10

Statsutskottets utlåtande nr 271.

Nr 271.

Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1946 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående utgifter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47, i vad propositionen avser kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde.

(4:e avd.)

Kapitalbudgeten.

Statens affärsverksfonder.

l:o) Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm. Kungl. Majit har
(bilaga 12, punkt 1, s. 157—166 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
kommunikationsärenden för den 4 oktober 1946) föreslagit riksdagen att till
Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4 i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 900 000 kronor.

Generalpoststyrelsens bankavdelning har under tiden efter år 1939, då den
senaste nybyggnaden för postgirokontorets räkning togs i anspråk, utvecklats
mycket kraftigt. Ökningen i antalet omsättningar från år 1939 till år
1945 uppgick för postsparbanken till 103,4 %, för postgirot till 68,5 °/« och
för statens intressekontor till 84,4 %>. Bankavdelningens personal har under
samma tid ökats med 107,2 °/o. Arbetsökningen på bankavdelningen pågår
alltjämt, och en fortsatt tillväxt kan förutses.

Vid planläggningen av bankavdelningens nuvarande lokaler hade man icke
räknat med en så kraftig utveckling av rörelsen som sedermera inträtt. Utrymmena
motsvara sedan flera år tillbaka icke behovet och äro med nuvarande
belastning ur arbets- och rationaliseringssynpunkt mindre goda. De
tillfredsställa icke heller moderna krav på sanitet och personalens trivsel.
Genom vissa omdispositioner inom centralpostkomplexet har situationen dock
hittills kunnat bemästras.

Generalpoststyrelsen har nu framhållit, att en hållbar lösning på längre sikt
av bankavdelningens lokalfrågor torde kunna uppnås endast genom en tillbyggnad
av det nuvarande postgirohuset på angränsande tomtmark. För möjliggörande
härav har styrelsen föreslagit inköp av den öster örn postgiro -

Statsutskottets utlåtande nr 271.

11

huset vid Mäster Samuelsgatan belägna fastigheten Blåmannen nr 4. Enligt
ett av styrelsen under förbehåll av Kungl. Maj:ts godkännande med ägaren
träffat avtal skulle köpeskillingen uppgå till 2 250 000 kronor, vilket motsvarar
ett tomtpris av omkring 1 850 kronor per kvadratmeter.

Departementschefen har ansett sig icke böra motsätta sig förvärv av fastigheten
på de av generalpoststyrelsen föreslagna villkoren. För fullgörande
av statsverkets förpliktelser enligt avtalet erfordras för innevarande budgetår
900 000 kronor.

I ärendet verkställd utredning torde hava ådagalagt behovet av en utökning
av lokalerna för generalpoststyrelsens bankavdelning, lämpligen genom
tillbyggnad av det nuvarande postgirohuset. Utskottet tillstyrker Kungl. Maj:ts
förslag och hemställer,

att riksdagen må till Inköp av fastigheten Blåmannen nr 4
i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47 under postverket anvisa ett investeringsanslag av 900 000
kronor.

2:o) Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10 i Stockholm. Med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 2, s. 166—168), vilket avser förvärvav
fastighet för att säkerställa behovet av ytterligare framtida lokalutvidgningar
för generalpoststyrelsens bankavdelning, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Inköp av fastigheten Blåmannen nr 10
i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47 under postverket anvisa ett investeringsanslag av 930 000
kronor.

3:o) Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm.
Kungl. Majt har (punkt 3, s. 168—170) föreslagit riksdagen att till
Telefonstationsbyggnad i kvarteren Rutan och Krukmakaren i Stockholm å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av 2 000 000 kronor.

Den telefonstation, som betjänar abonnenterna på Södermalm i Stockholm.
är numera utnyttjad till nära maximum av sin kapacitet. Med hänsyn
härtill och då ökningen av antalet abonnenter bedömts komma att fortsätta
med oförminskad hastighet, har det ansetts nödvändigt att uppföra ytterligare
en telefonstationsbyggnad inom nämnda stadsdel.

Telegrafstyrelsen föreslår nu uppförande å för ändamålet förvärvad tomt
av en nybyggnad, som jämväl skulle inrymma lokaler för telegrafverkets
undervisningsanstalt, den utländska kontrollavdelningen och redaktionen för
telefonkatalogen. Nybyggnaden föreslås skola uppföras å en nu Stockholms
stad tillhörig, obebyggd tomt örn 2 800 m2, sorn kunde förvärvas för ett pris

Utskottet.

12

Statsutskottets utlåtande nr 271.

XJt skottet.

av 850 000 kronor. Kostnaderna för byggnadsföretaget ha uppskattats till
3 800 000 kronor.

Departementschefen har tillstyrkt att nybyggnaden kommer till stånd i enlighet
med telegrafstyrelsens förslag. För förvärv av tomten och påbörjande
av byggnadsarbetena erfordras för innevarande budgetår 2 000 000 kronor.

Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag hemställer utskottet,

att riksdagen må till Telefonstationsbjjggnad i kvarteren
Rutan och Krukmakaren i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 under telegrafverket anvisa ett
investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

4:o) Verkstadsbyggnad i Sundsvall. Kungl. Maj:t har (punkt 4, s. 171—174)
föreslagit riksdagen att till Verkstadsbyggnad i Sundsvall å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000
kronor.

