Statsutskottets utlåtande nr 291.

1

Nr 291.

Ankom till riksdagens kansli den 3 december 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare
rrv. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 356 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 4 oktober
1946, föreslagit riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen förordade grunderna för

1) boställsordning för folkskolans lärare,

2) ändring i vissa delar av folkskolestadgan,

3) ändring i vissa delar av kungörelsen den 10 december 1937 (nr 999)
angående statsbidrag till avlöning av lärare vid folk- och småskolor m. m.,

4) statsbidrag till nybyggnad samt örn- och tillbyggnad m. m. av tjänstebostäder
för folkskolans lärare, samt

5) vissa ersättningar vid allmän klassificering av äldre tjänstebostäder;

dels ock till Folkskolor m. m.: Klassificering av äldre tjänstebostäder å

tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 å driftbudgeten under
åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 350 000 kronor.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Ragnar Bergh väckt motion
(I: 388), vari hemställts, att riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts
proposition nr 356 måtte

1) hos Kungl. Majit göra framställning om förslag till 1947 års riksdag
rörande hyresersättning för tjänstebostäder inom folkskoleväsendet,

2) hos Kungl. Majit göra framställning örn förslag till 1947 års riksdag
rörande nya grunder för statsbidrag till folk- och småskollärares avlöning,

3) i motiveringen till sin skrivelse rörande i propositionen ifrågasatt
ändring av § 52 i folkskolestadgan angående skyldighet för skoldistrikt
att uppföra tjänstebostad beakta vad härom i motionen anförts,

4) i fråga om tjänstebostädernas uppvärmning uttala, att det bör alltfort
ankomma på skoldistrikten att mot fastställd ersättning ombesörja uppvärmningen
och tillhandahålla erforderligt bränsle, dock att, där central
uppvärmningsanordning saknas, skyldigheten inskränker sig till tillhandahållandet
av bränsle;

Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 6 sami. Nr SOI.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 291.

dels en inom andra kammaren av herr Onsjö m. fl. väckt motion (II: 587),
vari hemställts, att riksdagen med anledning av Kungl. Maj:ts proposition
nr 356 måtte dels besluta, att statsbidrag för anskaffande av tjänstebostäder
för folkskolans lärare skall utgå med 50 procent av de styrkta kostnaderna,
dels beakta de synpunkter, som i övrigt anförts i motionen, dels
ock genom vederbörande utskott låta utarbeta de ändringar av de i den
nämnda propositionen föreslagna författningstexterna, som härigenom bli
erforderliga;

dels ock en inom andra kammaren av herr Ekdahl väckt motion (II: 589),
vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Majlis proposition
nr 356 måtte för sin del besluta sådan ändring av folkskolans avlöningsreglemente,
att ensamboende lärarinna, som själv kan ordna bostadsfrågan
på ett mera tillfredsställande sätt, må befrias från skyldigheten att
mottaga tjänstebostad.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena hänvisas,
i den mån desamma ej framgå av den nedan lämnade redogörelsen, till
motionerna.

Inledning; gällande bestämmelser.

Folkskolans lärare äro kommunalt anställda. Till deras avlöning äger
kommun uppbära bidrag av staten. Bestämmelser härom återfinnas i kungörelsen
den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning
av lärare vid folk- och småskolor m. m. Ett av villkoren för statsbidrag är,
att lärarnas avlöningsförmåner utgå i enlighet med vad därom stadgas,
d. v. s. enligt gällande avlöningsbestämmelser. Ett annat villkor är, att skoldistriktet
(i regel sammanfallande med den borgerliga kommunen eller med
en församling) då vissa förhållanden föreligga tillhandahåller lärare tjänstebostad
(5 § statsbidragskungörelsen enligt den lydelse, paragrafen erhållit
genom kungörelsen den 13 juni 1941, nr 463).

Beträffande tjänstebostads beskaffenhet ges en allmän regel i § 52 folkskolestadgan,
nämligen att bostaden skall lämna »trygghet» åt innehavaren.
Dessutom anges i samma paragraf, att i övrigt beträffande bostadsförmån
åt lärare skall gälla vad därom är särskilt stadgat. Dessa mera specificerade
bestämmelser givas i boställsordningen. Den nu gällande boställsordningen
är utfärdad den 10 december 1937 (SFS nr 998) men har tillkommit genom
en blott formell revision av den dessförinnan gällande boställsordningen av
den 18 september 1918 (nr 792).

Örn tjänstebostad av »tjänlig» beskaffenhet anvisas en lärare, är han
enligt föreskrift i folkskolans avlöningsreglemente skyldig att mottaga bostaden
och lämna ersättning för den genom i avlöningsreglementet bestämt
avdrag å avlöningen (hyresavdrag). Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga
avseenden icke fordringarna i boställsordningen, skall hyresavdraget nedsättas
med skäligt belopp.

Statsutskottets utlåtande nr 291.

3

Statsbidraget till lärares avlöning utgår i regel med ett belopp motsvarande
hela avlöningen, minskad med det för vederbörande lärare gällande
oreducerade hyresavdraget. Skoldistriktets andel i kostnaden för lärarens
avlönande består alltså antingen i ett belopp motsvarande hyresavdraget
eller ock i att distriktet tillhandahåller tjänstebostad åt läraren. I de fall,
då skoldistrikt tillhandahåller tjänstebostad men hyresavdraget nedsatts,
får distriktet även stå för så stor del av avlöningskostnaderna, som motsvarar
hyresavdragets nedsättning. På grund av denna konstruktion av
statsbidraget blir det i de fall, då tjänstebostad tillhandahålles in natura,
i kostnadshänseende likgiltigt för skoldistriktet men ej för läraren, hur stort
det oreducerade hyresavdraget är. Örn däremot tjänstebostad icke tillhandahålles
utan skoldistriktet betalar läraren bruttolön, inverkar hyresavdragets
storlek på skoldistriktets kostnader men ej på lärarens avlöning.

Staten bidrager emellertid icke endast till lärarens avlöning utan lämnar
även alltsedan år 1936 understöd till tjänstebostäder för lärare, det s. k.
tjänstebostadsbidraget. Detta utgår dock oberoende av örn tjänstebostad
tillhandahålles eller ej och är fastställt till generella belopp (160 kronor för
år för ordinarie folkskollärare och 80 kronor för år för annan lärare). Bestämmelserna
örn tjänstebostadsbidrag återfinnas i § 14 i kungörelsen den
6 mars 1936 (nr 45) angående statsbidrag till byggnader för folkskoleväsendet.

I ett den 27 december 1945 dagtecknat betänkande (stat. off. utr. 1946:8)
ha 19Jfl års lärarlönesakkunniga framlagt förslag till bland annat ny boställsordning
för folkskolans lärare samt utbytande av det nuvarande
tjänstebostadsbidraget mot ett statsbidrag avsett att utgå endast till sådana
skoldistrikt, som äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, och
endast till vissa mera kostnadskrävande åtgärder med sådana bostäder. Vid
betänkandet finnes fogat särskilt yttrande av representanter för Sveriges
allmänna folkskollärarförening, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund
och Sveriges småskollärarinneförbund, med vilka de
sakkunniga haft överläggningar.

Över betänkandet ha yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande
av statens folkskolinspektörer, av länsstyrelserna i samliga län, av
statskontoret, riksräkenskapsverket och byggnadsstyrelsen samt av svenska
stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund. Särskilda skrifter
i ärendet ha ock ingivits av statens bostadsnämnd, av Örebro-Västmanlands
läns förbundskrets av Sveriges överlärarförbund samt av styrelsen
för Sveriges folkskollärarförbund.

Vissa statistiska uppgifter.

I betänkandet finnes redovisat det statistiskt bearbetade resultatet av en
av de sakkunniga företagen undersökning rörande tjiinstebostadsförhållan -

4

Statsutskottets utlåtande nr 291.

dena i samtliga skoldistrikt med undantag för de städer och köpingar, som
bilda självständiga skoldistrikt.

Undersökningen avsåg förhållandena vårterminen 1942 och omfattade
2 292 skoldistrikt. Enligt av skolstyrelserna lämnade uppgifter funnos
i de 2 292 skoldistrikten vid angivna tid sammanlagt 13 814 med
tjänstebostad försedda lärare vid folk- och småskolor. Detta betyder,
att 73,7 procent av det totala antalet folk- och småskollärare inom de
ifrågavarande skoldistrikten voro försedda med tjänstebostäder. Av de
13 814 tjänstebostäderna voro 7 751 tjänstebostäder för folkskollärare och
6 063 tjänstebostäder för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid
mindre folkskolor. Under vårterminen 1942 gällde fortfarande olika bestämmelser
i fråga om storleken av tjänstebostad för manlig folkskollärare
och tjänstebostad för kvinnlig folkskollärare (ordinarie manlig folkskollärare
ägde rätt till en tjänstebostad örn minst 3 rum och kök med en sammanlagd
golvyta av omkring 90 kvadratmeter, medan ordinarie kvinnlig
folkskollärares tjänstebostad skulle innehålla minst 2 rum och kök med
en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter). Inom de skoldistrikt,
som omfattas av de sakkunnigas undersökning, funnos vid nämnda tid
6 738 manliga och 3 797 kvinnliga folkskollärare. Av dessa voro med
tjänstebostad försedda 5 175 manliga och 2 576 kvinnliga lärare, motsvarande
respektive 76,8 och 67,8 procent av antalet lärare av nämnda slag.

Enligt de lokala skolmyndigheternas av folkskolinspektörerna granskade
uppgifter erfordrades vårterminen 1942 inom de skoldistrikt, som omfattas
av denna statistik, ytterligare 1 432 tjänstebostäder för lärare vid folk- och
småskolor, därav 856 bostäder för folkskollärare och 576 bostäder för småskollärare,
biträdande lärare och lärare vid mindre folkskolor. Detta behov
motsvarade 7,6 procent av sammanlagda antalet av omförmälda lärare samt.
8,1 respektive 7,0 procent av antalet folkskollärare respektive antalet småskollärare
och därmed jämställda lärare. Av de 2 292 skoldistrikt, som omfattas
av statistiken, ha 1 828 (eller 79,8 procent) angivits vara utan behov
av ytterligare tjänstebostäder. Endast 464 skoldistrikt (eller 20,2 procent
av hela antalet) anse sig ha behov av flera tjänstebostäder.

Statistiken omfattar slutligen uppgifter om de befintliga tjänstebostädernas
beskaffenhet. I denna del av de av de sakkunniga utsända formulären
ha de lokala skolmyndigheterna i de skoldistrikt, som statistiken omfattar,
redovisat sammanlagt 13 928 tjänstebostäder för lärare vid folkoch
småskolor. Detta antal är något större än det antal lärare, som uppgivit^
ha tjänstebostad (13 814). Någon orsak till denna bristande överensstämmelse
har icke angivits, men enligt de sakkunnigas uppfattning torde
man kunna utgå från att orsaken är, att en del lärartjänster indragits och
till följd därav vissa tjänstebostäder stå obegagnade.

De sakkunniga indelade i sitt frågeformulär tjänstebostäderna efter deras
beskaffenhet i följande fyra kategorier:

Statsutskottets utlåtande nr 291.

5

a) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus,
centralvärme, badrum och vattenklosett;

b) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp, elektriskt ljus
och centralvärme;

c) tjänstebostäder med bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt
ljus; samt

d) tjänstebostäder, i vilka vatten, avlopp och elektriskt ljus saknas helt
eller delvis.

En allmän översikt över de 13 928 redovisade tjänstebostäderna giver
vid handen,

att 991 bostäder eller 7,12 ''procent äro a)-bostäder;

att 3 820 bostäder eller 27,a procent äro b)-bostäder;

att 4 292 bostäder eller 30,82 procent äro c)-bostäder;

att 4 825 bostäder eller 34,62 procent äro d)-bostäder.

De sakkunniga ha i fråga örn en speciell statistisk bearbetning, som av
dem verkställts i fråga örn uppgifterna beträffande en viss grupp av tjänstebostäder
anfört följande.

Skolmyndigheterna ha i många fall genom strykningar eller tillägg angivit,
att viss tjänstebostad har en beskaffenhet, som avviker från den vid
bokstaven angivna. Då dessa anteckningar verkställts för endast en del skoldistrikt,
torde en statistisk behandling av desamma för att uppvisa ifrågavarande
tjänstebostäders särskilda beskaffenhet icke ha större värde. Emellertid
äro anteckningarna talrikast beträffande d)-bostäderna. De avse där
1 213 av de redovisade 4 825 bostäderna, d. v. s. ungefär 25 procent av
hela antalet. Då ju dessutom denna grupp av bostäder är så omfattande
och heterogen (den innefattar alla bostäder, som helt eller delvis sakna
vatten, avlopp och elektriskt ljus, oberoende av om bostäderna ha en eller
flera andra bekvämligheter), torde det kunna vara av intresse att närmare
undersöka beskaffenheten av dessa 1 213 bostäder. Resultatet av en sådan
undersökning framgår av följande tabell.

Bostadens beskaffenhet

Antal

tjänste-

bostäder

1. Alla bekvämligheter saknas.............

45

2. Endast vatten finnes.................

0

3. Endast avlopp finnes................

5

4. Endast elektriskt ljus finnes............

657

5. Endast centralvärme finnes.............

5

6. Endast vatten och avlopp finnas .........

91

7. Endast vatten och elektriskt ljus finnas.....

25

8. Endast avlopp och elektriskt ljus finnas.....

179

9. Endast elektriskt ljus och centralvärme finnas . .

113

10. Endast avlopp och centralvärme finnas......

14

11. Avlopp, elektriskt ljus och centralvärme finnas .

46

12. Valten, elektriskt ljus och centralvärme finnas . .

1

13. Vatten, avlopp och centralvärme finnas......

24

14. Vatten, avlopp, centralvärme och badrum finnas

8

1213

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Utskottet.

Det framgår av tabellen, att vatten finnes i 149 och saknas i 1 064
tjänstebostäder, att avlopp finnes i 367 och saknas i 846 tjänstebostäder
saint att elektriskt ljus finnes i 1 021 och saknas i 192 tjänstebostäder.

Allmänna synpunkter.

I ett särskilt kapitel med rubriken »Allmänna synpunkter» ha de sakkunniga
dels redogjort för fördelarna och nackdelarna med nu gällande bestämmelser,
dels ock sammanfattningsvis redogjort för sina egna förslag.

I propositionen lämnas å sid. 6—11 en redogörelse för dessa allmänna
synpunkter, vartill utskottet får hänvisa.

