Kungl. Majlis ''proposition nr 378.

1

Nr 378.

Kungl. Majits proposition till riksdagen angående särskild utbildning
av folkskollärare; given Stockholms slott
den 9 november 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Tage Erlander.

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
9 november 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson,
Vougt, Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför härefter
chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander följande.

I samband med sina anslagsäskanden för folkskoleseminarierna för budgetåret
1945/46 anförde skolöverstyrelsen rörande frågan om elevintagningen
efter år 1945 följande.

Det är tydligt, att elevintagningen efter år 1945 måste bli av ännu större
omfattning än den, som överstyrelsen nu föreslagit för år 1945. Detta kommer
givetvis att spränga den nuvarande seminarieorganisationen. Överstyrelsen
antydde redan i sina petita till 1944 års riksdag, att denna utveckling
kunde väntas, men ansåg sig då ännu icke ha förutsättningar att yttra
sig härom med säkerhet. Överstyrelsen framhöll dock, att en utredning i
frågan snart nog skulle bli erforderlig. Folkskolinspektörernas nu förelig Bihang

till riksdagens -protokoll 10 bli. 1 sami. Nr 378. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

gande rapporter om läget visa emellertid, att utvecklingen i den antydda
riktningen synes gå fort och att en utredning måste ske redan under innevarande
budgetår.

Med anledning av vad skolöverstyrelsen sålunda anfört uttalade departementschefen
vid anmälan av årets statsverksproposition, bilagan åttonde
huvudtiteln, att han hade för avsikt att med det snaraste låta verkställa
den av överstyrelsen förordade utredningen.

Genom beslut den 16 februari 1945 bemyndigade Kungl. Majit chefen
för ecklesiastikdepartementet att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom
departementet verkställa skyndsam utredning och avgiva förslag rörande
elevintagningen vid folkskoleseminarierna under de närmaste åren jämte
därav föranledda organisationsändringar m. m.

Den 1 mars 1945 tillkallade departementschefen såsom sakkunniga avdelningschefen
i skolöverstyrelsen, undervisningsrådet K. R. Falck, tillika ordförande,
ledamoten av riksdagens I kammare, folkskolinspektören K. R.
Bergh, ordföranden i Sveriges folkskollärarinneförbund, ledamoten av riksdagens
II kammare, överläraren Hildur Nygren, ordföranden i Sveriges folkskollärarförbund,
folkskolläraren K. G. Rosberg samt ledamoten av riksdagens
I kammare, professorn S. Wahlund.

De sakkunniga, vilka antagit benämningen 1945 års seminariesakkunniga,
ha funnit lärarsituationen på folkskolans område så kritisk och i behov av
omedelbara överväganden, att de funnit nödigt att, innan utredningsuppdraget
slutförts, i särskild skrivelse till Kungl. Majit anhålla örn särskilda
åtgärder i syfte att förbättra läget i nämnda hänseende. De sakkunnigas förslag
gå i korthet ut på dels upphävande av nu gällande övergångsbestämmelser
rörande pensionering av folkskollärare, dels ock anordnande från och
med vårterminen 1946 av en särskild provisorisk utbildningslinje för folkskollärare
vid seminarierna. Enär förslag i förstnämnda avseende förut
denna dag framlagts av chefen för finansdepartementet, kommer jag i det
följande att endast beröra frågan om anordnande av särskild utbildning av
folkskollärare. Över de sakkunnigas framställning i denna del ha utlåtanden
avgivits av statskontoret och skolöverstyrelsen.

översikt av läget.

Seminariesakkunniga framhålla, att folkskolinspektörernas tidigare prognoser
rörande lärarbehovet, varpå skolöverstyrelsen grundat sina beräkningar
rörande elevintagningen vid folkskoleseminarierna, visat sig försiktigt
hållna. Det hade sålunda vid de sakkunnigas undersökningar befunnits,
att lärarbehovet under de närmaste åren vore väsentligt större än som tidigare
antagits. Detta framgår vid följande jämförelse rörande lärarbehovet
under åren 1945/49 mellan skolöverstyrelsens i anslagsäskandena för innevarande
budgetår och de sakkunnigas nu gjorda beräkningar.

Kungl. Majlis proposition nr 878.

3

Skolöverstyrelsens beräkningar» De sakkunnigas beräkningar
hösten 1914 hösten 1945

1945/46 ...... 15 470 15 606 (+ 136)

1946/47 ...... 15 667 15 857 (+ 190)

1947/48 ...... 15 918 16 183 (+ 265)

1948/49 ...... 16 362 16 812 (+ 450)

Uppställningen utvisar alltså, att nian för de närmaste åren har att räkna
med ett betydligt större folkskollärarbehov än man hittills antagit.

Med utgångspunkt från det sålunda beräknade totala lärarbehovet ha
de sakkunniga under hänsynstagande till å ena sidan väntad avgång av
lärare genom pensionering m. m. och å andra sidan väntad utexaminering
från seminarierna av redan nu intagna elever beräknat det blivande underskottet
av lärare för vart och ett av åren 1945/50 sålunda:

1945/46 ................................ 258

1946/47 ................................ 581

1947/48 ................................ 577

1948/49 ................................ 1 392

1949/50 ................................ 1 529

Vid övervägandet av nämnda siffror bör beaktas, dels att därvid ej medräknats
den brist på lärare, som förefanns redan läsåret 1944/45 och som av
skolöverstyrelsen hösten 1944 uppskattades till 268 lärare, dels ock att de
för åren 1948/49 och 1949/50 angivna siffrorna böra minskas med det antal
studenter, som komma att intagas på tvåårig linje hösten 1946 och siffran
för läsåret 1949/50 därjämte med antalet intagna å studentlinje hösten
1947.

I detta sammanhang må erinras, att den nuvarande organisationen av
folkskoleseminarierna är avpassad efter en normal examination av 384 folkskollärare
för år, vilket med ett antal av 24 elever per klassavdelning motsvarar
en utexamination av 16 klassavdelningar årligen. Emellertid har,
genom ianspråktagande till det yttersta av nuvarande resurser — bland
annat har elevantalet per klassavdelning höjts till 28 — innevarande hösttermin
intagits sammanlagt 616 elever med lika fördelning på fyraåriga och
tvååriga linjer.

Särskild utbildning av folkskollärare.

De sakkunniga ha i anslutning till de sålunda lämnade uppgifterna angående
den beräknade lärarbristen angivit följande riktlinjer för dess avhjälpande.

Närmast till hands ligger naturligtvis att intaga ett avsevärt antal clever
år 1946. Elever, som intagas på fyraårig linje nämnda år, utexamineras

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 378.

emellertid först 1950 och kunna därför icke bidraga till minskande av den
brist, som föreligger dessförinnan. Den tvååriga linjen kan däremot användas
för att fylla det behov, som kommer att föreligga 1948. En så stor
mängd studenter som cirka 1 400 torde dock näppeligen stå till buds för
intagning 1946. Erfarenheterna från innevarande års intagning tyda på att
man måhända kan påräkna en rekrytering med 500—600 studenter. Detta
är dock synbarligen icke tillräckligt. Man måste givetvis även 1947 taga in
ett avsevärt antal elever på studentlinje för utexamination 1949, men behovet
skulle ändock icke kunna täckas.

Det är tydligen nödvändigt, att man söker finna en utväg, som leder till
att man redan tidigare än 1948 får ett icke obetydligt ökat antal lärare.

Härför erbjuder sig enligt de sakkunnigas mening, förutom den nyss antydda
höjningen av folkskollärarnas pensionsålder, den utvägen att anordna
en särskild provisorisk utbildning av lärare.

Innan de sakkunniga närmare ingått på denna fråga, ha de tagit ställning
till en från flera håll framförd tanke, att seminarieeleverna i klass III
på den fyraåriga linjen och i klass I på studentlinjen skulle avbryta sina
studier under läsåret 1946/47 för att då gå ut som extra lärare i folkskolan.
Därigenom skulle antalet disponibla lärarkrafter under nämnda läsår ökas
med omkring 450, och behovet för läsåret i fråga skulle, därest även pensionsålderns
inträde bleve framskjutet, bli kvantitativt mer än väl tillgodosett.

