Kungl. Majlis proposition nr 374-
1
Nr 374.
Kungl. Marits proposition till riksdagen angående utbyggnad av
tekniska högskolan i Stockholm, m. m.; given Stockholms
slott den 26 oktober 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Tage Erlander.
Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Harn
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
26 oktober 1945.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,
Myrdal, Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, jordbruks- och handelsdepartementen
anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Erlander,
fråga om utbyggnad av tekniska högskolan i Stockholm, m. m. samt anför
därvid följande.
Inledning.
Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande den 31 augusti 1940 tillkallade dåvarande
chefen för ecklesiastikdepartementet den 13 september 1940 f. d.
generaldirektören C. G. O. Malm, tillika ordförande, dåvarande myntdirektören
A. G. Grabe, dåvarande rektorn vid Chalmers tekniska högskola, professorn
S. Hultin, dåvarande rektorn vid tekniska högskolan i Stockholm, professorn
H. Kreuger, nuvarande överdirektören i överstyrelsen för yrkesutbildning
O. R. Lundquist och direktören, filosofie doktorn S. A. Gison Nauckhoff,
att såsom sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet biträda, med utredning
Bihang till riksdagens protokoll 19Ji5. 1 sami. Nr 3 71. 1
2
Kungl. Marits proposition nr 374-
och avgiva förslag rörande den högre tekniska undervisningen och därmed
sammanhängande frågor.
I de för utredningen meddelade direktiven uppdrogos i huvudsak följande
riktlinjer för de sakkunnigas arbete.
Med utgångspunkt från att den högre tekniska undervisningen i vårt land
icke erhållit möjligheter att i tillbörlig grad anpassa sig efter den revolutionerande
utveckling, som tekniken under de senaste årtiondena undergått,
skulle en huvuduppgift för de sakkunniga vara att framlägga förslag till reformer
av denna undervisning med sikte på att förse vårt land med väl utbildade
tekniker i tillräckligt antal.
De sakkunniga skulle också ägna uppmärksamhet åt undervisningen vid
de tekniska läroverken och att i varje fall tillse, att en ändamålsenlig arbetsfördelning
bomme till stånd mellan den högre och den lägre undervisningen.
En viktig uppgift vore att verkställa en så noggrann bedömning som möjligt
av landets behov av tekniker och med ledning därav framlägga förslag
rörande den årliga elevantagningen vid de tekniska högskolorna och eventuellt
också vid de tekniska läroverken. Vid denna undersökning skulle såsom
en förutsättning gälla, att de vid de tekniska högskolorna utbildade
sysselsattes med för dem lämpliga uppgifter och icke toges i anspråk för
uppdrag, som med större fördel kunde anförtros åt dem, som erhållit utbildning
vid de tekniska läroverken.
De sakkunniga hade vidare att överväga de allmänna riktlinjerna för undervisningens
anordning vid de tekniska högskolorna och därvid ägna uppmärksamhet
åt frågan om pedagogiskt lämpliga undervisningsmetoder och studiernas
planläggning. Frågan örn inrättande av nya läroämnen och lärarkrafternas
fördelning mellan de särskilda avdelningarna och de olika ämnena borde ingående
övervägas med aktgivande på de ekonomiska synpunkterna. Särskild
vikt fästes vid, att de sakkunniga icke fördjupade sig i detaljer vid behandlingen
av läroplaner och kursfordringar utan begränsade sig till att uppdraga
riktlinjer för studiearbetet, med ledning av vilka de särskilda högskolorna i
sinom tid skulle ha att utarbeta läroplaner m. m.
Sambandet mellan undervisning och forskning borde vid utredningen beaktas
ävensom vikten av att det vetenskapliga intresset och undervisningen
stimulerades genom att lärare och elever stöde i nära kontakt med det vetenskapliga
forskningsarbetet.
En granskning av högskolornas organisation ur administrativ synpunkt
borde vid utredningen även ske, varvid främst borde undersökas möjligheten
av att till fördel för undervisningen och forskningen minska lärarpersonalens
befattning med administrativa göromål. I samband därmed borde frågorna om
samarbetet mellan de tekniska högskolorna och om ökade befogenheter åt
högskolerektorerna tagas under omprövning. Jämväl borde övervägas lämpligheten
av att ställa högskolorna under tillsyn av en särskild central myndighet.
Genom beslut den 17 september 1943 uppdrog Kungl. Maj:t åt de sakkunniga
att i samråd med lantmäteristyrelsen verkställa utredning och avgiva
förslag beträffande organisationen av undervisningen i geodesi och i fotogrammetri
vid tekniska högskolan i Stockholm.
Med skrivelse den 9 oktober 1943 ha de sakkunniga (194-0 års sakkunniga
för den högre tekniska undervisningen) överlämnat betänkande med utredning
och förslag angående den högre tekniska undervisningen. Den verkställda ut
-
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 37J+.
redningen föreligger i ett huvudbetänkande (stat. off. utr. 1943: 34) jämte
tillhörande tabellbilaga (stat. off. utr. 1943: 35) och tre bihang. Bihang 1
innehåller förslag angående läiarbefattningar samt läro- och timplaner vid
de tekniska högskolorna (stat. off. utr. 1943: 36), bihang 2 förslag angående
byggnader samt utrustning och möblering för högskolorna (stat. off. utr.
1943: 37) och bihang 3, som icke föreligger i tryck, en statistisk undersökning
av ingenjörsbeståndet i Sverige år 1939.
Vidare ha de sakkunniga i skrivelse till Kungl. Maj:t den 4 mars 1944 avgivit
förslag beträffande organisationen av undervisningen i geodesi och i
fotogrammetri vid tekniska högskolan i Stockholm.
De sakkunniga ha ansett en genomgripande omorganisation av de tekniska
högskolorna ofrånkomlig. Omorganisationen skulle dels giva högskolorna möjlighet
att mottaga ökat antal studerande, dels syfta till en förbättring av
undervisningens kvalitet, särskilt vid Chalmers tekniska högskola.
Utbyggnaden, som skulle ske successivt under en åttaårsperiod, skulle skapa
förutsättningar för en antagning av sammanlagt 700 nya ordinarie studerande
årligen, varav 450 vid tekniska högskolan i Stockholm och 250 vid Chalmers
tekniska högskola, vilket antal beräknats motsvara landets behov av civilingenjörer
och därmed jämförliga tekniker år 1970. Enligt de sakkunnigas uppfattning
kunna vid de båda högskolorna för närvarande utan överbelastning
och därmed följande olägenheter för undervisningens ändamålsenliga bedrivande
antagas sammanlagt 450 nya ordinarie studerande årligen eller vid tekniska
högskolan i Stockholm 280 och vid Chalmers tekniska högskola 170 studerande.
Det av de sakkunniga angivna maximiantalet studerande vid nuvarande
organisation har redan överskridits med några tiotal vid vardera högskolan.
Antalet höstterminen 1945 nyantagna ordinarie studerande vid tekniska
högskolan i Stockholm utgör sålunda 319 och vid Chalmers tekniska
högskola 211, vilket innebär en intagning av sammanlagt 530 nya ordinarie
studerande.
I anslutning till ökningen av studerandeantalet ha de sakkunniga föreslagit
ny- och ombyggnadsåtgärder samt förbättring av utrustningen vid högskolorna
till en sammanlagd kostnad av i runt tal 39 000 000 kronor, varav
24 500 000 kronor för tekniska högskolan i Stockholm och 14 500 000 kronor
för Chalmers tekniska högskola. Av nämnda belopp 24 500 000 kronor för den
förra högskolans utbyggnad ha omkring 16 800 000 kronor beräknats för byggnadskostnader
och omkring 7 700 000 kronor för utrustning och möblering. Av
beloppet 14 500 000 kronor för den senare högskolans utbyggnad ha omkring
11 200 000 kronor beräknats belöpa å byggnadskostnader och 3 300 000 kronor
å kostnader för utrustning och möblering.
De sakkunniga ha vidare föreslagit en avsevärd successiv utökning av lärarpersonalen
och förorda i samband därmed införande av en ny typ av lärartjänster,
nämligen befattningar som s. k. adjungerad lärare. Den föreslagna
ökningen av antalet lärarbefattningar framgår av följande uppställning.
4 Kungl. Majlis -proposition nr 374-
Lärare |
Tekniska högskolan |
Chalmers tekniska |
||
1943/44 |
1951/52 |
1943/44 |
1951/52 |
|
Professorer....................... |
42 |
58 |
17 |
25 |
Docenter med stipendium.............. |
4 |
12 |
2 |
6 |
Laboratbrer...................... |
2 |
2 |
— |
1 |
Speciallärare...................... |
56 |
52 |
27 |
52 |
Adj ungerade lärare.................. |
— |
19 |
— |
12 |
104 • |
143 |
46 |
96 |
De sakkunniga ha även föreslagit en avsevärd ökning av antalet assistenter
och vaktmästare. Betänkandet innefattar vidare förslag till lönereglering för
ett stort antal befattningar av skilda slag vid högskolorna. Sålunda har föreslagits,
att professorsbefattningarna skola omvandlas till förordnandet] krister
med inplacering i lönegrad C 7, medan laboratorsbefattningarna ansetts böra
få karaktär av fullmaktstjänster i lönegrad A 27. För speciallärarna ha de
sakkunniga föreslagit en väsentlig arvodesförbättring och för förste assistenterna
en inplacering i lönegraden Ex 21.
Beträffande inträdesfordringarna ha de sakkunniga endast föreslagit den förändringen,
att av dem som söka inträde som ordinarie studerande skall fordras
fullgjord första militärtjänstgöring. Anledningen härtill är, att man vill söka
undvika kollision mellan militärtjänstgöring och högskolestudier. Någon ändrad
metod för urvalet bland de inträdessökande föreslås däremot icke.
Den nuvarande indelningen i avdelningar skulle i huvudsak bibehållas oförändrad.
De studerande skulle i stort sett fördelas på de olika avdelningarna
i samma proportioner som för närvarande. Som en huvudregel vid studieplanernas
uppgörande skulle alltjämt gälla, att den planenliga studietiden
skall vara fyra år. Trots att teknikens snabba utveckling ställer ökade krav
på undervisningen kan detta enligt de sakkunnigas åsikt bli möjligt genom
en omfattande rationalisering av undervisningen, och de sakkunniga föreslå
också åtgärder, som syfta till en sådan rationalisering.
Med avseende å den administrativa organisationen innebär sakkunnigförslaget,
att lärarkollegiet skall befrias från rent administrativa göromål och
handläggningen därav koncentreras till kollegienämnden och rektor, vilken
enligt förslaget icke längre skall behöva utses bland vederbörande högskolors
professorer och — därest han bekläder professur vid sin utnämning till rektor
— skall vara skyldig att frånträda densamma. Vidare har i syfte att skapa
kontakt mellan högskolan och näringslivet föreslagits inrättandet av s. k. avdelningsråd,
bestående av 3—6 ledamöter. Ledamöterna ha avsetts som regel
skola utses, för tekniska högskolan i Stockholm av styrelsen för svenska teknologföreningen
och för Chalmers tekniska högskola av styrelsen för tekniska
samfundet i Göteborg. Ledningen av högskolorna skall enligt förslaget anför
-
5
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374.
tros åt en gemensam överstyrelse, varvid de särskilda högskolestyrelserna
förutsatts skola indragas. Överstyrelsen har avsetts skola bestå av en preses
och åtta andra ledamöter, utsedda av Kungl. Maj:t, de senare efter förslag
en av vetenskapsakademien, en av lantmäteristyrelsen, en av vardera högskolans
lärarkollegium samt övriga fyra av avdelningsråden vid de båda högskolorna.
Slutligen ha de sakkunniga förordat en överflyttning av de tekniska
högskolorna från ecklesiastikdepartementets till handelsdepartementets förvaltningsområde.
De årliga utgifterna för de tekniska högskolornas drift samt för vissa gemensamma
ändamål vid högskolorna ha efter ett genomförande av de sakkunnigas
förslag i dess helhet av dem beräknats komma att uppgå till i runt tal
6 650 000 kronor, vilket i förhållande till motsvarande kostnader innevarande
budgetår innebär en ökning med i runt tal 2 210 000 kronor.
Här må vidare erinras, att 1940 års sakkunniga för den högre tekniska
undervisningen samt utredningen rörande den tekniskt vetenskapliga forskningens
ordnande — benämnda biblioteksutredningen — den 5 april 1944
gemensamt framlagt ett betänkande med förslag till åtgärder för främjandet
av litteraturtjänsten inom de tekniska fackområdena (stat. off. utr. 1944: 17).
Detta förslag avser en utbyggnad av de båda högskolornas bibliotek, vilken
proportionsvis skulle bli väsentligt större än utvidgningen av högskolornas
övriga institutioner. Bibliotekens sammanlagda driftkostnader, som för budgetåret
1943/44 beräknats till 198 000 kronor, skulle efter genomförd omorganisation
komma att stiga till 490 000 kronor.
De allmänna omdömen, som i inhämtade remissyttranden uttalats över
de sakkunnigas förslag, ha i flertalet fall varit välvilliga och uttryckt uppskattning
av de sakkunnigas arbete. En genomgående kritisk inställning till förslaget
har väsentligen intagits av två remissinstanser, nämligen statskontoret
och statsverkens ingenjörsförbund.
Beträffande särskilda frågor — däribland flera av central betydelse — ha
åter vid remissbehandlingen starka meningsskiljaktigheter gjort sig gällande.
Dessa lia framträtt redan i det grundläggande spörsmålet om beräkningen av
landets ingenjörsbehov och den därmed nära sammanhängande frågan om det
antal studerande, för vilket de tekniska högskolorna böra utbyggas. Flertalet
remissinstanser har funnit det av de sakkunniga beräknade antalet nya ordinarie
studerande vid de tekniska högskolorna av 700, varav 450 vid tekniska
högskolan i Stockholm och 250 vid Chalmers tekniska högskola, utgöra en
önskvärd eller i allt fall försvarlig ökning av elevantalet. I en del yttranden
har emellertid — särskilt såvitt gäller vissa fackavdelningar — den av de
sakkunniga ifrågasatta ökningen icke ansetts tillräcklig för täckande av ingenjörsbehovet,
under det att i några fall en mindre ökning befunnits vara til!
fyllest.
Gentemot sakkunnigförslaget, i vad det avser inrättande av nya professurer
och andra lärarbefattningar, ha vidare i remissyttrandena erinringar fram
-
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 37Jh
ställts i huvudsak åsyftande en förstärkning av lärarpersonalen utöver vad
de sakkunniga förutsatt men även inrättande av nya befattningar i snabbare
takt och i annan tidsföljd än vad som i betänkandet föreslagits. Uttalanden
i denna riktning ha särskilt framförts från tekniska högskolan i Stockholm.
Såvitt gäller av de sakkunniga framförda förslag till löne- och arvodesregleringar
ha, särskilt i vad dessa avse ändrad löneställning för professorerna,
meningsmotsättningarna i remissyttrandena varit starkt framträdande.
Med avseende å de sakkunnigas förslag till organisation av undervisningen
i geodesi vid tekniska högskolan i Stockholm ha även vid remissbehandlingen
starka meningsskiljaktigheter gjort sig gällande.
I detta sammanhang må framhållas, att de sakkunniga icke ansett sig
kunna framlägga något slutgiltigt förslag till omorganisationen av avdelningen
för lantmäteri med hänsyn till att enligt de sakkunnigas mening lantmätarnas
uppgifter ej kunde bestämmas utan att resultatet av de s. k. fastighetsbildningssakkunnigas
arbete först avvaktades ävensom att frågan om lantmäteriundervisningen
jämväl borde lösas i samband med frågan om lantbruksingenjörernas
utbildning, vilken vid tiden för betänkandets avgivande
var föremål för utredning av 1942 års torrläggningssakkunniga. Sistnämnda
sakkunniga, som numera slutfört sitt uppdrag (stat. off. utr. 1944: 56), ha i
sitt betänkande uttalat det önskemålet, att lantbruksingenjörernas utbildning
skulle förläggas till lantbrukshögskolan under förutsättning att även lantmätarnas
utbildning förlädes till denna högskola. Vid remissbehandlingen av det
föreliggande sakkunnigförslaget rörande den högre tekniska undervisningen,
därvid förenämnda fastighetsbildningssakkunniga förklarat frågan om lantmäteriundervisningens
organisation icke böra anstå i avbidan på slutförandet
av deras uppdrag, har genomgående framhållits önskvärdheten av en fortsatt
utredning rörande lantmäteriundervisningens organisation. Olika åsikter ha
därvid gjort sig gällande beträffande frågan, huruvida denna undervisning
lämpligen borde förläggas till lantbrukshögskolan eller bibehållas vid tekniska
högskolan i Stockholm.
Vid remissbehandlingen ha vidare betydande meningsskiljaktigheter gjort
sig gällande beträffande spörsmålet om högskolornas inre organisation. Ehuru
de sakkunnigas förslag att befria lärarkollegiet från rent administrativa göromål
och koncentrera handläggningen därav till kollegienämnden och rektor i
princip därvid vunnit anslutning, har lämpligheten av en så långt gående begränsning
av lärarkollegiets befogenheter i skilda hänseenden, som de sakkunniga
förordat, ifrågasatts. Olika synpunkter och önskemål ha vidare framförts
beträffande avdelningsrådens sammansättning och sättet för utseende
av ledamöter i dessa råd. Behovet av en förstärkning av den administrativt -kamerala sakkunskapen vid högskolorna har ävenledes vitsordats men olika
förslag ha framkommit för tillgodoseende av detta önskemål.
Förslaget om en gemensam administrativ ledning för högskolorna har genomgående
tillstyrkts. I åtskilliga yttranden har emellertid ett kanslersäm
-
7
-Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
bete ansetts vara att föredraga framför en överstyrelse i enlighet med de
sakkunnigas förslag. I den mån förslaget örn inrättande av en överstyrelse
vunnit anslutning ha åsikterna gått isär i fråga om dess närmare organisation
och sammansättning. I ett par yttranden har vidare förordats, att den
särskilda styrelsen för Chalmers tekniska högskola skulle bibehållas även
örn en gemensam administrativ ledning för högskolorna inrättades. Härmed
sammanhänger bland annat även spörsmålet örn organisationen av ledningen
för statens skeppsprovningsanstalt, vilken för närvarande utövas av styrelsen
för sistnämnda högskola. Olika åsikter örn den lämpligaste lösningen av
denna fråga ha vid remissbehandlingen uttalats.
Vad angår de av de sakkunniga framlagda byggnadsplanerna för de tekniska
högskolorna, så vill jag här erinra, att Kungl. Maj:t på grund av den
kritik, som vid remissbehandlingen framförts gentemot de sakkunnigas förslag
med avseende å tekniska högskolan i Stockholm, den 12 augusti 1944 tillsatt
en särskild kommitté för fortsatt beredning av byggnadsfrågor vid denna
högskola, i det följande benämnd tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté.
Till ledamöter av kommittén utsågs därvid professor emeritus H.
Kreuger, tillika ordförande, professorn N. O. Ahrbom, byggnadsrådet D. Dahl,
professorn P. E. Sundahl och rektorn vid tekniska högskolan i Stockholm,
professorn R. Woxén. Jämlikt Kungl. Majits beslut den 20 oktober 1944 förordnades
till ytterligare ledamot av kommittén professorn B. M. Hellström.
Sedan dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet den 7 december 1944
uppdragit åt ledamoten av kommittén professorn N. O. Ahrbom och arkitekten
H. Zimdahl att tjänstgöra såsom arkitekter hos kommittén, entledigade
Kungl. Majit genom beslut den 26 januari 1945 Ahrbom från förordnandet
såsom kommittéledamot samt förordnade ledamoten av riksdagens I kammare
S. B. Larsson att vara ledamot av kommittén.
För byggnadskommitténs arbete har i huvudsak följande riktlinjer uppdragits.
I Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 12 augusti 1944 har byggnadskommitténs
uppgift i första hand angivits vara att — med utgångspunkt från
det antal studerande, den fördelning av studerande på högskolans avdelningar
och den ökning av antalet lärarbefattningar, som föreslagits i de sakkunnigas
betänkande — verkställa en överarbetning av det byggnadsprogram, soni
framlagts i bihang 2 till nämnda betänkande, med beaktande av vad vid
remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag anförts av beskaffenhet att
påverka byggnadsprogrammets utformning, ävensom att ställa sig till efterrättelse
de direktiv för uppdragets fullgörande, som av chefen för ecklesiastikdepartementet
kunde komma att meddelas.
I anslutning härtill har den 2 december 1944 av dåvarande departementschefen
meddelats vissa direktiv för det fortsatta bedrivandet av kommitténs arbete.
Enligt dessa borde kommittén, som ^första hand hade att på grundval av
det av förenämnda sakkunniga framlagda byggnadsprogrammet uppgöra en
generalplan för utbyggnad av tekniska högskolan i Stockholm, vid byggnadsplanernas
utformning utgå ifrån ett lokalbehov, beräknat alternativt — under
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 374.
förutsättning av att avdelningen för lantmäteri komme att bibehållas vid
högskolan — dels för ett antal nya ordinarie elever av 450, dels för ett antal
nya ordinarie elever av 350 årligen. Vid bedömande av lokalbehovet borde
kommittén vidare uppmärksamma möjligheterna till dubblering i lämplig
utsträckning av kurser och övningar. Vid generalplanens upprättande skulle
kommittén iakttaga, att för avdelningen för lantmäteri avsedd byggnad
bleve förlagd på sådant sätt, att — därest en förflyttning av lantmäteriundervisningen
till annan undervisningsanstalt än tekniska högskolan i Stockholm
framdeles komme till stånd — detta icke behövde föranleda någon rubbning
med avseende å generalplanen i övrigt. I samband därmed borde kommittén
beakta, att lantmäteriundervisningens förläggning jämväl bleve av betydelse
för frågan, hur de lokaler, som innehölle de geodetiska och fotogrammetriska
institutionerna, lämpligen borde utnyttjas.
Såvitt gällde den närmare planläggningen av de olika byggnaderna skulle
kommittén bedriva sitt arbete med sikte på önskvärdheten av att byggnadsprogrammet
i första hand kunde genomföras, i vad det avsåge byggnader
å området å norra Djurgården dels för de båda lägre årskurserna av avdelningarna
för maskinteknik, flygteknik och skeppsteknik, elektroteknik, vägoch
vattenbyggnad, arkitektur, kemi och kemisk teknologi, bergsvetenskap
samt teknisk fysik, dels för olika institutioner inom avdelningen för elektroteknik.
Kommittén hade att verkställa en så noggrann uppskattning som möjligt
av byggnadskostnaderna, med särskilt angivande av huru dessa komme
att ställa sig för olika lokaliteters (föreläsnings- och ritsalars, laboratoriers
etc.) vidkommande enligt de i det föregående omförmälda båda alternativen
för beräkning av elevantalet.
Upprättande av generalplanen skulle ske efter samråd med riksmarskalksämbetet.
Till bestridande av kostnaderna för byggnadskommitténs verksamhet,
vilka tidigare utgingo från åttonde huvudtitelns kommittéanslag, har för budgetåret
1944/45 å tilläggsstat II till riksstaten anvisats ett investeringsanslag
av 70 000 kronor och för budgetåret 1945/46 ett investeringsanslag av
150 000 kronor. Därjämte har för sistnämnda budgetår anvisats ett särskilt investeringsanslag
av 77 000 kronor till anordnande av provisoriska lokaler för
arkitektkontor m. m. för ^byggnadsarbete^ dessa lokaler äro nu färdigställda.
