Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den ekonomiskaförsvarsberedskapens
framtida organisation m. m., given
Stockholms slott den 27 september 1946.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel G föres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 27 september 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres.

Med stöd av Kungl. Majits den 22 juni 1944 givna bemyndigande har jag
tillkallat åtta sakkunniga för att inom folkhushållningsdepartementet verkställa
utredning av den fortsatta planläggningen av den ekonomiska försvarsberedslcapen.
De sakkunniga, som antagit benämningen ekonomiska försvarsberedskapsutredningen,
hava den 9 februari 1946 avgivit betänkande
med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida orga
libation (SOU 1946: 19). Vid betänkandets avgivande bestod utredningen av
följande personer, nämligen dåvarande ordföranden i statens industrikommission,
direktören S. G. Schwartz, tillika ordförande i utredningen, ledaBihang
till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 339. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

möten av industrikommissionen, revisionssekreteraren S. L. Hammarskiöld,
ordföranden i statens livsmedelskommission, direktören T. Ä. Hovgård, t. f.
statssekreteraren i socialdepartementet I. A. Lindell, numera ordföranden i
statens bränslekommission, f. d. överdirektören K.-G. Ljungdahl, numera
ledamoten av statens priskontrollnämnd, professorn E. F. Lundberg, ledamoten
av riksdagens andra kammare A. V. Persson i Milberg och generaldirektören
i krigsmaterielverket S. A. E. Ödeen.

Över betänkandet hava yttranden avgivits av överbefälhavaren, armé-,
marin- och flygförvaltningarna, försvarets civilförvaltning, försvarets sjukvårdsförvaltning,
krigsmaterielverket, försvarets fabriksstyrelse, socialstyrelsen,
medicinalstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, civilförsvarsstyrelsen,
Överståthållarämbetet efter hörande av Stockholms stadskollegium,
länsstyrelserna i Stockholms, Södermanlands och Östergötlands län,
sistnämnda länsstyrelse med överlämnande av yttranden från länsarbetsnämnden
i länet och kristidsstyrelserna i länets båda kristidsstyrelseområden,
länsstyrelserna i Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs,
Värmlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret,
statistiska centralbyrån, bank- och fondinspektionen, allmänna
lönenämnden, statens organisationsnämnd, domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
skogsstyrelsen, kommerskollegium, rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap, statens reservförrådsnämnd, statens krigsförsäkringsnämnd,
statens industrikommission, statens bränslekommission, statens
livsmedelskommission, statens handelskommission, statens trafikkommission
och statens priskontrollnämnd ävensom av 1942 års jordbrukskommitté
och 1945 års civilförsvarsutredning. Lantbruksstyrelsens utlåtande är åtföljt
av yttrande från Sveriges lantbruksförbund. Kommerskollegium har överlämnat
yttranden av Stockholms handelskammare, handelskammaren i Göteborg,
Skånes handelskammare, handelskammaren i Gefle, Sveriges industriförbund,
Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund och Svenska
handelsagenters förening. Vidare hava fullmäktige i riksbanken, svenska arbetsgivareföreningen,
landsorganisationen i Sverige och ingeniörsvetenskapsakademien,
vilka därtill erhållit tillfälle, avgivit yttranden över betänkandet.

Jag anhåller att nu till behandling få taga upp ifrågavarande spörsmål
och vissa andra därmed sammanhängande frågor.

I. Nuvarande organisation m. m.

Beträffande den ekonomiska försvarsberedskapens utveckling under tidigare
år får jag hänvisa till den redogörelse, som lämnas å sid. 11—12 i ekonomiska
försvarsberedskapsutredningens betänkande.

Kungl. Majlis proposition nr 339.

3

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap började sin verksamhet
år 1928 men erhöll sin nuvarande instruktion i samband med 1936
års försvarsbeslut (nr 311/1937, ändrad 548/1939). Kommissionens uppgift
är att under Kungl. Majit handha ledningen och övervakningen av rikets
försvarsförberedelser på det ekonomiska området. Det åligger sålunda kommissionen
att verka för och i mån av tillgängliga medel ombesörja att erforderliga
förberedelser bliva utförda, så att under krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden krigsmaktens behov av förnödenheter kunna
tillgodoses, folkförsörjningen tryggas och näringslivets fortgång såvitt möjligt
säkerställas, allt med beaktande av att landets tillgångar på ändamålsenligaste
sätt utnyttjas för ernående av effektivitet och varaktighet i behovstäckningen.
Kommissionens arbetsuppgifter specificeras i instruktionen i
åtta punkter, enligt vilka det särskilt åligger kommissionen:

1) att uppgöra organisationsplaner för erforderliga särskilda förvaltningsorgan,
där detta ej ankommer på annan myndighet;

2) att ombesörja utförandet av erforderliga utredningar rörande tillgångar
och behov av varor och arbetskraft m. m.;

3) att planlägga och förbereda landets försörjning med råvaror, bränslen
och industriella förnödenheter i övrigt samt, i samverkan med vederbörande
militära och civila myndigheter och representanter för industrien, såsom det
ledande och samordnande organet handlägga frågor rörande utnyttjande
och fördelning av landets möjligheter för industriell produktion;

4) att planlägga för folkförsörjningen erforderliga produklionsomläggningar
samt varudistributions- och förbrukningsregleringar;

5) att planlägga och förbereda arbetsmarknadens organisation och arbetskraftens
ändamålsenliga utnyttjande samt i samband därmed enligt meddelade
bestämmelser handlägga ärenden rörande uppskov med inställelse
till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering;

6) att planlägga erforderlig reglering av utrikeshandeln samt, efter samråd
med chefen för försvarsstaben, av transportväsendet, där detta ej tillhör
annan statlig myndighets verksamhetsområde;

7) att utföra erforderliga förberedelsearbeten beträffande försäkringsväsendet
samt finans- och kreditväsendet; samt

8) att tillse, att behövliga författningar, instruktioner och reglementen
m. in. på här berörda områden vederbörligen förberedas.

Rikskommissionen består av ordförande, utsedd av Kungl. Majit, samt tio
ordinarie ledamöter, nämligen cheferna för försvarsstaben, armén, marinen,
flygvapnet, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium, verkställande
direktören hos ingeniörsvetenskapsakademien samt två av Kungl.
Majit särskilt förordnade personer, varav en sakkunnig i industriella frågor
och en representant för allmänna medborgerliga intressen. Därjämte
skola vissa i instruktionen angivna statliga befattningshavare såsom extra
ledamöter taga säte och stämma i kommissionen, envar då ärende berörande

4

Kungl. Majus proposition nr 339.

hans verksamhetsområde behandlas. Vissa angivna institutioner inom
finansväsende och näringsliv kunna vidare utse var sin representant att på
kallelse såsom extra ledamot deltaga i kommissionens förhandlingar och beslut,
då ärende som berör vederbörande institutions verksamhetsområde behandlas.
En person med beprövad juridisk sakkunskap skall därjämte vara
utsedd att såsom extra ledamot deltaga vid behandlingen av författningsfrågor.
Ytterligare extra ledamöter kunna på förslag av kommissionen förordnas
av Kungl. Maj:t. — Till sitt förfogande skall rikskommissionen enligt instruktionen
ha ett kansli, inom vilket skola finnas en industriavdelning och
en allmän avdelning samt en gemensam expedition.

Beträffande det arbete som i anslutning till de angivna särskilda punkterna
i instruktionen före krigsutbrottet utförts inom rikskommissionen får
jag hänvisa till en i ekonomiska försvarsberedskapsutredningens betänkande
intagen redogörelse (sid. 14—17).

Efter krigsutbrottet övertogos rikskommissionens arbetsuppgifter, delvis
i överensstämmelse med kommissionens egen planering, successivt av andra
organ, i första hand de särskilda krisorganen. Sålunda förordnade Kungl.
Majit genom kungörelse den 15 december 1939 (nr 860), att industriavdelningen
inom rikskommissionen skulle tills vidare ingå såsom en särskild avdelning,
krigsindustriavdelningen, inom den nyinrättade industrikommissionen.
I samband härmed föreskrevs, att vad i allmän författning eller genom
särskilda Kungl. Majlis beslut funnes stadgat rörande rikskommissionen
skulle -— i den mån stadgandena avsåge kommissionens befattning med
frågor rörande industriens råvaruförsörjning och krigsorganisation samt tekniskt
industriella frågor — i stället lia avseende på industrikommissionen.
Med ändring härav förordnades sedermera genom kungörelse den 18 oktober
1940 (nr 888), att frågor rörande livsmedels- och fodermedelsindustrierna
skulle handläggas av livsmedelskommissionen.

Genom Kungl. Majlis beslut den 30 december 1939 inskränktes rikskommissionens
verksamhet till handläggning av uppskovsärenden ävensom ärenden
rörande undantag från tillämpningen av häst- och fordonsanskaffningslagen
samt de övriga ärenden, som icke överflyttats å de särskilda kristidsmyndigheterna.
Härjämte skulle kommissionen ha att verkställa de utredningar,
som av Kungl. Majit uppdrogos åt kommissionen, ävensom att avgiva
yttranden i ärenden, som för sådant ändamål överlämnades. Kommissionens
kansli skulle vara uppdelat på en uppskovsavdelning och en allmän
avdelning.

Härefter förordnade Kungl. Majit genom kungörelser den 31 augusti 1940
(nr 799 och 812), att uppskovsärendena skulle överflyttas från rikskommissionen
till arbetsmarknadskommissionen, och genom kungörelse samma dag
(nr 814), att frågor angående undantag från tillämpningen av häst- och fordonsanskaffningslagen
skulle överflyttas på vederbörande länsstyrelse.

Efter vad .sålunda förekommit består rikskommissionens arbete i huvud -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

sak i utarbetande av översikter beträffande under krisåren vidtagna statliga
åtgärder på folkhushållningens område m. m. enligt ett av Kungl. Maj:t den
17 november 1939 meddelat särskilt uppdrag. Nämnda arbete verkställes av
kommissionens kanslichef, vilken för närvarande är den ende av kommissionens
befattningshavare, som tjänstgör inom kommissionen.

För rikskommissionen gäller en genom Kungl. Maj:ts beslut den 10 maj
1940 och den 19 maj 1944 fastställd personalförteckning, upptagande följande
tjänstemän å ordinarie stat, nämligen en kanslichef i lönegraden B 2,
en avdelningschef i lönegraden Bl, en förste byråsekreterare i lönegraden
A 26, en aktuarie i lönegraden A 21, ett kanslibiträde i lönegraden A 7 och
ett kontorsbiträde i lönegraden A 4, samt en extra ordinarie förste byråsekreterare
i lönegraden Eo 26. Av dessa befattningar äro avdelningschefsoch
kanslibiträdesbefattningarna ävensom den extra ordinarie förste byråsekreterarebefattningen
vakanta. Den ordinarie förste byråsekreteraren, aktuarien
och kontorsbiträdet tjänstgöra för närvarande i livsmedelskommissionen.
De kanslichefen tillkommande avlöningsförmånerna utgå från den i
folkhushållningsdepartementets avlöningsstat upptagna anslagsposten till
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Med anledning av nu anförda förhållanden ha avlönings- och omkostnadsanslagen
till rikskommissianen från och nied budgetåret 1942/43 anvisats
med endast formella belopp av 100 kronor.

Såsom förut nämnts ålåg det rikskommissionen att uppgöra organisationsplaner
för de särskilda förvaltningsorgan, som kunde komma att behövas
under krig. Vid krigsutbrottet 1939 aktualiserades dessa planer, och den av
rikskommissionen skisserade krisorganisationen trädde sålunda med vissa
av förhållandena påkallade ändringar då i funktion. Härigenom och på
grund av de särskilda beslut örn bortflyttning av rikskommissionens arbetsuppgifter,
som förut berörts, fingo beredskapsfrågorna i stor utsträckning
sin hemvist i krisorganen. Dessas verksamhet ha emellertid i allmänhet mera
fått inriktas på relativt närbelägna försörjningsproblem än på en långsiktigare
beredskapsplanering för kommande tider. I en icke ringa grad gäller
dock, att livsmedels-, industri- och bränslekommissionerna haft att arbeta
även med spörsmål, vilkas lösning icke kunnat bliva av betydelse för
landets försörjning under nuvarande kristid men däremot för en mer eller
mindre avlägsen framtid. Bland annat i denna del har kommissionernas
verksamhet i princip varit av samma slag som en del av de uppgifter, vilka
åvilat rikskommissionen.

Det är emellertid icke endast krisorganen — däribland särskilt livsmedels-,
industri- och bränslekommissionerna, medicinalstyrelsens materialnämnd,
arbetsmarknadskommissionen, riksblockmyndigheten, trafikkommissionen
och reservförrådsnämnden — som i sin verksamhet fullgöra försvarsberedskapsuppgifter
på det ekonomiska området. Samma förhållande
gäller i stor omfattning jämväl permanenta statsorgan av olika slag såsom

6

Kungl. Majlis proposition nr 339.

postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk samt
bland militära organ särskilt krigsmaterielverket. Även på civilförsvaret ankommer
vissa frågor, som kunna sägas tillhöra den ekonomiska försvarsberedskapen,
såsom undanförsel- och utrymningsplaniäggningen.