Det program, som de sakkunniga under ifrågavarande kapitel skisserat
innebär såväl nybyggnad av ett stort antal tjänstebostäder som ock ombyggnad
eller förbättring av ett ännu större antal redan befintliga tjänstebostäder.
Med nu gällande statsbidragsbestämmelser kan detta emellertid
icke ske utan betydande ekonomiska uppoffringar från de skoldistrikts sida,
vilka äro skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder. Av denna orsak föreslå
de sakkunniga ekonomiskt stöd i olika former åt de nämnda skoldistrikten.

Departementschefen har anfört följande.

I olika sammanhang har under årens lopp framkommit, att förhållandena
beträffande tjänstebostäderna för folkskolans lärare och de bestämmelser,
som reglera dessa förhållanden, icke äro tillfredsställande. Den av de sakkunniga
verkställda statistiska utredningen visar detsamma. En revision
synes icke längre böra uppskjutas, bland annat av det skälet att den lämpligen
bör ske samtidigt med den lönereglering och den dyrortsreform, som
kunna beräknas bliva genomförda från och med den 1 juli 1947. Det av
1941 års lärarlönesakkunniga framlagda förslaget — vilket omfattar hela
tjänstebostadsfrågan och ej endast de för bostädernas beskaffenhet reglerande
bestämmelserna — synes mig vara väl motiverat och avvägt och
därför lämpligt att i huvudsak läggas till grund för de nya bestämmelser,
som böra genomföras. Jag framlägger därför i det följande förslag i ämnet,
i huvudsak grundade på det angivna sakkunnigbetänkandet och avsedda
att slutligt genomföras från och med den 1 juli 1947.

Utskottet har i likhet med departementschefen funnit det av 1941 års
lärarlönesakkunniga framlagda förslaget lämpligt att i huvudsak läggas
till grund för de nya bestämmelser i ämnet, som äro avsedda att genomföras
från och med den 1 juli 1947.

Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad.

De sakkunniga anse, att i folkskolestadgan böra intagas bestämda
regler om när ett skoldistrikt har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad.
Dessa regler böra vidare enligt de sakkunnigas mening utformas
under aktgivande på grundorsaken till denna skyldighet, nämligen kommunernas
plikt att på ett lämpligt sätt ordna sitt skolväsen, vilket icke

Statsutskottets utlåtande nr 291.

7

kan ske utan att samtidigt tillses, att lärarna inom skoldistriktet, åtminstone
de mera varaktigt anställda, ha möjlighet att erhålla tjänliga
bostäder, envar i närheten av den skola där han är verksam.

Sitt förslag till huvudregel i fråga örn skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder ha de sakkunniga formulerat sålunda: Om på
ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke finnes hyresmarknad
för sådana bostäder, som till storlek och beskaffenhet i huvudsak
motsvara gällande boställsordnings krav på lärarbostäder, åligger det skoldistriktet
att åt sådan lärare vid nämnda skola, som icke tjänstgör såsom
vikarie för tjänstledig lärare eller uppehåller lärartjänst vilken kan anses
vara av tillfällig natur, tillhandahålla tjänstebostad, som står i överensstämmelse
med de i boställsordningen givna eller med stöd av boställsordningen
meddelade bestämmelserna.

Första förutsättningen för att skyldighet skall föreligga är alltså, att
hyresmarknad saknas på den ort, där skolan är belägen.

I huvudregeln ha emellertid också såsom villkor för att skoldistrikt skall
vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostad indirekt uppställts vissa krav
på den ifrågavarande lärarens anställning. Skyldighet skall sålunda ej föreligga
gentemot sådan lärare, som tjänstgör såsom vikarie för tjänstledig
lärare, och ej heller gentemot lärare, som uppehåller lärartjänst vilken kan
anses vara av tillfällig natur. Vid övervägandena i denna fråga ha de sakkunniga
påpekat, att nuvarande bestämmelser icke giva någon klar vägledning
för besvarande av frågan, åt vilka slag av lärare ett skoldistrikt kan
vara skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder. Enligt de sakkunnigas uppfattning
synes gränsdragningen i de nya bestämmelserna utan vidare vara
klar i två avseenden. I intet fall bör nämligen skoldistrikt vara skyldigt att
tillhandahålla flera tjänstebostäder än antalet lärara vdelningar vid den
skola, varom fråga är. Likaså är det enligt de sakkunnigas uppfattning
uppenbart, att sådan skyldighet icke bör föreligga gentemot t. ex. en tillfälligt
anställd sjukvikarie. Gränsdragningen kan emellertid enligt de sakkunnigas
mening ej ske efter anställningstidens längd. Att formulera en
konkret bestämmelse, genom vilken skoldistriktens skyldighet skulle kunna
noggrant fixeras, finna de sakkunniga ej möjligt. De sakkunniga antyda
en del fall, då lärarens anställning måste anses vara av mera tillfällig natur,
och uttala, att skoldistriktens skyldighet bör föreligga gentemot lärare som
icke har anställning av sådan natur. Samtidigt uttala emellertid de sakkunniga
att en lärare, gentemot vilken icke föreligger tjänstebostadsskyldighet,
dock ej bör lämnas utan erforderlig hjälp.

Från huvudregeln föreslå de sakkunniga två generella undantag. Enligt
det första skall skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad
icke föreligga, örn läraren ändå har eller kan anskaffa bostad, som statens
folkskolinspektör finner godtagbar med hänsyn till, bland annat, lärarens
tjänstgöringsförhållanden, och läraren ej påfordrar anvisande av tjänste -

8

Statsutskottets utlåtande nr 291.

bostad. Enligt det andra undantaget skall skyldighet ej föreligga, om vederbörande
länsstyrelse efter därom av skoldistriktet gjord framställning oell
efter folkskolinspektörens hörande förklarar, att distriktet tills vidare icke
skall vara skyldigt tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare eller tjänstebostad
åt viss lärare. Beträffande innebörden av det andra undantaget anföra
de sakkunniga följande.

Om i ett skoldistrikt en skola är belägen i omedelbar närhet av ett i
annat skoldistrikt liggande samhälle, och örn hyresmarknad finnes i samhället
men saknas inom den ort, där skolan är belägen, kunna förhållandena
tänkas vara sådana, att det skulle framstå såsom olämpligt att hävda, att
det förstnämnda skoldistriktet vore skyldigt att tillhandahålla tjänstebostäder
åt lärarna vid den omförmälda skolan. Ej heller torde det vara
lämpligt att konstituera skyldighet för ett skoldistrikt att tillhandahålla
tjänstebostäder åt lärarna vid en skola, om det med stor sannolikhet kan
förutses, att skolan inom ett begränsat antal år kommer att indragas eller
omändras till sådan skolform, att tjänstebostäder av visst slag bliva överflödiga.
I fall som de nu nämnda torde möjlighet böra beredas skoldistrikten
att kunna bliva befriade från eljest föreliggande tjänstebostadsskyldighet.
Beslut örn befrielse på sådan grund förutsätter en noggrann prövning
av förhållandena i varje särskilt fall. Denna prövning torde lämpligast
kunna anförtros åt vederbörande länsstyrelse. Då andra lika motiverade
undantagsfall som de här angivna kunna tänkas förekomma, bör enligt de
sakkunnigas mening i stadgandet örn skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla
tjänstebostäder intagas en bestämmelse, att sådan skyldighet icke
skall föreligga, om vederbörande länsstyrelse efter därom av skoldistrikt
gjord framställning förklarar, att distriktet tills vidare icke skall vara skyldigt
tillhandahålla tjänstebostäder åt sina lärare eller tjänstebostad åt viss
lärare.

Utöver de nu angivna bestämmelserna föreslå de sakkunniga i detta
sammanhang en föreskrift innefattande krav på viss beskaffenhet även av
tjänstebostad, som tillhandahålles av skoldistrikt, vilket icke är skyldigt
att tillhandahålla dylik bostad. Beträffande vad de sakkunniga anfört till
stöd för detta förslag hänvisas till s. 15 i propositionen.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

De nuvarande bestämmelserna örn när skoldistrikten ha skyldighet att
tillhandahålla tjänstebostad äro icke tillfredsställande. Jag delar de sakkunnigas
uppfattning, att vid den allmänna revision av tjänstebostadsbestänunelserna,
som nu skall genomföras, i folkskolestadgan böra intagas
bestämda regler om när nämnda skyldighet skall föreligga.

Mot de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna ha i remissutlåtandena
riktats vissa erinringar. Enligt dessa remissmyndigheters uppfattning
borde dels skyldighet för skoldistrikten föreligga även vid akut bostadsbrist
på ort, varest eljest finnes hyresmarknad, dels ock i författningsväg
föreskrivas skyldighet för skoldistrikten att vara vikarier och andra tillfälligt
anställda lärare behjälpliga med anskaffande av bostad. Den förstnämnda
utsträckningen av skoldistriktens skyldighet har av de sakkunniga
diskuterats men avvisats såsom ägnad att åstadkomma oskäliga krav på
skoldistrikten. Jag delar de sakkunnigas uppfattning i detta hänseende.

Statsutskottets utlåtande nr 291.

9

Utsträckningen av tjänstebostadsskyldigheten till vikarier och andra tillfälligt
anställda lärare har ock avböjts av de sakkunniga, som dock uttalat
att, trots frånvaron av författningsbestämd skyldighet, det likväl bör
åligga distrikten att söka hjälpa vederbörande lärare att erhålla bostad. För
egen del ansluter jag mig till de sakkunnigas uppfattning i denna fråga.
Jämväl i övrigt biträder jag de sakkunnigas förslag till bestämmelser angående
skoldistriktens skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder.

I motionen 11:587 har anförts bland annat följande.

Enligt den föreslagna nya boställsordningen skall det bli en huvudregel,
att åt en ordinarie folkskollärare skall anvisas en tjänstebostad med omkring
90 kvadratmeters golvyta och omfattande minst tre rum och kök.
En ensamstående lärare skall dock vara skyldig att mottaga en tjänstebostad
av mindre storlek, örn bostad av den större typen icke står till förfogande.
Åt annan lärare än ordinarie folkskollärare skall anvisas bostad
örn 60 meters golvyta och minst två rum och kök. Det förekommer emellertid
icke alltför sällan, att en manlig och en kvinnlig lärare vid samma
skola äro gifta med varandra. Enligt de föreslagna bestämmelserna kunna
skoldistrikten bli skyldiga att anvisa tjänstebostad åt båda lärarna trots
att de äro gifta med varandra. Då man ju måste förutsätta, att ett gift pär
har gemensamt hushåll, förefaller det skäligen onödigt, att ett skoldistrikt
skall ha formell skyldighet att tillhandahålla båda kontrahenterna bostad.
Det bör i boställsordningen klart sägas ut, att gifta lärare, som tjänstgöra
vid samma skola, böra ha skyldighet att mottaga gemensam tjänstebostad.

I motionen 1: 388 har anförts följande.

Föredragande departementschefen har anslutit sig till ett av vederbörande
sakkunniga framlagt förslag om sådan ändring av § 52 i folkskolestadgan,
att skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostad
skall föreligga, när på ort, där skola är belägen, i skolans närmare omgivning
icke finnes hyresmarknad för boställsordningens föreskrifter motsvarande
bostäder. Departementschefen har likaledes anslutit sig till de
sakkunnigas uttalande rörande innebörden av uttrycket skolans närmare
omgivning. De sakkunniga ha visserligen uttalat, att det icke lämpligen
kan fixeras i författning, vilket avstånd från skolan som skall anses utgöra
gräns. Men de förklara sig med det använda uttrycket ha menat, att gränserna
för det område, inom vilket hyresmarknad skall finnas, torde böra
dragas på ett avstånd av cirka två km från skolan, farbar väg.

Även om, såsom lämpligt är, bestämt avstånd icke fixeras i författning,
synes det kunna ifrågasättas, örn det är lämpligt att binda tillämpningen
av den föreslagna föreskriften vid den definition av innebörden som de
sakkunniga och departementschefen gjort. Utan tvivel är det av olika skäl
ett viktigt intresse, att lärarpersonalen är bosatt i närheten av skolan. Men
i detta sammanhang synes man också böra fästa visst avseende vid sådana
fall, där en skola iir belägen i ett förstadssamhälle av egnahemskaraktär
utan hyresmarknad men där förstadssamhället har mycket täta reguljära
bussförbindelser med stadens centrum, där hyresmarknad finnes. Det
synes knappast vara lämpligt att för dylika fall nödgas tolka den ifrågasatta
föreskriften i enlighet med de sakkunnigas och departementschefens
definition. Uttrycket närmare omgivning synes vara något ensidigt valt

10

Statsutskottets utlåtande nr 291.

så till vida, att det icke inrymmer tillräckligt hänsynstagande till kommunikationsmöjligheterna.
Är en skola belägen på en kort stunds bussresa från
det område, där hyresmarknad finnes, spelar ju avståndet icke samma roll
som där dylika förbindelser saknas. Försåvitt icke bestämmelsen bör ändras
därhän, att skyldigheten inträder, då hyresmarknad saknas i skolans närmare
omgivning eller resa mellan skolan och hyresmarknadsområdet med
utnyttjande av reguljära buss- eller andra förbindelser kan ske utan större
tidsutdräkt, synes det åtminstone angeläget att till ledning för den framtida
tolkningen av den i propositionen föreslagna lydelsen i motiveringen till
riksdagsuttalandet giva uttrycket en innebörd, som medger hänsynstagande
även till kommunikationsförhållandena.

Utskottet. I likhet med departementschefen ansluter utskottet sig till lärarlönesakkunnigas
förslag till bestämmelser angående skoldistrikts skyldighet att
tillhandahålla tjänstebostäder.

Vad beträffar motionen II: 587 — såvitt nu är i fråga — ha de sakkunniga
i sitt förslag till undantag från huvudregeln rörande skoldistrikts
skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad beaktat även sådana fall, som i
motionen åsyftas, varför det icke synes utskottet erforderligt att särskilda
bestämmelser i förevarande avseende utfärdas.

Vidkommande vad i motionen I: 388 anförts anser utskottet sig böra
framhålla, att det enligt utskottets uppfattning framstår såsom självfallet,
att vederbörande länsstyrelse vid prövning av frågor örn undantag från
skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad åt sina lärare kommer
att taga hänsyn till föreliggande kommunikationsförhållanden på orten.
Med vad sålunda anförts torde ifrågavarande motion — såvitt här är
i fråga — få anses besvarad.

Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad eller att eljest

bo i skolans närhet.

