Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

1

Nr 380.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående subventioner ing
av införseln av vissa varor, m. m.; given Stockholms
slott den 11 oktober 1946.

Kungl. Maj:! vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel G föres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 11 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Danielson, Vougt,

Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres, fråga om subventionering
av införseln av vissa varor m. m. samt anför.

Under kristiden har i viss utsträckning av krisorganen eller genom deras
förmedling bedrivits verksamhet för utjämning av priserna å vissa importvaror
dels mellan dylika varor inbördes och dels mellan importerade och
inom landet producerade varor. Dessa clearingförfaranden, som i allmänhet
ägt rum med hjälp av särskilda vid krisorganen inrättade clearingkassor,
lia delvis inneburit en subvention av införseln av varor, i det att i
prisuljämningssyfte utbetalning till vederbörande importör skett i den mån
importpriset för varan överstigit visst för varan fastställt avräkningspris.
En redogörelse för dessa clearingkassors verksamhet har av mig lämnats
till 1945 års höstriksdag såsom svar å en av ledamoten i första kammaren,
professorn Nils Herlitz i ämnet framställd interpellation.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 360.

1

2

Kungl. Mcij:ts proposition nr 360.

Sedan vissa clearingkassor avslutat sin verksamhet och utsikter yppats
att även övriga clearingförfaranden skulle kunna avvecklas inom en icke
alltför avlägsen framtid, uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 29 mars
1946 åt statens priskontrollnämnd att efter samråd med övriga krisorgan,
vid vilka clearingkassor funnes inrättade, överväga och till Kungl. Majit
inkomma med förslag rörande allmänna riktlinjer för dispositionen av de
överskott, som de särskilda clearingkassorna efter clearingförfarandets upphörande
kunde förete utöver till förfogande ställt förlagskapital. I skrivelse
den 15 juni 1946 har priskontrollnämnden med överlämnande av yttranden
i ämnet från statens reservförrådsnämnd, statens industrikommission, statens
livsmedelskommission och statens bränslekommission inkommit med
den begärda utredningen och framlagt förslag i ämnet. Förslaget innebär
i huvudsak, att clearingkassornas överskott skulle överföras till särskilda,
vid de olika centrala krisorganen inrättade fonder, vilkas medel skulle i
första hand användas till åtgärder i prisutjämnande syfte inom vederbörande
krisorgans verksamhetsområde.

I skrivelse den 13 september 1946 har statens priskontrollnämnd hos
Kungl. Majit gjort framställning i syfte att skapa möjligheter till subvention
från det allmännas sida av införseln av vissa viktigare varor.

Priskontrollnämnden erinrar till en början om att starka prisstegringstendenser
för närvarande rådde på de utländska marknaderna och att denna
utsatte den inhemska prisnivån för ett starkt tryck uppåt. Detta tryck hade
visserligen i någon mån lättat genom apprecieringen av den svenska kronan.
Nämnden ansåge emellertid, att därutöver en ökad importpriskontroll
vore erforderlig för att förhindra att prisstegringen utomlands sloge igenom
på den svenska prisnivån och att såsom ett led i denna utvidgade kontroll
borde övervägas införandet av subventioner å vissa viktigare importråvaror.
Nämnden fortsätter:

Ett beträdande av subventionsvägen är i allmänhet förenat med allvarliga
olägenheter och en åtgärd som i princip måste anses förkastlig. Särskilt
gäller detta när subventionerna avse att dölja prisförändringar av
mera bestående karaktär. Emellertid torde subventioner kunna anses försvarliga
i speciella fall som temporära åtgärder i syfte att eliminera tillfälliga
prisrörelser. Motiveringen för att i nuvarande läge tillgripa su
ventioner är sålunda antagandet att de prisstegringstendenser, som göra
sig gällande via utrikeshandeln, äro av relativt övergående natur. Den
prisuppgång som på senare tid skett pa de utländska marknaderna torde i
viss mån vara spekulativt betonad och sammanhängande med den rådande
starka varuefterfrågan. På samma sätt som fallet var efter förra, världskriget
torde priserna komma att falla i och med att en avmattning inträder
i denna efterfrågan. Prisläget är för närvarande så ansträngt att subventionsåtgärder
måste ur allmänt prispolitisk synpunkt vara att föredraga
framför en uppgång i priserna. Det kan förutses att socialstyrelsens levnadskostnadsindex/som
nu ligger vid 243 (1914 = 100), under det närmaste
halvåret på grund av förändringar i bl. a. jordbrukspriser och skatteposten

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

3

kommer att uppnå ett läge mycket nära det i ramavtalet fixerade »indextaket»
248. Hänsynen till de allvarliga konsekvenser som kunna utlösas av
en, om än tillfällig, prisstegring i ett sådant läge måste anses väga tyngre
an de principiella betänkligheterna mot ett beträdande av subventionsvägen.
Det är emellerlid uppenbart att man i fall av en allmän inflationsrörelse
i utlandet och då speciellt i Amerika icke kan räkna med att det nied hjälp
av subventionsåtgärder skall vara möjligt att skydda den svenska prisnivån.
Subventionernas uppgift kan blott vara att utjämna tillfälliga, mer eller
mindre spekulativt betonade prisrörelser och därmed undvika onödiga och
riskabla kastningar i den inhemska prissättningen. Därmed är också givet,
att det vid en sådan uppläggning av subventionspoiitiken kommer att röra
sig om relativt begränsade belopp. Av den förda motiveringen för vidtagandet
av subventionsåtgärder följer att om det visar sig att priserna på de
utländska marknaderna komma att stabilisera sig på nuvarande höga nivå
eller i vart fall prisstegringen kommer att bliva av betydande varaktighet
frågan uppenbarligen kommer i ett annat läge. Subventionsåtgärderna
synas i sådant fall böra avvecklas, då det på längre sikt måste anses ofrånkomligt
att de verkliga kostnaderna böra få taga sig uttryck i priserna för
konsumenterna.

