Statsutskottets utlåtande nr 285.

3

Nr 285.

Ankom till riksdagens kansli den 26 november 1946 kl. 2 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
angående höjning av premierna till vissa värnpliktiga
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

I propositionen nr 346 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 4 oktober 1946,
föreslagit riksdagen medgiva förhöjning, enligt av departementschefen i berörda
statsrådsprotokoll förordade grunder, av till vissa värnpliktiga utgående
premier.

I detta sammanhang har utskottet till behandling förehaft

dels en inom första kammaren av herr Johannesson väckt motion (I: 379),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att den i förenämnda statsrådsprotokoll
föreslagna höjningen av premierna måtte tillerkännas jämväl till
befälsutbildning uttagna värirpliktiga, tillhörande årsklasserna 1943 och
1944 K;

dels ock en inom andra kammaren av herr Dickson väckt motion (II: 573),
vari hemställts, att riksdagen måtte besluta att i 29§ 1 mom. a), b), d), e)
och f) kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning omförmälda
premier till vissa värnpliktiga från och med den 1 januari 1946
skola utgå med respektive 1 000 kronor, 3 000 kronor, 600 kronor, 1 000 kronor
och 3 000 kronor.

I fråga örn de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina framställningar,
får utskottet hänvisa till motionerna.

Enligt gällande organisation för försvaret skall behovet av befälspersonal
i viss utsträckning fyllas med värnpliktiga. Förutsättningarna för att värnpliktiga
skola kunna även utan eget åtagande tagas i anspråk såsom officerare
och underofficerare angivas i den år 1941 antagna värnpliktslagen. Värnpliktig,
som uttagits för utbildning till officer eller underofficer vid
armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, är enligt denna
lag skyldig att utöver vanlig värnpliktstjänstgöring — 450 dagar — efter den
första tjänstgöringen örn 360 dagar fullgöra fortsatt tjänstgöring, för utbildning
till officer under högst 360 dagar och för utbildning till underofficer
under högst 180 dagar.

Även beträffande vissa andra värnpliktiga är längre tjänstgöringstid föreskriven.
Sålunda är marinen tilldelad värnpliktig, vilken vid navigationsskola
avlagt sjökaptens-, styrmans- eller övermaskinistexamen eller maskinistexa -

4

Statsutskottets utlåtande nr 285.

men av andra klass skyldig att undergå fortsatt utbildning under 120 dagar,
fördelade på två repetitionsövningar om 60 dagar. Vissa värnpliktiga specialister,
såsom ingenjörer och läkare, kunna åläggas högst 180 dagars längre
tjänstgöring än värnpliktiga i gemen.

För den längre tjänstgöring, som sålunda klagges vissa värnpliktiga erhålla
dessa kompensation i skilda former. Dylik kompensation är även tillerkänd
värnpliktig som frivilligt underkastat sig utbildning till reservofficer, till
fänrik vid sjövärnskåren samt till flygförare, bombfällare och navigatör samt
flygskytt vid flygvapnet.

Till vissa av ifrågavarande värnpliktiga utgå bland annat premier för
genomgången utbildning enligt av riksdagen godkända grunder (propositionen
1942:297, riksdagens skrivelse nr 375). Gällande bestämmelser härom
äro sammanfattade i kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) om värnpliktsavlöning.
Bestämmelserna innehålla följande.

Värnpliktig, som jämlikt värnpliktslagen ålagts fortsatt tjänstgöring eller
utbildning, flygvapnet tilldelad värnpliktig, vilken efter ansökan uttagits för
utbildning till flygskytt, flygförare eller bombfällare och navigatör, sjövärnskåren
tillhörande värnpliktig, som uttagits för utbildning till fänrik vid kåren,
så ock aspirant och kadett—militärmeteorologaspirant likväl undantagen — äga
under vissa villkor åtnjuta premie. I regel utgår icke premie till den, som
efter genomgången kadettskola undergår fortsatt utbildning till officer (motsvarande)
på aktiv stat.