Enligt 37 § folkskolans avlöningsreglemente gäller för närvarande, att,
om tjänstebostad av tjänlig beskaffenhet anvisas åt en lärare, han är skyldig
att mottaga densamma och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna i
gällande boställsordning.

Lärarlönesakkunniga föreslå följande ändrade lydelse av förenämnda
paragraf.

»Anställes lärare för minst en termin, är han, därest åt honom anvisas
tjänstebostad, som står i överensstämmelse med de i gällande boställsordning
givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna,
skyldig att mottaga tjänstebostaden och ställa sig till efterrättelse föreskrifterna
i boställsordningen.

Anvisas tjänstebostad av skoldistrikt, som icke är skyldigt att tillhandahålla
läraren sådan bostad, må vederbörande länsstyrelse, där så med hänsyn
till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av läraren
och efter folkskolinspektörens hörande medgiva läraren befrielse tills vidare
från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden i fråga.»

Statsutskottets utlåtande nr 291. 11

För vad de sakkunniga i detta sammanhang vidare anfört hänvisas till
propositionen s. 16—18.

I samband med frågan om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad
ha lärarlönesakkunniga till behandling upptagit två andra frågor, nämligen
dels frågan örn skyldighet för folkskolans lärare att alltid bo i skolans
närhet och dels frågan örn skyldighet för nämnda lärare att ha viss mottagning
i skolan för elevernas målsmän. De sakkunniga ha påpekat, att
för lärare vid rikets allmänna läroverk gäller såväl bosättningsplikt som
mottagningsskyldighet.

Vad angår bosättningsplikt anse de sakkunniga av flera skäl, att sådan
icke bör föreskrivas för folkskolans lärare, åtminstone icke för närvarande.
Däremot föreslå de sakkunniga införandet av en begränsad mottagningsskyldighet
för nämnda lärare.

Å s. 18—19 i propositionen har lämnats redogörelse för vad de sakkunniga
härom anfört.

Departementschefen har yttrat följande.

Lärarlönesakkunnigas förslag i fråga om lärares skyldighet att mottaga
tjänstebostad innebär ändring av 37 § folkskolans avlöningsreglemente.
Fråga om sådan ändring ankommer på chefens för finansdepartementet
föredragning. Jag framlägger därför icke något förslag i ämnet men har
ansett lämpligt att i nu förevarande sammanhang lämna en redogörelse
även för denna del av tjänstebostadsfrågan.

Vad de sakkunniga anfört till stöd för införande av skyldighet för dem av
folkskolans lärare, som icke bo i skolans närhet, att under en för mottagning
avsedd tid vara för lärjungarnas målsmän tillgängliga i skolan, kan
jag biträda. Även i övrigt anser jag förslaget vara väl avvägt och förordar
därför detsamma.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att bosättningsplikt av ifrågasatt
slag icke nu bör föreskrivas för folkskolans lärare.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen
under förevarande avsnitt anfört och föreslagit.

Tjänstebostads belägenhet.

Enligt gällande boställsordning är huvudregeln, att tjänstebostad skall
vara förlagd till särskilt hus i skolans närhet. Viktigaste undantaget från
huvudregeln utgör det fall, att skolhuset är avsett för endast en läraravdelning.
Ett annat undantagsfall föreligger, då »tjänstebostad ej lämpligen
kan förläggas till särskilt hus». Därutöver äger skolöverstyrelsen en allmän
rätt att besluta örn avvikelse från de angivna bestämmelserna, då sådan
avvikelse påkallas på grund av särskilda förhållanden.

Lärarlönesakkunniga föreslå ingen saklig ändring av de gällande reglerna,
endast en mindre redaktionell ändring av författningstexten.

TJUkottet.

12

Statsutskottets utlåtande nr 291.

De sakkunniga ha i detta sammanhang till behandling upptagit frågan
örn vad som skall förstås med kravet på att tjänstebostad skall vara förlagd
till särskilt hus »i skolans närhet». De sakkunnigas överväganden utmynna
icke i något förslag. De sakkunniga lia emellertid i frågan anfört
följande.

Tjänstebostad skall vara förlagd till särskilt hus »i skolans närhet». Vad
med det citerade uttrycket skall förstås, torde icke vara lätt att angiva.
Av rättspraxis får man, såvitt de sakkunniga kunnat finna, ej annan vägledning
för bedömande av frågan örn det största avstånd, som bör kunna
inrymmas i begreppet, än att i ett av regeringsrätten avgjort mål en
tjänstebostad, som varit belägen på ett avstånd av 1 137 meter från skolan,
icke ansetts vara belägen i skolans närhet (Regeringsrättens årsbok
1928, not E 209).

I regel torde det icke möta några svårigheter att avgöra, örn en tjänstebostad
är belägen i skolans närhet eller ej. Oftast torde nämligen tjänstebostäderna
byggas alldeles invid skolorna. Ibland kunna dock särskilda förhållanden
medverka till att tjänstebostad förlägges på något avstånd från
skolan. Detta kan t. ex. förekomma, om äldre skola på grund av otillräcklighet
eller för dålig beskaffenhet ersättes med ny skola och i samband därmed
det äldre skolhuset ombygges till tjänstebostäder. Lämpligaste platsen
för nya skolhuset kan därvid visa sig vara belägen ett stycke från det äldre
skolhuset. Andra fall, då tjänstebostad kan komma att ligga på något avstånd
från skolan, äro de, då ett skoldistrikt på grund av skolhusets otillräcklighet
måste för skoländamål taga i anspråk i skolhuset eller i dess
omedelbara närhet belägna tjänstebostäder och i anledning därav anskaffa
nya tjänstebostäder åt lärarna. Vare sig skoldistriktet därvid bygger nya
tjänstebostadshus eller köper en fastighet och upplåter den till tjänstebostäder
eller anvisar lärarna tjänstebostäder i någon kommunen redan tillhörig
fastighet, t. ex. kommunalhus, kan det hända, att de nya tjänstebostäderna
icke bliva belägna så nära skolan. För fall som de nu nämnda är
det erforderligt, att innebörden i uttrycket »i skolans närhet» kan åtminstone
till viss grad bestämmas.

De sakkunniga ha övervägt möjligheten av att i författningstexten närmare
precisera den ifrågavarande bestämmelsen men funnit, att en precisering
icke är möjlig. Orsaken härtill är, att bedömandet av frågan, örn en
viss tjänstebostad skall anses vara belägen i skolans närhet eller ej, ofta
torde röna inflytande av beskaffenheten av vägen eller vägarna mellan skolan
och tjänstebostaden, vilken beskaffenhet ju kan vara mycket olika i
olika fall. Då ledning för bestämmande av innebörden i det ifrågavarande
uttrycket torde kunna erhållas genom en jämförelse med ett liknande uttryck
i annan författningstext, vilja de sakkunniga här rikta uppmärksamheten
på bestämmelsen i de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse av § 52
punkt 2 folkskolestadgan, att skoldistrikt skall vara skyldigt tillhandahålla
tjänstebostad, örn hyresmarknad icke finnes »i skolans närmare omgivning».
Skillnaden i uttryck mellan de båda här avsedda bestämmelserna är
medvetet åstadkommen och motsvaras enligt de sakkunnigas uppfattning av
en bestämd skillnad mellan de längsta avstånd, som böra medgivas i det
ena och det andra fallet. Gäller det frågan, örn ett skoldistrikt skall vara
skyldigt tillhandahålla tjänstebostad åt en lärare, bör nämligen enligt de
sakkunnigas uppfattning sådan skyldighet icke anses föreligga, örn hyres -

Statsutskottets utlåtande nr 291.

13

marknad finnes på ett med hänsyn till såväl lärarens som skolans intressen
ej oskäligt avstånd från skolan. De sakkunniga anse, att detta avstånd icke
lämpligen kan fixeras i författningsbestämmelsen, men med det av de sakkunniga
valda uttrycket har avsetts att angiva, att gränserna för det område,
inom vilket hyresmarknad skall finnas, torde böra dragas på ett avstånd
av ungefär 2 km från skolan, farbar väg. Men om hyresmarknad ej
finnes på nämnda avstånd och skyldighet således bör föreligga för skoldistriktet
att tillhandahålla tjänstebostad, då bör distriktet enligt de sakkunnigas
mening vara skyldigt att tillhandahålla en bostad, som ligger
närmare skolan än den på nyss nämnt sätt bestämda yttersta gränsen för
det område, inom vilket hyresmarknad skall finnas. Då de sakkunniga
i bestämmelsen örn tjänstebostads belägenhet föreslagit bibehållande av
det i hittillsvarande boställsordningar använda uttrycket »i skolans närhet»,
ha de sakkunniga varit av den uppfattningen, att nämnda uttryck
icke medgiver så stora avstånd som uttrycket »i skolans närmare omgivning».
Enligt de sakkunnigas uppfattning torde man såsom allmän regel
böra utgå från att en tjänstebostad icke kan sägas ligga »i skolans närhet»,
örn den är belägen mer än 1 km från skolan. Detta maximiavstånd torde
för övrigt enligt de sakkunnigas mening böra medgivas endast i enstaka
undantagsfall.

Departementschefen har icke funnit anledning till erinran mot vad de
sakkunniga föreslagit i fråga örn bestämmelsen om tjänstebostads belägenhet
ävensom vad de anfört i fråga örn innebörden av uttrycken »i skolans
närhet» och »i skolans närmare omgivning».

Under hänvisning till vad utskottet i det föregående under rubriken
»Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad» anfört får utskottet
framhålla, att utskottet icke funnit anledning till erinran mot departementschefens
under förevarande avsnitt gjorda uttalande.

Tjänstebostads storlek.

I fråga örn tjänstebostads storlek gäller för närvarande (enligt 3 § 1 mom.
av 1937 års boställsordning), att tjänstebostad för ordinarie folkskollärare
skall innehålla minst tre i lämplig, direkt förbindelse med varandra stående
rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter
och att tjänstebostad för annan lärare skall innehålla minst ett rum och
kök i direkt förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av
omkring 45 kvadratmeter. Enligt en vid boställsordningen fogad övergångsbestämmelse
gällde intill den 1 juli 1943, att tjänstebostad för ordinarie
kvinnlig folkskollärare skulle innehålla minst två i lämplig, direkt
förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta
av omkring 65 kvadratmeter.

Lärarlönesakkunniga ha vid sin behandling av föreliggande fråga haft
att taga hänsyn till dels en skrivelse från 1940 års civila byggnadsutredning
med förslag örn sänkning av den sammanlagda golvytan i folk- och
småskollärarnas tjänstebostäder från 90 respektive 45 kvadratmeter till

Utskottet.

14

Statsutskottets utlåtande nr 291.

80 respektive 40 kvadratmeter, dels ock en framställning från Sveriges
småskollärarinna!örbund med hemställan att storleken av tjänstebostad för
småskollärarinna måtte fastställas till två rum och kök örn minst 60
kvadratmeter.

Lärarlönesakkunnigas förslag och uttalanden beträffande tjänstebostädernas
storlek kunna sammanfattas sålunda:

a) Författningsbestämmelsen bör i första hand fastslå den golvyta, som
tjänstebostad skall omfatta, och i andra hand giva besked örn hur denna
golvyta bör vara disponerad.

b) Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare bör fastställas att omfatta
en sammanlagd golvyta av omkring 90 kvadratmeter, lämpligt fördelad
på minst tre rum och kök.

c) Tjänstebostad för annan lärare än ordinarie folkskollärare bör fastställas
att omfatta en sammanlagd golvyta av omkring 55 kvadratmeter,
lämpligt fördelad på två rum och kök.

d) De sakkunniga säga sig förutsätta, att tjänstebostad, som uppföres
efter nya boställsordningens ikraftträdande, icke gives mindre golvyta än
angivna 90 respektive 55 kvadratmeter.

e) Under vissa förutsättningar bör såsom tjänstebostad för ordinarie
folkskollärare, som är ensamstående, kunna tills vidare godkännas mindre
bostad än under b) sägs, dock minst av den storlek, varom förmäles
under c).

f) Erforderliga undantagsbestämmelser för redan befintliga (enligt de
sakkunnigas terminologi »äldre») tjänstebostäder böra meddelas. Härvid
böra tills vidare såsom tjänstebostäder generellt godkännas bostad för ordinarie
kvinnlig folkskollärare, örn den har en sammanlagd golvyta av
omkring 65 kvadratmeter, och bostad för icke-ordinarie folkskollärare eller
för småskollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola, om
den har en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter. Annan än
nu nämnd äldre tjänstebostad med för liten golvyta bör kunna godkännas
tills vidare genom särskilt beslut av skolöverstyrelsen. I samtliga fall böra
undantagsbestämmelserna givas på visst sätt begränsad giltighetstid.

Beträffande storleken av tjänstebostad åt »annan lärare» ha jern länsstyrelser
föreslagit större golvyta än enligt de sakkunnigas förslag. Fyra
av dessa länsstyrelser ha föreslagit en golvyta av 60 kvadratmeter, medan
den femte länsstyrelsen ansett 65 kvadratmeter mera tillfredsställande.

Departementschefen har anfört följande.

De sakkunnigas förslag i fråga örn golvytorna i tjänstebostäderna innebär
bibehållande av en golvyta av omkring 90 kvadratmeter i tjänstebostad
för ordinarie folkskollärare och höjning från omkring 45 till omkring 55
kvadratmeter av golvytan i tjänstebostad för annan lärare. Gentemot det
förstnämnda förslaget föreligga vissa avvikande åsikter i yttrandena. De

Statsutskottets utlåtande nr 291.

15

sakkunniga ha emellertid i betänkandet upptagit till behandling tidigare
föreliggande yrkanden av enahanda innebörd som de nu i yttrandena
gjorda men icke funnit sig kunna tillstyrka bifall till något av dessa yrkanden.
För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag i fråga örn golvytan
i tjänstebostad för ordinarie folkskollärare, vilket förslag synes mig väl
avvägt ur skilda synpunkter.

Beträffande golvytan i tjänstebostad för annan lärare har såväl av lärarrepresentanterna
som i vissa yttranden påyrkats fastställande av större
golvyta än den av de sakkunniga föreslagna. För egen del har jag funnit,
att övervägande skäl tala för en ökning av golvytans storlek till omkring
60 kvadratmeter.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit och uttalat i fråga örn tjänstebostads
storlek föranleder ingen erinran från min sida.

Utskottet biträder departementschefens ifrågavarande förslag.

Tjänstebostads bekvämligheter.

