Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

1

Ur 56.

Ankom till riksdagens kansli den 21 november 1946 kl. 3 em.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse
av 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937
(nr 436) angående försäljning av rusdrycker jämte
en i ämnet väckt motion.

I en den 4 oktober 1946 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 343, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen den 18
juni 1937 (nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Härigenom förordnas, att 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937
angående försäljning av rusdrycker skall erhålla följande ändrade lydelse.

Nuvarande lydelse: Föreslagen lydelse:

3 KAP.

22 §.

Dd krig eller omedelbar krigsfara
råder så ock då arbetslöshet eller nöd
i större omfattning föreligger, må Konungen,
där så prövas nödigt, meddela
förbud mot bedrivande av detaljhandel
eller föreskriva erforderliga inskränkningar
däri. I fall varom nu är
sagt må ock sådant förordnande, även
örn det ej kan anses erforderligt för
ordningens upprätthållande, meddelas
Bihang till riksdagens protokoll 1946. 7 sami.

22 §.

Då så prövas nödigt med hänsyn
till att krig eller omedelbar krigsfara
råder eller arbetslöshet eller nöd i
större omfattning föreligger sd ock då
särskilda skäl eljest därtill äro, må
Konungen meddela förbud mot bedrivande
av detaljhandel eller föreskriva
erforderliga inskränkningar
däri. I fall varom nu är sagt må ock
sådant förordnande, även örn det ej
Nr 66.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

av länsstyrelsen, där Konungen det kan anses erforderligt för ordningens
medgivit. upprätthållande, meddelas av läns styrelsen,

där Konungen det medgivit.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Beträffande vad departementschefen vid ärendets föredragning inför
Kungl. Majit anfört får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas
i det följande, hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling har överlämnats den i anledning av propositionen
väckta motionen II: 585 av herrar Fahlman och Holmström, vari
hemställts, »att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr 343».

Vad angår motiveringen för det i motionen framställda yrkandet får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionen.

I fråga om rätten till detaljhandel med rusdrycker stadgas i 3 kap. 22 §
rusdrycksförsäljningsförordningen, att då krig eller omedelbar krigsfara råder
så ock då arbetslöshet eller nöd i större omfattning föreligger, Kungl.
Majit må, där så prövas nödigt, meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel
med rusdrycker eller föreskriva erforderliga inskränkningar däri.

Vidare stadgas i 4 kap. — som innehåller närmare bestämmelser örn utminutering
av rusdrycker — bland annat (i 4 §), att den myckenhet spritdrycker,
som systembolag äger tilldela köpare, icke må överstiga fyra liter
för varje kalendermånad. Denna myckenhet må uttagas jämväl efter månadens
utgång, dock ej senare än sex månader därefter (s. k. efterhandsinköp).
Om särskilda skäl därtill äro, må tillstånd lämnas att vid vissa
tillfällen inköpa större myckenhet än vad sålunda fastställts (s. k. extra
tilldelning).

Frågan örn vidtagande av effektiva åtgärder för att förbättra nykterhetstillståndet
upptogs till behandling vid 19A1 års riksdag i anledning av de
vid nämnda riksdag väckta likalydande motionerna I: 100 av herr Bergman
m. fl. samt lii 134 av herr Lindmark m. fl. I dessa motioner föreslogs, att
riksdagen måtte hos Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit, med den rätt
som i dåvarande tidsläge vore lagd i Kungl. Maj :ts hand, måtte snarast vidtaga
effektiva provisoriska åtgärder, som vore ägnade att i möjligaste mån avlägsna
alkoholfaran från vårt folk, till gagn för folkets hälsa, ekonomi, arbetseffektivitet
och försvarskraft, bland annat genom betydligt strängare
ransonering än som då tillämpades vid försäljning av spirituösa drycker.

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

3

I sitt betänkande (nr 29) i anledning av motionerna anförde bevillningsutskottet
—- som mottagit yttranden över motionerna från kontrollstyrelsen
och socialstyrelsen — i huvudsak följande:

