Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
1
Nr 43.
Ankom till riksdagens kansli den 13 november 1946 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till förordning angående ändring i förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor,
m. m., dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 27 september 1946 daglecknad proposition, nr 326, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag
till
1) Förordning
angående ändring i förordningen dea 15 juni 1934 (nr 264) om erkända
arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 17 §, 20 § 1—4 mom. och 22 § förordningen
den 15 juni 1934 örn erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse:)
17 §.
1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa
skall utgiva understöd dels i form av
ett för dag beräknat belopp, benämnt
daghjälp, dels ock i form av ett för
barn utgående tillägg till daghjälp,
benämnt barntillägg.
Understöd må därjämte utgivas,
dels i form av ett för hustru utgående
tillägg till daghjälp, benämnt hustrutillägg,
dels ock såsom hjälp till täckande
av rese- och flyttningskostna
1
Senaste lydelse av 17 §, 20 § 4 mom.
mom. se SFS 1944:777.
Bihang tilt riksdagens protokoll 1046.
(Föreslagen lydelse:)
IV §•
1 mom. Erkänd arbetslöshetskassa
skall utgiva understöd dels i form avett
för dag beräknat belopp, benämnt
daghjälp, och dels i form av familjetillågg
till daghjälpen. Familjetillägg
utgöres av barntillägg samt, i den
mån kassa så beslutat, maketillägg
och liusföreståndarinnetillägg. Beslut
om utgivande av husföreståndarinnetillågg
må meddelas endast av kassa,
vari maketillägg utgår.
och 22 § se SFS 1941: 494 samt av 20 § 1—3
0 sand. 2 avd. Nr 43. \
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
der för tillträdande av arbete å Understöd må därjämte utgivas såannan
ort. som hjälp till täckande av rese- och
flyttningskostnader för tillträdande
av arbete å annan ort.
I annan — -— — erkänd arbetslöshetskassa.
2 mom. Barntillägg utgår---
Hustrutillägg utgår till försäkrad
för äkta maka eller för frånskild
hustru, beträffande vilken på av tillsynsmyndigheten
föreskrivet sätt
styrkes, att den försäkrade fullgör
honom åliggande underhållsskyldighet.
Hustrutillägg skall dock icke
utgå, där makan eller den frånskilda
hustrun har förvärvsarbete motsvarande
tre dagar eller därutöver i veckan
eller själv uppbär daghjälp från
erkänd arbetslöshetskassa.
3 mom. Daghjälp, barntillägg och
hustrutillågg må, såvida omständigheterna
därtill föranleda, helt eller
delvis utgivas i naturaförmåner.
till modern.
Maketillägg utgår till medlem för
make eller den, med vilken medlemmen
varit gift och beträffande
vilken på av tillsynsmyndigheten föreskrivet
sätt styrkes, att medlemmen
fullgör honom åliggande underhållsskyldighet.
Maketillägg skall dock
icke lämnas där den, för vilken sådant
tillägg eljest skolat utgå, har
förvärvsarbete motsvarande tre dagar
eller därutöver i veckan eller
själv uppbär daghjälp från erkänd
arbetslöshetskassa.
Till medlem, vilken icke är gift
och ej heller uppbär maketillägg, utgår
hus f Örest åndarinnetillägg för
kvinna som varaktigt har gemensam
bostad med medlemmen och erhåller
sin huvudsakliga försörjning genom
att förestå medlemmens hushåll.
Beträffande husföreståndarinnetillägg
skall vad i andra stycket
andra punkten sägs äga motsvarande
tillämpning, därvid dock hushållsarbete
i medlemmens hem icke skall
räknas som förvärvsarbete.
3 mom. Daghjälp och familjetilllägg
må, såvida omständigheterna
därtill föranleda, helt eller delvis utgivas
i naturaförmåner.
20 §.
20 §.
1 mom. Såsom daghjälp —---örn dagen.
Daghjälp skall---lämnat medgivande.
Såsom familjeförsörjare skall an- Såsom familjeförsörjare skall anses
den, som har försörjningsskyldig- ses medlem som har försörjnings
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
3
(Gällande lydelse:)
het mot make eller mot barn eller
adoptivbarn under 16 år eller som
lever i gemensamt bo med och huvudsakligen
underhåller föräldrar
eller adoptant.
2 mom. Beträffande barntilläggs
och hustrutilläggs belopp gäller vad
därom särskilt stadgas.
I daglijälp, barntillägg och hustrutillägg
må icke tillhopa utbetalas
högre belopp för dag än som svarar
mot fyra femtedelar av den i 1 mom.
första stycket angivna arbetsförtjänsten;
dock att i fall, då antalet barn,
för vilka barntillägg enligt 17 § 2
mom. skola utgå, överstiger två, det
sammanlagda understödsbeloppet må
uppgå till högst nio tiondelar av
sagda arbetsförtjänst. Måste understödet
på grund härav minskas, skall
först husfrutillägget samt därefter,
örn det erfordras, jämväl barntillägget
nedsättas eller helt innehållas.
Barntillägg och hustrutillägg må
utgå, även om summan av daghjälp
och tillägg överstiger sju kronor om
dagen.
3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa
i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet
utgående understöd av annan
beskaffenhet än fattigvård, må
daghjälp, barntillägg och hustrutilllägg
lil! honom utgivas allenast i den
mån understödet icke uppgår lill den
andel av arbetsförtjänsten, varom i
1 och 2 mom. sägs.
Kassa äger---tillförsäkrade
(Föreslagen lydelse:)
skyldighet mot den, med vilken medlemmen
är eller varit gift, eller mot
barn eller adoptivbarn under 16 år
eller som lever i gemensamt bo nied
och huvudsakligen underhåller föräldrar
eller adoptant eller som äger
uppbära husföreståndarinnetillägg.
2 mom. Barntillägg utgör en krona
örn dagen för varje barn, för vilket
sådant tillägg skall utgå. Maketillägg
och husföreståndarinnetillägg utgöra
vartdera en krona 25 öre örn dagen.
I daghjälp och familjetillägg må
icke tillhopa utbetalas högre belopp
för dag än som svarar mot fyra femtedelar
av den i 1 mom. första stycket
angivna arbetsförtjänsten; dock
att i fall, då antalet barn, för vilka
barntillägg enligt 17 § 2 mom. skola
utgå, överstiger två, det sammanlagda
understödsbeloppet må uppgå
till högst nio tiondelar av sagda arbetsförtjänst.
Måste understödet på
grund härav minskas, skall först
maketillägget eller husföreståndarinnetillägget
samt därefter, om det erfordras,
jämväl barntillägget nedsättas
eller helt innehållas. Familjetilllägg
må utgå, även om summan av
daghjälp och tillägg överstiger sju
kronor om dagen.
3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa
i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet
utgående understöd av
annan beskaffenhet än fattigvård,
må daghjälp och familjetillägg till
honom utgivas allenast i den mån
understödet icke uppgår till den andel
av arbetsförtjänsten, varom i 1
och 2 mom. sägs.
daghjälpen.
4
Andru lagutskottets utlåtande nr 4.1
(Gällande lydelse:)
4 morn. Erkänd arbetslöshetskassa
Har sådan föreskrift icke meddelats,
skall vid driftinskränkning det
antal dagar under varje vecka, för
vilka han eljest varit berättigad till
daghjälp, minskas med en; dock att
tillsynsmyndigheten äger för viss
kassa medgiva, att begränsningen av
under stödsrätten skall tillämpas endast
i det fall, då arbetsgivaren i förvåg
kungjort plan för arbetets fortsatta
bedrivande.
Den i----— — — ---
(Föreslagen lydelse:)
---är vanligt.
Har sådan föreskrift icke meddelats,
skall vid driftinskränkning det
antal dagar under varje vecka, för
vilka medlem eljest varit berättigad
till daghjälp, minskas med en. Då
skäl därtill äro, må dock tillsynsmyndigheten
i den omfattning och för
den tid myndigheten bestämmer medgiva
viss kassa befrielse från skyldigheten
att tillämpa sagda begränsning
av understödsrätten.
— tjugufyra dagar.
22 §.
Daghjälp må icke utgå till medlem,
förrän han under en tid av
högst tjuguen dagar varit arbetslös
under sex dagar (karenstid) och för
dessa dagar företett intyg, som i 19 §
sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn
ej tagas till arbetslöshet under
tid, då av annan orsak understöd ej
kunnat utgå. För de dagar, som utgöra
karenstid, må daghjälp icke utgivas.
Erkänd arbetslöshetskassa må i
sina stadgar föreskriva viss längre
karenstid än i första stycket sägs,
därvid tiden dock ej må bestämmas
längre än till tre månader samt den
tid, inom vilken karenstiden må beräknas,
ej må bestämmas längre än
till sex månader. Vad i första stycket
sägs skall jämväl äga giltighet, därvid
skall iakttagas att den där föreskrivna
karenstiden av sex dagar
skall ligga inom de tjuguen dagar, som
infallit närmast före den första dag,
för vilken daghjälp utgives.
Vad sålunda föreskrivits om iakttagande av karenstid skall icke äga tilllämpning,
då medlem, som är berättigad till daghjälp,
22 §.