Med »bekvämligheter» förstå de sakkunniga i detta sammanhang vatten
(medelst i bostaden indragen vattenledning), avlopp, elektriskt ljus, centraluppvärmning,
badrum och vattenklosett. I denna betydelse använda de
sakkunniga även uttrycket »de moderna bekvämligheterna». I vissa fall
användes dessutom uttrycket »primärbekvämligheterna». De sakkunniga
avse härmed bekvämligheterna vatten, avlopp och elektriskt ljus.

Gällande boställsordning — vars bestämmelser i detta hänseende äro likalydande
med 1918 års boställsordnings — innehåller ingen annan föreskrift
om bekvämligheter än följande föreskrift örn vatten: »I tjänstebostad eller
dess närhet skall finnas tillgång till friskt och gott vatten i för tjänstinnehavarens
hushåll tillräcklig mängd». Som av ordalydelsen framgår, innebär
.detta icke något krav på att tjänstebostad skall vara försedd med i bostaden
indragen vattenledning.

Av de förut intagna statistiska uppgifterna framgår, att under vårterminen
1942 endast ungefär 7 procent av samtliga tjänstebostäder för lärare
vid folk- och småskolor voro försedda med alla de moderna bekvämligheterna.
I ungefär 27 procent av antalet tjänstebostäder funnos bekvämligheterna
vatten, avlopp, elektriskt ljus och centralvärme, eventuellt någon
därutöver men ej alla bekvämligheterna. Ungefär 31 procent av tjänstebostäderna
voro försedda med »primärbekvämligheterna» vatten, avlopp
och elektriskt ljus, medan i ungefär 35 procent av bostäderna dessa primärbekvämligheter
saknades helt eller delvis.

Lärarlönesakkunnigas förslag till bestämmelser i fråga örn bekvämligheter
kunna i korthet angivas så:

1. Såsom huvudregel skall för såväl nya som äldre tjänstebostäder gälla,
att varje tjänstebostad skall förses med bekvämligheterna vatten, avlopp,
elektriskt ljus, vattenklosett, centraluppvärmning och badrum.

UUkottet.

16

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Utskottet.

2. Ett för alla tjänstebostäder gällande undantag från huvudregeln bör
medgivas. Om nämligen betydande svårigheter föreligga för tjänstebostads
förseende med vatten, avlopp eller elektriskt ljus, bör skolöverstyrelsen
kunna på framställning av skoldistriktet medgiva, att bostaden i avvaktan
på svårigheternas övervinnande må sakna en eller flera av nämnda bekvämligheter.
För tid, varunder tjänstebostad medgives sakna vatten, må den
ock sakna badrum och vattenklosett men ej centraluppvärmning.

3. Äldre tjänstebostad måste tills vidare godkännas såsom tjänstebostad
även om den skulle sakna alla de moderna bekvämligheterna. Vid den första
örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation, som sker efter den
nya boställsordningens ikraftträdande, skall bostaden dock, såvitt möjlighet
därtill föreligger, förses med alla de ifrågavarande bekvämligheterna.
Underlåtes detta, trots att möjlighet därtill förelegat, får bostaden sedan
icke i befintligt skick godkännas såsom tjänstebostad. Oberoende av när
om- eller tillbyggnad eller mera omfattande reparation kommer att äga rum
skall varje äldre tjänstebostad vara försedd med primärbekvämligheterna
inom fem år från dagen för den nya boställsordningens ikraftträdande.

Departementschefen har yttrat följande.

Avsaknaden av bestämmelser örn vilka bekvämligheter lärarna skola ha
rätt att kräva i sina tjänstebostäder har onekligen varit en brist i den nuvarande
boställsordningen. Jag delar därför de sakkunnigas uppfattning,
att dylika bestämmelser böra intagas i den nya boställsordningen.

Olika meningar kunna helt naturligt göra sig gällande, när det gäller
frågan örn huru många av de moderna bekvämligheterna, som skola obligatoriskt
kunna fordras i folk- och småskollärarnas tjänstebostäder. För egen
del anser jag, att de sakkunniga anfört fullt tillfredsställande skäl för sitt
huvudförslag, att varje tjänstebostad skall förses med alla de moderna
bekvämligheterna. Särskilt med hänsyn till den fortsatta höjning av
bostadsstandarden i allmänhet, som kan förutses för landsbygdens del,
synes det mig icke tillfredsställande att nu fastställa en huvudregel med
lägre krav. Som de sakkunniga ock anfört, erfordras emellertid vissa möjligheter
till undantag från en sådan huvudregel. De sakkunnigas förslag
till undantagsbestämmelser synas mig väl avvägda med hänsyn till såväl
skoldistriktens som lärarnas berättigade intressen. Dock torde möjligen
den föreslagna femårsfristen för primärbekvämligheternas införande kunna
komma att visa sig för kort på grund av förhållanden, varöver skoldistrikten
ej kunna råda. Skulle så bliva förhållandet, torde frågan örn en eventuell
förlängning av fristen få upptagas vid en senare tidpunkt.

Utskottet har icke funnit något att erinra mot vad departementschefen
här anfört och föreslagit.

Bränsle och bränsleersättning.

Enligt 6 § gällande boställsordning för lärare vid folk- och småskolor
skall med tjänstebostad följa ved eller annat för uppvärmning av bostaden
lämpligt bränsle till lärarens husbehov. Läraren äger erhålla veden upphug -

Statsutskottets utlåtande nr 291.

17

gen och framforslad till samt inlagd i den till bostaden hörande vedboden.
Vedens sönderhuggning skall ombesörjas av läraren. I 9 § 2 punkten föreskrives
vidare, att lärare skall vinnlägga sig örn sparsamhet i användningen
av honom tilldelat bränsle samt att lärare icke får avyttra eller från tjänstebostad
bortföra bränsle, som åtföljer bostaden. Ersättning för bränslet beredes
skoldistriktet därigenom, att de i 38 § folkskolans avlöningsreglemente
angivna hyresavdragsbeloppen utmätts så, att de beräknats innefatta
både egentlig hyra och ersättning för bränsle.

Lärarlönesakkunniga föreslå, att i den nya boställsordningen icke skall
införas någon bestämmelse om att bränsle skall medfölja tjänstebostad.

Till stöd för sitt förslag anföra de sakkunniga i huvudsak följande.

Systemet med fritt bränsle har såväl fördelar som nackdelar. För systemet
talar bland annat följande. Då skoldistrikt genom centrala uppköp
stundom torde ha möjlighet att erhålla bränslet billigare än den enskilde
läraren torde kunna, kan bostadens uppvärmning förbilligas genom att
bränslet tillhandahålles av skoldistriktet. Om flera lärare bebo ett tjänstebostadshus
med centraluppvärmning, innebär systemet med fritt bränsle
färre irritationsmoment än ett system, där lärarna gemensamt skola skaffa
bränsle för eldning av värmepannan. Slutligen medför systemet med fritt
bränsle, att ett skoldistrikt, som tillhandahåller en tjänstebostad som är
dålig och svår att uppvärma, självt får stå för den på grund av bostadens
dåliga beskaffenhet ökade uppvärmningskostnaden, vilket bör göra skoldistriktet
mera villigt att försätta tjänstebostaden i bättre skick.

Mot systemet med fritt bränsle talar bland annat, att detta system icke
medgiver fritt konsumtions val. Bränsleförbrukaren bestämmer varken
bränslets art, beskaffenhet, kvalitet eller kvantitet. En annan nackdel med
systemet utgör svårigheten för skolstyrelserna att i varje särskilt fall avgöra,
hur mycket bränsle som bör medfölja tjänstebostad. Denna fråga
har varit föremål för regeringsrättens prövning i ett par fall. I praxis torde
man för närvarande många gånger godtaga regeringsrättens beslut i de
nämnda fallen såsom anvisningar beträffande den erforderliga bränslemängden.
Skall systemet bibehållas, torde emellertid böra övervägas, örn
icke lämpligast vore, att i boställsordningen angåves, hur mycket bränsle
som borde tillhandahållas i de särskilda fallen. — Mot systemet talar även,
att det från ekonomiska synpunkter icke är lämpligt med fritt bränsle. Det
inbjuder nämligen ej till sparsamhet med bränslet. — Slutligen må framhållas,
att, såvitt de sakkunniga kunnat utröna, folkskolans lärare äro de
enda, åt vilka tillhandahålles bränsle till tjänstebostädcrna.

Vid ett övervägande av frågan, om det nuvarande systemet bör bibehållas
eller ersättas med ett annat, är att märka, att två av systemets fördelar
icke med nödvändighet behöva gå förlorade i ett annat system. Irritationsmomenten
i samband med en gemensam centraluppvärmning kunna
till största delen elimineras, örn för dylikt fall delaktigheten i arbete och
kostnad i författningsväg noggrant regleras. Skoldistrikts särskilda intresse
av att tillhandahålla tjänstebostäder, som äro bra ombonade och lätta att
uppvärma, kan ock bibehållas, örn nämligen föreskrift gives örn nedsättning
av hyresavdraget för en tjänstebostad, som är särskilt svår att uppvärma.

Bihang till riksdagens protokoll 19^6. 6 sami. Nr £91.

2

18

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Med hänsyn till det i nästföregående stycke anförda kunna de sakkunniga
icke finna det nuvarande systemets fördelar överväga dess nackdelar.
Dessutom kunna de sakkunniga ej finna det motiverat, att folkskolans lärare
även i fortsättningen skola intaga en särställning i nu ifrågavarande
hänseende. På grund härav föreslå de sakkunniga, att i nya boställsordningen
icke införes någon bestämmelse om att bränsle skall medfölja tjänstebostad.
Folkskolans lärare bliva härigenom likställda med statens befattningshavare
och med lärarna vid de högre kommunala skolorna. Vidare
föreslå de sakkunniga, att hyresavdragen omräknas till att endast innefatta
egentlig hyra för tjänstebostaden samt att i boställsordningen intagas bestämmelser
i de i nästföregående stycke angivna avseenden.

Lärarlönesakkunniga ha i sitt förslag till ny boställsordning intagit vissa
bestämmelser örn fördelning av bränslekostnaderna för det fall, att tjänstebostad
är försedd med centraluppvärmning och värmeledningssystemet omfattar
jämväl andra lokaler. De av lärarlönesakkunniga föreslagna bestämmelserna
finnas intagna i 18 § av deras förslag till boställsordning. Paragrafen
har följande lydelse.

18 §.

1 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar
värmeledningssystemet jämväl annan kommunen tillhörig lokal än tjänstebostad
men icke lokal, som ej tillhör kommunen, åligger det skoldistriktet

att ombesörja uppvärmningen. .

Bostadsinnehavaren är skyldig att kvartalsvis i efterskott lämna skoldistriktet
ersättning för uppvärmningen av tjänstebostaden. Denna ersättning
skall utgöra så stor del av skoldistriktets kostnad för det i värmeledningssystemet
använda bränslet, beräknad efter självkostnadspris, som
tjänstebostäder volym utgör av hela den uppvärmda volymen.

2 mom. Är tjänstebostad försedd med centraluppvärmning och omfattar
värmeledningssystemet jämväl annan tjänstebostad eller andra tjänstebostäder
men icke andra lokaler än dessa bostäder, äro bostadsinnehaxarna gemensamt
ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och bränslekostnaden.
Varje bostadsinnehavare bär därvid så stor del av ansvaret, som volymen
av hans tjänstebostad utgör av summan av de till värmeledmngssystemet
anslutna tjänstebostädernas volymer.

Örn någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, är dock skoldistriktet
skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av i första
stycket avsedda tjänstebostäder. Bostadsinnehavarna äro i så fall skyldiga
att kvartalsvis i efterskott bereda skoldistriktet ersättning för dess självkostnader
för uppvärmningens ombesörjande och för det använda bränslet.
Beträffande ersättningsskyldighetens fördelning mellan bostadsinnehavarna
skall gälla vad i första stycket stadgas i fråga örn fördelningen av dar
avsett ansvar.

De sakkunniga ha till stöd för sitt förslag anfört i huvudsak följande.

1 mom. avser det fall, att värmeledningssystemet omfattar en eller flera
tjänstebostäder samt dessutom annan kommunen tillhörig lokal, t. ex. skollokal.
För detta fall ha de sakkunniga ansett skäligt, att det alltid ålägges
skoldistriktet skyldighet att ombesörja uppvärmningen. För kostnaderna

Statsutskottets utlåtande nr ''291.

19

för detta ombesörjande bör skoldistriktet icke äga utfå någon gottgörelse
av tjänstebostadsinnehavare, då distriktet ändå måste ombesörja uppvärmning
av den lokal, som jämte tjänstebostaden eller tjänstebostäderna omfattas
av värmeledningssystemet. Däremot bör tjänstebostadsinnehavare
betala sin andel i bränslekostnaderna.

2 mom. avser det fall, då värmeledningssystemet omfattar två eller flera
tjänstebostäder men icke några andra lokaler. Huvudregeln bör enligt de
sakkunnigas mening i detta fall vara, att tjänstebostadsinnehavarna gemensamt
skola vara ansvariga för uppvärmningens ombesörjande och
bränslekostnaderna. Med hänsyn till intresset av att i möjligaste mån undvika
oenighet mellan tjänstebostadsinnehavarna i fråga örn uppvärmningen
och kostnaderna därför, bör huvudregeln emellertid kompletteras med två
andra regler. För det första bör enligt de sakkunnigas uppfattning införas
den föreskriften, att om någon av bostadsinnehavarna så påfordrar, skoldistriktet
skall vara skyldigt att anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen.
Denna skyldighet för skoldistriktet skall alltså inträda, så snart
någon av bostadsinnehavarna det begär, oberoende av de meningar i frågan,
som hysas av de andra bostadsinnehavarna. I detta fall skall skoldistriktet
dock äga rätt att av tjänstebostadsinnehavarna kräva ersättning
för sina självkostnader i anledning av uppvärmningens ombesörjande samt
dessutom helt naturligt för sina kostnader för bränslet. — Den andra kompletterande
bestämmelse, som bör meddelas, avser fördelningen tjänstebostadsinnehavarna
emellan av ansvar och kostnader för uppvärmningen. Ansvaret
fördelas enligt de sakkunnigas uppfattning mest rättvist, örn till fördelningsgrund
väljes tjänstebostädernas volymer.

