Statsutskottets utlåtande nr 280.

1

Nr 280.

Ankom till riksdagens kansli den 12 november 1946 kL 3 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående den
ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation
m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

1 propositionen nr 339 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över folkhushållningsärenden för den 27 september
1946, föreslagit riksdagen att

dels med upphävande av gällande personalförteckning för rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap fastställa av departementschefen
förordad personalförteckning för riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap
att tillämpas från och med den 1 januari 1947;

dels godkänna av departementschefen förordad avlöningsstat för riksnåmnden
för ekonomisk försvarsberedskap att tillämpas under tiden deri
1 januari—den 30 juni 1947;

dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under elfte
huvudtiteln anvisa

a) till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: Avlöningar ett
förslagsanslag av 69 200 kronor;

b) till Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap: Omkostnader ett
förslagsanslag av 35 000 kronor.

I samband härmed har utskottet lill behandling 1''örehaft två likalydande
motioner, väckta den ena inom första kammaren av herrar Mannerskantz
och Löthner (I: 374) samt den andra inom andra kammaren av herr Dickson
(11:568), i vilka hemställts, att riksdagen måtte avslå förevarande proposition
samt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn ytterligare utredning med
förslag till 1947 års riksdag angående inrättandet av ett centralorgan för
den ekonomiska försvarsberedskapen.

Beträffande de av motionärerna till stöd för sin framställning anförda
skälen hänvisar utskottet till motionen I: 374.

Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap började sin verksamhet
år 1928 men erhöll sin nuvarande instruktion i samband med 1936
Ars försvarsbeslut (nr 311/1937, ändrad 548/1939). Kommissionens uppgift

Bihang till riksdagens protokoll 19i6. 6 sami. Nr 280. 1

2

Statsutskottets utlåtande nr 280.

är att under Kungl. Maj:t handha ledningen och övervakningen av rikets
försvarsförberedelser på det ekonomiska området. Det åligger sålunda kommissionen
att verka för och i mån av tillgängliga medel ombesörja att erforderliga
förberedelser bliva utförda, så att under krig, krigsfara eller andra
utomordentliga förhållanden krigsmaktens behov av förnödenheter kunna
tillgodoses, folkförsörjningen tryggas och näringslivets fortgång såvitt möjligt
säkerställas, allt med beaktande av att landets tillgångar på ändamålsenligaste
sätt utnyttjas för ernående av effektivitet och varaktighet i behovstäckningen.

Rikskommissionen består av ordförande, utsedd av Kungl. Maj:t, samt tio
ordinarie ledamöter, nämligen cheferna för försvarsstaben, armén, marinen,
flygvapnet, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen och kommerskollegium, verkställande
direktören hos ingeniörsvetenskapsakademien samt två av Kungl.
Majit särskilt förordnade personer, varav en sakkunnig i industriella frågor
och en representant för allmänna medborgerliga intressen. Därjämte
skola vissa i instruktionen angivna statliga befattningshavare såsom extra
ledamöter taga säte och stämma i kommissionen, envar då ärende berörande
hans verksamhetsområde behandlas. Vissa angivna institutioner inom
finansväsende och näringsliv kunna vidare utse var sin representant att på
kallelse såsom extra ledamot deltaga i kommissionens förhandlingar och beslut,
då ärende som berör vederbörande institutions verksamhetsområde behandlas.
En person med beprövad juridisk sakkunskap skall därjämte vara
utsedd att såsom extra ledamot deltaga vid behandlingen av författningsfrågor.
Ytterligare extra ledamöter kunna på förslag av kommissionen förordnas
av Kungl. Majit. — Till sitt förfogande skall rikskommissionen enligt instruktionen
ha ett kansli, inom vilket skola finnas en industriavdelning och
en allmän avdelning samt en gemensam expedition.