De sakkunniga framhålla, att en förutsättning för en sådan åtgärds tekniska
genomförande vore, att den fullföljdes under åtskilliga år, enär
eljest ifrågavarande elevers återgång till seminarierna under påföljande läsår
1947/48 skulle, med hänsyn till den stora intagning av nya elever, som
måste ske vid seminarierna åren 1946 och 1947, medföra en större belastning
än seminarierna kunde bära. För undvikande härav vore det således
nödvändigt, att de till seminarierna återgående eleverna avlöstes av en ny
årgång seminarister i folkskolan. Ehuru de sakkunniga funne en sådan anordning
innebära vissa fördelar med hänsyn icke blott till det nu ifrågavarande
syftet utan jämväl till seminarieutbildningen såsom sådan, ha de dock
icke funnit välbetänkt att redan nu införa detta system med hänsyn till de
omfattande förberedelser i form av omarbetning av seminariernas tim- och
arbetsplaner m. m., som skulle bli erforderliga.

Däremot lia de sakkunniga icke funnit något att erinra mot att seminarierektorerna,
i den mån så kunde anses möjligt med hänsyn till utbildningen,
finge bereda ledighet från arbetet för duktiga elever, som under kortare tider
ville tjänstgöra som vikarier i folkskolan.

Beträffande möjligheterna för särskild utbildning av folkskollärare på kortare
tid än den normala ha de sakkunniga till en början anfört följande allmänna
synpunkter.

Denna fråga synes i första ögonblicket kunna snabbt avfärdas. Den nuvarande
seminarieutbildningen är så pass forcerad och eleverna så arbets -

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 378. 5

tyngda, att man snarare borde tänka på en förlängning av utbildningstiden
än en förkortning. Då dessutom alltjämt nya krav ställas på utbildningen,
exempelvis det fullt berättigade kravet på att eleverna böra utbildas även
för att undervisa i engelska språket i folkskolan, måste man säkerligen vid
en kommande utredning rörande lärarutbildningen allvarligt diskutera frågan
örn utbildningstidens förlängning. De sakkunniga skulle givetvis icke
heller lia tänkt på att överhuvudtaget upptaga frågan om en kortare utbildningsväg,
om icke det nuvarande läget tvingat därtill. De sakkunniga
ha vidare diskuterat frågan endast under den förutsättningen, att det här
skulle gälla en helt tillfällig och i det hela likvärdig anordning.

Om en snabbutbildning av lärare skall anordnas, får den under inga förhållanden
bli av sådan art, att de lärare, som genomgått densamma, kunna
anses underlägsna i förhållande till de normalutbildade. Även örn utbildningen
till tiden blir kortare, måste den till kvaliteten vara likvärdig med
den vanliga utbildningen.

I anslutning till vad sålunda anförts ha de sakkunniga förordat anordnandet
av en provisorisk utbildningslinje, som skulle omfatta vårterminen 1946,
läsåret 1946/47 samt en kurs örn 6 veckor under vardera av somrarna 1946
och 1947. De båda sommarkurserna skulle alltså ersätta en hösttermin.
Vinsten av en sådan anordning vore, att ifrågavarande elever, som erhölle
sitt examensbetyg före höstterminens början 1947, således komme ut i folkskolans
tjänst ett helt år tidigare än om de intoges å studentlinje först hösten
1946.

I en uppgjord ‘timplan, vilken torde få såsom bilaga fogas till detta protokoll,
ha de sakkunniga sökt visa, hur den föreslagna utbildningen skulle
kunna bedrivas. Av timplanen framgår, att undervisningen i läroämnena,
med undantag av någon kompletteringskurs, helt skulle vara förlagd till
terminerna, medan undervisningen i övningsämnena till väsentlig del skulle
koncentreras till sommarkurserna med hänsyn bland annat till de eljest
hårt anlitade specialsalarna.

De sakkunniga, som funnit att minst 350 elever borde intagas å den
föreslagna linjen, lia härom närmare anfört följande.

Som i det föregående påvisats, torde man få räkna med en brist på minst
600 folkskollärare under läsåren 1946/47 och 1947/48. Därest övergångsbestämmelserna
till pensionsreglementet upphävas, kommer antalet av under
dessa båda läsår disponibla lärare att ökas med omkring 250. Härav följer,
att den ovan skisserade kortare utbildningslinjen borde utbilda minst (600 —
— 250 =) 350 elever. Att detta tal ingalunda är för högt, framgår av följande
resonemang.

Förut har visats, att bristen komme att stiga till omkring 1 400 läsaret
1948/49, därest intet åtgjordes för att minska densamma. Genom ovan
föreslagna båda åtgärder synes den kunna nedbringas till (1 400 — 600 =)
800.

Under läsåret 1949/50 kan bristen beräknas öka med omkring 150. Därtill
kommer, att lärara vgången, därest pensionsbestämmelserna ändras pa
föreslaget sätt, ökar med omkring 300, varför det för läsåren 1948/49 och
1949/50 sammanlagda ersättningsbehovet kan beräknas uppgå till omkring

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

(800 -f- 150 -f- 300 =) 1 250. Ä andra sidan komma ett par hundra lärare
måhända att vinnas genom ökade möjligheter att kvarstå i tjänst, och
ersättningsbehovet skulle därigenom sjunka till mellan 1 000 och 1 100.
Detta innebär, att mellan 500 och 600 studenter måste intagas på tvååriglinje
under vartdera av åren 1946 och 1947.

De sakkunniga ha funnit ovisst, hur rekryteringen till ifrågavarande provisoriska
linje kan komma att gestalta sig. Måhända finge man nöja sig
med ett mindre antal än 350. Skulle åter tillströmningen bli stark, borde
man taga in flera. Med hänsyn till svårigheterna att vid planeringen av den
nya linjen i förväg kunna beräkna dess omfattning ha de sakkunniga förordat
ett centralt ansökningsförfarande. Ansökningarna till utbildningslinjen
i fråga borde därför inlämnas till skolöverstyrelsen, som även borde bemyndigas
att fatta beslut rörande klassavdelningarnas antal samt deras förläggning
till de olika seminarierna.

Beträffande de tekniska möjligheterna för seminarierna att mottaga detta
stora elevtillskott under vårterminen 1946 ha de sakkunniga framhållit följande.

o Samtliga seminarier äro för närvarande fullbelagda eller överbelagda i förhållande
till den kapacitet, som tilldelats dem i den nuvarande organisationen,
och lediga lokaler finnas därför i regel icke. Så som de sakkunniga tänkt
sig timplanen utformad, komma emellertid seminariernas hårt anlitade specialsalar
att tagas i anspråk av den ifrågavarande linjen huvudsakligen under
somrarna, vilket bör medföra stor lättnad för rektorerna vid uppgörande av
arbetsordning för de nya eleverna. Dessa torde vid de flesta seminarierna
icke kunna erbjudas eget klassrum utan bli förmodligen nödsakade att föra
en mer eller mindre ambulerande tillvaro inom seminariebyggnaden. De
största svårigheterna komma emellertid att möta vid anordnande av undervisningsövningarna,
vilka — då övningsskolorna redan nu äro hårt ansträngda
— till stor del måste förläggas till seminariestadens folkskolor. Allt
detta kommer naturligtvis att medföra stort besvär för rektor och hans medhjälpare
men bör dock med god vilja kunna ordnas, i synnerhet som det bifråga
örn en kurs, vilken förmodligen icke behöver — eller icke kan —
upprepas. De rektorer, som de sakkunniga tillfrågat, ha visserligen ansett,
att svårigheterna bli stora, men dock icke funnit dem värre, än att de böra
kunna övervinnas.

Slutligen ha de sakkunniga i detta sammanhang anfört följande.

För närvarande finnas åtskilliga studenter intagna på fyraårig linje. Det
är sannolikt, att en del av dessa komma att söka in på den nya utbildningslinjen
för att därigenom hastigare nå fram till folkskollärarexamen. Luckor
komma då att uppstå i de klasser, där de nu befinna sig. Under nuvarande
förhållanden är det angeläget, att dessa luckor fyllas. Seminariestadgan tilllåter
emellertid icke någon intagning annat än vid vårterminens slut eller
höstterminens början. De sakkunniga vilja därför föreslå, att skolöverstyrelsen
bemyndigas att vid behov medgiva prövning och intagning av elever
under vårterminen 1946 å lediga platser i de redan befintliga klassavdelningarna
av fyraårig linje.

Genom beslut den 8 december 1944 har Kungl. Maj:t för höstterminen

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 378.

