Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

1

Nr 343.

Kungl. Martts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen
den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker; given Stockholms slott den 4 oktober
1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogat förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 kap.
22 § förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll IDAG. 1 samt. Nr 343.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen den 18
juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937
angående försäljning av rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 KAP.

22 §.

Då krig eller omedelbar krigsfara
råder så ock då arbetslöshet eller nöd
i större omfattning föreligger, må Konungen,
där så prövas nödigt, meddela
förbud mot bedrivande av detaljhandel
eller föreskriva erforderliga inskränkningar
däri. I fall varom nu är
sagt må ock sådant förordnande, även
örn det ej kan anses erforderligt för
ordningens upprätthållande, meddelas
av länsstyrelsen, där Konungen det
medgivit.

22 §.

Då så prövas nödigt med hänsyn
till att krig eller omedelbar krigsfara
råder eller arbetslöshet eller nöd i
större omfattning föreligger så ock då
särskilda skål eljest därtill åro, må
Konungen meddela förbud mot bedrivande
av detaljhandel eller föreskriva
erforderliga inskränkningar
däri. I fall varom nu är sagt må ock
sådant förordnande, även örn det ej
kan anses erforderligt för ordningens
upprätthållande, meddelas av länsstyrelsen,
där Konungen det medgivit.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, da förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj.ts proposition nr 343.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
4 oktober 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Danielson, Vougt, Zetterberg,

Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
viss ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker samt anför därvid följande.

I fråga om rätten till detaljhandel med rusdrycker stadgas i 3 kap. 22 §
rusdrycksförsäljningsfårordningen, att då krig eller omedelbar krigsfara råder
så ock då arbetslöshet eller nöd i större omfattning föreligger, Kungl.
Majit må, där så prövas nödigt, meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel
med rusdrycker eller föreskriva erforderliga inskränkningar däri.

Vidare stadgas i 4 kap. — som innehåller närmare bestämmelser om utminutering
av rusdrycker bland annat (i 4 §), att den myckenhet spritdrycker,
som systembolag äger tilldela köpare, icke må överstiga fyra liter
för varje kalendermånad. Denna myckenhet må uttagas jämväl efter månadens
utgång, dock ej senare än sex månader därefter (s. k. efterhandsinköp).
Örn särskilda skäl därtill äro, må tillstånd lämnas att vid vissa
tillfällen inköpa större myckenhet än vad sålunda fastställts (s. k. extra
tilldelning).

Frågan om vidtagande av effektiva åtgärder för att förbättra nykterhetstillståndet
upptogs till behandling vid 1941 års riksdag i anledning av de
vid nämnda riksdag väckta likalydande motionerna I: 100 av herr Bergman
m. fl. samt II: 134 av herr Lindmark m. fl. I dessa motioner föreslogs, att
riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit, med den rätt
som i dåvarande tidsläge vore lagd i Kungl. Majits hand, måtte snarast vidtaga
effektiva provisoriska åtgärder, som vore ägnade att i möjligaste mån avlägsna
alkoholfaran från vårt folk, till gagn för folkets hälsa, ekonomi, arbetseffektivitet
och försvarskraft, bland annat genom betydligt strängare
ransonering än som då tillämpades vid försäljning av spirituösa drycker.

I sitt betänkande (nr 29) i anledning av motionerna anförde bevillningsutskottet
som mottagit yttranden över motionerna från kontrollstyrelsen
och socialstyrelsen — i huvudsak följande:

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

Utskoliet finner frågan om effektivare åtgärder i nykterhetshänseende
i nuvarande läge förtjäna särskild uppmärksamhet. Av de av ämbetsverken
avgivna yttrandena framgår nämligen att, trots den minskade konsumtionen
av alkoholhaltiga drycker, likväl en viss tendens till försämring av
nykterhetstillståndet inträtt. Denna omständighet anser utskottet under förbunden
varande förhållanden vara av så allvarlig natur, att utskottet finnér
särskilda åtgärder snarast böra vidtagas i syfte att motverka missbruk av
sagda drycker icke minst bland ungdomen. Utskottet förbiser därvid icke,
att en skärpning av de nuvarande restriktionerna kan medföra betydande
olägenheter. Det har sålunda tidigare framhållits, att en sådan skärpning
Iean hava till följd ökad spritsmuggling och olaga sprittillverkning. Med
hänsyn till nu rådande förhållanden torde någon större risk för spritsmuggling
knappast föreligga. Vad beträffar olaga sprittillverkning torde
kunna antagas, att allmänheten i nuvarande läge i högre, grad än eljest
skall visa sig äga förståelse för nödvändigheten av statliga ingripanden
på ifrågavarande område samt starkare än under vanliga förhållanden
reagera mot lagöverträdelser. Detta torde jämväl komma att bidraga till att
underlätta myndigheternas uppgifter beträffande kontrollen av författningsbestämmelsernas
efterlevnad. Även örn vissa icke önskvärda verkningar
skulle följa av en skärpning av restriktionerna, anser utskottet dock en sadan
i nuvarande läge ofrånkomlig. I ämbetsverkens yttranden hava pavisats
de missförhållanden, som äro förbundna med den nuvarande tillgången
på s. k. överskottslitrar samt med gällande bestämmelser om efterhandsmköp.
Med hänsyn till vad myndigheterna härom anfört finner utskottet skäl
tala för en ändring härutinnan. En allmän nedsättning av motboksinnehavarnas
tilldelning av spritdrycker torde också böra övervägas Av skäl som
kontrollstyrelsen anfört finner utskottet jämväl böra tagas under omprövning,
huruvida icke den rätt till fri försändning av spritdrycker, som infördes
år 1937, i viss omfattning skall begränsas. Därjämte torde böra övervägas
huruvida icke åldersgränsen för erhållande av nya inköpstillstånd
bör höjas från 21 till 25 år. Även i fråga om utskänkningen synas inskränkande
åtgärder böra göras till föremål för omprövning.

Då enligt utskottets mening de åtgärder, som Kungl. Majit kan finna anledning
vidtaga, endast böra vara av provisorisk natur samt Kungl. Majit
eller i vissa fall kontrollstyrelsen äger utfärda erforderliga föreskrifter i
ämnet, saknar utskottet anledning förorda några ändringar i gällande lagstiftning.
Med hänsyn till det ovan anförda finner sig utskottet emellertid
böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att sådana
åtgärder i nykterhetsbefrämjande syfte, som i nuvarande läge kunna befinnas
vara påkallade, snarast måtte vidtagas. Utskottet förutsätter därvid
att Kungl. Majit vid sitt ställningstagande till frågan beaktar vad utskottet
ovan framhållit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde bevillningsutskottet,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit
med beaktande av vad utskottet i sitt betänkande anfört snarast måtte vidtaga
de åtgärder i nykterhetsbefrämjande syfte, som i dåvarande läge befunnes
påkallade.