Daghjälp må icke utgå till medlem
för någon dag, med mindre han under
nästföregående fjorton dagar varit
arbetslös under sex dagar och för
dessa dagar företett intyg, som i 19 §
sägs. Vid tillämpning härav må hänsyn
ej tagas till arbetslöshet under
tid, då av annan orsak understöd ej
kunnat utgå.
Erkänd arbetslöshetskassa må i
sina stadgar föreskriva viss längre
karenstid än i första stycket sägs,
därvid tiden dock ej må bestämmas
längre än till tre månader samt den
tid, inom vilken karenstiden må beräknas,
ej må bestämmas längre än
till sex månader. Vad i första stycket
sägs skall jämväl äga giltighet.
Andra lagutskottets utlåtande nr 43. 5
(Gällande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
erhåller arbete för högst tjugufyra dagar,
på grund av sjukdom, barnsbörd, värnpliktstjänstgöring, bevistande under
högst sex månader av kurs, vartill bidrag utgår från staten, landsting
eller kommun, eller kurs, vilken tillsynsmyndigheten förklarat skola jämställas
med kurs som nyss nämnts, eller särskild av tillsynsmyndigheten
med stöd av sista stycket i denna paragraf meddelad föreskrift ej kan erhålla
daghjälp eller
avvisar erbjudet lämpligt arbete och till följd härav enligt bestämmelserna
i 15 § första stycket avstänges från understöd
samt omedelbart efter arbetets eller hindrets upphörande ånyo ansöker
om daghjälp.
Innesluter understödsförening, som
antages eller antagits till erkänd arbetslöshetskassa,
medlemmar tillhörande
yrke, inom vilket arbetslöshet
årligen regelbundet förekommer, eller
föreligga eljest särskilda omständigheter,
äger tillsynsmyndigheten
beträffande vissa medlemmar föreskriva,
att daghjälp ej må utgå förrän
efter viss längre karenstid än i
första stycket sägs, därvid de i andra
stycket omnämnda tider ej må överskridas
samt vad i första stycket
sägs skall äga giltighet, eller att
för viss bestämd tid av året daghjälp
över huvud icke må utgå eller
att den längsta medgivna understödstiden
under loppet av tolv på varandra
följande månader skall uppdelas
i två perioder, därvid den ena
skall omfatta tid, under vilken arbetslöshet
regelbundet förekommer.
Där i annat fal! än i nästföregående
stycke sägs medlem, som år berättigad
till daghjälp, icke kan för
någon av sju på varandra följande
dagar, söndagar oräknade, förete intyg,
som i 19 § avses, skall ny karenstid
börja löpa.
Innesluter understödsförening, som
antages eller antagits till erkänd arbetslöshetskassa,
medlemmar tillhörande
yrke, inom vilket arbetslöshet
årligen regelbundet förekommer, eller
föreligga eljest särskilda omständigheter,
äger tillsynsmyndigheten
beträffande vissa medlemmar föreskriva,
att daghjälp ej må utgå förrän
efter viss längre karenstid än i
första stycket sägs, därvid de i andra
stycket omnämnda tider ej må överskridas
samt vad i andra stycket
andra punkten sägs skall äga giltighet,
eller att för viss bestämd tid av
året daghjälp över huvud icke må
utgå eller att den längsta medgivna
understödsliden under loppet av tolv
på varandra följande månader skall
uppdelas i två perioder, därvid den
ena skall omfatta tid, under vilken
arbetslöshet regelbundet förekommer.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr A3.
(Gäliande lydelse:) (Föreslagen lydelse:)
Denna förordning träder i kraft
den 1 april 1947; dock äger tillsynsmyndigheten
föreskriva, att beträffande
viss kassa förordningen skall
tillämpas från tidigare tidpunkt under
1947. Genom förordningen upphäves
förordningen den 15 december
1944 (nr 778) angående beloppet av
barntillägg och hustrutillägg enligt
förordningen örn erkända arbetslöshetskassor.
2) Förordning
angående ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 265) om statsbidrag
till erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 1, 2 och 7 §§ förordningen den 15 juni 1934
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla följande ändrade
lydelse.
(Gällande lydelse:)
1 §•
Statsbidrag, som avses i förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) om
erkända arbetslöshetskassor, utgår
till envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,
barntilläggsbidrag och
förvaltningsbidrag samt, där kassa
beslutat att hustrutillägg skall utgå,
såsom hustrutilläggsbidrag.
2 §•
Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår
med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för
understöd vid arbetslöshet under tid
av året, då antagande till erkänd ar
-
(Föreslagen lydelse:)
1 §■
Statsbidrag, som avses i förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) örn
erkända arbetslöshetskassor, utgår
till envar sådan kassa såsom daghjälpsbidrag,
famil jetilläggsbidrag
och förvaltningsbidrag.
2 §•
Daghjälpsbidrag utgår för kalenderår
med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för
dag hjälp under tid av året, då antagande
till erkänd arbetslöshetskassa
Senaste lydelse av 1 och 2 §§ se SFS 1941: 495 samt av 7 § se SFS 1943:186.
Andra lagutskottets utlåtande nr A3.
7
(Gällande lydelse:)
betslöshetskassa varit gällande. Procenttalet
bestämmes i förhållande till
antalet understödda dagar per medlem
i överensstämmelse med en vid
denna förordning som bilaga fogad
tabell med tillhörande särskilda bestämmelser.
Barntillåggsbidrag och hustrutilllåggsbidrag
utgå för kalenderår med
belopp, motsvarande sjuttiofem procent
av kassans sammanlagda utgifter
för barntillägg och hustrutillägg
under året.
7 §•
Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott
efter ansökan. Kassa må dock
efter varje kvartals slut erhålla utbetalning
intill tre fjärdedelar av det
bidrag, som skäligen kan antagas belöpa
å kvartalet. När särskilda skäl
därtill äro må efter tillsynsmyndighetens
beprövande efter varje kvartals
slut till kassa utbetalas intill hela
beloppet av det statsbidrag, som belöper
å kassans utgifter för barntilllågg
och hustrutillägg under kvartalet,
samt intill nio tiondelar av medlemsbidrag
och daghjälpsbidrag, som
skäligen kunna antagas belöpa å
kvartalet.
(Föreslagen lydelse:)
varit gällande. Procenttalet bestämmes
i förhållande till antalet understödda
dagar per medlem i överensstämmelse
med en vid denna förordning
som bilaga fogad tabell med
tillhörande särskilda bestämmelser.
Familjetilläggsbidrag utgår för kalenderår
med belopp, motsvarande
sjuttiofem procent av kassans sammanlagda
utgifter för familjetillågg
under året.
7 §•
Statsbidrag utbetalas årsvis i efterskott
efter ansökan. Kassa må dock
efter varje kvartals slut erhålla utbetalning
intill tre fjärdedelar av det
bidrag, som skäligen kan antagas belöpa
å kvartalet. När särskilda skäl
därtill äro må efter tillsynsmyndighetens
beprövande efter varje kvartals
slut till kassa utbetalas intill hela
beloppet av det famil jetilläggsbidrag,
som belöper å kvartalet, samt intill
nio tiondelar av medlemsbidrag och
daghjälpsbidrag, som skäligen kunna
antagas belöpa å kvartalet.
Denna förordning träder i kraft
den 1 april 1947, dock skall, där tillsynsmyndigheten
föreskrivit att beträffande
viss kassa förordningen
den 1946 (nr ) an
gående
ändring i förordningen om
erkända arbetslöshetskassor skall
tillämpas från tidigare tidpunkt, jämväl
denna förordning lända till efterrättelse
från samma tidpunkt.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr A3.
3) Förordning
angående ändrad lydelse av 2 § förordningen den 15 december 1944 (nr
779) om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 15 december 1944 om
kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.
(Gällande lydelse:)
2 §•
Vad i 20 § 1—3 mom. förordningen
om erkända arbetslöshetskassor
stadgas därom, att daghjälp jämte i
förekommande fall därå utgående
hustrutillägg och barntillägg icke må
utgivas till högre belopp än som svarar
mot viss del av i nämnda moment
angiven arbetsförtjänst, skall
äga tillämpning jämväl å kristillägg.
Måste understöd på grund härav
minskas, skall kristillägget nedsättas
eller innehållas före annat tillägg.
(Föreslagen lydelse:)
2 §•
Vad i 20 § 1—3 mom. förordningen
om erkända arbetslöshetskassor
stadgas därom, att daghjälp jämte i
förekommande fall därå utgående
familjetillägg icke må utgivas till
högre belopp än som svarar mot viss
del av i nämnda moment angiven arbetsförtjänst,
skall äga tillämpning
jämväl å kristillägg. Måste understöd
på grund härav minskas, skall kristillägget
nedsättas eller innehållas
före annat tillägg.
Denna förordning träder i kraft
den 1 april 1947, dock skall, där tillsynsmyndigheten
föreskrivit att beträffande
viss kassa förordningen
den 1946 (nr ) an
gående
ändring i förordningen örn
erkända arbetslöshetskassor skall
tillämpas från tidigare tidpunkt, jämväl
denna förordning lända till efterrättelse
från samma tidpunkt.
1 Jfr SFS 1946: 331
Amira lagutskottets utlåtande nr 43.