Med utlåtande den 15 april 1945 har byggnadskommittén — med överlämnande
av ritningar m. m. — efter samråd med riksmarskalksämbetet
framlagt förslag till generalplan för ny- och ombyggnader av högskolan även.
som förslag till närmare planläggning av de byggnader och övriga arbeten,
som i enlighet med meddelade direktiv i första hand borde komma till utförande.
Sedermera har byggnadskommittén den 16 augusti 1945, med överlämnande
av tillhörande ritningar m. m., framlagt en närmare planläggning över till en
senare etapp av högskolans utbyggnad hänförliga byggnader, innefattande
bland annat en särskild utredning rörande anläggande av en värme- och
kraftcentral för högskolan. Byggnadskommittén har härvid tillika föreslagit
vissa jämkningar i den av kommittén tidigare framlagda generalplanen. Någon
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 374.
närmare överarbetning av tidigare utförda approximativa kostnadsberäkningar
för ifrågavarande byggnader har — frånsett värme- och kraftcentralen
— härvid icke utförts. De jämkningar i den av byggnadskommittén tidigare
framlagda generalplanen, som vidtagits i dess senare förslag, kunna emellertid
enligt kommitténs mening antagas icke komma att medföra någon avsevärd
rubbning av den uppskattning av de sammanlagda kostnaderna för högskolans
utbyggnad, som kommittén förut verkställt. Till den av byggnadskommittén
överlämnade särskilda utredningen rörande en värme- och kraftcentral
för högskolan har kommittén ännu icke tagit slutlig ställning.
De sammanlagda kostnaderna för högskolans utbyggnad vid ett antal av
450 nya ordinarie elever årligen ha av kommittén på grundval av 1942 års
prisnivå, varå även 1940 års sakkunniga grundat sina kostnadskalkyler, beräknats
uppgå till i runt tal 26 100 000 kronor, varav omkring 17 900 000
kronor i byggnadskostnader och omkring 8 200 000 kronor i kostnader för
utrustning och möblering. I förhållande till de sakkunnigas beräkningar innebär
detta en kostnadsökning av i runt tal (26 100 000 — 24 500 000 =)
1 600 000 kronor, varav omkring (17 900 000 — 16 800 000 =) 1 100 000
kronor belöpa å byggnadskostnader och omkring (8 200 000— 7 700 000 =)
500 000 kronor å kostnader för utrustning och möblering. Anmärkas må härvid
att i de sakkunnigas kostnadsberäkningar ingår ett belopp av 1 200 000
kronor för anläggning av en värme- och kraftcentral, under det att i byggnadskommitténs
förenämnda beräkningar kostnaderna för en dylik anläggning
icke medtagits, enär kommittén som nämnts ännu ej tagit slutlig ställning
till denna fråga. Enligt den särskilda utredning, som kommittén låtit
verkställa härutinnan, skulle emellertid kostnaderna därför komma att avsevärt
överstiga det belopp, varmed de sakkunniga räknat. Till frågan örn anledningarna
till kostnadsökningen enligt byggnadskommitténs generalplan
torde jag få återkomma i det följande. Här må endast förutskickas, att, sedan
1940 års sakkunniga slutfört sitt arbete, krav på en ökning av vissa lokalutrymmen
framförts, vilka av byggnadskommittén beaktats. Jag erinrar
i detta sammanhang, att utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande i ett betänkande den 12 februari 1945 med förslag till
åtgärder för livsmedelsforskningens ordnande (stat. off. utr. 1945: 6) uttalat
sig för en ökning av laboratorieutrymmena för livsmedelskemi och teknisk
biokemi utöver vad 1940 års sakkunniga förordat.
De av byggnadskommittén beräknade sammanlagda kostnaderna för en utbyggnad
av högskolan, 26 100 000 kronor, ha avsetts skola fördelas å åtta
budgetår, nämligen budgetåren 1945/46—1952/53, med huvudparten av
kostnaderna förlagd till de fyra första budgetåren. Till en första byggnadsetapp
hänförliga ny- och ombyggnader lia jämte utrustning och möblering
beräknats draga en kostnad av i runt tal 15 300 000 kronor, varav byggnadskostnader
cirka 10 400 000 kronor samt kostnader för utrustning och möblering
cirka 4 900 000 kronor. Dessa byggnader ha av kommittén avsetts skola
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 374.
vara färdigställda inom sådan tid, att ett ökat antal elever skulle kunna intagas
från oell med höstterminen 1948.
I sitt förenämnda förslag har byggnadskommittén jämlikt meddelade direktiv
alternativt även uppskattat kostnaderna för en utbyggnad av högskolan
vid ett beräknat årligt antal nya ordinarie elever av 350. Enligt
kommittén skulle en dylik begränsning av elevantalet medföra en sammanlagd
kostnadsminskning av 490 000 kronor, varav 390 000 kronor å byggnadskostnader
och 100 000 kronor å kostnader för utrustning och möblering. Av
byggnadskostnaderna ha därvid 290 000 kronor beräknats belöpa å första utbyggnadsetappen.
Den egentliga besparing, som skulle stå att vinna vid ett
lägre antal studerande, ernås enligt kommittén genom en minskning av ritsals-
och hörsalsutrymmena, under det att övriga lokaler (laboratorier, lärarrum
m. m.) bli i allt väsentligt oförändrade.
Över byggnadskommitténs förslag ha yttranden avgivits av byggnadsstyrelsen,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksmarskalksämbetet, intendenten
för Kungl. Djurgården, överstyrelsen för Svenska röda korset, styrelsen för
stiftelsen Rödakorshemmet och styrelsen för Sophiahemmet. I samband med
framläggande av sina anslagsäskanden för högskolan för nästa budgetår ha
jämväl högskolans styrelse och lärarkollegium tagit ställning till byggnadskommitténs
förslag.
Det av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framlagda
organisationsförslaget har hittills endast genomförts i vissa avgränsade
delar. Sålunda har i enlighet med de sakkunnigas förslag från och med budgetåret
1944/45 vid tekniska högskolan i Stockholm en uppdelning skett av
professuren i kemisk teknologi i en professur i teknisk organisk kemi och en
professur i teknisk oorganisk kemi ävensom inrättats en professur i teknisk
elektrokemi. Vid Chalmers tekniska högskola har från och med nämnda budgetår
inrättats en professur i elektrisk anläggningsteknik i stället för en tidigare
speciallärarbefattning i ämnet samt två speciallärartjänster i respektive kemisk
textilteknologi och textil materiallära. Vissa från och med budgetåret 1945/46
genomförda förändringar med avseende å lärarbefattningarna vid de tekniska
högskolorna ha även skett i anslutning till de sakkunnigas förslag, nämligen
— såvitt gäller tekniska högskolan i Stockholm — inrättande av en professur
i stadsbyggnad, förändring av en tidigare professur i geodesi och fotogrammetri
till en professur i fotogrammetri, inrättande av en speciallärarbefattning
i vattenlednings- och avloppsteknik ävensom utökning av speciallärartjänsten
i kylteknik till att omfatta jämväl mekanisk värmeteori samt — beträffande
Chalmers tekniska högskola — inrättande av en professur i radioteknik, ändring
av en professur i oorganisk kemi jämte mineralogi och geologi till en
professur i oorganisk kemi, inrättande av speciallärartjänster i allmän geologi,
i mineralogi, i textil- och konfektionsteknologi och i kemisk apparatteknik,
sammanslagning av två speciallärartjänster i frihandsteckning och i modellering
till en för dessa ämnen gemensam speciallärarbefattning ävensom inrättande
av ytterligare ett docentstipendium.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
Vidare Ilar i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag från och med
innevarande budgetår en lönereglering för förste assistenterna vid de tekniska
högskolorna vidtagits, därvid dessa befattningshavare placerats i lönegrad
Ex 21. Ett annat av ifrågavarande sakkunniga framlagt organisationsförslag,
som förverkligats från och med sistnämnda budgetår, avsåg inrättande
av en skrivcentral vid tekniska högskolan i Stockholm. I detta sammanhang
erinrar jag även om den utökning av och den lönereglering för vaktmästarpersonalen
vid de tekniska högskolorna, som genomförts från och med detta
budgetår, därvid emellertid icke omförmälda sakkunnigas utan den s. k. institutionsvaktmästarutredningens
förslag tagits som utgångspunkt. Beträffande
Chalmers tekniska högskola har slutligen den av 1940 års sakkunniga
framlagda generalplanen för utbyggnad av högskolan i princip godtagits av
statsmakterna vid 1945 års riksdags vårsession, varvid för budgetåret
1945/46 ett investeringsanslag av 2 230 000 kronor anvisats till nybyggnader
vid denna högskola.
Vid anmälan av frågan örn anslag till de tekniska högskolorna för budgetåret
1945/46 m. m. anförde min företrädare i ämbetet — såsom framgår av
det vid propositionen 1945: 326 fogade utdraget av statsrådsprotokollet —
att med hänsyn till de meningsskilj aktigheter, vilka i skilda hänseenden gjort
sig gällande vid remissbehandlingen av det av 1940 års sakkunniga för den
högre tekniska undervisningen framlagda organisationsförslaget, detta enligt
hans mening borde göras till föremål för en viss översyn, innan detsamma i
sin helhet förelädes riksdagen. Av frågor, som krävde en omprövning, nämndes
särskilt spörsmålet örn lantmäteriundervisningens organisation och förläggning,
som syntes böra göras till föremål för en särskild utredning, i samband
varmed jämväl spörsmålet örn geodesiundervisningens anordnande borde
upptagas till förnyat övervägande. Även åtskilliga av de av de sakkunniga
framförda förslagen till löne- och arvodesreglering tarvade en överarbetning,
främst förslagen till reglering av professorernas och laboratorernas löner samt
specialläramas arvoden. Vidare hade, uttalade min företrädare i ämbetet, det
av den s. k. biblioteksutredningen framlagda förslaget, avseende en väsentlig
förstärkning av bibliotekspersonalen ävensom ökade anslag till högskolornas
bibliotek, vid beredningen inom departementet befunnits vara i behov av en
överarbetning, innan detsamma i sin helhet kunde läggas till grund för en
proposition i ämnet.
Med avseende å utbyggnaden av de tekniska högskolorna för möjliggörande
av en ökning av studerandeantalet uttalade departementschefen, att
den av de sakkunniga föreslagna ökningen av antalet studerande beträffande
Chalmers tekniska högskola enligt hans mening ej vore större än att den
syntes utgöra en lämplig grundval vid utformningen av byggnadsprogrammet.
I fråga örn tekniska högskolan i Stockholm syntes däremot erforderligt att
avvakta resultatet av den förberörda byggnadskommitténs arbete, vilken vid
Departe
mentschefen.
12 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
fullgörande av sitt uppdrag hade att pröva utbyggnadsfrågan från den alternativa
förutsättningen av ett årligt antal av 350 nya ordinarie studerande.
Från nu angivna utgångspunkter fann departementschefen, som förutsatte
att den av honom förordade ytterligare översynen av föreliggande spörsmål
skulle kunna genomföras utan tidsutdräkt, sig endast kunna tillstyrka vissa
åtgärder, som icke lämpligen kunde uppskjutas och icke hade sådan principiell
innebörd, att ärendets fortsatta beredning därigenom föregrepes.
Det av 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen framlagda
förslaget, vilket är av synnerligen omfattande och genomgripande natur,
har — såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår — hittills endast i
begränsad utsträckning genomförts. Vid ärendets beredning inom ecklesiastikdepartementet
har nämligen en ingående överarbetning av sakkunnigförslaget
i skilda hänseenden befunnits erforderlig, innan hela det frågekomplex,
detsamma omfattar, förelägges riksdagen. Denna överarbetning har
ännu icke till alla delar slutförts. Ett spörsmål, som synes böra göras till föremål
för utredning genom särskilda sakkunniga, är frågan om lantmäteriundervisningens
organisation och förläggning, i samband varmed även geodesiundervisningens
anordnande vid tekniska högskolan i Stockholm torde böra upptagas
till övervägande. Jag har för avsikt att framdeles för Kungl. Maj:t
anmäla detta ärende.
Till en av 1940 års sakkunniga behandlad fråga av central betydelse torde
emellertid numera slutlig ställning kunna tagas. Jag avser här frågan om landets
behov av civilingenjörer och det därmed sammanhängande spörsmålet
om de tekniska högskolornas utbyggnad. Såsom av det tidigare anförda
framgår ha statsmakterna detta år i princip godtagit en för Chalmers tekniska
högskolas utbyggnad framlagd generalplan, som avser att giva denna
högskola en normal antagningskapacitet av 250 nya ordinarie elever årligen.
Såvitt gäller tekniska högskolan i Stockholm har däremot ansetts nödvändigt
att avvakta resultatet av den översyn av de sakkunnigas generalplan, som
uppdragits åt den förut omförmälda byggnadskommittén, innan slutligt ståndpunktstagande
kunde ske till frågan om omfattningen av högskolans utbyggnad.
I detta sammanhang vill jag emellertid erinra, att riksdagen i sin skrivelse
1945: 485 i anledning av Kungl. Maj:ts förberörda proposition uttalat,
att riksdagen, utan att därvid vilja föregripa den slutliga omprövningen av
spörsmålet om den årliga elevintagningens storlek, funnit det av de sakkunniga
beräknade sammanlagda studerandeantalet av 700, varav 450 vid tekniska
högskolan i Stockholm och 250 vid Chalmers tekniska högskola, i stort
sett lämpligt och ägnat att läggas till grund för utformningen av utbyggnadsprogrammen.
Kommittén för utbyggnad av tekniska högskolan i Stockholm
har numera framlagt resultatet av sin överarbetning av de sakkunnigas förslag
till generalplan, därvid kommittén även verkställt approximativa kostnadsberäkningar
för högskolans utbyggnad vid ett alternativt antal av 350
13
Kungl. Maj:ts proposition Nr 374-
nya ordinarie studerande årligen. Med hänsyn härtill och angelägenheten av
att förevarande spörsmål snarast bringas till en lösning synes frågan böra upptagas
vid innevarande års riksdag.
Jag har för avsikt att i det följande först behandla frågan om ingenjörsbehovet
och studerandeantalet samt därefter övergå till frågan om utbyggnaden
av tekniska högskolan i Stockholm.
I. Ingenjörsbehovet och antalet studerande.
Sakkunnigförslaget.
För bedömande av landets behov av ingenjörer samt i anslutning därtill den
erforderliga kapaciteten hos de tekniska högskolorna med avseende å antalet
studerande och dessas fördelning på olika linjer och studieriktningar ha de
sakkunniga genom särskilt tillkallade experter verkställt en statistisk undersökning
rörande ingenjörsbeståndet i Sverige år 1939. Undersökningen har icke
omfattat lantmätare.
Materialet till denna undersökning har insamlats genom utsändande av ett
frågeformulär till vederbörande arbetsgivare, vari uppgifter begärts dels om
antalet heltidssysselsatta ingenjörer inom varje företags industrigren den 31
juli 1932, den 31 juli 1937 och den 31 juli 1939, dels antalet heltidsanställda
ingenjörer sistnämnda dag fördelade efter utbildning och tjänsteställning, dels
ock vederbörande företags uppfattning med utgångspunkt från förhållandena
den 31 juli 1939 i frågan huruvida ingenjörsbehovet inom företaget bomme
att ökas eller minskas. De begärda uppgifterna ha avsett dels högskoleingenjörer,
d. v. s. ingenjörer utexaminerade från tekniska högskolan i Stockholm,
förutvarande Chalmers tekniska instituts högre avdelning och Chalmers tekniska
högskola, dels andra ingenjörer.
Det förenämnda frågeformuläret har av de sakkunniga med cirkulärskrivelse
1 juni 1941 tillställts sammanlagt ett 30-tal statliga verk och myndigheter,
vilka kunnat antagas sysselsätta ingenjörer, rikets samtliga 116 städer, 11
köpingar och 5 municipalsamhällen, omkring 200 undervisningsanstalter, 43
enskilda järnvägar, omkring 2 880 industriföretag, varav omkring 1 255 genom
Sveriges industriförbund, 96 kraftverk, 537 arkitektfirmor, 374 byggnadsfirmor,
589 ingenjörsfirmor, 42 patentbyråer och 5 andra arbetsgivare av skilda
slag. Beträffande industrigruppen må anmärkas, att ett urval verkställts
bland företagen inom olika branscher med hänsyn till antalet sysselsatta arbetare,
årligt; tillverkningsvärde och andra omständigheter, som antagits
vara av betydelse för bedömande av företagens representativitet (bet. s. 81).
Sammanlagt ha utsänts i runt tal 5 500 frågeformulär, av vilka omkring
2 300 eller cirka 42 procent återkommit.
De genom enquétesvaren redovisade ingenjörerna uppgå till ett sammanlagt
antal av 15 736 och fördela sig efter utbildning på följande sätt:
14
Kungl. Majlis proposition nr 37Jj -
Antal |
% |
|
Civilingenjörer............. |
4 895 |
31,1 |
Bergstekniker............ |
410 |
2,6 |
Teknister............... |
5 241 |
33,8 |
Väveritekniker............ |
197 |
1,3 |
Andra tekniker.......... |
2 871 |
18,2 |
Diplomingenjörer............. |
476 |
3,0 |
Utlandstekniker.............. |
569 |
3,6 |
Akademiker................ |
143 |
0,9 |
Oexaminerade......... |
905 |
5,8 |
Uppgift saknas............... |
29 |
0,2 |
Summa |
15 736 |
100,o |
Med avseende å dessa ingenjörers fördelning på olika verksamhetsområden
må här återgivas efterföljande, i betänkandet intagna tablå:
Verksamhetsområde |
Hela antalet ingenjörer |
D |
ä r a v i |
% |
||
civiling. |
teknister |
andra tekniker |
ingen examen |
övriga |
||
Stat............ |
2 219 |
50,7 |
32,8 |
9,7 |
3,8 |
3,0 |
Kommuner.......• , . |
1262 |
49,4 |
30,1 |
12,9 |
3,6 |
4,0 |
Undervisning........ |
271 |
58,3 |
18,4 |
9,6 |
0,4 |
13,3 |
Enskilda järnvägar. . . . . |
90 |
37,8 |
43,3 |
12,2 |
2,2 |
4,5 |
Försäkringsbolag...... |
72 |
75,0 |
12,5 |
5,6 |
1,4 |
5,5 |
Industrier.......... |
9 588 |
21,9 |
42,0 |
20,1 |
7,1 |
8,9 |
Kraftverk.......... |
179 |
42,5 |
26,2 |
21,2 |
2,8 |
7,3 |
Byggnadsfirmor ....... |
442 |
32,5 |
33,3 |
28,3 |
2,7 |
3,2 |
Arkitektfirmor ....... |
303 |
35,3 |
27,4 |
12,2 |
12,5 |
12,6 |
Ingenjörsfirmor....... |
672 |
36,6 |
29,5 |
23,2 |
3,4 |
7,3 |
Patentbyråer........ |
57 |
56,1 |
15,8 |
8,8 |
1,8 |
17,5 |
Industriell administration . |
127 |
29,9 |
25,2 |
39,4 |
3,9 |
1,6 |
Svensk utlandstjänst .... |
149 |
38,3 |
20,1 |
4,7 |
20,1 |
16,8 |
Diverse........... |
305 |
32,5 |
22,3 |
34,8 |
2,0 |
8,4 |
Antalet civilingenjörer var enligt de inkomna uppgifterna 3 400 den 31 juli
1932, 4 386 den 31 juli 1937 och 4 895 den 31 juli 1939. Motsvarande siffror
för övriga ingenjörer utgjorde 6 198, 8 807 och 10 841 (tabellbilagan stat. off.
utr. 1943: 35, tabell 33, s. 57).
Svaret på förfrågan, huruvida ökning eller minskning av ingenjörsbehovet
vore att förutse, har, framhålla de sakkunniga, från dem, som haft möjlighet
att överblicka dessa frågor, genomgående utmynnat i uttalandet, att ett ökat
antal högskoleingenjörer vore erforderligt.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
För att få en bakgrund för bedömande av de resultat, som inventeringen
av ingenjörerna givit, har det vidare befunnits nödvändigt att söka beräkna
antalet nu levande ingenjörer, såväl civilingenjörer, innefattande bergsingenjörer
och arkitekter men ej lantmätare, som vissa andra kategorier av personer
med teknisk utbildning, nämligen sådana, som utexaminerats från tekniska
läroverk och med dessa likställda skolor, från bergsskolorna och från
vissa vävskolor (bet. s. 86).
Vad angår den till civilingenjörer hänförliga gruppen, har på grundval av
från vederbörande högskolors matriklar inhämtade uppgifter antalet under
åren 1895—1939 från tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska
högskola (Chalmers tekniska instituts högre avdelning) utexaminerade beräknats
till sammanlagt 7 819. Med ledning av den matrikel, som Chalmerska
ingenjörsföreningen årligen utgivit över kvarlevande ingenjörer, utexaminerade
från Chalmers tekniska högskola (Chalmers tekniska instituts högre avdelning),
har antalet den 31 juli 1939 kvarlevande civilingenjörer, utexaminerade
tidigast 1895, uppskattats till 7 313, varav från tekniska högskolan i
Stockholm 4 915 och från Chalmers tekniska högskola 2 398. Fördelningen
å olika fackavdelningar och antalet i svensk tjänst sysselsatta framgår av här
intagna sammanställning:
Hela antalet |
Därav i |
||
Avdelning |
kvarlevande |
svensk tjänst |
utländsk tjänst |
F (teknisk fysik).... |
9 |
9 |
— |
M (maskinteknik) . . . |
1 913 |
1 709 |
204 |
S (flyg-o. skeppsteknik) |
341 |
280 |
61 |
E (elektroteknik).... |
1481 |
1397 |
84 |
V (väg-o. vattenbyggn.) |
1594 |
1 537 |
57 |
K (kemi o. kem. tekn.). |
972 |
871 |
101 |
B (bergsvetenskap) . . |
497 |
452 |
45 |
A (arkitektur)..... |
506 |
460 |
46 |
Summa |
7 313 |
6 715 |
598 |
Ett motsvarande material har sammanställts beträffande de från tekniska
gymnasier och vissa andra undervisningsanstalter utexaminerade. Antalet
kvarlevande den 31 juli 1939 av från nu ifrågavarande skolor tidigast år
1895 utexaminerade har uppskattats till sammanlagt 11 230, varav 9 654
teknister, 820 bergstekniker och 756 väveritekniker.
I övrigt torde beträffande det föreliggande undersökningsmaterialet få hänvisas
till betänkandet jämte därtill hörande tabellbilaga och såsom Bihang
3 betecknade bilaga.
Av den sålunda verkställda undersökningen ha de sakkunniga ansett sig
kunna draga följande allmänna slutsatser rörande ingenjörsbehovet vid högskolorna.
16
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
1. Den nuvarande tillgången på civilingenjörer, som beräknats uppgå till
cirka 7 300, torde motsvara behovet omkring mitten av 1930-talet men däremot
icke den starka efterfrågan under de sista åren.
2. Det är uppenbart, att det framtida behovet av ingenjörer starkt kommer
att påverkas av att det svenska näringslivet, inbegripet ali teknisk verksamhet
för stat och kommun, ser sig nödsakat att i väsentligt ökad omfattning
bygga på självständig forskning. Hänsyn till denna ökning måste tagas
vid bestämmande av det antal studerande, vilka årligen skola intagas vid de
tekniska högskolorna.
