]0

Statsutskottets utlåtande nr 307.

Nr 307.

Ankom till riksdagens kansli den 13 december 1946 kl. 6 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
byggande av en storflygplats m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

(4:e avd.)

I propositionen nr 379 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 15 november
1946, föreslagit riksdagen att dels besluta, att en storflygplats skall anläggas
vid Halmsjön, dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 såsom kapitalinvestering i luftfartsfonden anvisa följande investeringsanslag,
nämligen till Mark till landningsfält för flygplan 3 000 000 kronor,
till Belysningsaniäggningar för luftfartsleder 100 000 kronor, till Radiofyrar
för luftfarten 200 000 kronor samt till Byggande och förbättring av
flygplatser 9 500 000 kronor.

Propositionen.

1944 års flygplatsutredning, som tillkallats för att inom kommunikationsdepartementet
biträda med utredning rörande behovet av civila flygplatser
och därmed sammanhängande förhållanden, har i skrivelser den 25 november
1944 och den 10 mars 1945 framlagt förslag örn byggande av en s. k. storflygplats.
Vidare har utredningen i skrivelse den 24 september 1945 framlagt
utredning angående en eventuell begränsning av den av utredningen föreslagna
första utbyggnadsetappen för en dylik flygplats.

I flygplatsutredningens förstnämnda båda skrivelser föreslogs att storflygplatsen
skulle förläggas till Grillby, beläget vid Västeråsbanan på ett avstånd
från Stockholm av 77 km, respektive till Väsby, beläget vid Uppsalabanan,
31 km från Stockholm.

I såväl sitt första som sitt andra förslag till byggande av en storflygplats
framhöll utredningen, att med hänsyn till de utomordentligt höga hjultryck,
som flygfältets banor måste konstrueras för, tveksamhet rådde om möjligheterna
att bemästra grundförhållandena. Marken på såväl Väsby som Grillby
utgjordes nämligen av en förhållandevis tunn torrskorpa på djupa lager
av lös lera. Förslagens genomförande förutsatte därför att markundersökningar,
som påbörjats av statens väginstitut och statens geotekniska institut
men som vid förslagens framläggande icke hunnit slutföras, gåve ett gynnsamt
resultat. Sedermera utvisade dessa undersökningar, att ett utförande av

Statsutskottets utlåtande nr 307.

il

tället vid Väsby eller Grillby med hänsyn till grundförhållandena skulle
komma att bjuda på mycket stora svårigheter och risker samt att det måste
anses äventyrligt att bygga ett flygfält vid dessa platser utan att dessförinnan
prov företagits i mycket större omfattning än som dittills skett. Dessa prov
kunde beräknas taga flera år i anspråk.

Jämsides med dessa av väginstitutet och geotekniska institutet bedrivna
undersökningar pågick genom en inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
upprättad särskild avdelning för byggande av storflygplats utredning om
möjligheterna att finna ett till storflygplats mera lämpligt markområde beläget
på fast mark eller berg så nära Stockholm som möjligt. Efter verkställda
markrekognosceringar ansågs ett 47 km (fågelvägen 38 km) norr om
Stockholm, räknat från Gustaf Adolfs torg, beläget område vid Halmsjön
böra närmare undersökas. Dessa undersökningar utvisade, att en storflygplats
med tillräckliga dimensioner och med erforderlig bärförmåga hos undergrunden
kunde erhållas därstädes.

I skrivelse den 24 januari 1946 har flygplatsutredningen förordat, att storflygplatsen
förlägges till Halmsjön. Luftfartsstyrelsen har den 31 i samma
månad framlagt resultatet av förenämnda undersökning och därvid givit uttryck
åt samma mening.

Den 12 augusti 1946 har flygplatsutredningen slutligen avgivit betänkande
med förslag rörande utbyggnad av civila flygplatser m. m. (SOU 1946:58).
Förslaget innehåller en fullständig plan för de flygplatsutbyggnader, som
vårt land anses vara i behov av under den tid som nu kan överblickas.

Flygplatsutredningens allmänna synpunkter på frågan om byggande
av en storflygplats m. m. I sin skrivelse den 25 november 1944 framlade
flggplatsutredningen vissa uppgifter angående de tekniska normer, som borde
uppställas på en storflygplats. Med stöd av erfarenheter från dimensioneringen
av amerikanska storflygplatser ansåg sig utredningen sedermera i sitt
utlåtande den 10 mars 1945 angående anläggning av storflygplats kunna göra
det uttalandet, att man åtminstone för tid, som kunde överblickas, icke
borde lia anledning räkna nied större banlängder än omkring 3 100 m för
huvudbanan och 2 500 m för bibanorna. Bredden på stråk ansågs kunna
minskas från 400 m till 300 m och bredden på banor från 80 m till 60 m.
I en första utbyggnad borde huvudbanan givas en längd av 2 500 m och bibanorna
en längd av omkring 2 000 m.

Vidare har flygplatsutredningen i sitt slututlåtande framlagt vissa allmänna
synpunkter på frågan, hur luftfarten här i landet kan komma att gestalta sig
i framtiden, och om de betingelser, under vilka internationell luftfart kan antagas
komma att utveckla sig. Härutinnan får utskottet hänvisa till propositionen
(s. 7—9).

Utbyggnad av Bromma flygplats. 1944 års flygplatsutredning har i sin skrivelse
den 24 september 1945 till en början meddelat vissa uppgifter rörande
Bromma flygplats, (s. 16).

12

Statsutskottets utlåtande nr 307.

Utredningen upplyser härefter, att Stockholms stads flyghamnsstyrelse
upprättat ett den 23 mars 1945 dagtecknat förslag till generalplan för utbyggnad
av Bromma flygplats. Enligt vad flyghamnsstyrelsen upplyst hade
till grund för förslaget i första hand legat önskemålet att erhålla banor, som
voro utförda i den standard att de voro användbara för tunga långdistansplan.

De anläggningsarbeten, som de lokala förhållandena och ekonomiska hänsyn
medgivit, hade, meddelar utredningen, enligt förslaget fördelats på tre
utbyggnadsskeden till en kostnad av sammanlagt 56 065 000 kronor.

I anslutning härtill framhåller utredningen, att det av flyghamnsstyrelsen
framlagda generalplaneförslaget innebure en fullständig utbyggnad av Bromma
flygplats och att flygplatsen efter en sådan utbyggnad icke erbjöde några
ytterligare utvecklingsmöjligheter. Då emellertid Bromma flygplats efter ett
genomförande av de av Stockholms stads flyghamnsstyrelse ifrågasatta arbetena
varken skulle komma att uppfylla de flygtekniska krav, som ansåges
böra uppställas på en storflygplats, eller — sett på längre sikt -— ensam
torde vara tillräcklig för att avveckla trafiken, ansåge sig utredningen icke
kunna förorda, att så betydande kostnader nedlades på flygplatsen, som de
ifrågavarande arbetena skulle medföra. Däremot funne utredningen det angeläget,
att sådana arbeten på flygplatsen komme till stånd, alt flygplatsen
erhölle möjligheter att under trafiktekniskt betryggande förhållanden betjäna
den trafik, för vilken den närmast vore avsedd.