Utskottet finner frågan örn effektivare åtgärder i nykterhetshänseende
i nuvarande läge förtjäna särskild uppmärksamhet. Av de av ämbetsverken
avgivna yttrandena framgår nämligen att, trots den minskade konsumtionen
av alkoholhaltiga drycker, likväl en viss tendens till försämring av
nykterhetstillståndet inträtt. Denna omständighet anser utskottet under förhanden
varande förhållanden vara av så allvarlig natur, att utskottet finner
särskilda åtgärder snarast böra vidtagas i syfte att motverka missbruk av
sagda drycker icke minst bland ungdomen. Utskottet förbiser därvid icke,
att en skärpning av de nuvarande restriktionerna kan medföra betydande
olägenheter. Det har sålunda tidigare framhållits, att en sådan skärpning
kan hava till följd ökad spritsmuggling och olaga sprittillverkning. Med
hänsyn till nu rådande förhållanden torde någon större risk för spritsmuggling
knappast föreligga. Vad beträffar olaga sprittillverkning torde
kunna antagas, att allmänheten i nuvarande läge i högre grad än eljest
skall visa sig äga förståelse för nödvändigheten av statliga ingripanden
på ifrågavarande område samt starkare än under vanliga förhållanden
reagera mot lagöverträdelser. Detta torde jämväl komma att bidraga till att
underlätta myndigheternas uppgifter beträffande kontrollen av författningsbestämmelsernas
efterlevnad. Även örn vissa icke önskvärda verkningar
skulle följa av en skärpning av restriktionerna, anser utskottet dock en sådan
i nuvarande läge ofrånkomlig. I ämbetsverkens yttranden hava påvisats
de missförhållanden, som äro förbundna med den nuvarande tillgången
på s. k. överskottslitrar samt med gällande bestämmelser örn efterhandsinköp.
Med hänsyn till vad myndigheterna härom anfört finner utskottet skäl
tala för en ändring härutinnan. En allmän nedsättning av motboksinnehavarnas
tilldelning av spritdrycker torde också böra övervägas Av skäl som
kontrollstyrelsen anfört finner utskottet jämväl böra tagas under omprövning,
huruvida icke den rätt till fri försändning av spritdrycker, som infördes
år 1937, i viss omfattning skall begränsas. Därjämte torde böra övervägas,
huruvida icke åldersgränsen för erhållande av nya inköpstillstånd
bör höjas från 21 till 25 år. Även i fråga örn utskänkningen synas inskränkande
åtgärder böra göras till föremål för omprövning.

Då enligt utskottets mening de åtgärder, som Kungl. Majit kan finna anledning
vidtaga, endast böra vara av provisorisk natur samt Kungl. Majit
eller i vissa fall kontrollstyrelsen äger utfärda erforderliga föreskrifter i
ämnet, saknar utskottet anledning förorda några ändringar i gällande lagstiftning.
Med hänsyn till det ovan anförda finner sig utskottet emellertid
böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att sådana
åtgärder i nykterhelsbefrämjande syfte, som i nuvarande läge kunna befinnas
vara påkallade, snarast måtte vidtagas. Utskottet förutsätter därvid
att Kungl. Majit vid sitt ställningstagande till frågan beaktar vad utskottet
ovan framhållit.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställde bevillningsutskottet,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit
med beaktande av vad utskottet i sitt betänkande anfört snarast måtte vidtaga
de åtgärder i nykterhelsbefrämjande syfte, som i dåvarande läge befunnes
påkallade.

Mot utskottets betänkande anfördes reservationer av 8 utskoltslcdamöter
(herrar Benglsson, Ekman, Velander, Axel Ivar Anderson, Egnell, Lövgren,

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

Lundell och Henriksson), vilka anförde bl. a., att strävandena att främja
folknykterheten framstode som ett viktigt led i stärkandet av vår allmänna
beredskap. Vid fullföljandet av dylika strävanden måste emellertid mot varandra
vägas, å ena sidan, de avsedda åtgärdernas effekt i fråga om ökad
folknykterhet och en ur olika synpunkter önskvärd begränsning av alkoholkonsumtionen
samt, å andra sidan, de olägenheter, som enligt tidigare erfarenheter
vore förbundna med en skärpning av nu gällande restriktionssystem.
I motionerna hade icke ifrågasatts någon ändrad lagstiftning i antytt
hänseende utan allenast att Kungl. Majit med stöd av de befogenheter,
som vore lagda i dess hand, skulle vidtaga av motionärerna avsedda provisoriska
åtgärder. Då reservanterna förutsatte, att Kungl. Majit med uppmärksamhet
komme att följa utvecklingen på detta område och icke skulle underlåta
att vidtaga de åtgärder, som kunde befinnas påkallade, syntes skäl
saknas att i anledning av motionerna förorda någon riksdagens åtgärd.

Reservanterna hemställde i enlighet härmed att nu ifrågavarande motioner
angående effektivare åtgärder i nykterhetshänseende icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

En ledamot av bevillningsutskottet (herr Svensson i Ljungskile) anförde
blank reservation mot utskottsöetänkandet.