Mot utskottets betänkande anfördes reservationer av 8 utskottsledamöter
(herrar Bengtsson, Ekman, Velander, Axel Ivar Anderson, Egnell, Lövgren,
Lundell och Henriksson), vilka anförde bl. a., att strävandena att främja
folknykterheten framstode som ett viktigt led i stärkandet av vår allmänna

Kungl. Maj:ts proposition nr 3-13.

o

beredskap. Vid fullföljandet av dylika strävanden måste emellertid mot varandra
vägas, å ena sidan, de avsedda åtgärdernas effekt i fråga om ökad
folknykterhet och en ur olika synpunkter önskvärd begränsning av alkoholkonsumtionen
samt, å andra sidan, de olägenheter, som enligt tidigare erfarenheter
vore förbundna med en skärpning av nu gällande restriktionssystem.
I motionerna hade icke ifrågasatts någon ändrad lagstiftning i antytt
hänseende utan allenast att Kungl. Majit med stöd av de befogenheter,
som vore lagda i dess hand, skulle vidtaga av motionärerna avsedda provisoriska
åtgärder. Då reservanterna förutsatte, att Kungl. Majit med uppmärksamhet
komme att följa utvecklingen på detta område och icke skulle underlåta
att vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas påkallade, syntes skäl
saknas att i anledning av motionerna förorda någon riksdagens åtgärd.

Reservanterna hemställde i enlighet härmed att nu ifrågavarande motioner
angående effektivare åtgärder i nykterhetshänseende icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

En ledamot av bevillningsutskottet (herr Svensson i Ljungskile) anförde
blank reservation mot utskottsbetänkandet.

Riksdagen biföll betänkandet (skrivelse nr 335).

Kungl. Majit utfärdade därefter — med stöd av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
— kungörelsen den 19 september 1941 (nr 773)
angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker. I denna kungörelse,
som trädde i kraft deli 1 oktober 1941 och gäller tills vidare, stadgas
att spritdrycker ej må till någon utminuteras i större myckenhet än tre
liter i kalendermånaden. Till den, för vilken utminuteringen enligt dittills
gällande föreskrifter av hemortsbolaget fastställts till myckenhet understigande
fyra liter för varje kalendermånad, må utminuteras högst två liter i
månaden. Vidare stadgas att för kalendermånad fastställd myckenhet ej må
uttagas efter månadens utgång. Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må,
om särskilda skäl därtill äro, tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa
större myckenhet än nu sagts.

I en den 5 februari 1946 dagtecknad promemoria har kontrollstyrelsen
upptagit till behandling frågan örn upphävande av de genom 1941 års kungörelse
införda inskränkningarna i detaljhandeln med rusdrycker.

I nämnda promemoria har kontrollstyrelsen till en början behandlat frågan,
huruvida de formella villkoren för ett fortsatt vidmakthållande av ifrågavarande
undantagsbestämmelser alltjämt vore uppfyllda. I detta hänseende
har kontrollstyrelsen anfört alt sedan det under år 1939 utbrutna stormaktskriget
under loppet av år 1945 avslutats, en omprövning hade ansetts
böra ske, huruvida med hänsyn lill bestämmelsen i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
förutsättningar alltjämt kunde anses vara för handen
att upprätthålla de i 1941 års kungörelse meddelade undantagsbestämmelserna.
Det borde erinras om alt under 1914—1918 års världskrig Kungl.
Majit på liknande sätt, med stöd av en år 1915 tillkommen bestämmelse

6

Kungl. Majus proposition nr 343

i då gällande brännvinsförsäljningsförordning, föreskrev vittgående inskränkningar
i rätten till inköp av spritdrycker. Dessa föreskrifter gällde emellertid,
i motsats till 1941 års kungörelse, endast för viss begränsad tid och
utlöpte automatiskt den 31 december 1918.

Kontrollstyrelsen bär vidare framhållit, att de i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
angivna förutsättningarna uteslutande avsåge förhållandena
i Sverige. Enär riket icke vore indraget i krig, gällde det alltså
att pröva, huruvida omedelbar krigsfara för vårt land rådde eller om arbetslöshet
eller nöd i större omfattning där förelåge. Bedömandet av dessa
frågor ankomme uppenbarligen på Kungl. Maj :t. Därest en prövning av ifrågavarande
spörsmål skulle giva till resultat, att de i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
uppställda förutsättningarna icke vidare förelåge,
syntes 1941 års kungörelse nu böra upphävas.

Beträffande härefter frågan, i vad mån ett bibehållande av de skärpta
restriktionerna vore ur saklig synpunkt motiverat, har kontrollstyrelsen hänvisat
till en inom styrelsens statistiska avdelning verkställd utredning rörande
spritdrycksförsäljningen och fylleriförseelserna under de senare åren
m. m. De till utredningen hörande tabellerna torde såsom Bihang få fogas
vid statsrådsprotokollet för denna dag.

För egen del har kontrollstyrelsen anfört, att en granskning av de statistiska
uppgifter som lämnades i bilagan visade, att de i slutet av år 1941 genomförda
skärpta restriktionerna knappast hade påverkat utvecklingen i den
omfattning man avsett. Vad beträffar deras inverkan å spritdryckskonsumtionens
storlek kunde anföras att, medan inköpsrätten å motböckema den 1
oktober 1941 minskades nominellt med 6 milj. liter per år, utminuteringen
successivt sedan dess det oaktat realiter ökats med över 4 milj. liter per år
— från 25,5 milj. liter år 1941 till 29,8 milj. liter år 1945. Minskningen av
ransonerna hade mer än kompenserats genom en stark ökning av »uttagsfrekvensen»
— d. v. s. uttagen kvantitet i förhållande till medgiven högsta
kvantitet. Medelinköpen per motbok och månad, som år 1941 varit 1,40 Uter,
hade år 1945 stigit till 1,48 liter, medan medelinköpsrätten sjunkit från 2,02
liter till 1,68 liter. Uttagsfrekvensen hade under åren 1940 till 1945 stigit från
ca 69 till 88 procent, räknat i förra fallet på den obeskurna, i senare fallet
på den genom 1941 års kungörelse beskurna inköpsrätten. Anspråken på
s. k. extra tilldelning hade betydligt ökats. Den såsom extra tilldelning beviljade
kvantiteten spritdrycker utgjorde sålunda 228 000 liter år 1940 och
264 000 liter år 1941 men 473 000 liter år 1944. Spritutskänkningen på restaurangerna
hade från år 1941 till år 1945 stigit med mer än 35 procent -— från
3,2 milj. liter år 1941 till 4,3 milj. liter år 1945. Den genomsnittliga spritdryckskonsumtionen
per invånare hade i sin helhet ökat från 4,5 liter år
1941 till 5,1 liter år 1945. Icke heller med avseende å antalet fylleriförseelser
kunde sägas, att de skärpta restriktionerna medfört önskad effekt. Antalet
avdömda fylleriförseelser, som år 1937 varit i runt tal 29 700, uppgick
under året för krisrestriktionernas genomförande till 34 000 och steg, oaktat
skärpningsåtgärdema, åren 1942 och 1943 till 38 400, resp. 39 900 för att år

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

7

1944 nedgå till 35 700. År 1945 utgjorde antalet inemot 36 700. Stegringen år

1945 kunde väsentligen hänföras till företeelser i samband med krigets upphörande
före mitten av året. I slutet av år 1945 och för närvarande vore tendensen
beträffande fylleriförseelsema sjunkande. Uppenbarligen måste det
ökade fylleriet under kristiden haft sin grund i speciella, kraftigt verkande
faktorer, enär eljest stegringen i antalet fyllerifall under de båda åren närmast
efter de skärpta restriktionernas införande icke skulle kunnat bli så
anmärkningsvärt hög.

