Statsutskottets utlåtande nr 265.
1
Nr 265.
Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1946 kl. 1 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna
resereglementet den 27 juni 1929 (nr 210).
(3:e avd.)
I propositionen nr 325 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 27 september 1946,
föreslagit riksdagen godkänna följande vid propositionen fogade förslag till
kungörelse angående ändring i vissa delar av allmänna resereglementet den
27 juni 1929 (nr 210).
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 2 och 23 §§ allmänna resereglementet
den 27 juni 1929 (nr 210).
Härigenom förordnas, att 2 och 23 §§ allmänna resereglementet den 27
juni 1929 skola erhålla ändrad lydelse på sätt av det följande framgår.1
2 §.
1 mom. Resekostnadsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med vad för nedannämnda färdsätt och reseklasser finnes angivet.
Färdsätt |
Klass I |
Klass II |
Klass III |
Järnväg...................... |
j Avgift för 1 plats |
Avgift för 1 plats |
Avgift för 1 plats |
1 i I klass (Avgift för enskild! |
i II klass |
i III klass |
|
Fartyg........................ |
< hytt med högst ! |
Avgift för hyttplats |
Avgift för salongsplats |
Luftfartyg, spårväg och omnibus |
Avgift för 1 plats |
Avgift för 1 plats |
Avgift för 1 plats |
Taxeautomobil................ |
Avgift för 1 person |
Avgift för 1 person |
Avgift för 1 person |
Annan automobil............. |
35 öre per km |
35 öre per km |
35 öre per km |
Hästskjuts.................... |
30 öre per km |
30 öre per km |
30 öre per km |
Annat färdsätt än ovan nämnts |
20 öre per km |
20 öre per km |
20 öre per km |
1 Senaste lydelse se 1942:339.
Bihang till riksdagens protokoll 1956. 6 sami. Nr 265—267. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 265.
Vid resa---i sovvagn.
Med fartyg — — — verkligen använts.
Till omnibus — — — persontrafik (s. k. linjetrafik).
Med taxeautomobil---verkliga kostnaderna.
Har förrättningsman — —- — hava utgivit.
2 mom. Traktamentsersättning jämlikt detta reglemente utgår i enlighet
med någon av nedannämnda traktamentsklasser.
Traktamentsklasser |
||||
A |
B |
C |
D |
|
För dag ...................... |
17 kronor |
14 kronor |
12 kronor |
10 kronor |
» natt...................... |
10 » |
9 |
8 » |
7 » |
Tillhopa för dygn |
27 kronor |
23 kronor |
20 kronor |
17 kronor |
Dygnet räknas från klockan 0.
Med dag---av dygnet.
23 §.
I räkning---resor företagits;
det för varje del av resan använda fortskaffningsmedlet, den vagnsklass
å tåg eller plats å fartyg, i vilken resan företagits, samt vagns- och platsnumret
å sovplats eller numret å taxeautomobil, som använts; ävensom
tilläventyrs uppburet förskott till reseutgifternas bestridande.
Vid sådan---i färden.
När förrättning---bifogas räkningen.
Befattningshavare, vilken--— och slut.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1947.
Resekostnadsersättning vid färd med annan automobil än
taxeautomobil eller omnibus.
Ersättning vid färd med annan automobil än taxeautomobil eller omnibus
fastställdes vid tillkomsten år 1929 av gällande resereglemente till 40
öre per kilometer. År 1931 sänktes ersättningen till 35 öre och år 1933 till
30 öre. Sistnämnda ersättningsbelopp gällde till dess 1942 års riksdag på
förslag av Kungl. Majit i propositionen nr 130/1942 höjde beloppet till det
för närvarande gällande 40 öre per kilometer. Bestämmelsen om denna ersättning
är intagen i 2 § 1 mom. resereglementet.
Departementschefen har under förestående rubrik för egen del anfört följande.
Statsutskottets utlåtande nr 265.
3
Den år 1942 beslutade höjningen från 30 till 40 öre per kilometer vid färd
med annan automobil än taxeautomobil eller omnibus hade sin grund i då
inträffade kostnadsökningar av olika slag, framför allt i fråga om motorbränsle
enär den då nödtvungna ved- och kolgasdriften var betydligt dyrare
än bensindrift. I en till grund för Kungl. Maj:ts proposition nr 130/1942
liggande sakkunnigpromemoria anfördes, bland annat, att den höjning av
ersättningen, som borde föranledas av kostnadsstegringen, måste bli i viss
mån godtycklig, enär frågan i vad mån ena eller andra beloppet täckte de
verkliga kostnaderna bleve beroende på växlande faktorer.