Med utgångspunkt härifrån anser utredningen, att vissa i ett första utbyggnadsskede
upptagna fältarbeten samt ändring av vissa byggnaders
höjd m. m., kostnadsberäknade till sammanlagt 4 910 000 kronor, äro av
den art och betydelse, att de under alla förhållanden böra utföras. Vidare
förordar utredningen även, att ett väsentligt behov av utökade lokaler för
säkerhetstjänsten, allmänhetens expediering, flygbolagen m. m. föreligger å
flygplatsen. De av utredningen förordade arbetena ha kostnadsberäknats
till sammanlagt 10 440 000 kronor.

Med hänsyn till den av utredningen förutsatta användningen av Bromma
flygplats förmenar utredningen, att ytterligare arbeten av mera väsentlig
omfattning på Bromma flygplats icke för närvarande äro erforderliga. Det
syntes enligt utredningen välbetänkt, att sådana markreservat och byggnadsbestämmelser
för trakten kring flygplatsen komme till stånd, som säkerställde
densammas effektiva utnyttjande.

Driftkostnadskalkyl för storflygplats. I sin skrivelse den 10 mars 1945
framlade flygplatsutredningen driftkostnadskalkyl för en storflygplats.

Då det ansågs angeläget att erhålla en uppfattning örn föreliggande möjligheter
att genom en lämplig anpassning av flygplatsavgifterna helt eller
delvis förränta kostnaderna för anläggning av en storflygplats, har luftfartsstyrelsen
under hand anmodats att till komniunika(iönsdepartementet
inkomma med utredning i ämnet.

Luftfartsstyrelsens utredning innefattade två alternativa driftskalkyler för

Statsutskottets utlåtande nr 307.

13

flygplatserna. I det första alternativet förutsattes, att inkomsterna från flygplatserna
skulle täcka, förutom löpande utgifter och avsättning till värdeminskningskonto,
utgifter för full förräntning av hela det för flygplatserna
nyinvesterade kapitalet av 98,7 miljoner kronor. Det andra alternativet krävde
förräntning endast av halva anläggningskapitalet. För att i första alternativet
erhålla täckning för de till sammanlagt 0 889 000 kronor beräknade
årliga utgifterna skulle erfordras avsevärda ökningar av nu utgående flygplatsavgifter.
Sålunda skulle enligt styrelsens beräkningar en höjning behöva
ske av landningsavgiftema med omkring 700 procent, av belysningsavgifterna
med 33 procent samt av hangar- och förankringsavgifterna med 230 procent,
varjämte räknats med avsevärt ökade hyres- och arrendeinkomster
från flygbolag, bensindistributörer m. fl. Andra alternativet hade begränsat
höjningen av landningsavgiftema till något över 400 procent.

Härefter ha med stöd av Kungl. Majds bemyndigande särskilt tillkallade
sakkunniga verkställt granskning av de driftskalkyler för Bromma flygplats
och planerad ny flygplats för Stockholm, vilka framlagts av luftfartsstyrelsen.

Med skrivelse den 30 september 1946 lia de sakkunniga, som antagit
namnet flygplatsekonomisakkunniga, framlagt resultaten av sin granskning.
De sakkunnigas utredning har såsom bihang fogats till propositionen. Beträffande
utredningen inhämtas av propositionen följande.

De sakkunniga lia utfört detaljerade driftskalkyler för Bromma flygplats
och den planerade storflygplatsen vid Halmsjön, men då enligt de sakkunnigas
uppfattning landets hela markorganisation måste ses som en enhet och
mim därför icke kan bryta ut ett pär flygplatser ur det stora sammanhanget,
ha de sakkunniga också gjort vissa överslagsberäkningar för övriga flygplatser,
varvid flygplatsutredningens förslag till utbyggnad av dessa fått tjäna
som utgångspunkt.

De sakkunniga lia i sina kalkyler utgått från att den civila luftfarten skall
debiteras för samtliga de kostnader som det allmänna ikläder sig för markorganisationen.
Detta innebär, att bland kostnaderna inräknats ej endast
driftsutgifterna vid de enskilda flygplatserna utan även kostnaderna för säkerhetstjänsten,
d. v. s. trafikledning, radiotjänst och väderlekstjänst, de centrala
kostnaderna inom luftfartsstyrelsen samt ränta och avskrivningar på
samtliga anläggningar. En dylik kalkylmetod har enligt de sakkunniga den
fördelen, att man undviker dolda subventioner och att man kan konstatera
storleksordningen av det stöd, som det allmänna eventuellt kan behöva lämna
luftfarten. De äldre men alltjämt i brak varande anläggningar, som bekostats
av stat eller kommun, ha i regel omedelbart avskrivits. Hänsyn härtill har
icke tagits i kalkylerna, men de sakkunniga ifrågasätta, huruvida man icke,
när det gäller fastställandet av taxorna, skulle kunna göra avdrag från kostnaderna
med eli belopp, som motsvarar ränta och avskrivningar å dessa äldre
anläggningar. Det funnes knappast anledning kräva, att luftfarten, innan
dess ställning vore fastare grundad, skulle återbära detta bidrag genom högre
flygplatsavgifter. De sakkunniga erinrade i detta sammanhang örn det stöd,
som lämnats av det allmänna till de äldre kommunikationsmedlen. Gjorde
man i enlighet härmed ett avdrag på 3 miljoner kronor från de kalkylmässigt
beräknade kostnaderna, komme man, sedan avdrag även gjorts för vissa
intäkter på flygplatser, till ett återstående kostnadsbelopp av 16,9 miljoner

14

Statsutskottets utlåtande nr 307.

kronor. För att bedöma huruvida trafiken överhuvud taget kan hära en dylik
belastning lia de sakkunniga inskaffat uppgifter om de trafikinkomster, som
svenska och utländska bolag kunna beräknas under år 1951 erhålla på trafik,
som berör svenska flygplatser. Dessa inkomster uppskattas till 112,3 miljoner
kronor, varför 15 % av dessa skulle behöva uttagas för att full täckning
av flygplatskostnaderna skulle erhållas. En belastning av denna storleksordning
förefaller de sakkunniga möjlig för trafiken att bära. Till stöd för
denna sin uppfattning erinra de sakkunniga örn de reduktioner av biljettpriser
och fraktsatser, som man allmänt räknade med. De faktorer, som påverkade
trafikbolagens räntabilitet i gynnsam riktning, medförde också ökade
kostnader för flygplatsorganisationen. Man kunde Irland annat nämna användningen
av mycket stora flygplan; en förbättrad radio- och väderlekstjänst,
som medförde stora kostnader för flygplatserna, ökade därjämte flygtrafikens
regelbundenhet, vilket förbättrade trafikbolagens räntabilitet.

_ Skulle väsentligt höjda flygplatsavgifter icke kunna uttagas utan att sänkningen
av biljettpriserna bleve mindre än man räknat med, torde detta enligt
de sakkunniga knappast komma att påverka flygels konkurrenskraft pä
grund av den ekonomiska fördel, som tidsvinsten innebure. De sakkunniga
understryka, att det icke finns någon kostnads-ekonomisk anledning att ställa
flygplatskostnaderna i efterhand, när det gäller att använda inkomsterna av
luftfarten till täckande av dess kostnader.