Riksdagen biföll betänkandet (skrivelse nr 335).

Kungl. Majit utfärdade därefter — med stöd av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
— kungörelsen den 19 september 1941 (nr 773)
angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker. I denna kungörelse,
som trädde i kraft den 1 oktober 1941 och gäller tills vidare, stadgas
att spritdrycker ej må till någon utminuteras i större myckenhet än tre
liter i kalendermånaden. Till den, för vilken utminuteringen enligt dittills
gällande föreskrifter av hemortsbolaget fastställts till myckenhet understigande
fyra liter för varje kalendermånad, må utminuteras högst två liter i
månaden. Vidare stadgas att för kalendermånad fastställd myckenhet ej må
uttagas efter månadens utgång. Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må.
om särskilda skäl därtill äro, tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa
större myckenhet än nu sagts.

I en den 5 februari 1946 dagtecknad promemoria har kontrollstyrelsen
upptagit till behandling frågan om upphävande av de genom 1941 års kungörelse
införda inskränkningarna i detaljhandeln med rusdrycker.

I nämnda promemoria har behandlats dels frågan, huruvida de formella
villkoren för ett fortsatt vidmakthållande av ifrågavarande undantagsbestämmelser
alltjämt vore uppfyllda, dels frågan, i vad mån ett bibehållande
av de skärpta restriktionerna vore ur saklig synpunkt motiverat.

över kontrollstyrelsens promemoria ha, efter remiss, yttranden avgivits
av åtskilliga myndigheter m. fl.

Beträffande det närmare innehållet i promemorian ävensom vad som anförts
i remissinstansernas yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen
(s. 5—15).

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

5

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget har
departementschefen anfört följande:

»Enligt 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen äger Kungl. Maj:t —
då krig eller omedelbar krigsfara råder eller arbetslöshet eller nöd i större
omfattning föreligger — meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel med
rusdrycker eller föreskriva erforderliga inskränkningar däri.

Med stöd av denna bestämmelse har Kungl. Maj:t genom kungörelsen den
19 september 1941 angående vissa inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker,
vilken kungörelse trädde i kraft den 1 oktober 1941 och gäller tills
vidare, föreskrivit att spritdrycker ej må till någon utminuteras i större myckkenhet
än tre liter i kalendermånaden, att till den, för vilken utminuteringen
fastställts till myckenhet understigande fyra liter för kalendermånad, må utminuteras
högst två liter i månaden samt att för kalendermånad fastställd
myckenhet icke må uttagas efter månadens utgång.

Vad först angår frågan örn de i 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen
angivna förutsättningarna för vidmakthållande av nyssnämnda inskränkningar
alltjämt äro för handen har denna fråga i kontrollstyrelsens promemoria
lämnats öppen. Däremot har i åtskilliga remissyttranden över promemorian
uttalats, att de formella förutsättningarna för en tillämpning av
bestämmelserna i nämnda författningsrum icke längre föreligga.

De i 3 kap. 22 § uppställda förutsättningarna för Kungl. Maj:ts rätt att
föreskriva inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker hava självfallet
avseende endast å förhållandena beträffande vårt eget land. Då krig eller
omedelbar krigsfara icke råder och då arbetslöshet eller nöd i större omfattning
icke heller föreligger inom vårt land, torde sålunda de formella förutsättningarna
för ett fortsatt vidmakthållande av de genom 1941 års kungörelse
föreskrivna inskränkningarna saknas.

Vid sådant förhållande uppställer sig frågan örn 1941 års kungörelse bör
ulan vidare upphävas eller om erforderliga författningsändringar böra vidtagas
i syfte att möjliggöra fortsatta inskränkningar beträffande detaljhandeln
med spritdrycker. Vad angår denna fråga må till en början erinras
om att de år 1941 genomförda inskränkningarna beträffande utminuteringen
av spritdrycker föranleddes av den tendens till försämring av nykterhetstillståndet,
som vid nämnda tid gjorde sig gällande och som särskilt med hänsyn
till då rådande krigsfara ansågs påkalla motåtgärder. Frågan örn restriktionernas
upphävande eller bibehållande bör emellertid icke bedömas enbart
ur den synpunkten, att krigsfaran numera upphört, utan hänsyn bör tagas
jämväl till andra omständigheter.

