6
Statsutskottets utlåtande nr 282.
Nr 282.
Ankom till riksdagens kansli den 12 november 1946 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
ersättning till personer, sorn ådragit sig skada
eller sjukdom i Jlyktingverksamhet m. m., jämte i
ämnet väckt motion.
(3:e avd.)
I propositionen nr 327 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 27 september 1946,
föreslagit riksdagen medgiva, att i anledning av de olycksfall och sjukdomar,
som drabbat personer under arbete för omhändertagande och vård av flyktingar
och s. k. repatriander samt härmed jämförlig internationell humanitär
hjälpverksamhet må av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
till Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar i anledning
av olycksfall i arbete m. m. till envar av dessa personer eller deras rättsägare
utbetalas ersättning enligt i nämnda statsrådsprotokoll angivna grunder.
Med bifall till Kungl. Maj:ts proposition nr 281 medgav innevarande års
riksdag under vårsessionen (skriv, nr 389) att till ett antal personer, vilka
varit verksamma vid flyktinghjälp och därvid ådragit sig sjukdom, eller till
deras rättsägare finge utbetalas ersättningar i enlighet med grunderna för
lagen den 17 juni 1916 örn försäkring för olycksfall i arbete. Till det vid propositionen
fogade statsrådsprotokollet anförde föredragande departementschefen
att han hade för avsikt att låta verkställa en utredning beträffande
samtliga de skador i anledning av olycks- eller sjukdomsfall under flyktingtjänst,
som numera kvarstode.
Sedan Kungl. Majit uppdragit åt riksförsäkringsanstalten att i samråd med
vissa andra myndigheter verkställa utredning beträffande berörda förhållande,
har riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 5 september 1946 avgivit förslag
i ämnet.
över förslaget har statskontoret avgivit yttrande.
Föredragande departementschefen har anfört följande.
Den under och efter kriget från svensk sida bedrivna humanitära hjälpverksamheten
till förmån för befolkningen i krigshärjade länder har skett i
en mångfald olika former. Sålunda har ett mycket betydande antal flyktingar,
s. k. repatriander samt sjuka och undernärda barn omhändertagits inom landet.
På utländsk botten har svensk humanitär hjälpverksamhet bedrivits bland
annat genom anordnande av barnbespisning och i viss omfattning sjukvård
samt tillhandahållande av livs- och läkemedel, sjukvårdsutrustning och kläder
i den utsträckning vårt eget försörjningsläge tillåtit.
Statsutskottets utlåtande nr 2S2. <
Det torde få anses, att statsmakterna genom propositionen nr 281/1946 och
riksdagens skrivelse nr 389/1946, med stöd varav 13 i civilförsvarets ilyktingverksamhet
inträffade skadefall provisoriskt reglerats, intagit den principiella
ståndpunkten, att personer, som skadats genom olycksfall eller sjukdom under
deltagande i den av staten organiserade verksamheten för omhändertagande i
riket av flyktingar och repatriander, böra tillerkännas ersättning härför av
staten. Samma skäl, som föranlett detta ståndpunkttagande, synas äga giltighet
även beträffande andra former av internationell humanitär hjälpveiksamhet,
som anordnats under statens medverkan och som för de i verksamheten
deltagande inneburit likartade risker som flyktingarbetet. Ersättningsfrågan
synes böra bedömas oberoende av örn verksamheten ägt rum inom eller utom
landet och oavsett örn densamma bedrivits i statlig myndighets regi eller av
enskilda institutioner, vilka erhållit statligt uppdrag att. omhänderha viss
verksamhetsgren, exempelvis av röda korset, föreningen rädda barnen eller
hjälpkonrmittén för Finlands barn. Jag anser mig sålunda böra förorda, att
ersättning av statsmedel utbetalas till alla dem, som skadats genom olycksfall
eller sjukdom under arbete i sådan verksamhet som nu nämnts.