Departementschefen har framhållit, att telegrafverkets behov av stationsutrustningar
under de senaste tio åren kraftigt ökat, icke minst genom den
fortgående automatiseringen av telefonnätet. Materialbehovet hade tillgodosetts
genom leveranser från enskilda företag och från telegrafverkets egen
verkstadsrörelse, vilken under samma tid undergått en betydande utveckling.
På grund av den sedan några år otillräckliga leveranskapaciteten hos nu
befintliga leverantörer hade ett leveransunderskott på stationsutrustningar
uppkommit. Fara syntes föreligga för att detta underskott skall ökas, särskilt
som behovet av stationsutrustningar vore nära beroende av antalet telefonabonnenter
i landet. Under de senaste åren hade behovet av telefonapparater
kraftigt stigit, och telegrafstyrelsen väntade, att antalet apparater komme
att fördubblas under en tidrymd som understiger 20 år. För att täcka
det nyssnämnda underskottet samt på ett tillfredsställande sätt tillgodose
nya abonnenters behov av telefonförbindelser torde en ytterligare utbyggnad
av telegrafverkets verkstadsrörelse böra övervägas. Telegrafverkets nya verkstad
i Vänersborg vore visserligen ännu icke helt utnyttjad till sin kapacitet,
men även sedan denna verkstad fullt utbyggts torde behovet av stationsutrustningar
härigenom icke kunna täckas, varför uppförande av en ny verkstad
syntes erforderlig.

Departementschefen har nu förordat ett av telegrafstyrelsen framlagt förslag
om uppförande av en ny verkstad i Sundsvall å en tomt örn 34 000 m2,
som kan förvärvas till ett pris av 102 000 kronor, därav stadens myndigheter
ställt i utsikt bidrag till omkring halva beloppet. För påbörjande av byggnadsföretaget,
som kostnadsberäknats till 6 500 000 kronor, ha för innevarande
budgetår äskats 1 500 000 kronor.

Statsutskottets utlåtande nr 271.

13

Den nu föreslagna utbyggnaden av telegrafverkets verkstadsrörelse synes
vara nödvändig för att tillgodose det framtida behovet av stationsutrustningar.
Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot att verkstaden förlägges
till Sundsvall eller mot för densamma beräknade kostnader, hemställer,

att riksdagen må till Verkstadsbyggnad i Sundsvall å tillläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under telegrafverket
anvisa ett investeringsanslag av 1 500 000 kronor.

5:o) Inköp av tomt i Karlstad. Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag
(punkt 5, s. 174—176), som avser anvisande av medel för förvärv av mark i
Karlstad för uppförande av en tillbyggnad till telefonstationsbyggnaden därstädes,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Inköp av tomt i Karlstad å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under telegrafverket
anvisa ett investeringsanslag av 170 000 kronor.

6:o) Omläggning av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra del.

Kungl. Majit har (punkt 6, s. 177—183) föreslagit riksdagen att till Omläggning
av kraftförsörjningssystemet vid malmbanans södra del å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 1 700000
kronor.

Järnvägen Riksgränsen—Luleå (malmbanan), vilken var den först elektrifierade
statsbanan i landet, erhåller den för bandriften erforderliga enfaskraften
med periodtalet 15 från enfasaggregat i Porjus kraftstation. Vattenbyggnader
och turbiner äro därvid statens vattenfallsverks egendom, under det att statens
järnvägar äga generatorer, transformatorer och ställverk för enfaskraften
liksom även anordningarna för kraftens överföring fram till banan. Sistnämnda
anordningar bestå av dubbla 80 kV enfaslinjer, som framgå först från
Porjus till Kuossakåbbo, därifrån dels till Linaälv, dels till Gällivare och
sedan utmed banan norr ut till Riksgränsen och söderut till Notviken. Från
denna ledning nedtransformeras kraften i 13 transformatorstationer till kontaktledningsspänningen
16 000 V.

För de elektrifierade statsbanorna i övrigt tillämpas ett annat matningssystem,
i det att kraften uttages från det allmänna distributionsnätet för 50-periodig trefaskraft och i omformarestationer med roterande maskineri omformas
till enfaskraft med periodtalet 162/3. Den nordligaste enligt detta
system matade elektrifierade banan är Boden—Ånge. De båda matningssystemen
lia sålunda numera en beröringspunkt, nämligen i Boden.

I skrivelse den 21 augusti 1946 har järnvägsstyrelsen framlagt förslag rörande
omläggning av matningen av malmbanans södra del till det för de övriga
elektrifierade statsbanorna tillämpade systemet.

Utskottet.

Utskottet.