Då man på många håll i utlandet knappast ännu torde vara benägen att
frångå systemet med statlig subventionering av flygplatserna, kunde det emellertid
hända, framhålla de sakkunniga, att Sverige icke ensamt kunde höja
sina flygplatsavgifter till full kostnadstäckning, utan att subventioner alltjämt
komme att bli nödvändiga i viss utsträckning. De sakkunniga anse emellertid,
att subventionsfrågan förr eller senare måste tågås upp till omprövning även
i andra länder på grund av de starkt stigande markkostnaderna, vilka framtvingade
allt större subventioner från det allmänna, och att det därför icke
behövde anses osannolikt, att full kostnadstäckning så småningom skulle
kunna erhållas.

Örn subventioner sålunda skulle bli nödvändiga, vöre det, uttala de sakkunniga,
av ett allmän-ekonomiskt och statsfinansiellt intresse att konstatera
vilka grenar av flygtrafiken, som vore beroende av statens stöd. De sakkunniga
hade därför för olika typer av flygplatser beräknat markkostnadernas
andel av trafikinkomsterna. Det hade därvid visat sig, att stora olikheter
förelåge beroende på arten av den trafik, som berörde flygplatsen i fråga.
För Halmsjön, som uteslutande komme att tjäna långdistanstrafiken, utgjorde
kostnaderna 7 % av trafikinkomsterna. För Bromma, som hade en betydande
andel av inhemsk trafik, vore motsvarande procentsiffra 17 och för
flygplatser med enhart inhemsk trafik 39. Det framginge av dessa siffror,
att de större flygplatserna utan gensägelse vore mycket mera ekonomiska
än de mindre. Den viktigaste orsaken härtill vore, att trafikinkomsten per
landning vore väsentligt mycket större för långdistanstrafiken än för närtrafiken
och att kostnaderna för markorganisationen vid flygning på korta
sträckor därför utgjorde en större andel av de totala kostnaderna än vid
flygning på längre distanser. Om det bleve nödvändigt för staten att allt
framgent med hänsyn till förhållandena i andra länder subventionera markorganisationen,
berodde sålunda på de höga markkostnaderna för den inhemska
trafiken. Genom att storflygplatsen vid Halmsjön kunde väntas
tillföra landet så betydande trafikinkomster, betydde tillkomsten av denna
flygplats en förbättring av räntabiliteten för hela flygplatsorganisationen.
De sakkunniga framhålla emellertid, att denna organisation måste betraktas
som en helhet. Bromma skulle sålunda tjänstgöra som komplementfält till

Statsutskottets utlåtande nr 307.

15

Halmsjön, och för att Bromma vidare skulle kunna betjäna en så betydande
inhemsk trafik, som förutsåges, måste det finnas mindre flygplatser på
olika håll i landet som mottagare av trafiken. De större flygplatserna måste
därför bära en del av kostnaderna för de mindre. Här förelåge ett starkt
motiv för att samtliga flygplatser, som vore avsedda för kommersiell trafik,
dreves i statlig regi.

De sakkunniga lia icke satt som sin uppgift att framlägga förslag rörande
formerna för uttagande av flygplatsavgifterna, ej heller beträffande den takt,
i vilken avgifterna böra höjas för att full kostnadstäckning skall uppnås.
Detta är enligt de sakkunniga en uppgift, som tillkommer luftfartsstyrelsen,
varvid bland annat den internationella situationen vid ifrågavarande tidpunkt
måste beaktas.

De sakkunniga lia dock framlagt vissa synpunkter på taxepolitiken. Sålunda
uttala de sig emot, att rabatter i subventionssyfte lämnas vissa grenar
av flyget. Örn rabatter skulle förekomma, borde dessa vara affärsmässigt
motiverade. Vidare ha de sakkunniga förordat ett system för uttagande av
flygplatsavgifter — vilka för närvarande utgå i form av viss avgift per landning
— innebärande en kombination av landningsavgifter av nuvarande typ
med startavgifter, vilka uttagas som viss procent av trafikbolags eller andra
trafikanters inkomst på avgående trafik.

Halmsjöförslaget. I sitt förenämnda utlåtande den 31 januari 1946, varmed
luftfartsstyrelsen överlämnade förslaget om byggande av en storflygplats
vid Halmsjön, har styrelsen till en början gjort vissa allmänna uttalanden
rörande luftfarten och dess väntade utveckling, örn behovet av en
storflygplats och örn dennas lämpligaste förläggning (s. 9—12). Härefter har
styrelsen lämnat en närmare redogörelse för Halmsjöförslaget. Härom framhåller
departementschefen bland annat följande (s. 12—15).

De markområden vid Halmsjön, vilka föreslagits som förläggningsplats för
storflygfältet, äro såsom förut nämnts belägna omkring 47 km norr om Stockholm.
Avståndet från närmaste järnvägsstation, Märsta, utgör 9 km. Platsen
ligger icke i sådan närhet av andra flygplatser, att några olägenheter därav
uppkomma ur flygsäkerhetssynpunkt. Ur inflygningssynpunkt är platsen
fördelaktig, enär den ligger på en höjdplatå, omkring vilken höjder av betydelse
icke finnas. Platsen erbjuder möjligheter att utvinna banlängder i
vissa riktningar av över 3 000 m. Grunden vid Halmsjön är i stort sett synnerlig
fast och består dels av berg och dels av grusås. Endast å ett par
mindre partier förekommer lera, dock delvis av annan oell bättre beskaffenhet
än vid Väsby och Grillby och i regel till mindre djup. De markområden,
som skulle behöva förvärvas för flygplatsen, lia beräknats till omkring 2 000
hektar. Flir flygplatsens anordnande behöva jämförelsevis små arealer
åkerjord tagas i anspråk, medan däremot skogsmark i stor utsträckning
skulle utnyttjas. Skogen är delvis av dålig beskaffenhet men delvis mycket
god. Till följd av grundens goda beskaffenhet föreligga stora möjligheter att
framdeles vid behov förstärka banorna så att de kunna mottaga högre hjultryck
än dem, med vilka man för närvarande räknar. I tre riktningar kail,
därest framdeles behov därav uppkommer, flygplatsen förses med parallellbanor.
Dim frekvensen har bedömts gynnsammare vid Halmsjön än vid något
annat av de projekt som ifrågasatts.

I fråga örn flygfältets närmare utformning hänvisar luftfartsstyrelsen till
kartor och ritningar, som finnas fogade vid styrelsens skrivelse i ämnet. Två
kartor, därav en översiktskarta, utvisande den föreslagna flygplatsens belä -

16

Statsutskottets utlåtande nr 307.

genhet torde få införas i dagens statsrådsprotokoll. Av handlingarna framgår,
att flygfältet skulle utbyggas med fyra banor. I en första utbyggnadsetapp
skulle huvudstråket erhålla en längd av 2 150 m och en bredd av 300
m. Den permanentbelagda delen skulle få en bredd av 75 m. För bibanorna
skulle stråkets längd uppgå till 1 800 m och bredden till 210 m. Den permanentbelagda
bredden avses bliva 60 m. Andra utbyggnadsetappen skulle gälla
en förlängning av huvudbanan till 2 550 m och av bibanorna till 2 150 m.
Enligt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjorda beräkningar uppgå anläggningskostnaderna
för första etappen till 78 700 000 kronor och för andra
etappen till ytterligare 8 000 000 kronor. Byggnadstiden är beräknad till
omkring fem år.