Byggnadsstyrelsen har ansett, att sista stycket i andra momentet borde
utgå, enär det enligt byggnadsstyrelsens mening icke funnes anledning att
frångå det vid tjänstebostäder allmänt brukliga systemet, att boställshavarna
gemensamt skola ombesörja eldning. Länsstyrelsen i Älvsborgs
län har föreslagit, att bestämmelserna i första momentets andra stycke
skola ändras därhän, att ersättningen för uppvärmningen kommer att innefatta
jämväl ersättning för arbetet därmed, detta för att man icke skall
särskilt gynna dem, vars tjänstebostad har ett med annan kommunen tillhörig
lokal gemensamt värmeledningssystem. Länsstyrelsen i Örebro län
har förklarat, att den icke kunde dela de sakkunnigas uppfattning, att den
rättvisaste fördelningen vore den som skedde efter volymerna. Enligt länsstyrelsens
mening borde ersättningen utgå i form av särskilt avdrag å
lönen, bränsleavdrag, fastställt efter ortsgrupp och bostadens storlek.

I en den 13 september 194G dagtecknad skrift har styrelsen för Sveriges
folkskollära^ örbund — under motivering att de av de sakkunniga föreslagna
bestämmelserna skulle medföra, att läraren ibland finge betala oskäligt
stor del av de gemensamma bränslekostnaderna — hemställt om fastställande
av helt andra grunder för beräkningen av lärarens kostnadsandel.
Enligt förbundsstyrelsens förslag skulle tjänstebostadsinnehavaren
gälda ersättning enligt vissa av Kungl. Majit för varje år fastställda
belopp för den beräknade bränslekostnaden för varje kubikmeter upp -

20

Statsutskottets utlåtande nr 291.

värmd rumsvolym. Dessutom föreslår förbundsstyrelsen att samma beräkningssätt
skall tillämpas för varje annan tjänstebostad, som är för stor
eller för kall eller har olämpliga uppvärmningsanordningar. Det sistnämnda
förslaget innebär i verkligheten ett bibehållande av nu gällande system,
vilket än tydligare framgår av det samtidigt av förbundsstyrelsen föreslagna
stadgandet, att skoldistriktet i vissa fall skall hålla tjänstebostadsinnehavare
även med bränsle till hushållet samt att bostadsinnehavaren i
så fall skall därför betala ersättning med ett av Kungl. Majit fastställt
belopp.

Dep art e n lants c h ej c n anför i huvudsak följande.

Lärarlönesakkunniga ha föreslagit, att i nya boställsordningen icke skall
införas någon bestämmelse örn att bränsle skall medfölja tjänstebostad.
Härigenom kommer folk- och småskollärarnas särställning i detta hänseende
att upphöra. Remissmyndigheterna lia på några få undantag när
icke framställt någon erinran mot förslaget. För egen del anser jag, att
de sakkunniga framlagt bärande skäl för sitt förslag, och är därför beredd
att förorda detsamma.

Borttages det s. k. fria bränslet, får varje tjänstebostadsinnehavare själv
anskaffa bränsle och ombesörja uppvärmningen av sin bostad. Är tjänstebostad
försedd med centraluppvärmning och omfattar värmeledningssystemet
jämväl annan lokal eller andra lokaler, Iean gemensamt ansvar för
uppvärmningens ombesörjande och bekostande icke undvikas. Fördelningen
av detta ansvar kan lätt giva upphov till irritationsmoment av olika
slag. För att i möjligaste mån eliminera riskerna härför ha de sakkunniga
föreslagit, att för de fall, då värmeledningssystemet omfattar flera kommunen
tillhöriga lokaler men icke lokaler, som ej tillhöra kommunen, delaktigheten
i arbete och kostnad skall i författningsväg noggrant regleras.
De sakkunnigas författningsförslag i ämnet — intaget i 18 § av förslaget
till ny boställsordning — har emellertid mött kritik från flera håll. För egen
del finner jag förslaget i huvudsak lämpligt avvägt ur olika synpunkter
och ägnat att åstadkomma den önskade rättvisan i fördelningen av bränslekostnaderna.

Vad angår de föreslagna skärpningarna av bestämmelserna, är jag icke
beredd att förorda desamma. Ej heller har vad styrelsen för Sveriges folkskollärarförbund
anfört övertygat mig örn behovet av ändrade beräkningsgrunder
mer än i ett avseende. Det synes mig lämpligt, att de sakkunnigas
förslag kompletteras med en bestämmelse om att vid beräkning av tjänstebostads
volym hänsyn icke får tågås till större golvyta än 100 respektive
65 kvadratmeter eller till rumshöjd överstigande 8,0 meter.

I motionen I: 388 har anförts bland annat följande.

Beträffande tjänstebostädernas uppvärmning torde det vara lämpligare
att ansluta så mycket som möjligt till nu gällande ordning. I de fall, då
värmeanläggning är gemensam för flera tjänstebostäder, bleve det säkerligen
enklast och mest irritationsfritt, att liksom distriktet ombesörjer skolans
uppvärmning det också ombesörjer lärarbostädernas, mot ersättning efter
självkostnadspris. I de fall, då värmeledning saknas, ställer sig saken något
annorlunda i fråga örn uppvärmningens ombesörjande. Däremot förefaller

Statsutskottets utlåtande nr 291.

21

det knappast finnas vägande skäl för att frångå den nuvarande ordningen,
enligt vilken distriktet tillhandahåller bränsle mot en viss bestämd ersättning.
Därigenom undslipper distriktet att uppföra särskilda vedbodar till
tjänstebostadsinnehavarna i de fall, då bostäderna ligga i skolans omedelbara
närhet, och därigenom torde även en del andra konfliktanledningar
undgås. Mest ändamålsenligt synes sålunda vara, att den blivande hyresersättningen
konstrueras så, att den även inkluderar ersättning för bostädernas
uppvärmning eller, där värmeledning saknas, därför erforderligt
bränsle allenast. Det kan visserligen invändas, att när i det senare fallet
bostadsinnehavaren själv ombesörjer eldningen, borde ersättningen utgå
med lägre belopp. Men det synes knappast vara anledning att i detta fall
göra någon åtskillnad. Dels utgör ju frånvaron av värmeledning anledning
till att bostaden placeras i lägre hyresklass, och dels är det att betrakta
som en övergående företeelse, att värmeledning saknas. Följaktligen synes
den föreslagna § 18 i boställsordningen böra få den innebörden, att där
tjänstebostad är försedd med central uppvärmningsanordning åligger det
skoldistriktet att mot ersättning för självkostnaden ombesörja uppvärmningen
och tillhandahålla därför erforderligt bränsle och i de fall, då sådan
värmeanordning saknas, tillhandahålla mot ersättning för självkostnaden
för uppvärmningen erforderligt bränsle. I bägge fallen bör av rent praktiska
skäl gälla, att distriktet tillhandahåller i förekommande fall erforderligt
bränsle för matlagning. Den överensstämmelse man velat eftersträva
med vad som gäller för befattningshavare inom andra förvaltningsområden
torde i princip få anses vara uppnådd i och med att bostadsinnehavaren
får betala för vad som sålunda erhålles.

I motionen II: 587 har framhållits bland annat följande.

Bestämmelsen, att skoldistriktet kan åläggas att skaffa bränsle och ordna
med uppvärmningen, anse vi olämplig. Då huvudprincipen är, att lärarna
själva skola bekosta bränslet och svara för eldningen, bör något undantag
från denna regel icke äga rum beträffande hus, som innehålla flera tjänstebostäder
men icke andra lokaler.

Örn en tjänstebostad är försedd med centraluppvärmning och värmeledningssystemet
omfattar även annan kommunen tillhörig lokal än tjänstebostad,
är skoldistriktet skyldigt att ombesörja uppvärmningen. Bostadsinnehavaren
är skyldig att lämna ersättning för det för uppvärmningen
av hans bostad proportionsvis använda bränslet, men däremot vill det av
förslaget till författningen synas, som om han ej ägde skyldighet att ersätta
kostnaderna för själva eldningen. Enligt vår mening bör bostadsinnehavaren
vara förpliktad att även i detta avseende ersätta skoldistriktet dess
självkostnader.

Utskottet biträder vad departementschefen här anfört och föreslagit och
har alltså icke funnit sig böra tillstyrka de i motionerna I: 388 och TI: 587
framställda förslagen. Med anledning av vad i sistnämnda motion anförts
vill utskottet framhålla, att vid den blivande klassificeringen av tjänstebostäderna
hänsyn kan tagas bland annat även till i motionen berörda
förhållanden.

Utskottet.

22

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Ersättning för tjänstebostad (Hyresavdrag).

Gällande bestämmelser om ersättning för tjänstebostad återfinnas i 38 §
folkskolans avlöningsreglemente den 30 juni 1942 (nr 619). Paragrafen har
följande lydelse.

1 mom. För tjänstebostad jämte bränsle skall lärare månadsvis i efterskott
lämna ersättning genom avdrag å avlöningen eller genom kontant
inbetalning, i den mån utgående avlöningsbelopp ej förslår till avdraget
(hyresavdrag).

2 mom. Hyresavdraget skall, där ej annat följer av tredje och fjärde
styckena här nedan, för olika hyresgrupper utgå med följande belopp, för
redovisningsår räknat:

För tjänstebostad
innehållande

H yresgrupp

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

Kronor

1 rum och kök......

330

414

498

582

666

750

834

918

1002

2 rum och kök......

492

624

756

888

1020

1 152

1284

1416

1 548

3 rum och kök......

660

834

1008

1182

1356

1530

1 704

1 878

2 052

Fördelningen å nämnda nio hyresgrupper av de orter, där lärarna äro
stationerade, fastställes av Kungl. Majit på grundval av utredning rörande
de för orterna gällande hyreskostnaderna.

Innehåller tjänstebostad större antal rum än bo.ställsordningen föreskriver,
skall lärare icke på grund härav vidkännas högre hyresavdrag än
eljest.

Uppfyller tjänstebostaden i väsentliga avseenden icke fordringarna i boställsordningen,
skall skolstyrelsen nedsätta hyresavdraget med skäligt
belopp.

Hyresavdragsbeloppen äro desamma som i 1937 års avlöningsreglemente
(sv. förf. sami. nr 868, § 14), om därtill lägges den år 1941 i anledning av
de stegrade bränsleprisen beslutade särskilda bränsleersättningen av 24
kronor för år och eldstad. Beträffande de överväganden, som ligga till grund
för hyresavdragsbeloppens fixerande, torde få hänvisas till 1936 års lärarlönesakkunnigas
betänkande den 27 november 1936 (stat. off. utr. 1936: 48)
s. 63—67 samt till prop. 1937: 270, s. 31—33 och 35, och till prop. 1941:175,
s. 4—12.

I de år 1937 fastställda hyresavdragen ingick ersättning för bränsle till
ett uppskattat belopp av 40 kronor för år och eldstad. Den egentliga hyran
för tjänstebostad beräknades alltså till följande belopp.

För tjänstebostad
innehållande

Hyresgrupp

I

II

III

IV

V

VI

VII

VIII

IX

Kronor

1 rum och kök......

202

286

370

454

538

622

706

790

874

2 rum och kök......

300

432

564

696

828

960

1092

1224

1356

3 ruin och kök......

404

578

752

926

1100

1274

1448

1 622

1 796

Statsutskottets utlåtande nr 291. 23

Lärarlönesakkunniga föreslå, att tjänstebostäderna för bestämmande av
hyresavdrag skola indelas i klasser med hänsyn till beskaffenheten och att
skilda hyresavdragsbelopp skola fastställas för de särskilda klasserna. Nya
tjänstebostäder skola enligt förslaget indelas i två klasser, A och B, och
äldre tjänstebostäder i tre klasser, A, B och C. Klassificering bör ske vid
syn. För de äldre tjänstebostädernas del bör den ske vid en särskild klassificeringssyn,
som måste hållas innan de nya bestämmelserna örn hyresavdrag,
graderade med hänsyn till klassindelningen, kunna vinna tillämpning!
Ny tjänstebostad bör i regel klassificeras vid den avsyning, som
bör äga rum sedan tjänstebostaden färdigställts. Utöver variationen med
hänsyn till olika klasser böra hyresavdragen liksom hittills helt naturligt
variera med hänsyn till bostädernas rumsantal. Nedsättning av det i författning
fastställda hyresavdraget skall icke få ske utom i två särskilt angivna
undantagsfall. Nedsättning med skäligt belopp bör nämligen ske,
dels örn tjänstebostads golvyta är väsentligt mindre än vad i boställsordningen
föreskrives, och dels örn upplåten tjänstebostad på grund av sin
beskaffenhet är svår att uppvärma.

Hyresavdragen böra vidare enligt de sakkunnigas uppfattning alltfort
utgå med i författning fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn
till olika hyresgrupper. Bestämmelsen örn hyresavdragsbeloppen bör dock
överflyttas från folkskolans avlöningsreglemente till den nya bostallsordningen.
De sakkunniga ha framfört de allmänna synpunkter, som enligt
de sakkunnigas uppfattning böra vara vägledande vid bestämmandet av
hyresavdragsbeloppens storlek. Däremot ha de sakkunniga av olika orsaker
funnit sig icke böra föreslå någon hyresreglering nu, ej ens en provisorisk
reglering. I stället ha de sakkunniga föreslagit, att de nuvarande
hyresavdragsbeloppen — alltfort inbegripande bränsleersättning — få galla
intill den dag, då en ny dyrortsgradering och en allmän lönereglering genomföras.

De sakkunniga ha icke framlagt förslag till nya hyresavdragsbelopp. De
ha emellertid i betänkandet redogjort för de allmänna synpunkter, som
enligt de sakkunnigas uppfattning böra vara vägledande vid utmätandet av
dessa belopp. I detta hänseende ha de sakkunniga anfört följande.

Tjänstebostad skall i ett bruttolönesystem principiellt icke vara en avlöningsförmån.
Skulle så bliva förhållandet, motverkas nämligen ett av
ändamålen med ett med noggranna föreskrifter forsett avlöningsreglemente
och ett för statsbidrag stadgat villkor, sådant som det för folkskolans lararlöner
uppställda, att avlöningen skall utgå i enlighet med vad darom stadgats.
Med avlöningsreglementets noggranna bestämmelser och det omtormälda
statsbidragsvillkoret avses nämligen, bland annat, att såvitt mo,]ligt
åstadkomma garantier för rättvisa befattningshavarna emellan, kor att sa
skall ske, skulle tydligen fordras, att befattningshavarens, i detta lall lärarens,
avlöningsförmåner icke få röna inverkan av örn tjänstebostad till

24

Statsutskottets utlåtande nr 291.

handahålles eller ej. Sådan inverkan undvikes emellertid endast, om läraren
får för anvisad tjänstebostad betala lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden
— om sådan finnes eller funnes — skulle få giva för en likvärdig
hyresbostad på orten. Från angivna synpunkter skulle alltså för varje
tjänstebostad hyresavdraget fastställas till ett belopp, motsvarande den
hyra som bostaden kan beräknas skola ha betingat om den uthyrts i fria
marknaden. En anpassning av hyrorna för tjänstebostäderna efter hyresnivån
på orten måste också vara naturlig med hänsyn till att dyrortsgraderingen
av lönerna till stor del beror på att hyrorna äro olika höga på olika
orter.

