Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
1
Nr 346.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående böjtling
av premierna till vissa värnpliktiga m. m.; given
Stockholms slott den 4 oktober 1946.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Allan Vougt.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 4 oktober 1946.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
"Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,
Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför chefen
för försvarsdepartementet härefter följande.
Enligt gällande organisation för försvaret skall behovet av befälspersonal
i viss utsträckning fyllas med värnpliktiga. Förutsättningarna för att värnpliktiga
skola kunna även utan eget åtagande tagas i anspråk såsom officerare
och underofficerare, angivas i den år 1941 antagna värnpliktslagen. Värnpliktig,
som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 saini. Nr 346.
1840 46
2
Kungl. Maj-.ts proposition nr 346.
armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, är enligt denna
lag skyldig att utöver vanlig värnpliktstjänstgöring — 450 dagar — efter den
första tjänstgöringen om 360 dagar fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning
till officer under högst 360 dagar och för utbildning till underofficer
under högst 180 dagar.
Även beträffande vissa andra värnpliktiga är längre tjänstgöringstid föreskriven.
Sålunda är marinen tilldelad värnpliktig, vilken vid navigationsskola
avlagt sjökaptens-, styrmans- eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen
av andra klass skyldig att undergå fortsatt utbildning under 120 dagar,
fördelade på två repetitionsövningar örn 60 dagar. Vissa värnpliktiga specialister,
såsom ingenjörer och läkare, kunna åläggas högst 180 dagai’s längre
tjänstgöring än värnpliktiga i gemen.
För den längre tjänstgöring, som sålunda ålägges vissa värnpliktiga erhålla
dessa kompensation i skilda former. Dylik kompensation är även tillerkänd
värnpliktig som frivilligt underkastat sig utbildning till reservofficer, till
fänrik vid sjövärnskåren samt till flygförare, bonibfällare och navigatör samt
flygskytt vid flygvapnet.
Samtliga här avsedda värnpliktiga kunna erhålla räntefritt värnpliktslån
på högst 10 år för underlättande av yrkesutbildning eller för utövande av
yrke eller näring eller för övergång till annan verksamhet under förutsättning
att den förlängda tjänstgöringen bidragit till att framkalla eller öka föreliggande
lånebehov. Värnpliktslån utgår med lägst 200 och högst 5 000 kronor. Under
sin längre tjänstgöring intaga också dessa värnpliktiga en gynnsammare ställning
i familjebidragshänseende än värnpliktiga som undergå första tjänstgöring.
Högre penningbidrag utgå efter viss tids tjänstgöring. Jämlikt särskilda
bestämmelser räknas den förlängda värnpliktsutbildningen här ifrågavarande
värnpliktiga till godo vid anställning, befordran eller förordnande
i statlig och kommunal befattning m. m.
Till vissa av ifrågavarande värnpliktiga utgå även premier för genomgången
utbildning enligt av riksdagen godkända grunder (propositionen 1942:297,
riksdagens skrivelse nr 375). Gällande bestämmelser härom äro sammanfattade
i kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning. Bestämmelserna
innehålla följande.
Värnpliktig, som jämlikt värnpliktslagen ålagts fortsatt tjänstgöring eller
utbildning, flygvapnet tilldelad värnpliktig, vilken efter ansökan uttagits för
utbildning till flygskytt, flygförare eller bonibfällare och navigatör, sjövärnskåren
tillhörande värnpliktig, som uttagits för utbildning till fänrik vid kåren,
så ock aspirant och kadett—militärmeteorologaspirant likväl undantagen—äga
under vissa villkor åtnjuta premie. I regel utgår icke premie till den, som
efter genomgången kadettskola undergår fortsatt utbildning till officer (motsvarande)
på aktiv stat.