Luftfartsstyrelsen uttalar, att styrelsen vid sitt förordande av förslaget
örn anläggande av storflygplats vid Halmsjön tagit särskild hänsyn till de
geda möjligheterna att bemästra de byggnadstekniska problemen samt till
flygsäkerhetskraven, byggnads- och underhållskostnaderna, utbyggnadstiden
och möjligheterna att framdeles kunna förstärka banorna så att de kunna
mottaga högre tryck än dem för vilka de nu beräknats. Vidare hade styrelsen
fäst stort avseende vid ett av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen gjort uttalande,
att en delvis ny riksväg mellan Stockholm och Uppsala med anslutning
till Halmsjön utreddes av styrelsen. Luftfartsstyrelsen hade utgått från,
att vägsträckan mellan Halmsjön och Stockholm skulle kunna vara i huvudsak
färdigställd samtidigt med flygplatsen.

Vid luftfartsstyrelsens skrivelse finnas fogade yttranden av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
statens väginstitut, statens geotekniska institut, aktiebolaget
Aerotransport och Svensk interkontinental lufttrafik aktiebolag.
Samtliga yttranden innebära ett bestämt tillstyrkande av att storflygfältet utbygges
vid Halmsjön. Luftfartsstyrelsen har vidare meddelat, att cheferna
för försvarsstaben och flygvapnet under hand för sin del förklarat, att de
ur de synpunkter, som de hade att företräda, icke hade anledning ifrågasätta
lämpligheten av valet av Halmsjön.

Storflygfältsfrågans behandling vid 1946 års riksdag. I de likalydande
motionerna I: 123 och II: 232 hemställdes, att riksdagen måtte besluta att i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att förslag till anläggande av en storflygplats
invid Stockholm snarast måtte föreläggas årets riksdag.

Vidare hemställdes i de likalydande motionerna I: 124 och II: 231, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Majit snarast
ville för riksdagen framlägga förslag om anläggande av en storflygplats.

I skrivelse nr 452 har riksdagen i anledning av dessa motioner anfört
bland annat följande.

En utveckling mot användandet inom den interkontinentala lufttrafiken av
tyngre plan med stor lastkapacitet synes vara förestående. Därest icke Sverige
utbygger sin flygplatsorganisation så att densamma ger möjlighet att
mottaga dylika plan, lärer en isolering i kommunikationshänseende vara
ofrånkomlig. Detta synes riksdagen vara så mycket mer betänkligt som geografiska
förutsättningar torde föreligga för att Sverige skall kunna ifrågakomma
såsom en knutpunkt eller åtminstone en genomfartsstation för den
interkontinentala lufttrafiken. En viss strävan torde hava förmärkts från
andra nordeuropeiska länders sida att söka skapa förutsättningar för att
draga till sig denna trafik. Ett uppskjutande av ställningstagandet till frågan
örn en flygplats av interkontinentala mått synes riksdagen för vårt land innebära
vittgående och måhända oreparabla konsekvenser. Riksdagen delar mo -

Statsutskottets utlåtande nr 307.

17

tionäremas uppfattning att ifrågavarande spörsmål snarast möjligt bör bli
föremål för statsmakternas prövning.

Riksdagen anser att ett eventuellt storflygfält bör förläggas till Stockholms
närhet. En storflygplats i Stockholms närhet torde, såsom förut antytts, i
viss mån reducera behoven av kompletterande utbyggnader av Bromma flygplats.
Tillkomsten av storflygplatsen löser emellertid icke problemen vid
Bulltofta och Torslanda. Inom flygplatsutredningen pågå för närvarande
undersökningar rörande erforderliga åtgärder för att tillskapa tillfredsställande
flygplatser för södra och västra Sverige. Det torde vara att förvänta,
att krav komma att resas på avsevärda investeringar i syfte att ordna dessa
landsändars inhemska och kontinentala flygförbindelser. Det är uppenbart,
att, när det gäller att fatta ståndpunkt till frågan örn utbyggande av en storflygplats,
dessa spörsmål icke kunna lämnas åsido. De statsfinansiella och
trafikekonomiska förutsättningarna för byggandet av en storflygplats böra
sålunda enligt riksdagens mening icke bedömas med bortseende från kostnaderna
för ett ändamålsenligt ordnande av övriga större flygplatser. För
närvarande tillgängligt material synes icke giva möjlighet att överblicka det
föreliggande problemet från denna utgångspunkt.

Enligt vad riksdagen inhämtat har chefen för kommunikationsdepartementet
med stöd av Kungl. Majts den 17 maj 1946 givna bemyndigande
tillkallat särskilda sakkunniga för att inom departementet verkställa granskning
av vissa driftskalkyler för Bromma flygplats och planerad flygplats
för Stockholm, som framlagts av luftfartsstyrelsen.

Enligt riksdagens mening skulle det vara värdefullt om resultatet av berörda
utredning möjliggjorde en överblick över de trafikekonomiska förutsättningarna
för ifrågasatt utbyggnad även av övriga flygplatser.

Chefen för kommunikationsdepartementet har vid anmälan av frågan om
tillkallandet av granskningsmännen framhållit såsom önskvärt, att det uppdraget
omfattande granskningsarbetet bedrives med sådan skyndsamhet, att
eventuellt förslag örn storflygplatsens anläggande kan i god tid nästkommande
höst föreläggas riksdagen.

Riksdagen avslutade sin skrivelse med att uttala, att riksdagen delade departementschefens
uppfattning om önskvärdheten av en snabb utredning
och i anslutning härtill ville giva uttryck åt sin uppfattning, att statsmakterna
snarast möjligt syntes böra taga ställning till frågan örn utbyggandet
av ett storflygfält. Därvid borde givetvis även hänsyn tagas till det statsfinansiella
läget samt tillgången på arbetskraft och materiel.

Utbyggnad av vårt lands flygplatser enligt flygplatsutredningens förslag.

Då såsom riksdagen i sin förenämnda skrivelse uttalat de statsfinansiella och
trafikekonomiska förutsättningarna för byggande av en storflygplats icke
böra bedömas med bortseende från kostnaderna för ett ändamålsenligt ordnande
av övriga större flygplatser i vårt land, har i propositionen ansetts böra
lämnas vissa uppgifter rörande de av flygplatsutredningen i dess slutbetänkande
framlagda förslagen.

Vid utarbetandet av planen för utbyggnaden av vårt lands flygplatser har
det för / / U!l P lats ut red n ingen framstått som angeläget att i planen angiva icke
blott föreliggande behov av flygplatser utan även angelägenhetsgraden av de
olika arbetena sinsemellan, bedömda med utgångspunkt från den allmänna
samfärdseln.