Priskon trollnämnden framhåller vidare, att man vid ett övervägande av
omfattningen av de ifrågasatta subventionsåtgärderna i huvudsak syntes
böra inrikta sig på en subvention av sådana råvaror, som vore av betydelse
för de stora konsumtionsartiklarna och spelade en mera omedelbar roll för
konsumentpriserna och därmed för levnadskostnadsindex. Bland dylika
råvaror omnämner nämnden bomull och hudar, under framhållande av att
dessa vore råvaror för ett mycket betydande antal artiklar och att en prishöjning
å dem därför sprede sig över stora områden av prissystemet. Även
andra varor vore eller kunde bliva aktuella ur subventionssynpunkt.

Priskon trollnämnden framhåller, att vad sålunda anförts beträffande
vidden av subventionsåtgärderna endast vore att uppfatta såsom angivande
tänkbara utvägar och givetvis icke innebure att man skulle binda sig för
en handlingslinje i enlighet därmed. Frågan om hur långt en subvention
borde sträcka sig sammanhängde med sådana omständigheter som lagerställning
och räntabilitet och måste därför bliva föremål för prövning i
varje särskilt fall.

Beträffande frågan örn förfarandet vid genomförandet av erforderliga
subventioner och örn finansieringen av desamma anför nämnden — utan
ali taga ställning lill dessa spörsmål — följande synpunkter:

Enligt uppgift från statens krigsförsäkringsnämnd kommer vid utgången
av 1946, då den statliga krigsriskförsäkringen upphör med sin verksamhet,
ett överskott av krigsriskförsäkringsmedel på omkring 200 miljoner kronor
att föreligga. Dessa medel, som omhänderhavas av riksgäldskontoret, äro
likartade med clearingkassornas överskottsmedel — de representera medel
som lidigare tagits lil av konsumenterna i form av för höga priser på importvaror
och man kan tänka sig att utnyttja dem för finansiering av
erforderliga subventioner. Nämnden anser sig dock ej böra framlägga något
förslag i delta avseende utan vill för sin del himna öppet huruvida de

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

ifrågasatta subventionerna skola finansieras denna väg eller genom direkta
anslag på budgeten eller eventuellt på något annat sätt.

Beträffande sådana varor, för vilka särskilda clearingkassor finnas inrättade
inom resp. centrala kristidsmyndigheter, synas emellertid däri befintliga
medel i första hand böra utnyttjas. I skrivelse till Konungen den
15 juni 1946 angående dispositionen av clearingkassornas överskott framhöll
nämnden att det prispolitiska läget kunde motivera fortsatta clearingåtgärder,
sedan de nuvarande kassorna avslutat sin verksamhet. Enligt
nämndens förmenande talade starka skäl för att clearingkassorna ombildades
till fonder, knutna till resp. centrala kristidsmyndigheter. Ur de sålunda
bildade fonderna borde enligt nämndens mening medel i första hand
utbetalas för åstadkommande av erforderlig prisutjämning. I den mån
medel icke i tillräcklig omfattning stå till förfogande i clearingkassorna
resp. fonderna för subventioner torde tillskott böra lämnas från krigsriskförsäkrings-
eller andra medel.

I fråga om sådana varor för vilka särskilda clearingkassor ej finnas inrättade
synes genomförandet av subventioner kunna ske antingen via statens
reservförrådsnämnd eller via importförening, där sådan finnes, alltefter
lämpligheten i varje särskilt fall. Detta innebär att vederbörande
organ erhåller i uppdrag att inköpa ifrågavarande varor och försälja dem
till nu gällande av priskontrollnämnden godkända försäljningspriser. De
förluster som härvid komma att göras torde böra täckas av krigsriskförsäkrings-
eller andra medel.

Över priskontrollnämndens framställning ha efter remiss yttranden avgivits
av socialstyrelsen, kommerskollegium — vilken därvid överlämnat
yttranden från Stockholms handelskammare, Skånes handelskammare, handelskamrarna
i Göteborg och Gävle, Sveriges grossistförbund, Sveriges industriförbund
och Kooperativa förbundet — statens krigsförsäkringsnämnd,
statens industrikommission, statens livsmedelskommission, statens handelskommission
och statens bränslekommission.

Socialstyrelsen, kommerskollegium, industrikommissionen, livsmedelskommissionen,
handelskommissionen, handelkammaren i Gävle och Kooperativa
förbundet instämma med priskontrollnämnden därutinnan, att i nuvarande
läge en subventionering av importen av vissa varor, trots de principiella
betänkligheter som möta häremot, kan vara nödvändig. Socialstyrelsen
framhåller härvid, att det vore av stor betydelse för bevarande av ett
stabilt penningvärde, att prisstegringstendenserna så vitt möjligt hejdades
och att det härigenom undvekes, att det s. k. indextaket genombrötes. Om
subventionsvägen beträddes allenast för att utjämna tillfälliga, mer eller
mindre spekulativt betonade prisrörelser, syntes även de principiella betänkligheterna
förlora i styrka. Betänkligheterna syntes bliva ytterligare
försvagade örn för subventionerna anlitades krigsriskförsäkringsfonden,
varigenom även skulle vinnas, att en viss naturlig yttersta gräns för subventionernas
omfattning fastställdes. Kommerskollegium finner vissa skäl
tala för antagandet, att den prisuppgång, som skett på de utländska marknaderna,
i viss mån vore av spekulativ och tillfällig karaktär. Då kost -