3. Forskningen måste komma att sätta spår i form av högre förädling inom
produktionen, varav följer såväl ökning av det kvalificerade ingenjörsarbetet
inom ett företags centrala organisation med konstruktion och planering
som även ökat arbete inom själva tillverkningen. Härav måste följa användning
i långt större utsträckning än tidigare av högt kvalificerade ingenjörer,
d. v. s. civilingenjörer. Så blir säkerligen fallet inom all produktion,
baserad på inhemska råvaror, främst skogen, malmen och jordbrukets produkter
(d. v. s. livsmedelsproduktionen), liksom också inom produktion baserad
på importerade råvaror.
4. Det torde bli ofrånkomligt att en hel del industriföretag, som, enligt vad
den gjorda utredningen visar, nu använda civilingenjörer i ingen eller ringa
utsträckning, för att stärka sin konkurrenskraft i ökad omfattning skaffa sig
högskolebildad ingenjörspersonal. När det gäller småföretag kan vägen tänkas
gå över samarbete eller sammanslagning under gemensam teknisk förvaltning
och ledning, i vilken den högre tekniska sakkunskapen kan givas plats.
5. Ett och annat nytt ingenjörsområde tillkommer. Ett sådant område är
armén, inom vilken hittills ingenjörer förekommit i mycket ringa utsträckning.
Uppgjorda planer utvisa här ett betydande behov, till vilket hänsyn
måste tagas. Liksom hittills varit fallet komma säkerligen nya industrier, baserade
på nya idéer, att växa fram och öppna nya fält för ingenjörsverksamhet.
6. Vid bestämmande av antalet studerande, som skola intagas, måste man
ej endast taga hänsyn till behovet av ingenjörer i Sverige och de svenska
firmornas utlandstjänst, utan man måste göra visst tillägg för andra svenska
ingenjörer i utlandet. För ett litet land som Sverige kommer det alltid att bli
nödvändigt, att en del av våra unga ingenjörer reser ut för att studera utvecklingen
i länder med större resurser. Den största delen av dem kan förväntas
vända tillbaka efter ett eller annat års studier, men några av dem
måste alltid beräknas stanna kvar i utlandet, och deras platser måste besättas
av andra ingenjörer. För övrigt bjuder klokheten att man alltid söker hålla
en viss reserv, så att landets ingenjörsbehov alltid blir täckt.
De sakkunniga ha härefter övergått till en behandling av frågan örn
antalet studerande vid de tekniska högskolorna. De sakkunniga ha funnit det
av ekonomiska skäl omöjligt att utbygga de tekniska högskolorna för ett
obegränsat antal studerande. En begränsning härav måste enligt de sakkunnigas
mening ske och antalet nyintagna studerande bör då ställas i rätt relation
till ingenjörsbehovet i landet.
De sakkunniga, som funnit tillgången av civilingenjörer i mitten av 1930-talet ungefär motsvara behovet och sålunda intagning av studerande och utexaminering
av civilingenjörer vid de båda högskolorna ha varit lämpligt avpassad
efter vårt lands dittillsvarande behov, ha med avseende å det framtida
behovet vidare i huvudsak anfört:
17
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374.
När det gäller att utreda det framtida behovet av civilingenjörer ha de
sakkunniga icke — lika litet som föregående sakkunniga kommittéer, som
försökt sig på uppgiften — kunnat finna någon metod att beräkna detta.
Av den statistiska undersökningen framgår, att — såsom förut nämnts —
antalet hos de uppgiftslämnande företagen anställda civilingenjörer den 31
juli åren 1932, 1937 och 1939 var respektive 3 400, 4 386 och 4 895, motsvarande
en ökning av ej mindre än 1 495 på 7 år eller 214 per år. Enligt
tabell 4 i tabellbilagan utexaminerades kalenderåren 1932—1938 sammanlagt
1 693 studerande från tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola (Chalmers tekniska institut), lantmätarna oräknade, eller i
medeltal 242 per år. Örn ersättningsbehovet för ingenjörer, som avlidit, pensionerats
eller av annan anledning lämnat ingen jörsyrket under 7-årsperioden
31 juli 1932—31 juli 1939, uppskattats till 75 per år eller sammanlagt 525,
en siffra, som avsiktligt satts synnerligen lågt, skulle enbart vid de redovisade
företagen under denna tidsperiod ha anställts (1 495 -j- 525 — 1 693 =) 327
civilingenjörer utöver det antal, som utexaminerats åren 1932—1938. Man
har härvid räknat med att det i regel dröjer något halvår innan de studerande
fått anställning eller i varje fall innan de nått ingenjörsställning. Förutsättes
det, att även inom icke redovisade företag en ökning av antalet anställda
civilingenjörer skett, betyder detta, att underskottet av utexaminerade varit
betydligt större. Otvivelaktigt fanns vid 1930-talets början inom och utom
landet en relativt stor reserv av ingenjörer, vilken kunde tillgripas under högkonjunkturen
i mitten och slutet av detta årtionde och vilken nu torde vara
helt förbrukad. En blick på tidningarnas annonssidor ger belägg för, att för
närvarande en betydande ingenjörsbrist föreligger.
De sakkunniga ha undersökt möjligheten att lägga den sålunda beräknade
ökningen av antalet anställda civilingenjörer under nämnda år till grund för
en prognos av ingenjörsbehovet men ha därvid funnit, dels att de förebragta
siffrorna giva en överdriven bild av ingenjörsbeståndets ökning mot
slutet av 1930-talet — det kan nämligen av flera orsaker antagas, att redovisningsprocenten
för åren 1932 och 1937 icke är lika stor som för år 1939
— dels att siffrorna uppenbart representera en övergång från en depressionsperiod
till en högkonjunktur och avse en alltför kort tidsperiod för att kunna
tjäna som grundval för bedömning på längre sikt.
De sakkunniga ha förklarat, att enligt deras mening någon annan möjlighet
att beräkna det framtida ingenjörsbehovet icke förefunnes än att utgå från
utvecklingskurvan för intagna studerande och utexaminerade civilingenjörer
från tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola under en
längre period, lämpligen sedan sekelskiftet, och extrapolera medellinjen (trenden)
i densamma efter sannolika grunder.
Över de sakkunnigas i enlighet härmed verkställda beräkningar har i betänkandet
lämnats en grafisk framställning, återgiven å nästföljande sida.
I anslutning härtill anföres i huvudsak i betänkandet:
Den grafiska framställningen avser att åskådliggöra de tekniska högskolornas
utveckling från och med år 1900. Framställningen är grundad på uppgifter
från de tekniska högskolornas kanslier om antalet kompetenta inträdessökande
och antagna åren 1900—1942 samt antalet examinerade åren
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 374.
2
18
Kungl. Majlis proposition nr 374•
Nyintagna år 900 05
Examinerade » 1904 09
1904—1942. Den översta av figurens tre kurvor avser antalet kompetenta
sökande åren 1900—1942. På grund av att åtskilliga sökande samtidigt ingivit
ansökningshandlingar till såväl tekniska högskolan i Stockholm som
Chalmers tekniska högskola, har det icke ansetts riktigt att låta denna kurva
återgiva sammanlagda antalet avgivna inträdesansökningar från kompetenta
sökande till tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola
(Chalmers tekniska institut), utan man har utgått från att årligen 10 procent
av de sökande ingivit dubbla ansökningar och dragit kurvan med hänsyn
härtill. Antagandet är givetvis något osäkert och har icke kunnat kontrolleras
utan avsevärd omgång men torde dock icke alltför mycket skilja sig från verkliga
förhållandet. Det bör även framhållas, att systemet med dubbla ansökningar
blivit vanligare, sedan Chalmers tekniska instituts högre avdelning
ombildats till högskola.
Figuren upptager även en kurva avseende sammanlagda antalet antagna
åren 1900—1942. Det bör påpekas, att antalet antagna icke alltid överensstämmer
med antalet av dem, som samma år börja sina studier. Detta
har sin orsak däri, att en del av de antagna omedelbart efter antagningen
permitteras för militärtjänst eller sjukdom och att en eller annan antagen
aldrig påbörjar studierna. Det har konstaterats, att skillnaden icke varit
nämnvärd under tiden före det andra världskrigets utbrott, men att den
sedermera särskilt på grund av beredskapsinkallelserna 1940 gjort sig starkt
märkbar. Detta år antogos vid tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers
tekniska högskola sammanlagt icke mindre än 467 nya studerande, men endast
319 kunde påbörja sina studier. Åren 1941 och 1942 däremot, då flertalet
av de förut permitterad e återkommit från beredskapsinkallelserna, påbörjades
studierna av flera än som dessa år intagits. Antalet nya studerande åren
1938—1942 har å figuren angivits med en prickad linje (....).
Den tredje kurvan anger sammanlagda antalet examinerade åren 1904—
1942. De sakkunniga ha härvid utgått från att examen avlagts efter fyra
19
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
år, trots att den normala studietiden vid flertalet avdelningar vid Chalmers
tekniska institut och avdelning K (kemi och kemisk teknologi) vid tekniska
högskolan i Stockholm under 1900-talets första decennier var 3 eller SYz år.
Den streckprickade linjen (— . — . — .) visar den kurva, som de sakkunniga
lagt till grund för sitt förslag. Denna kurva visar ett knä omkring 1926,
vid vilken tidpunkt den med fart pågående rationaliseringen och den hastigt
stigande industriella utvecklingen synbarligen börjat göra sig gällande i form
av ökad efterfrågan på högre utbildade ingenjörer. I verkligheten kommer utvecklingen
att förlöpa efter en vågformad kurva, följande det ekonomiska
livets växlingar, ehuru sannolikt med betydlig eftersläpning.
I motsats till den tidigare behandlade statistiska undersökningen avse
samtliga kurvor även studerande vid avdelningen för lantmäteri och utländska
studerande, vilka sistnämnda dock utgjort ett försvinnande fåtal.
Det föreligger enligt de sakkunnigas mening fullt fog för att med hänsyn
till de tidigare angivna allmänna slutsatserna beträffande in gen jersheim vet
förbereda möjligheter till en sammanlagd ökad nyintagning av studerande i
enlighet med den streckprickade kurvan. Denna är framdragen till 1970 och
anger, att vid denna tid sammanlagt 700 studerande skulle behöva intagas
per år vid de tekniska högskolorna.
Då man för närvarande står vid gränsen av det antal studerande, som
kan intagas i de båda högskolorna, och då de förberedande arbetena för att
i nämnvärd utsträckning intaga nya studerande kräva avsevärd tid, kan
nämnvärt ökad intagning ej beräknas äga rum förrän några år framåt. Här
har antagits 1947. Då vi sannolikt ha att vänta minskad efterfrågan under
en kommande fredskris, synas alltför stora olägenheter ej vara att vänta
härav.
Med denna utredning ha de sakkunniga endast velat angiva den storleksram
man sammanlagt bör giva de båda tekniska högskolorna för att de med
någorlunda stor säkerhet skola motsvara landets behov under den tid man
nu behöver överblicka.
Örn ramen visar sig vara för vid, innebär det, att /len räcker för längre
tid än man beräknat. Man kan då fylla ut den i långsammare takt, men de
för ramens storlek grundläggande delarna av stommen måste från början tagas
till med tillräckliga mått.
Slutsatserna av denna utredning äro sålunda, att de båda högskolorna tillsammans
successivt böra utbyggas för att kunna intaga 700 studerande per år.
De sakkunniga ha utgått från att vid de tekniska högskolorna för närvarande
utan alltför stor trängsel i lokalerna och överbelastning av lärarna kunna
antagas sammanlagt 450 ordinarie elever årligen, varav vid tekniska högskolan
i Stockholm 280 och vid Chalmers tekniska högskola 170. I förhållande
härtill skulle enligt de sakkunnigas förslag antalet elever ökas med ett sammanlagt
antal av 250 årligen.
I det föregående har erinrats, att enligt från de tekniska högskolorna inhämtade
uppgifter antalet höstterminen 1945 nyantagna ordinarie elever utgjorde
530, varav 319 vid tekniska högskolan i Stockholm och 211 vid Chalmers
tekniska högskola.
Någon ny teknisk högskola kräves enligt de sakkunnigas mening icke för
möjliggörande av den av dem föreslagna ökningen av antalet clever, utan den
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
ifrågasatta ökningen anses lämpligast kunna genomföras genom en utvidgning
av de båda nuvarande högskolorna.
Med avseende å de båda högskolornas inbördes storlek vid den sålunda
ifrågasatta ökningen av elevantalet, ha de sakkunniga förklarat, att det enligt
deras mening funnes all anledning att utgå ifrån, att den nuvarande avdelningsindelningen
även i fortsättningen skall visa sig lämplig under de närmaste
åren. De sakkunniga ha sålunda förordat ett bibehållande av den ordning,
som nu gäller härutinnan för de båda högskolornas vidkommande, eller följande
avdelningsindelning, därvid emellertid avdelningarna för väg- och vattenbyggnad
föreslagits skola erhålla benämningen »byggnadsteknik».
Tekniska högskolan Chalmers tekniska
i Stockholm högskola
I. Teknisk fysik (F)
II. Maskinteknik (M)
III. Flygteknik och skeppsteknik (S)
IV. Elektroteknik (E)
V. Väg- och vattenbyggnad (V)
(Byggnadsteknik)
VI. Kemi och kemisk teknologi (K)
VII. Bergsvetenskap (B)
VIII. Arkitektur (A)
IX. Lantmäteri (L)
De sakkunniga ha vidare anfört:
Det är naturligtvis ej uteslutet, att det kan visa sig lämpligt att i framtiden
nyskapa någon enstaka avdelning. Sålunda kan t. ex. den flygtekniska
utbildningen, örn utvecklingen på detta område allt framgent sker med
samma snabbhet som hittills, måhända böra formas in i en särskild avdelning
eller avdelningar för flygteknik inrättas vid båda högskolorna.
De sakkunniga ha härefter uttalat, att de vid sina överväganden kommit
till den uppfattningen, att tekniska högskolan i Stockholm bör planläggas för
en slutgiltig intagning av 450 studerande årligen och Chalmers tekniska högskola
för en slutlig intagning av 250 studerande årligen.
De sakkunniga ha härutinnan anfört:
Det är naturligt, att tekniska högskolan i Stockholm göres större än. Chalmers
tekniska högskola, då antalet avdelningar är större och då differentieringen
i studieriktningar måste bli rikare vid tekniska högskolan i Stockholm,
ej minst på grund av den relativt starka koncentrationen av forskningsinstitut
till huvudstaden.
En övre gräns för en teknisk högskolas storlek gives naturligtvis i svårigheten
att sammanhålla allt vad som hör till en sådan högskola i en organisation.
Med intagning av 450 studerande per år skulle sammanlagda antalet
studerande vid tekniska högskolan i Stockholm uppgå till inemot 2 000, och
I. Maskinteknik (M)
II. Skeppsbyggnad (S)
III. Elektroteknik (E)
IV. Väg- och vattenbyggnad (V)
(Byggnadsteknik)
V. Kemi och kemisk teknologi (K)
VI. Arkitektur (A)
Kungl. Marits ''proposition nr 374- 21
det synes de sakkunniga att man icke bör gå längre, åtminstone icke utan
att pröva sig fram.
Chalmers tekniska högskolas storlek vid en intagning av 250 studerande per
år motsvarar ej fullt tekniska högskolans i Stockholm nuvarande storlek. Organisationen
skulle dock bli enklare, då antalet avdelningar alltid bör kunna
hållas lägre än för närvarande vid tekniska högskolan i Stockholm. Avdelningar
för bergsvetenskap, teknisk fysik och lantmäteri böra sålunda aldrig
behöva ifrågakomma där.
Det av de sakkunniga beräknade antalet studerande har av dem förutsatts
skola fördelas å de olika fackavdelningarna sålunda:
M |
S |
E |
V |
A |
K |
B |
F |
L |
Summa |
|
Tekniska högskolan i Stockholm |
80 |
36 |
80 |
80 |
32 |
56 |
40 |
16 |
30 |
450 |
Chalmers tekniska högskola . . |
50 |
30 |
50 |
60 |
25 |
35 |
— |
— |
— |
250 |
Med den nu angivna intagningen per år kan, enligt de sakkunniga, med vissa
efter erfarenheten lämpade antaganden antalet studerande i olika årskurser
vid de båda högskolorna förutsättas bli följande:
Tekniska högskolan i Stockholm.
Årskurs |
M |
S |
E |
V |
A |
K |
B |
F |
L |
Summa |
l:a........ |
88 |
45 |
88 |
88 |
35 |
64 |
45 |
18 |
33 |
504 |
2:a........ |
88 |
45 |
88 |
88 |
35 |
64 |
45 |
18 |
33 |
604 |
3:e........ |
83 |
42 |
83 |
83 |
32 |
60 |
42 |
16 |
30 |
471 |
4:e........ |
75 |
38 |
75 |
75 |
30 |
54 |
38 |
15 |
28 |
428 |
Summa |
334 |
170 |
334 |
334 |
132 |
242 |
170 |
67 |
124 |
1907 |
Chalmers tekniska högskola.
Årskurs |
M |
S |
E |
V |
A |
K |
Summa |
55 |
35 |
55 |
67 |
28 |
40 |
280 |
|
2:a................ |
55 |
35 |
55 |
67 |
28 |
40 |
280 |
3:e................ |
52 |
33 |
52 |
63 |
26 |
38 |
264 |
4:e................ |
48 |
30 |
48 |
58 |
24 |
35 |
243 |
Summa |
210 |
133 |
210 |
255 |
106 |
153 |
1 067 |
Yttrandena.
De sakkunnigas uppskattning av det framtida behovet av civilingenjörer
har i flertalet remissyttranden icke ansetts överdriven. Särskilt såvitt gäller
det beräknade studerandeantalets fördelning å olika fackavdelningar har i åtskilliga
yttranden i fråga om vissa avdelningar en ytterligare ökning av antalet
22
Kungl. May.ts ''proposition nr 374-
s tu deran de befunnits motiverad. I en del yttranden har framhållits önskvärdheten
av att den för Chalmers tekniska högskola ifrågasatta utbyggnaden
planerades så, att en ytterligare utvidgning av denna högskola utan större
olägenheter kunde genomföras. Å andra sidan har i ett antal yttranden de
sakkunnigas beräkningar rörande ingenjörsbehovet blivit starkt kritiserade
och en försiktigare uppskattning av det framtida elevantalet förordats. Av remissyttrandena
må följande återgivas:
Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm har anfört:
Som de sakkunniga framhållit är det ej möjligt att nu beräkna det antal
ingenjörer, som kan behöva utbildas under en längre tidrymd. Det synes styrelsen
icke osannolikt, att antalet nyintagna studerande redan före år 1970
kan behöva ökas utöver 700 per år. Emellertid synes det styrelsen riktigt att
icke nu planera utbyggnaden av tekniska högskolan i Stockholm för större
antal nyintagna studerande än 450 per år, vilket de sakkunniga föreslagit.
Då frågan om nybyggnad för de lägre årskurserna vid Chalmers tekniska
högskola blir aktuell, synes man emellertid böra överväga, om icke de sex
avdelningar, som finnas representerade vid Chalmers tekniska högskola, böra
utbyggas till samma storlek som motsvarande avdelningar vid tekniska högskolan
i Stockholm, vilket skulle innebära en ytterligare ökning av antalet
nyintagna vid Chalmers tekniska högskola med i runt tal 100 studerande
utöver vad de sakkunniga föreslagit.
Lärarkollegiet vid tekniska högskolan i Stockholm, som endast utalat sig i
fråga om elevantalet vid nämnda högskola, har anfört:
Kollegiet ansluter sig till förslaget om intagande av cirka 450 studerande
årligen med däremot svarande maximiantal av 2 000 studerande. Då utvecklingen
fram till år 1970 icke med någon större grad av säkerhet kan förutses,
anser emellertid högskolan, att den planerade utbyggnaden bör ske på
sådant sätt, att, om så skulle visa sig erforderligt och lämpligt, det årligen
antagna antalet studerande för högskolan i dess helhet eller för vissa avdelningar
långt före sagda tidpunkt kan få nå sitt maximum. Ävenså synes det
svårt att avgöra vilket antal studerande, som bör antagas på olika avdelningar,
varför med hänsyn härtill utbyggnaden bör utformas så, att vissa jämkningar
avdelningarna emellan utan större olägenheter kunna genomföras.
Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola har uttalat, att enligt dess
mening den av de sakkunniga tillämpade metoden för beräkning av studerandeantalet,
ehuru osäker, dock gåve den säkraste bedömning av det framtida
behovet, som nu kunde åstadkommas. Kollegiet har vidare bland annat
yttrat:
Kollegiet vill dock framhålla, att vissa industrier, såsom den elektriska
och den kemiska, äro helt unga eller, som den sistnämnda, tidigare varit
relativt outvecklade i vårt land och kunna beräknas växa snabbare än jämförelsen
med det förflutna anger. Inom elektrotekniken ha hittills de nyutgångna
ingenjörerna placerats på nya befattningar och deras antal
har därför motsvarat industriens utvidgningsbehov, men under de närmaste
åren uppstår dessutom ett alltmera ökat behov av nya ingenjörer
för att ersätta dem, som uppnå pensionsåldern. På grund härav anser
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
kollegiet de sakkunnigas uppskattning av ingenjörsbehovet försiktig och gjord
i underkant. Särskilt inom avdelningarna för elektroteknik och kemi hörn åtgärder
vidtagas för att öka antalet utexaminerade ingenjörer utöver vad de
sakkunniga föreslå. Kollegiet finner sig icke övertygat örn lämpligheten att
göra tekniska högskolan i Stockholm i framtiden sa mycket större än Chalmers
tekniska högskola, som de sakkunniga föreslå, och vill förorda, att de avdelningar,
som skola finnas vid båda högskolorna, utbyggas till samma storlek
på båda ställena, men att tekniska högskolan i Stockholm göres större därigenom,
att dessutom vissa avdelningar endast finnas där.
Matematisk-naturvetenskapliga sektionen vid Lunds universitet har — med
instämmande av större akademiska konsistoriet därstädes — ansett behovet
av ökad ingenjörsutbildning på ett övertygande sätt klarlagt i betänkandet och!
funnit alla skäl tala för den föreslagna ökningen av studerandeantalet. Jämväl
matematisk-naturvetenskapliga avdelningen vid Stockholms högskola med
instämmande av högskolans lärarrad — och ingenjörsvetenskapsakademien
ha anslutit sig till sakkunnigförslaget i förevarande avseende.
Statens tekniska forskningsråd anser det sannolikt, att behovet av högskoleingenjörer
kommer att bli större än vad de sakkunniga antagit åtminstone beträffande
de elektrotekniska, kemiska och byggnadstekniska facken.
Svenska teknolog föreningen har bland annat anfört:
Frågan om den sannolika framtida utvecklingen av teknik och industri har
av föreningen mycket livligt debatterats. Lika litet som de sakkunniga ser sig
emellertid föreningen i stånd att framföra en bindande sannolikhetsbevisning
för den framtida utvecklingen. Men mycket starka skäl ha framförts, som göra
det troligt, att den av de sakkunniga antagna utvecklingstakten för de tekniska
högskolorna icke kommer att bli tillfyllest. De närmaste åren efter det nuvarande
krigets avslutande kunna visserligen komma att medföra en fredskris
med sådan karaktär, att efterfrågan på högskolebildade ingenjörer tillfälligtvis
minskar, men sedd på lång sikt torde utvecklingen bli en annan. Åtgärder
för att utöka antalet examinerade från de tekniska högskolorna komma heller
icke att medföra någon verkan förr än efter ett rätt stort antal ar.