För handhavande av statlig lagerhållning inrättades år 1937 ett särskilt
organ, statens reservförrådsnämnd. Enligt den för nämnden den 14 augusti
1937 (nr 754) utfärdade instruktionen är nämnden organ för handläggning
av frågor rörande ''inköp och lagerhållning för statens räkning av importvaror,
vilkas befintlighet inom landet i händelse av avspärrning i varutillförseln
är av vikt för upprätthållande av landets näringsliv och folkförsörjning
samt för den ekonomiska försvarsberedskapen i övrigt. Under kriget
har nämnden därjämte i stor utsträckning erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag
att inköpa inom landet tillverkade industriella produkter för pris, som motsvarade
produktionskostnaderna, speciellt i sådana fall då mellan staten
och enskilda företag träffats avtal örn produktion inom landet av sådana
för landets försörjning betydelsefulla förnödenheter, varå bristande tillgång
förelåg, och i avtalen ingått avsättningsgaranti från kronans sida till priser,
som täckte produktionskostnaderna.

Reservförrådsnämnden består av högst fem av Kungl. Majit förordnade
ledamöter. Den omedelbara ledningen av nämndens verksamhet utövas av
en hos nämnden anställd verkställande direktör. Nämndens personal utgöres
för närvarande av ett sextiotal befattningshavare.

Vid sidan av reservförrådsnämnden ha även andra organ bedrivit statlig
lagerhållning i beredskapssyfte, nämligen bränslekommissionen, livsmedelskommissionen
och Svenska spannmålsaktiebolaget. Bränslekommissionens
lagerhållning har avsett ved. Spannmålsaktiebolagets lagerhållning omfattar
framför allt spannmål, men även andra produkter såsom fröer och olika
fodermedel ha lagrats i bolagets regi. På livsmedelskommissionen ankommer
främst att svara för lagringen av animaliska jordbruksprodukter.

II. Ekonomiska försvarsberedskapsutredningens förslag.

Utredningen har å sid. 20—31 i sitt betänkande lämnat en redogörelse
för de allmänna riktlinjer, som enligt utredningens mening böra vara bestämmande
vid utformandet av den ekonomiska försvarsberedskapens organisation.
Därefter har utredningen å sid. 32—54 närmare berört beredskapsproblemen
på vissa särskilda försörjningsområden för att slutligen å
sid. 54—61 framlägga förslag till sammansättning och organisation av det
centralorgan för den ekonomiska försvarsberedskapen, som utredningen finner
böra inrättas. Jag får i huvudsak hänvisa till betänkandets innehåll och
vill här blott återgiva huvudsynpunkterna.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

7

Utredningen tager som utgångspunkt, att en omfattande militär eller civil
försvarsberedskap icke får göras mer eller mindre värdelös genom att den
icke kompletteras nied en ekonomisk försvarsberedskap av motsvarande
storleksordning. Den grundläggande uppgiften för de organ, som handha
den ekonomiska förs var sberedskapen, blir att skaffa sig ingående kännedom
örn de anspråk på varor, förnödenheter och tjänster, som försvaret,
näringslivet och folkförsörjningen i en krissituation av här ifrågavarande slag
komma att ha, samt rörande de möjligheter, sorn föreligga att tillfredsställa
dessa anspråk. En omfattande statistik blir härvid av väsentlig betydelse.
Med ledning av sålunda erhållen kännedom om de aktuella förhållandena
blir det den ekonomiska för svar sberedskapens uppgift att övervaka, att sådana
åtgärder bliva vidtagna, som göra utgångsläget på försörjningsområdet
så gynnsamt som möjligt i ett akut krisläge.

Utredningen uppdelar ifrågavarande åtgärder i verkställande åtgärder och
planläggande åtgärder. Bland de förra nämner utredningen främst en på
rätt sätt genomförd lagringsverksamhet, vilken enligt utredningen bör upprätthållas
även i fortsättningen och åt vilken bör givas en central plats bland
beredskapsåtgärderna. En andra viktig uppgift för beredskapsorganen blir
att verka för en sådan inriktning av den inhemska produktionen, att landet
i ett avspärrnings- eller krisläge kan med stöd av sådan produktion i hjälplig
omfattning bemästra våra försörjningsproblem. Utredningen berör i detta
sammanhang utförligt de faktorer, som inverka på bedömningen av huruvida
man på ett visst område skall tillgodose den erforderliga beredskapen
genom upplagring eller genom åtgärder för produktionsinriktning i en eller
annan form, samt framhåller, att beredskapsorganen böra vaka över all
lagerhållningen kontinuerligt anpassas efter de växlande produktions- och
konsumtionsförhållandena ävensom uppmärksamma, att såväl lagren som
viktiga delar av produktionsapparaten i görligaste mån böra förläggas till
ur strategiska och andra synpunkter lämpliga platser. — Såsom viktig uppgift
för beredskapsorganen nämner utredningen slutligen i detta sammanhang
att med uppmärksamhet följa de framsteg, som göras inom den vetenskapliga
och tekniska forskningen, samt att hålla kontakt med forskningsorganen
och i viss mån verka för att sådana uppslag, som synas vara ur
beredskapssynpunkt värdefulla, också fullföljas.

De planläggande uppgifterna uppdelar utredningen i två huvudavdelningar,
nämligen å ena sidan planläggningen av de organ, som i en krissituation
avses skola handha ledningen av den nödvändiga statliga regleringen
av näringslivet och folkförsörjningen, ävensom förberedandet av de
lagar och författningar, som skola utgöra grundvalen för dessa krisorgans
verksamhet liksom överhuvud taget för de statliga ingripanden, som komma
ali erfordras under en kris, samt d andra sidan utformandet av grunddragen
till de olika planer, bland annat produktions- och konsumtionsplaner,
efter vilka krisorganen åtminstone lill en början skola utöva sin verksam -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

het. Beträffande de sistnämnda åtgärderna framhålles, att arbetet i huvudsak
synes böra inriktas på att uppdraga de principiella linjer, som de blivande
krisorganen skola, ha att följa, medan den mera detaljerade planläggningen
bör ankomma på krisorganen själva.

Enligt utredningens mening är det ofrånkomligt att för den ekonomiska
försvarsberedskapen finnes en särskild central myndighet, vilken dels vid de
nuvarande krisorganens avveckling kan träda till och fortsätta dessa organs
beredskapsuppgifter och även övertaga sådant av krisorganen insamlat och
bearbetat material, som kan bliva av betydelse för det framtida arbetet, dels
ock kan planera den ekonomiska beredskapen i stort, samordna beredskapsåtgärderna
på olika områden och tillse, att erforderlig enhetlighet vid frågornas
avgörande upprätthålies, samt överhuvud taget övervaka, att beredskapssynpunkterna
icke komma i skymundan.

Eli viss uppdelning på olika organ måste enligt utredningen alltjämt vara
förhanden. De beredskapsuppgifter, som normalt fullgöras av redan existerande
statliga organ av permanent karaktär, böra alltjämt ankomma på
dessa. I fall, där statliga organ visserligen icke lia direkta beredskapsuppgifter
men andra uppgifter av närliggande art, kan det ifrågakomma att till
dessa organ lägga beredskapsuppgifter. Den allmänna uppgiften att sammanhålla
och övervaka arbetet för ekonomisk försvarsberedskap på olika
områden bör emellertid ankomma på det centrala organet.

I fråga örn den statliga beredskapslagringens framtida organisation framhåller
utredningen, att dylik lagringsverksamhet såsom sådan bör ingå i del
centrala organets verksamhet. Eli dylik direkt kontakt mellan lagringen och
beredskapen i övrigt finner utredningen vara av uppenbar fördel. Genom
att handha de verkställighetsuppgifter, som lagerhållningen innebär, kommer
det centrala organet i närmare och bättre kontakt nied det praktiska
livet än som med hänsyn till organets uppgifter eljest vore möjligt.

Utredningen anser, att ett fristående centralt civilförsvarsorgan åtminstone
tillsvidare bör finnas vid sidan av det centrala beredskapsorganet. Skulle
emellertid i en framtid civilförsvarsuppgifterna undergå en mera avsevärd
förändring, kan givetvis en annan ordning böra komma i fråga.

Såsom förut antytts har utredningen mera i detalj behandlat beredskapsåtgärderna
på vissa försörjningsområden. De förslag, som utredningen härutinnan
framlägger, innebära i huvudsak följande.

1. Försörjningen nied arbetskraft. Grundläggande bered -skapsuppgift bör vara en kartläggning av militära och skilda civila behov av
arbetskraft och en gradering av dessa efter angelägenhetsgrad. För ett rationellt
utnyttjande av arbetskraften erfordras dels förberedelser för tillvaratagande
av i normala tider icke utnyttjad arbetskraft, dels en klumpmässig men
i viss utsträckning också detaljerad reservering av arbetskraft för de olika behoven,
dels ock åtgärder för att en sådan reservering vid inträdd kris skall
kunna vinna beaktande. Beträffande den ena huvudkategorien av de för he -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

9

redskapens utformning avgörande faktorerna, behovet av arbetskraft kommer
detta att i väsentliga delar direkt representeras av centralorganet för den
ekonomiska försvarsberedskapen, medan beträffande den andra för frågan
avgörande huvudfaktorn, tillgången på arbetskraft gäller, att arbetsmarknadskommissionen
är den myndighet som har ingående kännedom härom.
På grund av detta senare förhållande och med hänsyn till den avgörande
betydelsen av en dylik kännedom för beredskapsåtgärdernas rätta planläggning,
anser utredningen, att beredskapen på arbetskraftområdet även framgent
bör handhas av arbetsmarknadskommissionen, varvid dock det centrala
beredskapsorganet bör tillse, att beredskapssynpunkterna icke skjutas åt
sidan. — Beträffande bibehållande av riksblocksorganisationen vid en återgång
till normala förhållanden uttalar utredningen tveksamhet.

2. Försörjningen med jordbruksprodukter samt därmed
sammanhängande frågor. Utredningen utgår från att det
kommer att inrättas ett särskilt statligt organ för handhavande av landets
jordbrukspolitik och regleringsåtgärderna inom jordbruket samt finner detta
organ böra handha beredskapsfrågorna inom jordbrukets område. Centralorganet
för den ekonomiska försvarsberedskapen bör erhålla tillfälle alt följa
det speciella jordbruksorganets arbete och lia möjlighet att göra ett visst inflytande
gällande. Den del av beredskapsarbetet, vilken avser planläggningen
av det eller de organ, som i händelse av avspärrning eller krig skola lia att
verka på förevarande område, och förberedandet av denna krisorganisations
arbete, bör ske under ledning av det centrala beredskapsorganet. — Beredskapsåtgärderna
på fiskets område bör handhas av samma organ, sorn anförtros
de allmänna regleringsuppgifterna på ifrågavarande område. Beredskapsfrågorna
rörande de importerade livsmedlen böra lämpligen ur enhetlighetens
synpunkt handläggas av jordbruksorganet, och detsamma bör enligt
utredningen måhända vara fallet beträffande beredskapsfrågorna rörande
den speciella livsmedelsindustrien. Ben lagerhållning, som på livsmedelsområdet
i olika avseenden kommer i fråga, bör enligt utredningens mening närmast
handhas av jordbruksorganet. — Vad angår sådana beredskapsfrågor,
sorn beröra ersättning sproduktionen av livsmedel och av andra förnödenheter
på hithörande områden, förordar utredningen, att, i den mån dylik
ersättningsproduktion skall ske inom industrien, det centrala organet får
taga hand örn produktionsplaneringen, medan jordbruksorganet får handlägga
behovsundersökningar och fördelningsfrågor.

3. Beredskapen på del industriella området. På detta
område finner utredningen beredskapsåtgärder av alla de slag erforderliga,
som utredningen i det föregående berört, nämligen lagring och produklionsinriktande
åtgärder liksom också planläggning av erforderliga omställningar.
Härför erfordras en allmän och detaljerad kännedom örn läget och utvecklingstendenserna,
som bygger på en fortlöpande statistisk överblick liver produktionsutvecklingen
på olika områden. I fråga örn sådana tillverkningsgre -

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

nar, där en betydande inhemsk industriell kapacitet finnes, synes planeringen
böra göras schematisk och måhända i stort sett kunna bestå i ett konstaterande
av att möjligheter överhuvud taget föreligga att upprätthålla den
för landets försörjning erforderliga produktionen. På områden, där kapaciteten
är knapp eller otillräcklig, kan det däremot bliva nödvändigt att utforma
planeringen mera i detalj och förbinda densamma med utkast till
kapacitetsutvidgningar och produktionsomläggningar. Lie industriella beredskapsuppgifterna
böra i huvudsak åvila det centrala beredskapsorganet.