Vid hyressättningen av tjänstebostäderna för folkskolans lärare måste
emellertid — såsom ock torde ske vid hyressättningen av tjänstebostäder
för statliga befattningshavare — hänsyn även tagas till den bundenhet och
eventuellt den olägenhet, som uppkommer för läraren därigenom, att han
icke får själv med hänsyn till sina personliga förhållanden välja bostad och
plats för densamma. Till följd av denna bundenhet för bostadsinnehavaren
måste nämligen tjänstebostaden anses vara något mindre värd än eljest
jämbördiga lägenheter i fria marknaden. Det mindre värdet äger tjänstebostaden
alltså just för att den är tjänstebostad. Då hyran enligt den ovan
uppställda huvudregeln principiellt skall utgöra tjänstebostadens hyresvärde,
följer av det sagda, att hyresavdragen för tjänstebostäderna böra
fastställas till något lägre belopp än de, till vilka de enligt huvudregeln
bort fastställas.

Dessa av de sakkunniga framförda allmänna synpunkter giva närmast
vid handen, att det lämpligaste vore att även i fråga om folk- och småskolläramas
tjänstebostäder övergå till det eljest allmänt tillämpade systemet
med individuell hyressättning. Efter en undersökning av vad som tidigare
vid skilda tillfällen yttrats i denna fråga ha de sakkunniga dock stannat för
att föreslå bibehållande av det hittillsvarande systemet med i författning
fastställda, generella belopp, varierande med hänsyn till olika hyresgrupper.
De sakkunniga ha emellertid i detta sammanhang uttalat, att detta av speciella
omständigheter föranledda sätt för hyrornas reglering icke bör försätta
lärarna i annan ställning än de skolat intaga, om det naturligare
sättet med individuell värdering tillämpats. Fördenskull böra såväl hyresavdragen
som orternas fördelning på olika hyresgrupper kunna ändras
under löpande löneregleringsperiod.

Statskontoret har anfört bland annat följande.

Det bör även enligt statskontorets mening vara av vikt att fasthålla vid
den av de sakkunniga angivna principen, att läraren bör i huvudsak betala
lika stor hyra, som han i fria hyresmarknaden — om sådan funnes — skulle
fått giva för en likvärdig bostad å orten. Örn hyran sättes lägre skulle detta
medföra, att läraren finge en förtäckt löneförmån, vilket mäste stå i strid
med a vlo n ingsregl e m en tets principer. Orättvisorna med en dylik hyresavvägning
bliva särskilt påtagliga ifråga om folkskolans lärare, vilka äro
spridda över hela landet och kunna tjänstgöra i närliggande skolor, av
vilka den ena kan vara förenad med tjänstebostad, medan vid den andra
med hänsyn till förefintlig hyresmarknad sådan bostad icke finnes. I ett

Statsutskottets utlåtande nr 291.

25

dylikt fall skulle, orri man icke fasthölle vid principen, läraren vid förstnämnda
skola erhålla en bostad, vars motsvarighet hans kollega i den närliggande
skolan icke kunde hyra för ett belopp, motsvarande hyresavdraget.
Det torde med hänsyn härtill framstå som angeläget, att spörsmålet om
storleken och beskaffenheten av folk- och småskollärarnas tjänstebostäder
ses mot bakgrunden av vad en befattningshavare i dessa lärares löneställning
normalt kan av sina löneförmåner avsätta för bostad, som anskaffas
i den fria hyresmarknaden.

I detta sammanhang tillåter sig statskontoret erinra, att frågan om hyres
sättning för statliga tjänstebostäder varit föremål för prövning av 1942
års riksdag i samband med anvisandet av medel för ett bostadshus
för postverkets räkning i Krylbo. Härvid framhöll dåvarande chefen för
kommunikationsdepartementet (prop. 153 s. 6) bland annat, att en tilllämpning
av lägre hyror för bostäder i statens fastigheter än de å orten
eljest förekommande hyrorna skulle innebära en indirekt löneförmån för
de statstjänstemän, som erhålla tillfälle att hyra i dylika fastigheter. På
grund av här angivna förhållanden förutsatte departementschefen en hyressättning,
vilken så nära som möjligt anslöte sig till den rådande hyresnivån
för jämförliga bostäder på orten. I den mån genom en sådan hyressättning
avkastningen å bostadsfastigheten icke komme att motsvara minst
sex procent av byggnadskostnaden, borde i besparingssyfte övervägas sänkning
av byggnadens allmänna standard.

Beträffande vad i detta sammanhang ytterligare anförts av de sakkunniga
och i remissyttrandena hänvisas till propositionen s. 43—50.

Departementschefen har yttrat följande.

Vad de sakkunniga föreslagit i fråga örn klassindelning av tjänstebostäderna
för bestämmande av hyresavdragen synes mig vara mycket lämpligt
och ägnat att borttaga vissa nu förekommande orättvisor. De föreslagna
bestämmelserna synas mig väl avvägda även i sina detaljer.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att någon reglering av hyresavdragsbeloppen
icke bör ske nu. Denna fråga torde först framdeles böra
upptagas till behandling. I anledning härav anser jag det ej heller lämpligt
att nu taga ställning till de allmänna synpunkter på frågan örn hyresavdragsbeloppens
utmätande, som de sakkunniga anfört.

Utskottet har icke funnit annat att erinra mot vad departementschefen
under detta avsnitt anfört än att utskottet med anledning av vad i motionen
I: 388 därom framhållits förutsätter, att förslag rörande hyresavdragsbeloppets
storlek och statsbidrag till lärarlönerna komma att av Kungl.
Majit föreläggas 1947 års riksdag. Den av de sakkunniga och statskontoret
berörda frågan om hyressättningen av här ifrågavarande tjänstebostäder
till lägre belopp än som skulle utgå i den fria hyresmarknaden torde
enligt utskottets mening i nu förevarande sammanhang böra hållas öppen
för att prövas i samband med ovannämnda förväntade förslag till 1947
års riksdag.

Utskottet.

26

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Syn.

Bestämmelser örn syn finnas för närvarande i 10 § av boställsordningen.

Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag, att alla tjänstebostäder
skola klassificeras, blir det erforderligt med en utbyggnad av syneinstitutet,
så att detta kommer att omfatta två olika slag av syneförrättningar, lämpligen
benämnda klassijiceringssyn och underhållssyn.

Klassificeringssyn.

Innan de nya bestämmelserna örn hyresavdrag kunna vinna tillämpning,
måste samtliga tjänstebostäder klassificeras. Då för närvarande finnas
något mer än 14 000 tjänstebostäder, måste klassificeringen av dessa taga
en rätt betydande tid.

De sakkunniga föreslå, att den första, grundläggande klassificeringen
skall i varje inspektionsområde utföras av en synenämnd, i vilken statens
vederbörande folkskolinspektör skall vara ordförande och som dessutom
skall bestå av två av länsstyrelsen utsedda personer, varav den ene bör
vara byggnadssakkunnig och den andre i allmänna värv betrodd. Synen
bör förrättas i närvaro av representant för skolstyrelsen samt vederbörande
tjänstebostadsinnehavare eller ombud för denne. Vid klassificeringen skall
beträffande varje tjänstebostad fastställas om bostaden kan godkännas
såsom tjänstebostad enligt boställsordningens krav och — därest detta kan
ske — till vilken klass tjänstebostaden skall hänföras. Viktigt är därvid
att observera, att vid klassificeringen icke skall tagas hänsyn till bostadens
tillfälliga beskaffenhet i underhållshänseende. Synenämndens beslut örn
klassificering bör snarast delgivas skoldistriktet och tjänstebostadsinnehavaren.
Därest någon av dessa eller båda icke äro nöjda med beslutet,
bör besvär få anföras hos länsstyrelsen inom 30 dagar efter det vederbörande
fått del av beslutet. Över länsstyrelsens utslag i fråga om tjänstebostads
klassificering bör klagan icke få föras.

Den första, allmänna klassificeringen genom synenämnder måste medföra
vissa kostnader. De sakkunniga — som anse att staten bör stå för
dessa kostnader — ha härom anfört följande.

En klassificering av samtliga befintliga tjänstebostäder enligt det förslag,
som här framförts, måste medföra en del kostnader. Sålunda måste resekostnads-
och traktamentsersättning utgå till synenämndens tre ledamöter.
Folkskolinspektören bör åtnjuta ersättning enligt samma rese- och traktamentsklass,
som gäller för honom vid resor i tjänsten, d. v. s. klass II C. De
övriga två ledamöterna av synenämnden böra enligt de sakkunnigas uppfattning
åtnjuta ersättning enligt rese- och traktamentsklass II D. Vidare
torde särskild ersättning i form av arvode, lämpligen fastställt till 15 kronor
per dag, böra utgå till de av länsstyrelsen utsedda ledamöterna. En rätt
betydande kostnad torde ock uppkomma därigenom, att folkskolinspektören
måste antagas bliva i behov av tjänstledighet från sin inspektörsbefattning
under någon del av det ifrågavarande budgetåret. I vad kost -

Statsutskottets utlåtande nr 291.

27

naderna beröra folkskolinspektören böra desamma belasta folkskolinspektionens
anslag. De sakkunniga anse sig icke kunna uppskatta övriga kostnader
för klassificeringen till lägre belopp än 25 kronor för varje klassificerad
lägenhet, eller för de nuvarande cirka 14 000 tjänstebostäderna ungefär
350 000 kronor. För budgetåret 1946/47 bör därför på riksstaten uppföras
ett anslag å sistnämnda belopp till klassificering av tjänstebostäder
för folkskolans lärare. Då grunderna för ersättningarna till svnenämndens
ledamöter torde kunna exakt angivas, torde anslaget böra upptagas som
ett förslagsanslag.

Klassificering måste emellertid ske även efter den första, allmänna
klassificeringens slut. Vid senare tidpunkt måste klassificeras tjänstebostäder,
som först senare anskaffas ävensom sådana vid den allmänna klassificeringen
befintliga bostäder, som då antingen icke godkänts som tjänstebostäder
eller ock godkänts men hänförts till lägre klass än klass A och som
sedan förbättrats i så betydande omfattning, att en omklassificering är
motiverad.

Enligt de sakkunnigas uppfattning är det icke erforderligt med särskild
synenämnd för sådan klassificering, som sker efter den allmänna klassificeringens
avslutande. De sakkunniga föreslå, att sådan klassificering anförtros
åt folkskolinspektören ensam. Folkskolinspektörens beslut bör få
överklagas genom besvär hos länsstyrelsen. För sådant överklagande bör
gälla detsamma, som förut sagts i fråga örn besvär över synenämnds klassificeringsbeslut.

Vnderhållssyn.

Den syn, varom stadgas i 10 § av gällande boställsordning, är en underhållssyn.

De sakkunnigas förslag i fråga om underhållssyn kunna sammanfattas
på följande sätt.

Enligt de sakkunnigas mening bör underhållssynen i huvudsak bibehålla
sin nuvarande karaktär och icke utbyggas till någon »laga syn». Därmed
måste ju följa ett både omständligare och dyrbarare förfarande. En av
folkskolinspektören verkställd syn är enligt de sakkunnigas mening till
fyllest för det ändamål det här gäller. Om skoldistriktet eller läraren ej är
ense med syneförrättaren om de åtgärder, som böra vidtagas, bör emellertid
ärendet underställas länsstyrelsens prövning. Besvär bör däremot ej få
anföras. Enligt de sakkunnigas mening bör underställning ske, därest skoldistriktet
och läraren eller endera till folkskolinspektören inom viss tid
insända förklaringar, att de ej godkänna syneprotokollet. Länsstyrelsens
prövning av underställt ärende skall vara materiell, ej endast formell.
Finner länsstyrelsen anledning därtill föreligga, bör länsstyrelsen förelägga
skoldistriktet att inom viss tid vidtaga den eller de åtgärder, som i syneprotokollet
angivits eller som länsstyrelsen eljest finner påkallade. Detta
föreläggande bör ej vara förenat med vite. Om de förelagda åtgärderna ej
äro vidtagna inom bestämd tid, bör detta av folkskolinspektören anmälas
för länsstyrelsen, som äger besluta örn innehållande av skoldistriktets statsbidrag
till avlönande av den lärare, som anvisats den ifrågavarande tjänstebostaden.

28

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Om skoldistrikt ej verkställer vid syn rekommenderade åtgärder, ehuru
distriktet icke gjort anmärkning mot syneprotokollet, bör på samma sätt,
som i föregående stycke sägs, kunna hos länsstyrelsen utverkas föreläggande
för skoldistriktet.

Underhållssyn bör i övrigt enligt de sakkunnigas mening i huvudsak ha
den uppgift och följa den ordning, som angives beträffande syn i 10 § av
nu gällande boställsordning.

Länsstyrelsen i Örebro län har ansett, att det kommer att bliva svårt att
förvärva byggnadssakkunniga bisittare för ett arvode av 15 kronor för dag.
Länsstyrelsen föreslår, att arvodet höjes till 25 kronor för dag. Slutligen
har länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasatt, om det finnes möjlighet att
till ledamöter i synenämnd förvärva kvalificerade personer, som kunna
vara borta från sitt dagliga arbete under den sannolikt ganska långa tid,
som kommer att åtgå.

Förslaget till bestämmelser om underhållssyn har föranlett erinran endast
av byggnadsstyrelsen, som anfört bland annat följande.

Även förfarandet vid av- och tillträdessyn borde enligt vad styrelsen
kan finna avsevärt kunna förenklas. Styrelsen föreslår fördenskull, att den
i närvaro av representanter för skolstyrelsen samt av- och tillträdande
boställshavare förrättas av opartisk byggnadssakkunnig person, om vilken
skolstyrelsen och folkskolinspektören enats.

Även utan samband med av- och tillträde bör underhållssyn lämpligen
kunna påfordras såväl av skolstyrelsen som boställshavare!!. Sådan syn
torde böra begäras hos folkskolinspektören och förrättas på samma sätt
som föreslagits för av- och tillträdessyn.