14 Statsutskottets utlåtande m 271.

Rörande förutsättningarna för omläggningen, därmed förenade tekniska
åtgärder, omläggningens ekonomiska innebörd m. m. får utskottet hänvisa
till propositionen (s. 178—181). Här må emellertid framhållas, att omläggningen
medför ett medelsbehov av för järnvägsstyrelsens del 3 730 000 kronor,
därav 1 700 000 kronor för budgetåret 1946/47, samt för vattenfallsstyrelsens
del 1 575 000 kronor. Av sistnämnda belopp beräknas 750 000 kronor
skola tagas i anspråk av anslaget till distributionsanläggningar och därmed
sammanhängande arbeten vid statens kraftverk. Återstoden, 825 000 kronor,
erfordras i form av särskild medelsanvisning, därav 250 000 kronor under
innevarande budgetår.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Såsom framgår av den lämnade redogörelsen kan en ur drift- och enhetlighetssynpunkt
önskvärd systemomläggning beträffande krafttillförseln till
malmbanans södra del nu genomföras utan ekonomisk uppoffring för vare
sig järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen eller Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag; man kan tvärtom räkna med en viss resulterande årskostnadsminskning.
Detta ernås till följd av att enfasledningen Kuossakåbbo—Gällivare—Notviken,
vilken vid en sådan omläggning icke längre erfordras för
sin ursprungliga uppgift, kan nyttiggöras av statens vattenfallsverk för ändamål,
som eljest skulle kräva helt nya anläggningar. Med tillgodoseendet av
nämnda ändamål kan emellertid icke anstå mer än högst den tid, som omläggningen
kräver, om den beslutas och igångsättes omedelbart. I annat fall
måste nyanläggningar utföras i sådan omfattning, att enfasledningen vid en
framtida omläggning av malmbanans matningssystem näppeligen kan utnyttjas
och de ekonomiska förutsättningarna för omläggningen bortfalla. Avgörandet
angående omläggningen måste därför träffas nu. 1 likhet med järnvägsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen anser jag, att det föreliggande gynnsamma
tillfället bör begagnas, och jag biträder därför det framlagda förslaget.

Omläggningen kräver för statens järnvägars del en kapitalinvestering av
sammanlagt 3 730 000 kronor för utförande av tre nya omformarestationer
och en matningsledning mellan Boden och Svartön. Utgiften torde i enlighet
med järnvägsstyrelsens förslag böra uppdelas med 1 700 000 kronor på budgetåret
1946/47 och återstoden, 2 030 000 kronor, på budgetåret 1947/48.

Vidare innebär omläggningen, att kraftledningen Kuossakåbbo—Gällivare
—Notviken överföres från statens järnvägars till statens vattenfallsverks
förvaltning. Mot de härav betingade bokföringsåtgärder, som föreslagits av
järnvägsstyrelsen, bar jag icke funnit anledning till erinran.

I likhet med järnvägsstyrelsen anser jag, att omläggningen icke bör föranleda
någon ändring i bokföringshänseende beträffande de för beredskapsändamål
till malmbanan anskaffade transformatorer och omformare, vilka
efter omläggningens genomförande icke längre erfordras för sin ursprungliga
uppgift.

Utskottet har funnit den nu föreslagna omläggningen av kraftförsörjningssystemet
för malmbanans södra del ändamålsenlig och får tillstyrka att
densamma genomföres. Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot
kostnadsberäkningarna för omläggningen eller mot av departementschefen
förordad bokföringsmässig omföring av tillgångsvärden från järnvägsstyrelsen
till vattenfallsstyrelsen, får hemställa,

Statsutskottets utlåtande nr 271.

15

att riksdagen må till Omläggning av kraftförsörjningssystemet
vid malmbanans södra del å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 under statens järnvägar anvisa ett investeringsanslag
av 1 700 000 kronor.

7:o) Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation. Med tillstyrkande av Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 7, s. 183—184) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Ny trefasgenerator i Porjus kraftstation
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 under
statens vattenfallsverk anvisa ett investeringsanslag av
250 000 kronor.

8:o) Förvärv av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet.

Kungl. Majit har (punkt 8, s. 184—186) föreslagit riksdagen att till Förvärv
av enskilda företag för elektrisk distributionsverksamhet å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 2 500 000
kronor.

För ifrågavarande ändamål har 1943 års riksdag ställt 3 000 000 kronor
till förfogande. Av detta belopp har hittills använts 2 643 850 kronor.

Vattenfallsstyrelsen har hemställt om anvisande av ytterligare 2 500 000
kronor för förvärv av enskilda företag av ifrågavarande natur.

Departementschefen har funnit hittills vunna erfarenheter på förevarande
område giva vid handen, att statsförvärv av lämpliga enskilda distributionsföretag
kunna verksamt bidraga till en rationalisering och utveckling av
kraftdistributionen i landet. På grund härav och då större delen av de för ändamålet
ursprungligen anvisade medlen numera tagits i anspråk, anser departementschefen,
att ytterligare medel snarast möjligt böra ställas till vattenfallsstyrelsens
förfogande för fortsättande av verksamheten. Mot storleken
av d§t av styrelsen beräknade beloppet, 2 500 000 kronor, har departementschefen
icke funnit anledning till erinran. För anslagets användning har synts
böra gälla tidigare tillämpade principer.

Utskottet, som icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Majits förslag,
hemställer,

att riksdagen må till Förvärv av enskilda företag för
elektrisk distributionsverksamhet å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 under statens vattenfallsverk anvisa
ett investeringsanslag av 2 500 000 kronor.

Utskottet.

16

Statsutskottets utlåtande nr 271.

Statens allmänna fastighetsfond.

9:o) Om- och tillbyggnad av patent- och registreringsverkets ämbetsbyggnad.
Med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 9, s. 187—189), vilket
avser anvisande av medel för fullföljande av tidigare beslutad om- och
tillbyggnad av ifrågavarande ämbetsbyggnad, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Orri- och tillbyggnad av patent- och
registreringsverkets ämbetsbyggnad å tilläggsstat I till rikss
tuten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag av
160 000 kronor.