Syftet med den av riksförsäkringsanstalten verkställda utredningen beträffande
skador i anledning av olycks- och sjukdomsfall under flykting- och
likartad verksamhet har varit att erhålla ett underlag för bedömandet av
frågan, enligt vilka grunder ifrågavarande ersättningar böra utgå. Till en
början må anmärkas, att utredningen icke omfattar följande grupper redan
reglerade skadefall, nämligen dels det icke kända antal skador, som drabbat
antingen militärpersonal med ekonomisk reglering enligt de för sådan personal
gällande ersättningsbestämmelserna eller hos statliga flyktingmyndigheter
anställd personal med rätt till sjuklön under viss tid, som regel längst
tre månader, dels det antal skadefall beträffande civilpersoner — nksförsakringsanstalten
har under hand upplyst, att antalet uppgår till cirka 300, varav
högst fem kvarstått den 1 juli 1946 med en invaliditetsgrad av 20 % eller
högre — som reglerats direkt enligt olycksfalls- eller vrkessjukdomsförsäkringslagen.
De 13 fall, som provisoriskt reglerats med stöd av berörda proposition
och riksdagsskrivelse, återfinnas ej heller i utredningen. 1 denna redovisas
samtliga de skadefall — till ett antal av 77 -— vilka såvitt känt hittills
inträffat under flyktingverksamhet och härmed jämförligt arbete utan att ha
kunnat regleras. Av de skadade personerna ha 66 haft anställning i flyktingverksamhet
inom landet, tre utan ersättning deltagit i sadan verksamhet i
egenskap av lottor, två varit anställda hos privata arbetsgivare och två deltagit
i humanitärt hjälparbete utomlands för röda korset, medan en är självständig
företagare. Beträffande återstående tre saknas ännu närmare utredning.
Sålunda tillgängliga uppgifter synas berättiga till det påståendet, att
antalet olycks- och sjukdomsfall i flykting- och härmed jämförlig verksamhet
varit ringa i förhållande till den betydande omfattningen av verksamheten och
de med densamma förenade riskerna, främst ur smittosynpunkt. Att så varit
förhållandet får främst tillskrivas goda organisatoriska åtgärder. Flertalet av
de skadade eller insjuknade synes efter en längre eller kortare sjukdomstid
ha återvunnit hälsan utan kvarvarande men. Fall förekomma emellertid, där
skadan eller sjukdomen lett till bestående invaliditet eller till sin natur varit
sådan, att risk för recidiv föreligger. 1 ett fall har sjukdomen haft dödlig
utgång.
T sitt förslag till grunder för ersättningarnas bestämmande vid nu ifrågavarande
olycksfall och sjukdomar har riksförsäkringsanstalton som nämnts
icke berört de skador som drabbat militärpersonal. Skälet härtill torde vara,
att i den mån sådana skador uppkommit dessa kunnat regleras direkt enligt bestämmelserna
i militärersättningsiorordningen. Även jag är av den uppfatt
-
8
Statsutskottets utlåtande nr 282.
ningen, att med hänsyn härtill anledning saknas att nu upptaga dessa ersättningsfrågor
till omprövning. Jag vill erinra örn att i den mån dessa skador, såsom
i flertalet fall torde vara förhållandet, äro att anse som ådragna under
tjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap de äro förenade med rätt till sådan
provisorisk förbättring, som beslutats vid innevarande års riksdag.
