Statsutskottets utlåtande nr 306.
1
Nr 306.
Ankom till riksdagens kansli den 13 december 1946 kl. 6 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Majlis proposition angående godkännande
av avtal mellan kronan och Stockholms
stad rörande upplåtelse av Bromma flygplats till kronan
och av Ladugårdsgärde till staden m. m. jämte i
ämnet väckt motion.
(4:de avd.)
I propositionen nr 378 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 15 november
1946, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl. Maj:t att efter av chefen för
kommunikationsdepartementet i nämnda statsrådsprotokoll förordad komplettering
å kronans vägnar godkänna vid propositionen fogat förslag till
avtal mellan Kungl. Maj:t och kronan samt Stockholms stad angående upplåtelse
av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till staden
m. m.; Kungl. Maj :t obetaget att vidtaga de smärre jämkningar i avtalet, som
kunde visa sig erforderliga och örn vilka överenskommelse kan komma att
träffas.
I samband med förslag till innevarande års riksdag om anvisande av anslag
till aktieteckning i aktiebolaget Aerotransport (prop. nr 2, Bil. 15, p. 6) erinrade
chefen för kommunikationsdepartementet om att Bromma flygplats tillhör
Stockholms stad men att frågan om ett övertagande från statens sida av
flygplatsen var föremål för förhandlingar. I samband med anslagsfrågans
behandling uttalade riksdagen (skr. nr 29) såsom önskvärt, att förhandlingarna
snarast fullföljdes med hänsyn bland annat till den betydelse frågan
om förvaltningen av flygplatsen ägde för den fortsatta planläggningen av
lufttrafiken.
Under de fortsatta överläggningarna i saken träffades våren 1946 mellan
departementschefen och Stockholms stads finansborgarråd en preliminär överenskommelse
örn vissa grunder, vilka syntes ägnade att utgöra utgångspunkt
för fortsatta förhandlingar och i huvudsak inneburo, att staden skulle till
kronan upplåta Bromma flygplats för en tid av 50 år, medan kronan för
samma tid skulle till staden upplåta ett område å Ladugårdsgärde om i runt
tal en miljon kvadratmeter.
Därefter uppdrog departementschefen under hand åt 1945 års markkommission
att på grundval av denna överenskommelse upptaga slutliga förhand
Bihang
till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr .306—307. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 306.
lingar rörande spörsmålen om Bromma flygplats och Ladugårdsgärde samt
därmed sammanhängande frågor. Markkommissionen har sedermera med
skrivelse den 12 september 1946 överlämnat ett av kommissionen efter förhandlingar
utarbetat förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad
örn upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av Ladugårdsgärde till
staden m. m
Kommissionens skrivelse samt avtalsförslaget jämte kommissionens motiv
till detta ävensom två till förslaget hörande kartor ha såsom bihang fogats
till statsrådsprotokollet.
Kommissionens förslag är enhälligt. Emellertid har ledamoten av kommissionen,
riksdagsmannen G. A. Heiding, i ett särskilt uttalande anfört, att enligt
hans mening förhandlingar omedelbart borde upptagas i syfte att uppnå överenskommelse
om överlåtelse av de ifrågavarande markområdena med äganderätt
i stället för, såsom kommissionen föreslagit, upplåtelse med nyttjanderätt.
Förslaget innebär i huvudsak följande.
Stockholms stad upplåter till kronan för en tid av 50 år, räknad från den
1 januari 1947, nyttjanderätten till Bromma flygplats, att användas såsom av
kronan förvaltad flygplats till allmänt bruk. Örn kronan nedlägger flygplatsen
före femtioårstidens utgång, skall nyttjanderätten emellertid upphöra sex
månader efter det flygplatsen nedlagts. Samtliga för flygplatsen nu använda,
staden tillhöriga byggnader och andra anläggningar med tillhörande fasta
och lösa inventarier överlåtas å kronan med äganderätt. Staden skall själv
svara för sina skulder å flygplatsen. För vissa å flygplatsen efter år 1944 färdigställda
lokaler skall dock kronan till staden erlägga 200 000 kronor. Under
upplåtelsetiden svarar kronan för alla utgifter för flygplatsens underhåll och
drift samt äger uppbära alla av flygplatsen härflytande inkomster. Staden
befrias från sin skyldighet att vid flygplatsen hålla lokaler för tull och andra
offentliga myndigheter. Vid flygplatsen anställd personal skall äga rätt att
den 1 januari 1947 övergå i kronans tjänst på närmare angivna villkor. Vid
upplåtelsetidens slut skall flygplatsområdet med därå varande, kronan tillhöriga
byggnader och andra anläggningar överlämnas till staden i då befintligt
skick, med skyldighet för staden att för byggnader och anläggningar utgiva
ersättning efter närmare angivna grunder.