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

5

naderna för den ifrågasatta subventioneringen inskränkte sig till belopp,
som i förhållande till skadeverkningarna av en fortsatt prisstegring tedde
sig måttliga, ville kommerskollegium trots de föreliggande betänkligheterna
icke motsätta sig ett försök att på föreslaget sätt genom en temporär
subventionering hejda fortsatt prisstegring på detta område. Med
hänsyn till faran för att de prisstegringar, som subventioneringen avsåge
att eliminera, i stället bleve konserverade genom att utländska säljare bleve
benägna att utnyttja köparnas genom subventioneringen ökade betalningsförmåga
för att hålla priserna uppe, vore det av synnerlig vikt att subventioneringen
handhades med smidighet och anpassning efter skiftande förhållanden.
Hartdelskommissionen understryker de av priskontrollnämnden
angivna förutsättningarna för subventioneringen och framhåller därjämte,
att såsom riktlinje för bedömande av en eventuell subventionering därjämte
borde gälla, att icke andra förhållanden inom en nära framtid kunde medföra
ett uppnående av indextaket. Därest världsmarknadspriset för vissa
varor skulle sjunka, vilket, enligt vad för närvarande kunde bedömas, icke
förefölle helt uteslutet, borde en eventuell subventionering givetvis upphöra.
Handelskammaren i Gävle framhåller, att därest priskontrollnämnden icke
skulle medgiva prishöjningar för de konsumtionsvaror, som grundade sig
på hudar och bomull såsom råvaror, ingen annan utväg torde stå öppen än
den av nämnden föreslagna. Ett villkor härför vore, att avveckling av subventioneringen
skedde, sedan priserna sjunkit till viss nivå eller priserna
stabiliserat sig på en viss högre nivå. Kooperativa förbundet tillstyrker, att
subventionsvägen beträdes endast i den mån härigenom en mer tillfällig
uppgång i de svenska importpriserna kan undvikas i avvaktan på en internationell
prisnedgång.

Jämväl industriförbundet understryker de principiella betänkligheterna
mot subventionsmetoden men anser i nuvarande läge försiktigheten bjuda,
att den svenska prispolitiken föres så, att en prisstegring, som kan vara
övergående, icke inarbetas i det inhemska prissystemet genom en förhöjning
av konsumtionsvarupriserna. Förbundet säger sig från denna utgångspunkt
icke vilja motsätta sig den föreslagna subventioneringen såsom en
provisorisk åtgärd fram till den 1 juli 1947.

Skånes handelskammare anför, att inflationshotet numera blivit så överhängande
och möjligheterna att möta detsamma med hitintills tillämpade
medel så tvivelaktiga, att den penningpolitiska situationen, sådan den nu
tillspetsats, syntes böra upptagas till skyndsam, förnyad omprövning i ett
alldeles annat sammanhang och ur vida större synpunkter än priskontrollnämnden
ifrågasatt. Handelskammaren förutsatte visserligen, att det härvid
skulle vara möjligt att finna både mera effektiva och mindre förkastliga
medel för inflationshotets avvärjande än priskontrollnämnden förordat.
Icke dess mindre vore handelskammaren klar över att det — i avvaktan pä
en sådan översyn av det penningpolitiska programmet och den ekonomiska

6

Kungl. Majlis proposition nr 360.

politiken på sätt som ifrågasatts — under en mellantid temporärt kunde
bliva nödvändigt att tillgripa extraordinära medel av den art pnskontrollnämnden
förordat, därest det överhuvud skulle bliva möjligt att utan prisregleringens
genombrytande upprätthålla en av produktions- och försörjningsskäl
angelägen import. För tillgodoseende av detta temporärt begränsade
syfte ansåge sig handelskammaren icke böra motsätta sig priskontrollnämndens
förslag till importsubventionering såsom en av omständigheterna
påkallad nödfallsutväg, dock med förbehåll att subventionsförfarandet redan
från början gjordes tidsbegränsat att omedelbart upphöra i samband
med genomförandet av det reviderade penningpolitiska program, som av
statsmakterna kunde komma att antagas.

Grossistförbundet anför — efter en utförlig analys av det nuvarande läget
på ifrågavarande område och de med en subventionering förknippade olägenheterna
— att med hänsyn till att dessa olägenheter vore utomordentligt
stora framför allt på lång men även på kortare sikt samt till att stora
vanskligheter förelåge vid bedömandet av fragan, huruvida en prisstegring
vore av övergående natur eller ej, subventionsåtgärder icke borde tillgripas
i annat fall än då så måste anses oundgängligen påkallat. Visserligen torde
några meningsskiljaktigheter knappast finnas därom att det vore synnerligen
olyckligt, om levnadskostnadsindex skulle stiga utöver det i ramavtalet
mellan Svenska arbetsgivareföreningen och Landsorganisationen
fixerade »indextaket» 248. Innan man beslöte sig för en sa betänklig åtgärd
som genomförandet av importprissubventioner, syntes andra utvägar att
hålla indexet nere böra undersökas. Därvid kunde särskilt erinras örn möjligheten
att utmönstra skatteposten ur indexberäkningen. De rådande förhållandena
syntes därjämte väl motivera, att man inom arbetsgivarerespektive
arbetstagareorganisationerna verkställde en omprövning av gällande
överenskommelse örn indextillägg för att söka eliminera de ogynnsamma
återverkningar på lönenivån, som en prishöjning av övergående
natur på vissa konsumtionsvaror skulle medföra. Skulle en subventionering
ändock befinnas nödvändig, borde densamma genomföras såsom ett
provisorium och efter noggrann prövning av Kungl. Majit i varje särskilt fall.

Stockholms handelskammare finner det svårt att förstå, hur det vore
möjligt att avgöra örn en prisrörelse vore att anse som temporär och spekulativ.
Handelskammaren framhåller risken av att subventionslinjen, örn den
en gång accepterades, komme att befinnas vara en så bekväm utväg att
dölja de verkliga prisrörelserna, att den vunne successivt vidgad tillämpning
på nya områden och under väsentligt längre tid än som motiverades
av prisrörelsernas tillfälliga karaktär. Förhoppningarna att genom varjehanda
konstlade åtgärder kunna sätta prismekanismen ur spel och dölja
den pågående penningvärdeförsämringen skulle säkerligen visa sig fåfänga,
örn man icke lyckades komma till rätta med den primära orsaken till inflationstrycket,
nämligen den bristande balansen mellan en stigande in -

Kungl. Mcij:ts proposition nr 360.