De olycks- och sjukdomsfall, som civilpersoner ådragit sig under flyktingarbete
och vilka icke varit av så godartad beskaffenhet att de få anses ersatta
med sjuklön under viss tid, kunna ur ersättningssynpunkt indelas i tre grupper,
nämligen de fall varå olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagens föreskrifter
varit direkt tillämpliga, de fall som med stöd av förenämnda proposition
och riksdagsskrivelse provisoriskt reglerats enligt grunderna för olycksfallsförsäkringslagen
och de fall, som ännu icke kunnat regleras. Sistnämnda
grupp avser olycks- och sjukdomsfall som icke omfattas av olycksfalls- eller
yrkessjukdomsförsäkringslagen antingen därför att enligt olycksfallsförsäkringslagen
erforderligt samband mellan sjukdomen och olycksfall i arbete icke
förelegat respektive att sjukdomen icke varit hänförlig under yrkessjukdomsförsäkringslagen
eller därför att i olycksfallsförsäkringslagen förutsatt anställningsförhållande
icke förelegat mellan den skadade och den myndighet eller institution,
i vars regi verksamheten bedrivits. Kiksförsäkringsanstalten föreslår,
att för denna grupp ersättning skall utgå enligt de grunder som i militärersättningsförordningen
angivas för andra än värnpliktiga. Skälet till att militärersättningsförordningens
bestämmelser skulle tillämpas är, att denna förordning
innehåller ändamålsenliga föreskrifter angående förutsättningarna för
ersättnings utgivande vid sjukdom. Då härtill kommer, att de faktiska förmånerna
vid tillämpning av militärersättningsförordningens bestämmelser förandra
än värnpliktiga överensstämma med de ersättningar som skulle utgå
enligt olycksfallsförsäkringslagen, biträder jag riksförsäkringsanstaltens förslag
i denna del. Detta ställningstagande innebär jämväl, att rätten till ersättning
icke begränsas till personer, som intaga ställningen av arbetare i olycksfallsförsäkringslagens
mening utan tillkommer varje person, vilken i samband
med arbete, som kan betraktas såsom ett led i en av staten organiserad eller
koncessionerad flykting- eller häremot svarande humanitär hjälpverksamhet,
ådragit sig olycksfall eller sjukdom.
Då en tillämpning av bestämmelserna i olycksfallsförsäkringslagen och
militärersättningsförordningen i förevarande avseende ger samma resultat,
synes en omprövning av de jämlikt nämnda lag eller yrkessjukdomsförsäkringslagen
reglerade skadefallen icke böra ske.
Riksförsäkringsanstalten föreslår vidare, att ifrågakommande ersättningar,
vare sig dessa bestämts enligt olycksfalls- eller yrkessjukdomsförsäkringslagen
eller enligt militärersättningsförordningen, skola förstärkas i vissa fall.
Enligt anstaltens förslag bör rätten till sådan förstärkning begränsas tili
skadefall, som kvarstått den 1 juli 1946 med en invaliditetsgrad av"lägst 20 %,
och förstärkningen bestämmas enligt grunderna för förordningen den 29 juni
1946 (nr 347) angående provisorisk förbättring av vissa ersättningar i anledning
av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap
m. m.^Såsom i det föregående anförts innebar detta, att ersättningstillägg
skall utgå, vid förlust av arbetsförmågan, å sjukpenning med två kronor
75 öre i ortsgrupp 1, tre kronor 50 öre i ortsgrupp 2 och fyra kronor 25
öre i ortsgrupp 3 för dag räknat och å invalidlivränta med 984, 1 284 och
1 584 kronor för år räknat i respektive ortsgrupper samt vid en med lä"st
en fjärdedel nedsatt arbetsförmåga med det lägre belopp som svarar mot
arbetsförmågans nedsättning. Då graden av nedsättningen av arbetsförmågan
uppgår till en femtedel men ej en fjärdedel, skall enligt angivna grunder
ersättningstillägg utgå med 120 kronor för år. Vid dödsfall skall ersättnings
-
Statsutskottets utlåtande nr 282.
9
tillägg utgå å livränta, som tillkommer make, barn eller adoptivbarn, för år
räknat med så stor del av 984 kronor, som svarar mot förhållandet mellan livräntan
till den efterlevande och lägsta livränta till den skadade vid förlust av
arbetsförmågan.