Ehuru alltså ingen bindande beräkning angående det framtida behovet av
högskoleingenjörer kan presteras, vill föreningen dock anföra vissa synpunkter
härpå, som gjort sig starkt gällande vid frågans behandling inom föreningen.
Den tekniska utvecklingen har genom kriget fått en mycket kraftig stöt framåt.
De verkningar detta kommer att ha på samhällslivet i allmänhet och näringslivet
i synnerhet, ha ännu icke helt kommit till uttryck. Säkerligen kommer efterkrigstidens
samhälle att bli ännu mera tekniskt betonat, än vad vi nu föreställa
oss. Den svåra konkurrens örn tillgängliga exportmarknader, som säkert
kommer att uppstå efter kriget, gör det även nödvändigt för länder, som önska
behålla en livlig utrikeshandel, att hålla sig i den tekniska utvecklingens främsta
linje, vilket på lång sikt förutsätter egen forskning och egna tekniska insatser.
Ett förhållande, som för små länder som Sverige kan komma att
spela en avgörande roll, är att de större länderna möjligen komma att efter
kriget visa stor återhållsamhet i fråga om frigivande av tekniska erfarenheter
och rön. Hitintills har Sverige i allmänhet fått disponera utlandets tekniska
resultat på ett mycket tidigt stadium. En förändring i detta förhållande kan
ha stort inflytande på våra begränsade möjligheter att göra oss gällande.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
Med all sannolikhet komma även nya tekniska områden och nya industrier
att kräva högt kvalificerade tekniker och forskare. Exempel äro lätta att finna.
Närmast till hands ligger det kemiska området, som i stort sett varit allt för
mycket försummat i vårt land, speciellt med hänsyn till de stora naturtillgångar,
som här finnas. Sorn ytterligare ett exempel kan nämnas det elektrotekniska
området, vilket på grund av sin karaktär i mycket hög grad fordrar
ingenjörer med bästa teoretiska underbyggnad, och där behovet av ingenjörer
under en lång följd av år icke kunnat fyllas ens inom de verksamhetsområden,
där elektroingenjörerna sedan länge varit sysselsatta. Förhållandet inom det
mekaniska området är likartat och stort behov beräknas komma att föreligga
beträffande konstruktions- och driftsingenjörer.
Sammanfattas de slutsatser rörande behovet av ingenjörer, vilka kunna dragas
av de allmänna utvecklingstendenser, som ovan berörts, finner föreningen,
att antalet nyintagna elever bör ökas väsentligt snabbare under de närmaste
åren, än de sakkunniga föreslagit. Denna ökning — till kanske 600 nyintagna
elever per år mot slutet av 1940-talet — innebär icke i och för sig, att den föreslagna
ramen för tekniska högskolan i Stockholm och Chalmers tekniska högskola,
700 nyintagna elever per år, är för trång, men väl att man måste vara
beredd på att nämnda ram blir fylld tidigare än omkring 1970, nämligen om
den industriella utvecklingen fortsätter i nuvarande tempo. Föreningen anser
därför skäl föreligga att överväga, vad som i så fall bör göras för att täcka ett
stegrat behov av ingenjörer.
Det närmast till hands liggande alternativet, örn man nu följer de sakkunnigas
förslag, torde då vara att inrätta ytterligare en teknisk högskola. Det
framgar av de sakkunnigas betänkande, att en sådan åtgärd fördyrar undervisningen
med i runt tal en miljon kronor per år jämfört med en fortsatt utbyggnad
av de befintliga högskolorna. Mot obegränsad utbyggnad talar emellertid
det förhållandet, att det säkerligen, som de sakkunniga hävda, finns en
övre gräns för den lämpliga storleken av en högskola.
Om denna gräns ligger vid den föreslagna, ramen för tekniska högskolan i
Stockholm, nämligen 450 nyintagna elever per år, skulle denna, högskola icke
böra vidare utvidgas. För Chalmers tekniska högskola skulle däremot en utvidgning
vara tänkbar, i varje fall så, att antalet nyintagna elever i de för
Chalmers tekniska högskola föreslagna avdelningarna ökas till samma antal,
som föreslagits för motsvarande avdelningar vid tekniska högskolan i Stockholm,
eller till 364. Den sammanlagda ramen för bägge högskolorna skulle på
detta sätt kunna ökas till något över 800, vilket antal kan väntas täcka, behovet
»under den framtid till omkring 1970, för vilken man nu behöver uppgöra
plan» bättre än det av de sakkunniga föreslagna antalet 700.
Det synes därför föreningen välbetänkt att vad byggnaderna beträffar nu
fastställa samma ram för Chalmers tekniska högskolas avdelningar som för
motsvarande avdelningar vid tekniska högskolan i Stockholm. Med den mindre
differentieringen vid Chalmers tekniska högskola torde detta medföra mycket
måttlig kostnadsökning. En sådan åtgärd skulle även möjliggöra en mer flexibel
fördelning av eleverna på olika avdelningar.
Jämväl styrelsen för tekniska samfmidet i Göteborg har ifrågasatt, huruvida
icke behovet av högskoleingenjörer kommer att ökas i vida snabbare takt än
de sakkunniga antagit, samt förordat planerandet av en successiv utbyggnad
av Chalmers tekniska högskola till samma storleksordning, som den för tekniska
högskolan i Stockholm föreslagna.
25
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
Telegrafstyrelsen, som upplyst att ämbetsverket varit i tillfälle att vid ärendets
handläggning samarbeta med svenska teknologföreningen, har förklarat
sig i stort sett ansluta sig till föreningens utlåtande. Härutöver har ämbetsverket
i förevarande avseende uttalat, att ämbetsverket för teleteknikens del ville
ifrågasätta, huruvida behovet av högskoleingenjörer inom detta område skulle
bliva tillräckligt tillgodosett genom de sakkunnigas förslag.
Vattenfallsstyrelsen har såsom sin uppfattning uttalat, att ett större antal
ingenjörer bör utbildas än vad som för närvarande är fallet och att därvid behovet
av ingenjörer med högre teknisk utbildning i första rummet bör tillgodoses.
Styrelsen har härutinnan anfört i huvudsak följande.
Vattenfallsstyrelsen tillhör de statsverk, som i sin tjänst ha ett stort antal
ingenjörer med såväl högre som lägre teknisk utbildning. Utvecklingen på det
område, som styrelsen har att företräda, tyder på, att behovet av ingenjörer
och däribland särskilt högskoleingenjörer kommer att vara stort och ökas med
tiden. Främst är det inom de elektrotekniska och byggnadstekniska facken,
som behovet inom vattenfallsverket kommer att göra sig gällande. Ännu är
endast en tredjedel av landets vattenkrafttillgångar utbyggd, men behovet av
elektrisk kraft stiger oavlåtligt, och en fortsatt omfattande utbyggnadsverksamhet
måste förutses. Vid den fortsatta utbyggnaden av vattenkraften uppkomma
nya problem, vilka sammanhänga med, att den nya vattenkraften är
mera svårtillgänglig och svårutbyggd samt att samkörningen mellan kraftstationerna
blir mera komplicerad. Detta medför ökat behov av högt kvalificerade
ingenjörer, som ha att leda utvecklingen på detta område. Detta gäller icke
endast för de arbetsområden, som företrädas av vattenfallsstyrelsen och övriga
kraftföretag, utan även för den del av landets industri, som har att tillgodose
kraftindustriens behov av maskiner och övrig teknisk utrustning, såsom
exempelvis verkstadsindustrien.
På senare tid har det blivit nödvändigt att inom alla delar av näringslivet
ägna särskilt intresse åt att arbetskraft och även arbetsmaskiner bli rationellt
utnyttjade. Dessa rationaliseringssträvanden torde med all sannolikhet komma
att göra sig ännu mera gällande i framtiden. För arbetsorganisationsproblemens
lösning kommer, i varje fall inom det område styrelsen representerar, sålunda
ett ökat behov av kvalificerade ingenjörskrafter att vara förhanden.
Styrelsen har även intresse av att de arbetsområden, inom vilka avnämare
av elektrisk kraft finnas, utvecklas efter rationella linjer. Särskilt må här nämnas
den elektrokemiska industrien, inom vilken svensk sakkunskap ännu finnes
i alltför liten omfattning. En ingenjörsutbildning, som tillgodoser den elektrokemiska
industriens behov, är enligt styrelsens mening nödvändig. Styrelsen
vill framhålla, att om det är svårt att uttala sig om den tidpunkt, när den av
de sakkunniga föreslagna gemensamma ramen för högskolornas omfattning kan
väntas bli tagen fullt i anspråk, så är detta en ännu mycket vanskligare uppgift,
när det gäller de enskilda facken. Även örn man godtar de sakkunnigas
allmänna ram, måste man sålunda göra klart för sig, att den relativa fördelningen
av eleverna på de olika fackskolorna kan komma att rubbas genom
olika snabb utveckling och att därför vissa fackavdelningar kunna väntas komma
alt bliva fullbelastade förr än andra och måhända icke oväsentligt tidigare
än år 1970. Detta gäller särskilt det elektrotekniska facket, där enligt styrelsens
erfarenhet, för övrigt bekräftad från flera andra håll, behovet av högskoleingenjörer
sedan åtminstone sex ä sju år varit större än vad som motsvarar till
-
26
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
gången. Det föreligger därför för närvarande en betydlig ackumulerad brist
på sådana ingenjörer, vilket bland annat tar sig det uttrycket, att teknologerna
praktiskt taget äro anställda långt innan de äro färdiga med studierna. Elektrotekniken
är som vetenskap och industri ännu tämligen ung, och detta innebär
icke blott en alltjämt pågående expansion utan också att hittills de nyexaminerade
årskullarna av civilingenjörer i sin helhet kunnat räknas som en ökning
av tillgången. Från mitten av 1940-talet kommer detta förhållande att
ändras i och med att de äldsta årgångarna av elektroingenjörer nå pensionsåldern.
Därefter kommer ett ständigt ökat antal av de nyexaminerade ingenjörerna
att åtgå som ersättning för pensionsavgångna. Slutligen får det beaktas,
att elektroingenjörer i växande utsträckning äro eftersökta även inom arbetsområden,
som icke direkt kunna hänföras till det elektrotekniska facket. Även
inom det byggnadstekniska facket föreligger för närvarande en viss brist på
högskoleingenjörer. Styrelsen vill därför för sin del först och främst påyrka,
att de föreslagna utbyggnaderna för här nämnda fack ske i snabbast möjliga
takt för att möjliggöra en stor ökning av antalet högskoleingenjörer inom dessa
fack redan under de närmaste åren. Styrelsen har anledning tro, att liknande
behov föreligga även för andra fack, såsom för det kemiska.
Vid granskning av de sakkunnigas betänkande med till detta fogade byggnadsplaner
synes det styrelsen, som örn en utbyggnad av Chalmers tekniska
högskola till samma avdelningsstorlek som vid tekniska högskolan i Stockholm
borde vara möjlig. Planeringen av byggnadsarbetena synes böra ske med tanke
på en sådan utvidgning, som torde innebära den billigaste lösningen, när en
gång den nu föreslagna ramen för den högre tekniska undervisningen visar sig
för knapp inom ett eller annat fack.
Väg- och vattenby g grwdsstyrelsen har anfört, att verket, som för närvarande
sysselsatte omkring 200 högskoleutbildade väg- och vattenbyggnadsingenjörer,
av olika skäl räknade med, att för framtiden ett väsentligt större antal
vore erforderligt.
Järnvägsstyrelsen, som funnit det mycket vanskligt att med större säkerhet
bedöma ingenjörsbehovet, har anfört:
Derhän dock erinras örn, att det icke minst inom järnv ägs väsendet framkommit
nya verksamhetsområden, varpå vissa förhållanden inom den elektriska
bandriften förtjäna framhållas som ett exempel. Statens järnvägars behov
av elektrotekniskt bildade högskoleingenjörer, som ännu i början av 1920-talet inskränkte sig till fem telegrafingenjörer och den fåtaliga stab, som då var
knuten till styrelsens elektrotekniska byrå, har också vuxit hastigt och i långt
snabbare tempo än som framgår av den av de sakkunniga extrapolerade kurvan.
Om hänsyn tages till elektrodriften, maskintjänsten, verkstadsrörelsen,
telefon- och signaltjänsten, kan behovet nu uppskattas till inemot ett hundratal
högskoleingenjörer.
Det nu anförda exemplet kan givetvis icke tillmätas någon avgörande betydelse,
däremot möjligen en symptomatisk sådan. Med hänsyn till den osäkerhet,
som dock med nödvändighet måste vidlåda varje bedömande av hithörande
frågor, måste de sakkunnigas bedömningsmetod anses vara klokt avvägd,
varför den biträdes. Det förefaller emellertid vara angeläget att framhålla,
att högskoleorganisationen i detta hänseende ej fastlåses inom en så
trång ram, att en av behovet påkallad framtida utökning av antalet studerande
vållar alltför stora svårigheter. Man bör jämväl hålla den möjligheten öp
-
27
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
pen, att inom en enstaka fackavdelning, där en mera markerad knapphet på
ingenjörer föreligger — så torde exempelvis nu vara fallet inom väg- och vattenbyggnadsfacket
— öka antalet studerande i snabbare tempo, än de sakkunniga
föreslagit. En sådan åtgärd behöver blott innebära, att den slutsiffra,
som programenligt skulle hava uppnåtts omkring år 1970, kan väntas föreligga
tidigare. Någon ytterligare ökning fram till sistnämnda år måste i anledning
härav icke med nödvändighet förutsättas.
Sveriges industriförbund har i huvudsak anfört:
Enligt förbundets mening torde någon mera tillförlitlig metod för uppskattandet
av det önskvärda elevantalet vid de tekniska högskolorna än
den de sakkunniga begagnat icke stå till buds. Förbundet finner den av de
sakkunniga gjorda uppskattningen vila på så sannolika grunder, som överhuvudtaget
kunna begäras vid en dylik uppskattning. Till stöd för uppfattningen,
att den av de sakkunniga föreslagna ramen för de tekniska
högskolorna icke blivit för stort tilltagen, vill förbundet särskilt hänvisa
till, att högskolornas uppgift att utbilda forskare på det tekniska området
med all sannolikhet kommer att kräva betydligt större resurser än hittills,
om vårt land vill hävda sin ställning såsom industrination. Förbundet vill
vidare understryka de sakkunnigas uttalande, att antalet högskoleingenjörer
bör vara så avpassat, att tillfälle kan beredas åtskilliga av dem att
tidvis taga anställning utomlands utan att tillgången på ingenjörer här
hemma blir för knapp. Om ett mindre överskott på ingenjörer tillfälligt
skulle komma att förefinnas, torde detta icke kunna anses innebära någon
större olägenhet. Förbundet skulle för sin del anse det olyckligt, örn den
utbyggnad av högskolorna, som de sakkunniga föreslagit, icke skulle komma
att ske i den utsträckning och i den takt, som av dem förordats. De kostnadsökningar,
som äro nödvändigt förbundna med den föreslagna utvidgningen,
torde böra anses såsom mycket måttliga, icke minst om man betänker
de möjligheter till ytterligare industriell expansion och därmed följande
välståndsökning inom hela samhället, som en tillräckligt stor, väl
skolad ingenjörskår är ägnad att verksamt främja.
Även industriförbundet har vidare uttalat sig för att utbyggnaden av
Chalmers tekniska högskola planeras så, att denna högskola framdeles kan
erhålla samma storlek som motsvarande avdelningar vid tekniska högskolan
i Stockholm.
Uttalanden av mera begränsad räckvidd om ökat behov av högskoletekniker
ha vidare såvitt gäller särskilda fackområden gjorts i ett antal
yttranden.
Sålunda har byggnadsstyrelsen framhållit bristen pa arkitekter inom
stadsbyggnadsfacket. Svenska arkitekters riksförbund har ansett den föreslagna
utökningen av antalet studerande vid avdelningarna för arkitektur
otillräcklig. I samma riktning har länsarkitektföreningen, som funnit arkitektbehovet
böra göras till föremal för en särskild utredning, uttalat sig.
Fullmäktige i jernkontoret samt metallografiska institutet ha förklarat,
att brist å gruvingenjörer förefunnes sedan en tid tillbaka. Sveriges kemiska
industrikontor har uttalat, att brist på högskoleingenjörer framför allt gjort
sig gällande inom det kemiska facket, och Sveriges lantbruksförbund har
28
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 3 74.
framhållit, att ökad standardisering och undervisning inom jordbruket medförde
ökat behov av tekniker för lantbruksmaskinindustrien.
Å andra sidan ha — såsom inledningsvis berörts — i ett antal yttranden
betänkligheter anförts mot att på grundval av de sakkunnigas beräkningar
öka intagningen vid de tekniska högskolorna i den utsträckning, de sakkunniga
föreslagit.
Statskontoret har sålunda yttrat:
. De sakkunnigas metod för beräkning av det framtida behovet av civilingenjörer
innebär, att man förutsätter, att de tekniska högskolornas utveckling
skall fortgå i ungefär samma takt som hittills, eller med andra
ord, att den tekniska utvecklingen följer samma kurva som antalet utexaminerade
ingenjörer i stället för att ingenjörsbehovet bestämmes av
den tekniska utvecklingen.
Statskontoret tilltror sig visserligen icke att uttala något omdöme örn
vare sig det nuvarande eller framtida ingenjörsbehovet, men ämbetsverket
mäste konstatera, att de sakkunnigas utredning utgör en mycket bräcklig
grundval för den föreslagna utbyggnaden av de tekniska högskolorna. Statskontoret
föreställer sig, att den naturliga vägen för fastställande av dessa
högskolor lämpliga storlek och kapacitet bör vara att fullfölja de sakkunnigas
ursprungliga tankegång och genom en marknadsundersökning söka
kartlägga de områden, där för närvarande eventuellt underskott på ingenjörer
högskoleutbildade och andra — må föreligga och med ledning av
denna undersöknings resultat draga erforderliga slutsatser angående det
framtida utbildningsbehovet. Visar sig denna väg icke vara framkomlig,
synes man nödsakad att bygga på allmänna antaganden angående den fortsatta
tekniska och ekonomiska utvecklingen. Problemets lösning blir då i
sista hand en konjunkturpolitisk och ekonomisk bedömningsfråga.
Under sådana förhållanden är uppenbarligen stor försiktighet att anbefalla,
innan man drar alltför vittgående slutsatser rörande utvecklingen
anda fram till 1970, vilket årtal utgör slutpunkten för det av de sakkunniga
torordade utbyggnadsprogrammet. Vissa fakta böra också hållas i minnet.
Um ett antal av 7 300 civilingenjörer antages lia motsvarat behovet vid
mitten av 1930-talet, erfordras för att vidmakthålla ingenjörsbeståndet vid
denna niva, att cirka 300 nya civilingenjörer årligen utexamineras. Statskontoret
utgår därvid från en genomsnittlig tjänstetid av 25 år för civilingenjörerna,
vilket i varje fall icke torde vara för högt räknat. De båda
tekniska hogskolornas nuvarande examinationskapacitet ligger enligt vad
som framgår av betänkandet vid omkring 450 per år. Sålunda utgjorde
antalet antagna studerande år 1942 vid tekniska högskolan 297 och vid
Chalmers tekniska högskola 164, eller tillhopa 461. Redan nu finnes alltså
en marginal av drygt 50 procent för täckande av ett ökat behov av civilmgenjörer
Sannolikt torde utan alltför kostnadskrävande anordningar de
bada hogskolornas kapacitet kunna ytterligare utvidgas och antalet nya
studerande okas, utan att den nuvarande organisationsramen fördenskull
behover sprängas. Likaledes synes i större utsträckning än vad som i föreliggande
utredning skett hänsyn böra tagas till den icke oväsentliga förbättring
av utbildningsmöjligheterna för tekniker, som under senare år
agt rum genom nyinrättande av ett antal lägre tekniska läroanstalter.
Det. ™aste också betonas, att tidpunkten just nu är synnerligen vansklig
tor ställande av någon konjunkturprognos för efterkrigstiden. Det är visser
-
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
ligen att hoppas, att vi denna gång skola vara bättre rustade att möta en
eventuell fredskris än efter förra världskrigets slut. Men man torde göra
klokt i att icke helt förgäta, att antalet kompetenta inträdessökande till
tekniska högskolan, som år 1919 utgjorde 412, två år senare, dk lågkonjunkturen
efter första världskrigets slut på allvar börjat göra sig gällande,
sjunkit till 255.
Statskontoret är för sin del icke berett att på grundval av föreliggande
utredningsmaterial förorda någon mera väsentlig utvidgning av de tekniska
högskolorna.
Vetenskapsakademien har anfört:
Av utredningen framgår att en relativt stor reserv av ingenjörer förelåg
i början av 1930-talet, ett överskott, som under följande år decimerats och
under de sista åren helt försvunnit på grund av det växande behovet av
ingenjörer. Detta ökade behov måste emellertid tillskrivas de exceptionella
förhållanden, som ha sin grund i den nuvarande världskrisen. Det synes
under alla omständigheter vara i hög grad vanskligt att lägga en linjär
extrapolation från 1926 till grund för en uppskattning av det framtida
ingenjörsbehovet. Önskvärt hade varit att de sakkunniga i samband med
utredningen av det framtida ingenjörsbehovet även företagit en undersökning,
huruvida de utexaminerade ingenjörerna kunnat vinna en mot den
erhållna utbildningen svarande anställning och en med hänsyn till studiekostnaderna
rimlig lönenivå. Dessa frågor synas också stå i intimt samband
med den av sakkunniga uttalade önskvärdheten av en viss överproduktion
av civilingenjörer.
MatematisJc-naturvetenskapliga sektionen vid Uppsala universitet har —
med instämmande av större akademiska konsistoriet därstädes — uttalat sig i
huvudsaklig överensstämmelse med vetenskapsakademien.
Statsverkens ingenjörsjörbund har hemställt, att det framtida behovet
av högskoleingenjörer göres till föremål för en saklig omprövning. Efter att
i sitt yttrande ha erinrat att vid den utbyggnad av tekniska högskolan
i Stockholm, som beslutades av statsmakterna år 1911, det årliga antalet
nya studerande beräknades till 150 i stället för — såsom förordats i det
sakkunnigförslag, som låg till grund för beslutet — 300, har ingenjörsförbundet
anfört i huvudsak följande.
Den efterföljande utvecklingen visade, att antalet årligen nyintagna studerande
var avsevärt större än som motsvarade efterfrågan på civilingenjörer,
trots att antalet begränsades till hälften av det i kommittéförslaget
beräknade.
Efter en cirka fyraårig högskoleutbildning, som kostat dels staten cirka
13 000 kronor per ingenjör, dels enskilda ett motsvarande belopp, sågo sig
sålunda många högskoleingenjörer nödsakade att antingen emigrera eller
söka sin utkomst inom andra än tekniska verksamhetsområden.
Av det anförda framgår vanskligheten i försöken att bestämma det antal
högskoleutbildade ingenjörer som i en viss, oviss framtid motsvarar behovet.