Bihang till riksdagens protokoll 1940. 6 saini. Nr 306—307.

2

18

Statsutskottets utlåtande nr 307.

I angelägenhetshänseende har i främsta rummet satts behovet av en komplementflygplats
till Bromma flygplats. Bromma vore nämligen på längre
sikt icke tillräcklig för att ensam tillgodose den huvudstaden berörande europeiska
och inhemska trafiken. Denna nya flygplats, som föreslagits skola
förläggas till Halmsjön, borde utbyggas som storflygplats för i första hand
den interkontinentala lufttrafiken. Utbyggnadskostnaderna ha beräknats till
78 700 000 kronor. Såsom därnäst angeläget har ansetts arbeten för tillgodoseende
av den långgående europeiska lufttrafikens behov. I detta hänseende
föreslår utredningen dels utvidgning och förbättring av Bromma och Torslanda
flygplatser för en kostnad av 10 440 000 kronor respektive 47 000 000
kronor, dels ock anläggande av en ny flygplats i Skåne vid Trolleberg, omkring
14 km nordost om Malmö, vilken flygplats kostnadsberäknats till
31 000 000 kronor.

I angelägenhetsgrad efter dessa arbeten har utredningen förordat sådana
arbeten som erfordras för att en såsom önskvärd och lämplig avsedd inrikes
trafik på ett tillfredsställande sätt skall kunna upprätthållas. Kostnaderna
för de anläggnings- och kompletteringsarbeten, som enligt utredningen erfordras
med avseende å här berörda flygplatser för inrikestrafiken och för
vilka medel icke finnas tillgängliga, har utredningen beräknat till sammanlagt
24 545 000 kronor, däri icke inräknade några kostnader för Visby
flygplats.

Samtliga här berörda arbeten, vilka alltså sluta med en sammanlagd kostnadssumma
av 191 685 000 kronor, anser utredningen i allt väsentligt vara
av sådan angelägenhetsgrad, att de böra påbörjas snarast möjligt och utföras
utan uppskov.

Luftfartsstyrelsens anslagsäskanden i vad avser storflygplats och Bromma
flygplats. I skrivelse den 7 oktober 1946 har luftfartsstyrelsen framlagt
förslag om anvisande av medel för påbörjande av arbeten å ett storflygfält
samt för kompletteringsarbeten å Bromma flygplats (s. 30—33).

De för närvarande mest angelägna arbetena å Bromma flygplats har luft -

fartsstyrelsen angivit i följande sammanställning.

Föreslås till utförande
budgetåret

Arbete 1946/47 1947/48

Kronor Kronor

Sänkning av Tönsethska huset...................... 200 000 400 000

Förbindelsebana 13—31 jämte ytbehandling stråk 13.... 1000000 600000

Breddning av stråk 31, del 1 ....................... 1 000 000 600 000

Hangarplattform ................................... 500 000 500 000

Förstärkning av bana 13—31 jämte del av hangarplattform
.......................................... 1 000 000 2 000 000

Diverse byggnader ................................ 300 000 200 000

Förbättring av alla hårdgjorda ytor utöver normalt underhåll
......................................... 300 000 300 000

Belysning ........................................ 100 000 100 000

Radio ........................................... 200 000 200 000

4 600 000 4 900 000

Statsutskottets utlåtande nr 307.

19

Härtill kommer, erinrar styrelsen, i samband med flygplatsens upplåtelse
till staten avtalad ersättning till Stockholms stad, 200 000 kronor.

Luftfart ^styrelsen, som beträffande medelsäskandena för nästa budgetår
säger sig ämna återkomma i särskild skrivelse, beräknar i förevarande sammanhang
för innevarande budgetår följande medelsbehov, nämligen

för storflygplats vid Halmsjön medel för inköp av mark, 3 000 000 kronor,
samt för påbörjande av fältarbetena, 6 000 000 kronor;

för Stockholm—Bromma flygplats medel för fältarbeten m. m. 4 300 000
kronor, för belysning 100 000 kronor, för radioanläggningar 200 000 kronor
samt för erläggande av viss ersättning till Stockholms stad 200 000 kronor.

Departementschefens uttalande, vilket utskottet i sitt yttrande delvis refererar,
återfinnes i propositionen å s. 33—51.

Motioner.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft

dels en inom första kammaren av herr Elowsson väckt motion (I: 392),
vari hemställts, att riksdagen måtte avslå propositionen nr 379 samt besluta
att hos regeringen hemställa örn ny utredning för storflygfältets eventuella
förläggande till fälten vid Åhus,

dels ock en inom andra kammaren av herr Johansson i Torp väckt motion
(II: 593), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta avslå propositionen nr
379 i vad den avser anläggande av en storflygplats vid Halmsjön och anvisande
av medel till dess påbörjande.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionerna.

Utskottet.

Innevarande års riksdag uttalade i sin skrivelse nr 452 i anledning av
väckta motioner angående framläggande för riksdagen av förslag till anläggande
av en storflygplats invid Stockholm m. m. att ett uppskjutande av ett
ställningstagande till frågan örn en flygplats av interkontinentala mått syntes
för vårt land komma att innebära vittgående och måhända oreparabla konsekvenser.
Riksdagen ansåg därför, att ifrågavarande spörsmål borde snarast
möjligt bli föremål för statsmakternas prövning.

Kungl. Maj:t har nu föreslagit, att principbeslut skall fattas örn byggande
av en storflygplats invid Stockholm och äskat för utbyggnadens påbörjande
erforderliga medel. Utskottet vill uttala sin tillfredsställelse över att riksdagen
redan innevarande år bereus tillfälle taga ställning i denna betydelsefulla
fråga.

20

Statsutskottets utlåtande nr 307.

Redan i sin förenämnda skrivelse gav riksdagen uttryck åt sin uppfattning
att konstaterad eller väntad utveckling i fråga om användandet av större flygplantyper
syntes medföra att vårt land komrne att bliva urståndsatt att i full
utsträckning upprätthålla sina internationella flygförbindelser. Den av departementschefen
i förevarande proposition lämnade redogörelsen rörande den
internationella utvecklingen i fråga örn flygplantyperna har bestyrkt riktigheten
av denna uppfattning. Av redogörelsen framgår sålunda, att Bulltofta
och Torslanda flygplatser för närvarande icke kunna på ett tillfredsställande
sätt mottaga trafik av flygplan med större startvikt än omkring 12 ton och
att Bromma flygplats icke utan allvarliga vådor för banorna kan begagnas
för plan med högre startvikt än omkring 33 ten. De svenska lufttrafikbolagen
(ABA och SILA) ha emellertid för att kunna hävda sig i den internationella
konkurrensen ansett sig böra komplettera sin maskinpark med plan med
startvikter upp mot omkring 60 ton. Det torde vara uppenbart att läget för
närvarande är sådant, att mer eller mindre provisoriska åtgärder icke äro
till fyllest för mottagande av den internationella flygtrafiken. Enligt utskottets
mening torde det beslut, riksdagen nu går att fatta, i själva verket komma
att innebära ett ställningstagande för eller emot tidsenliga förbindelser i luften
mellan Sverige och utlandet. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas,
att riksdagen bemyndigat Kungl. Maj :t ratificera vissa överenskommelser
berörande den internationella lufttrafiken. Enligt dessa förutsättes den internationella
civilflygorganisationen kunna göra erinringar och hänvändelser
till vårt lands regering i syfte att tillförsäkra den internationella flygtrafiken
ur bland annat flygsäkerhetsintresset tillfredsställande flygplatser inom landet.