9
1 samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma inom andra kammaren väckta motioner, nämligen
nr 562 av herr Lindberg och nr 569 av herrar Persson i Norrby och
Pettersson i Dahl.
Motionärernas yrkanden återgivas i det följande (s. 17 och 25).
Beträffande de skäl som anförts till stöd för de genom propositionen
framlagda förslagen ävensom i fråga örn de skäl motionärerna åberopat
till stöd för sina yrkanden får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Inledning.
Gällande bestämmelser. Enligt förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om
erkända arbetslöshetskassor (ändrad genom förordningar nr 151/1936,
227/1937, 99/1938, 494/1941, 185/1943, 405/1944, 777/1944 och 332/1946) är
medlem av sådan kassa vid arbetslöshet berättigad till understöd av kassan
enligt i förordningen närmare angivna bestämmelser. Till erkänd arbetslöshetskassa
utgår statsbidrag enligt förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor (ändrad genom förordningar
nr 228/1937, 495/1941 och 186/1943). Vid behandlingen av de olika spörsmål
örn författningsändringar, som upptagas till övervägande i det följande,
kommer redogörelse att lämnas för innehållet i de bestämmelser i förordningarna,
vilka äro av intresse i förevarande sammanhang.
Framställning örn författningsändringar. Vid sammanträde den 23 oktober
1945 med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna m. fl.
uppdrogs åt särskilt utsedda delegerade att utarbeta förslag till vissa förändringar
i gällande bestämmelser angående erkända arbetslöshetskassor.
I enlighet med samtidigt gjord hemställan beslöto landsorganisationen i
Sverige och tjänstemännens centralorganisation att utse delegerade för att
biträda vid uppdragets fullgörande. Härtill utsågos av landsorganisationen
dess kassör Axel Strand och av tjänstemännens centralorganisation dess
direktör Valter Åman. Med .skrivelse den 18 december 1945 ha de delegerade
— vilka utgjorts av kassaföreståndaren i svenska metallindustriarbetareförbundet
Ernst Ohlsson, ombudsmannen i svenska gjutareförbundet
Oskar Berg, kassören i svenska beklädnadsarbetareförbundet Gunnar
Christell, kassören i svenska målareförbundet Abraham Bergvall, kassören
i försvarsverkens civila personals förbund Helga Johansson, kassaföreståndaren
i svenska textilarbetareförbundets erkända arbetslöshetskassa Ernst
Rosenlund och ombudsmannen i svenska transportarbetareförbundet John
Christensson — jämte Strand och Åman till Kungl. Majit inkommit med
förslag till vissa ändringar i förordningen örn erkända arbetslöshetskassor
m. m.
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
I framställningen har anförts, att erfarenheterna under de senaste åren
vid den praktiska tillämpningen av lagstiftningen om arbetslöshetsförsäkring
givit vid handen, att vissa förbättringar av förmånerna vöre påkallade
ur de försäkrades synpunkt. De ändringar i lagstiftningen som de delegerade
på grund därav funnit påkallade gå i huvudsak ut på inlörande av
ett mera allsidigt familjetillägg än de nuvarande barn- och hustrutilläggen,
uppmjukning av bestämmelserna om understöd vid s. k. korttidsarbete, viss
mildring av karensreglerna samt upphävande av den nuvarande begränsningen
av statsbidraget till daghjälpen.
Yttranden, över förslaget ha efter remiss yttranden avgivits av statskontoret,
socialstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, socialvårdskommittén,
svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen och tjänstemännens
centralorganisation. Socialstyrelsen har vid sitt yttrande fogat protokoll
vid sammanträde den 17 januari 1946 med nämnden för den statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringen. För innehållet i dessa yttranden, såvitt
de avse förslaget i allmänhet, redogöres å s. 11 och 12 i propositionen.
Föredraganden, statsrådet Mossberg, har i propositionen anfört:
»Såsom av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår ha delegerade
för de erkända arbetslöshetskassorna m. fl. framlagt förslag till
vissa partiella reformer av arbetslöshetsförsäkringen. I några av de remissyttranden,
som avgivits över framställningen, har man — under hänvisning
till angelägenheten av att icke föregripa socialvårdskommitténs pågående
utredning angående arbetslöshetsförsäkringens framtida ordnande
— ifrågasatt lämpligheten av att nu genomföra ändringar i gällande lagstiftning
på området. Även örn resultatet av socialvårdskommitténs utredning
skulle komma att framläggas förhållandevis snart, måste det emellertid
i varje fall beräknas komma att dröja avsevärd tid innan en på grundval av
utredningen byggd, mera genomgripande reform av arbetslöshetsförsäkringen
kan börja tillämpas. Enligt min mening bör man därför icke avstå från att
redan nu bereda de försäkrade sådana förbättringar av försäkringsskyddet,
vilka finnas särskilt angelägna. Det är självfallet att man vid en dylik partiell
och i viss mån provisorisk revision bör gå fram med försiktighet så att
icke resultatet av den inom socialvårdskommittén pågående utredningen
föregripes. Då en del av de delegerades förslag synas vara väl motiverade
och ett genomförande av dem knappast kan försvåra förverkligandet av en
på socialvårdskommitténs utredningsarbete grundad reform, anser jag att de
delegerades framställning utan uppskov bör upptagas till övervägande. Det
torde vara lämpligt att behandla de i framställningen berörda frågorna var
för sig.»
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
11
Familjetillägg.
Gällande bestämmelser. Enligt 17 § arbetslöshetskasseförordningen utgår
understöd från erkänd arbetslöshetskassa dels i form av d a g h j ä 1 p ävensom
hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av
arbete å annan ort, dels ock i form av barntillägg och hustrutill1
ä g g. Sistnämnda slag av understöd — vilka infördes genom författningsändring
1941 — utgå icke självständigt utan endast i samband med daghjäip.
Hustrutillägg är icke obligatoriskt utan utgår endast i kassa som beslutat
införa sådant tillägg; för närvarande utgives dock hustrutillägg av
samtliga kassor. Daghjälp utgår ej för söndag och ej heller för annan helgdag,
nied mindre medlemmen var arbetslös nästföregående eller efterföljande
vardag, eller för dag, för vilken han trots sin arbetslöshet åtnjuter avlöning.
Såsom villkor för rätten till understöd gäller i princip, att medlemmen den
dag, för vilken understöd skall utgå, hos arbetsförmedlingsorgan sökt arbete.
Daghjälpens belopp skall enligt 20 § i regel utgöra minst två och högst
sju kronor. Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot för familjeförsörjare
fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar av den i
orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma yrke
och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse. Såsom familjeförsörjare
anses i förordningen den som har försörjningsskyldighet mot make eller mot
barn eller adoptivbarn under 16 år eller som lever i gemensamt bo med och
huvudsakligen underhåller föräldrar eller adoptant. Är den arbetslöse berättigad
till barntillägg för mera än två barn, må det sammanlagda understödsbeloppet
uppgå till nio tiondelar av sådan arbetsförtjänst som nyss
sagts. Barntillägg och hustrutillägg må utgå även örn summan av daghjälp
och tillägg överstiger sju kronor om dagen. Rörande barntilläggens och
hustrutilläggens belopp äro bestämmelser meddelade i särskild förordning
den 15 december 1944 (nr 778).
Barntillägg utgår med en krona örn dagen för kassamedlems barn eller
adoptivbarn under 16 år. Om barnet icke är kyrkoskrivet hos den försäkrade,
måste denne styrka fullgjord underhållsskyldighet gentemot barnet.
I förekommande fall är gift försäkrad berättigad till barntillägg även för
den andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. Beträffande ett
och samma barn får tillägg dock icke i något fall beräknas för mer än en
person, med företrädesrätt för fadern, om båda makarna enligt huvudregeln
skulle vara berättigade till tillägg för barnet.
Hustrutillägg utgår med en krona 25 öre örn dagen för äkta maka eller
för frånskild hustru, för den senare dock endast där det styrkes, att den
försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet gentemot henne.
Därest makan eller den frånskilda hustrun antingen har eget förvärvsarbete
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
under minst tre dagar i veckan eller själv uppbär understöd från erkänd
arbetslöshetskassa, utgår icke hustrutillägg.
Framställningen. De delegerade för de erkända arbetslöshetskassorna
m. fl. ha i sin förut omnämnda framställning anfört, att en förstärkning av
försäkringsskyddet vore påkallad bland annat för att ur rättvisesynpunkt
tillförsäkra kassamedlemmarna ett mera allsidigt familjetillägg än
de nuvarande barn- och hustrutilläggen. Vägande anmärkningar kunde riktas
mot att vid arbetslöshet endast manlig kassamedlem skulle äga utfå föreskrivet
tillägg till daghjälpen på grund av föreliggande försörjningsskyldighet
mot make. Med hänsyn bland annat till den försörjningsplikt mot
mannen, som enligt fattigvårdslagen åvilade hustru, syntes gift kvinna, som
tillhörde erkänd arbetslöshetskassa, böra beredas möjlighet att utfå tillägg
till daghjälpen för make, vilken till följd av arbetslöshet, sjukdom eller dylikt
icke kunde bidraga till familjens uppehälle. I enlighet härmed borde del nuvarande
hustrutillägget i princip göras ömsesidigt. Enligt de delegerades
mening borde dock tillägg icke i något fall utgå för frånskild man. I samband
med införande av tillägg för mannen — vilket tillägg i likhet med det nuvarande
hustrutillägget icke syntes böra göras obligatoriskt för kassorna —
borde den hittillsvarande benämningen hustrutillägg ersättas med en för båda
slagen av tillägg gemensam benämning, maketillägg. Detta tillägg borde
utgå med samma belopp som det nuvarande hustrutillägget eller med en
krona 25 öre om dagen. Statsbidrag till maketillägget förutsattes komma att,
liksom till hustrutillägget, utgå med 75 procent.