I fråga örn försvarsväsendets försörjning med industriprodukter anser utredningen,
att beredskapsplaneringen av industriens tillverkningar i krig för
försvaret — dock utan att densamma helt undandrages centralorganet — bör
ombesörjas av försvarsväsendets eget gemensamma anskaffnings- och planeringsorgan,
krigsmaterielverket. Detta bör självt ha att ombesörja de undersökningar
rörande industriella kapaciteter och resurser i övrigt som erfordras
för försvarets behov, ävensom utröna möjligheterna för åstadkommande
av de erforderliga tillverkningarna genom kapacitetsutvidgningar
och andra omställningar av kapacitetens utnyttjande under olika betingelser
o. s. v. Planerna böra underställas centralorganet, som därefter bör lia att
pröva, om de kunna komma till utförande icke blott med hänsyn till anilon
livsviktig produktion utan även nied hänsyn till landets samlade resurser
av arbetskraft, råvaror, bränsle, transportmedel och andra produktionsmedel.

Beträffande beredskapen på läkemedelsförsörjningsområdet utgår utredningen
från att den av medicinalstyrelsens materielnämnd hittills bedrivna
verksamheten skall fortsätta och handhas av en från det centrala beredskapsorganet
fristående myndighet. Det bör enligt utredningen ankomma
på detta centrala sjukvårdsberedskapsorgan att ansvara bland annat för
behovsundersökning och dylikt, medan centralorganet för ekonomisk försvarsberedskap
bör lia hand örn erforderlig industriell planering. Lagerhållningen
synes i fråga örn färdiga läkemedel böra handhas av sjukvårdsberedskapsorganet
men beträffande råvaror ombesörjas av centralorganet för
ekonomisk försvarsberedskap.

Detaljplanering av lindouf örselåt gärder bör liksom hittills anförtros civilförsvarsslyrelsen
och dess lokala organ hos länsstyrelserna, men det bör ankomma
på centralorganet för ekonomisk försvarsberedskap att uppdraga de
stora linjerna för de önskvärda undanförselåtgärderna.

4. Beredskapen på bränsle- och kraftförsörjningens
område. Utredningen finner, att en väl planerad och väl utförd försvarsberedskap
på bränsleområdet icke kan saknas, därest landet skall kunna anses
tillfredsställande rustat att möta en ny kris. För beredskapen erfordras åtgärder
av alla de slag, som angivits vid redogörelsen för den ekonomiska försvarsberedskapens
allmänna innebörd. Då någon pennanent statlig myndighet,
som normalt handlägger försörjningsfrågorna i gemen på bränsleområ -

Kungl. Majlis proposition nr 339.

11

det, icke finnes, anser utredningen det böra ankomma på centralorganet för
ekonomisk försvarsberedskap att självt direkt svara för beredskapen på
bränsleförsörjningsområdet icke blott samordnande utan även i detalj.

Vad angår kraftförsörjningen anser utredningen den under kriget tillskapade
centrala driftsledningsorganisationen böra åtminstone i viss utsträckning
bibehållas. At densamma bör anförtros att i samråd med det
centrala beredskapsorganet handha de beredskapsuppgifter på kraftförsörjningsområdet,
som avse produktion och distribution. Förberedelserna för en
reglering av konsumtionen torde däremot böra ankomma på centralorganet.

5. Beredskapen på transportområdet. Beredskapsverksamheten
på transportområdet torde enligt utredningen mera komma att bestå i
planerings- än verkställighetsåtgärder, och dessa planeringsåtgärder torde
mera komma att avse en verklig krigssituation än ett avspärrningsläge utan
krig. På centralorganet för ekonomisk försvarsberedskap bör i första hand
ankomma, att med biträde av andra myndigheter skaffa sig en ingående
kännedom örn alla de trafikbehov för landet, som kunna föreligga i ett krisläge
eller vid krig, ävensom företaga en fullständig inventering av landets trafikmedel.
Försvarsberedskapen på järnvägstrafikens område bör bedrivas i
järnvägsstyrelsens egen regi, men centralorganet bör på denna liksom på övriga
delar av transportområdet i kraft av sin allmänt samordnande och övervakande
uppgift ha möjlighet att ingripa och göra sin röst hörd. — På sjöfartens
område torde kommerskollegium vid beredskapsfrågornas behandling
ha samma ställning i förhållande till det centrala beredskapsorganet som järnvägsstyrelsen
beträffande järnvägstrafiken och därmed .sålunda ansvaret i
detalj för dessa frågor. — Beträffande motorfordonstrafiken är det utredningens
mening, att den planering i stort av användningen av landets motorfordonspark
i ett krisläge, som måste föregå upprättandet av inobiliseringsplaner
för krigsmaktens motorfordon och motorfordonsplaner för de viktigare
civila ändamålen, skall handhas av centralorganet för ekonomisk försvarsberedskap
i nära samverkan med övriga berörda myndigheter. Härvid bölen
viss fördelning av motorfordonsparken på olika ändamål i stora drag
komma till stånd. Den detaljmässiga planering, som ultagningen under
fredstid av motorfordon för krigsmaktens samt civilförsvarets och andra
civila behov innebär, bör däremot liksom hittills kunna ligga på ett speciellt
organ. Emellertid synes det erforderligt, alt del centrala beredskapsorganet
fortgående hålles underrättat örn hur ultagningen fördelar sig med
avseende på fordon av olika typer och i skilda delar av landet. Därest det
härvid skulle visa sig, att uttagningen verkar ojämnt eller till förfång för
något betydelsefullt transportintresse, bör centralorganet i kraft av sin samordnande
och övervakande befogenhet lia möjlighet att åstadkomma rättelse.

6. övriga områden. Utredningen framhåller, att i fråga örn försäkringsväsendet,
liksom under kriget varit fallet, även i kommande krislägen
särskilda åtgärder torde behöva vidtas för att näringslivets och samfärdselns

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

behöriga fortgång skall kunna tryggas och befolkningens behov av försäkringsskydd
jämväl i övrigt tillgodoses. Enligt utredningens mening böra de
erforderliga förberedelsearbetena i dessa avseenden handhas av försäkringsinspektionen.
Emellertid bör även här gälla, att centralorganet skall ha den
allmänt övervakande tillsynen över att beredskapskraven vederbörligen beaktas.
Jämväl vad angår kredit- och valutaförhållanden måste en viss beredskap
komma till stånd. Det härför erforderliga arbetet synes i första hand böra
åvila riksbanken och bankinspektionen. Många av de finansiella frågorna torde
i övrigt få bedömas även ur andra och vidare synpunkter än dem, som centralorganet
för ekonomisk försvarsberedskap har att anlägga. Det måste därför
i hög grad ankomma på Kungl. Majit i finansdepartementet att själv
ombesörja erforderlig beredskap på detta område. Vad angår den beredskap,
som kan vara nödvändig för en framtida priskontroll, finner utredningen
hithörande frågor — ombesörjande av prisregleringsförfattningar,
utformning av krisorganisationen m. m. —- i princip böra ankomma på
centralorganet, ehuru i viss utsträckning även andra myndigheter, såsom
exempelvis det ifrågasatta organet för övervakning av monopolistisk prisbildning,
böra kunna anlitas. Beträffande slutligen de verksamhetsgrenar
av den mest skiftande natur, vilka enligt vad tidigare anförts kunna innefattas
under en ekonomisk försvarsberedskap i vidaste bemärkelse, såsom
statlig och kommunal förvaltning, domstolsväsendet, skolväsendet, sjukvårdsväsendet,
vissa sociala åtgärder m. fl., torde de erforderliga försvarsberedelserna
i huvudsak böra anförtros åt de myndigheter, som eljest äro
verksamma på respektive områden, dock att centralorganet även här synes
böra utöva en allmän övervakning och i mån av behov lämna sin direkta
medverkan vid förberedelsernas genomförande.

Beträffande centralorganets sammansättning och organisation
föreslår utredningen, att den nuvarande rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap skall avlösas av ett helt nytt centralorgan, tills
vidare sorterande under folkhushållningsdepartementet. Organet bör få karaktären
av en nämnd, kallad riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
och bestående av ordförande och fem andra ledamöter, av vilka en bör vara
verkställande. Nämnden bör icke såsom rikskommissionen från början byggas
upp såsom en representation av olika myndigheter och organisationer utan
bör utgöras av personer, vilkas meriter bestå däri, att de på olika samhälleliga
områden och särskilt inom näringslivet visat sig allmänt kunniga, omdömesgilla
och initiativrika, och om vilka man tillika kan förvänta, att de
skola ha håg och fallenhet just för den i mångt och mycket särpräglade planeringsverksamhet,
som försvarsberedskapsarbetet i och för sig innebär. Ordföranden
i nämnden och nämndens verkställande ledamot böra vara olika
personer, varvid till ordförande bör utses en person, vars framskjutna ställning
har sin grund i den bemärkthet och respekt, som flerårig erfarenhet av

Kungl. Maj:ts proposition nr 331).

13

och under skiftande förhållanden ådagalagd duglighet i allmänna värv förlänat.
Nämndens verkställande ledamot föreslås skola vara heltidsanställd hos
nämnden såsom verkställande direktör. Nämnden in pleno bör ha att bestämma
i principiella och särskilt betydande frågor, medan verkställande
direktören bör ha beslutanderätten i övrigt och i samband därmed åtnjuta
stor frihet att i förekommande frågor självständigt representera nämnden.

Beträffande nämndens organisation i övrigt föreslår utredningen, att den
icke ens framgent bör omfatta annat än en relativt liten grupp av ordinarie
och extra ordinarie tjänster men därjämte såväl arvodesbefattningar till erforderligt
antal som sakkunniga befattningar. Vissa chefsbefattningar böra
tillsättas på förordnande på viss tid, förslagsvis sex år. övriga befattningar
av stadigvarande slag torde tills vidare böra vara av extraordinarie natur.
Utredningen utgår från ett personalbestånd för nämndens första verksamhetsår
av cirka 80 personer.

För den verkställande direktören föreslår utredningen en lönegradsplaccring
av åtminstone lönegrad C 14 (grundlön 24 000 kronor). Lagringsverksamheten
och den industriella planeringsverksamheten bör enligt utredningen
organiseras såsom avdelningar under namn av lagringsavdelningen
och industriavdelningen. För cheferna för dessa avdelningar föreslås placering
i lönegraden G 8 (grundlön 16 000 kronor). Bränsle- och transportplaneringen
föreslås sammanförd till en särskild, verkställande direktören
underställd byrå, bränsle- och transportbyrån, med en byråchef i lönegraden
C 6 (grundlön 14 000 kronor). Uppgiften att leda, övervaka och sammanhålla
försvarsberedskapsarbetet på det ekonomiska området inom sådana
delar av samhällslivet där nämnden icke skall svara för beredskapsarbetet.
i detalj bör hänföras till en verkställande direktören underställd
allmän byrå under ledning av en byråchef i lönegraden C 6. Till denna byrå
föreslås skola hänföras dels följande till nämndens handläggning hörande
ytterligare beredskapsuppgifter, nämligen kontaktverksamheten beträffande
arbetsmarknaden, den för nämndens olika uppgifter gemensamma lagstiftande
och statistiska verksamheten ävensom ärenden av ransoneringsteknisk
natur, dels nämndens allmänna sekreterargöromål och andra ärenden av
intern administrativ eller kameral natur. Lagstiftningsärendena synas kunna
handläggas av en för ändamålet särskilt tillkallad, väl kvalificerad jurist vid
sidan av dennes arbete i annan statstjänst. Den statistiska verksamheten
bör ledas av en byrådirektör i lönegraden Eo 28. För den kamerala verksamheten
bör finnas en kamrerare i lönegraden Eo 26. Slutligen torde åtminstone
en förste byråsekreterare i lönegraden Eo 26 och en byråsekreterare
i lönegraden Eo 21 redan från början böra finnas.

Utredningen anser nämnden örn möjligt böra komma till stånd redan från
ingången av budgetåret 1946/47 i samband varmed rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap bör upphöra. Därefter bör, så snart delta avpolitiska
skäl låter sig göra, reservförrådsnämnden avvecklas för att ingå i

14

Kungl. Mcij.ts proposition nr 339.

centralorganet. Kristidsorganisationens beredskapsuppgifter böra överföras
successivt och senast vid den tidpunkt, då vederbörande organs övriga verksamhet
är så begränsad, att arbetskraft och möjligheter i övrigt icke längre
förefinnas att på ett tillfredsställande sätt fullgöra förekommande beredskapsuppgifter.