Premie utgår enligt 29 § 1 mom. nämnda kungörelse med
a) femhundra kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått
underofficersutbildning och som antingen icke skall genomgå jämväl kadettskola
eller ock helt eller delvis genomgår nämnda skola utan att därvid erhålla
godkännande vitsord;
Kungl. Maj:ts proposition nr 346. 3
b) ettusenfemhundra kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått
såväl underofficersutbildning som kadettskola;
c) etthundrafemtio kronor till värnpliktig vid marinen, som avlagt examen
vid navigationsskola enligt vad i det föregående sagts, för varje av
honom fullgjord repetitionsövning;
d) trehundra kronor till sjökapten eller likställd, som efter ansökan utbildats
till reservofficer;
e) femhundra kronor till värnpliktig, som med godkännande vitsord dels
genomgått utbildning till flygskytt (grundläggande flygslagsutbildning), dels
ock fullgjort minst sex månaders fortsatt flygslagsutbildning;
f) ettusenfemhundra kronor till värnpliktig, som med godkännande vitsord
genomgått utbildning till flygförare (grundläggande flygutbildning jämte fullständig
flygslagsutbildning) eller till bombfällare och navigatör (förberedande
militärutbildning jämte fullständig flygslagsutbildning); samt
g) femhundra kronor till sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts
i fänrikskurs för kåren.
Från skilda håll ha framställningar gjorts örn förhöjning av de fastställda
premiebeloppen. Redan då 1946 års statsverksproposition framlades, förelåg
en i skrivelse den 5 augusti 1945 gjord framställning i ämnet från tre representanter
för arméns plutonchefs- och troppchefsskolor (G. Nygren m. fl.). Vid
anmälan av anslaget till Armén: Avlöningar m. m. till värnpliktiga anförde
jag, att den väckta frågan vore ekonomiskt tämligen vittsyftande och stöde
i nära samband med 1945 års försvarskommittés arbete, varför åt kommittén
uppdragits att ta densamma under övervägande. Även en framställning i skrivelse
den 15 februari 1946 av ett antal elever i då pågående kadettskola (E.
Anderberg m. fl.) har överlämnats till försvarskommittén. Vid 1946 års riksdag
yrkades i motionen I: lil förhöjning av det av Kungl. Majit äskade anslaget
till de värnpliktigas avlöningar m. m. för utbetalning av högre premier.
Statsutskottet (utlåtande nr 4) ansåg sig med hänsyn till att frågan överlämnats
till försvarskommittén sakna anledning att närmare ingå på motionärens
förslag. Motionen avslogs av riksdagen.
Även arméns officersutbildningskommitté har i sitt betänkande (SOU
1946: 38) uttalat, att den ansåge en avsevärd höjning av premierna önskvärd.
I skrivelse den 8 juli 1946 har överbefälhavaren med instämmande av försvarsgrenscheferna
gjort framställning örn förhöjning av vissa av här ifrågavarande
premier. Överbefälhavaren har därvid framhållit, att försvarskommittén
kunde förväntas framlägga förslag till ny försvarsordning tidigast för
budgetåret 1948/49, varför premiefrågan, örn den icke behandlades separat,
komme att skjutas så långt på framtiden, att allvarlig skada för försvaret därigenom
kunde väntas bli följden.
I förenämnda skrivelser från representanter för arméns plutonchefs- och
troppchefsskolor samt från elever i den pågående kadettskolan har anförts i
huvudsak, att den ekonomiska kompensationen för dem som genomgått underofficers-
och officersutbildning ej stöde i proportion till de svårigheter i form
av fördröjda civila studier, avbräck för dem, som redan inlett sin studiebana,
samt försvårad och försenad återbetalning av civila studieskulder, som tjänstgöringen
medförde för den värnpliktige. Därjämte har framhållits, att de nu
-
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 346.
varande förhållandena även medförde ogynnsamma verkningar för försvaret, i
det att elev oftast ej nådde bästa möjliga resultat oell ej tillgodogjorde sig
utbildningen på tillfredsställande sätt av risk att kommenderas till fortsatt
tjänstgöring. Officersutbildningskommittén har uttalat, att premierna enligt
kommitténs mening icke motsvarade den enskildes uppoffringar i form av
förlorad arbetsförtjänst, förlorad studietid och förlorade meriter inom vederbörande
civilt yrke.
överbefälhavaren har till stöd för sin framställning anfört följande.
De olägenheter, som förorsakas av den förlängda värnpliktstjänstgöringen,
äro för de värnpliktiga främst av ekonomisk art. Befälsutbildningen medförförsenad
civil utkomst, direkt eller — genom försenad civil utbildning — indirekt.