Det är sålunda uppenbart, att vid bedömandet av frågan om upphävande
av de år 1941 meddelade bestämmelserna måste beaktas örn det allmänna
nykterhetstillståndet under senare tid visat en så påtaglig förbättring
alt nykterhetspolitiska synpunkter icke längre kräva ett bibehållande av inskränkningarna.
Den förebragta utredningen torde emellertid giva vid handen,
att en sådan förbättring icke kan anses hava inträtt. I detta samman -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

hang bör även beaktas att den förhållandevis rikliga penningtillgången inom
landet i förening med varuknappheten medför, att en utökning av den å motböckema
tillgängliga kvantiteten spritdrycker just nu är förenad med särskilda
vådor ej minst med tanke på ungdomsfylleriet. Därtill kommer att det
ur allmänna synpunkter icke synes tilltalande att borttaga inskränkningarna i
fråga om inköpskvantiteten så länge det nuvarande svåra nödtillståndet är
rådande i stora delar av Europa.

Med hänsyn till det nu anförda anser jag mig för min del — trots de från
vissa håll uttalade farhågorna för ökad smuggling och hembränning — icke
kunna förorda, att de år 1941 genomförda inskränkningarna beträffande
inköpskvantiteten å motbok i nuvarande läge borttagas.

Vad härefter angår frågan om rätt till efterhandsinköp av spritdrycker har
kontrollstyrelsen i detta hänseende anfört, att spritdrycker borde, på sätt i
rusdrycksförsäljningsförordningen stadgas, ånyo få uttagas jämväl efter kalendermånadens
utgång, dock att enligt kontrollstyrelsens mening sådana uttag
ej borde få göras senare än tre månader därefter. I anledning härav har
kontrollstyrelsen hemställt att, därest 1941 års kungörelse upphävdes, den
ändringen måtte genomföras i 4 kap. 4 § nyssnämnda förordning att tiden
för rätt att verkställa efterhandsinköp nedsattes från sex till tre månader.
Detta förslag har i allmänhet tillstyrkts av remissinstanserna.

För egen del anser jag lämpligt att rätten till efterhandsinköp av spritdrycker
i viss utsträckning återinföres. Emellertid anser jag mig icke nu
böra förorda fullständig återgång till de före år 1941 gällande reglerna utan
torde, såsom kontrollstyrelsen föreslagit, rätten till efterhandsinköp f. n. böra
begränsas till att avse en tidsperiod av tre månader.

Såsom av det anförda framgår förordar jag, att de år 1941 genomförda
särskilda restriktionerna i väsentliga delar alltjämt skola gälla. Då emellertid
bibehållandet av de ifrågavarande bestämmelserna motiveras med de nu
rådande förhållandena, synes det icke böra komma i fråga att inarbeta bestämmelserna
i rusdrycksförsäljningsförordningen. Mot tanken på en permanent
lagändring talar jämväl det förhållandet att hela frågan örn nykter -hetslagstiftningens framtida innehåll och utformning f. n. är föremål för utredning
inom 1944 års nykterhetskommitté. Med hänsyn härtill föreslår jag
i stället att sådan ändring vidtages av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen,
att Kungl. Maj:t tillerkännes rätt att föreskriva inskränkningar i
detaljhandeln med rusdrycker även i andra fall än de i paragrafen nu angivna.
Denna ändring torde böra avse att tillerkänna Kungl. Maj:t enahanda
befogenheter, som Kungl. Maj:t nu äger vid krig eller krigsfara samt vid arbetslöshet
eller nöd i större omfattning, jämväl i fall då särskilda skäl
eljest därtill äro.

Därest Kungl. Majit erhåller sådant bemyndigande som nyss sagts, torde
Kungl. Majit, med upphävande av 1941 års kungörelse, böra utfärda en ny
kungörelse i ämnet. I denna kungörelse, som bör gälla tills vidare, böra upptagas
i huvudsak samma bestämmelser beträffande tillåten inköpskvantitet
som i den äldre kungörelsen, varjämte föreskrift bör meddelas om begräns -

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

7

ning av efterliandsinköpen till att avse en period av tre månader i stället för
den i rusdrycksförsäljningsförordningen angivna sexmånadersperioden.»