Från och med innevarande år har en allmän återgång till bensindrift kunnat
äga rum. Därigenom ha de rörliga kostnaderna sjunkit betydligt. Å andra
sidan torde — åtminstone ännu så länge — vissa fasta kostnader få beräknas
till något högre belopp än före krisårens kostnadsstegring. Verkställda
beräkningar giva emellertid vid handen, att de sammanlagda driftkostnaderna
blivit ej obetydligt mindre. I anledning härav har Kungl. Maj:t
genom beslut den 21 juni i år för vissa grupper av befattningshavare fastställt
beräkningsgrunder, som giva lägre ersättning vid resa med egen automobil
än de grunder, som fastställdes i samband med 1942 års beslut örn
höjning av ersättningen för färd med annan automobil än taxeautomobil eller
omnibus. I analogi härmed torde vara motiverat att nu verkställa en sänkning
av sistnämnda ersättningsbelopp. Hur stor denna sänkning bör bliva,
för att ersättningsbeloppet skall bliva lämpligast avvägt, är mera vanskligt
att avgöra. Tillgängliga beräkningar tyda på att en återgång redan nu till
30 öre per kilometer komme att innebära för stor sänkning. Jag anser mig
därför böra förorda, att ersättningsbeloppet från och med den 1 januari 1947
sänkes till 35 öre per kilometer. Skulle kostnaderna fortsätta att minska,
torde jag vid en senare, härför lämplig tidpunkt få återupptaga frågan om
den lämpligaste avvägningen av förevarande ersättningsbelopp.
Traktamentsersättning.
De för närvarande gällande traktamentsersättningsbeloppen ha fastställts
i enlighet med förslag som framlagts i propositionen nr 130 till 1942 års
riksdag och av samma riksdag godkänts. Till grund för nämnda proposition
låg en promemoria, som utarbetats av särskilda, för revision av resereglemente!
tillkallade sakkunniga.
Från personalhåll har nu framförts önskemål om en förnyad höjning av
traktamentsbeloppen. Därvid har framhållits, dels att de gällande beloppen
under trycket av krisförhållandena år 1942 blivit snävt beräkuade, dels ock
att ytterligare prisstegringar inträtt efter nämnda år. Statstjänarkartellen och
statstjänstemännens riksförbund lia till finansdepartementet överlämnat en
den 8 mars 1946 dagtecknad promemoria i ämnet.
Med anledning av den sålunda gjorda framställningen ha från statens
priskontrollnämd under hand införskaffats vissa uppgifter örn de förändringar,
som under tiden september 1941—april 1946 förekommit i fråga örn
hotell- och restaurangpriserna. Uppgifterna synas giva vid handen, att den
genomsnittliga prisstegringen sedan 1941 för restaurangmåltider utgjort 6—10
procent samt för hotellrum minst 10 procent.
4
Statsutskottets utlåtande nr 205.
Sedan därefter inom finansdepartementet upprättats en den 17 april 1946
dagtecknad promemoria i förevarande fråga, lia utlåtanden i ärendet inhämtats
från statskontoret och allmänna lönenämnden.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Den år 1942 verkställda revisionen av resereglementets bestämmelser om
traktamentsersättning torde närmast få betraktas såsom ett av krisförhållandena
betingat provisorium. Såväl i sakkunnigpromemorian och ett flertal
remissyttranden som i propositionen och riksdagens skrivelse framhölls
önskvärdheten av en principiell revision av traktamentsgrunderna, innefattande
bland annat prövning av spörsmålen örn antalet traktamentsklasser
samt avvägningen mellan högsta och lägsta traktamentsbeloppen. I samband
med att fråga nu väckts örn en ytterligare höjning av traktamentsersättningarna,
ha såväl statskontoret som allmänna lönenämnden ånyo framhållit
önskvärdheten av en omprövning av traktamentsgrunderna.
En fortsatt provisorisk höjning av traktamentsersättningarna utan prövning
av frågan om själva traktamentsgrunderna synes mig i nuvarande
läge icke tillfredsställande, dag har därför ansett mig böra nu upptaga även
sistnämnda fråga till behandling.
Antalet traktamentsklasser har alltsedan 1925 varit sex, betecknade A—
P. Beloppen för dygn äro sedan 1942 i de särskilda klasserna 26, 23, 20,
19, 16 och 13 kronor. En så långt gående differentiering av befattningshavarna
synes knappast erforderlig och enligt min mening tala vägande skäl
för att en minskning av antalet traktamentsklasser nu genomföres. Vad
särskilt angår de nuvarande klasserna C och D med traktamentsbeloppen
20 respektive 19 kronor för dygn ligger en sammanslagning nära till hands.
