Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

5

Nr 370.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk reglering
av viss förlust i Sveriges riksbank; given Stockholms
slott den 8 november 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 november
1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg, Weijne.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
provisorisk reglering av viss förlust i Sveriges riksbank samt anför därvid
följande.

I skrivelse den 31 oktober 1946 lia fullmäktige i Sveriges riksbank anfört
följande.

Vid föredragning den 12 juli 1946 i allmän statsrådsberedning samt, enligt
beslut vid denna beredning, i utrikesnämnden av frågan om sänkning av de
utländska växelkurserna framhöll fullmäktiges ordförande i enlighet med
fullmäktiges uppdrag, att åtgärder torde böra vidtagas för att provisoriskt
reglera det underskott i riksbankens kapitalbalans som efter apprecieringen
måste framkomma genom en nedskrivning av det bokförda värdet av riksbankens
innehav av guld och utländska valutor m. m. Det påpekades därvid,
att denna brist tillsvidare, så länge ovisshet råder om den allmänna utvecklingen
av växelkurserna, finge betraktas såsom nominell.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 370.

Enligt verkställda beräkningar kan den nedskrivning som på grund av
apprecieringen erfordras för riksbanken, uppskattas till omkring 527 milj.
kronor. Fullmäktige erinra om att vissa valutatillgångar av riksgäldskontoret
redovisas under Fonden för kreditgivning till utlandet. Vid nedskrivning av
dessa enligt av riksbanken tillämpade principer skulle framkomma ett avskrivningsbehov
å i runt tal 10 miljoner kronor. Någon medelsanvisning för en
sådan avskrivning är enligt fullmäktiges mening för närvarande ej påkallad.

Bokföringsvärdet av riksbankens innehav av guld och utländska valutor
understeg vid tidpunkten för apprecieringen enligt verkställda beräkningar
dagsvärdet med omkring 345 milj. kronor. Efter avdrag härför kan sålunda
det belopp, som bör bokföringsmässigt regleras till följd av apprecieringen,
uppskattas till omkring 182 milj. kronor. Detta belopp torde interimistiskt
böra för redovisning överföras till riksgäldskontoret genom att till riksbanken
överlämnas en av riksgäldskontoret utfärdad icke räntebärande skuldförbindelse.
Så länge en bokföringsförlust för riksbanken på detta sätt balanseras,
torde för riksbanken uppkommande vinster icke böra inlevereras till budgeten
utan tillsvidare fonderas för den slutliga reglering som kan bli erforderlig.

Under åberopande av det anförda hemställa slutligen fullmäktige, att
Kungl. Maj:t ville till riksdagen göra den framställning i ämnet som må befinnas
påkallad.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som beretts tillfälle att yttra sig över förslaget,
ha i skrivelse den 7 november 1946 anfört följande.

Det synes även fullmäktige i riksgäldskontoret önskvärt, att den förlust å
omkring 182 milj. kronor, som beräknas komma att kvarstå efter en reglering
av bokföringsvärdet å riksbankens innehav av guld och utländska valutor
till gällande dagsvärden, avlyftes från riksbanken. Fullmäktige ha icke
något att erinra mot att förlusten vid sidan örn riksstaten interimistiskt överföres
till riksgäldskontoret för redovisning samt att härvid för ernående av
kapitalbalans i riksbankens räkenskaper till banken överlämnas en av riksgäldskontoret
utfärdad, icke räntebärande skuldförbindelse. Villkoren i övrigt
för förbindelsen torde böra bestämmas efter överenskommelse mellan
fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret.

Bokföringsmässigt innebär transaktionen för riksgäldskontorets del, att
statsskulden ökas med skuldförbindelsens belopp, samtidigt som å riksgäldsfondens
tillgångssida uppföres en lika stor fordran hos statsverket. I den
mån medel ställas till förfogande för täckande av förlusten blir det möjligt
att minska såväl skuld- som tillgångsposten.

Enligt förslaget skulle riksbankens vinstmedel, så länge förlusten kvarstår
oreglerad i riksgäldskontoret, icke inlevereras till statsverket utan tillsvidare
fonderas för den slutliga reglering, som kan bliva erforderlig. Ehuru det enligt
fullmäktiges mening varit önskvärt, att vinstmedlen för varje år kunnat
direkt användas för förlustens nedskrivning, synes med hänsyn till ovissheten
om valutamarknadens utveckling den föreslagna provisoriska anordningen
vara att föredraga. Erinras må, att det ankommer på bankoutskottet att
underställa riksdagen frågan örn dispositionen av den under nästföregående
år uppkomna bankovinsten. Hithörande redovisningsspörsmål torde härvid
komma att bli föremål för övervägande med utgångspunkt från det varje år
aktuella läget.