Medelsbehovet för budgetåret 1946/47 beräknar utredningen till 450 000
kronor för avlöningar och 200 000 kronor för omkostnader. Därvid har
utredningen i avlöningshänseende i runda tal beräknat:

för de fem ledamöterna utom verkställande direktören .... kronor 18 000

för verkställande direktören ........................... » 27 500

för två avdelningschefer och två byråchefer............. » 70 000

för en befattningshavare i lönegrad Eo 28, två befattningshavare
i lönegrad Eo 26 och en befattningshavare i lönegrad
Eo 21 ........................................ » 48 500

för övriga till ett sjuttiotal beräknade befattningshavare och
särskilda sakkunniga ............................... » 420 000

Summa kronor 584 000

Enär emellertid, bland annat vad gäller lagringsverksamheten, alla befattningshavarna
icke kunna antas ha tillträtt sina tjänster redan från budgetårets
början, har avlöningsbeloppet i fråga, enligt vad ovan framgår, nedskurits
till 450 000 kronor.

Av kommitténs ledamöter har generaldirektören Ödeen i vissa hänseenden
anmält avvikande mening (jmfr betänkandet sid. 68—72). Han anser det
centrala organet böra få karaktären av ett centralt ämbetsverk, benämnt
hushållningsstyrelsen, under ledning av en generaldirektör. Ärenden av
principiell betydelse böra föredragas och beslutas inom en styrelse, bestående
av förutom generaldirektören, fyra av Kungl. Majit utsedda ledamöter.
I styrelsen böra följande intressekategorier av samhällsmedlemmar vara
företrädda, nämligen de enskilda produktionsföretagen, distributionsföretagen
(handeln) samt konsumenterna (hushållen). Generaldirektören bör vara
ordförande i styrelsen. I fråga örn verkets organisation föreslår Ödeen en
uppdelning på sex byråer, industribyrån, förrådsbyrån (lagringsbyrån),
bränslebyrån, transportbyrån, konsumtionsbyrån och administrativa byrån.
För generaldirektören ifrågasätter Ödeen, utan att framställa särskilt yrkande
därom, en lönegradsplacering i C 16. Chefen för industribyrån bör placeras
såsom överdirektör i C 8 och cheferna för övriga byråer i Eo 30 eller eventuellt
C 5- I fråga om övriga tjänstemän anser Ödeen, att för chefen för statistiska
kontoret ej erfordras högre löneställning än som byråsekreterare i
lönegrad Eo 21, varemot det eventuellt kan bli erforderligt att ganska snart
binda någon tjänst i högre löneställning, Eo 21—Eo 28, inom övriga byråer
för att komplettera byråchefens sakkunskap på något av byråns delområden.

Kungl. Majlis proposition nr 33!).

15

III. Yttranden över ekonomiska försvarsberedskapsutredningens

förslag.

Flertalet av de hörda myndigheterna lia vitsordat behovet av och tillstyrkt
ett särskilt organ för ekonomisk försvarsberedskap i huvudsaklig överensstämmelse
med det avgivna förslaget. Emellertid lia från vissa håll avvikande
meningar anmälts.

Sålunda anse fullmäktige i riksbanken tillräckliga skäl icke lia förebragts
för inrättande för ifrågavarande ändamål av ett permanent, omfattande
centralorgan, varför enligt fullmäktiges mening andra möjligheter böra
undersökas, t. ex. att uppgifterna förlädes till något av departementen med
biträde av redan existerande organ och av för lösande av speciella uppgifter
på området särskilt tillsatta mindre kommissioner.

Statskontoret anser den föreslagna riksnämnden vara en alltför vidlyftig
och onödigt dyrbar organisation och ifrågasätter örn det icke vore lämpligare
alt tillsätta en ekonomisk försvarsberedskapskommitté, sammansatt av
representanter för olika av beredskapsfrågorna berörda intressegrupper och
under ordförandeskap av en erfaren förvaltningsman. Inom denna kommitté
finge nian diskutera och bena upp de olika beredskapsproblemen samt
successivt praktiskt utforma framkomna uppslag för verksamhetens bedrivande.
Måhända komme på detta sätt så småningom en fast organisation
med klart angivna konkreta arbetsuppgifter att växa fram, ungefär på
samma sätt som riksräkenskapsverket uppstått ur den praktiskt arbetande
och experimenterande statsbokföringskommittén.

Statens organisationsnämnd anser väl, att ett centralorgan för den ekonomiska
försvarsberedskap^! snarast bör organiseras men finner den föreliggande
utredningen icke lia på fullt tillfredsställande sätt klarlagt de uppgifter
som skola påvila såväl centralorganet som övriga myndigheter. Nämnden
föreslår därför, att ett organ av mera begränsad omfattning tillsättes,
vilket får till uppgift dels att verkställa fortsatt utredning örn och inkomma
nied förslag till den ekonomiska försvarsberedskapens organisation och uppgifter,
dels ock att successivt övertaga de beredskapsplaneringsuppgifter som
för närvarande påvila krismyndigheterna allteftersom dessa avvecklas. Som
motivering anför nämnden bl. a.

Utredningen synes främst fia strävat efter alt icke iner än nödigt rubba
den bestående fasta organisationens beredskapsverksamhet. I de fall, då
krisorganen icke ha någon motsvarighet i den nuvarande eller avsedda fredsorganisationen,
har verksamheten direkt ansetts böra övertagas av det föreslagna
centralorganet. Ett sådant organ är ofrånkomligt för alt leda, över
vaka och samordna verksamheten i dess helhet. Dess ansvar, befogenhet^
och verksamhet har emellertid icke utformats nied utgångspunkt från denna
allmänt angivna uppgift, utan fastmer anpassats efter strävandena att undvika
rubbningar i de bestående myndigheternas funktion.

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Resultatet av elen gjorda utredningen har därför blivit, att det centrala
organet icke torde vara i stånd att utöva den ledande och samordnande
verksamhet inom den ekonomiska beredskapens område, som är en ofrånkomlig
förutsättning, särskilt vid krig, för att den ekonomiska fronten skall
hålla måttet. De krav, som måste ställas på ledningen av ifrågavarande
verksamhet, kunna icke tillgodoses genom att såsom utredningen föreslår
vertikalt uppdela ansvar och befogenheter mellan olika verksamhetsområden,
tillerkänna vissa arbetsorgan och synnerligen betydelsefulla sådana en
hög grad av frihet och självständighet, ge åt andra en mera begränsad befogenhet
och slutligen helt pålägga ansvaret för vissa områden det centrala
organet. Samtliga, i varje fall de mera betydelsefulla områdena, äro så
nära beroende av varandra, att ledningen måste inom ramen för beredskapen
i dess helhet utöva ett bestämmande inflytande på behovskrav och tillgångsreglering,
vare sig dessa beröra den ena eller andra konsumenten, den
ena eller andra producenten. 1 enlighet härmed synes det centrala organet
inom alla områden höra beredas möjlighet att i stort leda och samordna
verksamheten samt kunna överlämna verksamheten i övrigt enligt av centralorganet
lämnade direktiv till berörda myndigheter och organ, vilka ha
att till centralorganet uppge såväl behov som tillgångar. Självfallet måste
härvid arbetet så organiseras, att onödigt dubbelarbete undvikes.

Utredningen har icke närmare ingått på organisationen av de organ, som
närmast under det centrala organet skola ansvara för den ekonomiska beredskapen.
Enkannerligen gäller detta de statliga myndigheterna av permanent
karaktär. Självfallet påverkar i och för sig tillkomsten av ett centralt
beredskapsorgan även dessas organisation. Särskilt gäller detta i det
fallet, att centralorganet såsom ovan ifrågasatts, verkligen skall tillerkännas
och beredas möjlighet att utöva en ledande och samordnande verksamhet.
Det synes vara av vikt att utredningen fullständigas i dessa avseenden. Eljest
torde det knappast vara möjligt att få fram en rationellt bedriven beredskap
på förevarande område. Detta gäller i synnerlig hög grad försvarsorganisationen.

De militära krigsförberedelserna äro i vida högre grad än förberedelserna
inom något annat område beroende av den ekonomiska beredskapen. En
framsynt och hållbar ekonomisk krigsplanläggning utgör ett grundvillkor
för den militära verksamhetens bedrivande. Utredningen har endast i vissa
avseenden berört det militära försvaret. De militära myndigheterna ha omnämnts
i förbigående såsom behovsföreträdande myndighet i avseende på
arbetskraft. I fråga om livsmedelsindustrien efterlyses ett samordnande
organ inom försvarsområdet. Ansvaret för den industriella försörjningen
pålägges enligt gällande ordning krigsmaterielverket.

Det torde vara uppenbart med hänsyn till det samband, som alltid måste
förefinnas mellan militär och ekonomisk beredskap samt försvarets dominerande
verksamhet under de förhållanden, som här avses, att försvarets
ställning till den ekonomiska beredskapens organ, enkannerligen dess centrala
organ, måste klargöras på ett helt annat sätt än som skett i utredningen.

Den militära krigsorganisationen är såväl i stort som i detalj väsentligt
beroende av den ekonomiska beredskapen för landet i dess helhet. Tillgången
på personal och förnödenheter av olika slag är bestämmande för
organisationens omfattning, dess sammansättning och utrustning. Det måste
härvid tillkomma försvarets främste målsman att med användning av hans
särskilda krigsförberedelseorgan — försvarsstaben — inför rikets central -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

17

organ för ekonomisk beredskap företräda det militära försvarets behov. De
i egentlig mening förvaltande organen äro i detta avseende blott biträdande
organ. Detta är av desto större betydelse, som den behovsprövning, som det
centrala beredskapsorganet måste företaga, i och för sig kan utöva ett avgörande
inflytande på krigsorganisationens omfattning och struktur liksom
på de förvaltande myndigheternas ekonomiska beredskapsverksamhet. 1
detta samband må även erinras örn att ett flertal beredskapsåtgärder måste
vid det centrala organets handläggning betraktas ur strategisk synpunkt,
vilken näppeligen kan framläggas annat än genom högsta militära ledningens
försorg. Även den högsta militära ledningens organisation kan sålunda
icke undgå att starkt påverkas av den ekonomiska beredskapens allmänna
organisation.

Även livsmedelskommissionen framhåller, att förhållandet mellan centralorganet
och sidoordnade organ måste bestämmas klarare, så att de olika
myndigheternas åligganden och befogenheter med avseende å beredskapen
klart angivas. Endast härigenom torde det bliva möjligt att erhålla garanti
för uppehållande av den beredskap, som utredningen föreslagit. Det måste
även bestämmas, hur sådana frågor skola avgöras, beträffande vilka centralorganet
och den myndighet, under vilken frågorna närmast lyder, hysa
olika uppfattningar. Kommissionen framhåller, att svårigheterna att på
grundval av hittills kända omständigheter tillfredsställande draga gränserna
mellan de olika områdena för den ekonomiska försvarsberedskapen borde
leda till, att det i viss omfattning överlämnades till centralorganet att i samråd
med vederbörande myndighet inkomma med underdåniga förslag om
gränsdragningen.

Svenska handelsagenters förening förordar i sitt yttrande till kommerskollegium
en starkare centralisering av beredskapsuppgifterna och ifrågasätter,
örn icke såväl jordbruksnäringen och arbetsmarknadsområdet som
stora delar av den verksamhet, vilken enligt förslaget förutsattes skola handhas
av krigsmaterielverket, borde läggas under riksnämnden. Stockholms
handelskammare hyser även farhågor i fråga om centralorganets möjligheter
att effektivt samordna verksamheten inom de olika organens kompetensområden,
då centralorganet icke utrustats med någon befogenhet att vid skiljaktiga
meningar myndigheterna emellan genomdriva sin ståndpunkt, och
föreslår, att alla hos respektive ämbetsverk förekommande frågor av beredskapsart
före avgörandet skola underställas centralorganet. Liknande yrkande
har handelskammaren i Gävle. Kommerskollegium anser dock övervägande
skäl tala för utredningens förslag under framhållande av dels att
örn åt centralorganet skulle anförtros beredskapsuppgifter, som normalt
handlades av andra statliga organ, detta sannolikt torde komma att medföra
dubbelarbete och kompetenskonflikter mellan de olika organen, dels
ock att med en starkare centralisering det otvivelaktigt skulle innebära svårigheter
att för centralorganets del hålla en personal med fackutbildning
för så skilda frågor, som då skulle komma under nämndens handläggning.

lii hang lill riksdagens protokoll 1946. t sorni. Nr 339.