Såsom departementschefen framhållit intager Sverige för närvarande en
framträdande plats bland de nationer som bedriva lufttrafik. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att en förutsättning för att vårt land i fortsättningen
skall kunna såväl hävda sig i den allt hårdare konkurrensen som
jämväl ytterligare utvidga och befästa sin ställning som luftfartsnation är
att markorganisationen utbygges i erforderlig omfattning och att, om detta
ej sker, starka skäl tala för att Sveriges nuvarande ställning som luftfartsnation
kommer att helt förändras och helt eller delvis gå förlorad. En utveckling
i denna riktning skulle enligt utskottets mening vara mycket beklaglig
och bör, därest ett förhindrande ligger inom möjligheternas gräns,
icke tillåtas.

Såsom tänkbara lösningar för avhjälpande av nuvarande brister med avseende
å flygplatsorganisationen kan ifrågasättas antingen en komplettering
av någon eller några av våra nuvarande större flygplatser eller anläggande av
ett nytt större fält. Verkställda utredningar beträffande Bromma flygplats
— vilken är den flygplats som närmast varit ifrågasatt för utvidgning för
det åsyftade målet — ha givit vid handen att de erforderliga och möjliga
kompletteringsarbetena måste bliva av sådan storleksordning — kostnaderna
ha beräknats till inemot 60 miljoner kronor — att de icke äro ekonomiskt
försvarbara och för övrigt icke tillräckliga för att åstadkomma en flygplats,

Statsutskottets utlåtande nr 307.

21

som fyller anspråken för den interkontinentala trafiken. Varken 1944 års
flygplatsutredning eller luftfartsstyrelsen Ilar ansett sig kunna förorda en lösning
efter denna linje. Återstår då det andra alternativet, nämligen anläggandet
av en ny flygplats av tillräckliga dimensioner.

En lösning enligt nybyggnadsalternativet förutsätter betydande investeringar
från statens sida, enligt det nu föreliggande förslaget uppgående till
inemot 90 miljoner kronor. Det är uppenbart att vid frågans behandling de
rent statsekonomiska skälen måste tillmätas avgörande betydelse. Då riksdagen
under årets vårsession hade att fatta ståndpunkt till de inledningsvis berörda
motionerna förelåg icke material, ägnat att belysa den föreliggande
frågan från denna utgångspunkt. Den granskning av driftskalkylerna för
landets flygplatser, som därefter företagits inom kommunikationsdepartementet
av de s. k. flygplatsekonomisakkunniga, möjliggör en viss överblick i
detta hänseende. De sakkunniga ha med utgångspunkt från vissa beräkningar
rörande trafikintensiteten år 1951 ansett en belastning av trafikinkomstema
så småningom bliva möjlig med belopp motsvarande markorganisationens
nettokostnad efter anläggande av en storflygplats och komplettering av flygplatsnätet
i övrigt. Därvid har räknats med amortering och förräntning av
anläggningskapital med undantag för äldre, helt avskrivna anläggningar. Såsom
departementschefen understrukit bygger emellertid beräkningen på en
betydande höjning av trafikavgifterna, vilken måhända med hänsyn till internationella
förhållanden kan genomföras först successivt. Även örn sålunda
de gjorde beräkningarna måste betraktas såsom i viss mån hypotetiska, torde
det vara uppenbart, att flyget redan nu och framgent kan i betydligt
större omfattning än hittills bidraga till markorganisationens kostnader. Utskottet,
som delar departementschefens uppfattning att flyget i princip bör
betala alla med markorganisationen förenade kostnader, inberäknat kapitalkostnaderna,
finner den förebragta utredningen ha väsentligen minskat de
betänkligheter som ur statsfinansiell synpunkt tidigare kunnat hysas mot en
investering av ifrågasatt storlek.

Ett anläggningsarbete av den storleksordning varom här är fråga kommer
uppenbarligen att ställa stora krav på arbets- och materielmarknaden.
I rådande situation måste därför även andra än rent statsfinansiella skäl
tillmätas betydelse. Behovet av förevarande arbeten måste ses mot bakgrunden
av andra investeringsobjekt. Icke minst torde under den närmaste framtiden
stora anspråk komma att ställas på en utbyggnad och förbättring av
det inre kommunikationsnätet. Utskottet har funnit det vara angeläget att
från representanter för statens arbetsmarknadskommission erhålla ett uttalande
rörande möjligheterna att utan eftersättande av arbeten av denna
art genomföra storflygplatsens utbyggnad inom avsedd lid. Därvid har erfarits,
att någon svårighet att uppbringa den för innevarande budgetår erforderliga
arbetsstyrkan —■ högst 150 man — icke föreligger. Vad angår tiden
efter den 1 juli 1947 är läget av naturliga skäl mera svårbedömt. Av representanternas
uttalanden synes emellertid framgå, alt möjligheter komma att
föreligga att även efter nämnda tid bemästra situationen. På grundval av

22

Statsutskottets utlåtande nr 307.

sålunda erhållna uppgifter har utskottet funnit sig kunna räkna med att
situationen på arbetsmarknaden, åtminstone för den närmaste tiden, icke behöver
lägga hinder i vägen för flygfältsprojektets realiserande. Departementschefen
har emellertid ansett frågan huruvida arbetskraft i förutsedd omfattning
kan ställas till förfogande icke nu kunna slutligt besvaras och funnit
spörsmålet härom böra senare i samband med sökande av arbetstillstånd
göras till föremål för ingående utredning och överväganden. Även utskottet
finner dylika överväganden, särskilt i fall av en eventuell förändring av situationen
å arbetsmarknaden, vara på sin plats.

I likhet med departementschefen anser utskottet ett ställningstagande till
frågan örn utbyggandet av civilflygets markorganisation icke utan olägenheter
kunna uppskjutas. Utskottet delar sålunda helt departementschefens uppfattning
att man redan nu måste bestämma sig för att antingen med i huvudsak
de resurser, som vårt land äger, inrätta sig för en förhållandevis begränsad
flygtrafik inom riket och till närbelägna länder, eller ock med utnyttjande
av vårt lands olika möjligheter söka befästa och ytterligare utvidga
vårt deltagande i världsluftfarten. Utskottet finner sig för sin del, därvid
hänsyn också tagits till resultatet av den nu verkställda ekonomiska utredningen,
böra i princip ansluta sig till förslaget örn markorganisationens utbyggnad
i en för jämväl interkontinental trafik erforderlig omfattning.