I framställningen har vidare förordats en utvidgning av rätten att erhålla
maketillägg alt avse även vissa fall, då ogift kassamedlem hade husföreståndarinna
eller hushållerska eller eljest på mera varaktigt sätt sammanbodde
med ogift kvinna. Tillfälliga förbindelser borde däremot icke
komma i fråga. För att tillgodose detta önskemål och även ur praktisk kontrollsynpunkt
vore det nödvändigt att i en eller annan form begränsa bestämmelsernas
räckvidd. Under behandlingen av detta spörsmål hade ifrågasatts
den möjligheten att tillägg skulle utgå endast i sådana fall, då kvinnan svarade
för vården av kassamedlemmens eller hans och kvinnans gemensamma
hemmavarande barn. Rätt till maketillägg i här förevarande fall skulle alltså
föreligga endast vid varaktigt samboende, då tillika minderåriga barn inginge
i hushållet. Detta ansågs emellertid vara att gå för långt, då det innebure
möjligheter till orättvisor i vissa fall. Delegerade hade därför stannat
vid att förorda, att maketillägg i dylika fall finge utgå då kvinnan vore
kyrkoskriven hos den försäkrade.
De delegerade ha därjämte föreslagit införandet av föräldratillägg
i vissa fall.
Beträffande innehållet i remissyttrandena i denna del får utskottet hänvisa
till s. 15—26 i propositionen.
Andra lagutskottets utlåtande nr Ali.
13
Föredraganden har såvitt nu är i fråga anfört:
»Enligt nuvarande bestämmelser kan gift kvinnlig medlem i erkänd
arbetslöshetskassa icke för sin man erhålla någon förmån motsvarande
det hustrutillägg, som utgår till manlig medlem. De delegerades förslag att
—• genom hustrutilläggets omformande till ett m a k e t i 11 ä g g — kvinnliga
medlemmar i detta hänseende i princip böra likställas med manliga
har vunnit nästan enhällig anslutning i remissyttrandena. Socialvårdskommittén,
som delar de delegerades uppfattning, har emellertid ansett
frågan böra anstå för att upptagas i ett större sammanhang i syfte att
på detta område uppnå enhetliga bestämmelser inom olika grenar av den
samhälleliga hjälpverksamheten. Det synes dock uppenbart att en provisorisk
reform av familjetilläggen inom arbetslöshetsförsäkringen ej behöver
nämnvärt försvåra ett framtida införande av enhetliga regler örn familjetillägg.
Då därtill kommer att det av principiella och icke minst av psykologiska
skäl måste anses synnerligen önskvärt att den nu existerande skillnaden
mellan manliga och kvinnliga medlemmars rättigheter på detta område
avlägsnas, vill jag förorda att detta sker redan nu.
Enligt nu gällande bestämmelser kan manlig medlem erhålla maketillägg
även för frånskild hustru, som han fullgör underhållsskyldighet mot. Enligt
de delegerades mening skulle däremot maketillägg icke utgå till kvinnlig medlem
i motsvarande fall. Även om det mera sällan förekommer att en kvinna
har försörjningsplikt mot sin frånskilde man, anser jag i likhet med socialstyrelsen
att det av principiella skäl är angeläget att det icke heller i detta
hänseende göres någon skillnad mellan manliga och kvinnliga försäkrade.
I enlighet med det anförda föreslår jag, att det nuvarande hustrutillägget utbytes
mot ett maketillägg som skall utgå under fullständigt enahanda förutsättningar
till kvinnlig medlem som till manlig.
Beträffande hustrutillägg gäller för närvarande den inskränkningen, att
tillägg icke utgår för maka eller frånskild hustru, som har förvärvsarbete
motsvarande tre dagar i veckan eller därutöver eller själv uppbär daghjälp
från erkänd arbetslöshetskassa. Enligt de delegerades förslag skulle motsvarande
inskränkningar gälla i fråga om maketillägg. Vissa remissinstanser
ha emellertid föreslagit ytterligare inskränkningar i rätten till maketilllägg,
vilka huvudsakligen skulle avse att förhindra att tillägg utgår för person
som redan i annan form erhåller understöd av samhället. Socialvårdskommittén
har sålunda ansett, att tillägg ej borde utgå för make, som uppbär
understöd från den sociala olycksfallsförsäkringen eller folkpension
eller, sedan allmän sjukförsäkring genomförts, sjukpenning från denna försäkring.
En liknande princip har hävdats av socialstyrelsen.
Otvivelaktigt tala vissa skäl för de av socialstyrelsen och socialvårdskommittén
ifrågasatta inskränkningarna i rätten till maketillägg. Samma skäl
kunna emellertid åberopas till stöd för att understöd från annan socialförsäkringsgren
bör inverka på daghjälpen, något som nu icke är fallet. Dessa
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
båda frågor torde böra prövas samtidigt. Spörsmålen synas mig emellertid
vara av den art, att de icke lämpligen kunna lösas i förevarande sammanhang
utan böra upptagas av socialvårdskommittén vid dess fortsatta utredningsarbete.
Enligt min mening är det försvarligt att i avbidan på resultatet
härav låta maketiilägg —— i likhet med vad för närvarande gäller beträffande
hustrutillägg — utgå även i de fall då maken till en del eller, undantagsvis,
helt är tillgodosedd genom andra samhälleliga understödsformer.
I detta sammanhang vill jag erinra örn att tor arbetslöshetsförsäkringen, så
som den för närvarande är utformad, gälla överförsäkringsregler, enligt
vilka summan av daghjälp och tillägg alltid kommer att understiga medlemmens
normala arbetsinkomst.
Med hänsyn till det anförda kan jag för min del icke för närvarande förorda
införande av ytterligare inskränkningar i rätten till maketdlägg. I anslutning
till vad som anförts i ett remissyttrande — det av socialstyrelsen
avgivna — vill jag i detta sammanhang framhålla att, vid tillämpning av
regeln örn att tillägg icke skall utgå för make som utför förvärvsarbete i viss
omfattning, med sådant arbete givetvis måste likställas semester och sjukledighet
med sjuklön. Någon särskild författningsföreskrift härom torde
icke erfordras.
Det föreslagna maketillägget synes liksom det nuvarande hustrulillägget
icke böra göras obligatoriskt; införande av maketillägg får alltså bero på
beslut från kassans sida. De delegerade ha förutsatt, att maketillägget liksom
det nuvarande hustrutillägget skall utgöra en krona 25 öre örn dagen
samt att statsbidrag beträffande maketillägg skall utgå efter samma grunder
som till hustrutillägg, nämligen med 75 procent. Till de delegerades förslag
i dessa delar — mot vilket någon erinran icke framställts i yttrandena
— vill jag lämna min anslutning.
Jag övergår härefter till frågan om införande av tillägg för husföreståndarinna.
Enligt min mening är ett dylikt tillägg påkallat
främst då husföreståndarinnan har omvårdnaden örn medlemmens minderåriga
barn. Att i sådant fall husföreståndarinnetillägg bör utgå har också
allmänt förordats i remissyttrandena. Emellertid synes det skäligt, att tilllägg
för husföreståndarinna i vissa fall utgår även örn minderåriga barn ej
finnas i hemmet, t. ex. då en medlem sedan längre tid tillbaka under äktenskapsliknande
förhållanden sammanlever med en kvinna, som sköter hans
hushåll, eller då en änkling utan minderåriga barn anställt en husföreståndarinna
för att kunna ha kvar eget hushåll. Jag håller därför före att det
icke bör uppställas som ett oeftergivligt villkor för sådant tillägg att minderårigt
barn finnes i hemmet.
Vid utformningen av de närmare villkoren för husföreståndarinnetillägget
måste man å ena sidan söka i görligaste mån skapa garantier mot missbruk
av försäkringen och å andra sidan undvika alltför tyngande kontrollföreskrifter.
Självfallet bör tillägg icke utgå för kvinna, med vilken en medlem
Andra lagutskottets utlåtande nr A3.