1945 prolongera! vissa under ett pär år gällande bestämmelser rörande villkoren
för inträde i studentlinjens första klass. Avsikten med dessa bestämmelser
är att bereda viss lättnad för latinstudenter, som sakna studentbetyg
i matematik. Då det nu gäller att vinna så mångå sökande som möjligt,
bör man givetvis icke utestänga nyssnämnda kategori av elever Bestämmelserna
böra därför prolongeras att gälla jämväl vårterminen 1946.

Kostnadsberäkningar.

I det följande lämnas först en redogörelse för de kostnader för anordnande
av den i det föregående ifrågasatta utbildningslinjen, som av de sakkunniga
beräknas belöpa på vårterminen 1946. Därvid har utbildningen
beräknats omfatta 14 klassavdelningar om 28 elever.

Avlöningar. De sakkunniga ha beräknat dessa kostnader till sammanlagt i
runt tal 150 000 kronor och till stöd därför anfört följande.

De lärare, som behöva anlitas för vårterminen 1946, torde komma att anställas
såsom timlärare. Kostnaderna härför kunna beräknas till i runt tal
10 800 kronor för varje klassavdelning. Härvid ha de sakkunniga utgått tran
timlärararvodena på G-ort. Till läkare, bibliotekarie och rektorsbitrade bora
beräknas tilläggsarvoden av respektive 100, 200 och ISO kronor. Dessutom
måste ersättning utgå till de folkskollärare, som biträda vid handledande av
eleverna. Härför behövas minst 1 000 kronor, varvid de sakkunniga ha beräknat,
att 500 kronor skola utgå till var och en av två lärare. !bammanlagt
skulle alltså på denna anslagspost erfordras ett tillagg av (10 800 + 100 +
+ 200 + 150 + 1 000 =) 12250 kronor. Då dessa beräkningar aro gjorda
med tanke på kostnaderna vid ett samseminarium, vilka bli något större an
vid övriga seminarier, och då det dessutom är möjligt, att kostnaderna kunna
nedbringas något genom att viss del av tjänstgöringen kanske kan inga i
ordinarie eller extra ordinarie lärares undervismngsskyldighet kan ^slagsbeloppet
måhända upptagas till 11 000 kronor per klassavdelnmg. För 14
avdelningar blir anslagsbehovet alltså 154 000 kronor eller i runt tal loO 000
kronor.

Härvid har icke räknats med något särskilt arvode till rektorerna.

Ett sådant vore visserligen, framhålla de sakkunniga, i hög grad motiverat
med tanke på de verkligt stora besvär och det dryga arbete, som förorsakas
dem. Men de sakkunniga måste säga sig, att det vore ännu lamphgare att
giva rektorerna kompensation för merarbetet genom en lättnad i deras undervisningsskyldighet,
så att de finge bättre tid att ägna sig at detta arbete.
De sakkunniga kunna icke giva några regler för hur detta skall ske, men
anse, att lättnaden icke bör tillmätas för snålt. Det synes icke nödvändigt,
att ärenden rörande nedsättning i rektorernas tjänstgöringsskyldighet under
den tid denna utbildningslinje är i verksamhet skola behöva ga till Kungl.
Maj:t. Skolöverstyrelsen bör bemyndigas att under nämnda tid avgöra dessa
ärenden.

Omkostnader. Dessa lia beräknats till i runt tal 10000 kronor pa följan -

de sätt.

Kostnaderna för uppvärmning och belysning torde icke komma att öka
i så hög grad att det förslagsanslag, som för detta ändamål ställts till semi -

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

nariemas förfogande, behöver uppräknas. Däremot måste anslaget till övriga
expenser ökas, bland annat därför att städning och rengöring torde
fördyras med ett par hundra kronor. Dessutom tillkommer tryckningskostnader
(stadgor, blanketter m. m.) och åtskilligt annat. Sammanlagt torde
sistnämnda anslag behöva ett tillägg av 500 kronor. Anslaget till trädgårdarna
bör uppräknas med 100 kronor, och anslaget till föreläsningar, Bad
m. m. med 150 kronor. Det sammanlagda tilläggsanslaget till omkostnader
kan alltså beräknas uppgå till (500 + 100 + 150 =) 750 kronor per ldassavdelning,
varför tilläggsanslaget i sin helhet bör upptagas till (14 X 750 —)
10 500 kronor eller i runt tal 10 000 kronor.

Materiel, böcker m. m. Dessa kostnader ha beräknats till 600 kronor för
klassavdelning, vilket blir sammanlagt (14 X 600 =) 8 400 kronor eller i
runt tal 8 000 kronor.

Till utrustning slutligen erfordras enligt de sakkunnigas beräkningar ett
belopp av minst 45 000 kronor. Härvid har räknats med ett belopp av 1 200
kronor för möbler och ett belopp av 2 000 kronor för musikinstrument för
varje klassavdelning.

Sammanlagt ha alltså de på vårterminen 1946 belöpande kostnaderna för
den ifrågasatta särskilda utbildningslinjen beräknats till i runt tal (150 000 -f
+ 10 000 + 8 000 + 45 000 =) 213 000 kronor.

För envar av de i utbildningen ingående sommarkurserna lia
beräknats följande kostnader, nämligen till avlöningar i runt tal 8 000 kronor,
till omkostnader 500 kronor och till materiel, böcker m. m. likaledes
500 kronor, allt för klassavdelning räknat, eller sammanlagt alltså i runda
tal 112 000 kronor, 7 000 kronor, respektive 7 000 kronor för varje sommarkurs.
Beträffande avlöningskostnaderna ha de sakkunniga anfört följande.

Avlöningsbeloppet för lärarna torde icke kunna beräknas med utgångspunkt
från de vanliga timlärararvodena. Även om timplanen uppgjorts med
tanke på koncentration av undervisningen, så torde dock vissa lärare få så
liten tjänstgöring vid sommarkurserna, att den ersättning, som gives dem,
knappast kan locka deni att kvarstanna i seminariestaden under sommaren.
Det blir säkerligen nödvändigt att här lämna ett större arvode per lektion,
än vad en timlärare får under pågående lästerminer. I detta sammanhangkan
erinras om att man vid vanliga fortbildningskurser under somrarna ingalunda
nöjer sig med ett så ringa arvode till lektionsgivarna. Om timlärararvodena
omräknas till arvode per lektion, finner man, att en lärare i teoretiska
ämnen erhåller 7,08 kronor per lektion, lärare i teckning, musik och
gymnastik 5,15 kronor, lärare i slöjd 4,67 kronor och lärare i hushållsgöromål
4,41 kronor. De sakkunniga vilja föreslå, att samtliga lektioner vid sommarkurserna
arvoderas med 10 kronor per lektion, även örn detta säkerligen
måste anses vara väl lågt tilltaget. Med denna beräkningsgrund skulle lärarnas
arvoden vid en sommarkurs uppgå till sammanlagt ungefär 7 000 kronor.

Även under sommarkurserna böra vissa arvoden utgå till läkare, bibliote -

9

Kungl. Marits proposition nr 378.

kane och rektorsbiträde. Härtill torde för varje klassavdelning böra anslås
respektive 150, 200 och 200 kronor eller sammanlagt 550 kronor. Vidare
bör ett särskilt arvode örn 500 kronor utgå till rektor.

Till avlöningar vid en sommarkurs erfordras sålunda ett anslag av
(7 000 + 550 + 500 =) 8 050 kronor eller i runt tal 8 000 kronor för varje
klassavdelning.

Beträffande slutligen kostnaderna för läsåret 1 9 4 6 / 4 7 ha de
sakkunniga icke funnit skäl att nu framlägga detaljerade beräkningar.
Approximativt ha emellertid kostnaderna för avlöningar beräknats uppgå till
sammanlagt omkring 225 000 kronor, för omkostnader och för materiel,
böcker m. m. till ungefär dubbelt så stora belopp som för vårterminen 1946
beräknats samt för utrustning till ett väsentligt lägre belopp än som för
nämnda termin avsetts.

Av förutnämnda kostnader böra enligt de sakkunnigas uppfattning — förutom
givetvis de på vårterminen 1946 belöpande — även viss del av kostnaderna
för sommarkursen 1946, nämligen 14 000 kronor för avlöningar,
7 000 kronor för omkostnader och 7 000 kronor för materiel, böcker m. m.
eller sammanlagt 28 000 kronor, bestridas innevarande budgetår. Av årets
höstriksdag syntes därför böra begäras följande tilläggsanslag:

till avlöningar: för vårterminen 1946 ............... kronor 150 000

för sommarkursen 1946 ............. » 14 000

Summa kronor 164 000;

till omkostnader: för vårterminen 1946 ..............kronor 10 000

för sommarkursen 1946 ............. »_7 000

Summa kronor 17 000;

till materiel,

böcker m.m.: för vårterminen 1946 ............... kronor 8 000

för sommarkursen 1946 ............. »_7 000

Summa kronor 15 000;

till utrustning: ............................ Summa kronor 45 000;

Summa kronor 241 000.