Premie utgår enligt 29 § 1 mom. nämnda kungörelse med

a) femhundra kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått
underofficersutbildning och som antingen icke skall genomgå jämväl kadettskola
eller ock helt eller delvis genomgår nämnda skola utan att därvid erhålla
godkännande vitsord;

b) ettusenfemhundra kronor till den, som med godkännande vitsord genomgått
såväl underofficersutbildning som kadettskola;

c) etthundrafemtio kronor till värnpliktig vid marinen, som avlagt examen
vid navigationsskola enligt vad i det föregående sagts, för varje av
honom fullgjord repetitionsövning;

d) trehundra kronor till sjökapten eller likställd, som efter ansökan utbildats
till reservofficer;

e) femhundra kronor till värnpliktig, som med godkännande vitsord dels
genomgått utbildning till flygskytt (grundläggande flygslagsutbildning), dels
ock fullgjort minst sex månaders fortsatt flygslagsutbildning;

f) ettusenfemhundra kronor till värnpliktig, som med godkännande vitsord
genomgått utbildning till flygförare (grundläggande flygutbildning jämte fullständig
flygslagsutbildning) eller till bombfällare och navigatör (förberedande
militärutbildning jämte fullständig flygslagsutbildning); samt

g) femhundra kronor till sjövärnskåren tillhörande värnpliktig, som godkänts
i fänrikskurs för kåren.

I skrivelse den 8 juli 1946 har överbefälhavaren framlagt förslag örn dubblering
av de premier, som enligt a), b) och d) i det föregående utgå till värnpliktiga
efter genomgången officers- respektive underofficersutbildning, från
1 500 kronor, 500 kronor och 300 kronor till 3 000 kronor, 1 000 kronor och
600 kronor.

Överbefälhavaren har till stöd härför anfört följande.

Statsutskottets utlåtande nr 285.

5

De olägenheter, som förorsakas av den förlängda värnpliktstjänstgöringen,
äro för de värnpliktiga främst av ekonomisk art. Befälsutbildningen medför
försenad civil utkomst, direkt eller — genom försenad civil utbildning — indirekt.
Nuvarande läge på den fria arbetsmarknaden med rikliga arbetstillfällen
och goda löneförhållanden kommer denna olägenhet att framträda med
ökad skärpa. Härtill komma de hämmande verkningar, som olust inför förlängd
militärtjänstgöring i och för sig medföra.

Allmänt råder bland värnpliktiga uppfattningen, att olägenheterna av befälsutbildningen
icke uppvägas av de särskilda förmåner, som bjudas. Vid undersökningar,
företagna av försvarsstabens personalvårdsavdelning, har klart
framgått, att de ekonomiska faktorerna ha en dominerande inverkan på de
värnpliktigas inställning till tjänstgöringens förlängning vid befälsutbildning.
Vid infanteriets kadettskola ha i svar på fråga örn »det ekonomiska avbräck,
som den med ett år förlängda värnplikten vållar» 43 elever av 144 uppskattat
detta till 2 000—3 000 kronor samt 86 elever till 3 000—10 000 kronor. Endast
15 ha uppgivit en summa mellan 500 och 2 000 kronor. Även utan en närmare
prövning av dessa siffror torde man kunna utgå ifrån, att med nuvarande allmänna
löneläge den ekonomiska förlusten snarare ligger över än linder 3 000
kronor. Med hänsyn härtill är nu utgående premie för befälsutbildning till
officer, 1 500 kronor, icke tillfyllest för att kompensera det ekonomiska avbräck
den värnpliktige måste räkna med. Än mindre kan den framkalla konkurrens
bland de för befälsutbildning bäst lämpade om kommendering till förlängd
utbildning.