Nuvarande läge på den fria arbetsmarknaden med rikliga arbetstillfällen
och goda löneförhållanden kommer denna olägenhet att framträda med
ökad skärpa. Härtill komma de hämmande verkningar, som olust inför förlängd
militärtjänstgöring i och för sig medföra.
Allmänt råder bland värnpliktiga uppfattningen, att olägenheterna av befälsutbildningen
icke uppvägas av de särskilda förmåner, som bjudas. Vid undersökningar,
företagna av försvarsstabens personalvårdsavdelning, har klart
framgått, att de ekonomiska faktorerna ha en dominerande inverkan på de
värnpliktigas inställning till tjänstgöringens förlängning vid befälsutbildning.
Vid infanteriets kadettskola ha i svar på fråga om »det ekonomiska avbräck,
som den med ett år förlängda värnplikten vållar» 43 elever av 144 uppskattat
detta till 2 000—3 000 kronor samt 86 elever till 3 000—10 000 kronor. Endast
15 ha uppgivit en summa mellan 500 och 2 000 kronor. Även utan en närmare
prövning av dessa siffror torde man kunna utgå ifrån, att med nuvarande allmänna
löneläge den ekonomiska förlusten snarare ligger över än under 3 000
kronor. Med hänsyn härtill är nu utgående premie för befälsutbildning till
officer, 1 500 kronor, icke tillfyllest för att kompensera det ekonomiska avbräck
den värnpliktige måste räkna med. Än mindre kan den framkalla konkurrens
bland de för befälsutbildning bäst lämpade örn kommendering till förlängd
utbildning.
Då dessutom övriga förmåner av ekonomisk och annan art icke av de värnpliktiga
tillmätas större betydelse, kan möjligheten till befälsutbildning för
närvarande icke utgöra någon lockelse utan är tvärtom något som man försöker
undandraga sig. Ambitionen och arbetsglädjen — hos både elever och
befäl — kunna icke undgå att lida men härav. I en del fall lycka,s dessutom
för uppgiften väl lämpade att dra sig undan, medan mindre lämpliga få träda
i deras ställe. Dylika tendenser ha efter beredskapens upphörande framträtt
med ökad styrka och kunna befaras öka än mer. Örn icke ändring åvägabringas,
kunna dessa omständigheter medföra allvarliga konsekvenser icke blott
för ifrågavarande befälsutbildning utan även för hela värnpliktsutbildningen,
särskilt vid armén. Det är för krigsorganisationens stabilitet och effektivitet
av fundamental betydelse, att till befälsutbildning kan uttagas de värnpliktiga,
som härför ha de bästa förutsättningarna. Omständigheter, som fresta dessa
att undandraga sig befälsutbildning med påföljd att mindre väl lämpade i
stället tagas i anspråk, måste undanröjas.
I fråga örn premiernas storlek har såväl från personalhåll som av överbefälhavaren
föreslagits fördubbling av de för underofficers- och officersutbildning
utgående premierna örn 500 respektive 1 500 kronor till 1 000 respektive
3 000 kronor. Överbefälhavaren har jämväl föreslagit, att premien till sjö
-
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
kapten eller likställd, som efter ansökan utbildats till reservofficer, 300 kronor,
fördubblas till 600 kronor. De höjda premierna ha ansetts böra komma även
dem till del som redan påbörjat sin utbildning. Sålunda ha förenämnda elever
i kadettskola anfört, att även eleverna i 1945/46 års plutonchefs- och kadettskolor
borde erhålla de högre premierna. Överbefälhavaren har anfört, att
det vore önskvärt, att bestämmelserna om utbetalning av de högre premierna
utformades så, att de tillkomme även de värnpliktiga befälselever, som under,
innevarande budgetår avslutade sin befälsutbildning.
Överbefälhavarens framställning utmynnar i hemställan att redan till riksdagens
höstsession förslag framlägges örn fördubbling av de premier, som
enligt a), b) och d) i det föregående utgå till värnpliktiga efter genomgången
officers- respektive underofficersutbildning, från 1 500 kronor, 500 kronor och
300 kronor till 3 000 kronor, 1 000 kronor och 600 kronor.