Kostnaderna böra för av- och tillträdessyn gäldas av skolstyrelsen ensamt
och för annan syn av den, som påkallat densamma.

Undantag härifrån bör endast göras i det fall, att det vid av boställshavaren
påkallad syneförrättning framgår, att skolstyrelsen icke uppfyllt
sig åliggande underhållsförpliktelser.

Departementschefen Ilar anfört följande.

Mot de sakkunnigas förslag i fråga om klassificeringssyn ha flera remissmyndigheter
riktat den erinran, att det föreslagna förfaringssättet är för
omständligt. Olika förslag till förenklingar ha också avgivits. För egen
del är jag emellertid övertygad örn att det omständliga förfaringssättet med
särskild synenämnd på tre personer är erforderligt och välmotiverat i
detta fall, då det gäller att söka få en såvitt möjligt enhetlig och rättvis
bedömning av den mycket skiftande samling bostäder, som de äldre tjänstebostäderna
utgöra.

Jag delar de sakkunnigas uppfattning, att staten bör påtaga sig kost
naderna för den första, allmänna klassificeringen. Byggnadsstyrelsens förslag
angående fördelning av ansvaret för kostnaderna för underhållssyn
kan jag icke biträda, liksom ej heller det av länsstyrelsen i Örebro län
framförda förslaget om höjning av det föreslagna arvodet till brittania.

_ De sakkunnigas beräkning av medelsbehovet har icke givit mig anledning
till erinran. För ändamålet torde ett förslagsanslag av 350 000 kronor
böra anvisas å tilläggsstat I för innevarande budgetår. I det följande gör
jag hemställan härom.

Statsutskottets utlåtande nr 291.

29

Utskottet biträder departementschefens förevarande förslag och tillstyrker
alltså, att staten påtager sig kostnaderna för den första, allmänna
klassificeringen av ifrågavarande tjänstebostäder. För ändamålet torde i
enlighet med vad departementschefen förordat böra å tilläggsstat I för
innevarande budgetår anvisas ett förslagsanslag av 350 000 kronor.

I detta sammanhang vill utskottet emellertid framhålla, att det av de
sakkunniga beräknade arvodet — 15 kronor för dag — till de av länsstyrelsen
utsedda ledamöterna i synenämnden måhända, särskilt beträffande
den byggnadssakkunnige ledamoten, kan befinnas väl knappt tillmätt.
Utskottet har därför icke något att erinra mot att arvodet efter
prövning av Kungl. Majit fastställes till något högre belopp, om så visar
sig oundgängligen nödvändigt för klassificeringens genomförande inom härför
avsedd tid.

Statsbidrag till nybyggnad och ombyggnad av
tjänstebostäder.

Lärarlönesakkunniga ha i fråga örn tjänstebostadsbidrag framlagt förslag
av i huvudsak följande innebörd:

1. Ett nytt, egentligt tjänstebostadsbidrag, förslagsvis kallat byggnadsbidrag,
bör införas att utgå till skoldistrikt vid nybyggnad av tjänstebostad
eller vid inköp av hus, avsett att användas såsom tjänstebostad,
ävensom vid örn- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten
å redan befintlig tjänstebostad, varigenom bostaden får sådan beskaffenhet,
att den kan uppflyttas från lägre klass till klass A eller, om den på
grund av betydande svårigheter icke kunnat förses med samtliga för Abostad
föreskrivna bekvämligheter, likväl blivit väsentligt förbättrad. Vid
nybyggnad eller inköp bör byggnadsbidraget utgå med 12 000 kronor för
tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och 8 000 kronor för tjänstebostad
på omkring 55 kvadratmeter, dock att byggnadsbidraget i intet fall
må överstiga 40 procent av skoldistriktets kostnader för anskaffande av
tjänstebostaden.

2. Vid om- eller tillbyggnad eller mera omfattande ändringsarbeten bör
byggnadsbidrag kunna utgå med 25 procent av kostnaderna.

3. Det nuvarande tjänstebostadsbidraget bör indragas.

4. Till skoldistrikt, som under de sistförflutna 20 åren verkställt nybyggnad
av tjänstebostad eller nedlagt mera avsevärda kostnader på omeller
tillbyggnad av tjänstebostad, bör dock övergångsvis, intill dess 20 år
förflutit från det att ifrågavarande byggnadsåtgärder vidtagits, utgå ett
tjänstebostadsbidrag, förslagsvis kallat övergångsbidrag, med visst belopp
för varje av byggnadsåtgärderna berörd tjänstebostad, nämligen 100 kronor
för bostad på omkring 90 kvadratmeter, 120 kronor för bostad på omkring
65 kvadratmeter och 80 kronor för bostad på omkring 45 kvadratmeter.

Uukottet.

30

Statsutskottets utlåtande nr 291.

5. Till följd av det nya byggnadsbidragets införande torde även böra
meddelas bestämmelse om skyldighet för skoldistrikt att, om sådan tjänstebostad,
till vilken statsbidrag beviljats, skulle av kommunen försäljas eller
användas för annat ändamål utan att samtidigt ny tjänstebostad anskaffades,
till Kungl. Maj:ts prövning hänskjuta frågan, huruvida och i vad
mån utbetalt bidragsbelopp skall återgäldas till statsverket.

6. Beslut örn byggnadsbidrag bör efter förslag av skolöverstyrelsen meddelas
av Kungl. Maj:t. De sakkunniga utgå från att skolöverstyrelsens personalbehov
för ifrågavarande ändamål blir på sådant sätt tillgodosett, att
ärendenas handläggning kan ske utan onödig tidsutdräkt.

7. I detta sammanhang ha de sakkunniga ock framhållit, att byggnadsbidrag
enligt de sakkunnigas mening bör, i den mån så är möjligt, utdelas
med hänsyn tagen till angelägenhetsgraden hos de arbeten, till vilka bidrag
sökes. Ansökningens ankomstdag bör således ej vara utslagsgivande.
Genom att de mest angelägna arbetena givas företräde, bliva de sämsta
tjänstebostäderna först förbättrade. Detta innebär i sin tur den snabbaste
höjningen av den genomsnittliga bostadsstandarden för folkskolans lärarpersonal.

Efter framhållande av att de faktorer, som framför allt påverka storleken
av det erforderliga byggnadsbidraget, äro byggnadskostnader, räntesatser
och underhållskostnader samt de hyresavdrag, som komma att bliva
fastställda för de olika tjänstebostadstyperna, ha de sakkunniga beträffande
byggnadsbidraget anfört bland annat följande.

Kostnaderna för en tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter och
en tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter bredvid varandra i samma
hus ha uppskattats till normalt ungefär 50 000 kronor, varav ungefär
30 000 kronor skulle belöpa sig på den större bostaden och ungefär 20 000
kronor på den mindre bostaden. Dessa belopp böra enligt de sakkunnigas
mening kunna läggas till grund för beräkningar av ett generellt byggnadsbidrag,
låt vara att byggnadskostnaderna i de enskilda fallen kunna vara
mycket varierande. Vidare har det behövliga bidraget approximativt beräknats
till 40 procent av de ovan angivna byggnadskostnaderna. I enlighet
härmed skulle byggnadsbidrag för tjänstebostad på omkring 90 kvadratmeter
utgå med 12 000 kronor och för tjänstebostad på omkring 55 kvadratmeter
med 8 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har ifrågasatt, om tillräckliga skäl förelåge att skapa
en särskild bidragsform beträffande förevarande bostäder. Enligt byggnadsstyrelsens
mening borde det övervägas, om icke erforderligt statsbidrag
borde inrymmas i den statliga stödverksamhet åt bostadsbyggandet, som
handhades av statens byggnadslånebyrå. Detta torde dessutom innebära
en garanti för att lärarbostäderna uppfördes på ett ändamålsenligt sätt.

Vissa folkskolinspektörer ha yrkat på större bidrag än de föreslagna.
Länsstyrelserna i Blekinge, Malmöhus och Västerbottens län ha uttalat sig

Statsutskottets utlåtande nr 291.

31

för att byggnadsbidraget skall bestämmas mera i anslutning till de verkliga
kostnaderna i varje särskilt fall.

Styrelsen för svenska landskommunernas förbund har framhållit, att förslaget
örn övergångsbidrag icke innebär någon hjälp till de skoldistrikt, som
alltid underhållit sina tjänstebostäder väl. Det borde därför enligt styrelsens
mening också medgivas ett särskilt underhållsbidrag, som borde utgå tills
vidare för alla tjänstebostäder som uppfyllde boställsordningens krav.

Vad i övrigt av de sakkunniga och i remissyttrandena i detta sammanhang
anförts och föreslagits framgår av s. 54—64 i propositionen, vartill
utskottet får hänvisa.

Departementschefen har anfört följande.

Mot de sakkunnigas förslag till ett särskilt statsbidrag till folk- och småskolläramas
tjänstebostäder har byggnadsstyrelsen uttalat den allmänna
invändningen, att det borde övervägas om icke erforderligt statsbidrag
borde inrymmas i den allmänna stödverksamhet åt bostadsbyggandet, som
handhaves av statens byggnadslånebyrå. Efter samråd med ordföranden
och chefen för byggnadslånebyrån får jag uttala, att den av byggnadsstyrelsen
ifrågasatta anordningen icke synes vara lämplig. Däremot torde det
vara lämpligt, att de grunder, som tillämpas vid granskningen i och för
den statliga långivningen, också vinna tillämpning vid granskningen för
nu ifrågavarande statsbidrag. Önskad överensstämmelse i detta hänseende
torde utan svårighet kunna åstadkommas, t. ex. genom viss kontakt mellan
byggnadslånebyråns och skolöverstyrelsens arkitekter. _

Av skäl, som de sakkunniga anfört, ansluter jag mig till förslaget, att
byggnadsbidraget vid nyanskaffning skall utgå med fasta belopp. Likaså
biträder jag de sakkunnigas förslag örn procentuella bidrag vid örn- och
tillbyggnader och mera omfattande reparationer, enär ett system med fasta
bidragsbelopp i detta fall icke är lämpligt. De föreslagna beloppen och procentsatserna
kunna givetvis bli föremål för diskussion. De ha ett direkt
samband med såväl byggnadskostnaderna som den hyra, lärarna skola
erlägga för sina tjänstebostäder. Absolut fasta hållpunkter saknas i båda
dessa hänseenden. Då emellertid ställning nu måste tagas till detta spörsmål,
anser jag mig böra förorda de sakkunnigas förslag, vilket synes i
dagens läge vara väl motiverat. Jag anser mig ock böra understryka, att
förevarande spörsmål bör upptagas till nytt övervägande, så snart byggnadskostnaderna
eller lärarnas hyresavdrag motivera en förnyad prövning.

Jag biträder även i stort sett de sakkunnigas förslag rörande särskilt
övergångsbidrag. Med hänsyn till att skoldistrikten stundom på flera år
fördelat en upprustning av lärarbostäderna och de sakkunnigas förslag i
dessa fall kunde få obilliga verkningar, vill jag förorda, att övergångsbidrag
får utgå, då den under en femårsperiod nedlagda kostnaden på en
lärarbostad uppgår till av de sakkunniga angivet belopp. Övergångsbidraget
bör i detta fall beräknas från tidpunkten för den senaste, under femårsperioden
verkställda bostadsförbättringen. Det av styrelsen, för svenska
landskommunernas förbund framförda förslaget, att övergångsbidraget
skulle kompletteras med ett särskilt underhållsbidrag till de distrikt, som
väl underhållit sina tjänstebostäder genom åtgärder för vilka de icke

32

Statsutskottets utlåtande nr 291.

Utskottet.

kunna utfå övergångsbidrag, kan jag däremot av såväl principiella som
praktiska skäl icke tillstyrka.

Vad de sakkunniga i övrigt föreslagit och uttalat i fråga örn statsbidrag
har icke givit mig anledning till erinran.

I motionen II: 587 har anförts bland annat följande.

De i propositionen angivna statsbidragsbeloppen — vilka icke få överstiga
40 procent av de styrkta kostnaderna för nyanskaffning av bostad —
äro enligt vår mening för låga. Det torde i huvudsak bli endast landsbygdskommuner,
som måste anskaffa tjänstebostäder åt lärare, och då
dessa kommuner i de flesta fall ha ett relativt svagt skatteunderlag, borde
statsbidrag utgå med högre belopp. I annat fall torde man knappast kunna
uppnå det av 1941 års lärarlönesakkunniga eftersträvade målet, att ett
skoldistrikt icke på grund av skyldigheten att hålla tjänstebostad skall
nödgas vidkännas större kostnader för sina lärare än de skoldistrikt, som
icke ha denna skyldighet.

Vi kunna icke heller finna det riktigt, att statsbidragen maximeras till
ett visst belopp. Det kan ifrågasättas örn med nuvarande byggnadskostnader
12 000 respektive 8 000 kronor verkligen täcka 40 procent av kostnaderna
för nybyggnad av tjänstebostäder. Skulle byggnadskostnaderna i
framtiden komma att stegras ytterligare, kan det bli ekonomiskt betungande
för ett skoldistrikt att uppföra tjänstebostäder, örn statsbidraget är fastlåst
vid en viss, alltför låg summa. Det borde därför vara riktigare att låta
statsbidraget utgå med en viss procent av de styrkta kostnaderna. Procenttalet
bör enligt vår mening fastställas till 50.

I likhet med departementschefen har utskottet på av de sakkunniga anförda
skäl funnit sig böra biträda de sakkunnigas förslag, att byggnadsbidraget
vid nyanskaffning skall utgå med fasta belopp ävensom bidraget
vid om- och tillbyggnader samt mera omfattande reparationer med ett
procentuellt belopp. Utskottet har alltså icke ansett sig böra tillstyrka
bifall till det i motionen II: 587 framställda yrkandet.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang liksom departementschefen
framhålla, att de av de sakkunniga föreslagna beloppen och procentsatserna
givetvis kunna bliva föremål för diskussion. De ha nämligen ett direkt
samband nied såväl byggnadskostnaderna som den hyra, lärarna skola erlägga
för sina tjänstebostäder. I båda dessa hänseenden saknas fullt säkra
hållpunkter. Då emellertid ställning nu måste tagas till detta spörsmål,
har departementschefen ansett sig böra förorda de sakkunnigas förslag.
Även utskottet har funnit sig böra giva förslaget sin anslutning. Utskottet
vill dock liksom departementschefen understryka, att förevarande
spörsmål bör upptagas till nytt övervägande, så snart byggnadskostnaderna
eller lärarnas hyresavdrag motivera en förnyad prövning.