Remissyttranden m. m.

Såväl statskontoret som skolöverstyrelsen ha funnit de föreslagna åtgärderna
för minskning av lärarbristen vid folkskolorna motiverade och lämpliga.
Av utlåtandena inhämtas i övrigt i huvudsak följande.

Statskontoret har icke i allo kunnat ansluta sig till sakkunnigförslagets
kostnadsberäkningar. Beträffande till en början de på vårterminen 1946 belöpande
kostnaderna har ämbetsverket förutsatt, att arvodena för handledning
av seminarieeleverna vid övningsundervisningen komme att bestämmas

10

Kungl. Marits -proposition nr 378.

med tillämpning av de grunder härutinnan, som av 1945 års riksdag fastslagits,
eller till 800 kronor för läsår och lärare. Vidare har statskontoret
icke funnit motiverat att ytterligare medel skulle anvisas för trädgårdarnas
underhåll och skötsel samt för anskaffande av musikinstrument. Ämbetsverket
har erinrat om att anslaget till utrustning vid folkskoleseminarierna för
innevarande budgetår höjts med 30 000 kronor för nyanskaffning särskilt av
musikinstrument.

Beträffande sommarkurserna har statskontoret sagt sig hysa starka betänkligheter
mot ett bifall till förslaget örn särskild ersättning åt lärare
under sådan kurs. Statskontoret har därvid anfört i huvudsak följande.

Enligt gällande avlöningsbestämmelser äger ordinarie, extra ordinarie och
extra lärare vid bland annat folkskoleseminarium årligen i stället för semester
åtnjuta ferier å tider, som föreskrivas i stadgarna. Då dessa utfärdats
av Kungl. Maj:t, föreligger möjlighet för Kungl. Maj:t att genom ändring
av stadgebestämmelserna utvidga undervisningstiden och därigenom avkorta
ferierna. Så har också skett för lärare vid högskolor och universitet genom
kungörelsen 1941:209. I detta sammanhang förtjänar uppmärksammas,
att, då vid 1944 års riksdag fråga uppstod örn särskild ersättning åt folkskollärare
vid vikariatstjänstgöring under ferietid, riksdagen (skrivelse nr
341) anslöt sig till den av statskontoret i ärendet uttalade uppfattningen,
att lärarna principiellt finge anses pliktiga att utan särskild kompensation
underkasta sig sådan avkortning av ferierna, som kunde finnas vara av behovet
påkallad. Riksdagen biföll dock Kungl. Maj:ts förslag örn viss ersättning
(12 kronor för dag vid vikariat å folkskollärartjänst och 8 kronor för
dag vid vikariat å annan befattning) under motivering att förslaget vore avsett
att tillgodose ett tillfälligt behov av vikarier och syntes komma att äga
praktisk betydelse endast under då rådande extra ordinära förhållanden med
militärinkallelser i större omfattning. Det torde emellertid böra understrykas,
att den ferietjänstgöring, som här avsågs, regelmässigt skulle fullgöras
å annan ort än lärarens stationeringsort och att, såsom departementschefen
framhöll, gottgörelsen främst skulle täcka de merkostnader, som kunde föranledas
därav.

Enär sålunda lärare vid universitet och högskolor utan särskild ersättning
härför ålagts undervisning under ferietid, syntes det statskontoret, att i princip
samma krav kunde ställas på seminariernas lärare. I varje fall kunde
ämbetsverket icke förorda, att särskild ersättning bereddes sådana befattningshavare,
vilka åtnjöte semester och icke ferier, bland andra rektor och
lärare i trädgårdsskötsel. Därest emellertid trots allt särskild ersättning skulle
befinnas böra utgå, borde det enligt statskontorets mening vara uteslutet
att medgiva ersättning efter förmånligare normer än som eljest tillämpades
för avlönande av timlärare vid seminarierna.

Slutligen har statskontoret funnit de för läkare, bibliotekarie och rektorsbiträde
föreslagna tilläggsarvodena med hänsyn till sommarkursernas
kortvarighet böra jämkas till högst hälften av vad som beräknats för vårterminen
1946 eller till 50, 100 respektive 75 kronor.

11

Kungl. Marits proposition nr 378.

Skolöverstyrelsen har inledningsvis gjort följande allmänna uttalanden
rörande beräkningen av lärarbehovet m. m.

Såsom de sakkunniga framhållit, kommer ökningen av lärarbehovet med
ali sannolikhet att ske i hastigare takt, än vad man hittills beräknat. Att
ökningen skulle bli stark har sedan länge kunnat förutses — den ökade
nativiteten och införandet av sjunde skolåret måste ju resultera häri — och
åtgärder ha under de senaste åren också vidtagits för att man genom en stegrad
examination av folkskollärare skulle kunna möta det ökade behovet.
Sålunda har elevintagning vid folkskoleseminariema under de sista två åren
skett i sådan utsträckning, att seminariernas utrymmesmöjligheter helt
tagits i anspråk. Vidare har, efter förslag av skolöverstyrelsen, den nu pågående
utredningen angående en ytterligare utvidgning av seminarieorgamsationen
igångsatts. De uppgifter, som tidigare stått överstyrelsen till buds,
ha emellertid icke pekat på att utvecklingskurvan skulle bli så^ brant, som
nu förutses. Överstyrelsen vill i detta sammanhang redogöra något för hulde
uppgifter erhållits, på vilka överstyrelsen i regel grundat sina beräkningar
örn det kommande lärarbehovet.

Under en lång följd av år ha folkskolinspektörerna på överstyrelsens
anmodan lämnat uppgifter rörande den väntade ökningen i lärarbehovet.
Dessa prognoser lia inspektörerna lämnat på grundval av upplysningar,
som de i sin tur inhämtat från skoldistrikten. De största städerna ha lämnat
uppgifter särskilt för sig. Såsom överstyrelsen vid. tidigare tillfällen fr3™''
hållit, ha dessa prognoser visat sig vara tillförlitliga för ett eller två.år
framåt. Prognoser på längre sikt lia däremot emellanåt visat sig vara missvisande,
vilket i och för sig är mycket naturligt. Särskilt i större skoldistrikt
är det naturligtvis omöjligt att giva en exakt siffra på det lärarantal, som
kommer att behövas örn exempelvis fem år. I en tid av snabbt stegrat
lärarbehov är det också naturligt, att prognossiffroma i regel bli för låga.
Då det finns 52 folkskolinspektörer och omkring 2 500 skoldistrikt, behöver
felet icke vara stort för varje skoldistrikt eller varje inspektör, förrän det
sammanlagda felet springer upp till ett par eller några hundratal. Den skillnad
i prognoserna för 1948/49, som de sakkunniga påpekat, utgör i själva
verket endast omkring 2/4 procent av lärarantalet.

Som ett allmänt omdöme örn de uppgifter, som på detta sätt erhållits
från folkskolinspektörerna, kan sålunda sägas, att de varit tillförlitliga i
fråga om de allra närmast liggande åren och att de i fråga om år, som ligga
längre fram i tiden, visserligen varit mycket osäkra men dock i allmänhet
angivit den riktning, i vilken utvecklingen kommit att gå.

De uppgifter, som nu stått de sakkunniga till buds, lia erhållits på alldeles
samma sätt som de, på vilka skolöverstyrelsen hittills grundat sina beräkningar.
Deras beräkningar kunna därför icke sägas vara i och för sig noggrannare
än de tidigare. Men den tid, som det här närmast gäller, nämligen
sista delen av 1940-talet, har ryckt ett år närmare, och uppgifterna för
dessa år ha därigenom blivit tillförlitligare. Det är därför stor sannolikhet
för alt utvecklingskurvan kommer att få den branta stigning, som de sakkunniga
bebådat.

