Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

1

Nr 319.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade
grunder för statsbidrag till kuratorsverksamhet i
abortförebyggande syfte m. rn.; given Stockholms slott
den 27 september 1946.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 27 september 1946.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller.

I propositionen nr 369 till 1945 års riksdag framlade Kungl. Majit förslag
rörande vissa abortförebyggande åtgärder. Dessa avsågo bland annat tillskapande
av en särskild kuratorsverksamhet till stöd för kvinnor, vilka mot
sin önskan blivit havande. Verksamheten, vilken skulle få försökskaraktär
ansågs böra organisatoriskt anknytas till den förebyggande mödravården och
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 1 sami. Nr 319.

17CO 46

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

skulle alltså drivas av landsting samt städer utanför landsting. Den skulle
utövas vid särskilda rådgivningsbyråer, envar under ledning av en läkare
med biträde av en kvinnlig kurator. Verksamheten skulle understödjas av
staten, varvid bidrag bland annat skulle utgå till läkares och kurators avlöning
med 15 respektive 20 kronor för mottagning. Såsom villkor för statsbidrag
till kurator skulle gälla, att befattningshavaren tillerkändes en minimilön
motsvarande lönegrad All i civila avlöningsreglementet. I det första
utbyggnadsskedet föreslogs statsbidragsgivningen begränsad till 10 rådgivningsbyråer.
För kuratorsbefattningarna förordades vissa kompetenskrav.
Den grundläggande utbildningen skulle normalt omfatta genomgång av den
sociala linjen vid socialinstitutet i Stockholm jämte praktisk tjänstgöring på
sjukhus under cirka ett halvt år. I synnerhet under verksamhetens första
skede borde dock synnerligen meriterande social verksamhet få ersätta nämnda
grundutbildning. Därutöver skulle den blivande kuratorn genomgå en särskilt
anordnad utbildningskurs vid socialinstitutet. En första kurs av detta
slag skulle anordnas snarast möjligt. Kursen avsågs för 15 elever och skulle
pågå under fyra månader. Densamma skulle förutom teoretisk undervisning
omfatta praktisk tjänstgöring vid en rådfrågningsbyrå för abortsökande och
vid en sjukhusavdelning för abortpatienter. Såväl vid antagningen som under
själva kursen skulle sträng prövning verkställas av sökandenas respektive
kursdeltagarnas personliga kvalifikationer. Kursavgiften, beräknad till 100
kronor per elev, skulle bestridas av statsmedel. Därjämte skulle statsbidrag
utgå till kursdeltagarnas uppehälle och bostad med 100 kronor per elev och
månad. I propositionen hemställdes om anvisande å tilläggsstat till riksstaten
för budgetåret 1945/46 av ett förslagsanslag till abortförebyggande åtgärder
å 80 000 kronor. Häri ingick statsbidrag till den nämnda kursen vid
socialinstitutet med (1 500 + 6 000) 7 500 kronor.

I propositionen framlagda förslag föranledde ej erinran från riksdagens
sida (skrivelse nr 600).

* För budgetåret 1946/47 har å riksstaten upptagits ett förslagsanslag till
abortförebyggande åtgärder å 150 000 kronor.

I skrivelse den 1 mars 1946 anmälde medicinalstyrelsen, att den avsedda utbildningskursen
för kuratorer ej kunde äga rum. Rörande motiveringen härför
hänvisade styrelsen till en promemoria av föredraganden i ärendet, dåvarande
överläkaren vid S:t Eriks sjukhus.i Stockholm S. Clason. Av promemorian framgick,
att till deltagande i kursen anmält sig 14 sökande, av vilka 7 personer
(sjuksköterskor och barnmorskor) saknade diplom från socialinstitutet och
ej heller fullgjort därmed jämförlig social verksamhet. En av de återstående
sökandena hade genomgått socialinstitutet så långt tillbaka i tiden som 1923
och hade efter utgången av 1920-talet icke ägnat sig åt socialt arbete. Av de
övriga sökandena hade fem — vilka varit högt kvalificerade — återtagit sina
ansökningar på grund av att de med hänsyn till ansökningstidens korthet
tidigare icke hunnit sätta sig in i de med kursens genomgång förenade omständigheterna
och de anställningsvillkor, till vilka genomgången kurs berättigade.
Enligt vad i promemorian framhölls syntes av motiveringarna för åter -

Kungl. Maj:ts proposition nr 319. 3

kallelserna framgå, att såväl statsbidragen för kursens genomgående som de
löner, vilka skulle utgå till abortkuratorerna, ansåges alltför låga.