I nu förevarande motion har anförts bland annat följande. Ur rent principiell
synpunkt innebure förslaget ett avhändande av riksdagens hävdvunna
beslutanderätt i dylika frågor. Ett bifall till propositionen skulle tillföra
Kungl. Maj:t ett ytterligare komplement till den reda förut omfattande
fullmaktslagstiftning, som på sin tid motiverades av krigsutbrottet och
därmed sammanhängande problem. Tiden syntes nu vara inne för en kritisk
granskning av hela detta fullmaktskomplex. Enligt kontrollstyrelsens
i propositionen omförmälda promemoria skulle de 1941 genomförda restriktionerna
knappast ha medverkat till en minskning av alkoholkonsumtionen
och fylleriförseelserna. Det nykterhetspolitiska intresset torde ej tjänas genom
att generellt förhindra eller minska individernas möjligheter att på laglig
väg inköpa önskade spritkvantiteter. I dylika fall komme spritbegäret
endast att söka andra vägar för tillfredsställelse. Ställd inför dessa bägge alternativ
torde man utan tvekan kunna påstå, att det senare medförde risker
av betydligt samhällsfarligare art. Även kontrollstyrelsen hade i sin promemoria
påpekat, att en ökning av den lagliga tilldelningen sannolikt skulle
minska riskerna för alkoholbrottsligheten i stort. En återgång till tilldelningsbestämmelserna
före 1941 skulle visserligen på en gång öka den å
motböckerna tillgängliga kvantiteten spritdrycker med ca 5 milj. liter per
år. Men ökningen av ransonerna beräknades å andra sidan medföra en
minskning av uttagsfrekvensen. Den maximala ökningen av alkoholkonsumtionen
skulle därigenom enligt kontrollstyrelsen stanna vid ca 2 milj. liter per
år. Vidare utgjorde antalet motböcker med en nominell tilldelning av 4 resp.
3 liter i månaden för närvarande endast ca 16 resp. 9 °/o av hela motboksstocken.
I likhet med kontrollstyrelsen ansåge sålunda motionärerna, att nykterhetspolitiska
skäl ej talade mot en återgång till de före 1941 gällande
tilldelningsbestämmelserna.

I 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen i dess nuvarande lydelse
stadgas, att, då krig eller omedelbar krigsfara råder så ock då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning föreligger, Kungl. Majit må, där så prövas nödigt,
meddela förbud mot bedrivande av detaljhandel med rusdrycker eller
föreskriva erforderliga inskränkningar däri.

Vidare stadgas i 4 kap. 4 § samma förordning, att den myckenhet spritdrycker,
som systembolag äger tilldela köpare, icke må överstiga fyra liter för
varje kalendermånad. Denna myckenhet må uttagas jämväl efter månadens
utgång, dock ej senare än sex månader därefter (s. k. efterhands.inköp). Örn
särskilda skäl därtill äro, må tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa
större myckenhet än vad sålunda fastställts (s. k. extra tilldelning).

Sedan 1941 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj.t hemställt, att Kungl.
Majit med beaktande av vad samma års bevillningsutskott i avgivet betänkande
anfört snarast mätte vidtaga de åtgärder i nykterhetsbefrämjande

Utskottet.

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

syfte, som i dåvarande läge befunnes påkallade, utfärdade Kungl. Majit
— med stöd av 3 kap. 22 § rusdrycksförsäljningsförordningen — kungörelsen
den 19 september 1941 (nr 773) angående vissa inskränkningar i detaljhandeln
med rusdrycker. I denna kungörelse, som trädde i kraft den 1
oktober 1941 och gäller tills vidare, stadgas, att spritdrycker ej må till
någon utminuteras i större myckenhet än tre liter i kalendermånaden. Till
den, för vilken utminuteringen enligt dittills gällande föreskrifter av hemortsbolaget
fastställts till myckenhet understigande fyra liter för varje kalendermånad,
må utminuteras högst två liter i månaden. Vidare stadgas att
för kalendermånad fastställd myckenhet ej må uttagas efter månadens utgång.
Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må, örn särskilda skäl därtill
äro, tillstånd lämnas att vid vissa tillfällen inköpa större myckenhet än
nu sagts.

I den ifrågavarande propositionen föreslås sådan ändring av 3 kap. 22 §
rusdrycksförsäljningsförordningen, att Kungl. Maj :t tillerkännes rätt att föreskriva
inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker även i andra fall än
de i paragrafen nu angivna. Med ändringen avses sålunda att tillerkänna
Kungl. Majit enahanda befogenheter — som Kungl. Majit nu äger vid krig
eller krigsfara samt vid arbetslöshet eller nöd i större omfattning — jämväl
i fall då särskilda skäl eljest därtill äro.

Av propositionen framgår, att därest Kungl. Majit erhåller sådant bemyndigande
som nyss sagts, Kungl. Majit torde komma att, med upphävande
av 1941 års kungörelse, utfärda en ny kungörelse i ämnet. I denna kungörelse
avses skola upptagas i huvudsak samma bestämmelser beträffande
tillåten inköpskvantitet som i den äldre kungörelsen. Därjämte avses föreskrift
skola meddelas om begränsning av efterhandsinköpen till en period
av tre månader i stället för den i rusdrycksförsäljningsförordningen angivna
sexmånadersperioden.