15
lever i en tillfällig förbindelse. Ej heller synes det lämpligt att låta tillägg
utgå för hushållerska, som icke har sin bostad hos den försäkrade; i sådana
fall skulle det nämligen ofta vara svårt för kassorna att utöva erforderlig
kontroll till förekommande av missbruk av försäkringen. En förutsättning
för erhållande av tillägg bör därför vara, att kvinnan varaktigt har gemensam
bostad med den försäkrade. I syfte att erhålla en enkel kontrollregel
ha de delegerade föreslagit, att kvinnan skall vara kyrkoskriven hos den
försäkrade för att tillägg skall kunna utgå. Enligt min mening bör man icke
uppställa en sådan ovillkorlig regel, utan möjlighet bör finnas att på annat
sätt styrka, att varaktigt sammanboende föreligger. En annan sak är att
kassorna i regel torde kunna godtaga ett intyg örn kyrkoskrivna hos den
försäkrade som bevis för att sammanboendet har varaktig karaktär; i varje
fall synes sådant intyg böra kunna tillerkännas vitsord där kyrkoskrivningen
skett ej alltför kort tid före arbetslöshetens inträde.
Ifrågavarande tillägg synes vidare böra utgå endast i sådana fall, där den
försäkrade svarar för försörjningen av husföreståndarinnan. Jag finner därför
i likhet med socialstyrelsen att som villkor för tillägg — utöver krav på
varaktigt sammanboende — bör föreskrivas, att kvinnan har sin huvudsakliga
försörjning genom att förestå medlemmens hushåll. Såsom socialstyrelsen
föreslagit bör detta förhållande styrkas genom intyg enligt de närmare
föreskrifter tillsynsmyndigheten meddelar. Till följd av detta villkor torde
efter folkpensionsreformens ikraftträdande tillägg endast undantagsvis
komma att utgå, om kvinnan uppbär folkpension.
Enligt de delegerades förslag skulle endast manlig kassamedlem kunna få
tillägg för husföreståndarinna. Även om frågan icke torde ha någon större
praktisk betydelse anser jag dock — i likhet med socialstyrelsen och socialvårdskommittén
— principiella skäl tala för att kvinnlig medlem även i
detta hänseende likställes med manlig. Tillägg bör alltså enligt min mening
utgå exempelvis till en änka med minderåriga barn, vilken anställt en kvinna
för att sköta barnen och hushållet.
Ingen bör samtidigt äga uppbära både maketillägg och husföreståndarinnetillägg.
Det synes lämpligt att i överensstämmelse med vad de delegerade
föreslagit föreskriva, att husföreståndarinnetillägg aldrig skall kunna
utgå till gift försäkrad, även örn han undantagsvis skulle lia husföreståndarinna.
Som förutsättning för frånskilds rätt till husföreståndarinnetilllägg
torde böra gälla, att han icke faktiskt uppbär maketillägg för sin frånskilda
make. 1 sistnämnda fall kommer alltså i viss mån att föreligga en valrätt
mellan maketillägg och husföreståndarinnetillägg.
De inskränkningar som skola förekomma i fråga örn rätt till maketillägg
torde böra erhålla motsvarande tillämpning beträffande husföreståndarinnetillägget.
Enär tillägg skall kunna utgå även i de fall där et! verkligt anställningsförhållande
föreligger, måste emellertid i författningstexten angivas,
att hushållsarbete i medlemmens hem icke räknas som förvärvsarbete.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
Nyssberörda inskränkningar komma uppenbarligen att få ringa praktisk
betydelse i fråga om tillägg för en husföreståndarinna på grund av det
primära villkoret att hon skall ha sin huvudsakliga försörjning genom att
förestå medlemmens hushåll.
Husföreståndarinnetillägget torde liksom maketillägget böra vara fakultativt.
En förutsättning för införande av husföreståndarinnelillägg bör givetvis
vara att maketillägg utgår i kassan. Beträffande husföreståndarinnetillläggets
belopp och statsbidrag till detsamma torde enahanda bestämmelser
böra gälla som i fråga örn maketillägget.»
Sedan föredraganden förklarat sig icke kunna biträda de delegerades
förslag att införa ett föräldratillägg, har lian vidare anfört:
»De föreslagna reglerna om maketillägg och husföreståndarinnetillägg medföra
vissa ändringar i 17 § arbetslöshetskasseförordningen samt i förordningarna
örn statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor och om kristillägg
å daghjälp från sådana kassor. Det synes lämpligt att införa begreppet
familjetillägg som en gemensam benämning för barntillägg, maketillägg och
husföreståndarinnetillägg. Bestämmelserna om barnlilläggs och hustrutillläggs
belopp återfinnas för närvarande i en särskild förordning (SFS 1944:
778). Det synes vara mest praktiskt att i stället för att ersätta denna förordning
med en ny förordning om familjetilläggens belopp införa i detta
hänseende erforderliga bestämmelser i 20 § 2 mom. arbetslöshetskasseförordningen.
Såsom socialstyrelsen påpekat torde införandet av husföreståndarinnetillägg
böra medföra en sådan utvidgning av familjeförsörjarbegreppet
i 20 § 1 mom. tredje stycket, att den som är berättigad till husföreståndarinnetillägg
kommer att räknas såsom familjeförsörjare vid överförsäkringsreglernas
tillämpning.»
I motionen II: 569 har anförts följande:
Det framstår som nödvändigt att skapa garantier mot missbruk av försäkringen
vid utformningen av de närmare villkoren för husföreståndarinnetillägget.
Förutsättning för erhållande av tillägg bör sålunda vara, att
kvinnan varaktigt har gemensam bostad med den försäkrade. De delegerade,
som utarbetat föreliggande förslag, lia i syfte att erhålla en enkel
kontrollregel förordat, att kvinnan skall vara kyrkoskriven hos den försäkrade
för att tillägg skall kunna utgå. Föredragande statsrådet förklarar
emellertid, att en sådan ovillkorlig regel icke bör uppställas utan att möjlighet
bör finnas att på annat sätt styrka att varaktigt sammanboende föreligger.
Dock har föredraganden icke förebragt några verkliga motiv för
sin ståndpunkt att frångå de delegerades förslag i detta avseende. Föredragande
statsrådet föreslår ej heller någon annan regel, varigenom på ett
enkelt sätt kan konstateras att sammanboendet har varaktig karaktär.
Starka skäl tala därför för att kvinnans kyrkoskrivning hos den försäkrade
bör krävas för att tillägg för husföreståndarinna skall kunna utgå. Endast
på så sätt kan den kontroll mot missbruk av försäkringen skapas, som
dock måste vara av väsentlig betydelse i här berörda fall.
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
17
Även på en annan punkt Ilar föredraganden företagit ändring i de delegerades
förslag. Dessa lia föreslagit, att endast manlig medlem i arbetslöshetskassa
skall kunna få tillägg till husföreståndarinna. Föredragande
statsrådet anser emellertid av principiella skäl, att kvinnlig medlem även i
detta hänseende jämställes med manlig. Husföreståndarinnetillägg skall
alltså enligt propositionen utgå exempelvis till en änka med minderåriga
barn, vilken anställt en kvinna för att sköta barnen och hushållet. Även
om denna bestämmelse måhända inte får någon större praktisk betydelse,
torde den dock i enstaka fall kunna leda till konsekvenser, som knappast
äro avsedda. Man får dock förutsätta, att den kvinnliga kassamedlemmen
i händelse av arbetslöshet själv bör kunna sköta hem och barn utan hjälp
av utomstående. Av denna anledning bör tillägg för husföreståndarinna i
enlighet med de delegerades förslag endast utgå till manlig kassamedlem.
Motionen utmynnar i en hemställan, att riksdagen vid behandlingen av
propositionen måtte beakta de synpunkter, som i motionen anförts.
Såsom av det ovan anförda framgår föreslås i propositionen, att erkänd
arbetslöshetskassa skall kunna utgiva ett husföreståndarinnetillägg till
medlem, vilken icke är gift och ej heller uppbär maketillägg.
Förutsättning för dylikt tillägg skall vara, att den kvinna för vilken tilllägget
må utgå varaktigt har gemensam bostad med medlemmen och erhåller
sin huvudsakliga försörjning genom att förestå medlemmens hushåll.
Ur rättvisesynpunkt skulle det otvivelaktigt vara lämpligast att icke såsom
villkor för husföreståndarinnetillägg uppställa, att husföreståndarinnan
varaktigt har gemensam bostad med den försäkrade. Särskilt i tider av svår
bostadsbrist kan det inträffa, att medlem, som är nödsakad att ha husföreståndarinna,
icke kan bereda henne bostad hos sig. Örn såsom villkor för
husföreståndarinnetillägg uppställdes allenast att kvinnan erhåller sin huvudsakliga
försörjning genom att förestå medlemmens hushåll, skulle emellertid
kassorna ställas inför alltför stora kontrollsvårigheter. Med hänsyn härtill
är sistnämnda villkor icke tillräckligt. Kontrollsvårigheterna skulle naturligtvis
i väsentlig grad minskas, om i enlighet med förslaget i motionen
II: 569 såsom förutsättning för tillägget uppställdes, alt kvinnan vore kyrkoskriven
hos den försäkrade. Därest emellertid villkoret att kvinnan varaktigt
skulle lia gemensam bostad med den försäkrade utbyttes mot ett villkor örn
gemensam kyrkoskrivning, finge för att tillägget ej skulle utgöra en lockelse
till missbruk föreskrivas, att kyrkoskrivningen skulle lia ägt rum viss icke
alltför kort tid före arbetslöshetens inträdande. Ett på dylikt sätt utformat
villkor skulle dock stundom kunna leda till mindre tillfredsställande resultat.