1940 års sakkunniga hava även helt avstått från anspråken på att
hava funnit någon formel, enligt vilken detta behov kan beräknas. Ingenjörsförbundet
konstaterar även med förvåning, att en väsentlig skillnad
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 37/).
förefinnes mellan de sakkunnigas allmänna slutsatser vid bestämmandet av
ingenjörsbehovet och de förutsättningar härför, som förelagts i departementschefens
direktiv, nämligen »att verkställa en så noggrann bedömning
som möjligt av landets behov av tekniker och att med ledning härav framlägga
förslag rörande den årliga elevintagningen vid de tekniska högskolorna
och eventuellt vid de tekniska läroverken. Vid denna undersökning
är en förutsättning, att de vid de tekniska högskolorna utbildade sysselsättas
med för dem lämpliga arbetsuppgifter.» De sakkunniga anse nämligen,
att olägenheterna av viss överproduktion av civilingenjörer ej är stor,
då »civilingenjörsutbildningen ger en mångsidig användbarhet såväl inom
det egna landet som i världen i övrigt» (s. 97, 120) och anse det rent av önskvärt
»att man alltid söker hålla en viss reserv, så att landets ingenjörsbehov
alltid blir täckt». Överskottet skulle enligt de sakkunniga hänvisas till andra än
tekniska verksamhetsområden inom landet samt exporteras. Ingenjörsförbundet
anser dessa de sakkunnigas allmänna slutsatser, sedda mot den
föregående utvecklingen, oförsvarliga och oförenliga med en sund uppskattning
av ingenjörsbehovet.
Med avseende å de sakkunnigas metod att för beräkning av ingenjörsbehovet
utgå ifrån de tidigare årliga antagningarna och extrapolera behovet
fram till år 1970 vill förbundet framhålla, att från och med år 1929 antalet
nyintagna studerande vid de tekniska högskolorna ökades utomordentligt
starkt. Ingenjörsförbundet är av den åsikten, att det tidsområde (1929—
1942), som de sakkunniga härvid utgått ifrån, är så utomordentligt kort,
att en extrapolering över en tidrymd på cirka 25 år framåt måste betecknas
såsom synnerligen osäker och beroende av faktorer av mycket tillfällig
natur.
Ingenjörsförbundet anser i motsats till de sakkunniga, att den nuvarande
knappheten på civilingenjörer huvudsakligen beror på krisförhållanden av
övergående natur, och endast i mindre grad är ett resultat av den under
de senaste tjugo åren genomförda rationaliseringen av industrien.
Ingenjörsförbundet anser sålunda, att de allmänna slutsatser, från vilka
de sakkunniga utgått, äro av sådan beskaffenhet samt att den använda
metoden är så osäker, att resultatet icke kan läggas till grund för en så
omfattande och dyrbar organisation, som den enligt de sakkunnigas förslag
utbyggda högre tekniska undervisningen utgör.
Även må här i anledning av det från industrihåll vid flera tillfällen framförda
önskemålet örn ökat antal per år utbildade högskoleingenjörer framhållas,
att örn brist på civilingenjörer skulle råda, så borde detta enligt
lagen om tillgång och efterfrågan resultera i en höjning av ingenjörslönerna.
Utvecklingen i detta avseende lämnar emellertid enligt förbundets uppfattning
icke belägg för att någon brist på civilingenjörer skulle föreligga,
även örn en höjning av vissa löner har ägt rum under de allra senaste åren
på grund av förutnämnda omständigheter till följd av krisförhållanden.
Lönenivån är emellertid i stort sett fortfarande så låg, att det i högskolestudierna
nedlagda kapitalet icke kan anses förränta sig tillnärmelsevis så
bra, som är normalt för annan kapitalplacering. Förbundet vill med skärpa
framhålla, att stor risk föreligger, att ingenjörsbehovet från industrihåll
överdrives, för att antalet utexaminerade ingenjörer utan hänsyn till kostnaderna
skall bliva så stort, att lönerna kunna hållas nere och en icke erforderlig
reserv förefinnas. De sakkunniga synas i detta avseende vilja på
statens och enskildas bekostnad tillmötesgå företagarintressen i en utsträck
-
31
Kungl. Maj:ts proposition nr Svening
som står i visst motsatsförhållande till de av departementschefen givna
direktiven. Betydelsen av att antalet elever vid de tekniska högskolorna
rätt avväges är ur nationalekonomisk synpunkt stor och kommer, på grund
av den befolkningstekniska utvecklingen med förestående minskning av
storleken av de årsklasser, som kunna ifrågakomma som inträdessökande,
vikten härav att stegras inom en nära framtid.
I detta sammanhang må anmärkas, att tekniska högskolans i Stockholm
byggnadskommitté i sitt tidigare omförmälda utlåtande den 15 april 1945,
såsom inledningsvis berörts, jämlikt meddelade direktiv alternativt verkställt
en uppskattning av kostnaderna för en utbyggnad av högskolan för ett antal
av 350 nya ordinarie studerande årligen. Härutinnan har kommittén i huvudsak
anfört följande.
Den egentliga besparing, som står att vinna vid ett lägre antal studerande,
ernås huvudsakligen genom minskade ritsalar samt även i någon mån genom
minskning av vissa större hörsalar. Laboratorierna ha redan av de sakkunniga
avsetts användas av grupper av studerande och icke hela avdelningar,
varför någon minskning av desamma ej kan förutsättas om antalet studerande
minskas från 450 till 350. Lärarrum, forskningsrum och dylikt kunna
givetvis icke minskas. Vid det mindre antalet studerande fordras visserligen
ett mindre antal assistenter, men detta medför icke minskning av assistentrummen.
Det har nämligen förutsatts, att flera assistenter ha samma rum.
Detta bör ej medföra olägenheter, då assistenterna alternera och således ej
alla tjänstgöra samtidigt. Besparingen i byggnadskostnaderna blir därför relativt
liten, om det per år antagna antalet studerande minskas från 450 till 350.
Vid en dylik minskning av antalet nyintagna studerande uppkomma enligt
kommitténs beräkningar besparingar för byggnader tillhörande första utbyggnadsstadiet
på tillsammans cirka 290 000 kronor.
Under senare utbyggnadsstadier kunna motsvarande besparingar beräknas
uppkomma för nybyggnader innehållande ritsalar och hörsalar, nämligen
byggnader för avdelningarna för väg- och vattenbyggnad och arkitektur med
överslagsvis 50 000 kronor för vardera eller tillsammans 100 000 kronor.
Den sammanlagda möjliga besparingen i byggnadskostnader vid ett minskat
studerandeantal uppgår således till cirka 390 000 kronor för utbyggnaden i
dess helhet.
Kostnaderna för utrustning och möblering kunna givetvis också minskas
om studerandeantalet minskar. Om man överslagsvis beräknar dessa kostnadsminskningar
så högt som till 1 000 kronor per studerande, skulle för de
100 studerande, varmed totala antalet nyantagna alternativt skulle minskas,
en besparing av 100 000 kronor vara möjlig.
I anslutning härtill har styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm i anslagsäskandena
för nästa budgetår förklarat sig bestämt vidhålla sin tidigare
uttalade uppfattning örn angelägenheten av en utbyggnad av högskolan för
en årlig nyintagning av 450 ordinarie studerande samt vidare anfört:
Landets behov av högskoleutbildade tekniker är synnerligen stort, och då
därjämte skillnaden i kostnader för cn utbyggnad av högskolan för antagning
av 450 respektive 350 ordinarie studerande per år enligt byggnadskommitténs
beräkningar är förhållandevis obetydlig, kan ingen tvekan råda om att det
förstnämnda alternativet är att föredraga.
32
Departe
mentschefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 374.
I samma riktning har högskolans lärarkollegium vid behandlingen av högskolans
anslagsäskanden för nästa budgetår uttalat sig.
Frågan om Sveriges behov av högskoleutbildade ingenjörer har vid olika
tillfällen gjorts till föremål för undersökning. Såväl 1906 års tekniska högskolekommitté
som 1934 års Chalmerssakkunniga ha sålunda behandlat detta
spörsmål, dock utan att nå fram till någon objektiv bedömningsgrund. Mot
bakgrunden av dessa erfarenheter framstår frågan om det framtida ingenjörsbehovet
som ett av de vanskligaste spörsmål, som 1940 års sakkunniga enligt
de för utredningen meddelade direktiven haft att taga ställning till. Det har
emellertid ansetts önskvärt att om möjligt finna ett svar på denna fråga, vilken
är av grundläggande betydelse när det gäller att planera intagningen av studerande
vid de tekniska högskolorna. De sakkunniga ha med anlitande av statistisk
expertis verkställt en omfattande utredning härutinnan, för vars uppläggning
och huvudresultat en redogörelse lämnats i det föregående. Av utredningen
ha de sakkunniga ansett sig kunna draga vissa allmänna slutsatser beträffande
ingenjörsbehovet och därmed också om den erforderliga examinationskapaciteten
hos de tekniska högskolorna. De ha sålunda funnit, att antalet
år 1939 verksamma civilingenjörer ungefär motsvarar det behov, som
förelåg omkring mitten av 1930-talet, men att det däremot icke är tillräckligt
för att tillgodose den starka efterfrågan, som gjort sig gällande under åren
därefter. De sakkunniga ha vidare funnit uppenbart, att det framtida behovet
av ingenjörer starkt kommer att påverkas av att det svenska näringslivet torde
komma att i väsentligt ökad omfattning bygga på egna insatser i den tekniskt-vetenskapliga
forskningen. Vidare kommer enligt de sakkunnigas uppfattning
framstegen inom den vetenskapliga forskningen att medföra en högre
grad av förädling inom produktionen, vilket kan förväntas vidga de befintliga
verksamhetsfälten och öppna nya arbetsområden för högskoleutbildade tekniker.
Sedan de sakkunniga sökt utröna behovet av högskoleutbildade ingenjörer,
har det för dem gällt att bedöma det antal studerande, som årligen borde intagas
vid de tekniska högskolorna för att detta behov skall bli täckt. Härvid
ha de sakkunniga, som funnit den av dem verkställda statistiska utredningen
icke utgöra någon tillförlitlig grundval för ett bedömande på längre sikt av
civilingenjörsbehovet och det erforderliga antalet studerande vid de tekniska
högskolorna, utgått från kurvorna för intagna studerande och nu examinerade
civilingenjörer vid de båda tekniska högskolorna under en längre period och
den beräknade medellinjen fram till år 1970. De sakkunniga ha därvid kommit
fram till att det sammanlagda antalet nyintagna studerande vid tekniska högskolan
i Stockholm och Chalmers tekniska högskola år 1970 borde kunna bestämmas
till 700. Med denna utredning ha de sakkunniga velat ange den kapacitet,
de båda tekniska högskolorna bör erhålla för att med någorlunda stor
säkerhet kunna motsvara landets behov under den tid, som nu kan överblickas.
33
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
Enligt de sakkunniga, som icke funnit det lämpligt att nu föreslå någon
ökning av antalet tekniska högskolor, skulle de studerande uppdelas mellan
högskolorna så, att tekniska högskolan i Stockholm kunde taga emot 450
och Chalmers tekniska högskola 250 nyinskrivna studerande årligen, sedan
de båda högskolornas utbyggnad blivit genomförd. Någon förändring av antalet
avdelningar har heller icke ansetts påkallad, men däremot en viss differentiering
dels högskolorna emellan, dels inom de olika avdelningarna. De
studerandes fördelning mellan avdelningarna bör enligt de sakkunniga ske i
ungefär samma proportion som för närvarande.
Dessa allmänna slutsatser ha i stort sett understrukits i de yttranden, som
avgivits av myndigheter och sammanslutningar, vilka äga särskild förtrogenhet
med näringslivets förhållanden och överblick över den tekniska utvecklingen.
Såsom särskilt representativa i detta hänseende framstå svenska
teknologföreningens, vattenfallsstyrelsens och Sveriges industriförbunds yttranden,
vari understrykes sannolikheten av att nya tekniska områden och
nya industrier komma att kräva högt kvalificerade tekniker och forskare,
liksom det även framhålles, att möjligheterna till en ytterligare industriell
expansion och därmed följande välståndsökning inom hela samhället i viss
män äro beroende av att en tillräckligt stor och välskolad ingenjörskår finnes
att tillgå inom landet. Å andra sidan har i några yttranden, särskilt i de som
avgivits av statskontoret och statsverkens ingenjörsförbund, hävdats, att de
sakkunnigas uppskattning av ingenjörsbehovet alltför starkt påverkats av de
senaste årens krisförhållanden, då ersättningsindustriernas anspråk på tekniker
liksom även militärinkallelserna varit ägnade att framkalla en viss men
övergående knapphet på högskolebildade ingenjörer. Båda dessa remissinstanser
framhålla sålunda, att det nu är alltför vanskligt att ställa någon konjunkturprognos
för efterkrigstiden. Statsverkens ingenjörsförbund gör därjämte
gällande, att lönenivån för civilingenjörer i stort sett är så låg, att den
icke ger belägg för antagandet, att en underproduktion av kvalificerade tekniker
för närvarande är för handen. Emot sistnämnda kritiska uttalanden
kan enligt min mening invändas, att vad de sakkunnigas undersökning åsyftar
icke är att ernå en konjunkturprognos för ingenjörsbehovet för de närmaste
efterkrigsåren utan att vinna en uppfattning av utvecklingstendensen på
längre sikt. De sakkunniga ha eftersträvat att finna en medellinje för den
sannolika utvecklingen fram till en så relativt avlägsen tidpunkt som år 1970.
Det ligger i sakens natur att avsteg från denna medellinje kunna under olika
år förekomma än i ena, än i andra riktningen. För min del är jag också klart
medveten örn den osäkerhet, som måste komma att vidlåda varje uppskattning
av det slag, varom här är fråga. Jag kan dock, i likhet med flertalet av
remissinstanserna, icke finna annat än att de sakkunniga givit goda skäl för
sin uppfattning och är därför beredd att godtaga deras allmänna slutsatser.
De revolutionerande tekniska landvinningar, som gjorts under krigsåren och
som de två senaste åren givits publicitet, synas ge en ytterligare bekräftelse
Bihang till riksdagens protolcoll 19i5. 1 sami. Nr $7//. 3
34
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 37Jh
på de sakkunnigas antagande, att samhällsutvecklingen leder hän mot en alltmer
tilltagande industrialisering och produktionsförädling. I belysning härav
är jag närmast benägen att i likhet med vissa remissinstanser hålla före, att
de tekniska högskolornas till omkring 700 civilingenjörer årligen beräknade
framtida examinationskapacitet kan komma att behöva tagas i anspråk långt
innan den antagna tidpunkten, omkring år 1970. I varje fall synas goda skäl
föreligga att vid uppgörande av planer för de tekniska högskolornas fortsatta
utbyggnad icke sätta målet lägre än en examinationskapacitet av omkring
700 civilingenjörer per år.
I likhet med flertalet remissinstanser har jag sålunda icke funnit de siffror,
de sakkunniga kommit till beträffande intagningen av studerande, överdrivet
höga. Jag kan dock väl förstå dem, som i likhet med statskontoret och statsverkens
ingenjörsförbund finna språnget mellan den av de sakkunniga angivna
siffran för den nuvarande intagningskapaciteten vid de båda högskolorna
eller 450 per år och den av dem föreslagna, 700 per år, väl stort.
Ökningen till 700 årligen intagna kommer emellertid givetvis att ske endast
successivt, i mån av behov. Att märka är även, att redan nu den faktiska
intagningen är väsentligt högre än som svarar mot högskolornas normala
kapacitet, nämligen sammanlagt omkring 530. Det må i detta sammanhang
erinras, att antalet avvisade kompetenta inträdessökande trots detta är betydande.
Enligt vad jag inhämtat från vederbörande rektorsämbeten uppgick
detta innevarande hösttermin, dubbelansökningar frånräknade, till sammanlagt
omkring 340.
Såsom inledningsvis erinrats ha statsmakterna detta år redan i princip
godkänt en generalplan för utbyggande av Chalmers tekniska högskola till en
normal årlig intagningskapacitet av 250 nya ordinarie studerande. I samband
därmed har riksdagen uttalat, att den — utan att likväl vilja föregripa den
slutliga omprövningen av spörsmålet om den årliga elevrekryteringens storlek
— funnit de av de sakkunniga beräknade studerandeantalen av 450
vid tekniska högskolan i Stockholm och 250 vid Chalmers tekniska högskola
i stort sett lämpliga och ägnade att läggas till grund för utformningen av utbyggnadsprogrammen.
För den senare högskolans vidkommande innebär en
utbyggnad av högskolan till en kapacitet av 250 nya ordinarie studerande
årligen, vid det förhållandet att antalet nya studerande därstädes redan nu
uppgår till 211, en så relativt obetydlig ökning att en mindre ram vid högskolans
utbyggande icke gärna kan ifrågasättas. Vad åter angår den förra
högskolan så skulle enligt min mening möjligen tvekan kunna råda om lämpligheten
att redan nu höja dess kapacitet till att motsvara en årlig nyantagning
av 450 ordinarie studerande. Den av denna högskolas byggnadskommitté
verkställda utredningen ger emellertid vid handen att den besparing i kostnader
för byggnader och utrustning, som vunnes vid en utbyggnad av högskolan
för ett mindre antal nya ordinarie studerande årligen, skulle bli relativt
ringa. En begränsning av den årliga intagningen av ordinarie studerande
från 450 till 350, som — då motsvarande antal för närvarande uppgår till
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 374.
319 — skulle utgöra en tämligen obetydlig ökning av högskolans kapacitet,
beräknas sålunda enligt kommittén endast medföra minskning av 490 000
kronor av de till i runt tal 26 100 000 kronor uppskattade sammanlagda kostnaderna
för högskolans utbyggande. Å andra sidan skulle enligt vad jag inhämtat
från byggnadskommittén, om högskolans utbyggande nu planlades
för en årlig intagning av 350 studerande, en framtida utbyggnad till det
av de sakkunniga föreslagna antalet av 450 föranleda en avsevärd kostnadsökning.
Vid en senare utvidgning av ritsalar och hörsalar allteftersom studerandeantalet
ökas kan nämligen ej en rationell planlösning erhållas med
mindre att en omfattande omdisposition verkställes av lokalutrymmena inom
ifrågakommande byggnader.
I detta sammanhang vill jag inskjuta, att i det föregående vid beräknande
av studerandeantalet vid tekniska högskolan i Stockholm förutsatts, att lantmäteriundervisningen
även framdeles skulle vara förlagd till denna högskola.
Därest en särskild utredning rörande lantmäteriundervisningens organisation
och förläggning m. m. — en sådan utredning torde, enligt vad jag förut framhållit,
böra komma till stånd — skulle komma att föranleda till att denna
undervisning förlägges till en annan plats, skulle detta medföra en något
ökad kapacitet för högskolan med avseende å den årliga elevintagningen för de
övriga avdelningarnas vidkommande. Då antalet studerande inom avdelningen
för lantmäteri i första årskursen vid en utbyggnad av högskolan för en
sammanlagd årlig antagning av 450 studerande kan uppskattas till allenast
ett 30-tal, skulle emellertid en fördelning därav på högskolans övriga åtta
avdelningar icke komma att nämnvärt öka deras intagningskapacitet. Frågan
om lantmäteriundervisningens förläggning blir sålunda utan större betydelse
för bestämmandet av studerandeantalet vid högskolan.
Med hänsyn till vad sålunda anförts är jag för egen del beredd att förorda,
att en utbyggnad av de tekniska högskolorna redan nu planeras för en årlig
intagning av sammanlagt 700 ordinarie studerande i enlighet med de sakkunnigas
beräkningar, varav 450 vid tekniska högskolan i Stockholm och
250 vid Chalmers tekniska högskola.
Beträffande intagningsförhållandena vid de tekniska högskolorna vill jag slutligen
här uttala, att det kommer att bli en viktig uppgift för en för högskolorna
gemensam administrativ ledning — till frågan om inrättande därav är
det min förhoppning, att riksdagen snart skall få tillfälle att taga ståndpunkt
— att med uppmärksamhet följa näringslivets och arbetsmarknadens utveckling
år från år och att med ledning därav bestämma den för varje särskilt
år önskvärda intagningen inom den nu angivna ramen. Skulle under något
eller några år intagningen med hänsyn till en ekonomisk krissituation eller av
annan anledning böra begränsas för svenska studerande, synes mig tanken att
bereda utländska medborgare tillfälle att vinna utbildning vid de svenska tekniska
högskolorna icke böra avvisas. Att studerande från andra länder vinna
förtrogenhet med svensk teknik och svenskt näringsliv synes mig nämligen
36
Kungl. Marits proposition nr 371+.
icke kunna annat än gagna vårt lands intressen på världsmarknaden. Jag vill
härvid framhålla, att erfarenheterna från Ziirichs tekniska högskola, vari
årligen ett mycket stort antal utländska studerande vinna sin utbildning, tala
till förmån för ett sådant tillmötesgående vid våra egna högre tekniska läroanstalter.
II. Utbyggnaden av tekniska högskolan i Stockholm.
Tekniska högskolan i Stockholm har för närvarande sina lokaler förlagda
dels inom en byggnad vid Drottninggatan dels inom byggnader å ett för
högskolan upplåtet område å Norra Djurgården vid Valhallavägen. Inom
byggnaden vid Drottninggatan äro förlagda 1 :a och 2:a årskurserna för
samtliga nio avdelningar samt 3:e och 4:e årskurserna av avdelningen för
lantmäteri. På grund av det stora antalet samtidigt deltagande studerande
inom vissa läroämnen har det dock varit nödvändigt att förlägga en del
föreläsningar till de större hörsalarna vid Valhallavägen samt till en större
föreläsningssal vid Stockholms högskola. Laborationer i fysik, i oorganisk
kemi och i organisk kemi äro även för lia och 2:a årskurserna helt förlagda
till byggnaderna vid Valhallavägen, där även lokaler för administrationen och
biblioteket äro inrymda.
I anslutning till sitt förslag om en utbyggnad av högskolan för ett antal
av 450 nya ordinarie studerande årligen ha 1940 års sakkunniga jör den
högre tekniska undervisningen bland annat anfört:
Förläggningen av högskolans byggnader till två platser på 15—20 minuters
gångtidsavstånd från varandra innebär så stora olägenheter, att ett sammanförande
till en plats framstår som i hög grad angeläget. När byggnaderna vid
Valhallavägen på sin tid utfördes (1914—1917), var avsikten att mycket
snart helt förlägga högskolan till denna plats. På grund av depressionen
efter förra världskriget blev emellertid den tanken skrinlagd och man har
således alltsedan 1917 fått pröva på olägenheterna av förläggningen på två
platser. En sådan medför förlust av tid för förflyttning från den ena platsen
till den andra, vilket ökar svårigheterna att uppgöra rationella tidtabeller
för undervisningen. Användningen av biblioteket, som är förlagt till Valhallavägen,
försvåras för de lärare och studerande, vilka ha sitt arbete inom
byggnaden vid Drottninggatan. För dessa innebär även administrationsbyggnadens
läge vid Valhallavägen en avsevärd olägenhet. De studerande
i de båda lägre årskurserna få ej den önskvärda kontakten med dem i de
båda högre och även mellan lärarna på de olika platserna blir kontakten
bristfällig. Dessutom bör observeras, att de nuvarande anläggningarna för
uppvärmning och ventilation samt hygieniska anordningar över huvud taget
inom Drottninggatsbyggnaden äro otillfredsställande. En modernisering av
densamma annat än i sammanhang med dess totala upprustning vore mycket
kostsam och svår att genomföra, då den måste ske under de relativt korta
ferierna.