Försvarets civilförvaltning har i utlåtande över överbefälhavarens framställning
anfört, att det vore ytterst vanskligt att bedöma i vad mån gynnsammare
betingelser i de hänseenden överbefälhavaren anfört kunde skapas genom
förhöjning av premierna bland annat därför, att de ekonomiska olägenheterna
av den förlängda utbildningen syntes vara betydligt skiftande. Även örn full
kompensation för det av militärtjänstgöringen vållade avbräcket i vederbörandes
civila verksamhet icke kunde under alla förhållanden beredas envar,
som uttoges till officers- eller underofficersutbildning, syntes dock av skäl
som överbefälhavaren anfört en väsentlig höjning av premiebeloppen nu böra
vidtagas. Enligt civilförvaltningens mening vore det för undvikande av de
utav överbefälhavaren påtalade tendenserna ofrånkomligt, att premiebeloppen
så avpassades, att de, åtminstone för flertalet av de till dylik utbildning uttagna,
vore bättre ägnade att såvitt möjligt eliminera olägenheterna av en
fördröjd återgång till civil verksamhet och därmed även bidraga till att skapa
intresse för uppgiften. Civilförvaltningen ville därför tillstyrka bifall till överbefälhavarens
förslag.
I fråga örn avgränsningen av rätten till de högre premierna har civilförvaltningen,
under framhållande att ett genomförande av överbefälhavarens förslag
härutinnan skulle medföra orättvisor, föreslagit en övergångsanordning
som innebär, att tidpunkten för avslutandet av underofficersutbildningen skall
vara avgörande för rätt till förhöjd premie.
Försvarsväsendets lönenämnd har ansett det med hänsyn till statsutskottets
förenämnda uttalande i ämnet möta svårigheter att taga ställning till
överbefälhavarens förslag. Då emellertid omedelbara åtgärder funnits vara
påkallade för att åstadkomma en fullgod rekrytering av officers- och underofficersutbildningslinjerna
för värnpliktiga, hade lönenämnden ansett sig för
sin del icke böra framställa erinran mot att överbefälhavarens förslag genomfördes
såsom en provisorisk åtgärd i avbidan på resultatet av försvarskommitténs
arbete.
1945 års för svar skommitté har i utlåtande i ärendet anfört i huvudsak
följande.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
Överbefälhavaren syntes i sin skrivelse ha anfört övertygande skäl för att
omedelbara åtgärder borde vidtagas i syfte att förbättra den ekonomiska
kompensationen till värnpliktiga, som genomgått godkänd officers- eller underofficersutbildning.
Det förslag, som överbefälhavaren i sådant avseende framlagt,
syntes icke i och för sig giva anledning till erinran. Emellertid syntes
konsekvensen fordra, att de premier, som utginge till vissa andra värnpliktiga,
bleve föremål för motsvarande förhöjning. Försvarskommittén syftade härvid
på de premier, vilka utginge till värnpliktig flygande personal jämlikt
punkterna e) och f) i kungörelsen om värnpliktsavlöning. Övervägas borde
måhända vidare, om icke en höjning av premierna kunde vara motiverad även
beträffande värnpliktiga, som uppfyllde de i punkten c) i samma författningsrum
angivna förutsättningarna. Detta vore emellertid en fråga, som icke läte
sig bedöma utan närmare utredning.
Huruvida den ifrågasatta förhöjningen av premierna även borde tillkomma
värnpliktiga, som under innevarande budgetår avslutade sin befälsutbildning,
vöre ett spörsmål, på vilket försvarskommittén ej funnit anledning ingå.
I detta sammanhang torde böra till behandling upptagas fråga om utnyttjande
i försvarets tjänst av befälsutbildade värnpliktiga jämväl efter utträdet
ur värnpliktsåldern.
I skrivelse den 13 november 1945 har chefen för armén gjort framställning
örn rätt för värnpliktig, sorn undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur
värnpliktsåldern frivilligt kvarstå vid försvaret såsom värnpliktig. Till stöd
för framställningen har anförts i huvudsak följande.