Då dessutom övriga förmåner av ekonomisk och annan art icke av de värnpliktiga
tillmätas större betydelse, kan möjligheten till befälsutbildning för
närvarande icke utgöra någon lockelse utan är tvärtom något som man försöker
undandraga sig. Ambitionen och arbetsglädjen — hos både elever och
befäl — kunna icke undgå att lida men härav. I en del fall lyckas dessutom
för uppgiften väl lämpade att dra sig undan, medan mindre lämpliga få träda
i deras ställe. Dylika tendenser ha efter beredskapens upphörande framträtt
med ökad styrka och kunna befaras öka än mer. Örn icke ändring åvägabringas,
kunna dessa omständigheter medföra allvarliga konsekvenser icke blott
för ifrågavarande befälsutbildning utan även för hela värnpliktsutbildningen,
särskilt vid armén. Det är för krigsorganisationens stabilitet och effektivitet
av fundamental betydelse, att till befälsutbildning kan uttagas de värnpliktiga,
som härför ha de bästa förutsättningarna. Omständigheter, som fresta dessa
att undandraga sig befälsutbildning med påföljd att mindre väl lämpade i
stället tagas i anspråk, måste undanröjas.

Överbefälhavaren har ansett att de högre premiema borde tillkomma även
de värnpliktiga befälselever, som under innevarande budgetår avslutade sin
befälsutbildning.

Försvarets civilförvaltning, försvarsvcisenclets lönenämnd och 1945 års försvarslcommitté
hava i avgivna utlåtanden över överbefälhavarens förslag i
princip tillstyrkt detsamma.

I detta sammanhang har departementschefen till behandling upptagit
fråga örn utnyttjande i försvarets tjänst av befälsutbildade värnpliktiga jämväl
efter utträdet ur värnpliktsåldern.

I skrivelse den 13 november 1945 har chefen för armén gjort framställning
örn rätt för värnpliktig, som undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur
värnpliktsåldern frivilligt kvarstå vid försvaret såsom värnpliktig. Till stöd
för framställningen har anförts i huvudsak följande.

6

Statsutskottets utlåtande nr 285.

Den årliga avgången av värnpliktigt befäl —• i samband med värnpliktstidens
utgång — komme i första liand att drabba lokalförsvarsförbanden, där
huvuddelen av det äldre värnpliktiga befälet vore krigsplacerad. För att ersätta
den sålunda avgångna befälspersonalen erfordrades omskolning av yngre
värnpliktigt befäl för tjänstgöring vid lokalförsvarsförbanden med deras
säregna uppgifter. Denna omskolning borde i regel anordnas vid den efterutbildningsövning
örn trettio dagar, som enligt värnpliktslagen ägde rum före
utgången av adertonde året efter inskrivningsåret. Tillgången på för sådan
omskolning lämpligt värnpliktigt befäl vore emellertid knapp, ett förhållande
som komme att bliva än mera framträdande på grund av värnpliktskontingenternas
beräknade nedgång under lång tid framåt. Det vore därjämte
att förutse, att endast en mindre del av det värnpliktiga befälet komme att
deltaga i den frivilliga befälsutbildningen för att på så sätt bibehålla innehavda
kvalifikationer och förordnanden. Med hänsyn till vad som sålunda
framhållits och då bland annat en planerad omorganisation av luftbevakningen
kunde komma att medföra ett ökat befälsbehov, syntes ganska snart avsevärda
vakanser komma att uppstå i krigsorganisationens befälsbefattningar, därest
icke särskilda åtgärder vidtoges.

Jämlikt reservbefälskungörelsen för armén kunde vid värnpliktstidens utgång
av det värnpliktiga befälet blott ett fåtal —• värnpliktiga kaptener (ryttmästare)
och fanjunkare (styckjunkare) som ådagalagt särskild lämplighet —
komma i fråga för anställning i reserven. Den stora huvuddelen av det värnpliktiga
befälet försvunne helt ur försvarsorganisationen vid värnpliktstidens
utgång och kunde därefter militärt utnyttjas endast inom hemvärnet och såsom
krigsfrivilliga vid mobilisering. Inom hemvärnet komme emellertid det f. d.
värnpliktiga befälet under den närmaste tiden i stor utsträckning endast att
kunna anställas såsom meniga, enär befälsposterna i regel vore besatta och
omsättningen vore långsam. Det vore därför förklarligt, att personal, som
nyligen innehaft befälsbefattningar inom armén, i allmänhet icke under så
dana villkor vore hågade inträda i hemvärnet. Ej heller syntes tjänstgöring
såsom krigsfrivilliga vid allmän mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap
innebära någon större lockelse, örn icke personalen knötes till försvarsorganisationen
redan under fredstid och härunder bereddes möjlighet att
bibehålla för krigstjänstgöring erforderliga kvalifikationer.