Såsom ersättning för upplåtelsen av flygplatsområdet upplåter kronan i
sin ordning till staden med nyttjanderätt under motsvarande tid två områden
å Ladugårdsgärde med därå befintliga, kronan tillhöriga byggnader och andra
anläggningar. Den til! staden upplåtna marken skall användas såsom ett för
allmänheten utan avgift tillgängligt friområde, med vilket icke må vidtagas
åtgärder, som äro oförenliga med detta ändamål. Fråga örn störi-e byggnadsföretag
eller anläggning å Ladugårdsgärde skall underställas Kungl. Maj:t.
Områdena med kronans därå varande byggnader och andra anläggningar
skola av staden underhållas i ett efter tidens fordringar avpassat skick. Kronan
förbehålles viss rätt att fortfarande begagna Ladugårdsgärde för trupprevyer
och andra liknande högtidligheter.
Slutligen innehåller avtalsförslaget vissa bestämmelser örn .skyldighet för
staden att ekonomiskt medverka vid en eventuell framtida utbyggnad av
Bromma flygplats. I sådant hänseende skall gälla, bland annat, att staden
efter hand sorn behov därav uppkommer skall upplåta viss ytterligare mark
Statsutskottets utlåtande nr 306.
3
för flygplatsen, att staden skall avstå från ersättning för värdeminskning
eller annan skada, som kan uppkomma å stadens mark i anledning av inskränkningar
i rätten att bebygga marken i flygplatsens närmaste omgivningar,
att staden skall, när kronan så påfordrar, omlägga den s. k. Bällstavägen
till ny sträckning, som godkännes av kronan, därvid emellertid kronan
skall bidraga med belopp, motsvarande halva omläggningskostnaden,
samt att staden skall, senast när kronan så påfordrar, på egen bekostnad
omlägga en staden tillhörig högspänningsledning. För den händelse arbeten
för utvidgning av flygplatsen icke påbörjas och fullföljas i närmare angiven
ordning, äro stadens åtaganden emellertid förfallna och kronan skyldig
gottgöra staden dess kostnad, värdeminskning eller annan skada i enlighet
med närmare bestämmelser i avtalsförslaget. Tilläggas må, att kronan enligt
förslaget skall i sinom tid inlösa vissa staden tillhöriga folkskolebyggnader,
vilka efter flygplatsens utvidgning icke lämpligen kunna användas för sitt
ändamål.
Enligt bestämmelse i förslaget skall avtalet för att bliva bindande godkännas
av båda parterna före den 1 januari 1947.
Stockholms stadsfullmäktige ha den 14 oktober 1940 godkänt avtalsförslaget.
över förslaget lia efter remiss yttranden avgivits av riksmarskalksämbetet,
chefen för försvarsstaben på uppdrag av överbefälhavaren, byggnadsstyrelsen,
luftfartsstyrelsen, djurgårdskommissionen, kammarkollegiet, statskontoret,
riksräkenskapsverket och allmänna lönenämnden. Beträffande innehållet
i remissyttrandena får utskottet hänvisa till propositionen (s. 6—13).
Departementschefen, som jämväl lämnat en redogörelse för vad som tidigare
förekommit beträffande dispositionen av Ladugårdsgärde jämte angränsande
delar av Norra Djurgården (s. 4—6), har för egen del anfört följande.