10:o) Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm. Kungl.
Maj:t har (punkt 10, s. 189—193) föreslagit riksdagen dels bemyndiga Kungl.
Maj:t att med Stockholms stad träffa avtal i huvudsaklig enlighet med en
i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 4 oktober 1946
återgiven överenskommelse, dels ock till Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders
plan i Stockholm å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har i skrivelse den 20 augusti 1946 framlagt förslag örn
uppförande vid Bolinders plan i Stockholm av en provisorisk kontorsbyggnad
samt hemställt örn härav betingad medelsanvisning. I fråga örn motiven
till förslaget inhämtas ur statsrådsprotokollet följande.

En förutsättning för att högsta domstolen skall kunna få de lokalutrymmen,
som domstolen behöver i samband med processreformens genomförande
den 1 januari 1948, är att möjlighet öppnas att omedelbart påbörja
ombyggnadsarbetena i Gamla rådhuset, vilken fastighet enligt 1940 års markavtal
mellan kronan och Stockholms stad skall tillfalla kronan samt därvid
jämlikt riksdagens beslut tagas i anspråk för högsta domstolens räkning.
Emellertid torde kronan på grund av särskilda omständigheter icke bliva
berättigad att med tillämpning av markavtalets bestämmelser taga nämnda
fastighet i besittning förrän tidigast den 1 juli 1949. Kronans tillträde
till fastigheten är nämligen beroende av den tidpunkt, då de av markavtalet
berörda fastigheterna nr 3 och 4 i kvarteret Glasbruket (karolinska
institutet) kunna upplåtas till staden, och denna tidpunkt har blivit uppskjuten
på grund av att färdigställandet av karolinska institutets nya byggnad
blivit försenat.

En möjlighet finnes dock för kronan att det oaktat redan nu få disponera
Gamla rådhuset, nämligen örn kronan hyresfritt ställer andra lämpliga lokaler
till förfogande för de till staden hörande myndigheter, vilka för närvarande
äro placerade i byggnaden. Sådana lokaler kunna emellertid enligt vad
byggnadsstyrelsen meddelat icke för närvarande anskaffas på annat sätt än
genom uppförande av en provisorisk byggnad för ändamålet. Underhandlingar,
som av byggnadsstyrelsen förts med representanter för staden, lia givit
till resultat, att staden förklarat sig villig att mot en formell avgift ställa
erforderlig mark för en dylik byggnad till förfogande samt att även i övrigt

Statsutskottets utlåtande nr 271.

17

lämna viss ekonomisk medverkan lill byggnadsföretagets genomförande.
Byggnaden skulle härvid förläggas till Bolinders plan, där tomtmark beräknas
kunna disponeras för ändamålet under en tidrymd av minst tio år. Enligt
den i ämnet träffade preliminära överenskommelsen med staden skulle
byggnadskostnadema, vilka beräknats till 1 000 000 kronor, fördelas lika mellan
kronan och staden. Därest staden komme att begagna sig av den lösenrätt
till byggnaden, som enligt överenskommelsen förutsatts skola inträda
sedan den hyresfria upplåtelsen av byggnaden till staden upphört, skulle staden
erlägga en lösensumma motsvarande den verkliga byggnadskostnaden,
minskad dels med en tiondel därav för varje år, som staden hyresfritt disponerat
byggnaden, dels ock med den av staden inbetalda andelen i byggnadskostnaden.
Örn staden däremot icke skulle begagna sig av sin lösenrätt,
.skulle kronan till staden återbetala nyssnämnda andel och därjämte erlägga
ett markarrende av 10 000 kronor per år för tid, varunder kronan bibehöile
fastigheten för annat ändamål.

Departementschefen har anfört bland annat följande.

Någon möjlighet att på annat sätt än det byggnadsstyrelsen föreslagit i tid
lösa iokalfrägan för högsta domstolen synes icke föreligga. På grund härav
och då ett av denna fråga föranlett uppskov med processreformens genomförande
icke bör ifrågakomma, torde byggnadsstyrelsens förslag böra godtagas,
under förutsättning att stadskollegiets i Stockholm beslut örn godkännande
av förenämnda preliminära överenskommelse iästställes av stadsfullmäktige.
I avvaktan härpå synes förslag böra avlåtas till riksdagen dels
om bemyndigande för Kungl. Majit alt träffa avtal med Stockholms stad i
huvudsaklig enlighet med vad här anförts, dels ock om anvisande av medel
till byggnadsföretaget. Den av byggnadsstyrelsen beräknade kostnaden,
1 000 000 kronor, torde härvid böra läggas lill grund för anslagsberäkningen.
Beloppet synes i sin helhet böra anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande
budgetår. Stockholms stads bidrag, beräknat till 500 000 kronor,
bör i sinom tid tillföras den å investeringsstaten för statens allmänna fastiglietsfond
uppförda titeln Bidrag från kommuner.

För det fall att Stockholms stad framdeles skulle komma att inlösa byggnaden,
torde Kungl. Majit i samband därmed få meddela beslut beträffande
dispositionen av lösensumman.

