

Mom. 8. Uppkommer vid tillämpningen av denna paragraf tvist mellan
parterna och kunna de ej enas, skall tvisten avgöras av skiljenämnd enligt
gällande lag örn skiljemän.

Kap. IV. Särskilda bestämmelser.

§ 11-

Skatter, onera och liknande avgifter, som må belasta de enligt detta avtal
upplåtna områdena, skola gäldas av upplåtaren i vad de belöpa på tiden
före tillträdesdag samt av nyttjanderättshavaren i den mån de avse tiden
därefter.

§ 12-

Staden fritages under upplåtelsetiden från de här ovan ej berörda skyldigheter,
som staden enligt tidigare överenskommelser med kronan må hava
åtagit sig i fråga örn flygfältet; dock att stadens den 15 november 1933 och
den 20 januari 1942 givna förbindelser att — sedan staden erhållit statsbidrag
för ordnande av Bromma flygplats och till utförande av vissa utvidgningsarbeten
därstädes — hålla flygplatsen öppen för flygtrafik på vissa villkor
m. m. skola vara slutligt förfallna.

Mellan parterna i övrigt träffade överenskommelser skola under upplåtelsetiden
icke gälla i den mån de strida mot detta avtal.

Genom förevarande avtal skola parterna dock beträffande tillämpningen
av 1928 års ladugårdsgärdesavtal, 1931 års avtal örn Ladugårdsgärdes exploatering
m. m. samt avtalet den 26 april 1939 rörande iordningställande av
Valhallavägen m. m. icke hava avhänt sig rättigheter, som enligt nämnda avtal
eljest skulle hava tillkommit dem.

§ 13.

Har, sedan endera parten för sin del godkänt detta avtal, den andre icke
före den 1 januari 1947 antagit detsamma, skall den förstnämndes godkännande
icke vidare vara för honom bindande.

13

MOTIV

TILL FÖRSLAG TILL AVTAL MELLAN KUNGL. MALT OCH
KRONAN, Å ENA, SAMT STOCKHOLMS STAD, Å ANDRA SIDAN,
ANGÅENDE UPPLÅTELSE AV BROMMA FLYGPLATS
TILL KRONAN OCH AV LADUGÅRDSGÄRDE
TILL STADEN M. M.

INLEDNING.

Frågan om kronans övertagande av driften av Bromma flygplats har varit
aktuell under åtskilliga år, och förhandlingar mellan representanter för kronan
och Stockholms stad ha tidigare pågått i syfte att möjliggöra ett
sådant övertagande. Senast under våren 1946 har statsrådet och chefen för
kommunikationsdepartementet under hand med stadens finansborgarråd fört
överläggningar, vilka utmynnat i överenskommelse örn vissa preliminära grunder
för fortsatta förhandlingar i ämnet. Dessa grunder hava sammanfattats i
en handling, så lydande:

»Grunder för avtal örn upplåtelse av Bromma flygplats till
kronan samt av Ladugårdsgärde till staden.

1. Kronan övertager förvaltningen av Bromma flygplats såsom flygplats
till allmänt bruk. Härmed avses att flygplatsen skall utan inskränkning stå
till civilflygets förfogande. För detta ändamål upplåter staden utan ersättning
under 50 år de områden, som för närvarande disponeras av flyghamnsstyrelsen,
till kronan, dock att staden äger utan ersättningsskyldighet återbekomma
området, därest flygplatsen skulle komma att dessförinnan nedläggas.
Staden åtager sig att betala ränta och amortering å kvarstående låneskuld
(cirka 4 miljoner kronor) å mark och övriga anläggningar.

2. Kronan svarar för alla utgifter för underhåll och drift av flygplatsen
under upplåtelsetiden och äger rätt uppföra de byggnader och utföra de arbeten,
som äro erforderliga för den civila luftfarten. Kronan äger även rätt att
göra upplåtelser av mark och anläggningar till personer och företag, som
driva verksamhet av intresse för flygplatsen, dock ej med" bättre rätt eller
för längre tid än avtalet avser. Kronan äger uppbära alla inkomster, som
kunna utvinnas av den upplåtna marken. Skyldigheten att hålla lokaler för
tull och polis samt för flygsäkerhetsorganen övergår på kronan.

3. Såsom ersättning för flygplatsupplåtelsen upplåter kronan i sin tur till
staden Ladugårdsgärdesheden med en areal av runt en miljon kvadratmeter
för en tid av 50 år att användas såsom ett för allmänheten avsett friluftsom -

14

råde. Inom detta område må icke uppföras byggnader elier anläggningar för
andra ändamål än som avse sport eller friluftsliv, dock att området vid upplåtelsetidens
slut skall återställas i nu befintligt skick.

Stockholm den 15 april 1946.»

Härefter har statsrådet och chefen för kommunikationsdepartementet under
hand uppdragit åt markkommissionen att söka i huvudsaklig överensstämmelse
med de sålunda angivna grundlinjerna uppgöra förslag till slutlig överenskommelse
i saken.

Då markkommissionen nu går att i samband med framläggande av förslag
i ämnet framföra den motivering, som kan vara erforderlig, vill kommissionen
inledningsvis erinra därom, att enligt ovannämnda grundlinjer flygplatsen
skulle i befintligt skick och utan några skulder överlåtas å kronan
för en tid av 50 år, under det att Stockholms stad i stället skulle under samma
tid erhålla nyttjanderätt till Ladugårdsgärdesheden att användas såsom friluftsområde.
Vid förhandlingarna mellan departementschefen och finansborgarrådet
hade räknats med att flygplatsen skulle innehålla i areal omkring
2,700,000 kvm samt Ladugårdsgärdesheden cirka 1,000,000 kvm.

Kommissionen har vid fullgörandet av sitt uppdrag icke ansett sig hava
att företaga sakkunnig värdering av områdena och kan därför icke uttala sig
örn i vilken mån den mindre arealen å det ena området uppväges av ett högre
värde per arealenhet. Framhållas må emellertid, att här icke är fråga örn
överlåtelse med äganderätt utan allenast örn upplåtelse med nyttjanderätt för
angivna allmännyttiga ändamål, vilkas tillgodoseende måste vara av intresse
för båda parterna. Frånsett innehållet i de preliminärt överenskomna grundlinjerna
har därför en exakt värdering av de skilda markområdena knappast
synts behövlig. Kommissionen har härvid särskilt beaktat, att intetdera ändamålet
kan antagas medföra vanlig förräntning av markvärdena.

Vid fullgörandet av sitt uppdrag har markkommissionen ansett riktigast
att särskilt för sig behandla upplåtelserna av nyttjanderätterna till flygplatsen
respektive Ladugårdsgärde i befintligt skick på sätt de preliminära grundlinjerna
förutsätta ävensom att i samband därmed föreslå vissa förtydligande
bestämmelser och ordna särskilda detaljfrågor, som måste regleras i samband
med dylika upplåtelser. Därefter har markkommissionen till behandling särskilt
för sig upptagit frågan örn stadens medverkan till en eventuell utvidgning
och förbättring av flygplatsen.

I anledning av de förut åberopade riktlinjerna, vilka förutsatte icke överlåtelse
med äganderätt utan upplåtelse med nyttjanderätt, har markkommissionen
icke ansett sig böra i detta sammanhang gå in på frågan huruvida en
överlåtelse i stället borde ske med äganderätt, detta så mycket mindre som i
sådant fall fordrats utredningar, vilka gjort det omöjligt att medhinna framläggande
av förslag i ämnet till den av departementschefen önskade tidpunkten.
Emellertid förutser markkommissionen, att under dess fortsatta ar
bete av annan anledning kan aktualiseras fråga örn överlåtelse med äganderätt
från den ene kontrahenten till den andre av de områden, som äro före -

15

mål för nu ifrågavarande överenskommelse. Det ligger i sakens natur att
denna överenskommelse icke utgör något som helst rättsligt hinder för en
sådan överlåtelse.

Rörande de särskilda bestämmelserna i avtalsförslaget vill kommissionen
anföra följande.