Den årliga avgången av värnpliktigt befäl — i samband med värnpliktstidens
utgång — bomme i första hand att drabba lokalförsvarsförbanden, där
huvuddelen av det äldre värnpliktiga befälet vore krigsplacerad. För att ersätta
den sålunda avgångna befälspersonalen erfordrades omskolning av yngre
värnpliktigt befäl för tjänstgöring vid lokalförsvarsförbanden med deras
säregna uppgifter. Denna omskolning borde i regel anordnas vid den efterutbildningsövning
örn trettio dagar, som enligt värnpliktslagen ägde rum före
utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Tillgången på för, sådan
omskolning lämpligt värnpliktigt befäl vore emellertid knapp, ett förhållande
som konmie att Idiva än mera framträdande på grund av värnpliktskontingenternas
beräknade nedgång under lång tid framåt. Det vöre därjämte
att förutse, att endast en mindre del av det värnpliktiga befälet komme att
deltaga i den frivilliga befälsutbildningen för att pa så sätt bibehålla innehavda
kvalifikationer och förordnanden. Med hänsyn till vad som salunda
framhållits och ela bland annat en planerad omorganisation av luftbevakningen
kunde komma att medföra ett ökat befälsbehov, syntes ganska snart avsevärda
vakanser komma att uppstå i krigsorganisationens befälsbefattningar, därest
icke särskilda åtgärder vidtoges.
Jämlikt reservbefälskungörelsen för armén kunde vid värnpliktstidens utgång
av det värnpliktiga befälet blott ett fåtal — värnpliktiga kaptener (ryttmästare)
och fanjunkare (styckjunkare) som ådagalagt särskild lämplighet —
komma i fråga för anställning i reserven. Den stora huvuddelen av det värnpliktiga
befälet försvunne helt ur försvarsorganisationen vid värnpliktstidens
utgång och kunde därefter militärt utnyttjas endast inom hemvärnet och såsom
krigsfrivilliga vid mobilisering. Inom hemvärnet komme emellertid det f. d.
värnpliktiga befälet under den närmaste tiden i stor utsträckning endast att
kunna anställas såsom meniga, enär befälsposterna i regel vore besatta och
omsättningen vöre långsam. Det vore därför förklarligt, att personal, som
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
nyligen innehaft befälsbefattningar inom armén, i allmänhet icke under sådana
villkor vore hågade inträda i hemvärnet. Ej heller syntes tjänstgöring
såsom krigsfrivilliga vid allmän mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap
innebära någon större lockelse, örn icke personalen knötes till försvarsorganisationen
redan under fredstid och härunder bereddes möjlighet att
bibehålla för krigstjänstgöring erforderliga kvalifikationer.
Det vore därför tydligt, att andra vägar borde sökas för att även efter
värnpliktstidens utgång utnyttja den kvalificerade befälspersonal, som i många
fall fortfarande vore militärt användbar, framför allt vid lokalförsvarsförbanden.
Sålunda syntes möjligheter böra skapas att på frivillighetens väg vid
armén kunna behålla lämpligt värnpliktigt befäl på sådant sätt, att de redan
under fredstid kunde krigsplaceras.
En sådan anordning skulle säkerligen även inverka fördelaktigt för det
frivilliga försvarsintressets bibehållande.
Chefen för armén har ansett, att det avgångna värnpliktiga befälets inordnande
i försvarsorganisationen under fredstid lämpligen borde möjliggöras
genom ett tillägg till värnpliktslagen, och har framhållit, att därigenom
samtliga fredsfrågor bleve automatiskt losta, varjämte personalen i egenskap
av värnpliktiga skulle bli på ett fast sätt knuten till krigsmakten.
Beträffande personalens förmåner i fredstid har arméchefen föreslagit i
huvudsak följande.
Personalen borde äga rätt att bära uniform i likhet med vad som föreskreves
för värnpliktiga samt äga möjlighet att genom fullgörande av repetitionskurser
kunna bibehålla innehavd tjänstegrad (tjänsteklass). Några befordringskurser
borde däremot icke förekomma för ifrågavarande personal.
Vidare syntes utrustning under frivillig tjänstgöring i fredstid kostnadsfritt
böra ställas till förfogande av kronan på samma sätt som vore föreskrivet för
i frivillig befälsutbildning deltagande medlem tillhörande Centralförbundet för
befälsutbildning.