Skolöverstyrelsen har övervägt, huruvida man skulle kunna för framtiden
erhålla'' noggrannare uppgifter örn det kommande lärarbehovet. Viss
förbättring i prognosernas tillförlitlighet skulle mahända kunna, vinnas,
därest skoldistrikten varje år lämnade folkskolinspektörerna uppgifter örn
det antal barn, som icke uppnått skolåldern, fördelade dels på årgångar,

12

Kungl. Mårds proposition nr 378.

dels på de skolor, till vilka barnen kunna tänkas bliva hänvisade, då de
uppnå skolåldern. En sådan kartläggning av barnmaterialet skulle medgiva
en noggrannare analys av det kommande lärarbehovet. Den skulle emellertid
bliva tidsödande och skulle dessutom för de större skoldistrikten medföra
ganska stora kostnader, som kanske skulle göra dem mindre villiga att
medverka. Då man dock måste anse, att skoldistrikten själva för lösande av
sina skolfrågor skulle ha stor nytta av en sådan årligen återkommande inventering
av barnmaterialet, överväger överstyrelsen att till ett kommande
år söka genomföra en sådan undersökning. På grund av befolkningens rörlighet
måste dock även en dylik mera detaljerad undersökning leda till
osäkra slutsatser, då det gäller att förutsäga lärarbehovet på längre sikt.

Den starka begränsning av seminarieverksamheten, som skedde under
•åren närmast efter 1939, berodde bland annat på de besparingsåtgärder, som
igångsattes efter krigsutbrottet och som medförde indragning av en mängd
lärarbefattningar. Det sammanlagda antalet folk- och småskollärartjänster
nedgick därvid med icke mindre än omkring 2 000. Därest seminarieverksamheten
hade fått fortgå i ungefär normal utsträckning skulle detta ha
medfört en arbetslöshet inom lärarkåren, som visserligen vid den nu pågående
ökningen av behovet skulle ha upphört men som under några år skulle
ha varit besvärande. Även om det nu kanske för många kan framstå såsom
önskvärt, att examinationen under dessa år hållits högre, hade säkerligen
ett förslag i den riktningen vid denna tidpunkt icke varit genomförbart.

Beträffande de nu förordade åtgärderna har skolöverstyrelsen endast haft
ett par erinringar att framställa. Sålunda har överstyrelsen i anledning av
de sakkunnigas förslag, att överstyrelsen borde bemyndigas medgiva prov
ning och intagning av elever även under vårterminen 1946 å lediga platser
i de redan befintliga klassavdelningarna av fyraårig linje vid folkskoleseminarierna,
funnit önskvärt, att dylikt bemyndigande gåves jämväl beträffande
småskoleseminarierna, då det kunde tänkas, att luckor av samma anledning
uppstode även i dessas klassavdelningar.

Överstyrelsen har vidare funnit särskilt arvode åt rektorerna för de ökade
göromål, som bleve en följd av den ifrågasatta utbildningen, vara lämpligare
än en ytterligare nedsättning i deras undervisningsskyldighet. Härom har
överstyrelsen anfört följande.

Då rektorernas undervisningsskyldighet på grund av ökade rektorsgöromål
i allmänhet redan är starkt minskad — i ett par fall linda ned till 5
veckotimmar — och en ytterligare sänkning kan synas olämplig, vill överstyrelsen
föreslå, att ett arvode, lämpligen satt till 500 kronor, måtte utgå
till rektor för hans merarbete under vårterminen 1946. Det är ej erforderligt
att nu fixera det arvode, som rektorerna böra uppbära för denna
kurs under det läsår, som börjar med höstterminen 1946, men med hänsyn
till att det merarbete, som då kräves, blir av mindre omfattning än arbetet
vid kursens igångsättande, torde det vara tillräckligt att för hela läsåret
1946/47 räkna med ett arvode av 500 kronor till rektor. Någon höjning av
anslaget till avlöningar utöver vad de sakkunniga föreslagit behöver ej förorsakas
av här föreslagna arvode, då summan för timlärararvoden till lärare,
som annars skulle uppehålla rektors undervisningsskyldighet, minskas med
minst motsvarande belopp.

13

Kungl. Majlis ''proposition nr 378.

I särskilda skrivelser ha seminariernas elevjörbund samt Kalmar och
Lunds ortsföreningar av svenska seminarielärarföreningen ställt sig kritiska
till de sakkunnigas förslag örn anordnande av en särskild provisorisk utbildning
av folkskollärare och i stället förordat andra åtgärder för minskning
av lärarbristen.

Seminariernas elevjörbund har därvid hemställt, att åtgärder matte vidtagas
i syfte, att de nuvarande seminarieeleverna i klass III av den fyraåriga
linjen och klass I av studentlinjen finge avbryta sina studier undei
läsåret 1946/47 för att då gå ut som extra lärare i folkskolorna, varefter motsvarande
anordning skulle vidtagas även följande år, så länge lärarbehovet
det krävde. Till stöd för sin framställning har elevförbundet anfört i huvudsak
följande.

Man kunde möjligen acceptera den föreslagna snabbutbildningen av nya
studentklasser, om denna favör komme elitstudenter till godo. Men i detta
fall måste man i stället konstatera, att det till största delen skulle bil de
sämsta studenterna, som kunde ifrågakomma. Också seminariesakkunmga
har uttryckt vissa farhågor beträffande rekryteringen till den föreslagna
snabbutbildningen. Men dessa farhågor har underligt nog mest gällt kvantiteten
och mindre kvaliteten. Att se saken enbart ur denna synpunkt ar,
anser vi, inte riktigt. Man måste räkna med att ett mycket litet fåtal avlägger
studentexamen vid höstterminens slut. Vidare är det givet, att alla
bättre studenter med en smula ambition redan är placerade i andra hogie
skolor: vid universitet, högskolor, handelsskolor etc., eller att de fått sysselsättning
på annat sätt. Det är således ingen överdrift, örn man pastar, att
urvalet till den föreslagna snabbutbildningen kvalitativt sett mäste bil

De sakkunniga påtalar själva, att snabbutbildningen måste medföra stora
organisatoriska svårigheter vid samtliga seminarier som ju redan nu ar
betydligt överansträngda. Även detta måste inge betänkligheter. Delar
också föga troligt, att det organisatoriska kan lösas tillfredsställande. Och
kan inte det organisatoriska lösas på ett tillfredsställande sätt, sa mäste följden
bli, att all seminarieutbildning blir lidande härav. . .

När det gäller snabbutbildningens utformning, förtjanar underyisnmgsövningarnas
uppläggning att särskilt uppmärksammas. De sakkunniga ioreslår,
att »snabbklassernas» undervismngsövningar skall förläggas till de vanliga
folkskolorna på respektive seminarieorter. Eftersom seminariernas ovningsslcolor
ju redan nu är använda till det yttersta, är naturligtvis detta
enda utvägen, örn nu snabbutbildningen skall komma till stand. Men denna
utväg inger allvarliga farhågor. Dessa undervismngsövningar mäste da handhas
av helt ovana handledare. Därav måste följa vissa brister vid belloninin0,
och betygssättning. Inte så, att de, som i detta fall komme att tjänstwöra
som handledare, skulle vara sämre lärare än de ordinarie ovnmgsskofornas
lärare. Men de skulle sakna det väsentligaste vid bedömandet, nämligen
mångårig vana att bedöma och betygsätta andras lektioner samt det
stora jämförelsematerial som en Övningslärare alltid har till sitt ioriogancie.
Ali betygssättning måste i viss mån bii relativ. . . ...

Slutligen måste beträffande snabbutbildningen sägas, att en viss risk tor
att den i framtiden kommer att stämplas som en smula mindervärdig förefinnes,
detta trots de sakkunnigas försäkringar örn att den alls inte behöver
bli det, och trots att ilen kanske heller inte bleve det. En olika värdering

14 Kungl. Majda proposition nr 378.

inom lärarkåren på grund av olikheter i utbildning är emellertid långt ifrån
önskvärd.