Kap. I. Örn kronans nyttjanderätt till Bromma flygplats.

§ I För

bestämmande av omfattningen av det område, som skall upplåtas till
kronan för flygplatsen, ävensom för fastställande av de byggnader, andra anläggningar
och inventarier, som kronan skall övertaga, har kommissionen låtit
företaga särskild utredning. Denna har verkställts av byråchefen Fredrik
Adilz samt ingenjörerna Jan .Wessel och B. Hellman ävensom intendenten
T. Ljungberger och sekreteraren J. H. Martin, på markkommissionens begäran
om utredningsmän utsedda, de tre förstnämnda av luftfartsstyrelsen och de
båda senare av Stockholms stads representanter i markkommissionen.

Yad flygplatsområdet med angränsande mark beträffar har, på sätt i paragrafen
angivits, däröver upprättats en vid avtalet fogad karta, betecknad Pl. I.
Denna karta bifogas avtalet i två olika skalor. Skälet härtill är följande. Avtalet
hänvisar till kartan i ett flertal olika hänseenden. Vissa av dessa
hänvisningar ha nödvändiggjort tämligen detaljerade anteckningar på
karta i skalan 1:4000, vilken karta måst uppdelas i sex blad. Emellertid
har karta i denna jämförelsevis stora skola icke ansetts erforderlig över
hela det av avtalet berörda markområdet. Av denna grund bilägges en
fullständig översiktskarta i skalan 1 : 10000. Kartmaterialet sammanfattas i
avtalet under beteckningen Pl. I. Kommissionen vill tillägga, att Pl. I tillkommit
under samarbete mellan luftfartsstyrelsen och stadens stadsplanekontor,
vilket jämväl framgår av de därå gjorda underskrifterna.

Kartan Pl. I utvisar inom korsprickad linje de områden, som äro ställda
under Stockholms stads flyghamnsstyrelses förvaltning och alltså äro att räkna
till Bromma flygplats. Därvid har emellertid dels undantagits ett område,
enligt stadens uppgift omfattande cirka 69,000 kvm, vilket enligt utredningsmännens
sammanstämmande mening icke erfordras för flygplatsen även i
händelse av dennas utvidgning och som därför ansetts icke böra ingå i upplåtelsen,
dels och tillagts två områden. Det ena av dessa, beläget vid kvarteret
Sladdlampan och enligt stadens uppgift omfattande cirka 20,000 kvm, måste
för tillgodoseende av trafiksäkerheten omedelbart tagas i anspråk för flygplatsen.
Det andra tillagda området utgöres av ett till Bällstalunds folkskola
hörande område. Frågan huru med folkskolans byggnader och område skall
förhållas är reglerad i § 10 mom. 4.

Därest flygplatsen nedlägges, har upplåtelsen föreslagits skola upphöra
senast den 1 oktober, som infaller närmast efter det sex månader förflutit från

16

nedläggandet. Orsaken härtill är att söka främst däri att skäligt rådrum ansetts
böra beredas för den anställda personalens förflyttning till annan tjänstgöring.
Därjämte är att beakta, att den ekonomiska avveckling, varom förslagets
§ 6 handlar, även tager sin tid.

De anläggningar och inventarier av skilda slag, som erfordras för verksamheten
vid flygplatsen, äro ofta utsatta för stark förslitning och bliva även
av andra skäl snart föråldrade. Kronan, som genom bestämmelserna i förslagets
§4 fått fria händer att bebygga flygplatsen för luftfartens behov,
torde få räkna med att efter hand ombygga eller utbyta åtskilliga av de nu
befintliga byggnaderna och anläggningarna med inventarier. Det har därför
synts mest naturligt att kronan även erhåller äganderätten till dessa byggnader
och anläggningar med tillhörande inventarier med skyldighet dock för
kronan att på sätt och under villkor, som närmare angivas i § 6, vid upplåtelsens
upphörande återställa byggnaderna till staden. För fullständighetens
skull må här påpekas, att jämväl en staden tillhörig byggnad, avsedd till bostad
åt en fårherde, skall ingå i upplåtelsen, även örn denna byggnad icke är
direkt erforderlig för verksamheten vid flygplatsen.

I anledning av sista stycket i denna paragraf vill kommissionen anföra.
Enligt de förut omnämnda preliminära grunderna var avsikten att staden
skulle svara för sin återstående låneskuld. Bestämmelse härom har intagits
i detta stycke. Skulden har beräknats till omkring 4 miljoner kronor.

Såsom inledningsvis anmärkts har tidigare förhandlats mellan kronan och
staden örn kronans övertagande av flygplatsen. Under det sådana förhandlingar
under 1945 pågingo, blev det för mottagande av då nyligen beslutad
amerikansk lufttrafik nödvändigt att anordna dels ytterligare lokaler för flygledning
och radiotjänst, dels ock en provisorisk ankomsthall vid sidan av den
redan befintliga expeditionsbyggnaden. De härför erforderliga byggnadsåtgärderna
företogos, efter framställning under hand från regeringen, av staden
för en kostnad av 200,000 kronor. Staden hade därvid anledning förutsätta
att, örn överenskommelse angående flygplatsens överlåtande på kronan komme
till stånd, nämnda kostnad skulle i mellanhavandet mellan parterna räknas staden
till godo. Oaktat de då förda förhandlingarna icke ledde till åsyftat resultat,
har det ansetts riktigt att staden nu, då kronan skall övertaga förvaltningen
av flygplatsen, erhåller gottgörelse för ifrågavarande kostnad. Hänsyn
har härvid tagits även till att kronan enligt femte stycket i förevarande
paragraf erhåller äganderätt till de uppförda byggnaderna och att dessa äro
och framdeles torde komma att vara uthyrda samt således lämna avkastning.

§ 2.

Bestämmelserna i denna paragraf hänföra sig till flygplatsens användning i
befintligt skick. De i paragrafens tredje stycke meddelade bestämmelserna avse
emellertid att i stadsplanehänseende säkerställa att flygplanens start och
landning icke skola behöva hindras av olämplig bebyggelse i flygplatsens
närhet jämväl vid en eventuell utvidgning av flygplatsen.

17

Enligt de preliminära grunderna skulle staden icke bära några vidare kostnader
i samband med flygplatsens upplåtande. Det i tredje stycket av staden
gjorda åtagandet avser alltså icke någon förpliktelse för staden att själv
vidkännas ekonomiskt intrång eller att svara för sådant intrång gentemot
utomstående utan reglerar blott stadens skyldighet att vidtaga de på
en kommun ankommande administrativa åtgärder, som erfordras för de av
kronan önskade ändringarna i stadsplanen m. m., givetvis inskränkta till inflygningsområdet.
Uppkommer däremot fråga örn utvidgning av flygplatsen,
äro stadens representanter för sin del beredda att tillstyrka, att staden även
ekonomiskt medverkar härtill. Till denna fråga återkommer markkommissionen
nedan under kap. III.

Bestämmelsen örn rätt att utanför flygplatsen anlägga radio- och andra signalanordningar
motsvaras av enahanda bestämmelse i avtal mellan kronan och
Umeå stad angående anläggande av flygplats vid Umeå.

Fråga är örn införlivning med Stockholms stad av vissa flygplatsen närbelägna
områden. Givet är att örn sådan införlivning kommer till stånd, stadens
i denna paragraf gjorda åtaganden böra efter införlivningen gälla även
sådana områden.

§ 3.

De till Aktiebolaget Aerotransport med tomträtt gjorda upplåtelserna avse
dels cirka 12,000 kvm mark för en verkstads- och hangarbyggnad (avtalet den
2 och den 4 maj 1942) och dels cirka 14,500 kvm mark för en hangarbyggnad,
inrymmande en flygplanhall samt verkstads-, lager- och kontorslokaler m. m!
(avtalet den 19 september 1944). Avgälden utgör för det förra området 12,000
kronor och för det senare 14,500 kronor, allt för år räknat, men kan efter
halva upplåtelsetidens utgång i vad angår sistnämnda område något höjas.
Upplåtelsetiden är i båda fallen 60 år.