Kontrollstyrelsen har vidare anfört.

Att den genomförda nedsäl Iningen av ransonerna i viss utsträckning försvårat
arbetet för systembolagen och vållat irritation bland allmänheten
framgår bland annat av det förhållandet, att antalet hos kontrollstyrelsen
anförda besvär över systembolagens beslut i motboksärenden stigit från
48 år 1940 och 76 år 1941 till icke mindre än 379 år 1944 och 424 år 1945.
I någon mån torde nu anmärkta förhållande komma att elimineras, sedan
de av systembolagen själva föranstaltade skärpningarna med avseende å
motbokstilldelningen numera i icke ringa grad modifierats.

Med krigstillståndets upphörande och därmed hävandet av vissa spärrar
för land- och sjötrafik ha möjligheterna för smuggling väsentligt ökats. På
många ställen, särskilt i Norrland och västra Sverige samt i hamnar för utlandstrafik,
förekommer för närvarande enligt uppgifter från olika håll en
begynnande insmuggling av sprit från andra länder. Att döma av antalet av
polismyndigheter hos kontrollstyrelsen begärda yttranden rörande fall, då
alkoholhaltiga vätskor beslagtagits under omständigheter, som tyda på
olaga hantering, bedrives hembränning och renaturering av denaturerad
sprit på sina håll i oroande omfattning. Missbruk genom förtäring av alkoholhaltiga
preparat (hårvatten etc.) synes även förekomma i högre grad än under
förkrigsåren. Risken för ökning av hembränningen kommer tydligen att
väsentligt stegras, när sockerransoneringen upphäves. Ansatser att genom
våld eller åverkan eller på annat förbjudet sätt åtkomma sprit i spritfabriker
och under sprittransporter lia på senare lid alltför ofta iakttagits och ha
understundom även kunnat genomföras. En ökning av den lagliga tilldelningen
av spritdrycker skulle sannolikt bidraga till att minska risken för nu
berörda olaga hantering. Detta har i flera fall även framhållits av polismyndigheter
i orter, där den olaga sprithanteringen varit mera utbredd.

Enligt vad kontrollstyrelsen vidare uttalade kunde de sålunda anförda
synpunkterna åberopas för ett upphävande av 1941 års restriktioner. För
denna åtgärd talade även önskemålet, alt de i 1937 års rusdrycksförsäljningsförordning
upptagna tilldelningsbestämmelsema, vilka trädde i kraft den 1
oktober 193& eller knappt ett år före krigsutbrottet, borde få prövas under
ytterligare ett eller annat normalt fredsår, innan 1944 års nykterhetskommitté
fattade sin ståndpunkt i de betydelsefulla frågorna om den svenska
nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning, varutinnan kommittén
hade att framlägga förslag. Å andra sidan hade emellertid uttalats betänkligheter
mot ett upphävande av 1941 års bestämmelser. Ett slopande av
de skedda inskränkningarna skulle innebära, ali den å motböckema tillgängliga
kvantiteten spritdrycker i ett slag eika des med omkring 5 milj. liter per
år. Det vore äventyrligt att onder nuvarande förhållanden, då penningtillgången
vore god, frigiva en kvantitet av denna omfattning. De ökade inköps -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

möjligheterna skulle bland annat medföra, att överlåtelser av motbokssprit
skulle kunna förekomma i ökad utsträckning oell föranleda ett föisämrat
nykterhetstillstånd. Anmärkas må dock, att man med stöd av tidigare erfarenheter
kunde förutsätta, att en ökning av ransonerna bomme att medföra
en minskning av uttagsfrekvensen, d. v. s. att ingalunda alla innehavare
av motböcker skulle begagna sig av sin rätt att uttaga den större kvantitet
spritdrycker, som bleve medgiven genom krisrestriktionemas bortfallande.
Härtill skulle säkerligen de nu gällande höga priserna å spritdrycker
bidraga. Enligt kontrollstyrelsens prognos kunde den maximala ökningen av
spritdryckskonsumtionen till följd av ett återinförande av de högre tilldelningarna
å motböckema beräknas komma att stanna vid omkring 2 milj.
liter per år. Vidare borde framhållas, att antalet motböcker, som skulle beröras
av restriktionskungörelsens upphävande, d. v. s. motböcker med nominell
tilldelning av 4 liter och 3 liter, för närvarande utgjorde allenast ca
16 °/o resp. 9 %> av hela motboksstocken. Därest de i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
avsedda förutsättningarna av Kungl. Majit prövades
icke längre vara för handen och restriktionskungörelsen av denna anledning
skulle upphävas, borde särskilt starka skäl kunna åberopas för att i nuvarande
läge, samtidigt som frågan örn rusdryckslagstiftningen vöre under utredning,
genom en ändring i gällande rusdrycksförsäljningsförorclning förläna
permanent karaktär åt de såsom ett provisorium införda krisbestämmelsema
rörande begränsning av inköpskvantiteten å motbok. Det syntes meri
hänsyn till det förut anförda tveksamt, om tillräckliga skäl kunde anses vara
för handen för en sådan åtgärd.

Vad särskilt angår frågan örn rätten till efterhandsinköp av spritdrycker
har kontrollstyrelsen vidare anfört, att det finge anses konstaterat, att möjligheten
till efterhandsinköp under de första krigsåren ledde till allvarliga
missbruk särskilt bland de till beredskapstjänstgöring inkallade, varför åtgärden
att temporärt borttaga rätten till efterhandsinköpen på sin tid framstod
som motiverad. Läget vore emellertid nu ett annat, och ur nykterhetssynpunkt
borde i och för sig hinder icke möta att åter sätta förordningens
bestämmelse örn efterhandsinköpen i kraft, även örn man måste ha klart för
sig, att åtgärden medförde samma ökade möjligheter som tidigare att i vinningssyfte
överlåta spritdrycker. Från systembolagshåll hade emellertid
framhållits de svårigheter, som efterhandsinköpen medförde för bolagen i
försäljningstekniskt hänseende på grund av den tidsödande procedur, som
det i många fall medförde att verkställa den nödiga kvantitetsavräkningen
vid inköpstillfället för en så lång period som sex månader. Särskilt uppstode
därigenom olägenheter, då tillströmningen av kunder i utminu terings -lokalerna vore stor och det till förhindrande av köbildning vore angeläget att
undvika dröjsmål vid försäljningen. I den mån expedieringen av efterhandsinköp
på sina håll vissa dagar kunde påkalla förstärkning av utminuteringspersonalen,
mötte i nuvarande tider av brist på arbetskraft svårigheter att
tillgodose sådant ökat personalbehov. Praktiska vanskligheter hade sålunda,
enligt vad erfarenheten givit vid handen, visat sig förbundna med en så lång

Kungl. Majlis proposition nr 343.