1

komstnivå och en otillfredsställande varuförsörjning. Mot denna bakgrund
måste det starkt ifrågasättas, om skäl verkligen funnes att tillgripa så betänkliga
medel som subventioner åt importen. Därest åtgärder av detta
slag likafullt skulle anses nödvändiga, vore det i varje fall av synnerlig
vikt, att subventionerna begränsades till enstaka varor av alldeles särskilt
stor betydelse för folkhushållet och att varje enskild subventionsfråga prövades
separat och underställdes riksdagen.

Handelskammaren i Göteborg säger sig icke dela priskontrolinämndens
förmodan angående den sannolika prisutvecklingen i utlandet, då ett flertal
omständigheter snarare tydde på en fortsatt prisstegring eller åtminstone
en stabilisering av den rådande höga prisnivån än motsatsen. Handelskammaren
framhåller, att för den händelse den i utlandet nu rådande
tendensen till prisstegringar icke snabbt avtoge i styrka, komme klyftan
mellan den utländska och den genom subventionering av importen onormalt
lågt stabiliserade svenska prisnivån att bliva av sådan storleksordning,
att kraftiga inhemska prishöjningar förr eller senare torde vara ofrånkomliga.
Ur denna synpunkt torde en redan nu påbörjad, relativt jämnt
fortgående prisstegring vara att föredraga. Subventioneringen torde vidare
i viss mån i sig själv vara inflationsbefrämjande, då den liksom priskontroll
och andra ingrepp i den fria näringsverksamheten med all sannolikhet
komme att verka produktionsbegränsande. Av dessa skäl kunde handelskammaren
icke tillstyrka införandet av subvention av importvaror. Därest
emellertid statsmakterna i nuvarande läge skulle anse subventionsåtgärder
vara av rent prispolkiska skäl att föredraga framför en omedelbar uppgång
i priserna, måste vid åtgärdernas utformande hänsyn tagas till deras
krisbetonade, tillfälliga karaktär och klart utsägas, att en förnyad prövning
av subventionsfrågan skedde inom en kortare, till sin längd definitivt begränsad
tid, förslagsvis inom högst ett halvi år.

Vad angår subvention erin g ens närmare utformning
må först framhållas, att socialstyrelsen låtit verkställa undersökning vilken
återverkan på levnadskostnadsindex, som kan förväntas av de av priskontrollnämnden
föreslagna åtgärderna. Styrelsen anför härom:

I den vid indexberäkningen i juni 1946 använda budgeten uppgick sammanlagda
utgiftsbeloppet till cirka 130 kronor för de varuslag, vilkas priser
kunna antas direkt påverkas av prisstegringar på bomull. Detta motsvarar
cirka 2,5 procent av totalutgiften. Enligt priskontrollnämnden beräknas
bomullspriset komma att stiga från 2: 15 till 3:— kronor eller med cirka
40 procent. Det är för socialstyrelsen omöjligt att avgöra, i vilken utsträckning
en prisstegring av råvaran påverkar den färdiga varans detaljhandelspris.
När bomullspriset steg från 1:80 till 2: 15 kronor eller med knappt
20 procent, beräknades detta av priskontrollnämnden först medföra en
stegring av indextalet i 1914 års serie med 0,7 å 0,8 enheter. Till följd av
nedpressning av handelsmarginalerna torde enligt senare kalkyl av priskontrollnämnden
denna stegring inskränka sig till 0,3 enheter. Med utgångspunkt
från dessa kalkyler kan den aktuella prisstegringen på bomull

8

Kungl. Maj-.ts proposition nr 360.

antagas medföra en ökning av levnadskoslnadsindex i 1914 års serie med
högst 1,5 och minst 0,6 å 0,7 enheter eller med 32 respektive 13 å 14 kronor.

Prisstegringen på hudar torde på färdiga skodon medföra en prisstegring
av cirka 1 krona per par, vilket i genomsnitt innebär cirka 5 procent stegring.
Örn även kostnaden för halvsulning ökas med 5 procent, vilket dock
torde ligga i underkant, skulle skoposlen öka med cirka 6 kronor eller
cirka 0,3 enheter.

Av den verkställda undersökningen synes sålunda framgå, att de ifrågasatta
subventionsåtgärderna — särskilt i nuvarande känsliga läge — icke
äro utan betydelse för prisnivåns stabiliserande och för motverkande av en
stegring av levnadskoslnadsindex.

Industrikommissionen anför, att för subventionering de råvaror i första
hand borde komma i fråga, som vore av betydelse för de stora konsumtionsartiklarna,
men att därutöver subventioner borde kunna tillgripas
även i andra fall, där prisstegringar å råvarorna blivit så stora, att importen
och landets försörjning äventyrades. — I fråga om de varuslag, som kunna
ifrågakomma till subventionering framhåller kommissionen:

Utöver de varor, som enligt priskontrollnämndens exemplifiering äro av
betydelse för levnadskostnadsindex, och för vilka subventionering därför
kan länkas komma i fråga, må i samma hänseende bland andra framhållas
ull, garner och vävnader.

Vissa kemikalier och kemiska produkter kunna numera endast i otillräcklig
grad erhållas till normala priser från vanliga utländska leverantörer.
I stor utsträckning måste därför importbehovet täckas på marknader
och från leverantörer, som tidigare ej kommit i fråga, samt till priser,
som ligga avsevärt över de normala. I den mån man har att göra med varor
där priset endast föga inverkar på priset på viktigare konsumtionsvaror
synes dessa prisvariationer i allmänhet ej motivera en subventionering.

I fråga om en speciell kemisk produkt, kalcinerad soda, torde emellertid
för att eventuella prishöjningar på tvättmedel, fönsterglas och vissa emballageglas
skola kunna undvikas en viss subventionering vara lämplig.

Andra varor av betydelse för folkförsörjningen, som torde kunna inköpas,
därest tillräckligt höga priser betalas, äro smidda järnrör och nålstråd.
Ur försörjningssynpunkt synes jämväl beträffande dessa varor subvention
kunna länkas.