I fråga om formerna för personalens anknytning till försvaret efter utträdet
ur vämpliktsåldern har arméchefen anfört följande.
Personalen syntes lämpligen böra teckna avtal gällande 4 år i sänder med
vederbörlig truppregistreringsmyndighet. Möjlighet borde finnas att kvarstå
intill 60 års ålder för värnpliktiga officerare och underofficerare och intill
56 års ålder för värnpliktiga underbefäl. Endast sådan personal borde ifrågakomma,
som lämpligen kunde bibehålla tidigare innehavd krigsplacering eller
omkrigsplaceras i annan befattning motsvarande vederbörandes utbildning
och grad. Avtal borde vidare vara fullt bindande för krigstjänstgöring och
icke medge större möjligheter till uppskov än för värnpliktiga. Eör förnyande
av avtal borde dessutom fordras genomgång av vederbörlig repetitionskurs
motsvarande vederbörandes grad. För den, som frivilligt kvarstode såsom
värnpliktig officer eller underofficer vid armén intill 60 års ålder, skulle
således erfordras tvenne repetitionskurser, fullgjorda före 52 respektive 56
års ålder, och för den som kvarstode såsom värnpliktigt underbefäl intill 56
års ålder en repetitionskurs, fullgjord före 52 års ålder.
Chefen för armén har framhållit, att de enda ekonomiska konsekvenser i
fredstid, som ett ianspråktagande av förutvarande värnpliktigt befäl enligt
föreslagna grunder komma att medföra, vore tillhandahållande av utrustning
under tjänstgöring och eventuella utgifter i samband med genomgående av
repetitionskurser. Då repetitionskurserna utan olägenhet kunde ske i form
Departements
chefen.
B Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
av fritidsutbildning — d. v. s. under kvällar och söndagar — komme de icke
att medföra särskilda kostnader i form av naturaförmåner eller avlöning.
Kurserna borde fullgöras i anslutning till Centralförbundets för befälsutbildning
repetitionskurser för övrigt värnpliktigt befäl. Då här ifrågavarande
elever komme att fördelas över hela landet, syntes de kunna inrymmas i
Centralförbundets lokala utbildningsorganisationer utan att föranleda särskilda
kostnader för instruktörer, lokaler eller dylikt.
I den mån personalen i fredstid behövde tagas i anspråk för att genom
frivillig tjänstgöring i innehavda eller motsvarande krigsplaceringsbefattningar
möjliggöra anordnande av luftförsvarsövningar och dylikt måste helt
naturligt avlöning och naturaförmåner utgå såsom för övrig personal. Dessa
kostnader komme att uppstå, oberoende av vilken personalkategori som utnyttjades
vid övningarna, och borde gäldas av anslaget för vederbörlig övning.
överbefälhavaren har i avgivet utlåtande tillstyrkt, att till värnpliktslagen
fogas ett tillägg i det av arméchefen angivna syftet. Överbefälhavaren har
funnit sannolikt, att åtskilliga av de befälsutbildade gärna skulle se, att deras
under befälsutbildningen förvärvade färdigheter kunde bliva nyttiggjorda
inom försvarsorganisationen även efter det de utträtt ur värnpliktsåldern. Att
ett vidare utnyttjande av sagda färdigheter än vad värnpliktslagen för närvarande
medgåve måste ur det allmännas synpunkt vara förmånligt syntes i
och för sig obestridligt och bleve än mer påtagligt med hänsyn till den
hotande befälsbristen. Cheferna för marinen och flygvapnet, som av överbefälhavaren
hörts i ärendet, hade intet haft att erinra.
Även 1945 års försvarskommitté har tillstyrkt bifall till framställningen
och funnit önskvärt att, vid sidan av de begränsade möjligheterna till anställning
i reserven, ytterligare möjligheter skapades för att på frivillighetens
väg kunna inom krigsmakten behålla lämpligt värnpliktigt befäl på sådant
sätt, att vederbörande redan under fredstid kunde krigsplaceras. Frågan hade
för den närmaste tiden särskild aktualitet beroende på att ett avsevärt antal
värnpliktiga i de berörda åldersklasserna under beredskapstiden utbildats
för och använts i sådana befälsbefattningar som här avsåges och i vilka de
även i fortsättningen lämpligen kunde krigsplaceras. Möjligen skulle mot förslaget
kunna invändas, att det grepe in över de personalkategorier, som nu
stöde till förfogande för hemvärnets och civilförsvarets rekrytering. Såvitt
försvarskommittén kunde bedöma, syntes emellertid berörda personalkategorier
icke komma att för lokalförsvarsförbanden tagas i anspråk i sådan omfattning,
att hemvärnets och civilförsvarets rekrytering nämnvärt skulle påverkas
av förslagets genomförande.