9

tid för beräkning av efterhandsinköpen som sex månader. Allmänhetens
intresse av att äga möjlighet att uttaga å motboken för gången tid kvarstående
spritdryckskvantitet torde bliva i skälig mån tillgodosett genom rätt
att verkställa efterhandsinköp för en till tre månader minskad period. Då ett
eventuellt upphävande av 1941 års kungörelse skulle medföra ett återupplivande
av sexmånadersperioden för efterhandsinköpen, erfordrades emellertid,
därest sagda period skulle begränsas till allenast tre månader, från Kungl.
Maj:ts sida förslag till riksdagen örn ändring av 4 kap. 4 § rusdrycksförsäljningsförordningen.
Även om icke alldeles tvingande skäl kunde sägas vara för
handen för en sådan ändring, framstode dock denna åtgärd på grund av
anförda förhållanden såsom önskvärd och befogad. I händelse 1941 års kungörelse
upphävdes syntes övervägande skäl tala för att den nu ifrågasatta
ändringen i rusdrycksförsäljningsförordningen genomfördes.

över kontrollstyrelsens promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits
av socialstyrelsen, Överståthållarämbetet (med bifogande av yttranden av
Stockholms stads nykterhetsnåmnd ävensom polismästaren samt ordningslag
kriminalpolisintendenterna i Stockholm), länsstyrelserna i samtliga län
(med bifogande av yttranden från länsnykterhetsnämnderna) samt av nykterhetsnämndernas
riksförbund och systembolagens förtroendenämnds verkställande
utskott.

Yad först angår frågan, huruvida de formella förutsättningarna för ett
fortsatt vidmakthållande av 1941 års undantagsbestämmelser alltjämt föreligga,
ha flertalet remissinstanser lämnat kontrollstyrelsens uttalanden härutinnan
utan erinran. I yttrandena av socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och
åtskilliga länsstyrelser har uttryckligen framhållits, att förutsättningarna för
en tillämpning av bestämmelserna i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
numera icke förelåge, varför det syntes nödvändigt att 1941 års kungörelse,
som utfärdats med stöd av dessa bestämmelser, upphävdes. Å andra
sidan ha länsnykterhetsnämnderna i Stockholm samt Göteborgs och Bohus
län ävensom nykterlietsnämndernas riksförbund hävdat, att sådana normala
förhållanden icke inträtt vare sig i Sverige eller annorstädes i världen, som
kunde motivera alt de skärpta utminuteringsbestämmelserna redan nu upphävdes.

Beträffande härefter frågan, huruvida ett bibehållande av de skärpta restriktionerna
vöre ur saklig synpunkt motiverat, har denna fråga besvarats
nekande av socialstyrelsen, Överståthållarämbetet och 15 länsstyrelser, de
kommunala myndigheterna i Stockholm, 4 länsnykterhetsnämnder och systembolagens
förtroendenämnds verkställande utskott. Å andra sidan lia 9
länsstyrelser (länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Skaraborgs, örebro,
Västmanlands, Kopparbergs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län),
flertalet länsnykterhetsnämnder samt nykterlietsnämndernas riksförbund ansett,
att de provisoriska inskränkningarna i utminuteringen fortfarande borde
bestå.

Av innehållet i remissyttrandena må följande omnämnas.

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 343.

Socialstyrelsen har anfört, att alkoholseden — trots faktorer av olika slag,
som verkade återhållande på alkoholbruket, såsom folkrörelserna, bildningsrörelsen,
nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen och även idrottsrörelseii, den
ökade tillgången på förströelse genom radio och film samt lagstiftningsåtgärder,
häri inbegripen en numera mycket kraftig beskattning av rusdryckerna
— hade ett så kraftigt grepp örn det svenska folket, att dess alkoholkonsumtion
vore en av de högsta i hela världen. Socialstyrelsen hade på grundval
av sina erfarenheter såsom centralmyndighet för den samhälleliga nykterhetsvården
i landet kommit till den uppfattningen, att alkoholmissbruket
vöre en av de företeelser i vårt land, som mest bidroge till invalidisering av
människor, detta begrepp taget i vidsträckt bemärkelse och sålunda omfattande
såväl fysisk som psykisk och social invalidisering. Från denna utgångspunkt
vore tydligen en begränsning av tillgången på spritdrycker att betrakta
såsom en fördel. Att döma av erfarenheterna angående förevarande
restriktioner måste man emellertid räkna med motreaktioner av olika slag,
såsom höjning av antalet nyansökningar örn motbok, stegring av inköpsfrekvensen,
ökning av siarkvinsinköpen samt av rusdrycksutskänkningen.
Dessa faktorer hade under de senare åren varit starkt verksamma, varför
krisrestriktionerna visat sig kunna utöva endast ringa effekt i konsumtionsbegränsande
riktning. Enligt socialstyrelsens mening borde därför särskilda
åtgärder för fortsatt vidmakthållande av dessa restriktioner ej vidtagas. För
detta ståndpunktstagande talade jämväl den omständigheten, att det vore
önskvärt ■— bl. a. med hänsyn till verksamheten inom 1944 års nykterhetskommitté
— att under fredsförhållanden vinna ytterligare erfarenheter av
tillämpningen av nu gällande rusdrycksförsäljningsförordning. Socialstyrelsen
förordade därför, att kristidsrestriktionerna inom detaljhandeln med rusdrycker
avvecklades inom den närmaste framtiden.

Överståthållarämbetet har — i likhet med åtskilliga länsstyrelser — uttalat,
att tillräckliga skäl ej kunde anses föreligga att förläna permanent
karaktär åt de såsom ett provisorium införda krisbestämmelserna om begränsning
av inköpskvantiteterna.

Länsstyrelsen i Gotlands län har anfört, att man av den omständigheten,
att 1941 års restriktioner icke medfört nedgång i spritkonsumtion eller fyllerifrekvens
utan i stället en ej oväsentlig ökning härav, lätt frestades till
den slutsatsen, att antalet »överskottslitrar» även med den enligt 1941 års
bestämmelser begränsade tilldelningen täckt den illegala efterfrågan på motboksöverlåtelser
och att sålunda spritkonsumtionens och fylleristatistikens
fluktuationer huvudsakligen hade andra orsaker än olika inköpsmöjligheter.
Då sålunda de uttryckta farhågorna för ett ökat missbruk av motböcker
måste vara grundade på antaganden och icke hade stöd av erfarenhet, förelåge
enligt länsstyrelsens mening ej skäl att förläna permanent karaktär åt
nuvarande provisoriska restriktionsbestämmelser.