2

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Beträffande förhållandet mellan ledningen av den ekonomiska
försvarsberedskapen och civilförsvaret ha civilförsvarsstyrelsen
och 1915 års civilförsvarsutredning i huvudsak uttalat sig för
nu föreliggande förslag. Civilförsvarsutredningen framhåller härvid, att
civilförsvarets och den ekonomiska försvarsberedskapens inbördes förutsättningar
och uppgifter icke företedde sådana gemensamma drag, att skäl för
en samordning av den centrala ledningen av uppgifterna under fred förelåge.
Å andra sidan vore ovedersägligt, att vissa civilförsvaret för närvarande
åvilande uppgifter vore av sådan natur, att ett nära samband förelåge
med åtgärderna på den ekonomiska försvarsberedskapens område. Hit
hörde ärenden rörande undanförsel, industrievakuering och utrymning.
Huruvida förberedelsearbetet i det ena eller andra hänseendet beträffande
dessa eller möjligen förefintliga liknande gränsfall borde ankomma på det
ena eller andra organet syntes böra bedömas från fall till fall. Något avgörande
skäl för samordning av civilförsvarets och den ekonomiska försvarsberedskapens
ledning torde förekomsten av dylika gränsfall icke
innefatta. Utredningen funne dock angeläget, att utformningen av centralorganet
skedde på sådant sätt, att en samordning kunde äga rum, därest
den fortsatta utredningen rörande civilförsvaret härtill skulle giva anledning.

I några yttranden uttalar man sig för en närmare samordning mellan
civilförsvaret och den ekonomiska försvarsberedskapen. Sålunda anser
länsstyrelsen i Norrbottens län, att det borde undersökas, örn icke möjlighet
förelåge att utbygga civilförsvarsstyrelsen så, att den bleve vuxen att handha
den ekonomiska försvarsberedskapen. Liknande uttalande göres av kristidsstyrelsen
i Norrköping. Lantbruksförbundet finner det kunna diskuteras,
örn icke de fördelar, som stöde att vinna genom ett organisatoriskt samordnande
av centralorganet med civilförsvarsstyrelsen, förslagsvis i form av
beredskapsstyrelse, med en byrå eller avdelning för ekonomisk försvarsberedskap
och en för civilförsvar, vore större än de därmed förbundna olägenheterna.
Stockholms stadskollegium förordar eli direkt samordnande mellan
civilförsvarsstyrelsen och det centrala beredskapsorganet, då av de uppgifter,
som tillhörde civilförsvaret, eljest åtskilliga komme att splittras på
två organ och den centrala handläggningen av sådana till civilförsvaret
hörande spörsmål, som icke folie under den ekonomiska försvarsberedskapen,
knappast motiverade en särskild civilförsvarsstvrelse. Jämväl statskontoret
anser det böra undersökas, örn civilförsvarsberedskapen och den ekonomiska
försvarsberedskapen kunde organisatoriskt samordnas.

1945 års civilförsvarsutredning liksom även överbefälhavaren, socialstyrelsen
och rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap anse civilförsvarsstyrelsen
och det ekonomiska försvarsberedskapsorganet böra hänföras
under samma departement.

Förslaget att inordna huvuddelen av den statliga lagringsverksamheten
under centralorganet avstyrkes av fullmäktige i riksbanken,
länsstyrelsen i Gotlands län, reservförrådsnämnden, handelskammaren i

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

19

Gävle och grossistförbundet, varjämle industriförbundet finner vissa skäl
tala för ett bibehållande av reservförrådsnämnden i ungefär nuvarande gestalt.
Riksbanksfullmäktige framhålla därvid såsom mindre lämpligt, att
lagringsverksamheten ombesörjes av den instans, som är ansvarig för planläggningsarbetet,
och finner det böra övervägas, om icke lagringsverksamheten
bör anförtros åt organ, vilka äro speciellt anpassade för att handha
de mera affärsmässiga uppgifter, som sammanhänga med lagringsverksamheten.
Reservförrådsnämnden motiverar utförligt sin ståndpunkt, att även
ett framtida organ för reservlagring måste ha fristående ställning. Nämnden
framhåller bl. a., att erfarenheten visat, att den fristående ställning och den
handlingsfrihet, som nämnden innehade, varit av största betydelse för verksamheten
och möjliggjort en organisation, som kunnat arbeta smidigt och
affärsmässigt, så att beslut kunnat fattas och verkställas snabbt och utan
omgång. Enligt nämndens förmenande borde lagringens omfattning bliva
avgörande för frågan, huruvida lagringsverksamheten skulle handhas av ett
självständigt organ eller av planeringsorganet. En stor inköps- och lagringsverksamhet
kunde väl motivera ett särskilt organ, som kunde koncentrera
sig på denna uppgift. Den eventuella besparing i administrationskostnader,
som kunde vinnas genom en sammanslagning av lagrings- och planeringsorganen,
vore av ringa betydelse i jämförelse med de stora värden, som en
omfattande lagerhållning representerade. Skulle däremot verksamheten inskränkas
till enbart en beredskapslagring av relativt ringa omfattning, bleve
fördelarna av ett självständigt organ icke lika framträdande. Grossistförbundet
anser, att lagringsverksamheten borde förläggas till ett organ motsvarande
den nuvarande reservförrådsnämnden eller ännu hellre ett i aktiebolagsform
drivet lagringsföretag. Som skäl härför anföres bl. a., att då
centralorganet finge en mångfald uppgifter, varigenom dess styrelse säkerligen
bleve i hög grad betungad, risk förelåge för att svårigheter skulle uppstå
att som styrelseledamöter förvärva dugliga affärsmän. — Kommerskollegium
däremot tillstyrker utredningens förslag i denna del och framhåller,
att lagringsverksamheten borde handhavas i intimt samband med avvägningen
mellan lagerhållning och produktionsinriktning. Det behövde knappast
befaras, att ett inordnande av reservförrådsnämndens uppgifter bland
centralorganets åligganden komme att medföra, att lagringsverksamheten
handhades på ett mindre rationellt sätt än om den anförtroddes åt ett särskilt
organ.

Krigsmaterielvcrket följer i denna fråga en egen linje och anser, att det
kunde ifrågasättas, örn icke upphandling och förrådshållning borde skiljas
från centralorganets arbetsområde och i stället anförtros krigsmaterielvcrket.
Som skäl anföres bl. a., att då uppgifter av helt motsvarande natur redan
åvilade verket — låt vara begränsade till försvarsväsendets område — en
viss dubblering av den för hithörande uppgifter behövliga personalen skulle
bli följden, därest den av utredningen förordade ordningen skulle bliva
gällande.

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Vidkommande försörjningen med arbetskraft förordar arbetsmarknadskommissionen,
överbefälhavaren och rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap, att arbetsblo.ckorganisationen inom jordbruket åtminstone
i viss utsträckning bibehålies. Livsmedelskommissionen finner
svårt att bibehålla denna organisation i dess helhet utan att densamma tilldelas
uppgifter av fredskaraktär. Skulle så kunna ske finner kommissionen
naturligt att organisationen bibehålies. I motsatt fall anser kommissionen
den del av organisationen, som omfattar blockledarna och överblockledarna,
ej böra äga bestånd under fredstid, medan länsblockledarna böra bibehållas
för att tilldelas mera schematiska beredskapsuppgifter, främst åsyftande att
vid mobilisering inom relativt kort tid upporganisera blockorganisationen
till dess nuvarande omfattning.

Beträffande försörjningen med jordbruksprodukter m. m.
framhåller rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, att den visserligen
icke har något att erinra mot att den övervägande delen av beredskapsuppgifterna
på jordbruksområdet samlas hos ett särskilt jordbruksorgan
men att däremot övervägande skäl tala för att produktionsområden,
vilka stå mer eller mindre på gränsen mellan livsmedelshushållning och
industri med hänsyn till detaljplaneringen hänföras under centralorganet.
Livsmedelskommissionen tillstyrker visserligen utredningens förslag i denna
del, men föredraganden, byråchefen Palmi, är såtillvida av skiljaktig
mening, att han dels anser livsmedelsindustriens beredskapsfrågor böra
handläggas av centralorganet, dels ock finner beredskapsärendena rörande
importerade livsmedel böra fördelas mellan centralorganet och jordbruksorganet
enligt överenskommelse dem emellan. Stockholms handelskammare
förordar, att frågor berörande livsmedelsindustrien och lagerhållningen
beträffande importerade livsmedel handläggas av riksnämnden. Industriförbundet
och Skånes handelskammare intaga samma ståndpunkt i vad angår
livsmedelsindustrien. Industriförbundet framhåller härvid, att det, om ifrågavarande
önskemål icke kunde tillgodoses, vore oundgängligt, att ärenden av
ur beredskapssynpunkt framträdande vikt för livsmedelsindustrien alltid
behandlades i gemensam beredning mellan centralorganet och de organ,
under vilka ärendena närmast skulle sortera. Sistnämnda förslag förordas
jämväl av kommerskollegium, som emellertid i övrigt anser övervägande
skäl tala för utredningens förslag om uppdelning av ärendena i ifrågavarande
hänseenden.

Vad angår beredskaps verksamheten på det industriella
området ställer sig överbefälhavaren avvisande till förslaget, att beredskapsplaneringen
av industriens tillverkningar i krig för försvarets räkning
skall ombesörjas av krigsmaterielverket. Överbefälhavaren anför:

Många skäl tala emellertid för att förlägga även den rent militära beredskapsplaneringen
till centralorganet. Härvid må endast anföras, att det
krigsindustriella planeringsarbetet, som utgör en högst betydande del av det

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

21

sammanlagda industriella planeringsarbetet, hänger samman med och är
beroende av den industriella planeringen i allmänhet. Krigsmaterielverket
måste därför intimt samarbeta med centralorganet, som handhar planeringen
i stort och äger översikt över de tillgängliga resurserna. Slutligen
måste centralorganet under alla omständigheter pröva de planer, vilka verket
kommer att uppgöra för denna verksamhet. Det kan därför ifrågasättas,
örn det icke vore enklare, rationellare och billigare, om även den speciellt
krigsindustriella planeringsverksamheten förlädes till centralorganet. Frågan
sammanhänger emellertid med organisationen av den militära förvaltningsapparaten.
Denna är f. n. mindre lämpligt utformad och jag har därför hos
statsrådet och chefen för försvarsdepartementet hemställt om en allsidig
utredning i detta hänseende. Av Kungl. Maj:ts prop. nr 120/1946, sid. 2,
framgår att en dylik utredning är att vänta. I avvaktan på resultatet härav
anser jag mig icke nu kunna taga ställning till det lämpligaste sättet för
handläggning av det krigsindustriella planeringsarbetet. Något definitivt
avgörande i denna fråga synes icke heller vara nödvändigt att fatta, eftersom
det centrala beredskapsorganet, även örn det — vilket är önskvärt —
inrättas fr. o. m. 1 juli innevarande år, torde bli fullt sysselsatt med att bearbeta
de erfarenheter, som vunnits i dessa avseenden under de gångna beredskapsåren.

Arméförvaltningen anser att det organ, som erfordrades för planläggningsarbetet
beträffande tillverkning av krigsmateriel, borde infogas i centralorganet,
varvid anskaffningsuppgifterna lämpligen borde återgå till vederbörande
försvarsgrensförvaltningar, med vilkas verksamhet de naturligt
hörde samman. Arméförvaltningen anför bl. a.

Mellan planläggningen av den industriella produktionen för försvaret och
övriga försvarsförberedelser för krigsmakten finnes ett visst sammanhang.
De behov av krigsmateriel, som böra tillgodoses genom tillverkning under
krig, måste nämligen ytterst bestämmas av ÖB på grundval av därom inom
försvarsgrensledningarna och försvarsgrensförvaltningarna gjorda utredningar
och lämnade förslag. På ÖB ankommer härvid att då så erfordras
angiva prioritet. Beträffande befintliga industriella resurser för tillgodoseende
av försvarsmaktens och övriga behov finnas översikt och erforderliga
uppgifter inom centralorganet. På detta torde sedermera ankomma att fördela
befintlig kapacitet av olika slag, så att de angivna behoven på görligaste
sätt kunna tillgodoses. Förberedelsearbetet med avseende på krigsmaterieltillverkningen
under krig är ett tekniskt och industriellt organisationsproblem,
som närmast sammanhänger med centralorganets allmänna
industriplaneringsverksamhet men däremot icke med de militärt betonade
förberedelserna inom försvarsmakten. Av denna anledning kan det icke vara
berättigat att hava ett särskilt planeringsorgan för krigsmaterieltillverkningen.
En dylik anordning måste leda till dubbelorganisation, ökade kostnader
och omgång i ärendenas handläggning.

Även flygförvaltningen finner starka skäl tala för att krigsindustriplaneringen
koncentreras till och samordnas med centralorganet för ekonomisk
försvarsberedskap, vilket torde vara enda lösningen för ordnandet av denna
fråga på sådant sätt, att försvarsgrenarna finge endast en myndighet att
hålla sig till.

22

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Vad angår beredskapsfrågorna på läkemedelsförsörjningens område biträder
medicinalstyrelsen ett av styrelsens materielnämnd avgivet yttrande, däri
nämnden avstyrker förslaget, att materielnämnden själv eller annat centralt
sjukvårdsberedskapsorgan skulle handha någon lagerhållning av läkemedel
för civilt bruk, och gör i stället gällande, att dylik lagerhållning i fortsättningen
liksom hittills under kristiden bör äga rum hos reservförrådsnämnden
samt hos landets apoteksinrättningar och droghandlare. Även lagerhållningen
av läkemedelsråvaror för militära behov borde ske genom ett centralt
lagringsorgan. Med medicinalstyrelsen instämmer i dessa delar försvarets
sjukvårdsförvaltning.

