Statsutskottets utlåtande nr 293.
1
Nr 293.
Ankom till riksdagens kansli den 10 december 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
fria resor i vissa fall för personal vid försvaret.
(lia avd.)
I propositionen nr 377 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 8 november 1946,
föreslagit riksdagen bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad av departementschefen
i berörda statsrådsprotokoll anförts meddela beslut rörande
fria resor mellan bostads- och tjänstgöringsplats för personal vid försvaret.
Efter därom av Kungl. Majit i proposition den 13 februari 1942, nr 61,
framlagt förslag bemyndigade riksdagen genom skrivelse den 24 mars samma
år, nr 91, Kungl. Majit att efter prövning i varje särskilt fall meddela beslut
rörande ersättning för resor mellan bostads- och förläggningsort för
viss personal vid försvaret. Bemyndigandet gällde personal på aktiv stat
ävensom befattningshavare, på vilka militära icke-ordinariereglementet vore
tillämpligt. Det förutsattes att ersättning skulle utgå för av tjänstgöringen
föranledda resor enligt billigaste anordning mellan bostads- och förläggningsorten
och endast i sådana fall, där tjänlig bostad icke kunde beredas
vederbörande å förläggningsorten. Härav följer att Kungl. Majit äger begagna
sig av bemyndigandet endast i vad avser resor mellan bostads- och tjänstgöringsplats,
belägna inom olika administrativa områden.
Med stöd av bemyndigandet förklarade Kungl. Majit genom beslut den
3 juli 1942, att Kungl. Majit ville, efter därom i varje särskilt fall eller beträffande
samtliga å en och samma ort bosatta eller tjänstgörande befattningshavare
gjord framställning, meddela beslut rörande ifrågavarande ersättning
för resor mellan bostads- och förläggningsort. Åtskilliga dylika beslut
lia sedermera meddelats av Kungl. Majit, i det övervägande antalet fall
avseende personal vid flygflottiljer.
Emellertid lia hos Kungl. Majit gjorts ett flertal framställningar örn fria
resor mellan bostads- och tjänstgöringsplats även i fall som icke rymmas
inom det av riksdagen utverkade bemyndigandet. Framställningarna avse
beviljande av förmån av fria resor dels till vissa andra personalkategorier
än de förut nämnda, exempelvis personal i reserven, personal i arvodesbefattning,
vård- och ekonomipersonal samt kontraktsanställd mekanikerpersonal,
dels i vissa fall vid resor mellan bostads- och tjänstgöringsplatser, belägna
inom samma administrativa område.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 293—294.
2463 46
2
Statsutskottets utlåtande nr 293.
Utskottet.
Över vissa av fram ställningarna lia efter remiss utlåtanden avgivits av
försvarets civilförvaltning, statskontoret, försvarsväsendets lönenämnd och
statens sakrevision.
Enligt departementschefens mening lia i framställningarna och de däröver
avgivna yttrandena anförts giltiga skäl för en omprövning av frågan i vilken
omfattning Kungl. Majit bör äga medgiva förmån av fria resor mellan
bostads- och tjänstgöringsplats. Härvid har anledning synts departementschefen
föreligga att utsträcka det av riksdagen lämnade bemyndigandet till
att avse även andra personalkategorier än personal på aktiv stat och befattningshavare,
på vilka militära icke-ordinariereglementet äger tillämpning.
Vid Kungl. Maj :ts prövning av omständigheterna bör givetvis, framhåller
departementschefen, såvitt avser kontraktsanställd personal samt personal
anställd enligt kollektivavtal, särskilt undersökas, huruvida icke redan genom
lönesättningen eller eljest genom bestämmelse i kontraktet respektive kollektivavtalet
vederbörande tillförsäkrats gottgörelse för resekostnader i här
avsedda fall.