I vissa fall kan otvivelaktigt husföreståndarinnetillägget vara synnerligen
väl motiverat även om nämnda villkor ej uppfyllts. Såsom exempel
kan nämnas det fall alt den försäkrade vid sin hustrus frånfälle plötsligt
ställes inför nödvändigheten att anställa husföreståndarinna för vården av
minderåriga barn.
Bihang till riksdagens protokoll 1940. 9 sand. 2 avd. Nr 43. 2
Utskottet.
18
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
Vid nu angivna förhållanden finner sig utskottet böra biträda Kungl.
Maj:ts förslag i här förevarande hänseende. Utskottet förutsätter, att tillsynsmyndigheten
utfärdar anvisningar till ledning för kassorna vid tilllämpningen
av det föreslagna stadgandet.
I fråga om rätt till tillägg för husföreståndarinna skall enligt Kungl.
Majds förslag skillnad icke göras mellan manlig och kvinnlig medlem. Tilllägg
skall sålunda kunna utgå exempelvis till en änka med minderåriga
barn, vilken anställt en kvinna för att sköta barnen och hushållet. I motionen
II: 569 hemställes, att tillägg skall kunna utgå endast till manlig medlem.
Motionärerna framhålla, att en kvinnlig medlem i händelse av arbetslöshet
själv bör kunna sköta hem och barn utan hjälp av utomstående.
Såsom socialvårdskommittén anfört i sitt i ärendet avgivna remissyttrande
skulle emellertid detta förutsätta att medlemmen vid arbetslöshetens inträde
skulle få avskeda husföreståndarinnan, vilket skulle medföra ökade svårigheter
för medlemmen att antaga nytt arbete, enär hon för att kunna tillträda
ny arbetsanställning måste anskaffa ny hushållerska. Vad motionärerna
i förevarande hänseende anfört synes utskottet därför icke böra föranleda
ändring av Kungl. Maj:ts förslag.
Korttidsreglerna.
Gällande bestämmelser. Enligt 20 § 4 mom. arbetslöshetskasseförordningen
äger kassa i sina stadgar föreskriva, att daghjälp icke må utgå till
medlem, som på grund av driftinskränkning vid det företag, där han fortlöpande
är anställd, har arbete ett mindre antal dagar än vid full drift är
vanligt. Har sådan föreskrift icke meddelats, skall vid driftinskränkning det
antal dagar under varje vecka, för vilka kassamedlemmen eljest varit berättigad
till daghjälp, minskas med en. Tillsynsmyndigheten — socialstyrelsen
— äger dock för viss kassa medgiva att denna begränsning av understödsrätten
vid driftinskränkning skall tillämpas endast i fråga om s. k. organiserat
korttidsarbete, vid vilket arbetsgivaren i förväg kungjort plan för arbetets
fortsatta bedrivande. Begränsningen skall vidare icke ske efter en arbetsperiod,
som överstiger 24 dagar. Det är vidare att märka, att bestämmelsernas
avfattning gör, att någon inskränkning av understödsrätten icke
gäller i det fall, då en försäkrad har tillfälliga kortvariga arbeten hos olika
arbetsgivare. Slutligen må framhållas, att inget som helst understöd utgår
då arbetstidsförkortning sker i form av minskning med en eller flera timmar
av arbetstiden för dag.
Innehållet i de delegerades framställning i denna del samt vad i remissyttrandena
anförts i förevarande hänseende återgives å s. 31—38 i propositionen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
19
Föredraganden har i detta avsnitt anfört:
»De delegerade lia föreslagit, att den nu i visst avseende föreskrivna
skyldigheten för kassorna att tillämpa korttidsavdrag -—• d. v. s. att vid
partiell arbetslöshet till följd av driftinskränkning i regel minska det antal
dagar, för vilka daghjälp eljest skolat utgå, med en dag i veckan — ersättes
med en bestämmelse som medger kassa rätt att i sina stadgar införa
begränsning av understödsrätten vid korttidsarbete. Jag finner i likhet med
de delegerade och flertalet remissorgan vägande skäl tala för en uppmjukning
av den nu gällande regeln. Särskilt har framhållits, att kassamedlemmarna
allmänt uppfattade korttidsavdraget som en orättvis inskränkning i
rätten att för varje arbetslös dag erhålla kompensation för inkomstbortfallet
samt att det till stöd för korttidsavdragets införande åberopade förhållandet,
att behovet av understöd vore mindre vid korttidsarbetslöshet än vid
fullständig arbetslöshet, icke ägde giltighet vid långvarigt korttidsarbete,
särskilt örn arbetet vore inskränkt till ett par dagar i veckan. Vidare har pekats
på de administrativa svårigheter, som vore förbundna med tillämpningen
av reglerna om korttidsavdrag. Såsom betonats redan i framställningen
och med särskilt eftertryck utvecklats i några av yttrandena kan emellertid
ett fullständigt slopande av avdragsregeln komma att medföra allvarliga olägenheter.
I detta hänseende synes man främst böra beakta, att det kan
medverka till en ur samhällets synpunkt icke önskvärd konservering av
korttidsarbete. Vidare kan en oinskränkt understödsgivning vid korttidsarbete
under vissa förhållanden tänkas leda till ekonomiska svårigheter
för en kassa. Jag ansluter mig därför till socialstyrelsens förslag att
uppmjukningen av den nuvarande tvingande bestämmelsen om korttidsavdrag
bör ske på det sättet, att tillsynsmyndigheten får rätt att dispensera
från bestämmelsen i fråga, när så kan anses befogat. Socialstyrelsen har i
sitt yttrande närmare utvecklat de principer som enligt styrelsens mening
böra tillämpas vid lämnande av sådan dispens eller återkallelse därav. Mot
vad socialstyrelsen i detta hänseende uttalat har jag icke något att erinra.
Med hänsyn till det inom socialvårdskommittén pågående utredningsarbetet
anser jag mig icke kunna biträda de delegerades förslag om särskild
utredning angående möjligheten att införa rätt till understöd vid driftinskränkning
i form av förkortning av den dagliga arbetstiden.»
Utskottet har intet att erinra mot Kungl. Maj:ts förslag i denna del.
Karensreglerna.
Gällande bestämmelser. Såsom förutsättning för rätten att uppbära understöd
från arbetslöshetskassa föreskrives i 22 § första stycket förordningen
örn erkända arbetslöshetskassor att den arbetslöse skall under nästföre
-
Utskottet.
20
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
gående fjorton dagar ha varit arbetslös under sex dagar och för dessa företett
intyg att han hos organ för den offentliga arbetsförmedlingen sökt arbete
eller att eftergift från sådan skyldighet meddelats honom. I andra
stycket av samma paragraf stadgas, att kassa må i sina stadgar föreskriva
längre karenstid än nu sagts, därvid tiden dock ej må bestämmas längre
än till tre månader samt den tid, inom vilken karenstiden må beräknas, ej
må bestämmas längre än till sex månader. Vad i första stycket stadgats
skall dock alltid gälla.
Vid tillämpning av dessa bestämmelser må hänsyn ej tagas till arbets
löshet under tid, då av annan orsak understöd ej kunnat utgå. Å andra
sidan gäller att i vissa fall föreskrifterna örn iakttagande av karenstid icke
skola äga tillämpning.
För innehållet i de delegerades framställning, såvitt den avser karensreglerna,
samt i de avgivna remissyttrandena i denna del redogöres å s.
39—42 i propositionen.
Föredraganden har i nu förevarande hänseende anfört:
»Enligt nu gällande bestämmelser måste karenstiden — sex arbetslösa
dagar — uppnås inom en fjortondagarsperiod. Till följd av denna regel
kan understöd icke utgå vid korttidsarbete som omfattar fyra dagar i
veckan, såvida icke karenstiden genomgåtts före korttidsarbetets början
eller arbetsgivaren går med på att under de första fjorton dagarna av
korttidsarbetsperioden förlägga arbetet så, att sex arbetslösa dagar infalla
under denna tid. De delegerade ha — i syfte att avlägsna det hinder mot
understöd vid fyra dagars arbetsvecka som stadgandet i fråga stundom
utgör — föreslagit att den tid inom vilken de sex karensdagarna skola intjänas
utsträckes till tjuguen dagar. Socialstyrelsen har i sitt yttrande över
de delegerades framställning föreslagit vissa ytterligare ändringar i karensreglerna.