Efter krigsutbrottet övertogos rikskommissionens arbetsuppgifter, delvis
i överensstämmelse med kommissionens egen planering, successivt av andra
organ, i första hand de särskilda krisorganen. Sålunda förordnade Kungl.
Majit genom kungörelse den 15 december 1939 (nr 860), att industriavdelningen
inom rikskommissionen skulle tills vidare ingå såsom en särskild avdelning,
krigsindustriavdelningen, inom den nyinrättade industrikommissionen.
I samband härmed föreskrevs, att vad i allmän författning eller genom
särskilda Kungl. Majits beslut funnes stadgat rörande rikskommissionen
skulle — i den mån stadgandena avsåge kommissionens befattning med
frågor rörande industriens råvaruförsörjning och krigsorganisation samt tekniskt
industriella frågor — i stället ha avseende på industrikommissionen.
Med ändring härav förordnades sedermera genom kungörelse den 18 oktober
1940 (nr 888), alt frågor rörande livsmedels- och fodermedelsindustrierna
skulle handläggas av livsmedelskommissionen.

Genom Kungl. Majits beslut den 30 december 1939 inskränktes rikskommissionens
verksamhet till handläggning av uppskovsärenden ävensom åren -

Statsutskottets utlåtande nr 2X0.

3

den rörande undantag från tillämpningen av häst- och fordonsanskaffningslagen
samt de övriga ärenden, som icke överflyttats å de särskilda kristidsmyndigheterna.
Härjämte skulle kommissionen lia att verkställa de utredningar,
som av Kungl. Majit uppdrogos åt kommissionen, ävensom att avgiva
yttranden i ärenden, som för sådant ändamål överlämnades. Kommissionens
kansli skulle vara uppdelat på en uppskovsavdelning och en allmän
avdelning.

Härefter förordnade Kungl. Majit genom kungörelser den 31 augusti 1940
(nr 799 och 812), att uppskovsärendena skulle överflyttas från rikskommissionen
till arbetsmarknadskommissionen, och genom kungörelse samma dag
(nr 814), att frågor angående undantag från tillämpningen av häst- och fördonsanskaffningslagen
skulle överflyttas på vederbörande länsstyrelse.

Efter vad sålunda förekommit består rikskommissionens arbete i huvudsak
i utarbetande av översikter beträffande under krisåren vidtagna statliga
åtgärder på folkhushållningens område m. m. enligt ett av Kungl. Majit den
17 november 1939 meddelat särskilt uppdrag. Nämnda arbete verkställes av
kommissionens kanslichef, vilken för närvarande är den ende av kommissionens
befattningshavare, som tjänstgör inom kommissionen.

För rikskommissionen gäller en genom Kungl. Majits beslut den 10 maj
1940 och den 19 maj 1944 fastställd personalförteckning, upptagande följande
tjänstemän å ordinarie stat, nämligen en kanslichef i lönegraden B 2,
en avdelningschef i lönegraden B 1, en förste byråsekreterare i lönegraden
A 26, en aktuarie i lönegraden A 21, ett kanslibiträde i lönegraden A 7 och
ett kontorsbiträde i lönegraden A 4, samt en extra ordinarie förste byråsekreterare
i lönegraden Eo 26. Av dessa befattningar äro avdelningschefsoch
kanslibiträdesbefattningarna ävensom den extra ordinarie förste byråsekreterarebefattningen
vakanta. Den ordinarie förste byråsekreteraren, aktuarien
och kontorsbiträdet tjänstgöra för närvarande i livsmedelskommissionen.
De kanslichefen tillkommande avlöningsförmånerna utgå från den i
folkhushållningsdepartementets avlöningsstat upptagna anslagsposten till
Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Majit.

Med anledning av nu anförda förhållanden ha avlönings- och omkostnads
anslagen till rikskommissionen från och med budgetåret 1942/43 anvisats
med endast formella belopp av 100 kronor.

För handhavande av statlig lagerhållning inrättades år 1937 ett särskilt
organ, statens reseruförrådsnämnd. Enligt den för nämnden den 14 augusti
1937 (nr 754) utfärdade instruktionen är nämnden organ för handläggning
av frågor rörande inköp och lagerhållning för statens räkning av importvaror,
vilkas befintlighet inom landet i händelse av avspärrning i varutillförseln
är av vikt för upprätthållande av landets näringsliv och folkförsörjning
samt lör den ekonomiska försvarsberedskapen i övrigt. Under kriget
har nämnden därjämte i stor utsträckning erhållit Kungl. Majlis uppdrag
att inköpa inom landet tillverkade industriella produkter för pris, sorn mot -

4

Statsutskottets utlåtande nr 280.

svarade produktionskostnaderna, speciellt i sådana tall då mellan staten
och enskilda företag träffats avtal om produktion inom landet av sådana
för landets försörjning betydelsefulla förnödenheter, varå bristande tillgång
förelåg, och i avtalen ingått avsättningsgaranti från kronans sida till priser,
som täckle produktionskostnaderna.