Vi seminarieelever anser dock inte blott de sakkunnigas förslag om snabbutbildning
av studenter utan också deras förslag om att lärarbristen även
de följande åren skall avhjälpas genom ökade intagningar på enbart studentlinjen
(mellan 500 och 000 under vartdera av åren 1946 och 1947) vara
förkastligt. Vi anser i stället, att lärarbristen bör avhjälpas genom ökade
intagningar inte bara pa studentlinjen utan också på fyraåriga linjen. Det
är, anser vi, inte rätt och riktigt att på detta siitt favorisera studenterna.
Dessa har ändock ett så betydande försprång framför övrig ungdom, när
det gäller utbildning till intellektuella yrken, att man med full rätt kan försvara
icke studenters möjligheter att vinna inträde vid landets folkskoleseminarier.
Det är allmänt känt och erkänt, att studenterna ännu så länge
till största delen kommer ifrån mera välbärgade samhällsklasser, medan flertalet
familjer saknar de ekonomiska förutsättningarna att föra sina barn
fram till studentexamen. Men därför finns det naturligtvis bland dessa
ungdomar, som inte har kunnat få en studentexamen, både studieintresse
och studiebegåvning. Också dessa bör ha möjligheter att välja ett yrke,
som passar deras intresse och fallenhet. Folkskoleseminariernas fyraåriga
linje ger en sådan möjlighet. Denna bör därför absolut inte få stå tillbaka
för studentlinjen. När nu ett betydande lärarbehov måste fyllas, så är det,
anser vi, inte mer än rätt och billigt att intagningarna ökas lika mycket på
den fyraåriga linjen som på den tvååriga. Häremot kan invändas, att lärarbristen
redan är akut, och att det därför gäller att få fram nya lärare så
fort som möjligt. Ur den synpunkten är det också förklarligt att de sakkunniga
förorda ökade intagningar blott på studentlinjen. Men problemet kan
lösas på ovan föreslaget sätt, ett sätt, som, synes det oss, är betydligt smidigare,
som inte medför snabbutbildningens stora nackdelar, och som ger
rättvisa åt alla berörda parter. De sakkunniga har själva omnämnt denna
lösning, men de har med, efter vårt förmenande, synnerligen svag motivering
förkastat den.

Kalmar ortsförening av svenska seminarielärarföreningen, med instämmande
av Lunds ortsförening, har förordat en i huvudsak enahanda anordning
som den av seminariernas elevförbund föreslagna, dock att densamma
icke skulle börja tillämpas förrän från och med läsåret 1947/48. Utöver
vissa synpunkter, för vilka redogjorts i samband med elevförbundets framställning,
har föreningen anfört bland annat följande.

i Utbildningstiden a den tvaariga studenthnjen är redan nu i knappaste
laget. Att ytterligare reducera densamma är därför ägnat att väcka starka
betänkligheter. Tre terminers utbildning kan icke bli likvärdig med fyra,
även med tillägg av två sexveekorskurser under sommarferierna. De sakkunniga
ha dessutom alldeles förbisett, att även eleverna å den vanliga studentlinjen
använder sommarferierna till studier, kurser och annat för lärarutbildningen
värdefullt arbete, och ej blott till välbehövlig rekreation.

Seminariernas ordinarie lärarpersonal torde endast i begränsad utsträckning
komma att stå till förfogande under sommarferierna, och om utbildningen
anförtros åt lärare, som äro mindre förtrogna med arbetet i seminarium
och folkskola, blir värdet av utbildningen ytterligare försvagat. Att
för en relativt kort tjänstgöringstid per vecka, t. ex. två timmar matematik

15

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 378.

eller två timmar musik, binda lärarna vid seminariestaden under större delen
av sommaren måste anses obilligt, i synnerhet som den ekonomiska ersättningen
för arbetet är synnerligen otillfredsställande. °

Utan att ingå på detaljer vill ortsföreningen föreslå, att följande nya typ
av studentlinje organiseras i stället för den av de sakkunniga föreslagna.

Intagning till denna nya linje sker i början av höstterminen 1946. lidpunkten
möjliggör erhållandet av ett betydligt större och bättre elevin aterial
än vad som skulle stå till buds ett halvt år tidigare. Läsåret 1946/41
ägnas åt inhämtandet vid seminariet av de för lärarutbildningen grundläggande
momenten. Följande läsår blir utbildningen av praktisk art, varundei
eleverna tjänstgöra i folkskola, för vilken tjänstgöring lön enligt gällande
bestämmelser utgår. Det tredje och sista utbildningsåret tillbringas ater viet
seminariet och leder fram till folkskollärarexamen.

En likartad ny utbildningslinje skulle kunna anordnas även vid de fyraåriga
seminariekurserna. För de elever, som intagas höstterminen 1946,
skulle ett avbrott i studierna i och för ett års praktisk lärartj änstgormg
kunna ske efter tre eller eventuellt två års vistelse vid seminariet. Det praktiska
utbildningsåret skulle alltså för dessa elever infalla antingen läsaret
1948/49 eller 1949/50.

Seminariesakkunnigas förslag örn omedelbara åtgärder för att möta den
akuta lärarbristen vid folkskolorna kommer icke överraskande. Det hai
nämligen de senaste åren stått klart, att läget på detta område med hänsyn
främst till den vid 1930-talets mitt begynnande nativitetsökningen, den
fortgående befolkningsförflyttningen från landsbygden till städer och andra
tätorter samt det successiva införandet av ett sjunde de senaste aren
även ett åttonde — skolår snart nog kunde komma att bli kritiskt. Av de
redogörelser, som lämnats i såväl 1944 som 1945 års huvudtitlar, framgår,
att såväl skolöverstyrelsen som vederbörande departementschef haft sin uppmärksamhet
riktad på nämnda förhållande, som ju också föranlett tillkallandet
av särskilda sakkunniga för utredning angående de åtgärder, som därav
borde föranledas. De sakkunnigas undersökningar ha nu givit vid handen,
att den ökning av lärarbehovet, som förutsetts, av allt att döma kommei
att ske i betydligt hastigare takt än man så sent som för ett år sedan
hade anledning att räkna med. Detta konstaterande har föranlett de sakkunniga
att föreslå, att särskilda åtgärder redan under pågående läsår vidtagas
i syfte att tidigare än eljest varit möjligt få fram ett ökat tillskott
av folkskollärare.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att underskottet av folkskollärare
läsåren 1946/47 och 1947/48 kan väntas uppgå till omkring 600 för att
1948/49 stiga till inemot 1 400 och 1949/50 till något över 1 500, utan att
därvid den redan 1944/45 förefintliga bristen på omkring 250 lärare medräknats.
Vid bedömandet av dessa siffror bör ihågkommas, att underskottet
för de två förstnämnda åren beräknats under hänsynstagande till den ut
examination från seminarierna av redan nu intagna elever, som då kan förväntas.
Underskottssiffrorna för åren 1948/49 och 1949/50 däremot äro

Departe mentschefen.

16

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 378.

bruttosiffror så till vida, att vid beräkningarna ej kunnat tagas hänsyn till
utexaminationen av de elever på tvåårig linje, som komma att intagas
hösten 1946 och hösten 1947. Detta förklarar sålunda den kraftiga stegringen
av underskottet från läsåret 1947/48 till läsåret 1949/50. Därest i
likhet med vad som skett innevarande år på studentlinjen under vartdera
av åren 1946 och 1947 intagas omkring 300 elever, skulle bristen läsåret
1948/49 bli omkring 1 100 och läsåret 1949/50 omkring 900 lärare. I vilken
utsträckning de stora underskotten för läsåren 1948/50 kunna komma att
utjämnas genom utexamination på studentlinjer av ett än större antal
elever blir en fråga, som berör den nuvarande seminarieorganisationens utformning
och som jag avser att återkomma till i annat sammanhang. Så
mycket torde emellertid redan nu kunna sägas, att, även örn den ordinarie
intagningen åren 1946 och 1947 göres så omfattande som med hänsyn till
skilda omständigheter låter sig göra, den likväl icke mer än till en del kan
förmå att eliminera den väntade lärarbristen.

Det är med hänsyn härtill och till nödvändigheten av att redan för läsåren
1946/47 och 1947/48 åstadkomma en förbättring av lärartillgången,
som de sakkunniga funnit omedelbara åtgärder erforderliga. Jag är för
egen del av samma uppfattning.

De föreslagna åtgärderna avse dels ett upphävande av nu gällande övergångsbestämmelser
för pensionering av folkskollärare, varigenom 63-årsåldern
omedelbart i stället för successivt skulle börja tillämpas som pensionsålder,
dels ock anordnande av en provisorisk lärarutbildning på kortare tid
än den normala. Beträffande det förstnämnda spörsmålet inskränker jag
mig till att erinra, att detsamma förut denna dag anmälts av chefen för
finansdepartementet. Jag vill i anslutning därtill blott tillägga, att ytterligare
lättnad i lärarfrågan skulle vinnas, därest ett omedelbart införande av
den högre pensionsåldern förenades med en uppmjukning av gällande praxis
i fråga om tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde. Det
synes sålunda önskvärt, att under de närmaste åren sådant tillstånd lämnas
i större utsträckning än hittills varit fallet.