Å ömse sidor har man varit ense örn att kronan skall äga uppbära tomträttsavgälderna
ävensom i övrigt inträda i stadens rättigheter på grund av
tomträttsavtalen. Då upplåtelsen av flygplatsen går till ända redan innan
tomträtterna upphöra, synes det icke sannolikt, att stadens skyldigheter såsom
markägare komma att gentemot tomträttshavaren utlösa några ekonomiska
förpliktelser. Detta skulle enligt tomträttsavtalen kunna ske huvudsakligen
endast för det fall att tomträttshavaren påkallar tomträttens upphörande
redan före avtalstidens utgång, i vilket fall markägaren under vissa
förutsättningar har skyldighet inlösa tomträttshavaren tillhöriga byggnader.
Då frågan huruvida ett dylikt krav på tomträttens avvecklande i förtid överhuvudtaget
kan uppkomma på det närmaste sammanhänger med det sätt,
varpå kronan sköter flygplatsen, och då kronan under sitt innehav av denna
disponerar över alla därå befintliga byggnader, som icke tillhöra annan än
parterna, ligger i sakens natur att, för den mindre sannolika händelse att en
dylik inlösen skulle ifrågakomma, kronan också bör inträda i stadens förpliktelser.
Åt detta självklara förhållande har i kontraktet givits uttryck

Bihang till riksdagens protokoll, 1946. t sami. Nr 378. (Bilaga.) sm ic, 2

18

genom bestämmelsen att kronan övertager stadens rättigheter och skyldigheter
på grund av avtalen.

Enligt gällande lag torde nya tomträttsavtal rörande mark inom flygplatsen
icke kunna träffas utan att staden i egenskap av fastighetsägare inträder
såsom avtalsslutande part. Det bör emellertid finnas möjlighet att, örn så
finnes lämpligt, även under det flygplatsen är upplåten till kronan, åstadkomma
tomträttsupplåtelser å flygplatsen, varvid kronan skall kunna tillgodoräkna
sig de markägaren tillkommande rättigheterna. För ett sådant
avtal förutsättes givetvis, att enighet råder mellan kronan och Stockholms,
stad. Skulle sådan enighet mot förmodan icke kunna uppnås, men kronan
finna en upplåtelse nödvändig, har kronan i stället att begagna sig av den i
§ 4 omförmälda möjligheten till annan nyttjanderättsupplåtelse för den tidv
som kronans nyttjanderätt till flygplatsen varar.

Det i paragrafens tredje stycke av staden gjorda åtagandet fordrar ingen
särskild motivering.

§ 4-

De tre första styckena i denna paragraf synas icke kräva någon närmare
motivering.

Vad paragrafens sista stycke beträffar vill kommissionen erinra, att det
enligt gällande författningar åligger stad att hålla tullkammare. I de preliminära
grunderna förutsättes emellertid — i anslutning till vad som avtalats
rörande vissa andra flygplatser i landet —• uttryckligen att Stockholms stads
skyldighet att hålla lokaler för tull ävensom för polis och flygsäkerhetsorgan
skall övergå på kronan. I samband härmed bör erinras därom att staden genom
förbindelse den 23 april 1936 förbundit sig att tillhandahålla lokaler m. m.
för en av kronan då tillämnad radioanläggning för Bromma flygplats samt
genom förbindelse den 29 augusti 1939 åtagit sig att under förbehåll att flygplatsen
dreves i kommunal regi åt flygledningen vid Bromma flygplats tillhandahålla
erforderliga lokaler m. m. Från sistnämnda åtagande är staden
befriad i och med att kronan övertagit driften av flygplatsen. Med de överenskomna
grundlinjerna överensstämmer bäst att staden vid kronans övertagande
av flygplatsen även befrias från sitt åtagande enligt förbindelsen
den 23 april 1936. Åt stadens befrielse från sina förpliktelser såväl enligt
grundlinjerna som enligt nu angivna eller eljest eventuellt föreliggande, därmed
jämförliga förbindelser har avsetts att giva uttryck genom den i paragrafens
sista stycke upptagna bestämmelsen.

§5.

Stadens vid Bromma flygplats tjänstgörande personal utgöres av dels
tjänstemän, därav en — flygplatschefen Bertil Florman —- är extra ordinarie
och de övriga extra tjänstemän vid flygplatsen, dels ock personer, som anställts
i enlighet med kollektivavtal.

Första momentet i denna paragraf avhandlar de villkor, under vilka
tjänstemännen skola äga rätt att övergå i kronans tjänst. Därvid skall gälla,

19

att person, som övergår i kronans tjänst, ej underkastas minskning i de löneförmåner,
rörligt tillägg inberäknat, han vid övergången åtnjuter hos staden.
Det har icke varit möjligt för kommissionen att överblicka i vad mån personalens
inplacering i löneklass enligt de normer kronan vanligen tillämpar
för tjänster av motsvarande slag kommer att medföra ändring i personalens
nuvarande löneförmåner. Kommissionen har emellertid utgått från att
tjänsteman, som genom inplacering i statlig löneklass skulle få sämre löneförmåner
än han vid övergången åtnjuter i stadens tjänst, skall erhålla personlig
lönefyllnad till belopp, som motsvarar försämringen och som således
kommer att minskas efter hand som uppfattning till högre löneklass äger
rum eller förbättring i löneförhållandena eljest inträder.

^ygP^schefen Bertil Florman, vilken i sin tjänst vid flygplatsen är berättigad
till pension, har vid övergång till statstjänst av billighetsskäl tillförsäkrats
att i pensionshänseende erhålla samma ställning som han skulle
haft, därest han kvarstått i stadens tjänst i vid övergången innehavd löneställning.
Bestämmelser härom ha meddelats i andra stycket i första momentet.

I andra momentet avhandlas den övriga personalens rätt att övergå i statstjänst.
Även denna personal förbinder sig kronan att mottaga vid övertagandet
av flygplatsen. Stadens representanter ha funnit angeläget, att denna
personal såvitt möjligt tillförsäkras samma förmåner som i stadens tjänst.
Enighet har uppnåtts örn att kronan skall under nu gällande kollektivavtals
giltighetstid svara för stadens förpliktelser enligt kollektivavtalet.

§6.

I denna paragraf givas bestämmelser för reglering av vissa ekonomiska
förhållanden, då kronans nyttjanderätt till flygplatsen upphör.

Av de byggnader, som kronan enligt bestämmelse i § 1 övertager, äro
några nyuppförda. Det kan antagas att dessa byggnader komma att äga bestånd
under åtskilliga år. För den händelse flygplatsen skulle nedläggas och
nyttjanderätten till flygplatsen förty upphöra innan dessa byggnader äro uttjänta,
skulle, örn annat ej utsädes, de ersättningsregler, kommissionen i
övrigt föreslagit, medföra att staden skulle kunna få betala för att återfå byggnaderna.
För att undvika ett sådant resultat, vilket uppenbarligen icke är
skäligt, har införts bestämmelsen i punkt 1.

Stadgandet i punkt 2 har på begäran av stadens representanter i kommissionen
införts i syfte att förhindra att kronan genom att kort före nyttjanderättstidens
utgång investera betydande kapital skulle kunna för staden försvåra
återförvärv av flygplatsen. Stadgandet innebär bland annat att kronan,
om kronan finner sig böra nedlägga verksamheten vid flygplatsen före 50-årstidens
utgång, icke är berättigad till ersättning för byggnader och dylikt, som
utan stadens medgivande uppförts under de senaste tio åren före nyttjanderättens
upphörande. Kan flygplatsens nedläggande förutses, böra ju dyrbara

20

anläggningar icke kort därförut verkställas. Kan återigen nedläggandet ej
förutses, när en byggnadsfråga är aktuell, och finnes anledning då antaga, att
den ifrågasatta nybyggnaden beböves, lär det kunna antagas att någon meningsskiljaktighet
mellan kontrahenterna icke uppstår örn byggnadernas uppförande.