Enligt min mening kan det icke anses tillfredsställande att medlemmarnas
understödsrätt vid en till fyra dagar nedskuren arbetsvecka i
regel är beroende av arbetsgivarens goda vilja att förlägga arbetet så, att
karenstiden uppnås. En ändring av gällande bestämmelser synes därför
böra ske. Socialvårdskommittén har ansett att man icke borde uppmjuka
karensbestämmelserna för samtliga försäkrade utan endast införa en speciell
bestämmelse för korttidsarbetare av innebörd att karenstiden vid en till fyra
dagar nedskuren arbetsvecka skall kunna fullgöras inom tre veckor. Visserligen
skulle genom en dylik regel syftet med de delegerades framställning
åtminstone i huvudsak tillgodoses, men jag finner mig likväl icke kunna förorda
att frågan löses på detta sätt. Den av socialvårdskommittén föreslagna
regeln skulle nämligen med säkerhet medföra administrativa svårigheter
och i vissa fall leda till olikhet i understödsrätten för medlemmar med lika
lång arbetstid. För en generell utsträckning av karensens omslutningstid
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
21
talar även det förhållandet att en sådan åtgärd kan antagas öka medlemmarnas
villighet att innan karenstiden intjänats åtaga sig tillfälliga arbeten
som erbjudas dem. Med hänsyn till det anförda föreslår jag, att den tid,
inom vilken de sex karensdagarna skola intjänas, för alla fall utsträckes från
fjorton till tjuguen dagar. Däremot är jag icke beredd att för närvarande
tillmötesgå det av socialstyrelsen framförda önskemålet om slopande av bestämmelsen
att, där kassa har längre karenstid än enligt huvudregeln, sex
arbetslöshetsdagar måste infalla under den omslutningstid, som föreskrives
i huvudregeln.
Såsom socialstyrelsen påpekat innehåller 22 § arbetslöshetskasseförordningen
utom ett karensvillkor ett »kontaktvillkor» av innebörd att medlemmen
— bortsett från vissa fall som behandlas i tredje stycket — beträffande
varje understödsdag måste kunna förete intyg från arbetsförmedlingen
att han minst sex av de senaste fjorton dagarna sökt arbete eller
erhållit dispens från att inställa sig hos arbetsförmedlingen. Därav följer,
att utom i nyssnämnda undantagsfall ny karenstid måste genomgås, om mer
än sex dagar, söndagar ej inräknade, ligga mellan två av arbetsförmedlingen
arbetslöshetsmarkerade dagar. I likhet med socialstyrelsen anser jag att
någon uppmjukning av detta villkor icke nu bör ske. Den föreslagna förlängningen
av karensens omslutningstid medför därför att kontaktvillkoret
måste skiljas från karensvillkoret. Kontaktvillkoret — vilket bör innebära
att i regel ny karenstid skall börja löpa, om understödsberättigad medlem
icke för någon av sju på varandra följande dagar, söndagar oräknade, kan
förete intyg från arbetsförmedlingen örn arbetsansökan eller örn dispens från
inställelse hos förmedlingen — synes lämpligen böra upptagas som ett fjärde
stycke i 22 §, varigenom nuvarande fjärde stycket nedflyttas till ett femte
stycke. Denna ändring föranleder i sin tur redaktionella jämkningar i paragrafens
andra och femte stycken.»
Kungl. Maj:ts förslag i denna del innebär såsom ovan anförts den änd- utskottet.
ringen av 22 §, att den tid inom vilken de sex karensdagarna skola intjänas
utsträckes från fjorton till tjuguen dagar. Denna ändring har medfört vissa
ändringar i paragrafen i övrigt, av väsentligen formell art.
Utskottet har intet att erinra mot förslaget i denna del.
Statsbidraget till daghjälp.
Gällande bestämmelser. Enligt förordningen örn statsbidrag till erkända
arbetslöshetskassor utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa såsom
daghjälpsbidrag, barntilläggsbidrag och förvaltningsbidrag samt, där kassan
beslutat, att hustrutillägg skall utgå, jämväl bidrag till sådant tillägg.
Daghjälpsbidraget utgår för kalenderår med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet under tid
22
Andra lagutskottets utlåtande nr A3.
av året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande. Barntilläggsbidrag
och hustrutilläggsbidrag utgå för kalenderår nied belopp,
motsvarande sjuttiofem procent av kassans sammanlagda utgifter för barntillägg
och hustrutillägg under året. Förvaltningsbidrag utgår för kalenderår
dels med ett i förhållande till antalet medlemmar i kassan under
året beräknat belopp (medlemsbidrag), dels ock med belopp, motsvarande
vad under året utgivits i arvode till styrelseledamot, som utsetts av tillsynsmyndigheten.
Det procenttal, efter vilket daghjälpsbidraget utgår, bestämmes i förhållande
till antalet understödda dagar per medlem efter en stigande skala,
tills det vid ett antal understödda dagar per medlem av 26—35 uppgår till
sjuttiofem procent. Om antalet understödda dagar per medlem är större
35
än 35, beräknas procenttalet genom att multiplicera 75 med—, där n betecknar
antalet understödda dagar per medlem. Procenttalet sjunker sålunda
efter uppnådda 35 understödsdagar per medlem och år och utgör
vid 40 understödsdagar 65,6 procent, vid 50 understödsdagar 52,5 procent,
vid 60 understödsdagar 43,8 procent och vid 70 understödsdagar 37,5 procent.
Det angivna systemet innebär, att statsbidraget till daghjälpen är begränsat
till det understöd som belöper på de 35 första understödsdagarna
och att intet statsbidrag utgår för därefter följande understödsdagar.
Framställningen. De delegerade ha ansett den nuvarande begränsningen
av statsbidraget till daghjälpen kunna medföra stora svårigheter för kassorna
vid uppkommande arbetslöshetskriser. Härom har i framställningen
anförts följande.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i ett förslag till
regeringen framhållit, att innan en effektiv och obligatorisk arbetslöshetsförsäkring
hunnit komma till stånd, kan vårt land ha råkat ut för en arbetslöshetskris.
vilken påkallar särskilda åtgärder från statsmakternas sida.
Bland de åtgärder kommissionen förordar under en sådan kris är ett utsträckt
statligt stöd åt de erkända arbetslöshetskassorna, vilket stöd skulle
kunna lämnas på olika sätt.
Social vårdskommittén har i yttrande över kommissionens förslag anfört
vissa avvikande synpunkter, men i en reservation till yttrandet ha herrar
Eriksson och Wagnsson anfört, att det inom den frivilliga försäkringens
ram är nödvändigt att tillse, att arbetslöshetskassorna vid en eventuell arbetslöshetskris
äro rustade för att kunna infria sina förpliktelser mot medlemmarna,
vilket för närvarande icke är möjligt beroende på att statsbidraget
är maximerat till 35 understödsdagar per årsmedlem.
De erkända arbetslöshetskassorna äro överens örn, att denna reservation
är välgrundad. Under normal arbetslöshet, såväl som vid en rätt avsevärd
stegring av denna, torde kassorna knappast riskera, att understödsbehovet
överstiger 35 understödsdagar per årsmedlem, men vid en tillfällig svårare
arbetslöshetskris kunna kassorna måhända få utbetala betydligt mer än 35
dagars understöd per årsmedlem. Detta skulle i sin tur kunna medföra ett
sådant försvagande av de särskilda kassornas ekonomi, att de kunna bli
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
23
nödsakade alt företaga nedsättningar i de understödsbelopp de enligt stadgarna
förpliktat sig att utbetala till medlemmarna.
De arbetslöshetskassor, vars medlemmar under kriget i stor utsträckning
arbetat inom krigsindustrin, torde i första hand bli de, vilka — vid en inom
kortare eller längre tid efter krigets upphörande uppkommande kris —
kunna emotse sådana risker, till dess en tillfredsställande omställning till
iredsproduktion kan bli genomförd. Till dessa torde främst fä räknas försvarsverkens
civila personals erkända arbetslöshetskassa. Försvarsverkens
civila personals förbund har under kriget ökat sitt medlemsantal med mer
än 200 procent och arbetslöshetskassan, som startades den 1 oktober 1941,
har sedan dess ökat medlemsantalet med över 50 procent. Vid återgång
inom försvarsverken till fredsmässig produktion kan kassan följaktligen
befara en slör arbetslöshet bland medlemmarna innan dessa kunna omplaceras
i civilproduktion. Även metallarbetarnas stora arbetslöshetskassa
jämte några andra kassor riskera liknande verkningar av en sådan kris.
Frånsett detta kunna krisföreteelser emellertid uppstå även vid andra
tillfällen inom vissa industrier, medförande kraftigt stegrad understödsutbetalning
för arbetslöshetskassor inom dessas områden. Även vid sådan
mera begränsad krisarbetslöshet kan vederbörande arbetslöshetskassa bli
tvungen att utbetala mer än 35 dagars understöd per årsmedlem i en eller
flera understödsldasser, med åtföljande kraftig försämring av kassans ekonomi.
Detta kan i vissa fall även inträffa utan att kassan i sin helhet utbetalat
35 dagars understöd per årsmedlem, då statsbidraget utgår för
detta antal dagar endast i varje klass för sig.
Möjligheten av alt det sistnämnda kan ske belyses av understödsutbetalningen
i beklädnadsarbetarnas erkända arbetslöshetskassa år 1942, då understöd
utbetalades för 24,10 dagar per medlem i en klass omfattande 11 665
medlemmar, medan 15 564 medlemmar i övriga klasser erhöllo understöd
endast i 13,08 dagar per medlem.