Reservförrådsnämnden består av högst fem av Kungl. Majit förordnade
ledamöter. Den omedelbara ledningen av nämndens verksamhet utövas aven
hos nämnden anställd verkställande direktör. Nämndens personal utgöres
för närvarande av ett sextiotal befattningshavare.

Vid sidan av reservförrådsnämnden ha även andra organ bedrivit statlig
lagerhållning i beredskapssyfte, nämligen bränslekommissionen, livsmedelskommissionen
och Svenska spannmålsaktiebolaget. Bränslekommissionens
lagerhållning har avsett ved. Spannmålsaktiebolagets lagerhållning omfattar
framför allt spannmål, men även andra produkter såsom fröer och olika
fodermedel ha lagrats i bolagets regi. På livsmedelskommissionen ankommer
främst att svara för lagringen av animaliska jordbruksprodukter.

Den 9 februari 1946 lia inom folkhushållningsdepartementet tillkallade
sakkunniga, ekonomiska försvarsberedskapsutredningen, avgivit betänkande
med förslag rörande den ekonomiska försvarsberedskapens framtida organisation
(SOU 1946: 19).

Utredningen tager som utgångspunkt, att en omfattande militär eller civil
försvarsberedskap icke får göras iner eller mindre värdelös genom att den
icke kompletteras med en ekonomisk försvarsberedskap av motsvarande
storleksordning. Den grundläggande uppgiften för de organ, som handha
den ekonomiska försvarsberedskapen, blir att skaffa sig ingående kännedom
om de anspråk på varor, förnödenheter och tjänster, som försvaret,
näringslivet och folkförsörjningen i en krissituation av här ifrågavarande slag
komma att ha, samt rörande de möjligheter, som föreligga att tillfredsställa
dessa anspråk. En omfattande statistik blir härvid av väsentlig betydelse.
Med ledning av sålunda erhållen kännedom örn de aktuella förhållandena
blir det den ekonomiska försvarsberedskapens uppgift att övervaka, att sådana
åtgärder bliva vidtagna, som göra utgångsläget på försörjningsområdet
så gynnsamt som möjligt i ett akut krisläge.

Utredningen uppdelar ifrågavarande åtgärder i verkställande åtgärder och
planläggande åtgärder. Bland de förra nämner utredningen främst en på
rätt sätt genomförd lagring sverksamhet, vilken enligt utredningen bör upprätthållas
även i fortsättningen och åt vilken bör givas en central plats bland
beredskapsåtgärderna. En andra viktig uppgift för beredskapsorganen blir
att verka för en sådan inriktning av den inhemska produktionen, att landet
i ett avspärrnings- eller krisläge kan med stöd av sådan produktion i hjälplig
omfattning bemästra våra försörjningsproblem. Utredningen berör i detta
sammanhang utförligt de faktorer, som inverka på bedömningen av huruvida
man på ett visst område skall tillgodose den erforderliga beredskapen
genom upplagring eller genom åtgärder för produktionsinriktning i en eller
annan form, samt framhåller, att beredskapsorganen böra vaka över afl
lagerhållningen kontinuerligt anpassas efter de växlande produktions- och

Statsutskottets utlåtande nr 280.

t)

konsumtionsförhållandena ävensom uppmärksamma, alt såväl lagren som
viktiga delar av produktionsapparaten i görligaste mån böra förläggas till
ur strategiska och andra synpunkter lämpliga platser. — Såsom viktig uppgift
för beredskapsorganen nämner utredningen slutligen i delta sammanhang
att med uppmärksamhet följa de framsteg, som göras inom eleii vetenskapliga
och tekniska forskningen, samt att hålla kontakt med forskningsorganen
och i viss mån verka för att sådana uppslag, som synas vara ur
beredskapssynpunkt värdefulla, också fullföljas.