Vad angår sättet för en subventionering av bomull hänvisar kommissionen
till en inom dess textilavdelning upprättad promemoria, vari bl. a.
anföres:

Textilavdelningen kan för sin del tänka sig ett system, varigenom det
minst 6 veckor före nästa årsskifte träffades en överenskommelse mellan
myndigheterna och bomullsindustriens organisationer om att marknadspriset
på bomull en viss dag fastlägges såsom återanskaffningspris för det
kommande halvåret. Skillnaden mellan detta fixerade återanskaffningspris
och det kalkylpris, vilket myndigheterna ur prispolitiska synpunkter
vill upprätthålla på den svenska marknaden, skulle utgöra subventionsbeloppet.

Vidare utgår avdelningen ifrån att spinnerierna själva verkställa sina
inköp av bomull, varigenom de erhålla de kvaliteter som bäst lämpa sig

Kungl. Majis proposition nr 360.

9

för deras maskineri och produktion. Att för detta ändamål anlita statens
reservförrådsnämnd som inköpsorgan synes vare sig nödvändigt eller lämpligt.
Subventionen synes vidare böra baseras på varje kilo garn, som ett
spinneri — fristående eller kombinerat — utlevererar till vare sig eget eller
främmande företag.

För att ifrågavarande subventionssystem skall få sin största effekt synes
det vara lämpligt, att det svenskspunna bomullsgarnet främst förbehålles
sådana förbrukningsartiklar, där priserna av olika skäl böra hållas så låga
som möjligt. De dyrare utländska garnerna skulle därigenom i första rummet
gå till framställning av sådana artiklar, särskilt för industriella behov,
vilka ur prissynpunkt äro mindre känsliga. Genom en sådan uppdelning
av de inhemska respektive utländska bomullsgarnernas användningsområden
skulle det även öppnas förutsättningar för att avsevärt lindra priskontrollen
över importerade bomullsgarner, vilken visat sig vara importhindrande.

Adminisirerandet av detta subventionssystem kan givetvis ske på flera
sätt. Avdelningen vill emellertid framhålla, att industrikommissionen sedan
flera år regelbundet mottager rapporter från spinnerierna om den kvantitet
bomullsgarn som av dem utlevererats och att kommissionen även utövar
en teknisk kontroll över de avgivna uppgifternas riktighet. Med hänsyn
härtill kunde eventuellt kommissionen på lämpligt sätt bestyrka de
handlingar, vilka skola utgöra grunden för utbetalandet av subventionsbeloppet
till respektive spinneri.

Liknande synpunkter framföras i en inom textilrådet utarbetad promemoria,
som vidfogats industriförbundets yttrande.

Industriförbundet anför:

Under hela den tid, som den statliga prisregleringen gällt, har återanskaffningspriset
i princip lagts lill grund för kalkylerna. Denna grundsats
måste enligt förbundets mening alltjämt upprätthållas. Endast på så sätt
är det möjligt att skydda de lagerreserver, som uppbyggts under kristiden
och vilka avses komma till användning för att motverka de ekonomiska
följderna för företagen av framtida prisfall. I enlighet härmed måste förbundet
med bestämdhet avvisa tanken alt vid beräkningen av subventionsbehovet
i prishänseende avseende skulle fästas vid vederbörande branschlagerställning
och räntabilitet.

Industriförbundet får vidare framhålla vikten av att de myndigheter, som
komma att handha subventioneringen, icke av finansiella skäl vidtaga åtgärder,
ägnade att begränsa importen.

överhuvudtaget gäller, alt en otillräcklig import skulle komma att skärpa
rådande varuknapphet och därigenom utlösa en ökad spänning mellan varutillgång
och -efterfrågan, vilken kan vara ägnad att motverka syftet med den
nu föreslagna åtgärden.

Skånes handelskammare framhåller angelägenheten av att den här avsedda
temporära importen i alla de fall, där så lämpligen kunde ske, överläles
lill vederbörande importföreningar. Endast genom utnyttjande av den
inom branschen representerade sakkunskapen syntes verkliga garantier
vinnas för alt importen komme att handhavas på ett fullt affärsmässigt och
i övrigt ur ekonomiska synpunkter tillfredsställande sätt. Av synnerlig

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

vikt vore, att medelstilldelningen till vederbörande clearingkassa eller till
reservförrådsnämnden icke handhades på sådant sätt, att importen därigenom
nedskures under den nivå, som måste anses betingat av en tillfredsställande
marknadsförsörjning av ifrågakommande varor.

Livsmedelskommissionen anför beträffande sådana importvaror — utom
spannmål och fodermedel — vilka folie inom kommissionens verksamhetsområde,
att det syntes riktigast att behållningen å respektive clearingkassor
i första hand användes för ifrågavarande ändamål. Emellertid vore dessa
medel relativt begränsade. Örn de internationella priserna någon längre
tid komme att ligga kvar på nuvarande höga nivå, vore det sannolikt nödvändigt,
att kassorna tillfördes ytterligare medel, därest starkare prishöjningar
skulle kunna undvikas. Prisclearingarna omfattade emellertid för
närvarande allenast viss del av de varor, som folie inom kommissionens
verksamhetsområde, önskvärt vore, att vid sidan om prisclearingarna vissa
medel funnes disponibla för prisutjämnande verksamhet. Kommissionen
ville därför förorda, att kommissionen beviljades ett särskilt anslag för
prisutjämning, vilket syntes böra anlitas endast i den mån som respektive
clearingkassor saknade för ändamålet erforderliga medel. Administreringen
av subventioneringen syntes, såvitt anginge till livsmedelskommissionens
område hörande varugrupper, liksom hittills böra anförtros kommissionen,
varvid det kunde vara lämpligt att i regel genomföra subventioneringen
via importförening, där sådan funnes. Det torde emellertid i regel icke vålla
några större svårigheter att genomföra subventioneringen även i sådana
fall där importen icke vore centraliserad. — Importen av spannmål och
fodermedel, vilken skedde genom Svenska spannmålsaktiebolaget, finansierades
för närvarande i ej obetydlig utsträckning genom tillskott av budgetmedel.
Anledning saknades att nu göra någon ändring i subventionsförfarandet
beträffande dessa varugrupper.