Beträffande frågor av förevarande slag ankommer det på Kungl. Majit
och riksdagen att gemensamt besluta. Det i propositionen framlagda förslaget
innebär, att riksdagen skulle på Kungl. Majit överlåta sin beslutanderätt
i dessa frågor. Sådant delegerande av riksdagens beslutanderätt till
Kungl. Majit har under krisåren förekommit i stor utsträckning. Givet är
emellertid att starka principiella betänkligheter kunna möta mot att så sker
och åtgärden bör enligt utskottets mening icke tillgripas i andra fall än då
extra ordinära förhållanden föreligga eller eljest mycket starka skäl tala
härför. Bemyndigandet bör ej heller göras mera vidsträckt än som kan
anses oundgängligen nödvändigt.

Det i den föreliggande propositionen begärda bemyndigandet avser rätt
för Kungl. Majit att med åsidosättande av gällande föreskrifter i rusdrycksförsäljningsförordningen
själv besluta i hithörande frågor. Bemyndigandet
är till sin innebörd obegränsat. Kungl. Majit skulle, om propositionen bifalles,
äga behörighet att utan riksdagens hörande föreskriva vilka inskränkningar
som helst i detaljhandeln med rusdrycker, såvida Kungl. Majit

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

9

finner särskilda skäl tala härför. Bemyndigandet är även obegränsat till
tiden. Det synes utskottet uppenbart att ett så vidsträckt ingrepp i riksdagens
beslutanderätt, som här föreslås, måste förutsätta mycket tungt vägande skäl.

Såsom ovan nämnts avses med bemyndigandet att Kungl. Maj:t skulle ersätta
1941 års kungörelse med en ny kungörelse med i huvudsak samma innehåll,
dock att efterhandsinköp skulle vara medgivna för en period av tre
månader. Då krig eller omedelbar krigsfara icke råder och då arbetslöshet
eller nöd i större omfattning icke heller föreligger inom vårt land, har
departementschefen funnit de formella förutsättningarna för ett fortsatt
vidmakthållande av de genom 1941 års kungörelse föreskrivna inskränkningarna
i detaljhandeln med rusdrycker saknas. Departementschefen har emellertid
vidare anfört, att det vid bedömandet av frågan örn upphävande av
de år 1941 meddelade bestämmelserna måste beaktas örn det allmänna nykterhetstillståndet
under senare tid visat en så påtaglig förbättring att nykterhetspolitiska
synpunkter icke längre krävde ett bibehållande av inskränkningarna.
En sådan förbättring kunde enligt departementschefens mening
icke anses lia inträtt. Departementschefen har jämväl framhållit, att den
förhållandevis rikliga penningtillgången inom landet i förening med varuknappheten
medförde att en utökning av den å motböckerna tillgängliga
kvantiteten spritdrycker just nu vore förenad med särskilda vådor ej minst
med tanke på ungdomsfylleriet. Ur allmänna synpunkter syntes det ej
heller tilltalande att borttaga inskränkningarna i fråga örn inköpskvantiteten
så länge det nuvarande svåra nödtillståndet vore rådande i stora delar
av Europa. Departementschefen har fördenskull — trots de från vissa
håll uttalade farhågorna för ökad smuggling och hembränning — icke ansett
sig kunna förorda att de år 1941 genomförda inskränkningarna beträffande
inköpskvantiteten å motbok i nuvarande läge borttoges.

I likhet med departementschefen finner utskottet de formella förutsättningarna
för ett bibehållande av de genom 1941 års kungörelse föreskrivna
inskränkningarna i detaljhandeln med rusdrycker numera icke förefinnas.
Denna kungörelse bör sålunda under alla förhållanden upphävas. Frågan
är alltså huruvida de av departementschefen åberopade nykterhetspolitiska
och övriga skälen kunna anses vara av den tyngd, att desamma utgöra
en tillräcklig motivering för att dessa inskränkningar det oaktat böra bibehållas.