De planläggande uppgifterna uppdelar utredningen i två huvudavdelningar,
nämligen å ena sidan planläggningen av de organ, som i en krissituation
avses skola handha ledningen av den nödvändiga statliga regleringen
av näringslivet oell folkförsörjningen, ävensom förberedandet av de
lagar och författningar, som skola utgöra grundvalen för dessa krisorgans
verksamhet liksom överhuvud taget för de statliga ingripanden, som komma
att erfordras under en kris, samt å andra sidan utformandet av grunddragen
till de olika planer, bland annat produktions- och konsumtionsplaner,
efter vilka krisorganen åtminstone till en början skola utöva sin verksamhet.
Beträffande de sistnämnda åtgärderna framhålles, att arbetet i huvudsak
synes böra inriktas på att uppdraga de principiella linjer, som de blivande
krisorganen skola ha att följa, medan den mera detaljerade planläggningen
bör ankomma på krisorganen själva.

Enligt utredningens mening är det ofrånkomligt att för den ekonomiska
försvarsberedskapen finnes en särskild central myndighet, vilken dels vid de
nuvarande krisorganens avveckling kan träda till och fortsätta dessa organs
beredskapsuppgifter och även övertaga sådant av krisorganen insamlat och
bearbetat material, som kan bliva av betydelse för det framtida arbetet, dels
ock kan planera den ekonomiska beredskapen i stort, samordna beredskapsåtgärderna
på olika områden och tillse, att erforderlig enhetlighet vid frågornas
avgörande upprätthålles, samt överhuvud taget övervaka, att beredskapssynpunkterna
icke komma i skymundan.

En viss uppdelning på olika organ måste enligt utredningen alltjämt vara
förhanden. De beredskapsuppgifter, som normalt fullgöras av redan existerande
statliga organ av permanent karaktär, böra alltjämt ankomma på
dessa. I fall, där statliga organ visserligen icke ha direkta beredskapsuppgifter
men andra uppgifter av närliggande art, kan det ifrågakomma alt till
dessa organ lägga beredskapsuppgifter. Den allmänna uppgiften att sammanhålla
och övervaka arbetet för ekonomisk försvarsberedskap på olika
områden bör emellertid ankomma på det centrala organet.

I fråga om den statliga beredskapslagringeris framtida organisation framhåller
utredningen, att dylik lagringsverksamhet såsom sådan bör ingå i det
centrala organets verksamhet. En dylik direkt kontakt mellan lagringen och
beredskapen i övrigt finner utredningen vara av uppenbar fördel. Genom
att handha de verkställighetsuppgifter, som lagerhållningen innebär, kommer
det centrala organet i närmare och bättre kontakt med det praktiska
livet än som med hänsyn till organets uppgifter eljest vore möjligt.

Utredningen anser, att ett fristående centralt civilförsvarsorgan åtminstone
tillsvidare bör finnas vid sidan av det centrala beredskapsorganet. Skulle
emellertid i en framtid civilförsvarsuppgifterna undergå en mera avsevärd
förändring, kan givetvis en annan ordning böra komma i fråga.

t> Statsutskottets utlåtande nr 280.

Utredningen tiar mera i detalj behandlat beredskapsåtgärderna på vissa
försörjningsområden. Beträffande de förslag, som utredningen härutinnan
framlagt, torde få hänvisas till propositionen s. 8—12.

Beträffande centralorganets sammansättning och organisation föreslår utredningen,
att den nuvarande rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
skall avlösas av ett helt nytt centralorgan, tills vidare sorterande
under folkhushållningsdepartementet. Organet bör få karaktären av en
nämnd, kallad riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och bestående
av ordförande och fem andra ledamöter, av vilka en bör vara verkställande.
Nämnden bör icke såsom rikskommissionen från början byggas upp såsom
en representation av olika myndigheter och organisationer utan bör utgöras
av personer, vilkas meriter bestå däri, att de på olika samhälleliga
områden och särskilt inom näringslivet visat sig allmänt kunniga, omdömesgilla
och initiativrika, och om vilka man tillika kan förvänta, att de
skola lia håg och fallenhet just för den i mångt och mycket särspräglade planeringsverksamhet,
som försvarsberedskapsarbetet i och för sig innebär. Ordföranden
i nämnden och nämndens verkställande ledamot böra vara olika
personer, varvid till ordförande bör utses en person, vars framskjutna ställning
har sin grund i den bemärklhet och respekt, som flerårig erfarenhet av
och under skiftande förhållanden ådagalagd duglighet i allmänna värv förlänat.
Nämndens verkställande ledamot föreslås skola vara heltidsanställd hos
nämnden såsom verkställande direktör. Nämnden in pleno bör ha att bestämma
i principiella och särskilt betydande frågor, medan verkställande
direktören bör lia beslutanderätten i övrigt och i samband därmed åtnjuta
stor frihet att i förekommande frågor självständigt representera nämnden.