Beträffande finansieringen av subventionerna har priskontrollnämndens
förslag örn användande av clearingkassornas överskottsmedel
samt vinsten på krigsförsäkringsnämndens verksamhet i allmänhet
tillstyrkts, varvid i regel utsagts, att andra medel icke böra ifrågakomma
för ändamålet. Avvikande mening har handelskammaren i Stockholm,
som påpekar, att det enligt grunderna för clearingkassornas tillkomst
icke borde kunna ifrågasättas att anlita för bestämda varor avsedda
clearingmedel till prissänkningar å andra artiklar. Det vore av stor såväl
principiell som praktisk betydelse, att, om subventionsvägen skulle beträdas,
kostnaderna härför i varje fall komme att öppet redovisas genom
direkta anslag på budgeten.

Livsmedelskommissionen anmärker, att en ej oväsentlig del av det befintliga
överskottet av krigsförsäkringsmedel härrört från inbetalningar för
varor, som importerats av spannmålsbolaget. Beträffande denna del av
överskottet kunde man alltså icke göra gällande, att de för höga premierna

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

11

påverkat konsumentpriserna i stigande riktning. Detsamma gällde i stort
sett det överskott, som härrörde från inbetalningar för konstgödsel och
fettråvaror. Beträffande konstgödselmedel hade kostnaderna för importprisclearingen
till stor del bestritts genom anslag på budgeten, och beträffande
fettråvaror hade clearingen underlättats genom sänkning av margarinaccisen.

Krigsförsäkringsnåmnden har beträffande överskottet å sin verksamhet
anfört följande:

Då nämndens försäkringsverksamhet fortfarande pågår, är det givetvis
icke möjligt att redan nu mera exakt angiva hur stort överskottet kan bliva
per den 31 december 1946, vid vilken tidpunkt försäkringsverksamheten
enligt nämndens uppfattning borde kunna upphöra. Det finnes emellertid
icke någon anledning antaga annat än att överskottet kommer att uppgå
till lägst det i priskontrollnämndens skrivelse angivna beloppet 200 miljoner
kronor.

Priskontrollnämndens uppfattning, att det ifrågavarande överskottet så
tillvida skulle vara likartat med clearingkassornas överskottsmedel, att detsamma
skulle representera medel, som tidigare tagits ut av konsumenterna
i form av för höga priser på importvaror, är endast delvis riktig. I vad
mån överskottet uppkommit å försäkringar av importerade varor, respektive
å fartyg, som fört dylika varor till Sverige, kan icke utan ingående utredning
fastställas, men det torde icke finnas någon som helst anledning
antaga, att överskottet skulle hava varit större å import- än å exporttrafiken.
Härtill kommer att nämnden drivit en omfattande verksamhet å
trafik, som icke i någon mån berört Sverige, såsom exempelvis trafiken
emellan Storbritannien och Amerika samt mellan Nord- och Sydamerika.
Denna verksamhet har på grund av lyckliga omständigheter blivit vinstgivande
i rätt betydande omfattning. Ett visst, säkerligen icke oväsentligt,
överskott har emellertid uppkommit å importtrafiken, men nämnden vill
icke underlåta framhålla, att de premier nämnden debiterat i denna trafik
i regel icke oväsentligt understigit de premier som varit gällande å världsmarknaden.

I skrivelse den 30 september 1946 har krigsförsäkringsnämnden anmält,
att sedan de privata sjöassuradörerna numera förklarat sig beredda att från
och med den 1 januari 1947 meddela försäkring mot krigsrisk, enligt nämndens
åsikt den av nämnden bedrivna försäkringsrörelsen borde upphöra
med utgången av år 1946. Nämnden angiver härvid, att, därest krigsskadorna
under den återstående delen av år 1946 icke skulle bliva onormalt
stora, överskottet av nämndens verksamhet torde kunna beräknas till lägst
225 miljoner kronor.

Sedan priskontrollnämndens framställning jämte däröver avgivna yttranden
remitterats till fullmäktige i riksbanken, ha fullmäktige avgivit yttrande
i ärendet. Fullmäktige anföra:

En subventionering av importen i prisreglerande syfte är ägnad att inge
allvarliga betänkligheter. Det kan icke undvikas, att en sådan subventionering
är ägnad att minska importörernas intresse och möjlighet att vid sina

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

kontakter med utländska leverantörer nå lägsta möjliga priser. Det är
också uppenbart att subvenlionsförfarandet är ägnat att försvaga de svenska
myndigheternas ställning vid handelsförhandlingar med utlandet när det
gäller att uppnå bästa möjliga villkor; den utländske leverantörens eget intresse
att komma in på marknaden trubbas med nödvändighet i viss man
av, när han vet att priset ändå kan komma att undergå en reduktion till
följd av från det allmännas sida utbetalad subvention. Därtill kommer att
en importsubventionering lätt kan ge upphov till klagomål över diskriminerande
behandling. Det ena landet, som har huvudsakligt intresse av exporten
av en viss råvara som icke subventioneras, linner sig tilibakasatt
till förmån för ett annat land, vars råvaror för export subventioneras. Även
ur allmännare synpunkter kan en subventionering göras till föremål för
kritik. Sedan den en gång införts, är det svårt att avskaffa den. Örn icke
en prisfallstendens föreligger komme nämligen en sådan åtgärd att utlösa
en omedelbar höjning av den inhemska prisnivån. Under förhållanden,
där en sådan gynnsam utveckling icke kunde beräknas inträda inom en
nära framtid, infördes visserligen en kolsubventionering. Statsmakternas
syfte med denna subventionering var emellertid endast att trubba av stegringstakten
hos priserna på ifrågavarande för hela prisutvecklingen avgörande
vara, och man var alltså redan från början inställd på att låta
subventioneringen undergå en successiv reduktion och låta ett blivande
högre prisläge bli inarbetat i den allmänna prisslrukturen.