Även örn deltagandet i flykting- och härmed jämförlig verksamhet som
regel icke haft den karaktär av skyldighet, som den förstärkta försvarsberedskapen
inneburit, finner jag likväl skäl tala för att personer, som med eller
utan ersättning engagerats i denna krävande och riskfyllda verksamhet, i princip
tillerkännas ersättningstillägg enligt de bestämmelser, som gälla för skador,
ådragna under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap. I
enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag förordar jag alltså, att dessa
bestämmelser givas tillämpning å skadefall, som inträffat under ifrågavarande
verksamhet —- vare sig de särskilda fallen redan ersättningsreglerats eller
icke -—- och haft dödlig utgång eller kvarstått den 1 juli 1946 med minst 20 %
invaliditet.
Emellertid finner jag skäligt att gå ett steg längre. De med denna verksamhet
förenade riskerna torde ha bedömts såsom särskilt stora, när under
krigets slutskede och omedelbart därefter betydande kontingenter flyktingar
och repatriander kommo till riket. Verksamheten har under sista året minskat
i omfattning allteftersom de omhändertagna placerats på den svenska arbetsmarknaden
eller lämnat landet. Någon förändring i verksamhetens natur har
emellertid icke inträtt per den 1 juli 1946. För närvarande äro cirka 3 200
repatriander och andra utlänningar omhändertagna för vård å särskilda förläggningar
och sjukhus. Då dessa vårdfall till väsentlig del avse smittsamma
sjukdomar, främst tuberkulos, är personalen utsatt för betydande smittorisk.
Även i övrigt pågår alltjämt en internationell humanitär hjälpverksamhet av
stor omfattning. Det synes rimligt, att ersättning för olycks- eller sjukdomsfall
i sådan verksamhet utgår efter enhetliga grunder, vare sig fallet inträffat
senast den 30 juni 1946 eller därefter. Med hänsyn till det anförda vill jag
förorda, att ersättningstillägg får utgå även beträffande olycks- och sjukdomsfall,
som inträffat eller komma att inträffa efter den 30 juni 1946. Vid dessa
tilläggs bestämmande bör emellertid sådan hänsyn tagas till de förbättringar
i grundersättningarna som kunna föranledas av genom förordningen den 29
juni 1946 (nr 343) och lag samma dag (nr 350) vidtagna ändringar i militärersättningsförordningen
Och olycksfallsförsäkringslagen, att den sammanlagda
ersättningen icke kommer att överstiga den som skulle ha. utgått därest olycksfallet
(sjukdomen) inträffat före utgången av juni 1946.
Till riksförsäkringsanstaltens förslag, att avdrag å ersättning skall i viss
omfattning göras för olika förmåner, som kunna tillkomma den skadade för
samma tid varunder nu förevarande ersättningar enligt förslaget skola utgå,
ansluter jag mig.
Ersättningarna böra utgå från anslaget till Statsverket åliggande, av andra
medel oj utgående ersättningar i anledning av olycksfall i arbete m. m.
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren av herr Carlsson i Bakeröd m. fl.
väckt motion (II: 564), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att ersättningstillägg
skall utgå, vid förlust av arbetsförmågan, å sjukpenning med fyra
kronor 25 öre för dag räknat och å invalidränta med 1 584 kronor för år räknat
saint vid en med lägst en fjärdedel nedsatt arbetsförmåga med det lägre belopp,
som svarar mot arbetsförmågans nedsättning.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för nämnda förslag, får
utskottet hänvisa till motionen.
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 281—282.