Frågan om uppförande av nya byggnader för högskolans vid Drottninggatan
förlagda årskurser blir brännande i samband med att behovet av
plats för ökat antal nyintagna aktualiseras, ty byggnaden vid Drottninggatan
medger ingen ökning av antalet studerande i de båda lägre årskurserna.
37
Kungl. Maj:ts proposition nr 37Jh
En lösning med bibehållande av lokalerna vid Drottninggatan samt förläggning
av undervisningen för de studerande, som efter ökning av antalet
nyintagna ej skulle få rum vid Drottninggatan, till nya lokaler vid Valhallavägen,
skulle bli synnerligen irrationell, då de förutnämnda olägenheterna
skulle skärpas och det dessutom skulle bli omedelbart nödvändigt att dubblera
åtskilliga lärartjänster.
De sakkunniga ha därför kommit till den slutsatsen, att i första rummet
måste nybyggnader uppföras vid Valhallavägen för alla de kategorier studerande,
som nu äro inrymda vid Drottninggatan. Härigenom skulle också
den nu av högskolan disponerade byggnaden vid Drottninggatan bli ledig
för annat ändamål. Tomt och byggnad ha stort värde och torde med säkerhet
kunna utnyttjas på fördelaktigt sätt.
Förutom de ovannämnda nybyggnaderna för de första årskurserna, som
måste vara färdigställda, innan ett ökat antal studerande kan antagas, böra
i främsta rummet örn- och nybyggnader syftande till en kvalitativ förbättring
av lokalförhållandena särskilt för avdelningarna för elektroteknik och
bergsvetenskap komma till utförande.
Enligt det av de sakkunniga framlagda byggnadsprogrammet skulle kostnaderna
för högskolans utbyggnad, som beräknats på grundval av 1942 års
priser, komma att uppgå till i runt tal 24 500 000 kronor, varav byggnadskostnader
cirka 16 800 000 kronor och kostnader för utrustning och möblering
cirka 7 700 000 kronor, därvid kostnaderna avsetts skola fördelas på
åtta budgetår i enlighet med vad följande sammanställning närmare utvisar.
1944/45 |
1945/46 |
1946/47 |
1947/48 |
1948/49 |
1949/50 |
1950/51 |
1951/52 |
Total- kostnad i 1 000-tal kr. |
|
Byggn adskostna-der....... |
5 013 |
4 372 |
3 949 |
1 897 |
715 |
572 |
145 |
150 |
16 813 |
Kostnader för |
1 267 |
1 976 |
2 267 |
1428 |
593 |
85 |
73 |
30 |
7 719 |
Totalkostnad . . |
6 280 |
6 348 |
6 216 |
3 325 |
1308 |
657 |
218 |
180 |
24 532 |
Den närmare utformningen av 1940 års sakkunnigas byggnadsprogram
framgår av bihang 2 till det av dem avgivna betänkandet (stat. off. utr.
1943:37, sid. 5 ff).
Härefter övergår jag till att behandla den plan till utbyggnad av högskolan,
som efter en överarbetning av 1940 års sakkunnigas byggnadsprogram
framlagts av den förut omförmälda byggnadskommittén.
Såsom i det föregående berörts har tekniska högskolans i Stockholm byggnadskommitté
numera med skrivelser den 15 april och den 16 augusti 1945
— med överlämnande av tillhörande ritningar m. m. ävensom en av kommittén
upprättad situationsplan, vilken torde få såsom bilaga fogas till detta
protokoll — framlagt en generalplan för högskolans utbyggnad, vilken i åtskilliga
hänseenden avviker från de sakkunnigas förslag.
38
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
Till en början må här lämnas följande översikt över dispositionen av högskolans
olika byggnader enligt kommitténs generalplan med angivande av
föreslagna ny- och ombyggnader, varvid byggnaderna upptagas under av
kommittén åsätta romerska sifferbeteckningar (jfr bilagan) och med angivande
av det ändamål, för vilket de enligt generalplanen äro avsedda.
I. Administrationsbyggnad. Befintlig byggnad, föreslås delvis ändrad.
II. Biblioteksbyggnad. Befintlig byggnad, föreslås delvis ändrad och tillbyggd.
lil a. Byggnad för avdelningen för bergsvetenskap (B). Befintlig byggnad,
föreslås delvis ändrad.
III b. Byggnad för avdelningen för elektroteknik (E, svagström). Befintlig
byggnad, föreslås delvis ändrad.
lil c. Byggnad för avdelningen för lantmäteri (L). Befintlig byggnad, föreslås
delvis ändrad.
III d. Byggnad för avdelningarna för maskinteknik (M) samt flygteknik
och skeppsteknik (S). Befintlig byggnad, föreslås delvis ändrad.
IV a och b. Laboratoriebyggnad för institutionerna för anrikning och
mekanisk teknologi m. m. Befintlig byggnad, endast en mindre förändring
föreslås.
F. Byggnad för värme- och kraftcentral. Ny- och ombyggnad.
VI a. Laboratoriebyggnad för institutionerna för vattenbyggnad, teknisk
hydromekanik, ångteknik, kylteknik m. m. Befintlig byggnad, föreslås delvis
ändrad och tillbyggd.
VII. Byggnad för verkstäder och institutionen för läran örn verktygsmaskiner.
Nybyggnad.
VIII a. Byggnad för de båda lägre årskurserna av avdelningarna för
maskinteknik (M), flygteknik och skeppsteknik (S), elektroteknik (E), vägocli
vattenbyggnad (V), kemi och kemisk teknologi (K), bergsvetenskap (É)
samt teknisk fysik (F). Nybyggnad.
VIII b. Byggnad för hörsalar. Nybyggnad.
IX a. Byggnad för institutionerna för fysik I—IV, teknisk fysik, geofysikalisk
malmletning och fotografi m. m. Nybyggnad.
IX b. Byggnad för hörsal. Nybyggnad.
X. Byggnad för avdelningen för väg- och vattenbyggnad (V). Nybyggnad.
XI. Byggnad för avdelningen för arkitektur (A). Nybyggnad.
XII. Laboratoriebyggnad för institutionerna för byggnadsstatik och brobyggnad.
Nybyggnad.
XIII. Laboratoriebyggnad för institutionen för byggnadsteknik. Nybyggnad.
XIV. Laboratoriebyggnad för institutionen för flygteknik. Befintlig byggnad,
föreslås om- och tillbyggd.
XV a. Byggnad för i huvudsak de grundläggande ämnena inom avdelningen
för kemi och kemisk teknologi (K). Befintlig byggnad, föreslås ombyggd.
XV b. Byggnad för institutionerna för teknisk biokemi och livsmedelskemi.
Befintlig byggnad, föreslås om- och påbyggd.
39
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
XV c Byggnad för apparathall för teknisk oorganisk och teknisk organisk
kemi, för kemisk apparatteknik samt för värmetekmk och maskinlära, .tillbyggnad
till byggnad XV a.
XV d. Byggnad för institutionerna för teknisk oorganisk och teknisk organisk
kemi. Nybyggnad. . . J .. . M
XVI. Byggnad för avdelningen för elektroteknik (E, starkström). Nybyggnad.
XVII. Byggnader för personalbostäder. Nybyggnader.
XVIII. Laboratoriebyggnad för institutionerna för förbränningsmotorteknik,
flygmotorteknik och fordonsteknik. Nybyggnad.
I sin generalplan har kommittén i likhet med de sakkunniga förutsatt,
att antalet olika avdelningar vid högskolan även framdeles skulle vara detsamma
som för närvarande är fallet eller nio. Därest lantmäteriundervisningen
skulle komma att förläggas till annan plats än högskolan, bör enligt
kommitténs mening i stället hela avdelningen för arkitektur mrymmas i
den redan befintliga byggnad (Ille), dit avdelningen för lantmäteri annars
avsetts skola förläggas jämte institutionerna för geodesi och fotogrammetn.
I sådant fall måste dock nya lokaler anordnas för de nämnda institutionerna,
under det att den i planen upptagna nybyggnaden för avdelningen för arkitektur
skulle komma att utgå ur byggnadsprogrammet. Generalplanen i övrigt
påverkades emellertid ej härav. I anslutning härtill har kommittén framhållit,
att hela avdelningen för lantmäteri samt de båda lägre årskurserna
av avdelningen för arkitektur, som för närvarande vore förlagda till hörnbyggnaden
Drottninggatan—Rådmansgatan, kunde kvarstanna i en avgränsad
del av Drottninggatskomplexet, tills frågan om lantmäteriavdelningens
förläggning blivit avgjord. Antalet nyintagna studerande i dessa avdelningar
kunde emellertid icke ökas, sa länge de vore hänvisade till de
gamla lokalerna, varjämte de olägenheter, som alltid visat sig vara förenade
med en splittring av högskolans lokaler, kvarstode.
Med avseende å generalplanens utformning har byggnadskommittén
lämnat följande allmänna orientering.
Vid den tekniska och arkitektoniska bearbetningen av de sakkunnigas
plan för högskolans utbyggnad ha fem huvudsynpunkter varit vägledande
för kommitténs arbete:
1. Nybyggnaderna böra utformas friliggande och ej
sammanbyggas med befintliga byggnader.
I enlighet med vad tidigare anförts vinnes härigenom större frihet vid de
nya byggnadernas utformning såväl i plan som i sektion. Där sammanbyggning
med äldre byggnad på grund av krav på inre kommunikationer likväl
föreslagits (byggnader V och XV c) Ilar detta skett pa sadant sätt att nybyggnadernas
utformning i möjligaste man blir obunden av den befintliga
byggnaden. Svårigheten att nu anskaffa tegel av samma sort och kvalitet,
som kommit till användning för de befintliga byggnaderna, ha även i någon
mån varit ett motiv för att frigöra nybyggnaderna från det gamla.
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 37Jt.
2. Samhörande avdelningar och institutioner! böra
förläggas i närheten av varandra.
En gruppering av samhörande institutioner och avdelningar till i möjligste
mån samlade områden har eftersträvats. Nybyggnaderna för första
och andra årskurserna av avdelningarna M SE VKB och F och för teknisk
fysik (VIII a och b, IX a och b) ha sålunda förlagts på området mellan befintliga
huvudbyggnaden och kemibyggnaden. Befintliga, nu föreslagna och framtida
byggnader för de kemiska institutionerna (XV a—f) ligga i förslaget
samlade norr härom, och avdelningarna för väg- och vattenbyggnad samt
arkitektur med tillhörande laboratorier ha sammanförts till området väster
och sydväst härom. (VI a, X, XI, XII, XIII.) Dessa senare institutioner
komma härigenom i omedelbart grannskap till cement- och betonglaboratoriet
(XXIV), statens provningsanstalt (XXV) och statens väginstitut
(XXVI)..
Avdelningarna för maskinteknik (III d, IV b, VI a) och bergsvetenskap
(III a, IV a) ha bibehållits i nuvarande rätt väl samlade förläggning. Den
planerade nya värmecentralen får en naturlig förläggning intill det nuvarande
s. k. maskinlaboratoriet (VI a) inrymmande bland annat institutionen
för ångteknik. För vissa bergsvetenskapliga institutioner (XXI) har plats
reserverats i omedelbar närhet av metallografiska institutet vid Drottning
Kristinas väg.
_ Avdelningen för lantmäteri (III c) föreslås förlagd till den byggnad, i
vilken de. geodetiska och fotogrammetriska institutionerna nu finnas.
Avdelningen för flygteknik och skeppsteknik är för närvarande splittrad
och har icke heller i generalplanen kunnat samlas, beroende bland annat på
att det enda tänkbara läget inom området för en framtida lång skeppsprovningsränna
(VI b) är i slänten i östra gränsen, dit byggnader för flygteknik
m. m. icke lämpligen kunna placeras.
Avdelningen för elektroteknik har uppdelats på två byggnader, den befintliga
(lil b) för i huvudsak de svagströmstekniska institutionerna och
en nybyggnad (XVI) för de starkströmstekniska institutionerna. Det är ett
önskemål att.dessa två byggnader icke ligga i närheten av varandra på grund
av stömingsriskema.
Bostäderna för befattningshavare vid högskolan slutligen ha sammanförts
till områdets nordöstra hörn vid vägen ner till Ugglevikskällan.
3. Möjligheterna för framtida utvidgningar och förändringar
böra beaktas.
För de befintliga byggnaderna utgöra vindarna den framtida reserven
enligt vad ovan angivits.
För nybyggnaderna har den principen följts, att de som ligga närmast
befintliga byggnader i allmänhet utvidgas genom påbyggnad medan längre
bort belägna i första hand utvidgas genom tillbyggnad.
Skälen härtill äro att kommittén eftersträvat ett redan från början mycket
hårt utnyttjande av de närmast Valhallavägen belägna ännu disponibla
områdena för att i möjligaste mån uppnå samling och koncentration av bebyggelsen.
Man har här varit starkt bunden av läget av de befintliga
byggnaderna, av vilka särskilt det flygtekniska laboratoriet (XIV), nuvarande
cellulosabyggnaden (XV b) och en till rivning föreslagen bostadsbyggnad
visat sig i hög grad hindersamma både för ett effektivt utnyttjande
av marken och för framtida utvidgningar genom tillbyggnader.
41
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
Inom de nya områdena har planläggningen däremot kunnat inriktas på
framtida utvidgningar genom i forsta hand tillbyggnader och givetvis aven
påbyggnader, örn så skulle befinnas lämpligt.
Med hänsyn till framtida omdisponeringar och förändringar inom nybyggnaderna"
ha sådana plansystem valts, att rumsindelningen i möjligaste
mån gjorts oberoende av byggnadens stomme.
4. På- och tillbyggnader av högskolans nuvarande
byggnader böra i möjligaste män un d v i k a s.
Skälen härtill äro dels att sådana utvidgningar ställa sig. relativt dyrbara,
dels att byggnadernas arkitektur skulle komma att bliva lidande av sådana
ingrepp. Då nian sålunda nu avstatt fran att i större utsträckning inreda
vindarna, har detta även skett med den motiveringen, att det likväl i framtiden
kan, trots ovan påpekade nackdelar, visa sig ofrånkomligt att tillfredsställa
vissa utvidgningskrav inom de befintliga byggnaderna. Kommittén har
därför ansett det lämpligt att liksom hittills varit fallet tillsvidare använda
vindsutrymmena till förvaringsplatser och reserver för framtiden.
5. Bebyggelsen bör utformas med hänsyn tagen
till terrängen och till omgivande bebyggelse och
naturpark. ...
Kommittén har sökt uppnå en sådan förläggning och inplacering av byggnaderna
i terrängen, att mera omfattande sprängningsarbeten skola kunna
undvikas, samtidigt som en viss nyansering i byggnadernas höjd och massa
eftersträvats i gränserna mellan bebyggelseområden och park. Befintlig vegetation
bibehålies i största möjliga utsträckning.
För att möjliggöra ett effektivt utnyttjande av området mellan nuvarande
maskinlaboratoriebyggnaden (VI a) och Röda korsets område har dock där
befintligt berg föreslagits bortsprängt. Kommittén har ansett sig kunna föreslå
en sådan åtgärd dels emedan detta område är allt för välbelägen för att
icke till fullo utnyttjas för högskolans ändamål, dels emedan området för
närvarande är allt för kuperat för att med fördel kunna bebyggas och dels
emedan denna del av naturparken, om den lämnades delvis obebyggd, skulle
bliva helt avskuren från de övriga obebyggda delarna av Lilljansskogen och
därigenom förlora största delen av sitt värde som rekreationsområde. °
Tämligen hög bebyggelse, nu eller i framtiden, har föreslagits på områdena
för nu befintliga byggnader och närmast intill desamma. För övrigt har
upptagits huvudsakligen tre- och fyravåningsbebyggelse och som övergång
till det vackra och ur natursynpunkt ömtåliga området mot Ugglevikskällan
tvåvåningsbebyggelse.
Platsen för den av de sakkunniga föreslagna byggnaden för elektroteknik
vid östra gränsen har reserverats för en framtida skeppsprovningsränna, som
i detta läge får ett tillräckligt långt horisontalplan till förfogande på en i
den branta sluttningen utsprängd hylla. Byggnaden blir endast VA å 2 våningar
hög i nedre fasaden och får karaktären av en terrassbyggnad i övergången
mellan den bergsplatå, på vilken högskolans byggnader ligga, och de
angränsande låga partierna av Lilljansskogen. Befintlig ridväg lämnas orörd.
Området öster örn nuvarande huvudbyggnad lämnas orört.
Kommitténs generalplan förutsätter i huvudsaklig överensstämmelse med
den av 1940 års sakkunniga framlagda en utvidgning av högskolans
område å Norra Djurgården från nuvarande areal av cirka
7,75 hektar till cirka 14 hektar. Den ifrågasatta arealökningen avser i huvud
42
Kungl. Maj:ts proposition nr S7I+.
sak för närvarande odisponerad mark söder, öster och norr om Röda korsets
sjukhem, vilken befunnits erforderlig dels för att bereda plats för vissa nu
föreslagna nybyggnader (X, XI, XII, XIII, XIV, XV b, c och d, XVI,
XVII och XVIII), dels för att tillgodose behovet av mark för en framtida
utbyggnad av högskolan (XIX—XXIII). För att bereda utrymme för nybyggnad
för elektrisk starkströmslaboratorium (XVI) har kommittén vidare
föreslagit en mindre förflyttning (2 meter) av ett staket, som Röda korsets
sjukhem för närvarande enligt särskilt medgivande har placerat å odisponerad
mark, varvid en däremot svarande markkompensation å annat håll
förutsatts. Härjämte har kommittén föreslagit ett markbyte mellan högskolan
och Sophiahemmet enligt vad i det följande närmare angives med anledning
av den planerade tillbyggnaden av högskolans bibliotek (II.)
De olika ny- och ombyggnader och därmed förenade arbeten, som omfattas
av det av kommittén framlagda byggnadsprogrammet, ha fördelats å två
huvudetapper, vilka särskilt markerats å plankartan (se bilagan). Till den
första etappen ha hänförts följande byggnadsföretag:
1. Nybyggnader för första och andra årskurserna av avdelningarna MSE
V K B och F (VIII a och b);
2. Nybyggnader för institutionerna för fysik m. m. (IX a och b);
3. Ombyggnad av befintlig kemibyggnad för i huvudsak de grundläggande
kemiska ämnena (XV a);
4. Om- och påbyggnad av nuvarande cellulosalaboratoriet för teknisk biokemi
och livsmedelskemi m. m. (XVb);
5. Nybyggnad av apparathall för teknisk organisk och teknisk oorganisk
kemi, kemisk apparatteknik samt värmeteknik och maskinlära (XVc);
6. Nybyggnad för institutionerna för teknisk organisk och teknisk oorganisk
kemi (XV d);
7. Nybyggnad för avdelningen för elektroteknik (starkström) (XVI);
8. Nybyggnader för bostadslägenheter (XVII);
9. Komplettering av nuvarande pannanläggning för nämnda nybyggnaders
värmebehov;
10. Avloppsledning och ledningar för ånga och varmvatten;
11. Bortsprängning av berget på platsen för blivande nybyggnader för
byggnadstekniska laboratorier m. m. (X, XI, XII, XIII).
Över de ny- och ombyggnader m. m., som sålunda enligt byggnadskommitténs
förslag ingå i den första utbyggnadsetappen, har kommittén lämnat i
huvudsak följande närmare beskrivning:
1 och 2. Byggnaderna VIII a (första och andra årskurserna av avdelningarna
MSE VKB och F), VIII h (hörsalar för 150 och 300 personer med preparationsrum
och kapprum), IX a (fysik m. m.) samt IX h (hörsal för 500
personer med preparationsrum och kapprum). Dessa nybyggnader äro förlagda
till området mellan gamla huvudbyggnaden och kemibyggnaden. Detta
område ligger i samma plan som norra delen av nuvarande huvudbyggnads
gård och ungefär en våning högre än omgivande mark på norra, östra och
västra sidorna. Från den entrégård, som bildas mellan nybyggnaderna, kommer
man sålunda in i en övre bottenvåning och från det omgivande lägre planet
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
når man en undre bottenvåning. Hörsalarna ha sina entréer i gårdsplanet och
avtrappas i gradänger ned till det lägre planet. ........
Gården är tillgänglig för gående från alla fyra sidorna och tor kortraiik
från öster. Kommittén har ansett, att denna gård, »Teknologgarden», genom
sitt läge och sin utformning skulle kunna utgöra en samlingsplats tor de studerande
vid vissa tillfällen och därigenom i någon mån kunna ersätta den aula,
som de sakkunniga diskuterat, men icke ansett vara tillräckligt motiverad
för att nu böra föreslås till utförande.
Byuwnad Villa innehåller ritsalar och lärarrum för de båda lägre
årskurserna, förlagda med 5 våningar på ena sidan och 6 våningar på andra
sidan om en överljusbelyst hall med korridorerna utbildade som balkonger till
denna hall. Kommunikationslederna bli sålunda dagsljusbelysta, vilket har
ansetts önskvärt i en så starkt trafikerad byggnad sönå denna, där korridorerna
samtidigt tjänstgöra som kapprum. Kommunikationssystemet ar narmast
jämförbart med det för skolbyggnader allmänt tillämpade sidokorridorsystemet
men med den skillnaden att korridorerna icke ha ytterväggar och
därför bliva billigare att uppvärma. Nettogolvytan är praktiskt taget densamma
som de sakkunniga räknat med och byggnadens kub något mindre.
Orsaken till att en besparing i kub har kunnat vinnas är, att ritsalarna givits
en höjd av cirka 4 meter, räknat från golv till golv, medan lärarrummen aro
endast cirka 3 meter höga från golv till golv. Rumsdjupet är 8 meter tor ritsalarna
och 5 meter för lärarrummen. Nivåskillnaderna mellan ritsalarna och
lärarrummen utväxlas genom de i hallen förlagda trapphusen. Hallens nedre
plan kan utnyttjas för utställning och demonstration av maskiner och maskm
Ritsalarna
äro enligt de sakkunnigas förslag avsedda att växelvis användas
av de båda lägre årskurserna inom varje avdelning. Salarna rymma det antal
ritbordsplatser, som beräknats erforderligt av de sakkunniga. Golvytan per
plats är genomsnittligt 3 m2. „ .. .
Lärarrum, assistentrum, rum för samlingar m. m. ha pa ritningarna markerats
i den omfattning och med de ungefärliga golvytor för respektive institutioner,
som av de sakkunniga beräknats.
I enlighet med vad här ovan tidigare angivits inrymmer byggnaden torutom
ritsal för Vi och V3 även vissa institutioner för de båda lägre årskurserna av
avdelningen för väg- och vattenbyggnad.
Totala bruttoytan exklusive skyddsrum med tillhörande kommumkationsleder
är cirka 4 875 m2. Totala nettoytan exklusive skyddsrum är cirka
3 200 m2. Härav upptaga ritsalarna cirka 1 700 m2 och lärarrum m. m.
cirka 1 500 m2.
Byggnad VIII b innehåller två hörsalar med 150 respektive 300 platser
Kapprummet är tillgängligt direkt utifrån gården och från byggnaderna
Villa och IX a. Det har dimensionerats för att bereda plats för ytterkläder
för det antal personer, som salarna rymma, och för att kunna tjäna som uppehållsplats
under pauser. Tre stycken preparationsrum äro inrymda i den
mindre hörsalskroppen och äro tillgängliga fran kapprummet medelst trappa
och från bottenvåningen med planförbindelse.