Utskottet vill i detta hänseende framhålla, att enighet torde råda därom
att resultatet av 1941 års inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker icke
blivit det som därmed åsyftats. Det förefaller då tämligen omotiverat att
fortsätta längre på samma väg. Enligt utskottets mening torde det ej kunna
antagas, att nykterhetstillståndet vare sig förbättras eller försämras genom
ett borttagande av dessa inskränkningar. Utskottet får även erinra örn att
kontrollstyrelsen uttalat att särskilt starka skäl borde kunna åberopas för
att i nuvarande läge, samtidigt; som frågan örn rusdryckslagstiflningen vore
under utredning inom 1944 års nykterhetskommitté, genom en ändring i

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

gällande rusdrycksförsäljningsförordning förläna permanent karaktär åt de
såsom ett provisorium införda krisbestämmelserna rörande begränsning av
inköpskvantiteten å motbok, samt att styrelsen ansåge tveksamt om tillräckliga
skäl vore för handen för en sådan åtgärd. Såsom kontrollstyrelsen jämväl
framhållit talar för ett upphävande av 1941 års begränsningar i inköpsrätten
även önskemålet, att de i rusdrycksförsäljningsförordningen upptagna tilldelningsbestämmelserna,
vilka trädde i kraft den 1 oktober 1938 eller knappt
ett år före krigsutbrottet, böra få prövas under ytterligare ett eller annat
normalt fredsår, innan ovannämnda kommitté fattar ståndpunkt i den betydelsefulla
frågan om den svenska nykterhetslagstiftningens framtida innehåll
och utformning.

I detta sammanhang må nämnas, att i remissyttrandena över kontrollstyrelsens
promemoria frågan huruvida ett bibehållande av de skärpta restriktionerna
vore ur saklig synpunkt motiverat besvarats nekande av socialstyrelsen,
Överståthållarämbetet och flertalet länsstyrelser.

Till förmån för en återgång till de enligt rusdrycksförsäljningsförordningen
gällande tilldelningsbestämmelserna, vilka år 1941 temporärt sattes ur kraft,
talar enligt utskottets mening även det förhållandet, att samarbetet mellan
systembolagen och nykterhetsnämnderna, som under kristiden av olika skäl
förminskats, numera återgått till sin normala omfattning.

För ett bibehållande av de år 1941 införda inskränkningarna i inköpsrätten
har departementschefen slutligen, såsom framgår av det föregående, även
åberopat det nuvarande svåra nödtillståndet i stora delar av Europa. Ehuru
utskottet förstår den av departementschefen sålunda anförda synpunkten,
kan utskottet dock för sin del icke finna denna omständighet vara av den
beskaffenhet, att densamma kan anses tala för ett fortsatt suspenderande av
gällande bestämmelser i rusdrycksförsäljningsförordningen. Ett bibehållande
av inskränkningarna i inköpsrätten torde nämligen icke kunna i någon mån
bidraga till lindrande av detta nödtillstånd. Vid sådant förhållande synes ej
heller detta skäl för den i propositionen intagna ståndpunkten äga någon
större tyngd.

Tiden för efterhandsinköpen bör enligt departementschefens mening minskas
från sex till tre månader. Denna begränsning synes ha motiverats endast
av de praktiska olägenheter, som skulle uppkomma för systembolagen med
en tidsperiod av sex månader. Utskottet kan för sin del icke finna detta skäl
utgöra en tillräcklig grund för den ifrågasatta minskningen av perioden för
ef terhandsinköp.

Med hänsyn till nu åberopade omständigheter avstyrker utskottet förevarande
proposition. Utskottet tillstyrker alltså bifall till den i ämnet väckta
motionen.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa.

att riksdagen måtte, med bifall till motionen 11:585 avherrar
Fahlman och Holmström, avslå Kungl. Maj:ts före -

Bevillningsutskottets betänkande nr 66.

11

varande proposition nr 343 med förslag lill förordning om
ändrad lydelse av 3 kap. 22 § förordningen den 18 juni 1937
(nr 436) angående försäljning av rusdrycker.

Stockholm den 21 november 1946.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

När varan de:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Wahlmark, Ekman,
Björnsson, Robert Berg*, Gustaf Elofsson*, Franzon, Nordenson och Carl Eric Ericsson
samt

från andra kammaren: herrar Lövgren, Hagberg i Malmö*, Björklund, Olsson i Gävle,
Orgärd, Janson i Frändesta*, Jonsson i Skedsbygd*, Nilsson i Kristinehamn, Fröderberg*
och Vigelsbo.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Björnsson, Björklund, Olsson i
Gävle, Orgard, Nilsson i Kristinehamn, Fröderberg och Vigelsbo, vilka ansett
att utskottets yttrande och hemställan bort lia följande lydelse:

»Enligt utskottets mening har resultatet av 1941 års inskränkningar i detaljhandeln
med rusdrycker icke blivit det som därmed åsyftats. Hur förhållandena
skulle lia gestaltat sig, örn dessa inskränkningar icke tillkommit,
undandrar sig däremot nu varje bedömande. Vad angår det i den förevarande
propositionen framlagda förslaget synes det uppenbart, att ett bibehållande
eller upphävande av berörda inskränkningar icke gärna kan få något
mera avsevärt inflytande på nykterhetstillståndet i landet. Ett bibehållande
eller upphävande av dessa inskränkningar torde under nu rådande förhållanden
ej heller kunna få någon egentlig betydelse i fråga örn möjligheten
att råda bot mot den olaga hanteringen nied rusdrycker.