Punkt 3 innehåller huvudbestämmelser om stadens ersättningsskyldighet.
Man har vid bestämmande av avskrivningstiden stannat vid den längsta tid
av 30 år, på vilken kommuner nu medgivas rätt att upptaga amorteringslån.
Med hänsyn särskilt till verksamhetens natur kunde göras gällande, att t. ex.
byggnader borde avskrivas på väsentligt kortare tid. Å andra sidan finnas
andra anläggningskostnader, där en längre amorteringstid kunde vara motiverad.
På grund av bland annat önskvärdheten av enkla och enhetliga normer
har den ovan angivna tiden av 30 år blivit vald. Avskrivningsregeln har
av praktiska skäl hänförts icke till kapitalkostnaderna för de särskilda anläggningarna
utan i stället till de under varje budgetår gjorda kapitalutläggen.
Beloppet av den ersättning, som staden har att utgiva, har maximerats till vad
som återstår oavskrivet vid nyttjanderättens upphörande. Ytterligare en maximeringsregel
har införts. Staden skall nämligen under inga förhållanden behöva
betala mera än som motsvarar den ekonomiska nytta, staden kan vid
flygplatsens fortsatta användning för det ena eller andra ändamålet — fortsatt
flygverksamhet, exploatering för bostadsbebyggelse eller dylikt — lia
av anläggningarna i deras skick vid övertagandet.

Kap. II. Örn stadens nyttjanderätt till Ladugårdsgärde.

§ 7.

I de preliminära grunderna räknade man med att Ladugårdsgärdesheden
skulle ha en areal av i runt tal 1 miljon kvm.

Av byggnadsstyrelsen verkställda undersökningar av kronans behov av
markreservationer för framtida offentliga byggnader m. m. ha givit vid handen,
att vissa arealer av Ladugårdsgärde, vilka antingen redan ingå i stadsplan
eller ock disponeras såsom fria områden omkring militära byggnader,
icke kunna inbegripas i upplåtelsen. I övrigt har kommissionen strävat eftei
att giva det upplåtna området en med hänsyn till naturförhållandena lämplig
avgränsning. I enlighet härmed har ansetts, att upplåtelsen bör omfatta, förutom
själva heden, delar av de Ladugårdsgärde i norr och öster omgivande
skogbevuxna bergspartierna, eller således delar av Kampementsbacken och
Drottningberget med Borgen. Källhagsområdet söder örn Ladugårdsgärde har
redan enligt avtal den 18 och den 28 mars 1936 upplåtits till staden utan avgäld
till den 30 september 1948. Området bör enligt stadens tidigare önskemål inräknas
i den nu föreslagna upplåtelsen. I Källhagsområdets östra del avses friområdets
gräns följa Sjöfartsmuseets terrass. Med iakttagande av vad sålunda

21

anförts har den mark, som enligt kommissionens förslag skall upplåtas till
staden, utmärkts på en vid förslaget fogad karta, betecknad Pl. II, vilken utarbetats
av stadens stadsplanekontor samt arkitekten Cyrillus Johansson i
Stockholm, av kommissionen anlitad såsom utredningsman för upprättande
av dispositionsplan över Norra Djurgården. Friområdet kommer att omfatta
i runt tal 960,000 kvm.

Kommissionen vill påpeka, att upplåtelsen i själva verket avser två områden.
Enligt fastställd stadsplan korsas nämligen Ladugårdsgärde i huvudsakligen
nordsydlig riktning av en gata, Gärdesgatan, och marken i denna
gata tillhör staden. Upplåtelsen avser två områden å ömse sidor örn gatan.
Då gatan ännu icke utlagts på marken, framstå de upplåtna områdena jämte
gatan såsom ett sammanhängande område på marken, varför för enkelhetens
skulle här talas örn ett enda friområde. Till frågan om eventuell ändring av
gatans sträckning återkommer kommissionen nedan vid § 8.

I anledning av det sätt, varpå friområdet begränsats vid de militära förvaltningsbyggnaderna
å Fågelberget, ha kronans representanter i kommissionen
framhållit, att av militära skäl områdets gräns icke kunnat förläggas
närmare nämnda byggnader än som skett, att det vore antagligt att marken
mellan friområdet och nämnda byggnader komme att lämnas i huvudsak obefyyS&d
samt att marken omkring byggnaderna komme att vara oinhägnad,
därest annat icke av militära skäl bleve nödvändigt. Härigenom komme det
fria området i själva verket att icke obetydligt utvidgas.

De kronan tillhöriga byggnader och anläggningar, som skola upplåtas till
staden, torde icke behöva uppräknas, särskilt som det torde få förutsättas att
de komma att förtecknas och beskrivas vid den syn, som enligt bestämmelse
i paragrafen skall hållas före den 1 juli 1947. Erinras må dock, att staden
under upplåtelsetiden skall nyttja och underhålla samtliga kronans byggnader
och anläggningar på området utom dem, som användas för militära ändamål.
Sådana byggnader skola, på sätt närmare framgår av övergångsbestämmelserna
i § 8, kvarbliva hos kronan. Sedan kronans i § 8 omhandlade rätt att begagna
dessa byggnader upphört, skola byggnader vid Borgen, som äro att anse såsom
byggnadsminnesmärken, överlämnas till staden, varemot övriga byggnader
och anläggningar skola av kronan på dess bekostnad bortföras. Bland''
de anläggningar, som staden övertager till nyttjande och underhåll, äro en
pumpstation för avloppsvatten vid Källhagen samt vissa byggnader i närheten
av Borgen, vilka förvaltas av djurgårdsförvaltningen och vilka de
senaste somrarna varit uthyrda till enskild person såsom sommarbostad.

Med avseende å dispositionsrätten till Ladugårdsgärde lämnas i det föreliggande
avtalsförslaget tämligen uttömmande bestämmelser. Möjligen bör
till ytterligare förklaring följande framhållas. Under förhandlingarna har
ifrågasatts att till ledning för bedömande av i vilka fall kungl. maj:ts samtycke
till byggnadsföretag eller anläggning erfordras hänvisa till bestämmel -

22

sema i 118 § 1 mom. byggnadsstadgan den 20 november 1931. Kungl, majda
samtycke skulle således icke behöva inhämtas till byggnadsföretag eller
anläggning, vartill byggnadsnämnd enligt nämnda bestämmelser kan giva
lov, oaktat företaget strider mot stadsplan m. m. Ehuru sådan hänvisning
icke ansetts böra ske, synas likväl bestämmelserna kunna giva viss ledning
vid bedömandet. I den mån dessa bestämmelser bliva föråldrade, torde ändamålet
med och storleken av byggnadsföretaget eller anläggningen träda i
förgrunden såsom bedömningsgrund. Parterna äro ense örn att huvudsyftet
med upplåtelsen av friområdet är att detta skall få behålla sin nuvarande
karaktär, att områdets säregna natur av öppen, gräsbevuxen hed, omgiven av
skogbevuxna kullar, icke skall förändras. Det inslag i stadsbilden, som området
nu utgör, skall i allt väsentligt bevaras för framtiden. Enighet råder
örn att åtgärder med området, som icke äro förenliga med detta syfte, icke få
förekomma, vare sig fråga är örn att uppföra byggnader, utföra andra anläggningar
eller företaga större ingrepp i vegetationen eller i terrängen. Erån
dessa utgångspunkter böra större byggnader såsom idrottshallar, permanenta
badanläggningar eller restauranger icke få uppföras på området utan kungl.
maj:ts samtycke. Däremot bör hinder icke möta mot att utan inhämtande av
sådant samtycke anordna musikpaviljonger, smärre konditorier eller kaffeserveringar
och dylikt. Kommissionen anser sig kunna räkna med att hithörande
frågor icke skola åstadkomma svårigheter i framtiden. Det finnes
icke anledning tro, att staden skall missbruka rätten att utan kungl. maj:ts
samtycke uppföra byggnader eller anläggningar på området.