Beträffande nämndens organisation i övrigt föreslår utredningen, att den
icke ens framgent bör omfatta annat än en relativt liten grupp av ordinarie
och extra ordinarie tjänster men därjämte såväl arvodesbefattningar till erforderligt
antal som sakkunniga befattningar. Vissa chefsbefattningar böra
tillsättas på förordnande på viss tid, förslagsvis sex år. Övriga befattningar
av stadigvarande slag torde tills vidare böra vara av extraordinarie natur.
Utredningen utgår från ett personalbestånd för nämndens första verksamhetsår
av cirka 80 personer.

För den verkställande direktören föreslår utredningen en lönegradsplacering
av åtminstone lönegrad C 14 (grundlön 24 000 kronor). Lagringsverksamheten
och den industriella planeringsverksamheten bör enligt utredningen
organiseras såsom avdelningar under namn av lagringsavdelningen
och industriavdelningen. För cheferna för dessa avdelningar föreslås placering
i lönegraden C 8 (grundlön 16 000 kronor). Bränsle- och transportplaneringen
föreslås sammanförd till en särskild, verkställande direktören
underställd byrå, bränsle- och transportbyrån, med en byråchef i lönegraden
C 6 (grundlön 14 000 kronor). Uppgiften att leda, övervaka och sammanhålla
försvarsberedskapsarbetet på det ekonomiska området inom sådana
delar av samhällslivet där nämnden icke skall svara för beredskapsarbetet
i detalj bör hänföras till en verkställande direktören underställd
allmän byrå under ledning av en byråchef i lönegraden C 6. Till denna byrå
föreslås skola hänföras dels följande till nämndens handläggning hörande
ytterligare beredskapsuppgifter, nämligen kontaktverksamheten beträffande
arbetsmarknaden, den för nämndens olika uppgifter gemensamma lagstiftande
och statistiska verksamheten ävensom ärenden av ransoneringsteknisk
natur, dels nämndens allmänna sekreterargöromål och andra ärenden av

Statsutskottets utlåtande nr 2S0.

intern administrativ eller kameral natur. Lagstiftningsärendena synas kunna
handläggas av en för ändamålet särskilt tillkallad, väl kvalificerad jurist vid
sidan av dennes arbete i annan statstjänst. Den statistiska verksamheten
bör ledas av en byrådirektör i lönegraden Eo 28. För den kamerala verksamheten
bör finnas en kamrerare i lönegraden Eo 26. Slutligen torde åtminstone
en förste byråsekreterare i lönegraden Eo 26 och en byråsekreterare
i lönegraden Eo 21 redan från början böra finnas.

Utredningen anser nämnden örn möjligt böra komma till stånd redan från
ingången av budgetåret 1946/47 i samband varmed rikskommissionen för
ekonomisk försvarsberedskap bör upphöra. Därefter bör, så snart detta avpolitiska
skäl låter sig göra, reservförrådsnämnden avvecklas för att ingå i
centralorganet. Kristidsorganisationens beredskapsuppgifter böra överföras
successivt och senast vid den tidpunkt, då vederbörande organs övriga verksamhet
är så begränsad, att arbetskraft och möjligheter i övrigt icke längre
förefinnas att på ett tillfredsställande sätt fullgöra förekommande beredskapsuppgifter.

Medelsbehovet för budgetåret 1946/47 beräknar utredningen till 450 000
kronor för avlöningar och 200 000 kronor för omkostnader.