Vad departementschefen i övrigt under ifrågavarande avsnitt anfört
och föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

33

Statsutskottets utlåtande nr 391.

Kostnadsberäkningar.

I fråga om kostnaderna för statsverket vid bifall till de sakkunnigas förslag
om statsbidrag i olika former till folk- oell småskollärarnas tjänstebostäder
lia de sakkunniga anfört bland annat följande.

De sakkunniga utgå vid sina beräkningar av medelsbehovet från
att årligen 250 tjänstebostäder nybyggas och lika många ombyggas.
Till varje nybyggd tjänstebostad torde man i genomsnitt kunna räkna
med ett byggnadsbidrag av 10 000 kronor. Visserligen kan förväntas, att
antalet bostäder, till vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 12 000
kronor, icke oväsentligt kommer att överstiga antalet tjänstebostäder, till
vilka byggnadsbidrag normalt skulle utgå med 8 000 kronor, men å andra
sidan torde i icke så få fall de nämnda bidragsbeloppen komma att bliva
reducerade. För ombyggnad av äldre tjänstebostad torde man kunna uppskatta
de genomsnittliga kostnaderna till 8 000 kronor. Härav skulle
25 procent utgå i statsbidrag. Utifrån dessa antaganden skulle det sam 25 manlagda

årliga medelsbehovet bliva (250 X 10 000 + 250 X X

X 8 000 = 2 500 000 + 500 000 =) 3 000 000 kronor. 100

Vad beträffar anslaget till övergångsbidrag, torde medelsbehovet kunna
ungefärligen beräknas på grundval av de uppgifter, som framkommit i
samband med verkställd stickprovsundersökning. Undersökningen visade,
att inom ifrågavarande inspektionsområden 799 tjänstebostäder av 2 963,
d. v. s. 27 procent av tjänstebostadsbeståndet, under åren 1926—1945
nybyggts eller om- eller tillbyggts. Under förutsättning att samma relationstal
gäller för riket i dess helhet, skulle i hela riket dylika byggnadsåtgärder
ha vidtagits med omkring 3 800 av de till ungefär 14 000 uppgående
tjänstebostäderna. Om på sätt, som de sakkunniga föreslagit, övergångsbidrag
utgår för dessa tjänstebostäder, kan bidragsbehovet under det
första året uppskattas till omkring 475 000 kronor. I fortsättningen kommer
detta behov att sjunka år för år för att alldeles upphöra efter 20 år.

Enligt här framställda förslag och utförda beräkningar skulle byggnadsbidrag
och övergångsbidrag tillsammans uppgå till ett belopp av ungefär
samma storleksordning som det nuvarande tjiinstebostadsbidraget. Medelsåtgången
å detta anslag utgjorde under budgetåret 1944/45 3 080 413 kronor,
avseende bidrag för året 1943/44 i efterskott. Den kraftiga ökning av
antalet undervisningsavdelningar, som kan förutses för de närmaste åren,
skulle emellertid — med oförändrade statsbidragsgrunder — medföra en
icke obetydlig höjning av anslaget. Enligt 1945 års seminariesakkunnigas
prognoser rörande det framtida lärarbehovet skulle sålunda antalet folkskollärare
från vårterminen 1944 till vårterminen 1950 stiga med 13 procent
och antalet småskollärarinnor med 8,6 procent. Örn de sakkunnigas i
detta betänkande framlagda förslag genomföres beträffande statsbidragen
till tjänstebostäderna från och med den 1 juli 1946, skulle statsbidragen
under budgetåret 1946/47 utgå med det nuvarande tjänstebostadsbidraget
för året 1945/46 i efterskott jämte ett mindre byggnadsbidrag, förslagsvis
100 000 kronor, och från och med budgetåret 1947/48 med byggnadsbidrag
och övergångsbidrag. Under budgetåret 1947/48 torde byggnadsbidrag oell
övergångsbidrag med ungefär 250 000 kronor överstiga det belopp, till vilket
det nuvarande tjänstebostadsbidraget skulle lia uppgått. Skillnaden

Bihang till riksdagens protokoll 191)0. 6 sami. Nr 291.

3

Utskottet.

34 Statsutskottets utlåtande nr 291.

kommer emellertid i fortsättningen att hastigt utjämnas, dels därför att
övergångsbidraget sjunker år från år, dels också därför att tjänstebostadsbidraget
skulle ha stigit. Redan från och med budgetåret 1950/51 — möjligen
rent av under budgetåret 1949/50 — kan förväntas, att byggnadsbolag
jämte övergångsbidrag enligt de sakkunnigas förslag kommer att
ställa sig billigare för statsverket än det äldre tjänstebostadsbidraget.

Det av de sakkunniga föreslagna övergångsanslaget bör givetvis, i likhet
med det nuvarande tjänstebostadsbidraget, vara förslagsanslag. Beträffande
det nya anslaget till byggnadsbidrag föreslå de sakkunniga, att även
det får bliva förslagsanslag, dock att riksdagen för varje år maximerar det
sammanlagda bidragsbelopp, som av Kungl. Majit får beviljas under avsett
budgetår.

Departementschefen har framhållit, att de av de sakkunniga verkställda
beräkningarna och uppskattningarna icke givit departementschefen anledning
till erinran. Då avsikten vore, att det nya statsbidragssystemet
skulle tillämpas från och med budgetåret 1947/48, erfordrades för innevarande
budgetår icke någon annan medelsanvisning än till kostnaderna
för den i det föregående omnämnda klassificeringssynen.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot de verkställda kostnadsberäkningarna
.

Frågor om särskilda åtgärder för beredande av ökad trygghet åt

ensamt boende lärarinnor.

I skrivelse den 15 april 1939 (nr 163) till Konungen anhöll riksdagen örn
verkställande snarast av allsidig utredning örn åtgärder i syfte att bereda
ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor. Sedan Kungl. Majit genom
beslut den 12 maj 1939 anbefallt skolöverstyrelsen att verkställa den begärda
utredningen, har överstyrelsen i skrivelse den 26 februari 1945 framlagt
resultatet av den verkställda utredningen samt de förslag, till vilka
utredningen enligt överstyrelsens mening gåve anledning.

Skolöverstyrelsen har bland annat framhållit, att problemet om de ensamt
boende lärarinnorna mindre är en fråga om åtgärder, vilka objektivt sett
äro erforderliga på grund av risk för övervåld eller störande av hemfriden,
än en fråga örn att bryta dessa lärarinnors andliga isolering och bringa dem
i kontakt med omvärlden. I sistnämnda hänseende ha förhållandena emellertid
i senare tid avsevärt förbättrats. Skolöverstyrelsen påpekar dels
motortrafikens och radions stora betydelse för brytande av landsbygdens
isolering, dels ock de möjligheter till kortare och längre resor, som för
lärarinnorna uppkommit i och med deras förbättrade ekonomiska förhållanden.

De förslag till lämpliga åtgärder, som av skolöverstyrelsen upptagas till
behandling, äro — örn här bortses från krav på säkra lås, fönsterluckor
och dylikt — i huvudsak följande:

Statsutskottets utlåtande nr 291.

35

a) möjlighet till förflyttning efter viss tjänstetid,

b) utökning av tjänstebostads storlek till minst två rum och kök,

c) befrielse från skyldigheten att mottaga tjänstebostad, där lärarinnan
själv kan ordna bostadsfrågan på ett mera tillfredsställande sätt,

d) statsbidrag till telefon,

e) statsbidrag till hållande av hembiträde,

f) befrielse från hundskatt, eventuellt bidrag för hållande av vakthund.

Skolöverstyrelsen har på anförda skäl icke funnit sig böra tillstyrka införande
av särskilda bestämmelser i anledning av de under d)—f) angivna
förslagen. Beträffande motiveringen härför hänvisas till propositionen s.
69 och 70.

För att de nuvarande bestämmelserna skola vinna i effektivitet föreslår
skolöverstyrelsen, att de kompletteras med ett stadgande i kungörelsen
den 10 december 1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare
vid folk- och småskolor m. m. av innebörd att som ytterligare villkor för
statsbidrag föreskrives, att skoldistrikt skall i förekommande fall hava vidtagit
erforderliga åtgärder för skydd åt ensamt boende lärarinna. Införes
ett sådant stadgande, bör det, uttalar överstyrelsen, sedan ankomma på
folkskolinspektörerna att tillse, att villkoret uppf ylles.

Departementschefen har anfört följande.

Genom de nyligen utfärdade bestämmelserna örn meritberäkning vid
sökande av tjänst inom folkskolan har bland annat avsetts att bereda
äldre lärare större möjligheter till förflyttning. Jag vill även erinra om att
Kungl. Majit genom beslut den 14 juni 1946 uppdragit åt 1945 års folkskolesakkunniga
att — med tanke bland annat på ensamboende lärarinnors
behov av förflyttning — verkställa utredning rörande frågan örn beredande
av förbättrade befordrings- och förflyttningsmöjligheter för folkskolans
lärare därigenom att tillsättningen av ett antal lärartjänster undantoges
från det i folkskolestadgan föreskrivna förfarandet och i stället förbehölles
skolöverstyrelsen. I avvaktan på erfarenheter rörande verkningarna
av de omförmälda nya bestämmelserna och resultatet av den åt folkskolesakkunniga
anförtrodda utredningen torde någon särskild förflyttningsmöjlighet
för de ensamt boende lärarinnorna icke böra tillskapas.

I det föregående har jag — i enlighet med 1941 års lärarlönesakkunnigas
förslag— förordat utökning av de nu förevarande tjänstebostädernas rumsantal
från ett till två rum och kök. Det i skolöverstyrelsens skrivelse under
b) angivna förslaget har sålunda redan föreslagits till genomförande.

Vid tjänstebostadsfrågans behandling ha lärarlönesakkunniga ingående
diskuterat frågan om när lärare skall vara skyldig att mottaga tjänstebostad
och när han skall kunna bliva befriad från sådan skyldighet. De
sakkunniga lia icke föreslagit någon särskild möjlighet till befrielse för de
ensamt boende lärarinnorna. Under sådana förhållanden anser jag — som
i det föregående anslutit mig till de sakkunnigas förslag i nämnda hänseenden
— mig icke kunna förorda ett genomförande av det i skolöverstyrelsens
skrivelse under c) angivna förslaget.

I likhet med skolöverstyrelsen kan jag icke tillstyrka införande av sär
skilda bestämmelser i anledning av de under d)—f) angivna förslagen. Vad

36

Statsutskottets utlåtande nr $91.

Utskottet.

överstyrelsen anfört beträffande önskvärdheten av att skoldistrikten i de
individuella fall, då sådant framstår såsom motiverat, vidtaga de åtgärder
som i de nämnda förslagen åsyftas, kan jag biträda. Likaså vill jag förorda
bifall till vad skolöverstyrelsen föreslagit i fråga örn införande i 1937
års statsbidragskungörelse av ett ytterligare villkor för statsbidrag.

I motionen II: 589 har anförts bland annat följande.

Skolöverstyrelsen understryker i sin utredning bland annat, att problemet
om de ensamt boende lärarinnorna mindre är en fråga om åtgärder, vilka
objektivt sett äro erforderliga på grund av risk för övervåld eller störande
av hemfriden, än en fråga örn att bryta dessa lärarinnors andliga isolering
och bringa dem i kontakt med yttervärlden. — Möjligheten att fritt välja
bostad torde i detta avseende vara av vital betydelse. Där en sådan möjlighet
kan ligga inom räckhåll för en ensamboende lärarinna, bör hon, om
hon vill utnyttja densamma, icke belastas med att betala hyra på två håll,
vilket skyldigheten att även i ett sådant fall mottaga tjänstebostad skulle
innebära.

Utskottet har icke funnit annat att erinra mot vad departementschefen
i förevarande avseenden anfört och föreslagit än att utskottet med anledning
av motionen II: 589 förutsätter, att Kungl. Majit i samband med den
prövning Kungl. Majit kommer att ägna frågan örn ändring av 37 § folkskolans
avlöningsreglemente till förnyat övervägande upptager det i motionen
berörda spörsmålet. Med vad sålunda anförts torde motionen få anses
besvarad.

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Majits förslag
och med avslag å motionen lii 587,

I. godkänna de av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 4 oktober 1946 förordade
grunderna för

1) boställsordning för folkskolans lärare,

2) ändring i vissa delar av folkskolestadgan,

3) ändring i vissa delar av kungörelsen den 10 december
1937 (nr 999) angående statsbidrag till avlöning av lärare
vid folk- och småskolor m. m.,

4) statsbidrag till nybyggnad samt om- och tillbyggnad
m. m. av tjänstebostäder för folkskolans lärare, samt

5) vissa ersättningar vid allmän klassificering av äldre
tjänstebostäder;

II. till Folkskolor m. m.: Klassificering av äldre tjänstebostäder
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 350 000 kronor;

Statsutskottets utlåtande nr 291.

37

B. att motionen I: 388 — i den män den icke må anses
besvarad med vad utskottet ovan anfört — icke må till
någon riksdagens åtgärd föranleda;

C. att motionen II: 589 må anses besvarad med vad utskottet
i det föregående anfört.

Stockholm den 3 december 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Larsson, Bäckström,
Karl Andersson, Gustaf Karlsson, von Heland, fröken Andersson, herrar Johan Eric Ericson,
Gustav Emil Andersson, Rosenberg och Ragnar Bergh; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ohlin, Falla, Rubbestad,
Mårtensson, Lindholm, Åkerström, Sefve, Thäpper, Onsjö och Persson i Vinberg.

Reservationer:

1) av herrar Johan Bernhard Johansson, von Heland, Gustav Emil
Andersson, Ragnar Bergh, Rubbestad, Åkerström och Onsjö, vilka ansett,
att utskottet i anledning av motionen II: 587 bort

dels föreslå, att statsbidrag till bestridande av kostnader för anskaffande
av tjänstebostad genom nybyggnad må utgå med 15 000 kronor för
tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och 10 000 kronor för tjänstebostad
för annan lärare, dock att statsbidraget icke må överstiga 50 procent
av de styrkta byggnadskostnaderna,

dels ock hemställa,

A. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och motionen II: 587,

I. godkänna de av utskottet förordade grunderna för

1) boställsordning för —----äldre tjänstebostäder;

II. till Folkskolor--- 350 000 kronor;

B. att motionen---åtgärd föranleda;

C. att motionen---föregående anfört;

2) av herr Karl Andersson;

3) av herr Ragnar Bergh.