Genom beslut den 12 april 1946 uppdrog Kungl. Maj:t åt medicinalstyrelsen
att, efter samråd i erforderlig utsträckning med socialstyrelsen och styrelsen
för socialinstitutet i Stockholm, inkomma med förslag till de åtgärder,
som finge anses erforderliga i anledning av vad medicinalstyrelsen i nämnda
skrivelse anfört.

Därefter har medicinalstyrelsen i skrivelse den 18 maj 1946 framlagt förslag
i ämnet. Yttranden över förslaget lia avgivits av statskontoret, allmänna
lönenämnden, styrelsen för socialinstitutet i Stockholm, svenska stadsförbundet
och svenska landstingsförbundet.

I sin skrivelse den 18 maj 1946 anför medicinalstyrelsen bland annat.

Uppenbart är — såsom också framhållits av föredragande departementschefen
i propositionen nr 369/1945 — att arbetet såsom kuratorer i abortförebyggande
syfte kommer att bli synnerligen krävande samt fordra synnerligen
höga personliga kvalifikationer. Mest önskvärt vore utan tvekan, att
de blivande kuratorerna icke blott hade genomgått socialinstitutets sociala
linje och därutöver haft praktisk sjukhustjänstgöring under cirka ett halvt
år (under en övergångstid skulle synnerligen meriterande social verksamhet
kunna ersätta grundutbildningen) utan även att de efter sin examen dokumenterat
sin personliga lämplighet vid utförandet av annat kuratorsarbete.

Man måste nämligen komma ihåg, att arbetet som kurator i abortförebyggande
syfte med all säkerhet kommer att bli en av de allra mest krävande
formerna av kuratorsarbete överhuvudtaget. Vid vanligt kuratorsarbete följa
så att säga kuratorns och klientens intressen redan från början oftast parallella
linjer. Vid arbetet i abortförebyggande syfte däremot kommer kuratorn
primärt mycket ofta att hos klienten möta en inställning, som måste tillrättaläggas.

önskar man emellertid för detta arbete förvärva i vanligt kuratorsarbete
redan sysselsatta och välmeriterade personer, är det uppenbart, att den inkomst,
som skall erbjudas dem för ett arbete, som är svårare än det i vilket
de äro sysselsatta, måste vara högre än den, de redan erhålla, örn ett arbetsbyte
skall kunna verka lockande. I varje fall kan inkomsten icke sättas lägre,
än den de ha.

Medicinalstyrelsen föreslår, att minimilönen bestämmes till belopp motsvarande
lönegrad A 18 i civila avlöningsreglementet.

Styrelsen framhåller vidare, att kuratorsarbetet till stor del bomme att
försiggå utom mottagningarna och att man inom olika landsdelar kunde behöva
utforma arbetet på olika sätt exempelvis med resdag någon gång i veckan
i stället för mottagning. Det syntes därför styrelsen riktigare, att statsbidraget
till kuratorernas avlöning utginge med ett fixerat årligt belopp i stället
för såsom för närvarande med visst belopp per mottagning. Styrelsen föreslår,
att bidraget maximeras till 4 000 kronor, vilket belopp ungefär motsvarade
halva lönen i lönegrad A 18 å medeldyr ort.

Med avseende å förmånerna vid deltagande i den särskilda kursen för
abortkuratorer anför medicinalstyrelsen.

Enligt styrelsens åsikt böra stipendierna icke vara lika för alla deltagare.
Det är icke otänkbart, att personer, som redan ha anställning som kuratorer.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

skulle kunna få tjänstledighet med bibehållen lön för genomgående av denna
kompletterande utbildning, i vilket fall deras behov av stipendium skulle bli
ringa eller intet. Vidare bli kostnaderna olikartade för i Stockholm bosatta
elever och för elever från landsorten, vilka senare i och för genomgående av
kursen icke rimligen kunna säga upp sina bostäder därstädes. Stipendierna
böra därför utgå efter behovsprövmng och på förslag av kursledningen. De
böra å aiidra sidan i det enskilda fallet kunna ges en sådan storlek, att de
täcka existensminimum, vilket torde kunna sättas till cirka 250 kronor i månaden.
Medicinalstyrelsen bör därför till sitt förfogande erhålla ett visst belopp,
förslagsvis högst 10 000 kronor, att efter behovsprövning på förslag av
kursledningen utdelas med högst 250 kronor per månad och stipendiat.