Chefen för armén har ansett, att det avgångna värnpliktiga befälets inordnande
i försvarsorganisationen under fredstid lämpligen borde möjliggöras
genom tillägg till värnpliktslagen.

I fråga om formerna för personalens anknytning till försvaret efter utträdet
ur värnpliktsåldern har arméchefen anfört följande.

Personalen syntes lämpligen böra teckna avtal gällande 4 år i sänder med
vederbörlig truppregistreringsmyndighet. Möjlighet borde finnas att kvarstå
intill 60 års ålder för värnpliktiga officerare och underofficerare och intill
56 års ålder för värnpliktiga underbefäl. Endast sådan personal borde ifrågakomma,
som lämpligen kunde bibehålla tidigare innehavd krigsplacering eller
omkrigsplaceras i annan befattning motsvarande vederbörandes utbildning
och grad. Avtal borde vidare vara fullt bindande för krigst jänstgö ring och
icke medge större möjligheter till uppskov än för värnpliktiga. För förnyande
av avtal borde dessutom fordras genomgång av vederbörlig repetitionskurs
motsvarande vederbörandes grad. För den, som frivilligt kvarstode såsom
värnpliktig officer eller underofficer vid armén intill 60 års ålder, skulle
således erfordras tvenne repetitionskurser, fullgjorda före 52 respektive 56
års ålder, och för den som kvarstode såsom värnpliktigt underbefäl intill 56
års ålder en repetitionskurs, fullgjord före 52 års ålder.

Statsutskottets utlåtande nr 285.

7

Chefen för armén har framhållit, att de enda ekonomiska konsekvenser i
fredstid, som ett ianspråktagande av förutvarande värnpliktigt befäl enligt
föreslagna grunder komme att medföra, vore tillhandahållande av utrustning
under tjänstgöring och eventuella utgifter i samband med genomgående av
repetitionskurser. Då repetitionskurserna utan olägenhet kunde ske i form
av fritidsutbildning — d. v. s. under kvällar och söndagar — komme de icke
att medföra särskilda kostnader i form av naturaförmåner eller avlöning.
Kurserna borde fullgöras i anslutning till Centralförbundets för befälsutbildning
repetitionskurser för övrigt värnpliktigt befäl. Då här ifrågavarande
elever komme att fördelas över hela landet, syntes de kunna inrymmas i
Centralförbundets lokala utbildningsorganisationer utan att föranleda särskilda
kostnader för instruktörer, lokaler eller dylikt.

I den mån personalen i fredstid behövde tagas i anspråk för att genom
frivillig tjänstgöring i innehavda eller motsvarande krigsplaceringsbefattningar
möjliggöra anordnande av luftförsvarsövningar och dylikt måste helt
naturligt avlöning och naturaförmåner utgå såsom för övrig personal. Dessa
kostnader komme att uppstå oberoende av vilken personalkategori, som utnyttjades
vid övningarna, och borde gäldas av anslaget för vederbörlig övning.

Överbefälhavaren och 1945 års försvarskommitté hava tillstyrkt bifall till
framställningen.

Departementschefen har för egen del i ärendet anfört följande.

De premier, som utgå till vissa värnpliktiga, vilka fullgjort längre tjänstgöring
än övriga värnpliktiga, äro avsedda som kompensation för det avbräck i civil
verksamhet som vållas dessa värnpliktiga. Att utforma denna ersättning så
att full rättvisa vederfares envar är givetvis ogörligt. En allmän omprövning
av det nuvarande kompensationssystemet kan icke nu ifrågakomma. Resultatet
av försvarskommitténs arbete måste på detta område avvaktas. Emellertid
synes läget vara sådant, att den kompensation som nu erbjudes icke är tillräcklig
för att väcka intresse för den förlängda utbildningen. Tyvärr förekommer
det i icke ringa omfattning att de värnpliktiga försöka undandraga sig
uttagning till officers- och underofficersutbildning. Med hänsyn till försvarets
intresse att kunna bland de värnpliktiga utvälja de bästa till fortsatt utbildning
synes det därför nödvändigt att snarast förbättra de förmåner som äro
förenade med den längre utbildningstiden. Den enda framkomliga vägen synes
i nuvarande läge vara en höjning av premierna. Jag vill därför förorda en dylik
höjning men vill erinra, att åtgärden bör betraktas såsom ett provisorium. Anledning
att ånyo ompröva frågan kan yppa sig vid en eventuell omreglering
av penningbidragen till de värnpliktiga. I ärendet framförda önskemål örn
ändringar i utbildningstiden samt örn sättet för utbetalning av premierna upptager
jag icke nu till behandling.