Förslagets genomförande erfordrar beslut av riksdagen, att riksbankens
här avsedda förlust skall överföras till riksgäldskontoret samt att i sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 370. 7

band därmed riksgäldskontoret skall tillhandahålla riksbanken en icke räntebärande
förbindelse å ifrågavarande belopp.

Såsom framhålles i den remitterade skrivelsen är någon medelsanvisning
för täckande av förlusten å de i riksgäldskontoret under fonden för kreditgivning
till utlandet bokförda valutatillgångama för närvarande ej påkallad.

Inflytande ränteinkomster å dessa tillgångar synas i fortsättningen liksom
hittills böra disponeras för nedskrivning av deras bokföringsvärde. Frågan,
huruvida härutöver särskilda åtgärder böra vidtagas för reglering av förlusten,
synes böra upptagas under hösten 1947 i samband med anmälan av
under innevarande budgetår uppkomna förluster å av riksgäldskontoret förvaltade
kapitalfonder. Härvid synes i första hand böra övervägas att överföra
förlusten till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Vid apprecieringen av den svenska kronan den 13 juli 1946 blev det för Departementsriksbanken
nödvändigt att skriva ned det bokförda värdet av bankens reser- che,en‘

ver i guld och främmande valutor. Med den bokföring av sådana tillgångar
som banken förut tillämpat hade skapats en reserv för mötande av ett eventuellt
värdefall pa sammanlagt 345 miljoner kronor. Värdeminskningen i
samband med apprecieringen uppgick emellertid till 527 miljoner kronor,
varvid icke medräknats en värdeminskning å över 10 miljoner kronor för
riksgäldskontorets andel i riksbankens innehav av brittiska skattkammarväxlar.
För riksbanken uppkom sålunda en bokföringsförlust på netto 182 miljoner
kronor. Det bör understrykas, att denna förlust tillsvidare endast är
nominell. Hur läget slutligen kommer att gestalta sig blir helt beroende på
den internationella valutautvecklingen.

Ifrågavarande bokföringsförlust är orsakad av en åtgärd, som ingått såsom
ett led i den allmänna ekonomiska stabiliseringspolitiken. Den är alltså
icke att betrakta såsom en förlust i riksbankens rörelse. Med tanke på den
form i vilken riksbankens ekonomiska verksamhet är organiserad, bör den
icke balanseras i bankens bokföring utan bli föremål för reglering. Då det
emellertid är ovisst, i vad mån en förlust slutligen kommer att föreligga, bör
ifrågavarande reglering ske endast provisoriskt och betraktas såsom en ren
bokföringsåtgärd. Bankofullmäktiges, av fullmäktige i riksgäldskontoret biträdda
förslag tillgodoser de synpunkter som här angivits, överlämnandet av
en räntefri skuldförbindelse från riksgäldskontoret till riksbanken innebär
nämligen ingenting annat än en provisorisk omföring av förlustens redovisning
till riksgäldskontoret, vilken lämnar frågan om en slutlig reglering
öppen men löser bokföringsproblemet. Jag tillstyrker därför, att förlusten
provisoriskt regleras i enlighet med förslaget.

Jag biträder även bankofullmäktiges uppfattning att, så länge förlustfrågan
står öppen, några vinster å riksbankens verksamhet icke lämpligen
böra inlevereras till statsverket. Örn löpande vinster tillsvidare fonderas inom
banken, skapas härigenom en reserv, som kan komma till användning örn
och när en förlust slutligen konstateras. Skulle någon definitiv förlust icke
uppstå, får givetvis frågan örn dispositionen av vinstmedlen upptagas till liv
prövning.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr370.

Någon omföring av den bokföringsförlust, som i anledning av apprecieringen
framkommer på fonden för kreditgivning till utlandet, till fonden för
oreglerade kapitalmedelsförluster synes mig tillsvidare icke motiverad.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen

att besluta, att den bokförda nettoförlust å riksbankens
innehav av guld och främmande valutor som uppkommit i
anledning av apprecieringen av den svenska kronan den 13
juli 1946 skall för redovisning överföras till riksgäldskontoret,
som därvid skall till riksbanken överlämna en mot förlusten
svarande, icke räntebärande skuldförbindelse.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

468699. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1946.