överbefälhavaren och försvarets sjukvårdsförvaltning anse, att centralorganet
-för den ekonomiska försvarsberedskapen bör svara för landets sjukvårdsberedskap
i dess helhet.

Beträffande planläggningen av undanförsel förordar livsmedelskommissionen,
att det ledande och samordnande arbetet på detta område i större
utsträckning än utredningen föreslagit överflyttas på det centrala beredskapsorganet.
1945 års civilförsvarsutredning instämmer med betänkandet
däri, att grundförutsättningen för ifrågavarande åtgärder bäst kunde bedömas
av centralorganet för den ekonomiska försvarsberedskapen och att
samma organ därför borde angiva de allmänna riktlinjerna för planläggningsarbetet.
Huruvida detaljplanläggningen vid sådant förhållande alltjämt
borde ligga under civilförsvarsmyndigheternas ansvar syntes däremot
mera tveksamt.

I fråga om beredskapen på bränsleförsörjningens område
ifrågasätter skogsstyrelsen om ej förberedelserna för produktionsregleringar
på ved- och träkolsområdet kunde omhänderhas av skogsvårdsstyrelseorganisationen
under ledning av skogsstyrelsen, givetvis i nära samarbete
med det organ som finge hand örn övriga beredskapsåtgärder på
bränsleförsörjningens område.

Beträffande beredskapen på transportområdet har överbefälhavaren
icke funnit skäl till ändring av nu gällande ordning i fråga om
uttagningen av motorfordon utan anser den nuvarande ansvarsfördelningen
med överbefälhavaren som högsta uttagningsmyndighet och trafikkommissionen
(centralorganet) som samrådande part lämpligare. Rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap ifrågasätter däremot, om ej den överbefälhavaren
enligt civila uttagningsförordningen tillkommande rätten att fastställa
det antal motorfordon, som skall uttagas för olika civiländamål, rätteligen
borde överflyttas till det centrala organet.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser centralorganet böra befrias
från transportfrågorna så att i fråga om transportväsendet endast anskaffningen
av drivmedel, gummi och dylika förnödenheter behövde tillkomma
riksnämnden. Den allmänna civila trafikledningen borde i stället
inordnas i civilförsvaret, varigenom starkare beredskap vore att vinna. Läns -

Kungl. Majlis proposition nr 330.

23

styrelserna, var för sitt län, ägde enligt länsstyrelsens mening de bästa förutsättningarna
att, åtminstone såvitt rörde de rent civila förhållandena, väga
olika transportintressen mot varandra. Då länsstyrelsernas försvarsavdelningar
genom militärassistenterna stöde i intim förbindelse med det militära
försvarsväsendet, förelåge icke risk för att dess intressen icke skulle behörigen
tillgodoses till följd av den civila trafikledningens läggande under
civilförsvaret. Även länsstyrelsen i Norrbottens län anser civilförsvaret böra
hell övertaga den allmänna trafikledningen. Samma ståndpunkt intages
även av civilförsvarsstyrelsen. Länsstyrelsen i Gävleborgs län förordar, att
civilförsvarsstyrelsen skall fungera såsom rikscentralt verk för motorfordonsberedskapen.
— Trafikkommissionen, som framhåller att mobiliscringsarbetets
planenliga genomförande vid krig eller krigsfara förutsatte en omedelbart
funktionsduglig civil länstrafikledning, hänvisar till ett i annat sammanhang
av kommissionen avgivet förslag, enligt vilket handläggningen i
fred av lokala trafikfrågor inom varje länsstyrelse skulle sammanföras till en
enda avdelning inom landskansliet under en permanent föredragande, vilken
i beredskapsfrågor skulle sortera under riksnämnden och enligt dess anvisningar
handha förberedelsearbetet inom länet.

Beträffande den finansiella beredskapen erinra fullmäktige i
riksbanken örn att beredskapsuppgifterna på valutaområdet hittills handhafts
av finansdepartementet och riksbanken. Sålunda hade de erforderliga lagstiftningsåtgärderna
på detta område förberetts av finansdepartementet i samråd
med riksbanken, medan förberedelserna för det tekniska genomförandet
av valutaregleringen åvilat riksbanken, som härvid samarbetat med postverket,
bankföreningen och affärsbankerna samt olika företrädare för det enskilda
näringslivet. Någon anledning att frångå dessa arbetsformer synes fullmäktige
icke föreligga. Vad angår penningmedelsförsörjningen har dess organisation
under krigstid planerats av riksbanken i samråd med riksräkenskapsverket,
postverket och länsstyrelserna. Även på detta område bör beredskapsarbetet
enligt fullmäktiges mening bedrivas liksom hittills. Rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap finner det riktigt att, såsom utredningen
föreslagit, det i hög grad måste ankomma på Kungl. Majit i
finansdepartementet att själv ombesörja erforderlig beredskap på det finansiella
området. Detta borde emellertid komma till uttryck i centralorganets
instruktion eller på annat säll. Statens priskontrollnämnd erinrar örn alt
lagen elen 10 april 1937 örn skyldighet för näringsidkare m. fl. ali biträda
vid arbetet å rikets ekonomiska försvarsberedskap ej syntes medgiva rätt till
införskaffande av prisuppgifter. Priskontrollnämnden framhåller vidare, att
prisarbetet givetvis borde intensifieras, därest eli nytt krisläge bleve aktuell!.
Ett för sådant fall verksamt priskontrollorgan borde nämligen kunna ta arv
efter riksnämnden och vara i stånd att — örn så befunnes erforderligt —
administrera etl redan vid krisens början infört prisstopp.

Enligt utredningens förslag skola ransoneringsfrågornas beredande åvila

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

centralorganet. Med anledning härav håller livsmedelskommissionen före,
att jämväl övriga beredskapsfrågor beträffande handeln borde hänföras till
centralorganet. Beträffande inrikeshandeln kunde uppkomma frågor örn
uppskov o. s. v. samt beredskapsfrågor i avseende å distributionen vid utrymning,
frågor, som organisatoriskt sammanhängde med riksnämndens övriga
tilltänkta arbetsuppgifter. I fråga örn utrikeshandeln förekomme i samband
med ett krigsutbrott export- och importförbud, vilkas förberedande måste
ske enhetligt. Hithörande ärenden borde enligt livsmedelskommissionens
uppfattning förläggas till riksnämnden. Liknande åsikter framföras av
statens handelskommission, som särskilt understryker vikten av att bland
beredskapsuppgifterna upptages utarbetandet av en plan för utrikeshandelns
reglering under tider av krig, krigsfara eller andra utomordentliga förhållanden.

Örn utredningens förslag rörande centralorganets sammansättning
och organisation m. m. föreligga åtskilliga yttranden. Vad
först beträffar ledningen av organet anför statens organisationsnämnd:

Ledningen bör enligt nämndens uppfattning utgöras av en styrelse, vars
ordförande samtidigt är generaldirektör och chef för centralorganet. Med
hänsyn till de ledande och synnerligen betydelsefulla, större delen av statsförvaltningen
berörande uppgifter, som komma att påvila den föreslagna
riksnämnden, är det av synnerlig vikt, att den ytterst ansvarsfulla befattningen
som chef för riksnämnden erhåller en sådan löneplacering att den
kan besättas med en person av utmärkt höga kvalifikationer, vilken helt
ägnar sin tid åt dessa uppgifter. Organisationsnämnden anser därför, att
för chefen för centralorganet bör beräknas en så hög löneställning, som det
statliga lönesystemet medger. En på detta sätt organiserad styrelse synes
vara väl lämpad att övertaga de uppgifter, som närmast böra åvila riksnämnden.
Av särskild betydelse är att försvarsväsendet blir representerat.

Livsmedelskommissionen ställer sig tveksam till utredningens huvudförslag
beträffande ordförandens och verkställande ledamotens ställning. Livsmedelskommissionen
anser sålunda, att det alternativt diskuterade förslaget
att ordföranden och den verkställande ledamoten skulle vara en och samma
person borde givas visst företräde. Genom en sådan anordning skulle nämligen
den fasthet i ledningen för riksnämnden, som vore nödvändig för dennas
arbete, bäst kunna uppnås såväl inåt som utåt. Frågan om vilket alternativ,
som vore att föredraga, vore ytterst en personfråga.

Jämväl allmänna lönenämnden har berört sistnämnda spörsmål och framhåller,
att lönenämnden hade svårt att föreställa sig, att det skulle vara
möjligt att för en ordförandepost av ifrågavarande slag förvärva en person,
som jämte det att han beklädde en krävande och ansvarsfull ställning i det
allmännas tjänst kunde ägna tillräcklig tid åt de synnerligen viktiga och
svårlösta uppgifter, som skulle ankomma på riksnämnden. Då denna även
enligt majoritetens mening i realiteten skulle få karaktär av ett ämbetsverk
kunde den auktoritet, som borde vara tillfinnandes hos verkschefen, icke

Kungl. XIuj:ts proposition nr 339.

25

gärna bliva mindre därigenom att han jämväl innehade ställning som styrelsens
ordförande. Det ville snarare förefalla lönenämnden att en dylik kombination
av nu ifrågavarande uppdrag komme att förläna organet den fasthet
och styrka gentemot andra myndigheter och sammanslutningar, som av
utredningen eftersträvats.

Statens reservförrådsnämnd anför:

Vid den av utredningen föreslagna organisationen måste den verkställande
direktören under styrelsen hära ansvaret även för lagringsverksamhetens
skötsel. Med hänsyn till de omfattande och vittomspännande uppgifter, som
komma att åligga denne å planeringsområdet, torde det vara angeläget att
han vid sin sida har en väl kvalificerad chef för lagringsavdelningen, som
med stor grad av självständighet kan omhänderhava på denna avdelning ankommande
uppgifter. Reservförrådsnämnden ifrågasätter därför, örn icke
denne avdelningschef bör placeras i högre löneställning än den av utredningen
föreslagna, så att, i konkurrens med privat företagsamhet, en fullgod
kraft kan erhållas.

Länsstyrelsen i Gotlands län, som enligt vad tidigare anförts anser att
reservförrådsnämnden bör få bibehålla sin nuvarande ställning framhåller,
att samarbetet mellan centralorganet och reservförrådsnämnden borde på
ändamålsenligt sätt vinnas, genom att förslagsvis verkställande direktören
i reservförrådsnämnden bleve en av ledamöterna i centralorganet. Länsstyrelsen
ifrågasätter vidare, huruvida de föreslagna lönerna för de ledande
kunna anses vara fullt tillräckliga för att man skall till organet kunna knyta
personer med de kvalifikationer som angivas av utredningen.

Statens priskontrollnämnd finner, att önskemålet örn representantskap i
riksnämnden för viktigare samhällsgruppers eventuella särintressen kan
tänkas bli tillgodosett genom att vid riksnämndens sida ställes ett råd på
samma sätt som skett med de nuvarande krisorganen.

Landsorganisationen framhåller betydelsen av att uppgjorda planer bliva
föremål för upprepad kritisk omprövning. Eli dylik omprövning skulle möjliggöras
genom att förordnanden å de ledande befattningarna, vilka av utredningen
föreslagits bliva tillsatta för högst sex år, icke förnyas utan utfärdas
å nya innehavare. För att undvika, att utbyten av befattningshavare
bliva betraktade som underkännanden, skulle redan från början fastslås,
att ett dylikt system komme att tillämpas.

Överbefälhavaren yttrar i fråga örn verkets ledning:

Den rent militära beredskapsplanläggningen är av så avgörande betydelse
för den ekonomiska beredskapens planläggning och genomförande samt ingriper
så djupt i alla samhällsfunktioner överhuvud taget, att man med fog
kan ifrågasätta, huruvida icke försvarsledningen borde vara direkt representerad
i centralorganets .styrelse. Därest så sker, behöver detta icke nödvändigtvis
medföra, alt övriga intressegrupper måste på samma sätt bli representerade
i styrelsen, i synnerhet som man kan förmoda att de civila
ledamöterna på grund av sin ordinarie verksamhet mer eller mindre kvinna
komma att företräda dessa. Det av utredningen ifrågasatta förfaringssättet

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 330.

lämnar icke tillräcklig garanti för att överbefälhavarens synpunkter vinna
behörigt beaktande i styrelsen. Chefen för försvarsstaben, på vilken det militära
krigsförberedelsearbetet i operativt hänseende i stort ankommer, bör
därför ingå såsom ledamot i styrelsen. Oberoende av örn detta förslag godtages
eller icke, är det nödvändigt att säkerställa det kontinuerliga samarbetet
mellan centralorganet och krigsmaktens ledande organ. Under alla
omständigheter bör därför den föreslagna nämnden tilldelas en militärassistent
i likhet med vad fallet är redan nu beträffande civilförsvarsstyrelsen
och flera andra statliga institutioner, en organisationsform som visat sig
synnerligen lämplig. På denne assistent bör ankomma alt vara militärt sakkunnig
inom nämnden, att förmedla samarbetet mellan nämnden och överbefälhavaren
och övriga militära myndigheter samt att vara föredragande
inför nämnden i rent militära spörsmål. Härför bör följaktligen avses en
officer med höga kvalifikationer, lämpligen en stabsu(bildad regementsofficer
(lönegrad alternativt Oa 6/Oa 5).