Byggnad IX a innehåller institutionerna för fysik I—IV, teknisk fysik,
^fysikalisk malmletning och fotografi samt speciallärarrum för nationalekonomi
och rättskunskap och är föreslagen i fem våningar. Planen är sammansatt
av en cirka 5 meter djup rumslänga mot väster, inrymmande lärarrum, torskarrum,
mindre laboratorier m. m., en cirka 7 meter djup rumslänga åt öster,
44
Kungl. Majlis proposition nr 374-
huvudsakligen inrymmande kurslaboratorier, vissa större gemensamma laboratorier,
vissa assistentrum m. m., samt ett mellan dessa två längor förlagt,
icke dagsljusbelyst cirka 5 meter brett bälte, innehållande trappor, kapprum,
toaletter, samlingar, mörka laboratorier, fotografiska mörkrum, maskinrum
m. m. Rumshöjden är 3,6 meter från golv till golv i samtliga våningar. De sakkunniga
hade föreslagit en rumshöjd av 3 meter i källare och 3,5 meter i
övriga våningar. Trappan är överljusbelyst.
Byggnaden har sin huvudentré från gården, bevakad av verkstadens personal,
lastintag från norra sidan i undre bottenvåningen samt planförbindelser
till samtliga hörsalar med preparationsrum.
Den lägre byggnadsdelen mellan IX a och IX b innehåller kapprum i gårdens
plan till hörsalen IX b och under detta en 5 meter hög laboratoriehall,
gemensam för de fysiska institutionerna.
Totala bruttoytan av byggnad IX a med laboratoriehall men exklusive
skyddsrum är cirka 4- 020 nr. Nettoytan är cirka 2 900 m2.
Byggnad IX b innehåller hörsal för 500 personer med intilliggande
kapprum i en låg byggnadsdel mellan IX a och IX b. Denna hörsal, som
enligt förslaget kommer att bli högskolans största, har givits en mera representativ
placering och utformning än i de sakkunnigas plan. Den bör sålunda
förses med kapprum, som samtidigt kan tjänstgöra som uppehållsplats under
pauser, samt med preparationsrum och rum för filmapparat. Den betydelse,
som torde böra tillmätas denna hörsal med hänsyn till högskolans verksamhet
inåt och utåt, kan motivera den merkostnad av cirka 100 000 kronor, som
den, jämte kapprummet, enligt verkställda överslagsberäkningar blir dyrare
än vad de sakkunniga förutsatt.
. Utöver vad de sakkunniga föreslagit ha i nu behandlade byggnadskomplex
inrymts skyddsrum i de mörka delarna av undre bottenvåningarna samt
ett utrymme för cykelparkering och eventuellt bilparkering under
gårdens plan, tillgängligt från norr. Kommittén har ansett det välbetänkt
att i stallet for att fylla upp utrymmet med fyllnadsmassor utföra gårdsplanet
som bjälklag och härigenom på ett billigt sätt lösa cykelparkeringsfrågan för
en stor del av högskolans område. Från parkeringsutrymmet äro de omgivande
byggnaderna direkt tillgängliga.
I detta sammanhang vill kommittén vidare framhålla, att kommittén funnit
sig bora föreslå en utvidgning av lokalerna för institutionen
för läran örn maskinelement I utöver vad de sakkunniga avsett.
Enligt deras förslag skulle nämnda institution tilldelas cirka 285 m2 å nedre
. inom byggnaden för avdelningen för maskinteknik. Sedan professuren
i ifrågavarande läroämne år 1943 erhållit ny innehavare har denne framlast
önskemål om ytterligare rätt avsevärda lokaler. Kommittén har ansett sT^
i viss utsträckning, (tills vidare cirka 190 m2) böra söka tillmötesgå dessa
krav, vilket låter sig göra genom anordnande av utrymme i omedelbar anslutning
till de nuvarande lokalerna. Utvidgningen av lokalerna föreslås löst
genom uppförandet av en terrassbyggnad, begränsande det övre gårdsplanet
mot vaster mellan gamla byggnaden och nybyggnaden VIII a samt förlagd
i omedelbar anslutning till nuvarande lokaler för maskinelement I i byggnad
III d och i samma plan som dessa.
3. Byggnad XV a. (Ombyggnad av befintlig byggnad för i huvudsak de
grundläggande kemiska ämnena.) Den föreslagna ombyggnaden innebär i stort
sett följande.
45
Kungl. Maj.ts proposition nr 374-
I nedre källaren inredes verkstad samt glasblåseri m. m. i nuvarande förrådsrum
och pannrum. Denna våning ligger i plan med den föreslagna nya
apparathallens (XV c) bottenplan.
I övre källaren inredas lokaler för färg- och laekkemi samt ett rum för
teoretisk kemi inom nuvarande bostadslägenheter i östra flygeln. Den befintliga
apparathallens nedre plan disponeras för lärarrum m. m. för värmeteknik
och maskinlära samt för kemisk apparatteknik. Denna senare institution bör
även få disponera de lokaler i samma våning, som nu äro upplåtna åt jäsningslära.
Denna våning har planförbindelse till balkong i ovan nämnda nya
apparathall.
I bottenvåningen förändras nuvarande ritsal och rum för professor i värmeteknik
och maskinlära i östra flygeln till lokaler för färg- och lackkemi och till
forskarrum.
Övre delen av befintlig apparathall, som entresoleras, ger plats för två hörsalar
med 80 respektive 120 platser. Intilliggande befintlig portgång inbygges
och inredes till preparationsrum och entré till hörsalarna. I mellanbyggnaden
bliva de lokaler, som nu disponeras av kemisk apparatteknik och teknisk organisk
kemi, tillgängliga för utvidgning av teknisk elektrokemi och för samlingar,
varjämte 2 forskarrum inredas i elei av nuvarande bostadslägenhet i nordöstra
hörnet.
Institutionen för organisk kemi får kvarligga på nuvarande plats i västra
flygeln men utvidgas med intilliggande utrymme för nuvarande vaktmästarbostad.
I våningen 1 trappa förändras nuvarande lokaler för teoretisk kemi till
lokaler för organisk kemi och kvantitativ kemisk analys. Nuvarande kurslaboratorium
och tillhörande rum för organisk kemi bibehållas oförändrade.
Efter förflyttning av institutionen för teknisk oorganisk kemi till föreslagen
nybyggnad (XV d) inredas denna institutions nuvarande lokaler i mellanbyggnaden
och östra flygeln för teoretisk kemi.
Våningen 2 trappor inredes i sin helhet för oorganisk kemi, som utvidgats
åt väster efter förflyttning av hörsalarna och samlingarna.
Någon påbyggnad av västra flygeln behöver enligt denna plan icke ifrågakomma.
Däremot inredes en mindre del av nuvarande vinden till förråd och
utlämningsrum.
4. Byggnad XV b. (Om- och påbyggnad av det nuvarande cellulosalaboratoriet
för institutionerna för teknisk biokemi och livsmedelskemi m. m.) Utredningen
rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande har i sitt
betänkande den 12 februari 1945 med förslag till åtgärder för livsmedelsforskningens
ordnande (stat. off. utr. 1945: 6, sid. 71 och 130 ff.) uttalat sig
för en utvidgning av lokalerna för institutionerna för teknisk biokemi och livsmedelskemi
i överensstämmelse med vad i en i betänkandet intagen promemoria
närmare angives. 1940 års sakkunniga lia föreslagit inrättandet av
forskningsprofessurer i nämnda båda läroämnen, varvid de sakkunniga emellertid
endast ifrågasatt en tämligen ringa ökning av nuvarande laboratorielokaler,
under antagandet, att laboratorieresurser för undervisningen och forskningen
i viss utsträckning skulle kunna bli tillgängliga vid statens institut för
folkhälsan, särskilt för livsmedelskemi. De sakkunniga ha dock förutsatt, att
plats borde beredas för framtida sannolikt erforderliga mera omfattande institutioner
inom kemiavdelningen bland annat i särskilda institutionsbyggnader
norr örn nuvarande kemibyggnad.
46
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374•
Forskningsutredningen har framhållit att utvecklingen vid institutet för
folkhälsan synes peka på att några lokaler där icke kunna ställas till förfogande
på sätt 1940 års sakkunniga förutsatt, ävensom att utredningen under arbetets
gång blivit övertygad om nödvändigheten av att de båda vid högskolan föreslagna
institutionerna för livsmedelsforskning givas lokaler med en nyttig
golvyta av cirka 500 m2 vardera samt cirka 225 m2 gemensam nyttig yta.
Frågan har även behandlats av avdelningskollegiet för kemi och kemisk
teknologi vid högskolan i skrivelse till lärarkollegiet den 13 mars 1945 i anledning
av forskningsutredningens betänkande, i vad det rör institutionerna
för livsmedelskemi och teknisk biokemi. I nyss nämnda skrivelse tillstyrkas
lokaler av ungefär den storlek, som forskningsutredningen föreslagit, dock
under uttalande av att institutionerna med avseende på uppgifter och driftkostnader
hållas inom den ram, som kan givas inom högskolan.
Även statens tekniska forskningsråd har särskilt framhållit behovet av
ökade laboratorielokaler för livsmedelskemi och teknisk biokemi.
Kommittén har vid generalplanens uppgörande funnit sig böra tillgodose
de önskemål, som sålunda framförts. I anslutning härtill har kommittén föreslagit
en påbyggning av ifrågavarande byggnad med en våning ävensom vissa
förändringar i övriga våningar med avseende å rumsindelning och inredning,
dock utan att byggnadens stomme beröres därav. I påbyggt skick kommer
byggnaden att innehålla tre våningar jämte källare, vilka utrymmen väl motsvara
här avsedda behov. I källaren inredas vissa gemensamma lokaler och en
nu befintlig bostadslägenhet flyttas. Lokaler för en blivande institution för
vattenkemi förutsättas även kunna inrymmas i denna byggnad.
5. Byggnad XV c. (Nybyggnad av apparathall för teknisk oorganisk och
teknisk organisk kemi, kemisk apparatteknik samt för värmeteknik och
maskinlära.) Behovet av nya lokaler för här avsedda ändamål ha av 1940
års sakkunniga icke upptagits i vidare mån än att nuvarande i kemibyggnaden
befintliga hall för försök i halvstor skala föreslagits bibehållen, att laboratorium
för värmeteknik och maskinlära föreslagits inrett i lokal närmast intill
institutionens för ångteknik nuvarande lokaler samt att såväl institutionerna
för teknisk oorganisk som för teknisk organisk kemi erhålla avsevärt utökade
utrymmen inom kemibyggnaden och inom den föreslagna tillbyggnaden intill
densamma. Detta berodde därpå att inga ytterligare önskemål därom framkommit
vid de sakkunnigas diskussioner med representanter för de kemiska
intresseområdena.
Numera ha emellertid krav framkommit, som tyda på nödvändigheten av
anordnande av sådan laboratoriehall, och behovet därav har särskilt framhållits
av den nyligen utnämnde professorn i det nya läroämnet teknisk oorganisk
kemi vid högskolan i samarbete med representanterna för teknisk organisk
kemi, för kemiskt-tekniska apparater och för värmeteknik och maskinlära.
Efter samråd med dessa har kommittén funnit sig böra föreslå, att den nuvarande
salen för försök i halvstor skala entresoleras och användes för andra
ändamål samt att en ny apparathall utbygges för de ovan nämnda fyra
institutionerna.
Hallen har en yta av 430 m2, av vilka cirka 350 m2 ha en höjd av 8 meter.
Under hallen finnes en låg källarvåning för cisterner, maskinerier och förråd.
Vid två sidor ha föreslagits balkonger för mätinstrument, arbetsrum och dylikt.
Hallen har direkt förbindelse såväl med gamla kemibyggnaden XV a
47
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
som med den föreslagna nybyggnaden XV d. I gamla byggnaden tiar verkstad
samt lärarrum m. m. för värmeteknik och maskinlära och för kemisk apparatteknik
föreslagits placerade i omedelbar anslutning till hallen. (I nybyggnaden
XV d inrymmas motsvarande lokaler för de övriga två institutioner, för vilka
hallen avses.)
6. Byggnad XV d. (Nybyggnad för institutionerna för teknisk oorganisk och
teknisk organisk kemi.) Byggnaden är planerad i tre våningar utan källare,
emedan den ligger på plan berggrund och behovet av erforderliga törradslokaler
kan tillgodoses i källaren under apparathallen.
Golvytorna för dessa två institutioner lia av de sakkunniga uppskattats
till 1 ISO m- respektive 1 140 m2 eller tillsammans 2 290 m2. Genom att
sammanföra dem till en gemensam byggnad kunna undervisningslaboratorier
och vissa andra lokaler göras gemensamma, emedan laborationerna kunna förläggas
till skilda terminer. Härigenom bör den sammanlagda erforderliga golvytan
kunna minskas till 1 800—1 900 m2. Detta ger en byggnad med
000—650 m2 nyttig golvyta per våning och utvändiga mått cirka 14 X 64
meter. Bottenvåningen och övriga våningar disponeras för lokaler tillhörande
respektive institutioner. Till mellanvåningen förläggas laboratorier och lokaler
för gemensamt bruk.
Över gården mellan gamla kemibyggnaden och nybyggnaderna XV c och
XV d anordnas körbar förbindelse till apparathallen.
7. Byggnad XVI. (Nybyggnad för avdelningen för elektrisk starkströmsteknik.
Denna byggnad var i de sakkunnigas plan förlagd till slänten öster örn
nuvarande komplex. Byggnaden har nu i stället föreslagits placerad på bergsplatån
omedelbart öster örn Röda korsets sjukhem. Den bestar av högspännino-slaboratorium
med ansluten låg byggnad för överströmslaboratorium, en
maskinhallsbyggnad i två våningar med källare, en hörsalsbyggnad med lärarrum
och en laboratoriebyggnad i tre våningar med undervåning. De olika
byggnadsdelarna omsluta på tre sidor en försöksgård. Maskinhallen och laboratoriebyggnaden
kunna direkt tillbyggas. Programmet för byggnaden har
utökats med lokaler för elektromaskmlära, elektroteknik X och XI, krafttekmsk
driftteori och assistentrum för elektrotekniska mätmetoder. Tidigare till nybyggnaden
enligt de sakkunnigas förslag förlagda institutioner och laboratorier
ha bibehållits, nämligen: högspänningshall, överströmslaboratorium, maskinhall,
elektromateriallära, elektronik, elektrisk anläggningsteknik, stallverk,
verkstäder och hörsal.
Fördelningen av golvytorna på de olika institutionerna kan, särskilt med
hänsyn till utvecklingen av elektroniken, icke betraktas som definitiv i det
nu framlagda förslaget, vilket emellertid icke har någon inverkan på totalkostnaden.
Golvytorna ha, med visst undantag, avvägts i ungefär samma proportioner
som i de sakkunnigas förslag. Institutionen för elektronik har dock
ökats med cirka 150 m2. En ytterligare ökning för denna institution torde dock
bli ofrånkomlig till följd av inrättandet av den särskilda professuren i elektronik.
Förslag har av vederbörande professor framställts om utvidgning av elektroniklaboratorierna
till en sammanlagd yta av cirka 1 300 m2. Nu föreslagna
lokaler upptaga cirka 440 m2, vilket av honom uppgives vara otillräckligt redan
under nuvarande förhållanden. Om den erforderliga ökningen skulle godtagas,
erfordras sålunda ytterligare omkring 850 m2, och kommittén har hiirmed
48 Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
velat framhålla, att denna ökning kan erhållas genom direkt tillbyggnad av
laboratorieflygeln.
Bruttoytan i den nu föreslagna nybyggnaden för elektroteknik utgör cirka
6 225 m- och nettoytan cirka 4 730 m2.
8. Byggnader XVII. (Nybyggnader för bostadslägenheter.) 1940 års sakkunna
ha förutsatt, att personalbostäder skulle förläggas dels till vissa av
de äldre byggnaderna, dels inom vissa nybyggnader. I nya byggnader skulle
enligt de sakkunnigas förslag 28 bostäder inrymmas.
Kommittén har genom högskolan verkställt en förnyad utredning rörande
det erforderliga behovet av bostäder för de laboratorievaktmästare m. fl. vid
högskolan, för vilka nya byggnader skulle behöva utföras.
Det har därvid framgått, att med nuvarande antal laboratorievaktmästare
m. fl. skulle erfordras 24 nya lägenheter örn huvudsakligen 2 rum och kök förutom
bostäder för verkmästare, maskinist, extra ordinarie maskinist och reparatör,
eller sammanlagt 28 lägenheter. Vid utökningen av antalet laboratorievaktmästare
till det antal, som de sakkunniga ansett böra ske i samband
med högskolans utvidgning, borde ovan nämnda 24 lägenheter ökas med 8
till 32 enligt genom högskolan verkställd utredning. Örn en nybyggnad för
arkitekturavdelningen eller för någon av de byggn adstekniska institutionerna
förlägges på den plats, där nuvarande bostadsbyggnad är belägen, måste
således för framtiden antagas ett behov av sammanlagt 36 lägenheter örn
huvudsakligen 2 rum och kök.
Bostäderna för befattningshavare vid högskolan föreslås koncentrerade och
nybyggda i områdets nordöstra del. Detta bostadsområde ger plats för 32
lägenheter med vardera cirka 57 m2 lägenhetsyta (2 rum och kök med matplats).
I första etappen byggas 24 lägenheter. Byggnaderna utformas som
sammanbyggda fyrfamiljshus i två våningar med källare.
9. Komplettering av nuvarande pannanläggning. För uppvärmning av nybyggnaderna
i första utbyggnadsstadiet kan nuvarande värmecentral givas
tillräcklig kapacitet, om den kompletteras med den ångpanna, som finnes i
ångtekniska laboratoriet. Denna måste då ombyggas för kontinuerlig drift.
Anordningen är att betrakta som ett provisorium i avvaktan på att ny värmecentral
kommer till stånd.
10- Avloppsledning samt ledningar för ånga och varmvatten m. m. För de
nybyggnader, som komma att bli förlagda norr om en linje mellan nuvarande
kemibyggnad (XV a) och cement- och betonglaboratoriet (XXIV), erfordras
ny avloppsledning, emedan denna linje markerar den ungefärliga gränsen
och samtidigt utgör vattendelaren mellan högskolans gamla område, vilket
sluttar mot söder, och det nya området, vilket sluttar mot norr. Det nya avloppet
föreslås förlagt utefter de östra och norra gränserna av högskolans
föreslagna nya område ungefär ned till Riksmarskalkens väg cirka 120 meter
norr örn Röda korset. Det dragés vidare väster om denna väg samt öster
och norr örn metallografiska institutet fram till befintlig huvudavloppsledning
i Drottning Kristinas väg. I nordöstra gränsen av högskolans nya område
synes det av verkställda utredningar att döma vara fördelaktigare att på
en sträcka av cirka 200 meter förlägga avloppsledningen 10 å 15 meter utanför
tomtgränsen, och några hinder härför torde icke föreligga. Avloppsledningens
dimension blir i huvudsak omkring 30 cm invändigt mått.
Härtill komma värmeledningar och elektriska ledningar samt kulvertar för
de nya byggnaderna.
49
Kungl. Marits proposition nr 374-
11. Bergsprängning. Marken för blivande nybyggnader för avdelningarna
för väg- och vattenbyggnad och arkitektur m. fl. på området norr om nuvarande
maskinlaboratoriebyggnad bör plansprängas. Den fasta bergvolymen
utgör cirka 13 000 m3. Detta arbete bör igångsättas samtidigt med eller helst
före övriga byggnadsarbeten för att de byggnader, som skola förläggas på
sprängningsområdet skola kunna utföras i behörig tid, och för att man skall
kunna använda sprängstenen till erforderliga uppfyllnader och terrasseringar
och, krossad till makadam, till betong för nybyggnaderna i första etappen,
vägar och dylikt. Härigenom kunna transportkostnaderna nedbringas.
Kommittén har förutsatt en viss konstnärlig utsmyckning
för i det föregående omförmälda nybyggnader. Denna bör enligt kommittén
koncentreras till »Teknologgården» och de däromkring förlagda byggnaderna
VIII a och b samt IX a och b. Sålunda föreslås här en större friskulptur
på gården, keramiska reliefer i kapprum till hörsalsbyggnad VIII b, en dekorativ
karta, visande industriens lokalisering i Sverige, i ljushallen i byggnaden
för första och andra årskurserna och stuckreliefer i kapprum till hörsalsbyggnad
IX b.
De ny- och ombyggnader och därmed förenade arbeten, som sålunda av
byggnadskommittén i huvudsaklig överensstämmelse med 1940 års sakkunnigas
förslag hänförts till den första utbyggnadsetappen för högskolan, ha av
kommittén förutsatts skola slutföras inom sådan tid, att ett ökat antal studerande
första gången kan intagas höstterminen 1948. Såvitt gäller tidsföljden
för de olika byggnadernas färdigställande avviker emellertid byggnadskommitténs
förslag från de sakkunnigas därutinnan, att nybyggnaderna för
avdelningarna för arkitektur och för lantmäteri på sätt förut berörts med
hänsyn till den svävande frågan örn lantmäteriundervisningens förläggning
av kommittén hänförts till den andra utbyggnadsetappen. Till sistnämnda
etapp har kommittén härjämte — i motsats till de sakkunniga — förlagt
iordningställande av lokaler för avdelningen för bergsvetenskap och för institutionen
för radioteknik, ett dröjsmål, som av kommittén befunnits icke
medföra några avsevärda olägenheter.
Jag övergår härefter till en redogörelse för byggnadskommitténs förslag, i
vad det avser den andra utbyggnadsetappen för högskolan. I
denna skola enligt kommitténs förslag ingå följande byggnader:
1. Ombyggnad av den nuvarande administrationsbyggnaden (I).
2. Till- och ombyggnad av den nuvarande bibhoteksbyggnaden (II).
3. Ombyggnad av nuvarande byggnad för avdelningen för bergsvetenskap
(Illa).
4. Ombyggnad av nuvarande byggnad för avdelningen för elektroteknik,
svagström (lilb).
5. Ombyggnad av befintlig byggnad till byggnad för avdelningen för lantmäteri
(IH c). .....
6. Ombyggnad av nuvarande byggnad för avdelningarna for maskinteknik
samt flygteknik och skeppsteknik (lil b).
Bihang till rilcsdagens protokoll 1%5. 1 sami. Nr Silf. 1
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
7. Viss ändring av nuvarande laboratoriebyggnad för institutionerna för
anrikning, mekanisk teknologi m. m. (IV a och b).
8. Ny- och ombyggnad för värme- och kraftcentral (V).
9. Om- och tillbyggnad av nuvarande byggnad för institutionerna för vattenbyggnad,
teknisk hydromekanik, ångteknik, kylteknik m. m. (Via).
10. Nybyggnad för verkstäder och institutionen för läran örn verktygsmaskiner
(VII).
11. Nybyggnad för avdelningen för väg- och vattenbyggnad (X).
12. Nybyggnad för avdelningen för arkitektur (XI).
13. Nybyggnad för institutionerna för byggnadsstatik och brobyggnad
(XII).
14. Nybyggnad för institutionen för byggnadsteknik (XIII).
15. Om- och tillbyggnad av befintlig byggnad för institutionen för flygteknik
(XIV).
16. Nybyggnad för institutionerna för förbränningsmotorteknik, flygmotorteknik
och fordonsteknik (XVIII).
Beträffande dessa byggnadsarbeten har byggnadskommittén anfört i huvudsak
följande.