Av kommitténs ledamöter har generaldirektören Ödeen i vissa hänseenden
anmält avvikande mening (jfr betänkandet s. 68—72). Han anser det centrala
organet böra få karaktären av ett centralt ämbetsverk, benämnt krishushållningsstyrelsen,
under ledning av en generaldirektör. Ärenden av
principiell betydelse böra föredragas och beslutas inom en styrelse, bestående
av förutom generaldirektören, fyra av Kungl. Majit utsedda ledamöter.
I styrelsen böra följande intressekategorier av samhällsmedlemmar vara
företrädda, nämligen de enskilda produktionsföretagen, distributionsföretagen
(handeln) samt konsumenterna (hushållen). Generaldirektören bör vara
ordförande i styrelsen. I fråga om verkets organisation föreslår Ödeen en
uppdelning på sex byråer, industribyrån, förrådsbyrån (lagringsbyrån),
bränslebyrån, transportbyrån, konsumtionsbyrån och administrativa byrån.
För generaldirektören ifrågasätter Ödeen, utan att framställa särskilt yrkande
därom, en lönegradsplacering i C 16. Chefen för industribyrån bör placeras
såsom överdirektör i C 8 och cheferna för övriga byråer i Eo 30 eller eventuellt
C 5. I fråga örn övriga tjänstemän anser Ödeen, att för chefen för statistiska
kontoret ej erfordras högre löneställning än som byråsekreterare i
lönegrad Eo21, varemot det eventuellt kan bli erforderligt att ganska snart
binda någon tjänst i högre löneställning, Eo21—Eo 28, inom övriga byråer
för att komplettera byråchefens sakkunskap på något av byråns delområden.

Över ekonomiska försvarsberedskapsutredningens förslag hava yttranden
avgivits av ett stort antal myndigheter och organisationer, av vilka flertalet
vitsordat behovet av och tillstyrkt inrättande av ett särskilt organ för ekonomisk
försvarsberedskap i huvudsaklig överensstämmelse med det avgivna
förslaget. Emellertid hava från vissa håll avvikande meningar anmälts.
Beträffande det närmare innehållet i de .särskilda yttranden:) torde få hänvisas
lill propositionen, s. 15—27.

Beträffande departementschefens uttalande får utskottet hänvisa lill propositionen
s. 28—34.

8

Statsutskottets utlåtande nr 280.

Utskottet.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår utförde under de är, som
föregingo det senast förflutna världskriget, rikskommissionen för ekonomisk
försvarsberedskap ett omfattande planläggningsarbete, vilket seder
mera i viss utsträckning bildade grundvalen för den krisbetonade verksamhet
på olika områden, som utvecklade sig under krigsåren. Rikskommissionen
hade däremot icke några direkta uppgifter av verkställighetskaraktär.
I och med att efter krigsutbrottet de olika krisorganen började sin verk
samhet, övergick rikskommissionens uppgifter successivt till dessa organ.
Rikskommissionen består alltjämt formellt, men dess verksamhet har inskränkts
till utarbetande av översikter beträffande statliga åtgärder under
den till följd av kriget 1939 inträdda krisen.

När nu kriget upphört och de olika krisorganen kunna förväntas så småningom
bliva avvecklade, har departementschefen ansett att ställning lämpligen
borde tagas till frågan örn den ekonomiska försvarsheredskapens
framtida ordnande.

De sakkunniga för utredning av den ekonomiska försvarsberedskapen
hava liksom departementschefen framhållit, att för den ekonomiska försvarsberedskapen
erfordrades såväl verkställande som planläggande åtgärder.
De åtgärder av ifrågavarande slag, som behövde under fredstid vidtagas
eller planläggas, måste enligt vad departementschefen understrukit
stå under enhetlig ledning och övervakning, så att åtgärderna bliva vederbörligen
samordnade. Departementschefen har förordat att ett särskilt
centralorgan, benämnt riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,
skulle från och med den 1 januari 1947 inrättas för dessa uppgifters handhavande.
I och med tillkomsten av detta organ skulle rikskommissionen
jämväl formellt upphöra med sin verksamhet.

Några meningsskiljaktigheter beträffande behovet av ett dylikt centralorgan
råder i huvudsak icke mellan de i ärendet hörda olika myndigheterna.
Däremot hava meningarna brutits i vad avser centralorganets kompetensområde
och dess befogenheter gentemot andra myndigheter. Departementschefen
har icke ansett det möjligt att på grundval av den nu föreliggande
utredningen i ärendet taga definitiv ståndpunkt till dessa frågor. Enligt
departementschefens mening måste på grund härav en överarbetning avutredningsmaterialet
vidtagas, vilken överarbetning departementschefen ansett
lämpligen böra anförtros åt riksnämnden som en av dess första arbetsuppgifter.
Nämndens arbete skulle därför till en början bliva till väsentlig
del av utredande karaktär. Riksnämnden skulle sedermera till Kungl. Majit
inkomma med förslag rörande ifrågavarande centralorgans uppgifter och
befogenheter, varefter det skulle ankomma på Kungl. Majit att meddela
erforderliga föreskrifter i ämnet.