Marinförvaltningen understryker betydelsen av att nämndens sammansättning
oell arbetsordning utformas så, att med visshet kunde förutsättas,
att de militära kraven bleve vederbörligen beaktade. Detta syntes böra tillgodoses
genom militär representant i nämnden.

Överbefälhavaren ansluter sig i övrigt närmast till reservantens förslag
rörande centralorganets organisation. En liknande ståndpunkt intages av
arméförvaltningen, flyg förvaltningen och länsstyrelsen i Jämtlands län. För
en uppdelning av bränsle- och transportfrågorna på särskilda byråer eller
avdelningar uttala sig marinförvaltningen (särskild byrå för drivmedelsförsörjningen),
ingenjörsvetenskapsakademien och trafikkommissionen. Trafikkommissionen
anför härom:

De arbetsuppgifter, som avses skola ankomma på nämnden med avseende
å transportförsörjningen, äro enligt trafikkommissionens erfarenhet av en
sådan storleksordning, att ett sammanförande av ärenden rörande bränsleförsörjningen
med ärenden rörande transportförsörjningen i en gemensam
arbetsdetalj icke kan av kommissionen förordas, trots att dessa båda grupper
av ärenden i vissa fall kunna äga ett nära samband med varandra. Med
hänsyn till att arbetet med transportfrågorna kan förutsättas bliva synnerligen
krävande, anser kommissionen att jämsides med de tilltänkta lagrings- och
industriavdelningarna en transportavdelning bör inrättas med chef i samma
löneställning, som avsetts för cheferna för förstnämnda avdelningar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser däremot att, örn länsstyrelsens
ståndpunkt beträffande den civila transportledningen godtages, den
föreslagna bränsle- och transportbyrån bleve obehövlig, då den återstående
uppgiften icke skulle bliva mera omfattande än att densamma med fördel
kunde ombesörjas av annan avdelning eller byrå hos nämnden. — Länsstyrelsen
förordar vidare att tili centralorganet anknytes militära sambands
män på sätt som skett vid vissa ämbetsverk genom anställande av militärassistenter.

Om byråindelningen uttalar sig även statens livsmedelskommission, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

27

förordar en uppdelning av industribyrån på flera byråer. Ingenjörsvetenskapsakademien
önskar tillföra riksnämnden ett kontaktorgan för litteraturtjänst,
närmast med tanke på den produktionsinriktade forskning, som riksnämnden
bör främja.

Lönefrågorna ha tagits under övervägande av allmänna lönenämnden,
som anför:

Vad angår frågan om den löneställning, som bör beredas den till centralorganet
knutna personalen, vill lönenämnden påpeka, att detta spörsmål
givetvis kommer att bliva beroende av de uppgifter och den omfattning,
myndighetens verksamhet erhåller. Då i betänkandet understrukits att verksamheten
i vissa delar och i stor utsträckning kommer att få ändrad karaktär,
allteftersom särskilda uppgifter få sin lösning och andra i stället uppstå,
ställer det sig än svårare att — innan några erfarenheter i detta hänseende
vunnits — bedöma avvägningen av löneställningen för tjänstemännen. De
sakkunniga ha visserligen föreslagit inrättandet av endast ett fåtal å löneplan
uppförda befattningar men även för dessa tjänster kan lönenämnden
icke finna bestämda hållpunkter för ett bedömande, örn de angivna lönegraderna
äro de riktiga. Huruvida skillnad i avlöningshänseende bör göras
mellan avdelnings- och byråchefer på sätt de sakkunnigas majoritet föreslagit,
synes sålunda ej kunna nu bedömas. Vad den verkställande ledamoten
angår torde i och för sig icke kunna framställas erinran mot den föreslagna
löneställningen, men lönenämnden vill ifrågasätta örn det — oavsett
löneställningen — blir möjligt att för ifrågavarande uppgift förvärva en tillräckligt
framstående person, därest han ej erhåller en mera självständig
ställning. Skulle åter inrättas en verkchefsbefattning, vars innehavare jämväl
skulle vara styrelsens ordförande, måste givetvis för denne avses en av
de högsta lönegrader, som det statliga avlöningssystemet innehåller. Beträffande
de föreslagna tjänsterna på Eo-planen har lönenämnden icke funnit
anledning till direkt erinran. Vid en lösning i enlighet med reservantens linje
bliva emellertid vissa förändringar i majoritetsförslaget erforderliga.

Enligt lönenämndens mening torde endast den kommande utvecklingen
kunna ge säker vägledning för ett ställningstagande till frågan örn tjänstemännens
löneläge. Ur denna synpunkt kan det ifrågasättas, huruvida icke
till en början samtliga tjänster böra uppföras som arvodesbefattningar. Först
sedan närmare kännedom erhållits beträffande omfattningen av myndighetens
verksamhet, borde i så fall en inplacering å löneplan av befattningshavarna
tagas under omprövning. Skulle emellertid, på sätt föreslagits, ett antal
ledande befattningar omedelbart givas ordinarie eller extra ordinarie ställning,
blir det enligt lönenämndens mening ofrånkomligt att inom en tämligen
snar framtid bereda pensionsberättigande befattningar jämväl åt övrig
stadigvarande personal.

Försvarets civilförvaltning ifrågasätter, örn icke en något lägre löncställning
för verkställande direktören än den av utredningen föreslagna, lönegrad
C 14, skulle kunna vara tillfyllest. Förvaltningen erinrar örn afl överdirektören
i försvarets forskningsanstalt är placerad i lönegrad C 10.

28

Kungl. \laj:ts proposition nr 339.

°eFchejenntS" Såsom ett led i åtgärderna för uppbyggande och vidmakthållande under
fredstid av en organisation, ägnad att utgöra grundval för ett effektivt försvar
under krig, måste ingå — förutom åtgärder, som direkt avse det militära
försvaret eller civilförsvaret — jämväl förberedelser på andra områden
av närings- och samhällslivet. Förutsättningar måste skapas för att vårt land
skall under krig eller under ett avspärrningsläge, sådant vi under de senaste
åren genomlevat, kunna stå rustat mot de påfrestningar, som ett sådant läge
kan komma att medföra för närings- och samhällslivet i gemen. Åtgärder
med sådant syfte sammanfattas lämpligen under benämningen ekonomisk
försvarsberedskap i vidaste mening. Inom ramen för denna beredskap falla
främst åtgärder för tryggande av folkförsörjningen, näringslivets fortgång
och försvarets förseende med förnödenheter men därutöver även åtskilliga
andra åtgärder, sorn ha till ändamål att möjliggöra, att de delar av samhällsapparaten,
som icke direkt tillhöra näringslivet, kunna fungera under ett
krisläge.

Under de år, som föregingo det senast förflutna kriget, handhades sådana
uppgifter som nu sagts av ett särskilt organ, rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap. Denna kommission utförde ett omfattande planläggningsarbete,
vilket sedermera i viss utsträckning bildade grundvalen för
den krisbetonade verksamhet på olika områden, som utvecklade sig under
krigsåren. Däremot hade rikskommissionen icke några direkta uppgifter av
verkställighetskaraktär. Den statliga lagringsverksamheten handhades av
fristående organ, främst statens reservförrådsnämnd. Andra statliga myndigheter
fullgjorde därjämte, var inom sitt verksamhetsområde, beredskapsuppgifter
av olika slag, varvid rikskommissionen dock hade en allmänt övervakande
och samordnande ställning.

I och med att efter krigsutbrottet de olika krisorganen började sin verksamhet,
övergingo rikskommissionens uppgifter successivt till dessa organ.
Rikskommissionen består alltjämt formellt, men dess verksamhet har inskränkts
till att inom densamma utarbetas redogörelser för statsmakterna
och folkhushållningen under den till följd av kriget 1939 inträdda krisen.

När nu kriget upphört och de olika krisorganen kunna förväntas så småningom
bliva avvecklade, synes ställning lämpligen böra tagas till frågan
om den ekonomiska försvarsberedskapens framtida ordnande. Spörsmålet
har varit föremål för utredning av en särskild kommitté, ekonomiska försvarsberedskapsutredningen,
vilken i februari 1946 framlade förslag i ämnet.
Förslaget har — såsom framgår av vad i det föregående anförts — blivit
föremål för remiss till åtskilliga myndigheter och sammanslutningar.

För den ekonomiska försvarsberedskapen erfordras —- såsom utredningen
framhållit —- såväl verkställande som planläggande åtgärder. Till de förstnämnda
hör främst en verksamhet för lagring av sådana förnödenheter,
som äro av väsentlig betydelse för försvaret och folkförsörjningen. Otvivelaktigt
måste dylik lagrings verksamhet framdeles liksom under krisåren och

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

29

åren närmast dessförinnan i väsentlig utsträckning ske i statlig regi. Vid
sidan härav kan måhända finnas lämpligt, att på vissa områden förberedande
åtgärder vidtagas för en sådan inriktning av den inhemska produktionen,
att landet i ett avspärrnings- eller krigsläge med stöd av dylik produktion
hjälpligt kan bemästra försörjningsproblemen på dessa områden.
Även i fråga om dylika produktionsinriktande åtgärder torde direkta eller
indirekta statliga ingripanden kunna bliva av nöden. I samband härmed
står, att ständig kontakt måste hållas med de forskningsorgan, som finnas
på hithörande områden, och att man måste verka för fullföljandet av sådana
uppslag, som synas särskilt värdefulla ur beredskapssynpunkt. En väsentlig
uppgift för det eller de organ, vilka komma att handhava den ekonomiska
försvarsberedskapen, blir att bedöma omfattningen av dessa olika åtgärder,
varvid bl. a. måste mot varandra vägas å ena sidan värdet ur beredskapssynpunkt
av en viss lagerhållning eller en viss produktionsinriktande åtgärd
och å andra sidan kostnaderna för och olägenheterna i övrigt av lagerhållningens
eller åtgärdens genomförande. Härvid är det av synnerlig vikt att
denna avvägning å hela området för den ekonomiska försvarsberedskapen
sker ur så enhetliga synpunkter som möjligt.

Till den ekonomiska försvarsberedskapens planläggande uppgifter hör
främst planläggning av sådana extraordinära organ, som i en krissituation
måste tillskapas för att handha erforderliga regleringsåtgärder, ävensom förberedande
av de lagar och författningar, som skola utgöra grundvalen för
dessa organs verksamhet och för regleringsåtgärderna. En betydelsefull
planläggande uppgift är även utformandet av grunddragen av de olika planer,
bland annat produktions- och konsumtionsplaner, efter vilka krisorganen
åtminstone till en början skola utöva sin verksamhet.

Det synes otvivelaktigt, att de åtgärder av ifrågavarande slag, som behöva
under fredstid vidtagas eller planläggas, måste stå under enhetlig ledning
och övervakning, så att åtgärderna bliva vederbörligen samordnade, övervägas
kunde givetvis att — såsom riksbanksfullmäktige föreslagit — förlägga
denna ledning till Kungl. Maj:ts kansli. Det synes mig dock lämpligare
och mera överensstämmande med den svenska statsförvaltningens
struktur i allmänhet, att i enlighet med utredningens förslag liksom tidigare
anförtro uppgiften åt en särskild statlig myndighet, som skall vara centralorgan
för den ekonomiska försvarsberedskapen. Härvid har jag även tagit
hänsyn till att ifrågavarande uppgifter äro så omfattande och krävande, att
deras förläggande till eli departement skulle kunna verka förryckande på
departementets arbete.

Ifrågavarande centralorgan bör alltså leda och samordna de åtgärder av
olika slag, som ingå i den ekonomiska försvarsberedskapen — detta begrepp
därvid taget i den förut angivna vidare bemärkelsen. Hit bitr uppgiften att
vidtaga förberedelser av mera allmän natur, såsom rörande krisorganisationens
utformning, konsumtionsregleringens tekniska genomförande och lik -

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

nantie. Planläggning och genomförande i detalj av särskilda beredskapsåtgärder
av ifrågavarande slag bör däremot — såsom även förutsatts av utredningen
— i väsentlig utsträckning handhas av andra myndigheter. Principen
synes härvid höra vara den, att i den mån viss åtgärd eller grupp av
åtgärder naturligt faller in under dylik annan myndighets ordinarie verksamhetsområde,
åtgärden eller åtgärderna även böra handhas av denna
myndighet. 1 den mån så icke kan sägas vara fallet, bör jämväl verksamheten
i detalj åvila centralorganet.