överbefälhavarens förslag i ämnet innebär, att premiehöjningen begränsas
till vissa kategorier premieberättigade, nämligen till dem som genomgått
underofficers- och officersutbildning samt sjökapten eller likställd, som efter
ansökan utbildats till reservofficer. Grunden för avgränsningen torde lia varit,
att intresset för fortsatt utbildning bör stimuleras hos dem som ur ett större
skikt utväljas eller eventuellt tvångsuttagas till dylik utbildning. Med denna
utgångspunkt bör, såsom försvarskommittén föreslagit, jämväl de värnpliktiga
vid flygvapnet, som utbildats till flygskyttar, flygförare eller bombfällare
och navigatörer, principiellt erhålla högre premier. För sjövärnskåren

8

Statsutskottets utlåtande nr 285.

tillhörande värnpliktiga, som godkänts i fänrikskurs för kåren, har icke någon
premiehöjning ifrågasatts. Jag finner heller icke anledning att i detta sammanhang
föreslå någon höjning av nu utgående premier till dessa värnpliktiga.
Från den angivna utgångspunkten synes icke heller någon premiehöjning böra
nu ifrågasättas för den fortsatta utbildning som åligger värnpliktiga vid
marinen, vilka avlagt examen vid navigationsskola.

Mot de av överbefälhavaren och försvarskommittén föreslagna beloppen
vill jag icke framställa erinran. Beträffande övergången till de högre premierna
ha olika förslag framförts. För egen del anser jag, att som huvudregel bör
kunna gälla, att den högre premien skall utgå för premieberättigande utbildning
eller tjänstgöring, som påbörjats efter tidpunkten för ikraftträdandet av
de nya bestämmelserna örn premier. Denna tidpunkt bör lämpligen vara den
1 januari 1947. Med hänsyn till den långa tjänstgöringstiden för de till officersutbildning
uttagna eller antagna värnpliktiga och för de värnpliktiga som
undergå utbildning till flygförare eller bombfällare och navigatörer, vill jag
emellertid föreslå, att premiema för utbildning, efter genomgången underofficersutbildning,
vid 1946—1947 års kadettskolor samt för den utbildning
till flygförare eller bombfällare och navigatör, som pågår vid utgången av
december 1946, bestämmas till 2 500 kronor. Den föreslagna huvudregeln medför,
att i visst fall, nämligen beträffande underofficersutbildningen vid flygvapnet,
premie kommer att utgå helt enligt de äldre bestämmelserna för utbildning,
som pågår vid utgången av december 1946. Då motsvarande utbildning
under i huvudsak samma tidsperiod vid de övriga försvarsgrenarna avslutats
redan före nämnda tidpunkt, medför detta dock icke någon särställning för
flygvapnets personal.

Jag föreslår således, att i 29 § 1 mom. a), b), d), e) och f) kungörelsen den
21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning omförmälda premier till
vissa värnpliktiga från och med den 1 januari 1947 utgå med respektive 1 000
kronor, 3 000 kronor, 600 kronor, 1 000 kronor och 3 000 kronor samt att premierna
enligt b) och f) övergångsvis utgå med 2 500 kronor. Den årliga kostnadsökning
som ett bifall till detta förslag innebär torde komma att uppgå
till omkring 2 500 000 kronor. Det lärer få ankomma på Kungl. Majit att — i
anslutning till vad nu anförts — meddela erforderliga bestämmelser rörande
premierna och rörande övergången till de nya grunderna.