Bromma flygplats i Stockholm är numera den enda flygplats i riket, som
är under kommunal förvaltning. Det är ur ett flertal skilda synpunkter av
vikt för staten att få övertaga förvaltningen av jämväl denna flygplats. Jag
torde icke behöva närmare ingå på de olika skälen härför ulan kan inskränka
mig till att hänvisa till det inledningsvis omnämnda, av riksdagen
innevarande år uttalade önskemålet om fullföljande av förhandlingarna rörande
statens övertagande av flygplatsen. Så har nu skett med resultat, att
kronan, om det upprättade avtalsförslaget godkännes, erhåller nyttjanderätt
till flygplatsen under 50 år ävensom äganderätt till samtliga Stockholms
stad tillhöriga byggnader, anläggningar och inventarier vid flygplatsen, varjämte
staden åtager sig att lämna viss medverkan vid flygplatsens eventuella
utbyggande.
Såsom ersättning för nyttjanderätten till flygplatsen skall enligt förslaget
kronan under samma tid av 50 år till staden upplåta nyttjanderätt till Ladugårdsgärde
att användas såsom eif för allmänheten utan avgift tillgängligt
friområde. Ett åtagande av denna innebörd kan synas slå i viss motsättning
mot vad riksdagen tidigare uttalat örn dispositionen av Ladugårdsgärde, nämligen
all denna välbelägna och högst värdefulla tomtmark syntes få en lämpligare
användning genom en sluten bebyggelse än som eif öppet markreservat
med huvudsaklig uppgift allenast att användas för eventuella utställningar
och andra tillfälliga anordningar. Emellertid är nu ej fråga örn ali använda
Gärdet för utställningsändamål och därmed likartade syften. Ett dylikt an
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 306.
vändningssätt förutsattes visserligen kunna förekomma tillfälligtvis och i
undantagsfall, men huvudsyftet med upplåtelsen av Gärdet är att detta skall
bibehållas vid sin natur av öppen hed, ägnad att tillgodose allmänhetens
trevnad samt lämna tillräckligt av ljus och luft åt de omgivande tättbebyggda
stadsdelarna. Det ändamål, som Gärdet sålunda kommer att fylla, torde ur
allmän synpunkt vara av betydande värde.
Avtalet innebär, att kronan får ersättning för upplåtelsen av Gärdet, nämligen
i form av nyttjanderätt till flygplatsen. Utredning har icke företagits
för uppskattning av denna ersättnings värde i penningar, liksom ej heller
värdering skett av Ladugårdsgärde. Enligt min mening äro sådana värderingar
icke nödvändiga i detta fall. Parterna avhända sig icke äganderätten
till marken utan allenast nyttjanderätten för en begränsad tid, vilken visserligen
primärt fixerats till 50 år men förkortas i den mån staten ej längre har
användning för flygfältet såsom sådant. Avtalet kan sägas innefatta ett
tidsbegränsat byte av mark i syfte att på lämpligt sätt tillgodose två aktuella
allmänna intressen, vilka vart för sig få anses vara av stor vikt men knappas
kunna ens uppskattningsvis värderas och vägas mot varandra. Det
torde för övrigt icke vara möjligt att mera exakt i penningar uppskatta
värdet av markområdena vid de förutsatta användningssätten. Jag anser
det därför riktigast att icke lägga huvudsakligen markvärdesynpunkter på
denna uppgörelse. De ömsesidiga åtagandena torde, bedömda ur allmän
synpunkt, väga tämligen jämnt mot varandra, och uppgörelsen synes vara
till fördel för båda parterna.
Kammarkollegiet har uttalat, att den föreslagna uppgörelsen tydligen vore
avsedd som ett provisorium, samt med utgångspunkt härifrån förordat en
giltighetstid för avtalet av högst 25 år. Det kan visserligen sägas, alt avtalet
formellt sett får en allenast provisorisk karaktär, men den egenskapen
ha ju i så fall alla nutida nyttjanderättsupplåtelser utan att därvid behöver
följa en sådan begränsning av nyttjanderättstiden som kollegiet ifrågasatt.
Såvitt nu kan antagas, kommer statens behov av flygfältet att föreligga under
hela den i avtalsförslaget angivna liden. Skulle emellertid icke så bliva
fallet, upphör avtalet att gälla viss kortare tid efter det flygplatsen nedlagts.
Härigenom får alltså avtalet en även i egentlig mening provisorisk
karaktär, men häremot kan från statsmakternas sida intet vara att erinra.
Jag finner således avtalsförslagets huvudgrunder vara för kronan godtagbara.