Givet är att de kronan tillhöriga byggnader å det upplåtna området,
vilka staden under upplåtelsetiden skall övertaga -—- särskilt må nämnas anläggningarna
vid Källhagen och de byggnader vid Borgen, vilka äro att anse
såsom byggnadsminnesmärken — få av staden nyttjas för syften, som äro
förenliga med upplåtelsens ändamål.

Till förklaring av paragrafens femte stycke må anmärkas, att Stockholms
stad icke bör vara förhindrad att tillfälligt för någon högtidlighet upplåta viss
del av området mot avgift, exempelvis till sådana välgörande företag såsom
Barnens dag, Rädda barnen, Röda korset och dylikt. En mera omfattande
upplåtelse, såsom exempelvis för utställning, inbegripes däremot icke under
bestämmelsen i detta stycke utan bör i dylikt fall kronans samtycke inhämtas

I anslutning till sjätte stycket i denna paragraf må framhållas, att kronan
låtit nedlägga två huvudavloppsledningar, som delvis sträcka sig över det
upplåtna området. Den skedda upplåtelsen bör givetvis icke utgöra hinder
för kronan vare sig att på området nedlägga ytterligare avloppsledningar
eller att utföra anslutningar till befintliga avloppsledningar eller blivande
sådana, allt i den mån så erfordras i samband med eventuell framtida exploatering
av kringliggande mark.

Kommissionen vill ytterligare framhålla, att framdeles av skilda orsaker,
bland annat exploatering av mark i närheten av det upplåtna området, kan
bliva erforderligt att mindre delar av området, belägna vid dettas yttergränser,

23

disponeras för vägändamål. Detta bör kunna ske utan kostnad för kronan.
För närvarande låter sig icke bedöma om och i vad män ett sådant disponerande
av mark inom området kan bliva behövligt. Kommissionen vill dock
såsom exempel på vägarbeten, som kunna bliva aktuella, nämna breddning
av Kavallerivägen och vissa delar av Sandhamnsgatan samt anläggande av ny
väg för Valhallavägens anslutning till Kavallerivägen. Kommissionen har icke
ansett erforderligt att i avtalsförslaget intaga bestämmelser i nu berörda hänseende.

Slutligen har kommissionen velat fästa uppmärksamheten på att Ladugårdsgärde
för närvarande begagnas för övningsändamål av det frivilliga befälsutbildningsväsendet
och hemvärnet. Det ligger uppenbarligen i stadens intresse
att denna icke minst för kommunen viktiga verksamhet ej hindras av brist
på lämplig övningsterräng. Det torde därför få förutsättas att staden, örn det
skulle visa sig icke vara möjligt att framdeles låta Ladugårdsgärde brukas
för sådana övningar, i stället anvisar annat lämpligt utrymme för ändamålet.
Ej heller härom ha särskilda bestämmelser i avtalsförslaget ansetts erforderliga.

§ 8.

Under en kortare övergångstid, innan ännu Stockholms luftvärnsregemente
flyttats, kan Ladugårdsgärde icke utan inskränkning ställas till stadens förfogande,
varjämte även i övrigt på det upplåtna området finnas byggnader
och anläggningar, från vilka kronan icke nu kan avstå. På grund härav ha
vissa övergångsbestämmelser införts i § 8. Dessa ha redan ovan under § 7
något berörts. Tilläggas må, att de områden och anläggningar, som disponeras
av Stockholms luftvärnsregemente, kunna frigöras så snart regementet
förflyttats från Stockholm, vilket, såvitt nu kan bedömas, kommer att ske
före utgången av 1948, samt att byggnader och anläggningar vid Borgen, som
nu disponeras för försvaret, kunna avstås först då andra lokaler kunna ställas
till förfogande. Då detta eventuellt icke kan ske på annat sätt än genom nybyggnad
och med hänsyn till rådande brist på byggnadsmateriel m. m. har
fristen ansetts böra utsträckas till och med 1950. Givet är att kronan bör
låta sig angeläget vara att utan onödigt dröjsmål ställa det upplåtna området
till stadens oinskränkta disposition. Av särskild vikt är att den gamla
bebyggelsen på Borgen tidigast möjligt frigöres och överlämnas till staden.
Skulle de beräknade tidsfristerna visa sig otillräckliga, torde förhandlingar
om erforderlig förlängning få upptagas av parterna.

Vidare är att erinra, att upplåtelser redan skett av dels den s. k. Röda
stugan eller Källhagens värdshus för tiden till den 1 januari 1951 och dels
Allstadion för tiden till och med den 30 september 1955 mot en årlig avgäld
av för Röda stugan 8,200 kronor för år och för Allstadion 6,000 kronor för år.
Det är naturligt att dessa upplåtelser måste av staden respekteras. Bestämmelser
härom ha intagits i förevarande paragraf. I analogi med vad som för
motsvarande fall stadgats för Bromma flygplats har inryckts bestämmelse

24

därom att staden, som måste finna sig i begränsning av sin nyttjanderätt,
skall under tid, som dessa upplåtelser vara, också uppbära de för desamma
fastställda avgälderna. Parterna lia varit ense örn att Allstadion icke bör kvarstå
längre än nödvändigt. På grund bärav bär i avtalsförslaget bestämts, att
upplåtelsen av Allstadion icke må förlängas och att byggnaderna skola av
staden bortföras efter upplåtelsens upphörande.

Rörande upplåtelsen av Källhagens värdshus ha kronans representanter
— med framhållande att nyttjanderättshavaren nödgats iståndsätta och förbättra
till värdshuset hörande, kronan tillhöriga byggnader m. m. för avsevärda
kostnader samt att kronan beaktat detta vid avgäldens bestämmande
och vid bedömande av framställningar örn förlängning av upplåtelsetiden —
hemställt, att staden ville visa nyttjanderättshavaren motsvarande hänsyn.

I detta sammanhang vill kommissionen slutligen erinra, att Ladugårdsgärdes
upplåtande såsom friområde kan aktualisera frågan örn en omläggning
av den nuvarande Gärdesgatan, vilken såsom förut nämnts är intagen i
gällande stadsplan. Denna fråga har emellertid kommissionen icke funnit anledning
att nu behandla. Enligt kommissionens mening kan frågan utan olägenhet
lösas senare i samband med kommissionens fortsatta förhandlingar angående
stadsplaner för Ladugårdsgärde omgivande mark.

Kap. III. Överenskommelse rörande utbyggnad
av Bromma flygplats.

§§ 9 och 10.

Allmän motivering.

Vid de förhandlingar, som förts inom markkommissionen angående kronans
övertagande av Bromma flygplats, har man förutsett att kronan skulle
vidare utbygga flygplatsen.

Under markkommissionens förhandlingar har luftfartsstyrelsen härom
meddelat följande. Enligt internationell terminologi indelades de större
flygplatserna i tre klasser, betecknade A, B och C, vilka skilde sig från varandra
såväl i fråga örn rullningsbanornas längd och bärighet som ock vad beträffade
större eller mindre hinderfrihet för inflygning i rullningsbanornas
förlängning sålunda, att vid flygplats av högre klass fordrades möjlighet till
flackare inflygningsbana. — Vad anginge Bromma flygplats vore densamma
för närvarande närmast jämförlig med en flygplats av klass C, ehuru den ej
uppfyllde alla anspråk på en dylik flygplats. Man förutsåge att, sedan flygplatsen
övertagits av kronan, det kunde bliva nödvändigt att utbygga densamma.
Anspråken på en flygplats av klass B vore bland annat, att rullningsbanor
skulle finnas till erforderligt antal för olika vindriktningar, att längsta
stråket skulle ha en längd av minst 2,270 m och en bredd av minst 300 m samt
tillhörande bana en längd av minst 2,150 m och en bredd av minst 75 m, att