Det av chefen för armén framlagda förslaget örn rätt för värnpliktig, som
undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur värnpliktsåldern frivilligt kvarstå
vid försvaret kan jag tillstyrka. Såsom av arméchefens skrivelse framgår
beräknas tillgången på värnpliktigt befäl vid lokalförsvarsförbanden bli knapp,
och det synes mig därför välbetänkt att så länge som möjligt utnyttja det befäl,
som redan erhållit utbildning för ändamålet.

På sätt chefen för armén föreslagit torde de befälsutbildade värnpliktiga,
som därtill äro villiga, böra genom personliga kontrakt bindas vid försvaret.
Kontrakten böra avse skyldighet att under en bestämd tidsperiod stå till förfogande
med samma förpliktelser som örn vederbörande varit värnpliktiga,
främst tjänstgöringsskyldighet under beredskap och krig. Det förutsattes, att
endast sådan personal kommer i fråga, som lämpligen kan bibehålla tidigare
innehavd krigsplacering eller kan omplaceras i annan krigsbefattning motsvarande
vederbörandes utbildning och grad.

Vad chefen för armén föreslagit beträffande personalens ekonomiska förmåner
i fredstid har icke givit mig anledning till erinran. Kostnaderna böra
bestridas från de anslag, som bekosta motsvarande utgifter för värnpliktiga.
Även förmånerna under krigstjänstgöring böra överensstämma med de för
värnpliktiga gällande.

Statsutskottets utlåtande nr 285. 9

Enligt myndigheternas förslag skulle i här avsett syfte införas ett tillägg
till värnpliktslagen, enligt vilket den, vilken såsom värnpliktig utbildats till
befäl, skulle äga att efter frivilligt åtagande kvarstå såsom värnpliktig efter
utgången av värnpliktstiden, dock längst till och med det kalenderår under
vilket han fyllde 60 år.

För egen del har jag ansett mig icke för närvarande böra tillstyrka ändring
i värnpliktslagen. Det är här fråga örn frivilliga avtal och något behov av särskilda
lagbestämmelser därom synes icke föreligga. Detta utesluter givetvis
icke, att i de bestämmelser, som kunna varda meddelade i ämnet, föreskrives,
att vederbörande i vissa avseenden skola äga samma ställning som örn de
varit värnpliktiga.

Det är min avsikt att, därest riksdagen icke har något att erinra mot den
föreslagna anordningen, som i vissa hänseenden föranleder kostnader för försvaret,
föreslå Kungl. Majit att enligt i det föregående angivna grunder meddela
erforderliga bestämmelser i ämnet. Jag utgår från att örn så prövas lämpligt
även förutvarande landstormsofficerare och personal av andra kategorier
med likartad utbildning skola kunna anknytas till försvaret på sätt här
förutsatts.

Enligt kungörelsen den 21 december 1945 (nr 881) örn värnpliktsavlöning
utgå premier med vissa bestämda belopp till i kungörelsen närmare angivna
kategorier värnpliktiga, vilka åläggas eller frivilligt underkasta sig längre
utbildningstid än övriga värnpliktiga. Dessa premiér äro avsedda såsom kompensation
för de olägenheter — främst av ekonomisk art — som förorsakas
av den förlängda värnpliktstjänstgöringen.

Det har numera från skilda håll gjorts gällande, att premierna i fråga
icke äro tillfyllest för att kompensera det ekonomiska avbräck de värnpliktiga
måste räkna med. Förslag har därför framlagts örn en höjning av premierna
till vissa kategorier av nu premieberättigade värnpliktiga. Enligt utskottets
mening hade det varit önskvärt, att den föreliggande frågan kommit
under behandling i ett större sammanhang, åt vilken uppfattning utskottet
även givit uttryck i sitt tidigare under årets riksdag gjorda uttalande
över i samma ämne väckta motioner. Då emellertid omedelbara åtgärder i
ämnet nu ansetts böra vidtagas och bärande skäl härför synas hava anförts,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka att förhöjning av premierna kommer
till stånd. Yad departementschefen i sådant avseende föreslagit synes i princip
kunna godtagas. Åtgärden i fråga torde dock få betraktas som ett provisorium
i avvaktan på resultatet av 1945 års försvärskommittés arbete.