Även den angivna förutsättningen för reseersättnings beviljande, att befattningshavaren
måst bosätta sig utom det administrativa område, inom
vilket tjänstgöringsplatsen är belägen, har i vissa fall visat sig alltför mycket
beskära Kungl. Maj:ts möjligheter att medgiva förmånen i fråga. Givet är,
framhåller departementschefen, att behov av fria resor i regel icke föreligger,
örn bostads- och tjänstgöringsplats äro belägna i samma kommun. Å andra
sidan är grunden till att behov föreligger icke den, att en kommungräns
skiljer de nämnda platserna åt, utan den, att avståndet mellan platserna är
stort. Möjlighet har därför synts departementschefen böra föreligga för
Kungl. Majit att medgiva fria resor även örn vederbörande är bosatt inom
det administrativa område, där tjänstgöringsplatsen är belägen. Enligt departementschefens
mening bör självfallet medgivande till fria resor i dylika
fall lämnas med stor återhållsamhet.
Departementschefen har förutsatt, att Kungl. Majit skall äga att — därest
detta i visst fall skulle vara för kronan ekonomiskt fördelaktigare — i stället
för att medgiva kontant ersättning för ifrågavarande resor mellan bostadsoch
tjänstgöringsplats medgiva anordnande av transporter av avsedd personal.
Det av 1942 års riksdag lämnade bemyndigandet för Kungl. Majit att
efter prövning i varje särskilt fall meddela beslut rörande ersättning för
resor mellan bostads- och förläggningsort avsåg personal på aktiv stat vid
försvarsväsendet ävensom befattningshavare, på vilka militära icke-ordinariereglementet
vore tillämpligt. Kungl. Majits nu föreliggande förslag innebär,
att bemyndigandet i fråga skulle utsträckas till att omfatta även andra försvaret
tillhörande personalkategorier. Då det måste anses riktigt, att all
vid försvaret anställd personal med likartade bostads- och tjänstgöringsförhållanden
bör i angivna hänseende i princip vara likställd och möjlighet
alltså bör föreligga för Kungl. Majit att i förekommande fall bereda även
annan personal än den i bemyndigandet avsedda förmånen av fria resor, är
utskottet berett tillstyrka att Kungl. Majit erhåller den vidgade fullmakten.
Statsutskottets utlåtande nr 293.
3
Såsom förutsättning för förenämnda år 1942 meddelade bemyndigande
gäller att befattningshavaren är bosatt utom det administrativa område, inom
vilket tjänstgöringsplatsen är belägen. Kungl. Maj:t har nu föreslagit, att
förmånen av fria resor skall kunna beredas även för det fall att bostadsoch
tjänstgöringsplatserna äro belägna inom samma kommun. Utskottet
kan dela departementschefens uppfattning, att det avgörande vid bedömande
av dylika frågor icke bör vara att en kommungräns skiljer de nämnda
platserna åt utan att avståndet mellan desamma är stort. Den omständigheten
att en förläggningsplats är belägen inom viss stads administrativa
område bör väl därför i och för sig icke utgöra hinder för att vederbörande
skall kunna komma i åtnjutande av förmån varom här är fråga. Med hänsyn
härtill vill utskottet icke motsätta sig Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Utskottet vill emellertid understryka angelägenheten av att bemyndigandet
utnyttjas endast där synnerliga skäl föreligga. Därest det i visst fall skulle
vara för kronan ekonomiskt fördelaktigare att i stället för kontant ersättning
medgiva anordnande av transporter av avsedd personal, har utskottet
icke något att erinra mot att så sker.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med
vad av departementschefen i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 8 november 1946 anförts meddela beslut rörande
fria resor mellan bostads- och tjänstgöringsplats för personal
vid försvaret.
Stockholm den 10 december 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson,
Gränebo, Larsson, Andrén, Bäckström, Karl Andersson, Heiding, Gustaf Karlsson,
Gillström, fröken Andersson och herr Johan Eric Ericson; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Falla, Rubbestad, Andersson
i Malmö, Mårtensson, Pettersson i Dahl, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström,
Hoppe, Thäpper och Persson i Vinberg.