Vidare har länsstyrelsen i Malmöhus län framhållit följande synpunkter.

I kontrollstyrelsens promemoria uttalas att en ökning av motbokskvantiteten
sannolikt skulle minska risken för olaglig sprithantering. Å andra sidan
skulle åtgärden öka antalet överlåtelser av motbokssprit. I förstnämnda

Kungl. Maj.ts proposition nr 343.

11

hänseendet får antagas att antalet personer, sora bedriva olaglig sprithantering,
alltid kommer alt bliva synnerligen begränsat och att intresset för dylik
hantering icke nämnvärt påverkas av en ökning av motbokstilldelningen
med en liter per månad. I fråga om motbokssprit kan antagas, att sådan
överlåtes i stor utsträckning dels som bytesobjekt för anskaffande av ransonerade
livsmedel och dels av mindre inkomsttagare mot kontanter. Aidel
senare antagandet riktigt, torde antalet överlåtelser kunna beräknas minska
när livsmedelsransoneringen upphör och när folkpensionerna höjas. Frekvensen
av olaglig sprithantering och överlåtelser av motbokssprit torde sålunda
påverkas mera av andra faktorer än ökningen i motbokstilldelning.
Det är emellertid klart att en dylik ökning i någon mån kan komma att
medföra menliga verkningar och på grund härav bör, därest 1941 års kungörelse
upphäves, tillses att dylika verkningar begränsas i möjligaste mån.
Det synes icke erforderligt att härvid gå så långt som till en ändring av rusdrycksförsäljningsförordningen.
Mycket synes kunna vinnas om kontrollstyrelsens
anvisningar till systembolagen omarbetas i syfte att undvika att motbokskvantiteten
ökas, där detta måste anses olämpligt. Härvid tänker länsstyrelsen
närmast på det förhållandet att antalet motböcker bland ungdom
torde vara större än förut.

Av de länsstyrelser, vilka förordat ett bibehållande av de genom 1941 års
kungörelse införda inskränkningarna i utminuteringen, har länsstyrelsen i
Jönköpings län anfört, att det syntes i själva verket kunna allvarligt ifrågasättas,
huruvida tillräckliga skäl verkligen förelåge, att i nuvarande alltjämt
skäligen onormala allmänna läge i försörjnings- och andra hänseenden och
medan arbetet å en allmän revision av den svenska nykterhetslagstiftningen
för fullt påginge, vidtaga en ändring i rådande förhållanden i förevarande
hänseende. Det förefunnes så mycket mindre anledning därtill, som för närvarande
medgiven tilldelning dock på det hela taget knappast kunde med
fog anses vara särskilt snävt utmätt.

Enligt länsstyrelsen i Kronobergs län skulle ett frigivande av »den fjärde
litern» innebära en höjning av levnadsvanorna, vilket för närvarande
borde undvikas. Den ur trafiksäkerhetssynpunkt oroande ökningen av antalet
rattfyllerifall talade även mot ett upphävande av de nuvarande inskränkningarna.

Länsstyrelsen i Västmanlands län har uttalat, att det med hänsyn till den
relativt långa tid av lem år, varunder de restriktiva bestämmelserna varit
gällande utan att några större olägenheter härav kunnat förmärkas, icke
funnes anledning att nu »släppa lös den fjärde litern».

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har framhållit, att den i kontrollstyrelscns
promemoria framförda meningen alt nian med en ökad tilldelning på
motböckema skulle motverka den illegala handeln knappast kunde vara
grundad. Det vore icke sannolikt att motboksägare, som bade den högsta eller
näst högsta månadsransonen, tillhörde de kategorier som frekventerade den
olaga handeln. Dennas kunder vore väl snarare att söka bland underåriga
och bland dem som på grund av missbruk eller sociala skäl saknade motbok
eller hade begränsad tilldelning. Däremot syntes det uppenbart, att en
ökad motbokskvantitet i icke ringa omfattning komme alt förås ut i den
olaga handeln av sådana personer, mot vars alkoholvanor visserligen intet

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

funnes alt anmärka men som icke droge sig för alt i förvärvssyfte överlåta
sin ranson eller någon del därav mot ersättning till andra. Det förefölle
med hänsyn till risken för sociala skadeverkningar vid återgång till förhållandena
före den 1 oktober 1941 skäligt, att de nuvarande inskränkningarna
finge gälla till dess att förslag från 1944 års nykterhetskommitté kunde läggas
till grund för en mera allmän revision av rusdrycksförsäljningsförordningen.

Länsstyrelsen i Jämtlands län har ansett, att med hänsyn till den oerhörda
nöden i Europa och önskvärdheten av förbättrat nykterhetstillstånd inom
landet anledning ur saklig synpunkt för närvarande ej funnes att upphäva
gällande bestämmelser rörande månadsransonens maximering.

Länsstyrelsen i Västerbottens län har anfört, att även örn de formella Tillkoren
för ett fortsatt bibehållande av ifrågavarande begränsningar i detaljhandeln
med rusdrycker numera icke vore uppfyllda, en återgång till de
före den 1 oktober 1941 gällande bestämmelserna likväl icke syntes böra äga
rum, då förhållandena i stor utsträckning ännu icke kunde anses normala.
Såvitt länsstyrelsen hade sig bekant hade icke heller något behov av eller
någon opinion för en sådan återgång framträtt inom länet. Länsstyrelsen ansåge
sig därför icke kunna tillstyrka kontrollstyrelsens förslag.

Länsstyrelsen i Norrbottens län bär anfört, att länsstyrelsen funne det ägnat
att förvåna att kontrollstyrelsen vid analyserandet av orsakerna till den
stegrade spritförbrukningen under åren 1941—1945 helt förbigått de främsta
faktorerna, nämligen penningrikedomen och den med kristidsmentaliteten
sammanhängande avtrubbningen av ambitioner och moraliska begrepp. Länsstyrelsen
ansåge, att tillfrisknandet i fråga om de enskildas moral och ambitioner
ännu icke fortskridit så långt, att ett normalt tillstånd uppnåtts, vartill
komme, att bland annat omsorgerna örn trafiksäkerheten, som av kända
skäl nu vore mera i fara än tillförene, särskilt motiverade att man ginge försiktigt
fram vid lössläppandet av större kvantiteter sprit. Det skulle därjämte
vara föga lämpligt och bli till sina verkningar i skilda hänseenden
kännbart särskilt för den enskilde, om i tider av goda inkomstmöjligheter
vägen samtidigt öppnades till förbrukning av en större del av inkomsterna
på spritdrycker. Länsstyrelsen avstyrkte därför för sin del bestämt upphävande
av ifrågavarande restriktioner beträffande maximitilldelningen.

Av de länsnykterhetsnämnder, som tillstyrkt att 1941 års inskränkningar
i utminuteringen upphävdes, har länsnykterhetsnåmnden i Kristianstads
län anfört följande.