I fråga örn medicinalstyrelsens förslag örn högre lönegradsplaceling
för kuratorerna anser statskontoret, att tillräckliga skäl icke föreligga
att redan nu, innan någon erfarenhet rörande verksamhetens art och omfång
förelåge, vidtaga ändring därav.

Allmänna lönenämnden erinrar, att statliga kuratorsbefattningar i allmänhet
icke uppförts i högre lönegrad än den elfte. Även med hänsyn till de
speciella utbildningskrav, som måste ställas på kuratorer i abortförebyggande
syfte, samt till det förhållandet, att ifrågavarande kuratorsarbete torde få anses
psykiskt mycket påfrestande, funne lönenämnden det tveksamt, huruvida
dessa kuratorer borde beredas en så relativt hög löneställning, som av medicinalstyrelsen
föreslagits. Lönenämnden ifrågasatte, örn det icke vore tillfyllest
att tillförsäkra kurator avlöning med belopp, motsvarande avlöningsförmånerna
i lägst lönegraden A 15.

Svenska stadsförbundet framhåller, att den föreslagna lönesättningen högst
avsevärt överstege den för övriga kuratorer såväl hos de kommunala huvudmännen
som vid de statliga sjukhusen. Löneställningen läge även högre än
den som av kommittén för partiellt arbetsföra förordats i dess betänkande
om kuratorsvård m. m. Däri hade föreslagits en fördelning av kuratorerna å
lönegraderna e. o. 18, 15 och 12. Den föreslagna lönesättningen komme ovillkorligen
att återverka på de kommunala avlöningsförhållandena. Stadsförbundet
vitsordade emellertid, att en löneförbättring för abortkuratorerna i
förhållande till övriga kuratorer syntes vara motiverad, även om en placering
i A 18 svårligen kunde förordas. Betänkligheterna skulle reduceras, om statsbidrag
komme att utgå för hela avlöningen.

Även svenska landstingsförbundet uttalar, att genomförandet av den föreslagna
löneökningen skulle vara ägnat att medföra högst betydande konsekvenser
beträffande lönerna inom andra områden av landstingens verksamhet.
Förbundet erinrar, att vid förhandlingar innevarande år angående sjuksköterskornas
löner även de mest ansvarsfulla tjänsterna, t. ex. föreståndarinna
för sjuksköterskeskola och husmoder vid stort lasarett, erhållit en löneplacering,
som vore lägre än den nu för abortkuratorerna föreslagna. Man
finge enligt förbundets mening förutsätta, att inom landstingsområdena redan
anställda kuratorer efter genomgång av den ifrågasatta kursen jämsides med
sin ordinarie syssla komme att få taga hand om abortklientelet. Även med
hänsyn därtill vore det olämpligt, att abortkuratorerna i lönehänseende pia -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 319.

cerades avsevärt högre än övriga kuratorer. Förbundet vore icke heller övertygat
om att det vore den fastställda lönen, vilken för övrigt endast vore
minimilön, som utgjorde orsaken till bristen på sökande till ifrågavarande utbildningskurser.
Den förnämsta grunden syntes fastmera vara den allmänna
bristen på arbetskraft. Yad sålunda anförts talade för att någon höjning av
minimilönen nu ej borde företagas.

Med avseende å formen för statsbidraget till kuratorsavlöningen
avstyrkes medicinalstyrelsens ändringsförslag av såväl statskontoret
som svenska landstingsförbundet. Av förbundet förutsattes, att, därest minimilönen
för kurator höjes, motsvarande höjning av statsbidraget genomföres,
övriga remissmyndigheter ha icke yttrat sig på denna punkt.