I likhet med departementschefen finner utskottet angeläget, att nya lokaler
planenligt iordningställas för högsta domstolen. En förutsättning härför
är alt Gamla rådhuset i Stockholm snarast möjligt utrymmes av Stockholms
stad och blir tillgängligt för ombyggnadsåtgärder. Stadens medverkan härutinnan
är emellertid betingad av att kronan ställer lokaler till stadens förfogande
under den tid, staden enligt avtal är berättigad använda rådhusbyggnaden.
Byggnadsstyrelsen har nu föreslagit, att kronan med viss medverkan
från stadens sida enligt en i ärendet träffad preliminär överenskommelse uppför
en provisorisk kontorsbyggnad för tillgodoseende av stadens lokalbehov.
Utskottet kan icke underlåta framhålla, alt det måste le sig mindre ändamålsenligt
att för så kort användningstid uppföra cn provisorisk byggnad av här
föreslagen storlek. Under för handen varande omständigheter har emellertid
utskottet ansett sig böra tillstyrka det av byggnadsstyrelsen framlagda och av
departementschefen förordade förslaget lill överenskommelse. Utskottet tillstyrker
sålunda Kungl. Majlis förslag och hemställer,

Wimne/ till riksdagens protokoll U)M>. (i sand. Nr 270—271. Sä

Utskottet.

18

Statsutskottets utlåtande nr 271.

att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Majit att med Stockholms stad träffa
avtal i huvudsaklig enlighet med den i statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för den 4 oktober 1946 återgivna
överenskommelsen,

b) till Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i
Stockholm å tiiläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/
47 anvisa ett investeringsanslag av 1 000 000 kronor.

Illo) Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd och statens
bränslekommission. Kungl. Majit har (punkt 11, s. 193—198) föreslagit riksdagen
att till Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd och statens
bränslekommission å tiiläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett investeringsanslag av 1 600 000 kronor.

1 skrivelse den 23 juli 1946 har byggnadsstyrelsen framlagt förslag örn beredande
av nya lokaler åt statens priskontrollnämnd och statens bränslekommission.
Styrelsen har föreslagit uppförande å kronans mark av fyra barackbyggnader
för en sammanlagd kostnad av 1 600 000 kronor.

Departementschefen har anfört följande.

De alltjämt tilltagande svårigheterna alt bereda tillräckliga tjänstelokaler
åt de statliga myndigheterna i Stockholm lia, såsom framgår av den lämnade
redogörelsen, ytterligare tillspetsats till följd av att hyresavtalen för en
del av priskontrollnämndens och bränslekommissionens lokaler icke längre
kunnat förlängas. Enligt de av byggnadsstyrelsen lämnade uppgifterna skulle
priskontrollnämnden inom en nära framtid behöva avträda sina lokaler i
fastigheterna Hamngatan 5 och Klarabergsgatan 31 örn sammanlagt 54 rum.
Bränslekommissionen har nödgats återlämna sin huvudiokal i fastigheten
Sveavägen 63. De lokaler kommissionen erhållit i stället utgöra icke någon
fullständig kompensation för de avstådda utrymmena och äro därjämte förenade
med den olägenheten, att de äro spridda på ett flertal håll i staden.
Till delta kommer att båda myndigheterna nu anmält behov av ytterligare
lokaler på grund av vissa utvidgningar av verksamheten.

Någon möjlighet att genom ianspråktagande av befintliga utrymmen i kronans
fastigheter eller genom förhyrning på ett tillfredsställande sätt tillgodose
här ifrågavarande lokalbehov torde icke för närvarande stå till buds. Under
sådana förhållanden och då en minskning av de nämnda myndigheternas
verksamhet icke nu kan förutses, synes någon annan utväg att lösa
frågan ej återstå än den av byggnadsstyrelsen anvisade, nämligen att uppföra
provisoriska byggnader för ändamålet, och jag vill därför förorda att
så sker. Det torde i detta sammanhang böra erinras om att lokalbehovet
bland annat för utlänningskommissionen delvis tillgodosetts på liknande sätt.

Vid den här angivna lösningen vinnes den fördelen att såväl bränslekommissionen
som priskontrollnämnden, vilka för närvarande i lokalhänseende
äro uppdelade, bränslekommissionen på sju och priskontrollnämnden på
tre olika fastigheter, skulle få sina lokaler samlade på ett håll. Detta bör
vara ägnat att skänka ökad effektivitet åt verksamheten och sannolikt även
medföra en viss omedelbar personalbesparing. Vidare skulle det, såsom byggnadsstyrelsen
framhållit, bliva möjligt att avveckla den jämförelsevis dyra

Statsutskottets utlåtande nr 271.

19

förhyrningen för priskontrollnämnden i Hotell Regina och därigenom samtidigt
i någon mån minska den rådande bristen på hotellrum i huvudstaden.
Det torde i detta sammanhang böra nämnas, att Svenska turistrafikförbundet
och Överståthållarämbetet i skrivelser till Kungl. Hajd uttalat önskvärdheten
av att kronan genom att avveckla sina förhyrningar av hotelloch
pensionatslokaler måtte bidraga till att avhjälpa hotellrumsbristen. Slutligen
bör framhållas, att de av bränslekommissionen för närvarande disponerade
lokalerna kunna, möjligen med något undantag, tågås i anspråk
för att täcka en del av de angelägna lokalbehov, som föreligga ^för vissa
andra statliga myndigheter. Beträffande dessa behov torde jag få hänvisa
till vad därom anföres i det följande under punkten 12.