Enligt departementschefens förslag skulle som huvudregel gälla, att den
högre premien skulle utgå för premieberättigande utbildning eller tjänstgöring,
som påbörjats efter den 1 januari 1947. Då i princip retroaktiv tillämpning
av de nya bestämmelserna icke lämpligen bör ifrågakomma, anser
utskottet sig böra tillstyrka förslaget jämväl i denna del. Härav följer, att
utskottet icke kan biträda de i motionerna 1:379 och II: 573 framställda
yrkandena.

Med hänsyn till den långa tjänstgöringstiden för de till officersutbildning
uttagna eller antagna värnpliktiga och för de värnpliktiga, som undergå
utbildning till flygförare eller bombfällare och navigatörer, synes utskottet
en viss övergångsanordning befogad. Utskottet har därför icke något att

Utskottet.

10

Statsutskottets utlåtande nr 285.

erinra mot att på sätt departementschefen föreslagit premierna för utbildning,
efter genomgången underofficersutbildning, vid 1946—1947 års kadettskolor
samt för den utbildning till flygförare eller bombfällare och navigatör,
som pågår vid utgången av december 1946, bestämmas till 2 500 kronor.

Med tillämpning av den ovan angivna huvudregeln skulle värnpliktiga i
1946—1947 års underofficerskurs vid flygvapnet uteslutas från rätten till
högre premier. Då ifrågavarande kurs påbörjades den 9 september 1946 och
avslutas den 7 mars 1947 och således till en betydande del kommer att pågå
efter den 1 januari 1947 synes icke oberättigat, att jämväl dessa värnpliktiga
bliva delaktiga av de nj-a förmånerna. En höjning av premierna i detta fall
torde dessutom stå i nära överensstämmelse med innebörden av det föreliggande
förslaget. Utskottet vill framhålla, att, enligt vad utskottet underhand
inhämtat, antalet värnpliktiga, varom här är fråga, uppgår till 17 samt
att ett utsträckande av förslaget att omfatta jämväl dessa värnpliktiga icke
kommer att medföra några konsekvenser beträffande övriga värnpliktskategorier.
Med hänsyn till det anförda vill utskottet föreslå, att bestämmelserna
örn utbetalning av de högre premierna utformas så, att de tillkomma även
värnpliktiga, som med godkännande vitsord genomgått 1946—1947 års underofficerskurs
vid flygvapnet. I överensstämmelse med de grunder, som föreslagits
skola tillämpas vid avvägningen av ovannämnda övergångsvis utgående
premier, synas premierna i nu angivna fall böra bestämmas till 1 000 kronor.

I den föreliggande propositionen har även till behandling upptagits frågan
örn utnyttjande i försvarets tjänst av befälsutbildade värnpliktiga jämväl
efter utträdet ur värnpliktsåldern. Såsom i propositionen framhållits
försvinner den stora huvuddelen av det värnpliktiga befälet helt ur försvarsorganisationen
vid värnpliktstidens utgång och kunna därefter militärt utnyttjas
endast inom hemvärnet och såsom krigsfrivilliga vid mobilisering.
Chefen för armén har därför gjort framställning örn rätt för värnpliktiga, som
undergått befälsutbildning, att efter utträdet ur värnpliktsåldern frivilligt
kvarstå vid försvaret. Då en dylik anordning otvivelaktigt skulle ur krigsorganisatorisk
synpunkt vara förenad med bestämda fördelar, vill utskottet
i likhet med departementschefen tillstyrka förslaget i fråga. Beträffande formerna
för personalens anknytning till försvaret har utskottet icke någon erinran
att framställa mot vad härutinnan föreslagits. Detsamma gäller även
i fråga örn personalens ekonomiska förmåner i fredstid.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må med avslag å motionerna I: 379 och II: 573
medgiva förhöjning, enligt av departementschefen i statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för den 4 oktober 1946 samt
av utskottet ovan förordade grunder, av till vissa värnpliktiga
utgående premier.

Stockholm den 26 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

ALGOT TÖRNKVIST.

Närvarande: se under utlåtandet nr 284.