Kontrollstyrelsen har framhållit, att för ett upphävande av 1941 års begränsningar
i inköpsrätten även talade önskemålet att de i rusdrycksförsälj -

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 56-

ningsförordningen upptagna tilldelningsbestämmelserna, vilka trädde i kraft
den 1 oktober 1938 eller knappt ett år före krigsutbrottet, borde få prövas
under ytterligare ett eller annat normalt fredsår, innan 1944 års nykterhetskommitté
fattade ståndpunkt i den betydelsefulla frågan örn den svenska
nykterhetslagstiftningens framtida innehåll och utformning. Detta skäl för
ett upphävande av begränsningen i inköpsrätten torde enligt utskottets mening
knappast vara av något större värde. Vad beträffar tilldelningens storlek
finnes i vårt land en mångårig erfarenhet av dess betydelse för nykterhetstillståndet.
Däremot skulle kunna vara av ett visst intresse att erhålla
möjlighet till ett närmare bedömande av verkningarna av de s. k. efterhandsinköpen.
I propositionen förutsättes emellertid, att rätt till efterhandsinköp
skall vara medgiven, varvid departementschefen dock ansett den period, efterhandsinköpen
skola avse, böra minskas från sex till tre månader. En sådan
minskning av perioden för efterhandsinköp läxer icke kunna ha någon
betydelse för nykterhetskommitténs bedömande av hithörande frågor.

Visserligen förhåller det sig så, att ett bibehållande av inskränkningarna
i inköpsrätten icke kan bidraga till lindrande av det nuvarande nödtillståndet
i stora delar av Europa. Emellertid torde departementschefen säkerligen
ej heller ha avsett detta. Med vad departementschefen härom anfört torde
ha åsyftats den rent psykologiska betydelsen av ett eventuellt upphävande
av ifrågavarande inskränkningar, en synpunkt, som enligt utskottets mening
ej saknar fog.

Beträffande det av Kungl. Majit begärda bemyndigandet att — jämväl i
andra fall än vid krig eller krigsfara samt vid arbetslöshet eller nöd i större
omfattning -— föreskriva inskränkningar i detaljhandeln med rusdrycker
får utskottet framhålla, att principiella invändningar givetvis kunna resas
mot att riksdagen genom ett bemyndigande överlåter sin beslutandex-ätt till
Kungl. Majit. Det bemyndigande, varom här är fråga, torde dock enligt utskottets
mening icke vara av deir betydelse, att riksdagen bör av principiella
skäl motsätta sig detsamma. Av propositionen framgår, att departementschefen
med bemyndigandet avsett endast en tillfällig anordning. Bemyndigandet
har nämligen motiverats med den pågående utredningen inom nykterhetskommittén.

Vid övervägande av skälen för och emot Kungl. Majits förslag har utskottet
funnit skälen för förslaget väga tyngst och tillstyrker fördenskull bifall
till propositionen. Utskottet vill emellertid framhålla, att enligt vad utskottet
erfarit de i 1941 års kungörelse föreskrivna inskränkningarna medfört olägenheter
därigenom att tilldelningen till den, som enligt dittills gällande föreskrifter
ägde rätt inköpa en myckenhet understigande 4 liter per månad,
skulle vara högst 2 liter per månad. Denna föreskrift synes i många fall ha
förorsakat invitation. Med hänsyn härtill förutsätter utskottet, att Kungl. Majit
i den nya kungörelsen vidtager en sådan uppmjukning av nu tillämpade bestämmelser
att inom ramen för den medgivna maximikvantiteten, 3 liter per
månad, större hänsyn kan tagas till olika individuella förhållanden.

Bevillningsutskottets betänkande nr 56.

13

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 343 och med avslag å motionen II: 585
av herrar Fahlman och Holmström, antaga vid propositionen
fogat förslag till förordning örn ändrad lydelse av 3 kap.
22 § förordningen den 18 juni 1937 (nr 436) angående försäljning
av rusdrycker.»