Ur här angivna synpunkter är det givetvis lyckligare, i den mån konsekvenserna
av en allmän internationell prisstegring, vilken i inflatorisk
riktning påverkar hemmamarknaden, kunna neutraliseras genom en appretering
av valutan. En sådan justering av växelkursen har emellertid ett
begränsat användningsområde. Den kan endast förekomma, då en generell
prisrörelse skapat en divergens mellan den inhemska prisnivån och
prisläget vid import respektive exDort. Den måste vidare begränsas till att
avse en korrigering av en prisspänning av sådan mera generell natur, som
kan väntas bli bestående någon tid framöver. Genomförd under sådana
förutsättningar — vilka förelågo vid den svenska apprecieringen i juli detta
år —- innebär den en anpassning av växelkurserna i riktning mot ett sannolikt
framtida jämviktsläge. Den är därför ägnad att på något längre sikt
bidraga till balans inom den internationella utvecklingen.

De förutsättningar, med vilka man räknade vid den svenska apprecieringen
i juli, ha realiserats, och i den mån resultatet av denna appreciering
redan låter sig bedöma, får den anses ha fyllt sitt syfte, nämligen alt förhindra
att den fortsatta internationella prisstegringen skulle i full utsträckning
slå igenom i Sverige. Den neutraliserande effekten av apprecieringen
får antagas i huvudsak uttömd redan genom den prishöjning på råvaror, som
inregistrerats på världsmarknaden under de senaste månaderna. Den skyddar
oss alltså icke emot trycket av fortsatta prisstegringar. Något utrymme
för en ytterligare, neutraliserande växelkursförändring föreligger å andra
sidan enligt fullmäktiges mening icke. Problemet blir under dessa förhållanden,
hur man skall kunna skydda sig mot än längre gående prishöjningar
på olika råvaror, exempelvis de av priskontrollnämnden nämnda
nämligen bomull och hudar. Trots de tungt vägande invändningar mot en
subventionering, som fullmäktige förut anfört, finna fullmäktige, att man
icke kan avsäga sig möjligheten att i rådande läge möta sådana prisstegringar
genom subventionsåtgärder. Av det sagda följer emellertid, att i den
mån sådana åtgärder tillgripas det endast bör ske efter noggrant över -

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

13

vägande och av tvingande skäl. I syfte att minska de politiska olägenheterna
är det enligt fullmäktiges mening en förutsättning för anlitandet av ett
subventionsförfarande, att detta begränsas dels till råvaror eller råvarustadiet
mycket närastående produkter, dels till ur prisstrategisk synpunkt
betydelsefulla varor. Det är vidare uppenbart, att subventioneringen bör
betraktas såsom en sista utväg och därför icke kan få vare sig minska angelägenheten
av andra åtgärder till skydd för penningvärdet eller tillgripas
i syfte att skapa utrymme för en liberalare politik i andra hänseenden.

På sålunda anförda skäl tillstyrka fullmäktige, att förslag framläggas
för riksdagen, varigenom möjlighet öppnas för Kungl. Majit att för mötande
av temporära prisfluktuationer anlita ett subventionsförfarande efter de av
fullmäktige angivna, mycket försiktiga riktlinjerna. Fullmäktige förklara
sig sakna anledning att ingå på frågan örn finansieringen men understryka,
att de penningpolitiska invändningar, som kunde riktas mot subventioneringen,
gjorde sig gällande med lika styrka, om denna betalades ur uppsamlade
fondmedel eller om den bestredes med skattemedel. För en lösning
efter den förra linjen kunde emellertid tala, att denna ur psykologisk synpunkt
ansåges mera tilltalande.

Riksbanksfullmäktige!! Ivar Andersson har anmält avvikande mening och
framhåller, att den av priskontrollnämnden föreslagna åtgärden både ur
principiell och ur praktisk synpunkt innebure så betydande risker och olägenheter,
alt den icke borde vidtagas utan att ytterst tvingande skäl därför
förelåge. Den borde i så fall ingå som ett led i en genomtänkt och över
hela linjen verkande ekonomisk politik med syfte att hindra en inflatorisk
utveckling. Då subventioneringen av vissa importvaror som isolerad åtgärd
kunde komma att avtrubba intresset för andra nödvändiga och mera
effektiva åtgärder till skydd för penningvärdet, borde förslaget icke tillstyrkas.

På de utländska marknaderna har efter krigets slut och särskilt på sista Departements •

w r c hejan.

tiden en fortgående prisstegring ägt rum på många för vår försörjning viktiga
produkter. Skäl föreligga emellertid till antagande, att denna prisstegring
åtminstone i viss utsträckning är av övergående art samt att så småningom,
i och med alt förhållandena i utlandet stabilisera sig, en prissänkning
kommer att inträda.

Örn den svenska prisnivån skall kunna bibehållas i stort sett oförändrad
— vilket i nuvarande läge är ett angeläget önskemål — måste från svensk
sida åtgärder vidtagas bland annat för att minska risken för att de ökade
importpriserna slå igenom på den svenska marknaden. Av särskild vikt är,
att prisstegringen på sådana råvaror, som äro av väsentlig betydelse för vår
produktion, icke får medföra, att priserna på våra viktigare konsumtionsvaror
komma att stiga.

I syfte alt begränsa återverkningarna av den internationella prisstegringen
ha i juli 1946 de svenska växelkurserna å utländska valutor sänkts ca 14

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

procent. Denna åtgärd har visserligen, såsom riksbanksfullmäktige uttalat,
såvitt man nu kan bedöma lett till åsyftat resultat men är icke tillräcklig
för att neutralisera prisstegringen på vissa viktiga råvaror. Att i nuvarande
läge fortsätta på samma väg genom ytterligare appretering av svenska kronan
torde icke kunna ifrågakomma.

En annan åtgärd med liknande syfte har varit införande av prisutjämningsavgifter
å export av svenska varor till utlandet. Dylika avgifter, som
ha till uppgift att neutralisera verkningarna på den svenska marknaden av
en spänning mellan en hög prisnivå i utlandet på varor, som äro föremål
för svensk export, och priserna inom landet på samma varor, lia hittills
uttagits endast vid export av vissa trävaror.