Kungl. Maj:t har i förevarande proposition framlagt förslag endast i fråga
om sådana åtgärder som avse att möjliggöra trafik med de tunga och långväga
planen. I sådant hänseende har föreslagits anläggande av en storflygplats
ävensom vissa kompletteringsarbeten å Bromma flygplats. Enligt utskottets
mening skulle det hava varit av värde örn mot bakgrunden av flygplatsekonomisakkunnigas
beräkningar redan i detta sammanhang en översikt
kunnat lämnas rörande de ekonomiska betingelserna för en fullständig
utbyggnad av markorganisationen enligt flygplatsutredningens ^byggnadsplan.

Riksdagen har redan (förenämnda skrivelse nr 452) uttalat som sin uppfattning
att en eventuell storflygplats bör förläggas till Stockholms närhet.
Det nu framlagda förslaget avser anläggande av en storflygplats vid Halmsjön
omkring 47 km norr om Stockholm, räknat från Gustav Adolfs torg.
I motionen I: 392 har yrkats avslag å propositionen med begäran örn ny
utredning för storflygfältets eventuella förläggande till södra delen av landet
vid Åhus. Även om, såsom motionären framhållit, anläggningskostnaderna
för en flygplats å sistnämnda plats torde bli billigare, kommer emellertid
enligt sakkunskapen en flygplats med denna belägenhet icke att få en
trafik som motsvarar nedlagda kapitalkostnader eller avsetts skola tillföras
landet genom storflygplatsens tillkomst. Härtill kommer, att den samverkan
mellan storflygplatsen och Bromma flygplats, som förutsatts och som är en
betingelse för att de kompletterande åtgärderna vid Bromma skola kunna
hållas inom rimliga gränser, icke kan ernås. Utskottet finner sålunda storflygplatsens
förläggande till annan ort än Stockholm eller dess närhet icke
kunna komma i fråga.

Statsutskottets utlåtande nr 307.

23

Spörsmålet om platsval i Stockholms närhet har såsom departementschefen
framhållit varit föremål för långvariga och ingående överväganden. Sedan
åtskilliga platser undersökts men såsom olämpliga måst förkastas, synes
nu råda så gott som allmän enighet om att Halmsjön är den mest lämpliga
platsen. Utskottet har vid besök å platsen informerats örn de i och för sig
relativt goda tekniska förutsättningarna därstädes för ett flygplatsbygge och
att för flygverksamhetens bedrivande hinderlig bebyggelse ej finnes, vilket
även talar för platsens lämplighet. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla
angelägenheten av att frågan om byggnadsverksamheten omkring storflygplatsen
redan från början ägnas vederbörlig uppmärksamhet i syfte att
på lång sikt tillvarataga flygets intressen av fri inflygning till fältet. Enligt
vad utskottet vidare erfarit ha av hittills gjorda iakttagelser framgått, att
trakten vid Halmsjön är relativt fri från dimbildning. Mot platsvakt talar
givetvis det långa avståndet till Stockholm och nödvändigheten att nedlägga
betydande belopp på ordnandet av kommunikationerna med huvudstaden.
Enligt vad utskottet inhämtat ha emellertid såväl luftfartsstyrelsen som ledningen
för ABA och SILA funnit kommunikationerna, därest ifrågasatt omläggning
av Uppsalavägen kommer till stånd, bliva fullt godtagbara. Såsom
departementschefen framhållit lärer för övrigt något godtagbart alternativ
till Halmsjöförslaget icke kunna åstadkommas. Utskottet finner sig således
berett tillstyrka, att storflygplatsen förlägges till Halmsjön.

Anläggningskostnaderna för Halmsjöförslaget beräknas uppgå till
78 700 000 kronor för en första och 8 000 000 kronor för en andra etapp.
Departementschefen har emellertid — under framhållande av osäkerheten
i kostnadsberäkningen och svårigheten att nu bedöma behovet av banlängder
— ansett att kostnadsramen varken kan eller bör nu slutligt fixeras. Utskottet
delar denna uppfattning.

Bland kostnaderna för flygplatsen ha inräknats medel, inemot 2 700 000
kronor, för vägarbeten inom flygfältet, omläggning av vissa lokala vägar
och anläggande av väg från flygfältet till järnvägen Stockholm—Uppsala.
Kostnaderna för den omläggning av huvudvägen Stockholm—Uppsala, som
lärer bliva ofrånkomlig, har däremot icke medtagits i kostnadsberäkningen
utan ha ansetts böra -— då en omläggning förutsatts skola ske oavsett flygplatsens
tillkomst — i vanlig ordning bestridas av vägmedel. Utskottet vill i
detta sammanhang erinra om de utomordentligt stora krav som inom överskådlig
tid torde komma att från olika landsändar resas på allmänna vägarbeten.
Tillkomsten av en storflygplats vid Halmsjön lärer komma att
aktualisera ett beslut om Uppsalavägens ombyggnad och medföra att vägarbetena
komma att bedrivas i forcerad takt. Enligt utskottets mening kan
det icke anses tillfredsställande att lill följd härav vägarbeten inom andra
delar av landet skulle behöva med hänsyn till väganslagens begränsade storlek
skjutas åt sidan. Skäl synas därför tala för alt i sinom tid å riksstaten
uppföra ett särskilt anslag för Uppsalavägens omläggning.

24

Statsutskottets utlåtande nr 307.

För innevarande budgetår har för markförvärv och flygfältsarbetenas påbörjande
äskats anslag om tillhopa 9 000 000 kronor. Utskottet tillstyrker
anvisande härav.

Av vad utskottet ovan anfört framgår att utskottet avstyrker bifall till
motionerna 1:392 och 11:593.

I förevarande proposition har Kungl. Maj:t jämväl föreslagit anvisande av
medel för fortsatt utbyggnad av Bromma flygplats. Departementschefen har
i anslutning härtill givit uttryck åt sin principiella uppfattning att, därest
storflygplatsen beslutas, vid Bromma endast bör ifrågakomma sådana arbeten
som erfordras för att den inrikes och den europeiska trafiken skall tillfredsställande
kunna tillgodoses. Från denna utgångspunkt har departementschefen
ansett ifrågakommande arbeten böra hållas inom den ram
som angivits av flygplatsutredningen, omkring 10 400 000 kronor. Till följd
härav har ett av luftfartsstyrelsen framlagt medelsäskande å 3 000 000 kronor
icke nu upptagits. Kostnaderna för erforderliga kompletteringsarbeten
å Bromma flygplats komma enligt departementschefen att uppgå till sammanlagt
11 640 000 kronor, därav 10 440 000 kronor för arbeten enligt flygplatsutredningens
förslag, 600 000 kronor för vissa förbättringsarbeten samt
likaledes 600 000 kronor för vissa belysnings- och radioanläggningar. Av dessa
belopp böra enligt departementschefen tillhopa (3 300 000 + 100 000 +
200 000 =) 3 600 000 kronor anvisas å tilläggsstat. Häremot har utskottet
icke något att erinra.

Utskottet har i annat sammanhang denna dag tillstyrkt godkännande av
det i förevarande proposition omnämnda avtalet mellan kronan och Stockholms
stad. Därest riksdagen godkänner avtalet bör i förevarande sammanhang
anvisas 200 000 kronor för gäldande av i avtalet stipulerad ersättning
till staden.