En liknande kraftigt stegrad understödsrisk uppstår lätt, framför allt i
säsongfackens kassor, vid en till vissa yrken begränsad arbetslöshetskris,
eller i kassor, vars medlemmar äro indelade i olika klasser med hänsyn till
olika stor arbetslöshetsrisk. Detta framgår bland annat av understödsutbetalningen
i grovarbetarnas erkända kassa för år 1944, då kassan utbetalade understöd
i 6,2 dagar per medlem till byggnadsarbetare, medan byggnadsämnesindustriarbetare
lingö understöd endast i 2,3 dagar per medlem och övriga
medlemmar i 2,9 dagar per medlem. Denna skillnad i understöd för olika
grupper inom samma kassa för 1944, ett år med rekordlåg arbetslöshet för
byggnadsänkargrupperna, varslar om stora ekonomiska svårigheter för kassan
under lågkonjunkturår inom byggnadsindustrien, då man har alt räkna
med en flerdubbelt större arbetslöshet där än under 1944.
Målarnas erkända arbetslöshetskassa har gjort en utredning rörande dess
kommande understödsrisker, vilken visar, att kassan, sedan den militära
beredskapen upphört, har att räkna med 20 å 25 dagars understöd per medlem
under normala arbetsförhållanden samt att den vid en krisarbetslöshet
har alt emotse elt understödsutgivande, som kan betydligt överstiga 35 understödsdagar
per årsmedlem och ganska snabbt föranleda, att kassan icke kan
utbetala stadgeenligt understöd.
l’å grundval av det anförda lia de delegerade funnit 35-dagarsgränsen för
statsbidraget till daghjälpen böra borttagas. En sådan åtgärd måste enligt de
delegerades mening anses falla inom försäkringens ram. Slaten kunde ej lia
24
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
något intresse av att försäkringens bestånd äventyrades under en kristid, på
grund av att statsbidraget upphörde just då påfrestningarna för försäkringen
bleve som störst. Detta skulle endast föranleda, att staten pa andra sätt mäste
bereda de arbetslösa det understöd, som genom statsbidragets upphörande
undandroges arbetslöshetsförsäkringen.
Beträffande de avgivna yttrandena i denna del hänvisas till s. 47—50 i
propositionen.
Föredraganden har i nu förevarande hänseende anfört:
»Före den 1 juli 1941 var daglijälpsbidraget maximerat till 26 understödsdagar
per medlem och år. I propositionen nr 214 till 1941 års riksdag
(s. 25) uttalade föredragande departementschefen, statsrådet Möller,
att han icke funne sig kunna verka för att tillmötesgå ett framfört förslag
om slopande av sagda maximering samt att spörsmålet huruvida likväl
någon höjning av maximiantalet understödsdagar lämpligen borde vidtagas
syntes böra göras till föremål för prövning av socialvårdskommittén. Starka
skäl syntes honom dock tala för att en övre gräns funnes, enär arbetslöshetsförsäkringen
såsom sådan icke kunde anses lämpad för bemästrandet av de
ekonomiska konsekvenserna av en arbetslöshet, som tagit större omfattning;
för att råda bot å dessa konsekvenser torde andra medel vara nödvändiga.
I anledning av en motion föreslog andra lagutskottet (utlåtande nr 33/1941
s. 18) höjning av maximigränsen till 35 understödda dagar per medlem
och år. Utskottet uttalade, att en bestämmelse av sådant innehåll skulle
medföra avsevärd trygghet för kassorna. Riksdagen biföll utskottets förslag.
De delegerades framställning torde närmast vara föranledd av att man vid
tiden för dess tillkomst befarade en starkt ökad arbetslöshet inom vissa fack
i samband med den militära beredskapstjänstgöringens upphörande och övergången
till fredsproduktion. Utvecklingen har som bekant lyckligtvis blivit
en annan än den befarade. Som exempel må anföras följande uppgifter angående
arbetslöshetsprocenten i de kassor, där enligt de delegerades uppfattning
särskilt stor risk för stark ökning av arbetslösheten förelåge:
Kassa |
Januari |
Februari |
Mars |
April |
Maj |
Juni |
„„ 1 1945 |
37-4 |
36-7 |
26-1 |
22-1 |
11-4 |
5-6 |
Målarnas ................j 1946 |
37-6 |
29-8 |
19-2 |
12-2 |
5-3 |
2-2 |
( 1945 |
3-7 |
3-7 |
2-6 |
2-7 |
2-4 |
2-4 |
Metallindustriarbetarnas .. < |
3-2 |
31 |
1-8 |
1-8 |
1-0 |
1-0 |
Försvarsverkens civila per- , ^g^ |
1-3 |
1-6 |
1-6 |
1-9 |
1-8 |
2-2 |
sonals ................{ 1946 |
3-2 |
2-9 |
2-0 |
2-7 |
1-4 |
10 |
Jag delar den av statsrådet Möller i nyssnämnda proposition uttalade uppfattningen
att en övre gräns bör finnas för statsbidraget till arbetslöshetskassorna
och är således icke beredd att tillstyrka att begränsningen slopas.
Andra lagutskottets utlåtande nr M.
25
Ej heller linner jag anledning att för närvarande föreslå någon höjning av
gränsen. Sedan den fastställdes år 1941 har nämligen ingenting inträffat
som tyder på att icke riksdagens då gjorda uttalande fortfarande skulle äga
giltighet.»
I motionen II: 562 har hemställts,
att riksdagen ville vidtaga sådan ändring av förordningen den 15 juni
1934 (nr 265) om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor, att den övre
gränsen för daghjälpsbidragets utgående slopas,
samt att utskottet ville föreslå härav föranledd ändring i nu gällande
»Bilaga till förordningen den 15 juni 1934 (nr 265)» med tillhörande särskilda
bestämmelser.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen var frågan om att utskottet.
slopa begränsningen av statsbidraget till daghjälpen till visst antal understödsdagar
föremål för övervägande i samband med det vid 1941 års riksdag
behandlade förslaget till ändringar i författningarna rörande arbetslöshetsförsäkringen.
Såväl Kungl. Maj:t som riksdagen ansåg, att begränsningen
icke borde borttagas. Emellertid beslöts i nämnda sammanhang en
höjning av maximiantalet understödsdagar från 26 till 35.
Spörsmålet örn slopande av ifrågavarande begränsning förtjänar enligt utskottets
mening allvarligt övervägande. Då frågan nära berör arbetslöshetsförsäkringens
grundprinciper, synes det emellertid lämpligast att spörsmålet
upptages till bedömande i ett större sammanhang. Det kan också förutsättas,
att en omprövning av frågan äger rum i samband med den nu pågående
revisionen av arbetslöshetsförsäkringen. Att föregripa det resultat vartill revisionen
kan leda på denna punkt bör helst undvikas.
Arbetslösheten är för närvarande av ringa omfattning och någon ökning
därav synes icke antaglig inom den närmaste tiden. Förslaget örn borttagande
av förenämnda maximigräns får därför anses ha ringa aktualitet.
Med hänsyn lill vad nu anförts finner utskottet skäl icke föreligga att
för närvarande frångå den ståndpunkt till förevarande spörsmål som statsmakterna
intogo år 1941.
Utskottets hemställan.
På grund av vad i det föregående anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte med avslag å motionerna 11:562 och
11:569 antaga de genom propositionen nr 326 framlagda
för fatt ningsförslagen.
Stockholm den 12 november 1946.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
lii Ilai)''/ lill riksdagens protokoll tolli. 0 sand. 2 and. Ar lii.
26
Andra lagutskottets utlåtande nr 43.
Vid ärendets behandling ha närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Forslund*, Hage*, Nils Elowsson,
Hallagård*, Söderkvist, Nerman och Carl Eric Ericsson;
från andra kammaren: herrar Hagård, Hermansson, Cruse, fru Johansson,
herrar Hedlund i Rådom, Larsson i Östersund, Osterman och Andersson i Alfredshem.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Cruse;
2) av herrar Hallagård, Carl Eric Ericsson, Hagård och Hedlund i Rådom,
vilka anfört:
De delegerade som utarbetat det förslag varå den föreliggande propositionen
bygger — och som få anses representera den största sakkunskapen
på förevarande område — ha ansett, att det föreslagna husföreståndarinnetillägget
skall utgå endast under förutsättning att husföreståndarinnan är
kyrkoskriven hos den försäkrade. Såsom de delegerade anfört skulle uppställandet
av ett sådant villkor avsevärt underlätta kontrollen från kassornas
sida. Att bestämmelsen örn husföreståndarinnetillägg utformas så att
ej kontrollsvårigheter uppkomma måste, såsom jämväl föredragande statsrådet
och utskottet framhållit, vara av väsentlig betydelse. Enligt vår mening
ha varken i propositionen eller i utskottets utlåtande anförts några
bärande skäl för att det av de delegerade föreslagna villkoret ej upptages i
författningstexten.
Vi få sålunda hemställa,
att 17 § 2 mom. tredje stycket i förordningen angående
ändring i förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända
arbetslöshetskassor måtte erhålla följande lydelse:
Till medlem, vilken icke är gift och ej heller uppbär
maketillägg, utgår husföreståndarinnetillägg för kvinna som
varaktigt har gemensam bostad med medlemmen, erhåller
sin huvudsakliga försörjning genom att förestå medlemmens
hushåll och är hos honom kyrkoskriven. Beträffande
husföreståndarinnetillägg skall vad i andra stycket andra
punkten sägs äga motsvarande tillämpning, därvid dock
hushållsarbete i medlemmens hem icke skall räknas som
förvärvsarbete.
Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1946
617987