Under kriget har den svenska prisnivån i stor utsträckning skyddats mot
prisfluktuationer i utlandet genom clearingförfaranden, som verkställts
genom centralt krisorgans försorg eller under kontroll av dylikt organ.
Dessa clearingförfaranden ha haft till syfte, i somliga fall att utjämna priserna
på viss importvara, där varan kunnat importeras till växlande priser,
i andra fall att, där försörjningsskäl nödvändiggjort produktion inom landet
av vara, som, låt vara i otillräcklig mängd, kunnat importeras till billigare
priser, åstadkomma prisutjämning mellan den importerade varan och den
inom landet producerade varan. Förfarandet har inneburit, att visst avräkningspris
fastställts för varan, varefter utbetalning skett ur den för
ändamålet upprättade clearingkassan, när importörens eller producentens
självkostnad överstigit avräkningspriset, medan i motsatt fall inbetalning
till kassan ägt rum. Några av dessa clearingförfaranden ha numera avvecklats,
andra bestå alltjämt. Ehuru man eftersträvat att bestämma avräkningspriset
så, att utbetalningar och inbetalningar skulle täcka varandra,
har det icke kunnat undvikas, att i vissa fall clearingkassa vid
clearingförfarandets avveckling visat överskott. I andra fall har clearingförfarandet
visat underskott, och ytterligare sådana fall kunna väntas.

Nu berörda clearingförfaranden torde i huvudsak ha fyllt sin uppgift på
ett tillfredsställande sätt. Avveckling av clearingförfarandena avses skola
äga rum, i den mån de förhållanden, som motiverat deras införande, icke
längre äro för handen. Det är emellertid att vänta, att vissa av de under
kriget gjorda clearinganordningarna måste fortsätta ännu någon tid. Alldeles
uteslutet torde icke heller vara, att förhållandena komma att påkalla
införande av prisclearing beträffande andra varor än hittills.

För lösande av det nu föreliggande problemet — förhindrande av att
den prisstegring på viktigare importvaror, som ägt rum på utländska
marknader, kommer att slå igenom på den svenska marknaden — torde
emellertid dylika clearingförfaranden icke vara tillfyllest. Andra utvägar
måste därför sökas.

I detta läge har statens priskontrollnämnd, under betonande av de principiella
betänkligheterna, föreslagit öppnande av möjlighet för Kungl. Majit

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

15

att i särskilda fall medgiva subventionering av import, nämligen där prisstegringen
i utlandet kan antagas vara av endast tillfällig och spekulativ
karaktär. I de över framställningen avgivna yttrandena har i allmänhet
priskontrollnämndens förslag tillstyrkts örn än med tvekan och under framhållande
av de olägenheter, som äro förknippade med en dylik anordning.
Särskilt får jag här hänvisa till riksbanksfullmäktiges i det föregående återgivna
uttalande i frågan.

I likhet med priskontrollnämnden och flertalet av de myndigheter och
sammanslutningar, som yttrat sig i ärendet, finner jag det i nuvarande läge
nödvändigt att öppna möjlighet för Kungl. Maj:t att medgiva viss importsubventionering.
Jag inser till fullo vådorna av en dylik subventionering,
och anser därför, att den skall tillämpas restriktivt. Den bör sålunda
äga rum allenast, där sannolika skäl föreligga för antagandet, att prisstegringen
är av övergående karaktär. Vidare bör den i huvudsak begränsas
till sådana importerade råvaror, vilkas importpriser utöva ett
väsentligt inflytande på den allmänna prisnivån inom landet. Det synes
mig dock icke böra vara helt uteslutet, att subventioneringen skall kunna
tillämpas även å varor, som representera ett senare stadium av produktionsprocessen,
i den mån synnerligen starka skäl av förut angiven art
föreligga. I priskontrollnämndens framställning liksom även i en del remissyttranden
lia omnämnts vissa varor, som böra bliva föremål för importsubventionering.
Jag är emellertid icke beredd att nu göra några närmare
uttalanden härom. Subventioneringsåtgärd bör kunna vidtagas allenast efter
beslut av Kungl. Majit, som därvid jämväl bör meddela närmare föreskrifter
angående subventioneringens utformning i detalj. Formerna torde härvid
komma att växla allt efter förhållandena. Lämpligen torde för nästkommande
års riksdag redogörelse böra framläggas för dittills vidtagna subventioneringsåtgärder.
Bemyndigandet för Kungl. Majit att medgiva subventionering
torde i anslutning härtill böra göras tidsbegränsat, förslagsvis till utgången
av juni 1947.

Medelsbehovet för subventioneringen är givetvis beroende av den omfattning,
i vilken subventionering kommer att äga rum, och de närmare riktlinjer
som skola följas vid dess tillämpning. Att göra några noggrannare
beräkningar härutinnan är för närvarande icke möjligt. Det synes mig
lämpligast, att subventioneringens omfattning tills vidare begränsas till
visst maximibelopp, förslagsvis 25 000 000 kronor. Sedan erfarenhet erhållits
angående subventioneringen, torde frågan om en eventuell förlängning
av densamma samt örn dess omfattning böra tagas under övervägande
och, därest förhållandena därtill föranleda, förslag därom föreläggas nästa
års riksdag.

Priskontrollnämnden har i sin framställning — utan att framställa något
direkt förslag -— hänvisat till möjligheten att finansiera ifrågavarande subventioneringsverksamhet
ur de överskott, som uppkommit eller uppkomma

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 360.

å den statliga krigsförsäkringsverksamheten samt å clearingkassornas verksamhet.
Det synes mig emellertid lämpligare att för närvarande dessa
medel icke anlitas för finansieringen utan att i stället ett anslag av reservationsanslags
karaktär å 25 000 000 kronor anvisas å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47. Frågan om disposition av berörda överskottsmedel
för nu ifrågavarande ändamål torde böra upplagas i samband
med ett eventuellt framtida förslag om anvisande av ytterligare medel till
importsubventionering.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen

att till Subventionering av införseln av vissa varor å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under elfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag å kronor 25 000 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet-.

Carl D. Ossmark.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946

617819