Länsnykterhetsnämnden vill särskilt understryka, att de skärpta restriktionerna
icke synas ha haft någon förbättrande inverkan på nykterhetstillståndet
under krigsåren. Detta har i stället trots restriktionerna försämrats på
grund av särskilda med krisförhållandena sammanhängande orsaker. Sedan
dessa allt mera upphört att verka, har en vändning till det bättre inträtt. En
större eller mindre tilldelning på motböckerna synes sålunda icke nämnvärt
påverka det allmänna nykterhetstillståndet, utan detta synes bero av andra
faktorer. I själva verket har ju nykterhetstillståndet i landet — frånsett
krigsårens på abnorma påfrestningar beroende nedgång -— under de senaste

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

13

årtiondena i stort sett stadigt förbättrats. Att så skett torde icke till så stor
del som man möjligen varit benägen tro ha sin grund i motbokssystemets införande.
Man får nog i stället se denna utveckling i belysning av att under
dessa årtionden arbetarna börjat vinna framgång i sina strävanden för bättre
arbetslöner och bättre villkor även i övrigt. Med goda bostadsförhållanden
och en allmän höjning av den sociala standarden har följt ett kulturellt
framåtgående och en sedernas hyfsning, som tagit sig uttryck även och icke
minst i förhållandet till rusdryckerna. Naturligtvis lia även andra faktorer
medverkat till denna utveckling, bland dem ej minst nykterhetsrörelsen.

Länsnykterhetsnämnden i Älvsborgs län har framhållit, att de år 1941
genomförda restriktionerna icke medfört, att nykterhetstillståndet i landet
förbättrats utan snarare försämrats. Nämnden hade kunnat konstatera, att
förtäringen av rödsprit samt av hårvatten och andra alkoholhaltiga preparat
ävensom sannolikt hembränningen avsevärt tilltagit sedan slutet av år
1941, vilket till icke ringa del syntes lia sin orsak i de nedskurna ransonerna.
Nämnden förordade därför en återgång till förhållandena före den
1 oktober 1941.

Vidare har länsnykterhetsnämnden i Jämtlands län ansett, att en återgång
till en maximerad månadsranson av fyra liter icke syntes komma att
menligt inverka på nykterhetstillståndet.

Å andra sidan har länsnykterhetsnämnden i Östergötlands län anfört, att
det vore förståeligt att de företagna inskränkningarna orsakat irritation
bland allmänheten, men att det icke vore konsekvent att därför höja motbokstilldelningen.
De knappa ransonerna på matfett, köttvaror, socker
och andra för dagligt behov oundgängliga förnödenheter åstadkomma säkert
lika stor irritation. Det torde icke finnas sakliga skäl, varför spritdryckerna
här skulle få en förmånsställning.

Enligt vad länsnykterhetsnämnden i Kronobergs län uttalat, borde frågan
örn lättnader i restriktionerna å förevarande område rimligen anstå till
dess resultatet av nykterhetskommitténs arbete förelåge Nämnden ville särskilt
betona det oroande i dagens nykterhetssituation bland ungdomen, vilkens
spritåtkomst väsentligen möjliggjordes genom överlåtelse från personer
med »för stor» tilldelning. Därest motbokstilldelningen ökades, komme
nykterhetstillståndet bland ungdomen sannolikt att ytterligare försämras.

Länsnykterhetsnämnden i Gotlands län har funnit det i första hand av
psykologiska skäl olämpligt att i dessa tider, då nöd rådde runtom i världen
och normala fredsförhållanden på många områden ännu icke inträtt i vårt
eget land och samtidigt som myndigheter och sammanslutningar i anledning
av olycksfallsrisken i samband med den starkt växande trafikfrekvensen på
våra gator och vägar propagerade för större försiktighet vid umgänget med
rusdrycker, föreslå icke oväsentliga lättnader i åtkomsten av spritdrycker.

Länsnykterhetsnämnden i Hallands län har understrukit, att den nuvarande
situationen innebure ett sannolikt unikt tillfälle att genomföra en
begränsning av alkoholkonsumtionen.

Vidare har länsnykterhetsnämnden i Skaraborgs län anfört, att då genom
upphävandet av 1941 års inskränkningar någon förbättring av nyk -

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

terhetstillståndet i landet icke vöre att vänta utan snarare bland annat pa
grund av den goda penningtillgången risk för en allvarlig försämring förelåge,
länsnykterhetsnämnden ansåge, att med det ifrågasatta upphävandet
av nämnda inskränkningar borde anstå tills livsmedelssituationen till den
grad förbättrats, att ransonering av bröd, kött, socker m. m. icke längre
vore nödvändig.

Nykterhetsnämndernas riksförbund har framhållit, att — trots att förbundet
hade en känsla av att vad som vunnits med nedskärningen av de
högst medgivna tilldelningskvantitetema i viss mån motverkats genom en rikligare
extra tilldelning — det icke kunde förnekas, att de vidtagna inskränkningarna
haft en god inverkan på nykterhetstillståndet. Klagomålen från de
kommunala nykterhetsnämndema örn florerande motboksöverlåtelser hade
icke varit så framträdande under senare år som tidigare. Det borde ankomma
på 1944 års nykterhetskommitté att framkomma med förslag i nu
förevarande avseende.

Systembolagens förtroendenämnds verkställande utskott har anfört, afl
frågan om fortbeståndet av förevarande krisrestriktioner i första hand måste
bedömas med ledning av tillgängliga uppgifter om nykterhetstillståndets utveckling.
Då förhållandena i detta hänseende, att döma av fyllerifrekvensen,
flerstädes i landet numera återgått till förkrigsläget, förelåge enligt utskottets
mening knappast längre den allmänna förutsättningen för krisrestriktionernas
bibehållande.

Beträffande härefter kontrollstyrelsens förslag om återinförande i viss utsträckning
av rätt till s. k. efterhandsinköp av spritdrycker har förslaget härutinnan
i princip tillstyrkts av socialstyrelsen, samtliga länsstyrelser utom
tre (länsstyrelserna i Kronobergs, Kopparbergs och Västerbottens län), Stockholms
stads nykterhetsnämnd, 15 länsnykterhetsnämnder samt systembolagens
förtroendenämnds verkställande utskott.

Socialstyrelsen har i denna fråga anfört, att erfarenheter saknades i särskilt
hög grad iörande verkningarna av anordningen med efterhandsinköp,
eftersom denna anordning var en av de viktigaste nyheterna i rusdrycksförsäljningsförordningen
och möjlighet att pröva densamma under normala
förhållanden därför förelegat endast under en mycket begränsad tid. Med
hänsyn till de viktiga dubbla syftena hos denna anordning — nämligen dels
att mildra det individuella kontrollsystemets olägenheter för den stora del
av den alkoholkonsumerande allmänheten, som i nykterhetshänseende vore
lojal och skötsam och för vilken detta system därför egentligen icke hade
någon uppgift att fylla, och dels att utgöra ett incitament till minskad inköpsfrekvens
— vore det angeläget att undvika åtgärder, som kunde vara
ägnade att minska tillförsikten till anordningens permanens. Ett allmänt förtroende
för att anordningen komme att bibehållas oförändrad vore överhuvud
taget en förutsättning för att den skulle kunna utöva åsyftad effekt. Det
temporära avbrottet genom kristidsrestriktionema hade självfallet rubbat
detta förtroende. Att i samband med avvecklingen av dessa restriktioner i

Kungl. Maj.ts proposition nr 343.