Förslaget örn en särskild provisorisk lärarutbildning avser inrättandet
från och med vårterminen 1946 av en extra utbildningslinje för högst 400
studenter, vilken utbildning skulle sträcka sig över läsåret 1946/47 samt
även innefatta vissa kurser somrarna 1946 och 1947. Härigenom skulle
vinnas, att ifrågavarande elever kunde gå ut som lärare redan höstterminen
1947 eller ett helt år tidigare än örn de i vanlig ordning intagits höstterminen
1946.

En annan möjlighet att minska lärarbristen, som påpekats i framställningar
av seminariernas elevförbund samt vissa ortsföreningar av svenska
seminarielärarföreningen och som även diskuterats av de sakkunniga, vore
att låta eleverna vid folkskoleseminarierna efter genomgången klass III av
fyraårig linje och klass I av studentlinje avbryta sina studier för att under

17

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 378.

ett läsår tjänstgöra som extra lärare i folkskolorna, varefter de påföljande år
skulle återvända till seminarierna för fortsatt utbildning. Onekligen är detta
ett uppslag, som icke utan vidare kan avfärdas. På av de sakkunniga anförda
skäl synes dock anordningen icke böra i första hand komma i fråga.
Men det synes angeläget att hålla denna möjlighet öppen som ett komplement
till de av de sakkunniga föreslagna åtgärderna. Det torde nämligen
sannolikt komma att visa sig, att dessa åtgärder icke äro tillfyllest ens örn
intagningen å den provisoriska utbildningslinjen skulle komma att uppgå till
beräknat maximum, omkring 400 elever. I verkligheten torde sannolikt
tillgången på kvalificerade sökande — och andra böra enligt min mening
icke tagas emot — ej komma att medge en så stor intagning. Därest alltså
den provisoriska utbildningen skulle behöva kompletteras med ett anlitande
av seminarieelever på sätt nyss antytts, torde i första hand eleverna å den
fyraåriga linjen böra komma i fråga. Efter tre år torde dessa nämligen lia
en mer omfattande utbildning i praktiskt hänseende än vad fallet är med
eleverna å studentlinjen efter endast ett års seminariestudier. Då en anordning
i angiven riktning av allt att döma skulle nödvändiggöra en icke obetydlig
omarbetning av kursplaner m. m. för främst tredje och fjärde klasserna
å den fyraåriga linjen samt eventuellt även för båda klasserna å studentlinjen,
torde den i vart fall icke kunna tillämpas från hösten 1946. Redan
nu bör emellertid, på sätt de sakkunniga förordat, möjlighet beredas särskilt
dugliga elever i avgångsklasserna att få ledigt för kortare vikariat i folkskolor.

Jag anser sålunda i likhet med de sakkunniga anordnandet av en särskild
utbildning av lärare vara den väg man vid sidan av den föreslagna jämkningen
av pensionsbestämmelserna främst har att följa för att söka råda
bot på den akuta lärarbristen. Såsom denna utbildningslinje skisserats av
de sakkunniga, synes den vara ägnad att ge en utbildning, på det hela taget
likvärdig med den, som eljest erbjudes vid seminarierna. Måhända kunna
vissa detaljer i den föreslagna timplanen göras till föremål för diskussion —
jag tänker därvid närmast på, att den betydelsefulla modersmålsundervisningen
drabbats av en förhållandevis större reduktion än övriga teoretiska
ämnen — men det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att vid planens
förverkligande vidtaga de jämkningar däri, som kunna befinnas erforderliga

och möjliga. . ,

Med hänsyn till de mångahanda svårigheter och olägenheter, som otvivelaktigt
komma att uppstå för seminarierna vid ett genomforande av den
föreslagna extra utbildningen, synes det angeläget att understryka, att det
här är fråga om en av förhållandena framtvingad engångsåtgärd.

De sakkunniga ha räknat med, att den föreslagna linjen skulle komma att
omfatta högst 14 klassavdelningar örn 28 elever i varje avdelning eller
således sammanlagt högst 392 elever. Även örn de rekryteringssvårigheter,

Bihang till riksdagens protokoll 19iB. 1 sami. Nr 378.

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

som redan i viss mån på sina håll kunnat förmärkas beträffande studentlinjen,
i än högre grad torde komma att göra sig gällande vid intagning under en
vårtermin, synes man dock berättigad att räkna med en relativt tillfredsställande
rekrytering såväl kvantitativt som kvalitativt. Såsom de sakkunniga
framhållit, torde åtskilliga studenter, som för närvarande finnas
intagna å fyraårig linje, komma att söka över till den nya utbildningslinjen.
Det synes därför vara motiverat att i enlighet med sakkunnigförslaget
lämna skolöverstyrelsen bemyndigande att för fyllande av de luckor,
som därigenom kunna uppkomma, medgiva prövning och intagning å fyraårig
linje jämväl under loppet av vårterminen 1946. Det synes även skäligt
att, som skolöverstyrelsen föreslagit, sådant bemyndigande lämnas även beträffande
småskoleseminarierna, då det ju kan tänkas, att luckor av samma
anledning uppkomma också där.

Vad de sakkunniga anfört rörande ett centralt ansökningsförfarande till
utbildningslinjen i fråga samt örn prolongering av vissa bestämmelser med
villkor för inträde i studentlinjens första klass har icke givit mig anledning
till erinran.

Beträffande beräkningen av kostnaderna för den föreslagna utbildningslinjen
må framhållas följande.

De sakkunniga ha icke räknat med något särskilt arvode under vårterminen
1946 till seminarierektorerna för det merarbete, som kommer att
\allas
lättnad i deras undervisningsskyldighet. Skolöverstyrelsen åter har funnit
en minskning av undervisningsskyldigheten mindre lämplig och i stället
föreslagit ett arvode av 500 kronor. För egen del finner jag de sakkunnigas
förslag ha de starkaste skälen för sig. Det förefaller mig med hänsyn till
de säregna förhållanden, varom här kommer att bli fråga, sakligt sett betydelsefullare,
att rektor beredes tillfälle att övervaka och leda arbetet vid
seminariet än att han håller en eller annan lektion mer. Det synes sålunda
böra få ankomma på skolöverstyrelsen att efter framställning i varje särskilt
fall medgiva rektor den lättnad i eller befrielse från undervisningsskyldighet,
som kan befinnas påkallad av den föreslagna extra utbildningen.

Beträffande kostnaderna för ersättning åt folkskollärare för handledning
vid övningsundervisning under vårterminen 1946 förutsätter jag i likhet
med statskontoret, att dessa, ersättningar komma att utgå med högst 800
kronor för läsår.

Några ytterligare medel till trädgårdarnas underhåll och skötsel torde
knappast vara erforderliga, varför de av de sakkunniga beräknade omkostnaderna
för vårterminen 1946 torde kunna minskas med 1 400 kronor.
Däremot kan jag icke ansluta mig till statskontorets uppfattning, att det
icke skulle erfordras ytterligare medel till anskaffande av musikinstrument.
Enligt vad jag under hand inhämtat är nämligen läget vid seminarierna i

19

Kungl. Majlis proposition nr 378.

detta hänseende, trots den höjning av utrustningsanslaget, som skett för
innevarande budgetär, så allvarligt, att en utvidgning av verksamheten med
nödvändighet kräver ökade anslagsmedel för detta ändamål. Jag vill framhålla,
att dessa medel icke blott komma elever vid den provisoriska utbildningslinjen
till godo utan även bliva till nytta för kommande elevårgångar.
Till utrustning synes alltså böra anvisas det begärda engångsanslaget av
45 000 kronor.

Mot tillerkännandet av särskilt arvode åt lärare vid sommarkurserna har
statskontoret anfört vissa betänkligheter under framhållande, att lärarna
finge anses principiellt skyldiga att utan särskild kompensation underkasta
sig den avkortning av ferierna, som kunde befinnas vara av behovet påkallad.
Vid övervägande av detta spörsmål har jag kommit till den uppfattningen,
att det icke synes rimligt och skäligt att tillgripa ett dylikt tvångsförfarande.
En sådan åtgärd skulle lätt komma att framstå såsom obillig och
kunde dessutom, då den komme att drabba endast en del av seminarielärarlcåren,
lätt få ett sken av godtycke. Kurserna komma även att få en avsevärd
längd. Jag erinrar sålunda, att de äro avsedda att pågå från midsommar
till omkring den 10 augusti, med andra ord under större delen av
sommarferierna.