25

in- och utflygning vid denna bana skulle kunna ske hinderfritt i lutningen
1 : 50 (inflygningsvinkel), att närmast mindre stråk skulle hålla i längd minst
1,920 m och i bredd minst 210 m samt tillhörande bana hålla i längd minst
1,800 m och i bredd minst 60 m, att det i storlek tredje stråket skulle vara
minst 1,620 m långt med en bana av minst 1,500 m längd, varjämte bredden
på stråk och bana skulle vara densamma som i nästföregående fall, att andra
banor än den ovan förstnämnda skulle ha en inflygningsvinkel av minst 1 : 45,
samt att banornas hållfasthet skulle medgiva landning och start av flygplan
med en vikt av upp till 90 ton. För att möjliggöra dessa och andra förbättringar
erfordrades bland annat, dels att ytterligare viss mark tillädes flygplatsen
för förlängning och breddning av banor och stråk, i samband varmed
ett antal innehavare av koloniträdgårdslotter måste uppsägas från sina rättigheter,
dels att bestämmelser infördes, varigenom höjden på bebyggelsen i
rullningsbanornas förlängning begränsades, dels att vissa nu befintliga hinder
i banornas förlängning bleve på lämpligt sätt hindermarkerade, dels att
vissa bergspartier, som nu hade sådan höjd att de hindrade inflygning, eventuellt
måste bortsprängas, dels att ett par redan uppförda byggnader måste
minskas till höjden, dels att Bällstavägen och Spångavägen förflyttades till
andra sträckningar respektive sänktes, dels att två högspänningsledningar på
sammanlagt tre ställen förlädes till andra sträckningar eller eljest ändrades
och dels att vissa förstärkningsarbeten utfördes på rullningsbanorna.

Vid förhandlingarna inom markkommissionen har framhållits, att det vore
till fördel att flygplatsen utvidgades och förbättrades i nu angiven riktning,
och stadens representanter ha redan från början förklarat sig villiga förorda
att staden i viss mån skulle medverka härtill, ehuru flygplatsen övertagits av
kronan. Vid förhandlingarna rådde redan från början i huvudsak enighet
örn att kronan skulle dels bekosta alla direkta arbeten för rullningsbanornas
utvidgning och förstärkning, för förlängning och breddning av stråken samt
för erforderlig bortsprängning av olika hinder liksom ock för flygplatsens
förseende med erforderliga stationsbyggnader och dylikt, dels ock svara för
den ersättning, som genom minskad byggnadsrätt eller av andra skäl kunde
komma att utgå till tredje man, under det att staden skulle ställa till förfogande
erforderlig mark för flygplatsens utvidgning, medgiva erforderliga
sprängningsarbeten på stadens mark även utanför flygplatsen ävensom att
hindermarkering i nödig utsträckning finge ske på mark, som staden disponerade,
allt utan skyldighet för kronan att härför utgiva ersättning, varjämte
staden skulle -— på sätt stadgats i § 2, tredje stycket — lämna administrativ
medverkan till de stadsplaneändringar m. m., som erfordrades för erhållande
av lämpliga inflygningsvinklar.

Däremot har under förhandlingarna till en början rått meningsskiljaktighet,
örn staden skulle utan rätt till ersättning av kronan vidkännas värdeminskning
eller intrång å stadens mark eller byggnader, som bleve en följd av byggnadsrättens
begränsning, samt huru kostnaderna för erforderliga omläggningar
av vägar och högspänningsledningar skulle fördelas.

26

Här må anmärkas, att kronans representanter framhållit, att enligt uppgift
från luftfartsstyrelsen kraven på ökad hinderfrihet för närvarande beräknades
icke medföra andra ingrepp i befintlig bebyggelse än i huvudsak sänkning av
höjden på två byggnader.

Vid förhandlingarna har vidare särskild uppmärksamhet ägnats frågan
huruvida kronan borde åtaga sig att icke uttaga högre avgifter för begagnande
av Bromma flygplats än för andra flygplatser i landet av motsvarande slag.
Bestämmelse av dylik innebörd hade intagits exempelvis i avtal örn kronans
övertagande av Torslanda flygplats vid Göteborg. Däremot hade någon sådan
bestämmelse icke införts i avtal mellan kronan och Umeå stad örn flygplats
vid Umeå. Stadens representanter i markkommissionen ha under förhandlingarna
hävdat, att det för staden vore angeläget vinna garantier mot att
den trafik, som önskade begagna Bromma flygplats och kunde där mottagas,
icke genom ogynnsam taxesättning föranleddes att i stället begagna andra
flygplatser. Kronans representanter återigen ha framhållit, att kronan numera
icke ansåge sig kunna göra någon utfästelse örn en fullständig enhetlighet
i taxesättningen, vilket framginge av avtalet örn flygplatsen vid Umeå; att
det icke funnes någon saklig anledning till att den trafik, som vid ett rationellt
ordnande av flygtrafiken på Stockholm lämpligen kunde mottagas vid
Bromma, skulle hänvisas till andra, mera avlägsna flygplatser, samt att Stockholms
stad — i motsats mot vad fallet vore vid andra liknande upplåtelser
— genom nyttjanderätten till Ladugårdsgärde finge ett avsevärt vederlag för
upplåtandet av flygplatsen i befintligt skick. Härtill komme att å kronan
folie den ojämförligt största delen av kostnaderna för flygplatsens utvidgning.

Börande bedömningen av de stadsplane- och ersättningsfrågor, som sammanhänga
med reglering av bebyggelsen kring civila flygplatser, vill kommissionen
hänvisa till 1942 års stadsplaneutrednings den 22 maj 1945 avgivna
betänkande med förslag till byggnadslag m. m. (statens off. utredn. 15/1945,
sid. 248 o. f).

Efter överläggningar ha markkommissionens ledamöter enat sig örn att
staden skulle åtaga sig vissa kostnader för flygplatsens utvidgning och förbättring
men att, därest den avsedda utvidgningen och förbättringen icke komme
till stånd inom vissa närmare angivna tider, stadens åtaganden skulle vara
förfallna och kronan skyldig gottgöra staden dess berörda kostnader. Parterna
hava varit ense därom att, därest staden härvid genom ändring av stadsplanen
kan medverka till att minska eller förebygga skada, staden skall för sin del
vara villig lämna dylik medverkan.

Staden skulle åtaga sig — förutom förpliktelser, varom partsrepresentanterna
redan från början varit eniga och vilka hänföra sig såväl till den befintliga
rullningsbanan i riktningen 13-31 som till projekterade banor i riktningarna
1-19 och 7-25 — att lämna viss ytterligare medverkan till de banor,
som enligt parternas mening i första hand borde tillgodoses, nämligen banorna
13-31 och 1-19. Denna medverkan skulle bestå i att staden dels själv vid -

27

kändes värdeminskning eller annan skada å stadens mark, som bleve en följd
av minskad byggnadsrätt; dels ombesörjde omläggning av Bällstavägen till av
kronan godkänd sträckning, därvid kronan dock skulle deltaga med halva kostnaden;
dels ock ensam bekostade ändrad sträckning av högspänningsledningen
Solvalla—Bergshamra. Med hänsyn till att sistnämnda båda banor, därest de
ifrågavarande arbetena komma till utförande, äro avsedda att utbyggas efter
hand under loppet av avsevärd tid, skulle emellertid stadens medverkan lämnas
särskilt för varje bana.

Beträffande banan i riktningen 7—-25 vill kommissionen tillägga följande.
Av upplysningar, som luftfartsstyrelsen lämnat, har framgått att denna bana,
örn den kommer till utförande, i varje fall icke kan väntas bli aktuell förrän
efter avsevärd tid. Stadens representanter ha likväl ansett sig kunna tillstyrka,
att staden nu åtager sig att medverka till denna bana dels i de hänseenden
varom, på sätt ovan anförts, enighet från början rått, dels ock såtillvida att
staden avstår från ersättning för den värdeminskning å stadens egen mark,
som kan bliva en följd av byggnadsreglerande bestämmelser i fråga örn denna
bana. Det bär ifrågasatts att i förevarande avtal reglera jämväl skyldigheten
att bekosta en för sagda bana nödvändig omläggning av stadens kraftledning
Solvalla—Skanstull. Emellertid har kommissionen med hänsyn bland annat
till rådande ovisshet huruvida banan kommer till utförande icke velat föreslå
annan bestämmelse härom än den som intagits i § 10 mom. 6.