]5

ett viktigt hänseende ändra bestämmelserna om efterhandsinköpen skulle givetvis
ge ytterligare stöd åt den uppfattningen hos allmänheten, att det dock
vore säkrast att icke förlita sig alltför mycket på denna. Även örn det med
viss rätt kunde sägas, att det väsentligaste momentet hos denna anordning
vore, att inköpsrätten icke upphörde med tilldelningsperiodens utgång medan
det däremot vore mindre viktigt hur länge efter denna tidpunkt inköpsrätten
bestod, så kvarstode dock, att det framför allt vore angeläget att icke
minska förtroendet för anordningen genom ändringar i de för densamma
gällande bestämmelserna. Med hänsyn härtill och då de förebragta skälen
för en minskning av ifrågavarande tidsperiod väsentligen vore grundade på
försäljningstekniska svårigheter, som syntes kunna bemästras av systembolagen,
förordade socialstyrelsen att inga ändringar vidtoges i fråga om
bestämmelserna rörande efterhandsinköp.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus samt örebro län ha uttalat, att
tillräckliga skäl icke anförts för den föreslagna begränsningen av perioden
för efterhandsinköpen från sex till tre månader. Samma ståndpunkt har
intagits av lånsnykterhetsnämnden i Gävleborgs län. I övriga remissyttranden,
i vilka återinförande av rätten till efterhandsinköp tillstyrkts, har perioden
för dessa inköp föreslagits till 3 månader; i enstaka fall har dock
förordats en mera begränsad tidsperiod.

Länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län, som avstyrkt kontrollstyrelsens
förevarande förslag, har såsom motivering härför anfört, att införandet
av rätt till efterhandsinköp skulle icke endast motverka strävandena att
bryta dryckesseden utan även giva denna ytterligare impulser.

Enligt 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen äger Kungl. Majit —Departementsdå
krig eller omedelbar krigsfara råder eller arbetslöshet eller nöd i större chefen.
omfattning föreligger -— meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel med
rusdrycker eller föreskriva erforderliga inskränkningar däri.

Med stöd av denna bestämmelse har Kungl. Majit genom kungörelsen den
19 september 1941 angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker,
vilken kungörelse trädde i kraft den 1 oktober 1941 och gäller tills
vidare, föreskrivit att spritdrycker ej må till någon utminuteras i större myckkenhet
än tre liter i kalendermånaden, att till den, för vilken utminuteringen
fastställts till myckenhet understigande fyra liter för kalendermånad, må utminuteras
högst två liter i månaden samt att för kalendermånad fastställd
myckenhet icke må uttagas efter månadens utgång.

Vad först angår frågan örn de i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
angivna förutsättningarna för vidmakthållande av nyssnämnda inskränkningar
alltjämt äro för handen har denna fråga i kontrollstyrelsens promemoria
lämnats öppen. Däremot har i åtskilliga remissyttranden över promemorian
uttalats, att de formella förutsättningarna för en tillämpning av
bestämmelserna i nämnda författningsrum icke längre föreligga.

De i 3 kap. 22 § uppställda förutsättningarna för Kungl. Majits rätt alt
föreskriva inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker hava självfallet

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

avseende endast å förhållandena beträffande vårt eget land. Då krig eller
omedelbar krigsfara icke råder och då arbetslöshet eller nöd i större omfattning
icke heller föreligger inom vårt land, torde sålunda de formella förutsättningarna
för ett fortsatt vidmakthållande av de genom 1941 års kungörelse
föreskrivna inskränkningarna saknas.

Vid sådant förhållande uppställer sig frågan om 1941 års kungörelse bör
utan vidare upphävas eller örn erforderliga författningsändringar böra vidtagas
i syfte att möjliggöra fortsatta inskränkningar beträffande detaljhandeln
med spritdrycker. Vad angår denna fråga må till en början erinras
om att de år 1941 genomförda inskränkningarna beträffande utminuteringen
av spritdrycker föranleddes av den tendens till försämring av nykterhetstillståndet,
som vid nämnda tid gjorde sig gällande och som särskilt med hänsyn
till då rådande krigsfara ansågs påkalla motåtgärder. Frågan örn restriktionernas
upphävande eller bibehållande bör emellertid icke bedömas enbart
ur den synpunkten, att krigsfaran numera upphört, utan hänsyn bör tagas
jämväl till andra omständigheter.

Det är sålunda uppenbart, att vid bedömandet av frågan örn upphävande
av de år 1941 meddelade bestämmelserna måste beaktas örn det allmänna
nykterhetstillståndet under senare tid visat en så påtaglig förbättring
att nykterhetspolitiska synpunkter icke längre kräva ett bibehållande av inskränkningarna.
Den förebragta utredningen torde emellertid giva vid handen,
att en sådan förbättring icke kan anses hava inträtt. I detta sammanhang
bör även beaktas att den förhållandevis rikliga penningtillgången inom
landet i förening med varuknappheten medför, att en utökning av den å motböckema
tillgängliga kvantiteten spritdrycker just nu är förenad med särskilda
vådor ej minst med tanke på ungdomsfylleriet. Därtill kommer att det
ur allmänna synpunkter icke synes tilltalande alt borttaga inskränkningarna i
fråga om inköpskvantiteten så länge det nuvarande svåra nödtillståndet är
rådande i stora delar av Europa.

Med hänsyn till det nu anförda anser jag mig för min del — trots de från
vissa håll uttalade farhågorna för ökad smuggling och hembränning —- icke
kunna förorda, att de år 1941 genomförda inskränkningarna beträffande
inköpskvantiteten å motbok i nuvarande läge borttagas.

Vad härefter angår frågan om rätt till efterhandsinköp av spritdrycker har
kontrollstyrelsen i detta hänseende anfört, att spritdrycker borde, på sätt i
rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, ånyo få uttagas jämväl efter kalendermånadens
utgång, dock att enligt kontrollstyrelsens mening sådana uttag
ej borde få göras senare än tre månader därefter. I anledning härav har
kontrollstyrelsen hemställt att, därest 1941 års kungörelse upphävdes, den
ändringen måtte genomföras i 4 kap. 4 § nyssnämnda förordning att tiden
för rätt att verkställa efterhandsinköp nedsattes från sex till tre månader.
Detta förslag har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna.

För egen del anser jag lämpligt att rätten till efterhandsinköp av spritdrycker
i viss utsträckning återinföres. Emellertid anser jag mig icke nu

Kungl. Mai:ts proposition nr 343.