De premier, som utgå till vissa värnpliktiga, vilka fullgjort längre tjänstgöring
än övriga värnpliktiga, äro avsedda som kompensation för det avbräck i civil
verksamhet som vållas dessa värnpliktiga. Att utforma denna ersättning så
att full rättvisa vederfares envar är givetvis ogörligt. En allmän omprövning
av det nuvarande kompensationssystemet kan icke nu ifrågakomma. Kesultatet
av försvarskommitténs arbete måste på detta område avvaktas. Emellertid
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
synes läget vara sådant, att den kompensation som nu erbjudes icke är tillräcklig
för att väcka intresse för den förlängda utbildningen. Tyvärr förekommer
det i icke ringa omfattning att de värnpliktiga försöka undandraga sig
uttagning till officers- och underofficersutbildning. Med hänsyn till försvarets
intresse att kunna bland de värnpliktiga utvälja de bästa till fortsatt utbildning
synes det därför nödvändigt att snarast förbättra de förmåner som äro
förenade med den längre utbildningstiden. Den enda framkomliga vägen synes
i nuvarande läge vara en höjning av premierna. Jag vill därför förorda en dylik
höjning men vill erinra, att åtgärden bör betraktas såsom ett provisorium. Anledning
att ånyo ompröva frågan kan yppa sig vid en eventuell omreglering
av penningbidragen till de värnpliktiga. I ärendet framförda önskemål örn
ändringar i utbildningstiden samt örn sättet för utbetalning av premierna upptager
jag icke nu till behandling.
överbefälhavarens förslag i ämnet innebär, att premiehöjningen begränsas
till vissa kategorier premieberättigade, nämligen till dem som genomgått
underofficers- och officersutbildning samt sjökapten eller likställd, som efter
ansökan utbildats till reservofficer. Grunden för avgränsningen torde ha varit,
att intresset för fortsatt utbildning bör stimuleras hos dem som ur ett större
skikt utväljas eller eventuellt tvångsuttagas till dylik utbildning. Med denna
utgångspunkt bör, såsom försvarskommittén föreslagit, jämväl de värnpliktiga
vid flygvapnet, som utbildats till flygskyttar, flygförare eller bombfällare
och navigatörer, principiellt erhålla högre premier. För sjövämskåren
tillhörande värnpliktiga, som godkänts i fänrikskurs för kåren, har icke någon
premiehöjning ifrågasatts. Jag finner heller icke anledning att i detta sammanhang
föreslå någon höjning av nu utgående premier till dessa värnpliktiga.
Från den angivna utgångspunkten synes icke heller någon premiöhöjning böra
nu ifrågasättas för den fortsatta utbildning som åligger värnpliktiga vid
marinen, vilka avlagt examen vid navigationsskola.
Mot de av överbefälhavaren och försvarskommittén föreslagna beloppen
vill jag icke framställa erinran. Beträffande övergången till de högre premiema
ha olika förslag framförts. För egen del anser jag, att som huvudregel bör
kunna gälla, att den högre premien skall utgå för premieberättigande utbildning
eller tjänstgöring, som påbörjats efter tidpunkten för ikraftträdandet av
de nya bestämmelserna om premier. Denna tidpunkt bör lämpligen vara den
1 januari 1947. Med hänsyn till den långa tjänstgöringstiden för de till officersutbildning
uttagna eller antagna värnpliktiga och för de värnpliktiga som
undergå utbildning till flygförare eller bombfällare och navigatörer, vill jag
emellertid föreslå, att premierna för utbildning, efter genomgången underofficersutbildning,
vid 1946—1947 års kadettskolor samt för den utbildning
till flygförare eller bombfällare och navigatör, som pågår vid utgången av
december 1946, bestämmas till 2 500 kronor. Den föreslagna huvudregeln medför,
att i visst fall, nämligen beträffande underofficersutbildningen vid flygvapnet,
premie kommer att utgå helt enligt de äldre bestämmelserna för utbild
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 346. isto 48 2
10
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 346.
ning, som pågår vid utgången av december 1946. Då motsvarande utbildning
under i huvudsak samma tidsperiod vid de övriga försvarsgrenarna avslutats
redan före nämnda tidpunkt, medför detta dock icke någon särställning för
flygvapnets personal.