Departementschefen har emellertid framhållit, att riksnämnden borde
redan nu så organiseras, att den omedelbart kunde vara beredd att börja
sin egentliga planläggande verksamhet och övertaga direkta förvaltningsuppgifter.

Statsutskottets utlåtande nr 280.

9

Departementschefen föreslår beträffande riksnämndens organisation, att
dess ordförande tillika skall vara chef för nämnden. Denne befattningshavare
skulle erhålla generaldirektörs titel och placeras i lönegraden C 15
samt förordnas på viss tid, förslagsvis högst sex år.

Riksnämnden skulle vidare bestå av — förutom ordföranden och chefen
— fyra av Kungl. Majit utsedda ledamöter med var och en ett årligt arvode
av 3 000 kronor.

Riksnämndens kansli skulle tills vidare erhålla en mera provisorisk karaktär
och bestå av en administrativ byråchef i lönegraden C 6, ett kontorsbiträde
i lönegraden A 4 samt viss arvodes- eller såsom extra tjänstemän
avlönad personal. Dessutom skulle riksnämnden, efter Kungl. Majits
bemyndigande i varje särskilt fall, äga tillkalla sakkunniga med av Kungl.
Majit fastställda ersättningar.

De tjänstemän, sorn för närvarande äro uppförda på rikskommissionens
för ekonomisk försvarsberedskap stat, .skola enligt departementschefens förslag
överföras till riksnämndens stat men under första halvåret 1947 bibehålla
sina nuvarande arbetsuppgifter inom krisförvaltningen, varför avlöning
till dem icke av departementschefen medtagits vid beräkningen av
riksnämndens anslagsbehov.

Medelsbehovet för riksnämnden för första halvåret 1947 har departementschefen
uppskattat till för avlöningar 09 500 kronor och för omkost
Hader 35 000 kronor.

I motionerna I: 374 och lii 568 har på anförda skäl yrkats, att riksdagen
måtte avslå Kungl. Majits genom propositionen nr 339 framställda förslag
samt i skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn förnyad utredning i ärendet.

Utskottet har liksom departementschefen kommit till den uppfattningen
att åtgärder nu böra vidtagas för att lösa frågan om den ekonomiska försvarsberedskapens
organiserande. Det kan ur effektivitetssynpunkt icke
vara ändamålsenligt att låta rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap
återupptaga sin verksamhet. Enligt utskottets mening bör ett
mindre månghövdat och smidigare organiserat centralorgan i dess ställe
upprättas.

I motionerna 1:374 och 11:568 har gjorts gällande, att det synes mindre
lämpligt att låta det nya centralorganet — riksnämnden — självt utreda
och till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande de uppgifter och befogenheter,
som avses böra tillkomma centralorganet. Ett dylikt förfaringssätt
kan visserligen förefalla ovanligt, men synes likväl utskottet innebära
en praktisk lösning av förevarande spörsmål med hänsyn icke minst till
angelägenheten av att ett centralorgan snarast möjligt inrättas för det viktiga
förvaltningsområde, varom här är fråga. Vidare är att märka, att riksnämnden
enligt departementschefens förslag skall utrustas så, att den omedelbart
blir i stånd att börja sin egentliga planläggande verksamhet och
även övertaga direkta förvaltningsuppgifter. Utskottet vill särskilt under Bihang

till riksdagens protokoll 1946. 6 sami. Nr 280.

2

10

Statsutskottets utlåtande nr 280.

stryka betydelsen av de redan under utredningsskedet sålunda för riksnämnden
avsedda övriga uppgifterna.

Utskottet finner för sin del övervägande skäl tala för att riksnämnden
i den av departementschefen föreslagna beskurna organisationsformen nu
kommer till stånd. I motsats till departementschefen anser emellertid utskottet,
att sedan riksnämnden till Kungl. Majit inkommit med förslag
rörande dess uppgifter, befogenheter och framtida organisation, detta spörsmål
bör underställas riksdagens prövning. Utskottet utgår härvid från att
utredningen skall kunna bedrivas så, att ärendet kan framläggas för 1948
års riksdag.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departements
chefen i övrigt i olika hänseenden anfört och föreslagit, varför utskottet
hemställer,

att riksdagen må med bifall till Kungl. Majits förslag samt
med avslag å motionerna 1:374 och 11:568

I. med upphävande av gällande personalförteckning för
rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap fastställa
följande personalförteckning för riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap att tillämpas från och med den
1 januari 1947.