Även om de båda krisorganens verksamhet framdeles skulle komma att
helt eller delvis avvecklas, torde de ifrågasatta investeringarna icke därmed
bliva onyttiga. Med hänsyn till det stora antal statliga verk och myndigheter
i Stockholm, som icke nu och sannolikt ej heller inom en överskådlig framtid
kan beredas utrymme i kronan tillhöriga fastigheter, synes det nämligen
icke erbjuda några svårigheter att finna en lämplig användning för byggnaderna
även för del fall, att de ej längre skulle behövas för sitt ursprungliga
ändamål.

Byggnadsstyrelsen har beräknat att fyra byggnader, innehållande totalt
omkring 260 rum, skulle erfordras. Byggnadskostnaden uppskattas till sammanlagt
1 690 000 kronor. Byggnaderna skulle uppföras på kronans mark
vid Valhallavägen och inom Mariebergsområdet. Mot vad sålunda föreslagits
har jag icke funnit anledning till erinran.

Utskottet har under nästföregående punkt givit uttryck åt sina betänkligheter
mot uppförande av större byggnader av provisorisk karaktär. I förevarande
fall komma emellertid byggnaderna att ligga på kronans mark, varför
större möjligheter föreligga att erhålla ett mot den erforderliga investeringen
svarande utbyte. Med hänsyn till de av departementschefen angivna
fördelarna av byggnadsföretaget — ej minst möjligheterna att frigöra kostnadskrävande
förhyrningar av hotellutrymmen — har utskottet funnit sig
böra tillstyrka Kungl. Maj:ts förslag. Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen må till Provisoriska byggnader för statens
priskontrollnämnd och statens bränslekommission å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa ett investeringsanslag
av 1 600 000 kronor.

12:o) Anordnande av vissa förvaltningslokaler. Med tillstyrkande av
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 12, s. 198—201), vilket avser anvisande av medel
för att genom inredande av reservutrymmen, omändring av befintliga
tjänstelokaler eller utförande av smärre tillbyggnader hos olika institutioner
och myndigheter provisoriskt eller definitivt lösa föreliggande lokalfrågor,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Anordnande av vissa förvaltningslokaler
å tilläggsstat 1 lill riksstaten för budgetåret 1916/47 anvisa
ett investeringsanslag av 600 000 kronor.

Utskottet.

20

Statsutskottets utlåtande nr 271.

13:o) Inköp av fastigheten nr 13 i kvarteret Wattrang i Karlskrona. I enlighet
med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 13, s. 201 och 202) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Inköp ao fastigheten nr 13 i kvarteret
Wattrang i Karlskrona å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 anvisa ett investeringsanslag av 175 000 kronor.

14 :o) Tillbyggnader till Iandsstatshuset i Malmö. Med tillstyrkande av
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 14, s. 202—204), vilket avser ytterligare medelsanvisning
för mötande av prisstegring och för vissa kompletteringsarbeten
beträffande tidigare beslutad tillbyggnad av Iandsstatshuset i Malmö, hemställer
utskottet,

att riksdagen må till Tillbyggnader till Iandsstatshuset i
Malmö å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47
anvisa ett investeringsanslag av 181 000 kronor.

Diverse kapitalfonder.

15:o) Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m. Kungl. Maj:t har
(punkt 15, s. 205—227) föreslagit riksdagen att till Smärre byggnadsarbeten,
tillbyggnader m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1946/47 anvisa
ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

Inom kommunikationsdepartementet utsedda sakkunniga för utredning av
väg- och vattenbyggnadsväsendets verkstadsfråga — verkstadskommittén
1945 för väg- och vattenbgggnadsväsendet — ha den 25 maj 1946 framlagt
betänkande med förslag till verkstadsorganisation för väg- och vattenbyggnadsväsendet
(SOU 1946: 43).

Över betänkandet ha till följd av remisser yttranden avgivits av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen, krigsmaterielverket,
statens organisationsnämnd, bilverkstädernas riksförbund, Sveriges automobilhandlareförbund
samt svenska väg- och vattenbyggnadsarbetareförbundet.

I skrivelse den 30 augusti 1946 har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i
samband med utlåtande över kommitténs förslag framlagt anslagsäskanden
i vad avser de tekniska anordningarna och därvid föreslagit, att medelsanvisning
måtte ske å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Beträffande innebörden av kommitténs förslag samt däröver avgivna yttranden
får utskottet hänvisa till propositionen (s. 206—224). Här må emellertid
sammanfattningsvis framhållas följande.

Statsutskottets utlåtande nr 271.

21

Väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation utgöres för närvarande
i huvudsak endast av till huvudgaragen anslutna mindre serviceverkstäder.
Dessa äga i allmänhet icke tillräcklig kapacitet för utförande av större
reparationer och revisioner av verkets motorfordon. För dylika arbeten anlitas
i stället i stor utsträckning privata verkstäder. Däremot utföras erforderliga
reparationer å vägmaskinerna i regel vid verkets egna verkstäder, ehuru
detta på grund av brist på tillräcklig verkstadsutrustning hittills erbjudit
vissa svårigheter.