I fråga örn det intresse, som staden kan äga i avseende å flygplatsens användning,
har kommissionen enats örn den bestämmelse, vilken införts såsom
mom. 7 i § 10.

Kommissionen vill, innan kommissionen härefter övergår till särskild motivering
av bestämmelserna i § 10, till slut framhålla, att de i avtalet upptagna
bestämmelserna örn stadens medverkan vid flygplatsens utbyggande äro avsedda
att vara uttömmande. Kronan skall således svara för alla i samband med
flygplatsens utvidgning uppkommande kostnader, vilka staden icke enligt uttryckligt
stadgande i avtalet skall bära.

Speciell motivering till § 10.

I mom. 2 är stadens befrielse från åtagen skyldighet att bära viss skada
och stadens rätt till skadestånd knuten till att utbyggandet av banan 13—31
icke påbörjats före den 1 januari 1949. I mom. 3 ha vissa, delvis samma påföljder
anslutits till bland annat tidpunkten för färdigställandet av nämnda
bana ävensom till färdigställandet av banan 1—19. Orsaken härtill är den,
att det av tekniska skäl icke låter sig göra att utbygga banan 13—31 till föreskriven
längd och hållfasthet förrän banan 1—19 blivit färdigställd. Det kan
beräknas att högst omkring fem år, räknade från sistnämnda tid, skola åtgå
för slutförande av arbetena på banan 13—31.

1 anslutning till mom. 3 under A vill kommissionen framhålla, att med
omläggningskostnad här avses alla de utgifter av skilda slag, som kunna upp -

28

komma för staden i samband med vägomläggningen. Det förutsattes allenast,
att staden utan att beräkna ersättning tillhandahåller egen mark i den utsträckning,
som erfordras för omläggningen. Den del av flygplatsen, som
behöver tagas i anspråk för vägomläggningen, beräknas till omkring 3,000
kvm. Kommissionen har utgått från att det bidrag, som kronan enligt detta
moment lämnar till vägomläggningen, icke skall inverka på stadens rätt att
i vederbörlig ordning erhålla statsbidrag till andra vägar.

Till bestämmelsen i mom. 3 under B må fogas den upplysningen, att staden,
även örn flygplatsens intressen icke varit berörda, skolat ombygga högspänningsledningen
på ifrågavarande sträcka samt att vad staden i förevarande
hänseende nu åtagit sig är att dels företaga ombyggnaden i en nordligare belägen
och längre plansträckning än eljest erfordrats och dels att svara för av
flygplatsens intressen föranledd kostnadsökning, beräknad till 175,000 kronor.

Kommissionen vill här omnämna att, såvitt kommissionen har sig bekant,
den kronan tillhöriga mark, som beröres av ifrågavarande omläggning, står
under förvaltning av arméns fortifikationsförvaltning.

Den i mom. 4 omförmälda skolan, Bällstalunds folkskola, är belägen inom
det till flygplats upplåtna området. Skolan är hinderlig för flygtrafiken, dock
icke i sådan grad att det ansetts påkallat att omedelbart flytta densamma.
Emellertid komma, sedan Bällstavägen omlagts, vägförbindelserna med skolan
att bliva otillfredsställande för de barn, för vilka skolan är avsedd.
Vidare inverkar den växande flygtrafiken menligt på verksamheten vid skolan.
På grund härav har överenskommits att kronan skall inlösa skolbyggnaderna
så snart Bällstavägen omlagts och den nuvarande vägen avlysts från trafik
samt staden skaffat nya skolbyggnader. Intill dess så sker, skall skolan med
ett tillhörande område jämte väg, allt å kartan Pl. I betecknat med snedstreckning,
få nyttjas av staden utan ersättning för skoländamål. Under tiden
må staden ej vidtaga tillbyggnader eller förbättringar å skolhusen. Kommissionen
har utgått från att överenskommelsen örn kronans skyldighet att inlösa
de nuvarande, utan något som helst statsbidrag uppförda skolbyggnaderna
icke skall inverka på stadens rätt att erhålla statsbidrag till uppförande
av nya skolbyggnader i stället för dem, som skola inlösas.

Parternas i mom. 6 lämnade ömsesidiga förbindelser, vilka avse att trygga
framtida utbyggnad av banan 7—25, innebära, att parterna underkasta sig
begränsningar i utövandet av rätten att bygga å den mark, som åtgår för
framdragande av ledningen i dess nya sträckning. Parterna äro givetvis oförhindrade
att, om anledning därtill skulle givas, framdeles förhandla örn
annan sträckning än den å Pl. I utmärkta.

Till bestämmelsen i mom. 7 vill kommissionen uttala, att det i regel tillkommer
stadsfullmäktige att avgiva yttrande i frågor, varom här är tal, dock
med rätt för stadsfullmäktige att åt särskilt utsedda representanter uppdraga
att avgiva yttrande i brådskande fall eller i spörsmål, som eljest äro av natur
att icke påkalla stadsfullmäktiges handläggning.

29

Kap. IY. Särskilda bestämmelser.

§ Il Bestämmelserna

i denna paragraf överensstämma med vad som i andra
liknande fall brukar överenskommas och torde icke erfordra närmare motivering.

§ 12.

Det nu föreliggande förslaget till avtal avser att reglera parternas samtliga
ömsesidiga rättigheter och skyldigheter beträffande såväl Bromma flygplats
som upplåten del av Ladugårdsgärde. I den mån äldre, mot avtalet stridande
bestämmelser finnas, böra desamma alltså under upplåtelsetiden icke gälla.
Huruvida någon utfästelse nu finnes, som i händelse av de upplåtna områdenas
återställande till markägaren kan av ena kontrahenten göras gällande
mot den andre, undandrager sig markkommissionens bedömande. Det har
synts kommissionen ändamålsenligast att så lösa frågan att, på sätt i paragrafen
angives, i densamma antydda skyldigheter eller utfästelser sättas ur
kraft under upplåtelsetiden, varefter vid dennas upphörande får övervägas i
vad mån någon bestämmelse eller något avtal då överhuvudtaget kan göras
gällande. Sannolikast synes vara, att de med hänsyn till sin natur då anses
hava förfallit.

Emellertid har kommissionen icke helt kunnat följa sin nu anförda mening.
Enligt särskilda förbindelser den 15 november 1933 och den 20 januari
1942 har staden, som erhållit visst bidrag av statsmedel för ordnandet och
utvidgandet av Bromma flygplats, gentemot kronan åtagit sig att hålla flygplatsen
öppen för flygtrafik enligt de bestämmelser och emot de avgifter, som
kunde varda av kungl, majit fastställda, varjämte i förbindelserna stadgats,
att staden skulle äga rätt att för annat ändamål använda flygplatsen, örn staden
antingen återbetalade de statsmedel, som staden kunde hava uppburit
för flygplatsens ordnande, eller iordningställde och tillhandahölle annat till
flygplats för Stockholm lämpligt område; och skulle staden likaledes vara berättigad
att för annat ändamål använda Bromma flygplats, i den mån denna
framdeles kunde visas vara för flygtrafiken obehövlig. — På begäran av stadens
representanter i kommissionen har i avtalsförslaget intagits bestämmelse,
att dessa båda förbindelser nu skola vara förfallna.

Vidare har kommissionen icke ansett sig kunna utan vidare förbigå 1928
års ladugårdsgärdesavtal och 1931 års avtal om Ladugårdsgärdes exploatering.
Båda dessa avtal äro tämligen svåröverskådliga. Kommissionen har icke
ansett sig ha anledning att i detta sammanhang undersöka vilka verkningar
det förevarande förslaget kan antagas få på 1928 och 1931 års avtal utan har
nöjt sig med en allmänt hållen bestämmelse i sista stycket av denna
paragraf, vilken bestämmelse avser jämväl ett senare träffat detaljavtal.

30

Ett särskilt skäl härtill har kommissionen haft däri, att hithörande frågor
torde få lösas av kommissionen under dess fortsatta förhandlingar, vilka
komma att avse bland annat stadsplaner för mark, som omgiver det nu upplåtna
friområdet.