Personalförteckning.

Tjänstemän å ordinarie stat. Lönegrad

1 generaldirektör .............................. C15

l byråchef .................................... C 6

1 kontorsbiträde ............................... A 4

Tjänstemän å övergångsstat.

1 kanslichef .................................. B 2

1 förste byråsekreterare ........................ A 26

1 aktuarie ....................................A 21

II. godkänna följande avlöningsstat för riksnämnden för
ekonomisk försvarsberedskap att tillämpas under tiden den
1 januari—den 30 juni 1947.

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, för -

slagsvis .............................kronor 21 200

2. Arvoden och särskilda ersättningax-, bestämda
av Kungl. Majit, förslagsvis .... » 30 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis........ » 14 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis ............. » 4 000

Summa kronor 69 200

Statsutskottets utlåtande nr 280.

11

III. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1916/47
under elfte huvudtiteln anvisa

a) till Riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap:
Avlöningar ett förslagsanslag av 69 200 kronor,

b) till Riksnåmnden för ekonomisk försvarsberedskap:
Omkostnader ett förslagsanslag av 35 000 kronor.

Stockholm den 12 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

J B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Bäckström,
Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Ekströmer, Gustaf Iwar Anderson,
Gillström, Johan Eric Ericson, Gustav Emil Andersson och Rosenberg; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i
Grönvik, Bergström, Rubbestad, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström,
Sefve, Hoppe och Persson i Vinberg.

Reservation

av herrar Johan Bernhard Johansson, Bäckström, Heiding, Mannerskantz,
Ekströmer, Gustav Emil Andersson, Svensson i Grönvik, Rubbestad, Malmborg
i Skövde, Holmström och Sefve, vilka ansett, att utskottet med tillstyrkande
av motionerna 1:374 och 11:568 bort

dels göra följande uttalande i stället för utskottets yttrande från och med
det stycke å s. 9, som börjar med orden »Utskottet har», till och med det
stycke å s. 10, som slutar med orden »utskottet hemställer»:

»Utskottet är i princip enigt med departementschefen därom, att rikskommissionen
för ekonomisk försvarsberedskap icke lämpligen bör återupptaga
sin verksamhet utan att ett mindre månghövdat och smidigare
organiserat centralorgan bör i dess ställe upprättas för liandhavandet av
de frågor, som beröra den ekonomiska försvarsberedskapen. Utskottet har
däremot icke blivit övertygat örn att den väg departementschefen nu valt
för frågans lösning kan anses vara den i allo ändamålsenligaste. Att upprätta
ett nytt ämbetsverk, låt vara med en tämligen beskuren organisation,
vars första och väsentligaste arbete kommer att bliva alt utreda verkets

12

Statsutskottets utlåtande nr 280.

egna uppgifter och befogenheter, måste ur olika synpunkter ingiva betänkligheter.

En dylik utredning bör enligt utskottets mening föreligga innan riksdagen
binder sig för upprättandet av det nya ämbetsverket och fastställer
stat för detsamma, upptagande bland annat en chefsbefattning i så hög
lönegrad som C 15.

Enligt utskottets mening torde det vara möjligt, att med det utredningsmaterial,
som nu står till buds, låta genom särskilt tillkallade sakkunniga
verkställa den ytterligare utredning som erfordras för frågans lösning så
att ärendet i fullt färdigt skick kan föreläggas 1918 års riksdag.

Intill dess frågan sålunda blivit avgjord torde riksnämndens blivande
uppgifter kunna liksom hittills utan alltför stor olägenhet omhänderhavas
av de myndigheter och organ, som hittills ombesörjt desamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet»;

dels ock göra följande hemställan:

»att riksdagen må med bifall till motionerna 1:374 och
11:568 avslå Kungl. Majlis förslag samt i skrivelse tili
Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:! måtte låta verkställa
ytterligare utredning i ärendet och för riksdagen framlägga
de förslag, vartill utredningen må giva anledning.»

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1948
618036