Jag föreslår således, att i 29 § 1 mom. a), b), d), e) och f) kungörelsen den
21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning omförmälda premier till
vissa värnpliktiga från och med den 1 januari 1947 utgå med respektive 1 000
kronor, 3 000 kronor, 600 kronor, 1 000 kronor och 3 000 kronor samt att premierna
enligt b) och f) övergångsvis utgå med 2 500 kronor. Den årliga kostnadsökning
som ett bifall till detta förslag innebär torde komma att uppgå
till omkring 2 500 000 kronor. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att — i
anslutning till vad nu anförts — meddela erforderliga bestämmelser rörande
premierna och rörande övergången till de nya grunderna.
Det av chefen för armén framlagda förslaget örn rätt för värnpliktig, som
undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur värnpliktsåldem frivilligt kvarstå
vid försvaret kan jag tillstyrka. Såsom av arméchefens skrivelse framgår
beräknas tillgången på värnpliktigt befäl vid lokalförsvarsförbanden bli knapp,
och det synes mig därför välbetänkt att så länge som möjligt utnyttja det befäl,
som redan erhållit utbildning för ändamålet.
På sätt chefen för armén föreslagit torde de befälsutbildade värnpliktiga,
som därtill äro villiga, böra genom personliga kontrakt bindas vid försvaret.
Kontrakten böra avse skyldighet att under en bestämd tidsperiod stå till förfogande
med samma förpliktelser som örn vederbörande varit värnpliktiga,
främst tjänstgöringsskyldighet under beredskap och krig. Det förutsättes, att
endast sådan personal kommer i fråga, som lämpligen kan bibehålla tidigare
innehavd krigsplacering eller kan omplaceras i annan krigsbefattning motsvarande
vederbörandes utbildning och grad.
Vad chefen för armén föreslagit beträffande personalens ekonomiska förmåner
i fredstid har icke givit mig anledning till erinran. Kostnaderna böra
bestridas från de anslag, som bekosta motsvarande utgifter för värnpliktiga.
Även förmånerna under krigstjänstgöring böra överensstämma med de för
värnpliktiga gällande.
Enligt myndigheternas förslag skulle i här avsett syfte införas ett tillägg
till värnpliktslagen, enligt vilket den, vilken såsom värnpliktig utbildats till
befäl, skulle äga att efter frivilligt åtagande kvarstå såsom värnpliktig efter
utgången av värnpliktstiden, dock längst till och med det kalenderår under
vilket han fyllde 60 år.
För egen del har jag ansett mig icke för närvarande böra tillstyrka ändring
i värnpliktslagen. Det är här fråga örn frivilliga avtal och något behov av särskilda
lagbestämmelser därom synes icke föreligga. Detta utesluter givetvis
icke, att i de bestämmelser, som kunna varda meddelade i ämnet, föreskrives,
att vederbörande i vissa avseenden skola äga samma ställning som örn de
varit värnpliktiga.
Det är min avsikt att, därest riksdagen icke har något att erinra mot den
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
föreslagna anordningen, som i vissa hänseenden föranleder kostnader för försvaret,
föreslå Kungl. Majit att enligt i det föregående angivna grunder meddela
erforderliga bestämmelser i ämnet. Jag utgår från att örn så prövas lämpligt
även förutvarande landstormsofficerare och personal av andra kategorier
med likartad utbildning skola kunna anknytas till försvaret på sätt här
förutsatts.
Under åberopande av vad jag anfört rörande premier åt värnpliktiga får jag
hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att medgiva förhöjning, enligt av mig i det föregående förordade
grunder, av till vissa värnpliktiga utgående premier.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Lennart Österholm.