Sedan verkets materieluppsättning efter skedd upprustning nått den storlek,
som anses motsvara det vid nuvarade förhållanden föreliggande behovet,
beräknas för densamma krävas en arbetsmängd för reparationer, revisioner
och dylikt, dock icke revision eller renovering av motorer, av ca
1 700 000 verkstadstimmar per år. Under förutsättning att ett av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen upprättat utvecklingsprogram för serviceverkstäderna
genomföres, skulle mot nyssnämnda arbetsbehov komma att svara en
sammanlagd årskapacitet hos serviceverkstäderna av omkring 1 175 000 verkstadstimmar.
En arbetskvantitet av ca 525 000 verkstadstimmar, avseende
huvudsakligen större reparationer och revisioner, skulle härvid återstå att effektuera
i annan ordning.

Den för utredning av väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsfråga tillsatta
kommittén har övervägt olika möjligheter att tillgodose nämnda behov.
Kommittén har därvid funnit, att en samordning med verkstadsrörelsen vid
andra statliga verk icke skulle utgöra en lämplig lösning. Därest en under
utredning varande central bil- och motorverkstad vid statens järnvägar framdeles
komme till utförande, anser emellertid kommittén det kunna ifrågasättas,
huruvida icke denna verkstad borde dimensioneras för upptagande jämväl
av motorrenoveringar för väg- och vattenbyggnadsverkets räkning. Även
den hittills tillämpade ordningen för att tillgodose verkets reparationsbehov,
nämligen genom anlitande i större utsträckning av privata verkstäder, har
kommittén funnit mindre tillfredsställande med hänsyn bland annat till den
splittring i systemet, som härvid uppkomme, i det att verket även i fortsättningen
skulle behöva självt ombesörja reparationer och revisioner av vägmaskinerna
på grund av ej alltid lämplig belägenhet samt bristande kapacitet
hos de privata verkstäderna.

Efter dessa överväganden har kommittén kommit fram till den slutsatsen,
att förevarande fråga bör lösas i huvudsak genom en utbyggnad av verkets
egen verkstadsorganisation. Olika alternativ, hänförande sig till frågan om
centralisation eller decentralisation, ha härvid varit föremål för utredning.
Kommittén har stannat för att förorda ett decentraliserat system och föreslår
i enlighet härmed, att 20 s. k. depåverkstäder, fördelade på olika län, uppföras.
I fråga örn motorrenoveringarna har kommittén dock utgått ifrån att
dessa fortfarande skulle utföras vid utomstående verkstäder.

Departementschefen har för egen del anfört följande.

Av den verkställda utredningen synes mig till en början framgå, att reparations-
och underhållsarbetet beträffande vägmaskinparken, vilket arbete
är av större omfattning än motsvarande arbete beträffande motorfordonsparken,
örn man härvid bortser från motorrenoveringarna, utgör en uppgift
som även i fortsättningen måste i huvudsak vila på väg- och vattenbyggnadsverkets
egen verkstadsorganisation med hänsyn bland annat därtill, att tillräcklig
kapacitet för att upptaga hithörande arbeten saknas utanför verket.
Örn under sådana förhållanden verkets övriga verkstadsarbete förlägges vä -

22

Statsutskottets utlåtande nr 27].

sentligen tili privata eller till andra statliga verkstäder, innebär detta en begränsning
av arbetsunderlaget för verkets egen verkstadsrörelse, som kan
medföra driftsekonomiska och organisatoriska olägenheter för verket. Sålunda
kan framhållas, att möjligheterna att effektivt utnyttja kapaciteten hos
den personal (verkmästare och arbetare) och maskinutrustning, som i varje
fall erfordras vid verket för vägmaskinparken m. m., i dylikt fall torde bli
mindre. Jag anser därför, att endast tungt vägande skäl böra få föranleda
ett frångående av principen att verket självt ombesörjer huvudparten av sitt
verkstadsarbete.

Vad angår frågan om att i enlighet med arméförvaltningens och krigsmaterielverkets
uttalanden en del av här berörda arbete skulle överflyttas
till försvarets motorverkstäder för att bereda sysselsättning åt dessa, vill jag
i anslutning till chefens för försvarsstaben utlåtande först framhålla, att det
även ur försvarssynpunkt är av betydelse, att väg- och vattenbyggnadsverket
erhåller sådana resurser, som sätter verket i tillfälle att utan omgång
tillgodose reparationsbehovet för dess materiel. På grund härav och med
hänsyn till vad jag nyss anfört örn behovet av ett tillräckligt arbetsunderlag
för verkets egen verkstadsrörelse, anser jag mig icke böra förorda ett
system, enligt vilket verket skulle beträffande sitt kontinuerliga reparationsbehov
i någon mera väsentlig omfattning repliera på de militära verkstäderna.
Däremot förutsätter jag i likhet med verkstadskommittén, att vägoch
vattenbyggnadsverket vid tillfällen, då arbetsanhopningen överstiger den
egna organisationens kapacitet eller eljest då så av praktiska skäl är påkallat.
anlitar försvarets verkstäder. Jag vill i detta sammanhang tillfoga, atl
jag utgår från såsom självfallet att väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation
under alla förhållanden icke skall dimensioneras för större
belastning än som motsvarar den normalt förekommande.

I likhet med verkstadskommittén anser jag lämpligt, att vid den pågående
utredningen rörande en central bil- och motorverkstad vid statens järnvägar
undersökning göres rörande förutsättningarna för att till en sådan
verkstad förlägga även motorrenoveringsarbetet för väg- och vattenbyggnadsverket
samt vissa andra verk.