17

böra förorda fullständig återgång till de före år 1941 gällande reglerna utan
torde, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, rätten till efterhandsinköp f. n. böra
begränsas till alt avse en tidsperiod av tre månader.

Såsom av det anförda framgår förordar jag, att de år 1941 genomförda
särskilda restriktionerna i väsentliga delar alltjämt skola gälla. Då emellertid
bibehållandet av de ifrågavarande bestämmelserna motiveras med de nu
rådande förhållandena, synes det icke böra komma i fråga att inarbeta bestämmelserna
i rusdrycksförsäljningsförordningen. Mot tanken på en permanent
lagändring talar jämväl det förhållandet att hela frågan om nykter -hetslagstiftningens framtida innehåll och utformning f. n. är föremål för utredning
inom 1944 års nykterhetskommitté. Med hänsyn härtill föi-eslår jag
i stället att sådan ändring vidtages av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen,
att Kungl. Majit tillerkännes rätt att föreskriva inskränkningar i
detaljhandeln med rusdrycker även i andra fall än de i paragrafen nu angivna.
Denna ändring torde böra avse att tillerkänna Kungl. Majit enahanda
befogenheter, som Kungl. Maj :t nu äger vid krig eller krigsfara samt vid arbetslöshet
eller nöd i större omfattning, jämväl i fall då särskilda skäl
eljest därtill äro.

Därest Kungl. Majit erhåller sådant bemyndigande som nyss sagts, torde
Kungl. Majit, med upphävande av 1941 års kungörelse, böra utfärda en ny
kungörelse i ämnet. 1 denna kungörelse, som bör gälla tills vidare, böra upptagas
i huvudsak samma bestämmelser beträffande tillåten inköpskvantitet
sorn i den äldre kungörelsen, varjämte föreskrift bör meddelas örn begränsning
av efterhandsinköpen till att avse en period av tre månader i stället findén
i rusdrycksförsäljningsförordningen angivna sexmånadersperioden.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen
den 18 juni 1937 (nr 4-36) angående försäljning av rusdrycker.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att nämnda förslagmåtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga till delta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Kolf Lahnhagen.

Bihang lill riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 343.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

Bihang.

Tab. 1. Spritdryckstörsäljning: utminutering och utskänkning.

År

Milj. liter

Liter per inv.

År

Milj. liter

Uter per inv.

1938.....

..... 35-1

5-6

1942.....

..... 29-9

4-G

1939.....

..... 35-0

5-5

1943.....

..... 31-4

4-8

1940.....

..... 28-G

45

1944.....

..... 32G

5-0

1941.....

..... 28-7

4*5

1945.....

..... 341

5-1

Tab. 2.

Spritdryckstörsäljning: utminutering.

År

Milj. liter

År

Milj. liter

År

Milj. liter

1938 ....

..... 32-0

1941 ....

..... 255

1944 .....

.... 28-5

1939 ....

..... 31G

1942 ....

..... 25-8

1945 .....

____ 298

1940 ....

..... 25-7

1943 ....

..... 27-4

Tab. 3.

Spritdryckstörsäljning: utskänkning.

År

Milj. liter

År

Milj. liter

År

Milj. liter

1938.....

...... 3-1

1941.....

..... 32

1944.....

..... 4-1

1939.....

...... 34

1942.....

..... 41

1945.....

..... 4''3

1940....

...... 2-0

1943.....

...... 4-0

Tidpunkt

Antal i milj.

Tab. 4. Antal inotböcker.

Tidpunkt Antal i milj.

Tidpunkt

Antal i milj

Vio 1938..

. . . 1-43

ViO 1941. .

. .. 1-52

7io 1944..

. .. 1-64

Vid 1939. .

. . . 1-53

7 io 1942..

. . . 1-56

7io 1945..

. . . 1-69

Vio 1940..

... 1*52

Vio 1943..

. . . 1-G0

37is 1945..

. .. 1-71

Tab. 5. Antal

inotböcker tördelade etter den nominella
inköpsrättens storlek.

Antal (i jämna tusental) med

Tidpunkt

4 liter

3 liter

2 liter

uno er 2
iiter

7l0 1933 ......

..... 255

177

404

419

7io 1939 ......

..... 285

223

464

554

7io 1941......

...... 275

219

464

561

7io 1942 ......

...... 279

202

474

601

Vio 1943 ......

..... 279

187

480

650

Vio 1944 ......

...... 275

172

491

699

7 io 1945 ......

...... 276

160

515

736

37is 1945 ......

...... 280

156

525

746

Kungl. Maj:ts proposition nr 343.

19

I procent av samtliga motböcker

Tidpunkt 4 liter

Vio 1933.......... 20-3

Vio 1939.......... 18-7

Vio 1941.......... 181

Vid 1942.......... 17-9

Vid 1943.......... 17-5

Vid 1944.......... 16-8

Vid 1945.......... 16-3

31/iä 1945.......... 16''4

3 liter

2 liter

under 2
liter

141

322

33-4

14-C.

30-4

36-3

14''4

30-6

36-9

13-0

30-5

38-0

11-7

30-0

40-8

10-5

300

42-7

9T>

30-5

43-7

91

30''8

43-7

Tali. 6. Den per månad medgivna totala nominella och reella
(nedskurna) inköpsrätten & motböckerna.

Tidpunkt

Nominell
milj. liter

Reell
milj. liter

Nedskärning
milj. liter %

]/io 1941.....

..... 3-18

2''68

0-50

15''(I

1 id 1942.....

..... 3-20

2-72

0-48

15-1

Vid 1943.....

..... 3-21

2-74

047

14-6

Vid 1944.....

..... 321

2-70

0-45

14''0

Vio 1945.....

..... 3-26

2-82

0''44

13''4

31/i2 1945.....

..... 3-30

2-86

0-44

13-3

Tali. 7. Medelinköpsrätt, medelinköp och uttagslrekvens
per motbok och månad.

Medelin-

Medelin-

Uttags-

Ål’

köpsrätt,1

köp

frekvens,

liter

liter

%

1937

.......... 2''13

1''83

80

1938

.......... 2-13

1-80

87

1939

.......... 212

1''74

82

1940

.......... 2''11

1''41

67

1941

.......... 2''02

1''40

09

1942

.......... 1''75

1''39

79

1913

.......... 1''73

1''44

83

1944

.......... 1''70

1-40

80

1945

.......... 1''08

1-48

88

Tab. 8. Avdömda tylleriförseelser.

Ar

Per 1 000 inv.

Per 1 000 inv.

Antal

i åldr. över År

Antal

i äldr. över

15 år

15 år

1937...

29 084

0''0 1942..

38 388

7''5

1938...

31 129

0-3 1943..

7-7

1939...

32 217

0-4 1944..

35 669

0''9

1940...

31 095

0-2 1945..

..... ca

30 700

ca 7''0

1941...

34 027

(i* 7

1 Beräkning fr. o. m. ''/io 1941 å den sänkta tilldelningen.