Utredningen har i sitt betänkande, väsentligen från de synpunkter som nu
angivits, skisserat upp en fördelning av ifrågavarande beredskapsuppgifter
mellan å ena sidan centralorganet för den ekonomiska försvarsberedskapen
och å andra sidan vissa andra myndigheter, och får jag härutinnan hänvisa
lill den i det föregående lämnade redogörelsen. Härav framgår, att enligt
förslaget centralorganets beredskapsarbete i detalj skulle falla väsentligen
inom följande områden, nämligen den industriella verksamheten, bränsleförsörjningen
samt motorfordonstrafiken. Mot utredningens förslag i dessa
delar ha i remissyttrandena på vissa punkter anmärkningar framställts, i
allmänhet åsyftande en utvidgning av centralorganets kompetensområde.

Vid genomförandet av den kompetensfördelning, varom här är fråga, uppkomma
åtskilliga problem. Jag anser det emellertid icke möjligt att på grundval
av föreliggande utredning taga definitiv ståndpunkt till dessa frågor. En överarbetning
av utredningsmaterialet ur denna synpunkt bör därför ske. Denna
överarbetning torde lämpligen böra anförtros centralorganet som en av dess
första arbetsuppgifter. På nämnda organ bör alltså ankomma att efter samråd
med vederbörande myndigheter taga ifrågavarande spörsmål under övervägande
och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till deras lösning, varefter
Kungl. Maj:t bör äga befogenhet att meddela erforderliga föreskrifter.
I sammanhang härmed torde även — i enlighet med vad organisationsnämnden
framhållit i sitt remissyttrande — förhållandet mellan den militära
och den ekonomiska försvarsberedskapen närmare klarläggas.

En brist i det föreliggande förslaget, som även påtalats under remissbehandlingen,
är, att det icke klart angivits vilka befogenheter gentemot andra
myndigheter som centralorganet skall hava i egenskap av ledande och samordnande
organ för den ekonomiska försvarsberedskapen. Att här en viss
direktivrätt måste föreligga torde vara otvivelaktigt. Denna direktivrätts utformning
och därmed sammanhängande spörsmål torde böra bliva föremål
för centralorganets övervägande, och förslag härom torde snarast böra framläggas
för Kungl. Maj:t.

En omtvistad fråga är, huruvida den statliga lagringsverksamhet, som nu
bedrives av statens reservförrådsnämnd, skall överföras till centralorganet
eller örn den alltjämt bör bedrivas fristående från detta. Utredningen har
ställt sig på förstnämnda ståndpunkt. Som skäl härför har anförts bl. a.,
att det vore till gagn för centralorganets verksamhet, om densamma icke

Kungl. j\laj:ts proposition nr 330.

31

bleve av rent planläggande natur utan organet även finge direkt praktiska
uppgifter att lösa, varigenom kontakten med utvecklingen på näringslivets
område skulle underlättas. Jag kan i stort sett instämma i dessa synpunkter
och förordar därför i princip utredningens förslag i denna del. Därvid förutsätter
jag dock, att centralorganet så organiseras, att lagringsverksamheten
kan bedrivas i förhållandevis fria och affärsmässiga former. Med hänsyn
härtill anser jag det lämpligast att reservförrådsnämndens verksamhet icke
omedelbart vid centralorganets inrättande överföres till detsamma utan att
detta sker först sedan närmare riktlinjer uppdragits för organets verksamhet
i olika hänseenden.

Min ståndpunkt är alltså, att ett centralorgan för den ekonomiska försvarsberedskapen
bör snarast inrättas men att organets uppgifter och befogenheter
tills vidare i vissa hänseenden icke nu fastställas utan att frågan
göres till föremål för närmare utredning inom organet. Organets uppgifter
bliva därför till en början till väsentlig del av utredande karaktär. Emellertid
bör organet så organiseras, att det omedelbart kan vara berett att börja
sin egentliga planläggande verksamhet och övertaga direkta förvaltningsuppgifter.
I och med att krisorganen kunna avveckla sin verksamhet, bör
centralorganet kunna övertaga dem åliggande uppgifter av beredskapskaraktär.
Det bör även vara möjligt att redan på ett tidigare stadium, innan ett
krisorgan definitivt avvecklats, till centralorganet överföra vissa av dess
beredskapsuppgifter. Särskilt synes detta vara tänkbart på bränsleförsörjningens
område.

Jag övergår härefter lill att närmare behandla centralorganets organisation.

Till en början vill jag därvid upptaga frågan örn förhållandet mellan
civilförsvarets centralorgan, civilförsvarsstyrelsen, och den ekonomiska försvarsberedskapens
centralorgan. Från vissa håll har nämligen ifrågasatts,
örn icke här en sammanslagning skulle kunna äga rum. Jag håller emellertid
före — härutinnan i likhet med såväl ekonomiska försvarsberedskapsutredningen
som 1945 års civilförsvarsutredning — att åtminstone så länge
civilförsvaret har sin nuvarande utformning skilda centralorgan böra finnas
för civilförsvaret och för den ekonomiska försvarsberedskapen.

Det kunde måhända synas naturligt att i nuvarande läge icke vidtaga
annan åtgärd än att låta rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
återupptaga sin verksamhet. Emellertid äro i rikskommissionen olika myndigheter
och sammanslutningar med anknytning till den ekonomiska försvarsberedskapen
direkt representerade. Rikskommissionen har därigenom
kommit att utgöra en förhållandevis månghövdad församling. 1 likhet med
ekonomiska försvarsberedskapsutredningen anser jag ur effektivitetssynpunkt
lämpligare, att centralorganets ledning till sin omfattning blir ganska
begränsad och att dess ledamöter icke bliva representanter för vissa myndigheter
och intressegrupper. På ledamöterna bör allenast uppställas det

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

allmänna kravet, att de på olika samhälleliga områden och särskilt inom
näringslivet visat sig allmänt kunniga, omdömesgilla och initiativrika och
att man örn dem tillika kan förvänta, att de skola ha hag och fallenhet för
just detta slag av planeringsverksamhet.

På nu anförda skäl anser jag i likhet med utredningen, att såsom centralorgan
för den ekonomiska försvarsberedskapen bör inrättas en ny statlig
myndighet, benämnd riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. I och
med riksnämndens inrättande torde rikskommissionen jämväl formellt böra
upphöra med sin verksamhet.

Beträffande nämndens organisation föreslår utredningens majoritet, att
nämnden skall bestå av en ordförande och fem ledamöter. En av nämndens
ledamöter föreslås skola vara nämndens verkställande ledamot och tillika
ha heltidsanställning hos nämnden såsom dess verkställande direktör. Nämndens
ordförande däremot skall vara en i allmänna värv förfaren man, som
genom sin ställning ger auktoritet åt nämnden.

I denna punkt är jag icke ense med utredningen. I likhet med en reservant
inom utredningen anser jag lämpligare, att nämndens ordförande tilllika
är chef för nämnden. Det synes mig nämligen med en sådan anordning
lättare att för ifrågavarande betydelsefulla verksamhets ledning erhålla en
person, som har de härför erforderliga speciella kvalifikationerna. Nämndens
ordförande och chef, som torde böra erhålla generaldirektörs titel, synes
böra uppföras på ordinarie stat. Med hänsyn till vikten av att för posten
erhålla en dugande och kvalificerad kraft föreslår jag, att befattningen
placeras i lönegraden C 15. Generaldirektören torde böra förordnas på viss
tid, förslagsvis högst sex år.

Riksnämnden synes böra bestå — förutom av ordföranden och chefen —
av fyra ledamöter, utsedda av Kungl. Majit med tillämpning av de principer
som utredningen angivit i sitt förslag. För varje ledamot torde böra beräknas
ett arvode av 3 000 kronor för år.

Anmärkas bör, att vad här föreslagits beträffande riksnämndens sammansättning
och löneställningen för dess chef i förhållande till utredningsförslaget,
som upptager fem ledamöter med årliga arvoden om tillhopa 18 000
kronor jämte en verkställande direktör i lönegraden C 14, innebär en kostnadsreducering
med omkring 4 000 kronor om året.

Riksnämnden torde böra inrättas från och med den 1 januari 1947.

Hos riksnämnden måste anställas kanslipersonal. Med hänsyn till att omfattningen
av nämndens verksamhetsområde under den första tiden kommer
att bliva något obestämd, synes emellertid kansliets organisation icke
redan från början böra erhålla sin definitiva utformning utan tills vidare
böra få mera provisorisk karaktär. Då en administrativ byråchefstjänst
under alla förhållanden kommer att vara erforderlig, torde dock en sådan
tjänst redan nu böra uppföras på ordinarie stat med placering i enlighet med

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

33

utredningens förslag i lönegraden C 6 med förordnande tillsvidare. Därutöver
torde den kontorsbiträdestjänst i lönegraden A 4, som för närvarande
finnes på rikskommissionens stat, böra överföras till riltsnämndens stat. Övriga
å sistnämnda stat uppförda ordinarie tjänster, vilka icke äro vakanta,
nämligen en kanslichef i lönegraden B 2, en förste byråsekreterare i lönegraden
A 26 och en aktuarie i lönegraden A 21, torde, då åtminstone för närvarande
några motsvarande ordinarie tjänster icke synas böra inrättas vid
riksnämnden, tills vidare böra uppföras å övergångsstat. Jag förutsätter därvid,
att dessa tjänsters innehavare under första halvåret 1947 komma att bibehålla
sina nuvarande arbetsuppgifter inom krisförvaltningen, varför avlöning
till dem icke behöver medtagas vid beräkningen av riksnämndens
anslagsbehov.

De befattningshavare, som utöver vad nu sagts erfordras under första halvåret
1947, torde, i avvaktan på att riksnämndens uppgifter och befogenheter
bliva närmare bestämda och dess organisation mera utformad, böra erhålla
anställning mot arvoden, som fastställas av Kungl. Majit, eller — i den mån
fråga är om tjänstemän med arbetsuppgifter av sådan beskaffenhet, att deras
avlöningsförmåner icke anses böra överstiga dem, som tillkomma extra
ordinarie tjänstemän i lönegraden Eo 20 — såsom extra tjänstemän. Möjlighet
torde därjämte böra stå öppen för riksnämnden att, efter Kungl.
Majits bemyndigande i varje särskilt fall, kunna tillkalla särskilda sakkunniga
med av Kungl. Majit fastställda ersättningar.

En beräkning efter nu angivna grunder av medelsbehovet för avlöningar
vid riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap under första halvåret
1947 har till resultat givit följande belopp:

1. Avlöningar lill ordinarie tjänstemän .................. kronor 21 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar bestämda av Kungl.

Majit ............................................. » 30 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal........... » 14 000

4. Rörligt tillägg ...................................... » 4 000

Summa kronor 69 200

Samtliga dessa anslagsposter synas böra i avlöningsstaten upptagas förslagsvis.
Det möter nämligen stora svårigheter att bedöma anslagsbehovet,
innan omfattningen av nämndens arbetsuppgifter närmare klarlagts, överskridande
av anslagsposterna till arvoden och särskilda ersättningar bestämda
av Kungl. Majit samt till avlöningar till icke ordinarie personal
bör få äga rum endast i det fall alt Kungl. Majit finner särskilda omständigheter
därtill föranleda.

Härtill komma kostnader för kristillägg och provisorisk avlöningsförbättring
till ordinarie och extra befattningshavare, vilka kostnader torde få
bestridas ur härför avsedda, å riksstalen upptagna anslag.

Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sand. Nr 339.

3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

För riksnämndens omkostnader erfordras ett särskilt förslagsanslag, som
för innevarande budgetår torde böra bestämmas till 35 000 kronor.

På grund av det anförda hemställer föredragande departementschefen,
att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

I. med upphävande av gällande personalförteckning för
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap fastställa
följande personalförteckning för riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap att tillämpas från och med den
1 januari 1947.

Per sonalf ör teckning.

Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad

1 generaldirektör .............................. C 15

1 byråchef .................................... C 6

1 kontorsbiträde .............................. A4

Tjänstemän d övergångsstat.

1 kanslichef .................................. B 2

1 förste byråsekreterare ........................ A 26

1 aktuarie .................................... A21

II. godkänna följande avlöningsstat för riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap att tillämpas under tiden den
1 januari—den 30 juni 1947.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis ............................. kronor 21 200

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis .... » 30 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............. » 14 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............. » 4 000

Summa kronor 69 200

III. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
under elfte huvudtiteln anvisa

dels till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:

Avlöningar ett förslagsanslag av.......... kronor 69 200,

dels ock till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:
Omkostnader ett förslagsanslag av .. kronor 35 000.

Kungl. Majlis proposition nr 339.

35

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Vid protokollet:

Curt Nordwall.