Vad beträffar alternativet att väg- och vattenbyggnadsverket även framdeles
i mera betydande utsträckning skulle anlita de privata verkstäderna
torde min inställning härtill i huvudsak framgå redan av vad jag nyss anfört
rörande de militära verkstäderna. Jag har .sålunda icke kunnat finna
ådagalagt att anlitandet av de privata verkstäderna skulle innebära sådana
fördelar, att väg- och vattenbyggnadsverket i motsats till andra statliga institutioner
med mera omfattande fordonspark bör avstå från att självt ombesörja
sina fordonsreparationer. Det må i detta sammanhang erinras örn
bilverkstädernas riksförbunds tidigare återgivna uttalande, att de från vägnell
vattenbyggnadsverket härrörande reparationsobjekten i och för sig icke
vore eftersträvansvärda för de privata verkstäderna, enär uppdragsgivaren
krävde att själv få tillhandahålla reservdelar. Jag anser mig också, i anslutning
till organisationsnämndens utlåtande, böra framhålla, att motorfordonsbeståndets
fortgående ökning och jordbrukets motorisering m. m. torde
komma att ställa sådana krav på de privata verkstäderna, att en avlastning
från ifrågavarande verkstäder av de statliga reparationsuppdragen. vilka ofta
kräva förtursrätt, kan vara fördelaktig.

Med hänsyn till vad sålunda anförts har jag funnit mig böra tillstyrka en
utvidgning av väg- och vattenbyggnadsverkets verkstadsorganisation. Denna
utvidgning synes av skäl som anförts av verkstadskommittén böra ske i enlighet
med depåverkstadsalternativet. Mot det av kommittén i sådant hän -

Statsutskottets utlåtande nr 271.

23

seende framlagda utbyggnadsprogrammet, vilket beträffande anläggningarnas
antal och kapacitet synes vara avpassat efter verkets beräknade normalbehov,
har jag icke funnit anledning till erinran. Jag förutsätter, att de av
vattenfallsstyrelsen framförda erinringarna mot kommitténs principritningar
till verkstadsbyggnaderna bliva föremål för närmare överväganden inom
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med utarbetandet av de definitiva
ritningarna.

På grund av vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört rörande lämpligheten
ur kostnadssynpunkt av att genomföra här ifrågavarande byggnads.-program i samband med vissa nu förestående garage- och förrådsbyggnadsarbeten
anser jag mig böra tillstyrka styrelsens förslag örn att medel för
ändamålet anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Mot den framlagda kostnadsberäkningen har jag icke funnit något att
erinra. Enligt denna beräkning skulle den totala investeringskostnaden för
depåverkstäderna, 2 600 000 kronor, fördela sig på följande anslag under
väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond, nämligen med 2 000 000 kronor
på anslaget Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m.
under huvudgruppen Förrådsbyggnader m. m., med 250 000 kronor på anslaget
Vägmaskiner m. m. under huvudgruppen Maskincentralförråd
samt med 350 000 kronor på anslaget Effektförråd.

Under denna punkt gör jag hemställan om anvisande av medel å anslaget
Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader m. m., medan hemställan rörande
de övriga anslagen göres under särskilda punkter i det följande.

Kungl. Majit har i förevarande sammanhang föreslagit anvisande av medel
för möjliggörande av en utbyggnad av väg- och vattenbyggnadsverkets
verkstadsorganisation i syfte att vid verkets egna depåverkstäder skall kunna
ombesörjas huvudparten av förekommande kontinuerliga reparationer av
motorfordon och vägmaskiner. Utskottet har funnit en utbyggnad i enlighet
med av departementschefen angivna riktlinjer lämplig och får sålunda tillstyrka,
att medel för dess genomförande anvisas i enlighet med Kungl. Maj :ts
förslag. Utskottet hemställer,

att riksdagen må till Smärre byggnadsarbeten, tillbyggnader
m. m. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1946/47 under väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond
anvisa ett investeringsanslag av 2 000 000 kronor.

16:o) Väginaskincr lii. in. I enlighet med Kungl. Majlis förslag (punkt 16,
s. 227) hemställer utskottet,

att riksdagen må till Vägmaskiner m. m. å tilläggsstat I till
riksstaten för budgetåret 1946/47 under väg- och vattenbyggnadsverkels
förrrådsfond anvisa ett investeringsanslag av
250 000 kronor.

Utskottet.

24

Statsutskottets utlåtande nr 271.

17:o) Effektförråd. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (punkt 17, s. 227)
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Effektförråd å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1946/47 under väg- och vattenbyggnadsverkets
förrådsfond anvisa ett investeringsanslag av 350 000
kronor.

Stockholm den 5 november 1946.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Närvarande: se under utlåtandet nr 270.

Reservationer:

1) vid punkten 10 (Provisorisk kontorsbyggnad vid Bolinders plan i Stockholm)
av herr Mannerskantz, som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maurts förslag icke må av riksdagen bifallas;

2) vid punkten 11 (Provisoriska byggnader för statens priskontrollnämnd
och statens bränslekommission) av herr Mannerskantz, som ansett, att utskottet
bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förslag icke må av riksdagen bifallas;

3) vid punkten 12 (Anordnande av vissa förvaltningslokaler) av herr Mannerskantz,
som ansett, att utskottet bort hemställa,

att Kungl. Maj:ts förslag icke må av riksdagen bifallas.

468741. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1916