Givet är, att då avtalet upphör att gälla — örn 50 år eller dessförinnan
— den frågan förutsättningslöst bör prövas, huru kronan därefter lämpligen
bör förfoga över Ladugårdsgärde. Jag anser det visserligen icke uteslutet, att
redan under avtalstiden en definitiv uppgörelse örn ifrågavarande markområden
kan komma att träffas mellan kronan och staden. Då emellertid förutsättningar
härför icke nu torde föreligga, delar jag icke den i ärendet uttalade
meningen, att förhandlingar i saken omedelbart böra upptagas. Det må
i detta sammanhang erinras örn, att enligt 1939 års markkommissions uppfattning
det område å Gärdet, som kunde bliva möjligt hålla öppet som allmän
plats, icke borde försäljas men väl upplåtas att av staden begagnas i
samförstånd med kronan enligt den närmare överenskommelse, som kunde
varda träffad.
Jag övergår härefter till behandlingen av vissa med den nu föreslagna
överenskommelsen sammanhängande detaljfrågor, och då särskilt sådana
som berörts i remissyttrandena.
Medan byggnadsstyrelsen funnit förslaget ur stadsplanesynpunkter icke
giva anledning till erinran, har djurgårdskommissionen ansett, att det med
hänsyn till blivande stadsplaneläggning och exploatering av de kronans
markinnehav, vilka gränsa till de till staden upplåtna områdena, hade varit
Statsutskottets utlåtande nr 306.
5
önskvärt om i avtalsförslaget intagits en bestämmelse, som möjliggjort vissa
av kommissionen antydda jämkningar av gränserna för dessa områden. Liknande
synpunkter ha framförts av kammarkollegiet. Häremot kan genmälas,
att 1945 års markkommission, som under sitt fortsatta arbete lärer få syssla
med förhandlingar om stadsplaneläggning av den mark, som omgiver de till
upplåtelse föreslagna områdena, därvid torde äga möjlighet alt -— även utan
uttryckligt stadgande därom i avtalet — förhandla örn de mindre gränsjusteringar
som vid närmare utredning av stadsplanefrågoma kunna finnas
ändamålsenliga.
Enligt byggnadsstyrelsens mening skulle det varit önskvärt, örn möjlighet
hållits öppen för kronan att för tillgodoseende av eventuella framtida statliga
byggnadsbehov få disponera vissa delar av den mark, som nu föreslås
skola upplåtas till staden. Såsom framgår av markkommissionens motivering
till § 7 i avtalet har vid förslagets upprättande hänsyn tagits till kronans
behov av markreservationer för framtida offentliga byggnader m. m. Olika
meningar kunna givetvis råda om den grad av försiktighet, som härutinnan
bör iakttagas. Emellertid torde genom förslaget statens behov av mark i
denna del av staden bliva tillgodosett för avsevärd tid framåt, och längre
synes statens anspråk på trygghet härutinnan icke behöva sträcka sig då det
gäller att åstadkomma en för båda parter godtagbar uppgörelse av sådan
betydelse och omfattning som den nu förevarande.
Chefen för försvarsstaben har uttryckt önskemålet, att kronan måtte beredas
möjlighet att vid behov iordningställa ett eller två mindre flygstråk
på Ladugårdsgärde, avsedda i huvudsak för helikopterplan. Denna fråga
har, såsom framgår av markkommissionens motiv till avtalsförslaget (s. 30),
varit föremål för överläggningar inom kommissionen. Jag delar kommissionens
uppfattning, att ett anläggande av flygstråk skulle vara oförenligt med
Ladugårdsgärdes användning såsom friområde, och vill således icke förorda
någon ändring av förslaget i denna del. — De av försvarsstabschefen omlormälda,
för Borgenområdets försvar utförda betongvärnen böra även enligt
min mening hänföras till anläggningar, som kronan under upplåtelsetiden
skall få behålla. Då avtalsförslaget icke innehåller bestämmelser härom, bör
komplettering göras i detta hänseende. Jag förutsätter att överenskommelse
i frågan kan träffas med staden i samband med avtalets undertecknande. -—
Försvarsstabschefen har slutligen erinrat, att det icke vore möjligt att nu
fastställa tidpunkten för Stockholms luftvärnsregementes avflyttning och att
regementet borde disponera nuvarande förläggning och övningsmark till dess
nya byggnader stöde till förfogande. Markkommissionen, som räknat med att
regementet skulle avflytta före utgången av år 1948, har i § 8 i avtalsförslaget
intagit en bestämmelse, att kronan längst lill och med utgången av
nämnda år skall äga begagna regementets övningsmark och byggnader å de
till staden upplåtna områdena. Det äger visserligen sin riktighet, att tidpunkten
för regementets avflyttning icke nu låter sig fastställa. Emellertid torde,
på sätt även markkommissionen i sina motiv lill nämnda paragraf uttalat,
möjlighet stå öppen till förhandlingar mellan ]lartenia örn erforderlig förlängning
av tidsfristen, därest denna skulle visa sig otillräcklig. Man lärer
kunna utgå från att vid sådana förhandlingar överenskommelse skall kunna
träffas örn erforderlig förlängning på för kronan godtagbara villkor. Jag
anser därför, att tillräckliga skäl saknas att på denna punkt föreslå någon
ändring i avtalsförslaget.