2180 46
Utskottet -
10 Statsutskottets utlåtande nr 282.
Såsom departementschefen framhållit få statsmakterna anses ha intagit
den principiella ståndpunkten, att personer, som skadats genom olycksfall
eller sjukdom under deltagande i den av staten organiserade verksamheten
för omhändertagande i riket av flyktingar och repatriander, böra tillerkännas
ersättning härför av staten. Utskottet tillstyrker, att ersättning utgår jämväl
för skada, som ådragits vid andra former av internationell humanitär hjälpverksamhet,
som anordnats under statens medverkan och som för de i verksamheten
deltagande inneburit likartade risker som flyktingarbetet. Yad departementschefen
anfört örn förutsättningarna för ersättningarnas utgående
föranleder ej erinran från utskottets sida.
Ersättningarna föreslås bestämda enligt de grunder som i militärersättningsförordningen
angivas för andra än värnpliktiga, förstärkta i vissa fall
enligt grunderna för förordningen angående provisorisk förbättring av vissa
ersättningar i anledning av kroppsskada ådragen under militärtjänstgöring
vid förstärkt försvarsberedskap m. m. I motionen II: 564 göres anmärkning
mot att beloppen av nämnda förbättring äro dyrortsgraderade.
Ersättningsbeloppen i sistnämnda förordning fastställdes av innevarande
riksdag under vårsessionen. I motionen har icke åberopats något skäl varför
ersättningarna till dem som skadats under internationell humanitär hjälpverksamhet
skulle i vissa fall bestämmas efter förmånligare grunder än ersättningarna
till dem som skadats under militärtjänstgöring vid förstärkt försvarsberedskap.
När det nu gäller att i fråga om rätten till ersättning jämställa den
förra kategorien med den senare, synas ersättningsbeloppen böra bestämmas
efter i möjligaste mån enhetliga grunder. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och med
avslag å motionen II: 564 medgiva, att i anledning av de olycksfall
och sjukdomar, som drabbat personer under arbete för omhändertagande
och vård av flyktingar och s. k. repatriander samt
härmed jämförlig internationell humanitär hjälpverksamhet, må
av det under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till
Statsverket åliggande, av andra medel ej utgående ersättningar
i anledning av olycksfall i arbete m. m. till envar av dessa personer
eller deras rättsägare utbetalas ersättning enligt de grunder,
som av departementschefen angivits i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 27 september 1946.
Stockholm den 12 november 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Närvarande: se under utlåtandet nr 281.
Statsutskottets utlåtande nr 282. 11
Reservation
av herrar Gustav Emil Andersson, Ivar Persson, Svensson i Grönvik och
Rubbestad, vilka ansett, att utskottet i anledning av motionen II: 564 bort
dels göra följande uttalande i stället för det stycke av utskottets yttrande
å s. 10, som börjar med orden »Ersättningsbeloppen i» och slutar med orden
»Kungl. Maj:ts förslag»:
»I likhet med motionärerna anser utskottet, att det starkt kan ifrågasättas,
huruvida verklig anledning finnes att införa dyrortssystemet på ytterligare ett
område. Övervägande skäl tala i stället för att ersättningsförstärkningarna
utgå med samma belopp till personer som haft samma arbetsuppgifter, oavsett
vilken mantalsskrivningsort de tillhöra. Utskottet, som beträffande ortsgrupp
2 icke ifrågasätter någon ändring i Kungl. Maj:ts förslag, förordar därför, att
ersättningstillägg skall jämväl i ortsgrupperna 1 och 3 utgå med för ortsgrupp
2 föreslagna belopp såväl på sjukpenning som på invalidränta och i
övrigt enligt grunderna för förordningen av den 29 juni 1946»;
dels ock göra följande hemställan:
»att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och
motionen II: 564 medgiva, att till följd av de olycksfall och sjukdomar,
som drabbat personer under arbete för omhändertagande
och vård av flyktingar och s. k. repatriander samt härmed jämförlig
internationell humanitär hjälpverksamhet, må av det under
femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget till Statsverket åliggande,
av andra medel ej utgående ersättningar i anledning av
olycksfall i arbete m. m. till envar av dessa personer eller deras
rättsägare utbetalas ersättning enligt de grunder, som av ut
skottet angivits».