Departementschefen har förordat, att ställning nu icke bör tagas till
frågan om avskrivning av ifrågavarande investeringar i luftfartsfonden,
utan att därmed bör anstå i avbidan på närmare erfarenheter rörande flygtrafikens
utveckling och dess möjligheter att betala kapitalkostnaderna. Vad
departementschefen sålunda förordat har icke givit utskottet anledning till
erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionerna I: 392 och II: 593,

I. besluta, att en storflygplats skall anläggas vid Halmsjön; II.

å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 såsom
kapitalinvestering i luftfartsfonden anvisa följande investeringsanslag,
nämligen till Mark till landningsfält för
flygplan 3 000 000 kronor, till Belysningsanläggningar för

Statsutskottets utlåtande nr 307.

25

luftfartsleder 100 000 kronor, till Radiofyrar för luftfarten
200 000 kronor samt till Byggande och förbättring av flygplatser
9 500 000 kronor.

Stockholm den 13 december 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 306.

Res ervationer:

1) av herr Rubbestad, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: 392 och II:
593, avslå Kungl. Majlis förslag samt i skrivelse till Kungl.
Majit anhålla om ny utredning för storflygfältets eventuella
förläggande till västra eller södra Sverige;

2) av herrar Karl Andersson och Gustaf Karlsson, vilka ansett, att utskottets
uttalande bort hava följande lydelse:

»Innevarande års---(utskottet s. 19 första stycket)---stats makternas

prövning.

Kungl. Majit har nu föreslagit, att principbeslut skall fattas om byggande
av en storflygplats invid Stockholm och äskat för utbyggnadens påbörjande
erforderliga medel.

Utskottet finner det vara uppenbart, att mer eller mindre provisoriska åtgärder
icke äro till fyllest för mottagande av den internationella flygtrafiken.
Det förtjänar i detta sammanhang även framhållas att riksdagen bemyndigat
Kungl. Majit ratificera vissa överenskommelser berörande den internationella
lufttrafiken. Enligt dessa förutsättes den internationella civilflygorganisationen
kunna göra erinringar och hänvändelser till vårt lands regering i syfte
att tillförsäkra den internationella flygtrafiken ur bland annat flygsäkerhetsintresset
tillfredsställande flygplatser inom landet.

Såsom departementschefen framhållit intager Sverige för närvarande en
framträdande plats bland de nationer som bedriva lufttrafik. Utskottet delar
departementschefens uppfattning att en förutsättning för att vårt land i fortsättningen
skall kunna såväl hävda sig i den allt hårdare konkurrensen som
jämväl ytterligare utvidga och befästa sin ställning som luftfartsnation är att

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 6 sami. Nr 306—307. 3

26

Statsutskottets utlåtande nr 307.

markorganisationen utbygges i erforderlig omfattning och att, om detta ej
sker, starka skäl tala för att Sveriges nuvarande ställning som luftfartsnation
kommer att förändras eller delvis gå förlorad.

Såsom tänkbara---(utskottet s. 20 rad 9 nedifrån till s. 21 rad 5

uppifrån)---tillräckliga dimensioner.

En. lösning enligt nybyggnadsalternativet förutsätter betydande investeringar
från statens sida, enligt det nu föreliggande förslaget uppgående till inemot
90 miljoner kronor. Det är uppenbart att vid frågans behandling de rent statsekonomiska
skälen måste tillmätas avgörande betydelse. Då riksdagen under
årets vårsession hade att fatta ståndpunkt till de inledningsvis berörda motionerna,
förelåg icke material, ägnat att belysa den föreliggande frågan från
denna utgångspunkt. Den granskning av driftskalkylerna för landets flygplatser,
som därefter företagits inom kommunikationsdepartementet av de
s. k. flygplatsekonomisakkunniga, möjliggör en viss överblick i detta hänseende.
De sakkunniga hava med utgångspunkt från vissa beräkningar rörande
trafikintensiteten år 1951 ansett en belastning av trafikinkomsterna
bliva möjlig med belopp motsvarande markorganisationens nettokostnad efter
anläggande av en storflygplats och komplettering av flygplatsnätet i övrigt.
De sakkunniga ha därvid räknat med amortering och förräntning av anlägningskapital
med undantag för äldre, helt avskrivna anläggningar. Såsom departementschefen
understrukit bygger emellertid beräkningen på en betydande
höjning av trafikavgifterna, vilken måhända med hänsyn till internationella
förhållanden kan genomföras först successivt. Även om sålunda de gjorda
beräkningarna måste betraktas såsom i viss mån hypotetiska, torde det
vara uppenbart, att flyget redan nu och framgent kan i betydligt större omfattning
än hittills bidraga till markorganisationens kostnader. Utskottet delar
därför departementschefens uppfattning att flyget i princip bör betala alla
med markorganisationen förenade kostnader, inberäknat kapitalkostnaderna.

I rådande materiel- och arbetsmarknadsläge måste emellertid även andra
än rent statsfinansiella skäl tillmätas betydelse. Behovet av förevarande arbeten
måste ses mot bakgrunden av andra önskvärda investeringsobjekt.
Icke minst torde under den närmaste framtiden stora anspråk komma att
ställas på en utbyggnad och förbättring av det inre kommunikationsnätet.
Utskottet har funnit det vara angeläget att från representanter för statens
arbetsmarknadskommission erhålla ett uttalande rörande möjligheterna att
utan eftersättande av arbeten av denna art genomföra storflygplatsens utbyggnad
inom avsedd tid. Därvid har erfarits att någon svårighet att uppbringa
den för innevarande budgetår erforderliga arbetsstyrkan — högst 150
man — icke föreligger. Vad angår tiden efter den 1 juli 1947 är läget mera
svårbedömt. Departementschefen har för sin del ansett det uppenbart, att ett
arbete av den storleksordning, varom här är fråga, under nuvarande förhållanden
med allt större knapphet på arbetskraft måste erbjuda stora svårigheter.
Utskottet delar denna uppfattning och vill understryka att när fråga
uppkommer örn meddelande av byggnadstillstånd för storflygplatsen all nödig
hänsyn bör tagas till behovet av arbetskraft även för andra kommunika -

Statsutskottets utlåtande nr 307.

27

tionsleder, så att icke för landet betydelsefulla anläggningsarbeten av denna
art bli eftersatta.

Kungl. Maj :t har i förevarande proposition framlagt förslag endast i fråga
om sådana åtgärder som avse att möjliggöra trafik med de tunga och långväga
planen. I sådant hänseende har föreslagits anläggande av en storflygplats
ävensom vissa kompletteringsarbeten å Bromma flygplats. Enligt utskottets
mening hade det varit önskvärt, att ett förslag till finansieringsplan
för flygets markorganisation kunnat framläggas för riksdagen samtidigt med
förslaget om anläggande av en storflygplats. Utskottet vill framhålla önskvärdheten
av att dylik plan snarast förelägges riksdagen.

Riksdagen har---(utskottet s. 22 rad 16 nedifrån till s. 24 rad 8 nedifrån)
---utskottet hemställa.»;

3) av herr Hesselbom;

4) av herr Mårtensson.