Kammarkollegiet har i sitt utlåtande heroid den i § 4 i avtalsförslaget intagna
bestämmelsen örn befrielse för staden från skyldighet ali vid flygplatsen
hålla lokaler för tull och andra offentliga myndigheter. Enligt kollegiets
6
Statsutskottets utlåtande nr 306.
mening borde sådan befrielse icke lämnas utan särskild motprestation, och i
varje fall borde befrielsens innebörd närmare preciseras. Såvitt jag kan finna,
är stadgandets innebörd fullt tydlig. Efter avtalets ikraftträdande, varigenom
äganderätten till samtliga för flygplatsen nu använda staden tillhöriga byggnader
övergår å kronan, upphör all skyldighet för staden att under avtalstiden
hålla några som helst lokaler vid flygplatsen. Vad ersättningsfrågan beträffar
har såsom en utgångspunkt för hela uppgörelsen gällt, att man icke
— på ett undantag när, nämligen beträffande vissa av staden efter år 1944
vid flygplatsen färdigställda lokaler — skulle ur mångfalden ömsesidiga åtaganden
av skilda slag utvälja ett eller annat och i fråga om detta påfordra
särskild ersättning. Såsom jag förut framhållit har skälet härtill varit, atl
det ansetts varken lämpligt eller möjligt att vid denna uppgörelse i detalj
värdera och mot varandra väga prestationerna å ömse sidor.
Den hos staden anställda, vid Bromma flygplats tjänstgörande personalen
torde, på sätt avtalsförslaget innehåller, böra beredas tillfälle att den 1 januari
1947 övergå i statens tjänst. Mot de föreslagna villkoren härför har
jag ej funnit anledning till erinran. Kronans övertagande av flygplatsen och
personal vid denna nödvändiggör inrättandet av vissa nya befattningar samt
personalens inplacering i löneldass m. m. Dessa frågor, vilka berörts i utlåtandena
av luftfartsstyrelsen och allmänna lönenämnden, torde emellertid
efter framställning av luftfartsstyrelsen få upptagas till närmare behandling
sedan avtalsförslaget godkänts av riksdagen.
I det föregående har jag förklarat mig anse avtals förslagets huvudgrunder
vara för kronan godtagbara men i ett avseende förordat en saklig komplettering
av detsamma. Även en eller annan formell jämkning bör måhända
vidtagas i förslaget innan det slutligen godkännes. Sålunda synes i § 1
första stycket uttrycket »före nämnda dag» böra ändras till »före utgången
av nämnda tid» eller liknande.
Jag ingår härefter på frågan örn den ersättning, som riksmarskalksämbetet
ansett böra beredas djurgårdskassan för minskade inkomster till följd
av den ifrågasatta upplåtelsen av Ladugårdsgärde till staden. Enligt avtalsförslaget
skall Gärdet fortfarande under en övergångstid i viss utsträckning
få av de militära myndigheterna användas för sitt nuvarande ändamål. Härför
torde under övergångstiden liksom hittills böra till djurgårdskassan utgå
en viss avgäld. På Kungl. Maj:t torde få ankomma alt bestämma i vad mån
avgälden bör minskas och slutligen helt upphöra på grund av afl markens
användning för miltiära ändamål inskränkes. Riksmarskalksämbetet har
förutsatt, att den s. k. Bergsstugan skulle inlösas av staden. Emellertid skall
enligt avtalsförslaget staden endast erhålla nyttjanderätt till Bergsstugan.