§ 13.

Då kronan önskat få tillträda flygplatsen redan den 1 januari 1947, har i
denna paragraf intagits bestämmelse därom att, därest ena parten icke före
nämnda dag godkänt avtalet, detsamma icke är för den andre bindande.

Under förhandlingarna ha från luftfartsstyrelsens sida framställts vissa
önskemål, vilka markkommissionen ansett icke böra föranleda bestämmelser
i kontraktet men som kommissionen här vill redovisa. Sålunda har luftfartsstyrelsen
påyrkat, att en avdelning av stadens brandkår skulle förläggas inom
eller i omedelbar anslutning till flygplatsen. Stadens representanter ha emellertid,
under hänvisning till stadens synnerligen väl ordnade brandväsen, motsatt
sig speciella åtaganden för staden i fråga örn eldsläckning och dylikt.
Härvid ha stadens representanter upplyst, att enligt stadsfullmäktiges beslut
den 19 mars 1945 ny brandstation skall anläggas i flygplatsens omedelbara
grannskap norr örn Brommaplan. Med hänsyn jämväl därtill att frågan örn
kommunernas skyldighet med avseende å eldsläckning blivit av statsmakterna
helt nyligen reglerad genom brandlagen den 15 juli 1944 har kommissionen
icke ansett sig kunna tillstyrka, att Stockholms stad utöver vad lagen föreskriver
åtager sig några förpliktelser.

Luftfartsstyrelsen har vidare — med förmälan att i en inflygningssektor
funnes uppförd en Aktiebolaget Tönseth & Co. tillhörig byggnad, vilken hade
sådan höjd att den redan nu vore farlig för trafiksäkerheten, varför byggnaden
omedelbart måste delvis nedrivas — påyrkat, att staden måtte åtaga sig
att svara för kostnaderna härför. Stadens representanter ha icke kunnat tillstyrka
ett sådant åtagande. Då byggnadens höjd överensstämmer med höjdbestämmelserna
i gällande stadsplan, vilka bestämmelser utformats under
medverkan av det statliga organ, som haft tillsyn över flygsäkerheten, har
det ansetts riktigast att kronan svarar för de ekonomiska följderna av att
byggnadens höjd måste begränsas. Stadens representanter ha emellertid förklarat,
att staden torde vara beredd att i mån av tillgång mot ersättning -ställa
till förfogande mark för tillbyggnad till eller flyttning av bolagets anläggning,
varigenom ersättningen för intrånget å bolagets byggnad skulle kunna
nedbringas.

Luftfartsstyrelsen har slutligen som sin mening uttalat, att det med hänsyn
till flygteknikens vidare utveckling vore önskvärt att hålla möjlighet öppen
att å Ladugårdsgärde anlägga start- och landningsbana för helikopterplan.
Kommissionen har emellertid ansett, att en sådan anläggning skulle vara helt
oförenlig med Ladugårdsgärdes upplåtande såsom friområde, i följd varav
kommissionen funnit sig icke böra giva sitt stöd åt detta önskemål.

31

SÄRSKILT UTTALANDE AY RIKSDAGSMANNEN G. A. HEIDING.

I enlighet nied de grundlinjer, som överenskommits mellan statsrådet och
chefen för kommunikationsdepartementet samt Stockholms stads finansborgarråd
och vilka legat till grund för markkommissionens förhandlingar i
förevarande frågor, ha förhandlingarna förts med utgångspunkt från att överenskommelse
skulle träffas örn upplåtelser med nyttjanderätt under 50 år av
Bromma flygplats till kronan samt av ett område å Ladugårdsgärde till staden.
Enligt min mening har detta icke varit lyckligt utan borde i stället förhandlingarna
redan från början tagit sikte på överlåtelser med äganderätt,
vilket synes hava varit mera förenligt med den åsyftade framtida användningen
av markområdena. Det må erinras, att kronan torde ha för avsikt att
investera betydande kapital på flygplatsen. Det är knappast brukligt och enligt
min mening ej heller lämpligt att kronan lägger ned de stora summor det
här rör sig örn utan att disponera marken med äganderätt. Jämväl ur stadens
synpunkt torde ett förvärv av Ladugårdsgärde med äganderätt kunna vara
till fördel icke minst med hänsyn till den större frihet i användningen, som
måste följa därmed.

Emellertid skulle förhandlingar för att uppnå äganderättsöverlåtelser antagligen
på ett icke önskvärt sätt fördröjt kronans övertagande av Bromma
flygplats. Jag har därför ansett mig kunna, trots ovan anförda betänkligheter,
biträda det nu framlagda avtalsförslaget, dock under uttalande, att enligt
min mening förhandlingar omedelbart böra upptagas i syfte att i stället
uppnå överenskommelse örn äganderättsöverlåtelser. Parternas godkännande
av avtalsförslaget utgör givetvis intet hinder för en sådan överenskommelse.

33

Pl. I. Översiktskarta. Karta med plan till utbyggnad av Bromma flygplats i Stockholm, utarbetad av kungl, luft/artsstyr elsen i samråd med
Stockholms stads stadsplanékontor. Denna karta tillhör — jämte en motsvarande karta i skalan 1; 400 (Pl. 1 a—f) — 1945 års markkommissions
förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad angående upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärdet till staden m. m.

.ÄipJccbv

l^Srotcrp,

Sgi

''nälsta

imil

Ég

gÄ /

mm

mm

Mårn

P ■; ■;

mmm

IESSäS?

■måmM

mm

åmå%

morni

•Os

mm

UEHH

ÉfaÉll

ffikäSS

mm

SäuEbKH

iiSi

Ä«

»I

9HgS

*Ä«®

SI®

SSU

isfespasi

mÉéÉJéÉ

KW

i§»

Mäns

lisi®

MIKS

äS2>«-. : . .U1:.*

HHm

»sisi

jjgspSSjSKg?

Sksk#

isi

K»

P»

''Hämm

wmm

‘«S

mill

.isa

i£g-5.i:-.><

■m

sälli

Masijm

»i

mm

mårn

teti

fe&HÉgS

kdsn

an»

arn

mm

mm

mm

mm

i[*ca»

Wsåttsm

Sirli!

H

ss> ?

»fäs

sésäph

aääs

WMMi

mm

mm

mesto

iUPÉ

WmtWim

HUR

HHi

hö1

p&Sfm

:jV:''^Ä1Sr /KS/

L«

wmm

mmmm

aäS&Uie&S^ P

SääM

MM»»»»

SISIm

m

Kai

mm

Wlmmli

Mm.

Kmm

HSH

mm

Ésiaskniajac -

+ * +

V;/wsw7vm

y V7/7/ZA Jj

-■+-—■+-»■

■H-h <mm »= -

/J, J/

Gräns för område, avsett att omedelbart upplåtas till kronan.

Gräns för områden, avsedda att vid utvidgning av flygplatsen upplåtas till kronan.

Område inom vilket staden äger rätt att för skoländamål nyttja befintliga byggnader intill
dess att Bällstavägen omlagts och staden skaffat andra skollokaler.

Befintlig högspänningsledning, som skall sänkas, när kronan så påfordrar.

Föreslagen ny sträckning för högspänningsledning.

På stadens mark beläget bergsparti, avsett att bortsprängas.

Höjdkurvor och höjd utmärkande ett plan, varöver ingen byggnad eller byggnadsdel
må uppföras. Siffrorna beteckna höjd över havets medelvattenyta.

Beteckningar å rullningsbana.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 378. (Bilaga.)

2247 46 3

Pl. II. Denna karta tillhör 1945 års markkommissions förslag till avtal mellan
kronan och Stockholms stad angående upplåtelse av Bromma flygplats till kronan
och av Ladugårdsgärde till staden.

£ 4-e co

SÄ

-i. !

tRtt

jgfc3CTt

Utilia

ans

r

> ^

å

karten nied heldragen svart linje avgrtlnsado två områden skola enligt förslaget upplåtas
till staden.

Bihang till riksdagens protokoll thili. I saini. Nr 378. (Bilaga.)

2247 40 4