Även i fråga örn de båda högsta traktamentsklasserna medföra de nuvarande
bestämmelserna en uppdelning av befattningshavarna, som är mindre
tillfredsställande. Sålunda tillhöra exempelvis flertalet verkschefer traktamentsklass
A, nämligen generaldirektör, överdirektör i lönegrad C 10 m. fl.,
under det alt överdirektör i lönegrad B 2 och vissa verkschefer i lönegraden
B 1 tillhöra närmast lägre traktamentsklass. En sammanslagning jämväl
av dessa båda traktamentsklasser förefaller naturlig. Jag vill fördenskull
förorda, att traktamentsklassernas antal begränsas till fyra, därigenom
att de nuvarande klasserna A och B sammanslås till en ny klass, benämnd A,
samt klasserna C och D likaledes sammanföras till en ny klass, benämnd B.
De hittillsvarande klasserna E och F böra däremot alltjämt bibehållas
som fristående klasser, med beteckningarna G och D. I fråga om de olika
befattningshavargruppernas fördelning på de föreslagna nya traktamentsklassema
torde det liksom hittills få ankomma på Kungl. Majit att meddela
erforderliga bestämmelser.
Vad härefter angår storleken av de särskilda traktamentsbeloppen må
till en början framhållas, att utredningen i ärendet ger vid handen, att en
viss stegring av hotell- och restaurangpriserna ägt rum även efter år 1941.
Med hänsyn härtill samt i betraktande av att den år 1942 verkställda höjningen
av traktamentsbeloppen icke innebar full kompensation för ditintills
inträdda prisstegringar, synes en justering uppåt av traktamentsbeloppen nu
böra vidtagas. Vid bedömandet av storleken av dessa höjningar synes utgångspunkten
böra vara — nu liksom 1942 —- att behovet av en höjning
är störst för dem, som åtnjuta de lägsta traktamentsersättningarna. Såsom
statskontoret i ärendet framhållit bör emellertid beaktas, att tjänstgöringstraktamentena
skola utgöra ersättning icke för befattningshavarens samtliga
kostnader under en tjänsteresa utan endast för merkostnaderna på grund
av frånvaron från hemmet. I fråga örn avvägningen mellan högsta och lägsta
Statsutskottets utlåtande nr 265.
5
traktamentsbeloppen må erinras, att skillnaden för närvarande uppgår till
13 kronor för dygn. För egen del vill jag förorda, att denna skillnad minskas
till 10 kronor för dygn. I fråga om det lägsta traktamentsbeloppet anser jag
mig kunna tillstyrka det av personalorganisationerna framställda, av allmänna
lönenämnden förordade förslaget om en höjning till 17 kronor för
dygn.
I anslutning till det anförda vill jag föreslå, att ersättningsbeloppen för
dygn i de fyra nya traktamentsklasserna fastställas till 27, 23, 20 och 17
kronor, varav respektive 17, 14, 12 och 10 kronor böra utgöra dagtraktamente
och resten nattraktamente. Förslaget innebär, i förhållande till vad
som nu gäller, förbättringar i envar av de nuvarande klasserna B samt D—F
med 4 kronor för dygn samt i klasserna A och C med 1 krona respektive 3
kronor för dygn. De föreslagna ändringarna böra genomföras från och med
den 1 januari 1947.
Viss uppgiftsskyldighet.
Jämlikt 11 § allmänna resereglementet utgår vid resa inom riket för förrättning
i statens ärenden gottgörelse för plats i sovvagn endast örn förrättningsman
nattetid begagnat sådan plats.
Kungl. Maj:ts förslag innebär, att i resereglementet stadgas skyldighet för
förättningsman att vid begagnande av sovplats i reseräkning angiva vagnson
platsnummer. Föreskriften borde lämpligen meddelas genom ett tillägg
till 23 § resereglementet.
Utskottet.
Utskottet bär icke funnit anledning till erinran mot Kungl. Maj:ts förslag
och får alltså hemställa,
att riksdagen må godkänna det vid propositionen fogade
kungörelseförslaget.
Stockholm den 5 november 1946.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Gränebo, Bäckström,
Karl Andersson, Heiding, Mannerskantz, Boman, Ekströmer, Gustaf Iwar Anderson, Bosenberg
och Hesselbom; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Rubbestad, Andersson i Malmö, Mårtensson, Malmborg i Skövde, Lindholm, Holmström,
Åkerström, Petterson i Degerfors och Birke.