Detta finner jag också lämpligt med hänsyn till att staden skall innehava marken
allenast med nyttjanderätt. Djurgårdskassan kommer emellertid härigenom
att gå miste örn en årlig inkomst av 150 kronor. Även den nuvarande
årliga avgälden för Allstadion med 6 000 kronor kommer alt frångå kassan.
För dessa inkomstminskningar bör kassan erhålla ersättning. Huruvida
denna skall utgå i form av ett engångsbelopp eller med årliga belopp, motsvarande
den på vederbörande år belöpande inkomstminskningen, är allenast
en lämplighetsfråga. Efter samråd med chefen för finansdepartementet
vill jag förorda, att ersättningen beredes kassan i forin av vederbörliga
avdrag vid den årliga avsättningen från kassan till statens allmänna fastighetsfond.
Enligt sista stycket i avtalsförslagets § 1 skall kronan den 1 januari 1947
till staden i ersättning för vissa efter år 1944 färdigställda lokaler vid flygplatsen
erlägga 200 000 kronor. Jag ämnar i annat sammanhang denna dag
föreslå, att medel för ändamålet äskas av riksdagen.
Statsutskottets utlåtande nr 306.
7
Vad riksräkenskapsverket anfört rörande de redovisningsfrågor, som uppkomma
därest det föreliggande avtalsförslaget godkännes, föranleder ingen
erinran från min sida. I sådan händelse torde alltså i enlighet med vad riksräkenskapsverket
förordat Bromma flygplats böra i luftfartsfonden uppföras
såsom tillgång med ett värde, som elter förslag av luftfartsstyrelsen får
fastställas av Kungl. Maj:t.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom första kammaren av herr von Heland väckt motion
(1:393), vari hemställts, att riksdagen måtte, med avslag å propositionen nr
378, till utbyggnad av Bromma-flygfället anvisa för budgetåret 1946/47 i
propositionen nr 379 angivet belopp.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för nämnda förslag, får utskottet
hänvisa till motionen.
Här må ytterligare framhållas, att, enligt tili utskottet inkommet meddelande
från kommunikationsdepartementet, överenskommelse numera träffats
mellan kronan och Stockholms stad örn ändring i vissa hänseenden av avtalets
§ 8. Genom ändringarna har kronan tillförsäkrats rätt att längst till
och med utgången av år 1950 (tidigare 1948) begagna Ladugårdsgärde såsom
övningsplats för Stockholms luftvärnsregemente, varjämte ett förtydligande
införts rörande omfattningen av de militära anläggningar kronan
skall äga under upplåtelsetiden bibehålla och utnyttja.
1 sin skrivelse nr 29 i anledning av Kungl. Maj :ts framställning om anslag
å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1945/46 till aktieteckning i aktiebolaget
Aerotransport uttalade riksdagen sin anslutning till chefens för
kommunikationsdepartementet uppfattning att byggnaderna å rikets flygplatser
principiellt borde ägas av staten och redovisas å luftfartsfonden. I
samband därmed erinrade riksdagen, att landets största flygplats — Bromma
flygplats — tillhörde Stockholms stad samt att berörda princip icke kunde
helt genomföras med mindre Bromma flygplats övertoges av staten. Riksdagen
framhöll — under hänvisning till att frågan örn kronans övertagande
av flygplatsen vore föremål för förhandlingar mellan kronan och staden —
alt det vore önskvärt, att förhandlingarna snarast fullföljdes med hänsyn till
den betydelse frågan om förvaltningen av Bromma flygplats ägde för den
fortsatta planläggningen av lufttrafiken.
Det förslag till avtal mellan kronan och Stockholms stad, som Kungl.