Örn det sålunda synes skäligt, att viss ersättning utgår till ifrågavarande
lärare, kunna givetvis olika meningar göra sig gällande i fråga om storleken
av densamma. De sakkunniga ha föreslagit ett arvode av 10 kronor per
lektion, oavsett vilket ämne det gäller. Statskontoret åter har, därest dess
nyssnämnda principiella uppfattning icke skulle vinna beaktande, ansett,
att ersättningen icke borde bestämmas enligt andra än för timlärare vid
seminarierna gällande grunder eller, per lektion (å G-ort), 7 kronor 8 öre i
teoretiska ämnen, 5 kronor 15 öre i teckning, musik och gymnastik, 4 kronor
67 öre i slöjd samt 4 kronor 41 öre i hushållsgöromål. För egen del vill jag
framhålla, att man synes böra utmäta arvodet icke blott med hänsyn tagen
till den arbetsprestation, som kräves, utan även och i icke mindre grad med
beaktande av de extra kostnader och olägenheter i övrigt, som i de flesta
fall torde komma att vållas vederbörande lärare genom den ifrågasatta
extra tjänstgöringen å ferietid. Från denna synpunkt sett synes det icke omotiverat
med ett för alla lärare lika arvode. Vid övervägande av frågan örn
arvodets storlek har det av de sakkunniga föreslagna arvodet av 10 kronor
per lektion framstått såsom väl högt. Å andra sidan har det ansetts skäligt,
att arvodet sättes något högre än det högsta timlärararvodet. Efter samråd
med chefen för finansdepartementet har jag därför funnit mig böra förorda
ett arvode av 8 kronor per lektion, dock med den begränsningen, att arvodet
per vecka må med högst 30 kronor överstiga vad vederbörande lärare
skulle erhållit för samma tid, därest ersättning utgått enligt för timlärare
gällande bestämmelser. En minskning av de beräknade avlömngskostna -

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

denia med i runt tal 20 000 kronor för varje sommarkurs torde härigenom
kunna ernås.

I övrigt föranleda de sakkunnigas kostnadsberäkningar icke någon erinran
från min sida.

Kostnaderna för den förordade provisoriska utbildningslinjen torde sålunda
med hänsyn till det anförda kunna beräknas till följande belopp, nämligen
för vårterminen 1946 till 150 000 kronor för avlöningar, (10 000 —
1 400 =) 8 600 kronor eller i runt tal 8 000 kronor för omkostnader,
8 000 kronor för materiel, böcker m. m. och 45 000 kronor för utrustning
eller tillsammans 211 000 kronor samt för envar av sommarkurserna 1946
och 1947 till (112 000 — 20 000 =) 92 000 kronor för avlöningar, 7 000
kronor för omkostnader och likaledes 7 000 kronor för materiel, böcker m. m.
eller sammanlagt 106 000 kronor per kurs. Härav torde i anslutning till vad
de sakkunniga förordat av för innevarande budgetår anvisade anslagsmedel
böra bestridas dels kostnaderna för vårterminen 1946 och dels av kostnaderna
för sommarkursen 1946 11 000 kronor för avlöningar samt hela de
beräknade beloppen för omkostnader och för materiel, böcker m. m. Då för
innevarande budgetår beviljade anslag till avlöningar och till omkostnader
äro förslagsanslag, torde några ytterligare medel för dessa ändamål ej
behöva äskas utan anslagen få överskridas med erforderliga belopp i enlighet
med vad nyss anförts. Riksdagens bemyndigande erfordras dock för
överskridande av de poster i avlöningsstaten, vilka uppförts med maximerade
belopp. Däremot synas medel å tilläggsstat böra anvisas för materiel,
böcker m. m. och för utrustning, enär anslagen till dessa ändamål ha karaktären
av reservationsanslag.

Till frågan om övriga kostnader för utbildningen torde jag få återkomma
i samband med anmälan av anslagsbehovet till folkskoleseminarierna för
nästa budgetår.

Som bekant ha seminarieelever numera möjlighet att erhålla studielån ur
allmänna studielånefonden. För att underlätta rekryteringen till den av
mig förordade särskilda utbildningslinjen torde elever även vid denna linje
böra beredas lånemöjligheter. Ett särskilt ansökningsförfarande bör därför
komma till stånd. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att meddela i
ämnet erforderliga bestämmelser. Till frågan om anvisande av medel till
studielån återkommer jag vid anmälan framdeles av anslagsbehovet för nästa
budgetår till kapitalinvestering i studielånefonden.

I detta sammanhang må framhållas, att fråga uppkommit örn anordnande
i december 1945 av en seminarierektorskonferens för diskuterande av bland
annat med den ifrågasätta extrautbildningen sammanhängande spörsmål.
Kostnaderna härför, beräknade till omkring 3 000 kronor, synas böra bestridas
från seminariernas resekostnadsanslag.

Kungl. Maj:ts proposition nr 378.

21

Hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

dels medgiva, att högst 400 studenter ina vårterminen
1946 intagas vid folkskoleseminarierna för att genomgå utbildning
vid en tillfälligt anordnad seminarielinje, omfattande,
förutom nämnda termin, läsåret 1946/47 samt en
kurs under vardera av somrarna 1946 och 1947, i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag i det föregående förordat; dels

medgiva, att de i gällande avlöningsstat för folkskoleseminarierna
med maximerade belopp uppförda utgiftsposterna
må för budgetåret 1945/46 överskridas med högst de
belopp, som erfordras för utbetalande av arvoden i enlighet
med vad jag i det föregående förordat;

dels till Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa

ett reservationsanslag av................kronor 15 000;

dels ock till Folkskoleseminarierna: Utrustning å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
reservationsanslag av .................. kronor 45 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga
vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

C. A. Bruno.

22

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 378.

Bilaga.

Förslag till timplan för seminarielcurs, omfattande vårterminen 19/6, läsåret
19^6/47 samt somrarna 1946 och 1947 (6 veckor vardera sommaren).

1

2

3

4

6

6

Ämne

Summa
veckotimmar
enligt nu-varande
undervis-ningsplan

Summa

lektioner,
om ht
beräknas
omfatta
16 och
vt 18
effektiva
veckor

Förslag tiE timplan

Summa

lek-

tioner

Kol. 5
i % av
kol. 3

vt
1946
18 v.

ht

1946
16 v.

vt
1947
18 v.

sorni

1946
6 v.

narén

1947
6 v.

Klass

I

Klass

II

Kristcndornskunsk ap
Modersmålet . . . .

Samhällslära ....

Biologi och hälsolära

Psykologi och peda-gogik .......

Biblioteksskötsel . .

Summa

Teckning......

Välskrivning.....

Musik........

Trädgårdsskötsel . .
Slöjd, manlig ...
Slöjd, kvinnlig . . .
Hushållsgöromål . .

Gymnastik.....

2

3

2

4

j

t

15

i

4

4

119

136

136

68

272

17

25

3

35

4

1

‘2

2

2

35

55

JL

2

2

4

55

—

—

113

122

128

63

259

17

95

90

94

93

95

100

lil

2

1

2

2

2

5

2

4

lin 5
(kv4

101

15-

2

1-5

4

4

5

119

17

136

119

306

204

136

340(306)

135

1

2

2

m 5

kv 5

5

135

2

2

5

135

2

2

5

65

3

2

m 17

kv 9

kv 10

m 5
kv 3

7

2

2

m 17

kv 9

kv 10

m 5
kv 3

117

18

134

92

294

198

120

320

296

98

106

99

77

96

97

88

94

97

Summa

161

14

15

9

9

335

33

Metodik.......

41

3

255

35

5

5

—

_

233

91

Undervisnings-

övningar.....

2

31

187

25

4

4

—

—

181

97

Summa

61

65

6

9

9

—

—

Summa summarum

341

31

345

315

315

335

33

Friv. teckning . . .

i

136

2

2

2

—

_

104

76

Körsång.......

C

68

1

1

1

1

1

64

94

Orkester.......

S

68

1

1

1

1

1

64

94

Instrumentalmusik .

8

272

4

4

4

55

55

274

101

Simning.......

2

68

1

1

1

1

1

64

94

Friv. gymnastik . .

2

68

1

1

1

1

1

64

94

Kompletterings-

kurser.

Matematik.....

4

136

2

2

2

2

2

128

94

Biologi.......

3

102

—

3

3

—

—

102

100

Geografi.......

3

102

—

—

—

8

8

96

94

Fysik ........

3

102

—

3

3

—

_

102

100

Kemi.........

3

102

6

—

-

—

- |

108

106

Stockholm 1945 Ivar Hagströms Boktryckeri A. B.

454X11