Yad slutligen angår medicinalstyrelsens förslag, att stipendierna till
deltagarna i påbyggnadskursen för abortkuratorer skulle närmare
anpassas efter deltagarnas individuella behov, har detta förslag i princip
tillstyrkts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser. Statskontoret
anser dock, att ett så högt maximum för stipendium som 250 kronor i
månaden icke bör ifrågakomma.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att den för utbildning av abortkuratorer
avsedda särskilda påbyggnadskursen vid socialinstitutet, vilken
skolat äga rum under början av detta år, icke kunnat komma till stånd på
grund av otillräcklig anslutning. Kursen var planerad för 15 elever. Ansökningar
örn deltagande inkommo från 14 personer, av vilka dock endast sex
uppfyllde föreskrivna inträdesfordringar. Fem av de nämnda sex sökandena
återkallade sedermera sina anmälningar, varefter alltså endast en kompetent
sökande kvarstod. Motiveringarna till återkallelserna ha ansetts giva vid handen,
att varken avlöningen till blivande abortkurator eller statsunderstödet
för kursens genomgående vore av den storlek, att för uppgiften lämpliga personer
kunde antagas villiga underkasta sig särskild utbildning för ändamålet.
En förbättring av de nämnda förmånerna torde därför vara nödvändig för rekryteringen.

Mest betydelsefullt synes mig härvid vara, att minimilönen för abortkurator
höjes. Jag vill framhålla, att ifrågavarande verksamhet — vilken
syftar till att genom personlig påverkan och med anlitande av de hjälpmedel,
som i övrigt stå till buds, förmå abortsökande kvinnor att avstå från abortönskan
— måste anses ställa synnerligen stora fordringar på befattningshavaren
såväl i vad gäller insikter som beträffande personliga egenskaper.
Å andra sidan bör bland annat med hänsyn till vad som från svenska landstingsförbundets
och svenska stadsförbundets sida anförts rörande löneställningen
för annan personal hos landstingen och städerna en viss försiktighet
iakttagas vid lönesättningen för abortkuratorerna. Efter övervägande av vad i
ärendet förekommit och med beaktande av löneställningen för statliga befattningshavare,
med vilka jämförelse kan ifrågakomma, har jag ansett mig böra
stanna för det av allmänna lönenämnden framförda förslaget, innebärande att
minimilönen skulle motsvara förmånerna för statlig befattningshavare i lönegrad
A 15.

Departements chefen.

6

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 319.

Enligt vad förut anförts skulle till varje deltagare i den särskilda utbildningskursen
vid socialinstitutet såsom bidrag till kostnaderna för bostad och
uppehälle utgå stipendium örn 100 kronor i månaden. Medicinalstyrelsen föreslår,
att stipendierna skola anpassas efter föreliggande individuella behov.
Högsta stipendiebelopp skulle vara 250 kronor i månaden. I likhet med de
hörda myndigheterna anser jag den sålunda föreslagna principen för stipendiernas
utmätande kunna godtagas. Likaledes anser jag mig i nuvarande läge
böra godtaga det förordade maximibeloppet för stipendium, varvid jag dock
förutsätter, att detta belopp kommer att utgå endast i undantagsfall.

Till stipendier vid den planerade kursen torde i enlighet med medicinalstyrelsens
förslag böra beräknas ett sammanlagt belopp av högst 10 000 kronor.
Då kursen bör anordnas under innevarande budgetår, böra kostnaderna
bestridas från det för budgetåret anvisade förslagsanslaget till abortförebyggande
åtgärder. Från detta anslag torde även böra bestridas elevernas kursavgifter,
beräknade till 1 500 kronor. Hänsyn härtill har emellertid icke tagits
vid anslagsberäkningen. För anslagets anlitande för nämnda ändamål torde
därför riksdagens medgivande böra inhämtas.

Anledning att på det sätt ändra grunderna för statsbidrag till landsting och
städer, som driva verksamhet i här angivet syfte, att bidraget till kuratorsavlöningen
fastställes till visst belopp för år i stället för — såsom nu gäller
— visst belopp per mottagning, anser jag icke förefinnas. Därest minimilönen
för kurator höjes enligt förut framfört förslag, torde emellertid det nu till
20 kronor per mottagning fastställda statsbidraget böra bestämmas till 25
kronor.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels godkänna de förslag rörande ändring av grunderna för
statsunderstöd till abortförebyggande åtgärder, vilka i det föregående
framlagts,

dels ock medgiva, att det å riksstaten för budgetåret 1946/47
under femte huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till abortförebyggande
åtgärder må tagas i anspråk för bestridande av
kostnaderna för utbildning av kuratorer för ifrågavarande verksamhet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen att
proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Stockholm 1946. K. L. Beckmans Boktryckeri.

Ur protokollet:
Lennart Sundkler.