Maj:t nu underställt riksdagen, har utformats på grundval av en ömsesidig
upplåtelse av nyttjanderätten under 50 år till Bromma flygplats respektive
ett område av Ladugårdsgärde. Enligt utskottets mening skulle ur vissa synpunkter
en uppgörelse, som tagit sikte på en överlåtelse av äganderätten till
respektive områden, hava varit att föredraga. Enligt vad departementschefen
framhållit lia emellertid enligt hans uppfattning för närvarande förutsättningar
för en dylik uppgörelse icke förelegat. Vid sådant förhållande och
med hänsyn lill angelägenheten av alt förvaltningen av Bromma flygplats
Utskottat.
8
Statsutskottets utlåtande nr 306.
snarast möjligt överflyttas å kronan — vilket önskemål blir än mer framträdande
därest riksdagen i enlighet med Kungl. Maj:ts av utskottet i annat
sammanhang förordade förslag beslutar anläggandet av en storflygplats i
Stockholms närhet vid Halmsjön — har utskottet likväl icke funnit sig böra
rikta erinringar mot den principiella uppläggningen av avtalet. Utskottet
har emellertid därvid i likhet med departementschefen utgått från såsom
givet att, då det riksdagen underställda avtalet upphör att gälla, frågan om
kronans förfogande över Ladugårdsgärde skall kunna förutsättningslöst prövas.
Utskottet har jämväl bemärkt, att departementschefen funnit det icke
vara uteslutet att redan under avtalstiden en definitiv uppgörelse om ifrågavarande
markområden skall kunna träffas mellan kronan och staden. Under
förhanden varande omständigheter har sålunda utskottet ansett sig böra
i princip godkänna det föreliggande avtalet.
Beträffande vissa detaljer i avtalsförslaget ha erinringar försports från
vissa av de i ärendet hörda myndigheterna. Med anledning härav har, efter
det förslaget underställts riksdagens prövning, de avtalsslutande parterna
numera överenskommit örn vissa av departementschefen i propositionen förordade
justeringar i avtalets § 8 för tillgodoseende av militära önskemål i
fråga om utnyttjandet av Ladugårdsgärde eller därå belägna anläggningar.
Utskottet, som funnit ifrågavarande justeringar lämpliga, delar departementschefens
uppfattning att avtalsförslagets huvudgrunder äro för kronan
godtagbara. Utskottet har intet att erinra mot att, innan förslaget å Kungl.
Maj:ts och kronans vägnar godkännes, en eller annan formell jämkning, såsom
departementschefen förutsatt, vidtages.
Utskottet har uppmärksammat, att staden genom avtalet befrias från skyldighet
att hålla tullokaler vid Bromma. Propositionen lämnar icke klarhet
huruvida och i vad mån detta kommer att inverka på stadens rätt till tolagsersättning.
Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t ägnar detta spörsmål erforderlig
uppmärksamhet.
Vad departementschefen förordat i fråga örn beredande av ersättning till
djurgårdskassan för minskade inkomster till följd av upplåtelsen av nyttjanderätt
för staden till Ladugårdsgärde har icke givit utskottet anledning
till erinran.
Ett godkännande av förevarande avtal medför skyldighet för kronan att
lill staden för vissa efter år 1944 färdigställda lokaler vid Bromma flygplats
utgiva ersättning med 200 000 kronor. Utskottet avser att i annat sammanhang
tillstyrka anvisande av medel för detta ändamål.
Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang förordat har
icke givit utskottet anledning till erinran.
Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke kan tillstyrka
bifall till motionen I: 393.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och
med avslag å motionen 1:393, bemyndiga Kungl. Majit att
å kronans vägnar godkänna föreliggande förslag till avtal
Statsutskottets utlåtande nr 306.
9
mellan Kungl. Majit och kronan samt Stockholms stad angående
upplåtelse av Bromma flygplats till kronan och av
Ladugårdsgärde till staden m. m. med den ändring beträffande
§ 8 som i det föregående angivits; Kungl. Majit obetaget
att vidtaga de smärre jämkningar i avtalet, som kunna
visa sig erforderliga och örn vilka överenskommelse kan
komma att träffas.
Stockholm den 13 december 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard. Johansson, Oscar Olsson, Lindström,
Gränebo, Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, Gustaf Iwar Anderson,
fröken Andersson, herrar Hesselbom och Albertsson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Falla, Bergström,
Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Malmborg i Skövde, Lindholm,
Holmström och Åkerström.