1. Byggnad I. (Ombyggnad av den nuvarande administrationsbyggnaden.)
Kommittén har tagit del av ett genom studentkårens försorg uppgjort
förslag till förläggning av lunchrum för lärare m. fl. till den planerade utbyggnaden
av kårhuset. Det har härvid visat sig att lunchrummet i denna
förläggning icke ger tillräckligt utrymme och att behovet av ett samlingsrum
för lärarna ej kan tillgodoses. Huvudsakligen av detta skäl har kommittén
ansett de sakkunnigas förslag om förläggning av lunchrummet till
administrationsbyggnaden fördelaktigare, särskilt som tillräckliga utrymmen
utan ökning av byggnadsvolymen här finnas tillgängliga för detta ändamål
efter det byggnadsstatiska laboratoriets bortflyttande.
De föreslagna förändringarna av administrationsbyggnaden innebära sålunda
i huvudsak följande.
Bottenvåningen. KollegiesaJen kvarligger på nuvarande plats i södra delen
av byggnaden, men utökas med erforderligt antal platser. Möbleringen föreslås
i samband härmed ändrad. Salen har försetts med förrum, som även
betjänar de två av de sakkunniga föreslagna sammanträdesrummen för kollegienämnd,
avdelningskollegier och studieråd.
I byggnadens norra del har föreslagits telefonväxel intill entrén, bostäder
för telefonister, samlingsrum för lärare med kapprum och trappa till ovanför
liggande lunchrum samt upplysningscentral och postexpedition för högskolan
och angränsande tekniskt-vetenskapliga institutioner. Upplysningscentralen
avses ersätta nuvarande portvakter.
Våningen 1 tr. Nuvarande kamrerarexpedition kvarligger, men har kompletterats
med rum för intendent och ett brandsäkert arkiv. Byggnadens
norra del upptages i denna våning av lunchrum för cirka 100 personer med
kök samt bostad för kanslivaktmästare.
Våningen 2 tr. inrymmer ämbetsrum för rektor och sekreterare i oförändrat
skick, kansli och rum för skrivcentral samt bostad för lie vaktmästaren.
Kansliet har utökats med ännu en expeditionslokal, rum för registrator
och ett större brandsäkert arkiv.
På vinden anordnas piskterrass för bostäderna och i källaren förråd för
bostäder och restaurang samt skyddsrum m. m. För att betjäna bostäder
och restaurang har en ny trappa inlagts.
51
Kungl. Marits ''proposition nr 37 4.
2. Byggnad II. (Till- och ombyggnad av den nuvarande biblioteksbyggnaden.
) 1 den av 1940 års sakkunniga framlagda planen för högskolans utbyggnad
ingår även ett förslag angående tillbyggnad av biblioteket. Biblioteket
lider redan nu av en synnerligen besvärande lokalbrist, som endast
i mycket begränsad grad kan avhjälpas inom den nuvarande byggnaden bland
annat genom ianspråktagande av vissa vindsutrymmen för bokmagasin och
dylikt. Innevarande års riksdag har anvisat ett belopp av 50 000 kronor för
dessa arbetens utförande. För den framtida utvecklingen av den tekniska
bibliotekstjänsten bli emellertid även dessa utrymmen otillräckliga och ett behov
anses föreligga av utvidgning av bokmagasinen till 1 500— 1900 m2, motsvarande
ett bokbestånd av cirka 300 000 band. Dessutom erfordras motsvarande
utökning av läsesalar, referensbibliotek, katalogrum och arbetsrum.
Detta lokalbehov kan icke tillfredsställas inom den nuvarande byggnadens
kub. Bibliotekets byggnadsfråga kan då tänkas löst på två principiellt olika
sätt.
1. Genom uppförande av en helt ny biblioteksbyggnad på annan plats
inom eller i närheten av högskolans område, varvid nuvarande byggnad skulle
apteras för andra ändamål.
2. Genom tillbyggnad av nuvarande byggnad.
Byggnadskommittén har undersökt båda dessa alternativ och funnit att
tillbyggnadsalternativet är den enda tillrådliga lösningen. Biblioteket har
för närvarande en lämplig och central placering med hänsyn till högskolan och
forskningsinstituten å ena sidan och allmänheten å den andra. Någon annan
lämplig plats finnes icke disponibel inom området och byggnaden kan icke
med fördel användas för andra ändamål inom högskolan.
Biblioteksbyggnaden ingår som en del av en tämligen stel och färdig
arkitektonisk komposition och tillbyggnaden måste ske med beaktande av att
den ursprungliga kompositionsidén icke allt för mycket förryckes. Påbyggnad
med en eller flera våningar är av denna anledning mindre tilltalande och skulle
dessutom verka skymmande för Sophiahemmets tomt. Utvidgningen bör sålunda
ske genom tillbyggnad. Örn tillbyggnaden utformas som en två våningar
hög länga förlagd utefter bibliotekshusets östra sida på högskolan
tillhörig gatumark, innehållande bokmagasin i sin norra del i direkt samband
med nuvarande magasin inom gamla byggnaden, utlåningsexpedition i mitten
och en ny läsesal i södra änden intill den nuvarande, kan en mycket lämplig''
biblioteksorganisation vinnas. Dessutom skulle den skuggning av Sophiahemmets
område, som en hög byggnad medför, helt undvikas.
Detta tillbyggnadsförslag förutsätter emellertid en ändring av gränsdragningen
mot Sophiahemmets område. Tillbyggnadens östra långsida avses ligga
i den nuvarande gränsen. Gatan, som måste flyttas österut, kräver en bredd
av minst 9 m, vilket även får anses utgöra ett minimiavstånd, mellan byggnadslinje
och tomtgräns. Ett genomförande av detta ur högskolans synpunkt
fördelaktiga tillbyggnadsförslag av bibliotekshuset skulle sålunda kräva att
Sophiahemmet till högskolan avstode en markremsa av 9 m bredd från
Solhemmets grindparti i norr till Valhallavägen i söder. Som kompensation
för denna eventuella marköverlåtelse vill kommittén föreslå att Sophiahemmet
i stället får dispositionsrätt över en del av det högskolan tillhörande markområdet
öster örn Märtavägen från en punkt strax nordost örn Solhemmets
grindparti till korsningen mellan Märtavägen och nuvarande ridväg.
Kommitténs förslag innebär, att huvudtrappan rives och ersiittes med en
något mindre utrymmeskrävande trappa, centralt placerad i byggnaden. Den
52
Kungl. May.ts ''proposition nr 374-
nuvarande magasinsdelen bibehålies oförändrad med undantag av att till
översta magasinsvåningen förlägges katalogiseringsavdelningen. På vinden
över denna kommer det i årets riksdag beviljade nya magasinet att inredas.
Bottenvåningen. Kapprummet utökas och i anslutning till detta anordnas
vänt- och samtalsrum för besökande. Nuvarande utlåningsexpedition, referensbibliotek
och utlåningssal ombyggas till hiss- och trapprum, katalogrum,
referensläsesal, kartrum, forskarrum och hyllrum för läsesalarna. Till nya
byggnadsdelen förlägges utlåningsexpedition med tillhörande tjänsterum i mitten
och bokmagasin och tidskriftsläsesal på ömse sidor.
Övervåningen. Denna apteras i sin helhet för katalogiserings- och arbetsrum.
. . . .
Souterrainvåningen inrymmer magasin, arkiv, inpackningsrum, bokbinderi,
reproduktionsavdelning, tryckeri och vaktmästarbostad. In- och utlastning
anordnas vid södra gaveln. En del av magasinen anordnas som skyddsrum.
3. Byggnad lil a. (Ombyggnad av nuvarande byggnad för avdelningen för
bergsvetenskap.) Denna byggnad har av de sakkunniga, i överensstämmelse
med högskolans begäran i riksdagspetita under flera år, föreslagits påbyggd
och delvis ändrad. I anledning av de ändringar, som föreslagits med avseende
på elektrotekniska avdelningens förläggning till ett starkströmscentrum
och ett svagströmscentrum, yppa sig möjligheter att undvika påbyggnaden
av bergsskolan. De i påbyggnaden avsedda utrymmena kunna i stället förläggas
inom den närmast bergsskolan belägna delen i avdelningen för elektroteknik.
De olika institutionerna ha i allmänhet bibehållits i sina nuvarande förläggningar
men utökats och delvis omdisponerats.
Souterrainvåningen. Nuvarande portvakts- och vaktmästarbostäder inredas
för institutionerna för anrikning och för gruvmätning. Våningen upptages
för övrigt av valsverkslaboratorium jämte vissa övriga utrymmen för
institutionen för järnets bearbetning och behandling samt av ett svänghjulslaboratorium
för institutionen för gruvbrytning.
Bottenvåningen innehåller hörsal för 50 platser (oförändrad), ritsalar för
B3 och Bg4, institutionen för gruvbrytning samt laboratorier m. m. för institutionerna
för järnets metallurgi och för metallhyttkonst.
Våningen 1 tr. innehåller övriga lokaler, huvudsakligen lärarrum och
dylikt, för institutionen för järnets metallurgi och metallhyttkonst, institutionen
för bergskemi, bibliotek, vissa speciallärarrum samt institutionen för
järnets bearbetning och behandling, som något utökats in i närliggande byggnad
för avdelning E.
Våningen 2 tr. Befintlig hörsal har flyttats för att kunna givas erforderlig
storlek. Nuvarande samlingar för institutionerna för järnets bearbetning och
behandling och för järnets metallurgi ha bibehållits oförändrade. Våningen
upptages för övrigt av institutionerna för mineralogi och geologi samt metallografi,
vilka båda utökats, den senare in i närliggande byggnad för avdelning
E.
Till våningen 3 tr. slutligen har ritsalen för Bj4 förlagts på utrymme, som
för närvarande disponeras av avdelning E. Röntgenavdelningen är oförändrad.
Hiss installeras i befintligt schakt och ljusgården förses med lanternin.
53
Kungl. May.ts proposition nr S7/h
A. Byggnad lil b. (Ombyggnad av nuvarande byggnad för avdelningen
för elektroteknik, svagström.) Genom förflyttning av laboratorium och övriga
lokaler tillhörande institutionen för elektromaskinlara till nybyggnaden
för elektroteknik (XVI) och genom ombyggnad av en horsal till laboratorier
och rivning av till denna hörsal ledande trappa lia tillräckliga utrymmen
frigjorts för att utan inredning av vindarna kunna tillfredsställa lokalbehovet
för de svagströmstekniska institutionerna. Nuvarande lokaler tor teknisk
fysik komma efter färdigställandet av nybyggnaden för fysik att i enlighet
med de sakkunnigas förslag förändras till lokaler för vissa elektrotekmska
institutioner. .
Lokalfördelningen i de olika våningarna har föreslagits bil följande.
Till källare och nuvarande vaktmästarbostäder i souterrainvåmngen förläggas
vissa forskningslaboratorier för examensarbetare och licentiander,
vissa speciallärarrum, provningsrum, omformar- och ackumulatorrum samt
förråd. Hissen neddrages till denna våning.
Bottenvåningen innehåller två hörsalar med 100 respektive 120 platser i
nuvarande maskinlaboratorium, ritsalar med assistentrum för E3 och L4, samlingar
och bibliotek samt övningslaboratorier för institutionen för elektrotekniska
mätmetoder.
Våningen 1 tr. innehåller lärarrum och specialarbetsrum för institutionen
för elektrotekniska mätmetoder, lokaler för institutionen för teoretisk elektroteknik
och hela institutionen för telegrafi och telefoni.
Våningarna 2 och 3 tr. innehålla lokaler för institutionen tor radioteknik.
Vissa delar av dessa våningar ha som ovan angivits tillförts bergsavdelningen.
Befintlig ljusgård övertäckes med lanternin. På taket anordnas en terrass
för antennförsök.
5. Byggnad lil c. (Ombyggnad av befintlig byggnad till byggnad för avdelningen
för lantmäteri.)
Denna byggnadsdel inrymmer för närvarande lokaler för de bada högre
årskurserna av avdelningarna för väg- och vattenbyggnad och arkitektur
samt den geodetiska och fotogrammetriska institutionen. Avdelningen för
lantmäteri, som för närvarande är inrymd i byggnaden vid Drottninggatan,
disponerar där inga avdelningshörsalar. I stället användas ritsalarna även
som hörsalar. Detta arrangemang har på grund av det relativt begränsade
studerandeantalet inom denna avdelning visat sig fungera tillfredsställande
och har med avdelningsföreståndarens samtycke tillämpats även.här. Några
särskilda hörsalar ha sålunda icke föreslagits. De kombinerade rit- och hörsalarna
ha förlagts till olika våningar och i möjligast nära kontakt med lärarrum
och laboratorier för de ämnen, som läsas i respektive årskurser.
Vinden över denna byggnadsdel har måst tagas i anspråk och inredas för
ritsalar och lärarrum. Hiss har föreslagits installerad genom viss ombyggnad
av befintlig trappa.
Källaren har använts till upplagsrum.
I bottenvåningen och våningen 1 tr. inredas nuvarande vaktmästarbostäder
och samlingar m. m. till övningssal, samlingar, verkstad, lärarrum
m. m. för institutionen för geodesi. Institutionen för fotogrammetri kvarligger
i oförändrat skick.
Våningen 2 tr. Övriga lokaler för institutionen för fotogrammetri förläggas
till denna våning jämte ritsal för L, och lokaler för institutionerna för
54
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374.
marklära, allmän rättslära och fastighetsrätt, skogsekonomi med skogslära,
fornlämnings- och naturskyddslära samt för arkivkunskap.
Till våningen 3 tr. förläggas ritsal för L2 samt institutionerna för jordbrukslära
och jordbruksekonomi samt kulturteknik.
Till våningen 4 tr. förläggas ritsalarna för L, och L4 och institutionerna
för skifteslära, fiskerikunskap och ägomätning.
6. Byggnad III d. (Ombyggnad av nuvarande byggnad för avdelningarna
för maskinteknik samt flygteknik och skeppsteknik.)
Denna byggnadsdel omfattar dels nuvarande lokaler för avdelningarna M
och S i västra delen av huvudbyggnaden, dels angränsande del av huvudbyggnadens
östra parti fram till klocktornet. Befintlig förbindelsebyggnad
har föreslagits tillbyggd.
Källare och bottenvåning äro ej utsprängda.
Våningen 1 tr. innehåller institutionen för maskinelement I i oförändrat
skick men tillbyggd med en terrassbyggnad mot norr, för vilken redogjorts i
kommitténs skrivelse av den 15 april. Vissa mörka utrymmen i denna våning
kunna inredas till förråd för denna institution.
Till våningen 2 tr. västra delen, ha förlagts en ny hörsal för avdelning M,
ritsalar för M3, två assistentrum samt handbibliotek för M (oförändrat). I
östra delen ha nuvarande vaktmästarbostad, hörsal och förberedelserum förändrats
till hörsal med förberedelserum för avdelning S, handbibliotek för
S och specia.llärarrum för institutionen för varvsteknik.
Våningen 3 tr., västra delen, innehåller lärarrum för institutionerna för
ångteknik och för vattenmotorer och pumpar, samlingar för avdelning M och
lärarrum för institutionen för skeppsbyggnadsteknik. Förbindelsebyggnaden
har inretts för samlingar för denna institution samt lärarrum för institutionen
för maskin- och apparatlära på fartyg och för flygteknik. Östra delen
inrymmer ritsalar för S3 med assistentrum.
Till våningen 4 tr. ha förlagts ritsalar för M4 och S4 med assistentrum
samt lärarrum för vissa speciallärarbefattningar. På vinden över västra
delen, slutligen, har nuvarande ritsal föreslagits använd som modellverkstad
och samlingar för institutionen för skeppsbyggnadsteknik.
En framtida ytterligare utvidgning av till byggnaden III a—d förlagda
avdelningar föreslås tillgå så, att de metallurgiska institutionerna inom avdelningen
för bergsvetenskap överflyttas till de planerade nybyggnaderna
XXI—XXIII vid Drottning Kristinas väg. Härefter komma endast mineralogiska,
anriknings- och gruvtekniska institutioner att kvarligga inom byggnad
lil a och ytor frigöras för utvidgning av avdelning E i östra delen och
avdelningarna M och S i norra. Dessutom finnas vissa vindsutrymmen
disponibla.
7. Byggnad IV a och h. (Viss ändring av nuvarande laboratoriebyggnad
för institutionerna för anrikning, mekanisk teknologi m. m.) Ingen annan
ändring har föreslagits än att befintlig vaktmästarbostad flyttas till de nya
bostadsbyggnaderna (XVII).
S. Byggnad V. (Ny- och ombyggnad för värme- och kraftcentral.) Beträffande
frågan om tillgodoseendet av högskolans och vissa andra angränsande
byggnaders värme- och kraftbehov har särskild utredning verkställts av professor
L. Malm och Hugo Theorells ingenjörsbyrå. I den utredning, som så
-
55
Kungl. Maj:ts proposition nr 374■
lunda verkställts, lia framlagts alternativa förslag till anläggning av en
värme- och kraftcentral. På ritningar tillhörande generalplanen har utrymme
beretts för det största i denna utredning ifrågasatta alternativet, vilket
innebär uppförande av nytt ångpannehus för tre ångpannor och ombyggnad
av befintligt pannhus till kraftcentral.
Kommittén har för egen del ännu ej tagit slutlig ställning till denna fråga.
9. Byggnad VI a. (Ombyggnad av nuvarande byggnad för institutionerna
för vattenbyggnad, teknisk hydromekanik, ångteknik, kylteknik m. m.) Institutionen
för hållfasthetslära har numera överflyttats till avdelning S. Ett
av skälen härtill var ämnets nära samband med hållfasthetsproblemen inom
flygteknik, flygplansstatik och flygplansbyggnad. Tanken på att i en framtid
inrymma även hållfasthetslärans lokaler i den planerade nybyggnaden
för flygteknik (XIX) har därför framförts. För att hålla denna eller eventuellt
även andra möjligheter för tillfredsställandet av hållfasthetslärans
framtida lokalbehov öppna har kommittén föreslagit, att denna institution
tills -vadare bibehåller sina nuvarande lokaler inom byggnad VI a med utökning
av bland annat de utrymmen, som för närvarande disponeras för
verkstad och byggnadstekniskt laboratorium.
Med avseende å vattenbyggnadslaboratoriet vill kommittén framhålla, att
detta sedan 1940 års sakkunniga slutfört sitt arbete, befunnits kräva en viss
utökning. Svenska teknologföreningen har i sitt remissvar särskilt framhållit
önskvärdheten av en tillbyggnad till vattenbyggnadslaboratoriet, och från
industrihåll har under senare tid påtagligt intresse visats för utvidgning av
laboratoriet och för anskaffande av medel till viss utrustning. I anledning
av nytillkomna krav på rätt skrymmande laboratorieanordningar för undervisningen
och forskningen i vattenbyggnad samt på grund av den nytillkomna
professuren i teknisk hydromekanik, vilken i mycket hög grad måste
använda den vattenränna, som egentligen tillhör institutionen för vattenbyggnad,
har trängseln i laboratoriet blivit så stor, att det visat sig omöjligt
att inom detsamma uppföra ovan nämnda för undervisning och forskning
erforderliga försöksanordningar.
Kommittén har därför funnit sig böra utvidga programmet med förslag
om envånings gårdsbyggnad i den vinkel, som bildas av maskinlaboratoriet.
Den nya lokalen kommer då att bli förlagd i omedelbar anslutning till det
befintliga vattenbyggnadslaboratoriet.
Lokalerna för de institutioner, som avses skola inrymmas inom byggnad VI a
fördelas på följande sätt.
Institutionen för vattenbyggnad bibehåller sina nuvarande lokaler, som utökas
med ett större, nytt vattenbyggnadslaboratorium i en envånings gårdsbyggnad.
Denna utformas som en hallbyggnad nied högt sidorus och omges
av en cirka 4 m bred transportgång med överljus och lägre takhöjd.
Lokalerna för institutionen för teknisk hydromekanik äro oförändrade liksom
befintlig hörsal.
Institutionen för ångteknik kvarligger i nuvarande lokaler, vilka utvidgas
med två rum, som tidigare reserverats för institutionen för värmeteknik och
maskinlära, men som bli disponibla sedan denna institution överflyttats till
den föreslagna nya apparathallen (XV c).
Nuvarande lokaler för institutionen för förbränningsmotorteknik inredas
flir institutionen för kylteknik, sedan föreslagen nybyggnad XVIII blivit
uppförd. Lokalerna för institutionen för läran om vattenmotorer och pumpar
äro oförändrade. Institutionen för hållfasthetslära kvarligger i enlighet
56
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374.
med vad förut angivits i nuvarande lokaler och utökas med de i källaren
befintliga laboratorieutrymmena för byggnadsteknik sedan byggnad XIII
blivit färdigställd och med de i bottenvåningen angränsande verkstadslokalerna
sedan byggnad VII uppförts. Dessutom kommer institutionen att som
förråd få disponera en del av våningen under nuvarande laboratorium för
förbränningsmotorteknik och några mindre rum på vinden. Institutionen för
materiallära förlägges till våningen 1 trappa ovanför hållfasthetslärans laboratorium,
där tillräckliga utrymmen bli disponibla efter färdigställandet av
byggnad XIII för byggnadsteknik och ombyggnad av bottenvåningen av
byggnad III a för institutionen för gruvbrytning.
Den mot söder framspringande terrassbyggnaden har föreslagits slopad för
att ge plats för inkörsväg till gården mellan byggnaderna IV, VI a och VII.
Nuvarande pannrum ombygges till kraftcentral enligt vad ovan under
byggnad V angivits. Nuvarande bränsleförråd i en terrassbyggnad norr örn
panncentralen har föreslagits hopbyggd med det nya byggnadstekniska laboratoriet
(XIII) och utnyttjat som betongfabrik och förråd till detta (se
nedan).
10. Byggnad VII. (Nybyggnad för verkstäder och institutionen för läran
örn verktygsmaskiner.) Nybyggnad för verkstäder och institutionen för läran
om verktygsmaskiner har föreslagits uppförd söder om byggnad VI a.
Byggnaden uppföres i två våningar, den undre innehållande snickarverkstad
med förmansrum och förråd samt omklädningsrum m. m. för arbetare,
den övre inrymmande mekanisk verkstad med förmansexpedition m. m. och
lärarrum för institutionen för verktygsmaskiner. På grund av markens lutning
kunna båda verkstäderna givas bekväma förbindelser med markplanen
för ut- och inlastning.
11 och 12. Byggnader X och XI. (Nybyggnader för avdelningarna för vägoch
vattenbyggnad och arkitektur.) Dessa byggnader ha givits en likartad
utformning, nämligen som hallbyggnader, och beskrivas här i ett sammanhang.
Lokalprogrammen ha något ökats sedan den tidpunkt, då 1940 års sakkunniga
avlämnade sitt betänkande. Sedan det visat sig att den ifrågasatta
nybyggnaden för geotekniska institutet på grund av brist på tomtmark icke
kunnat, förläggas till eller i närheten av högskolans område har nämligen ett
undervisningslaboratorium för geoteknik förutsetts inom byggnad X. För
avdelning A ha tillkommit tre rum för 1 :ste assistenter och "ett rum för adjungerad
lärare till professuren i stadsbyggnad. Av dessa ha två Bste assistentbefattningar
redan inrättats. Behov föreligger örn ytterligare ökning av
utrymmena för samlingar för byggnadsteknik och stadsbyggnad. Dessa krav
ha ej tillgodosetts i föreliggande förslag, men möjlighet finnes att i en framtida
förbindelsebyggnad mellan X och XI inrymma erforderliga lokaler för
dessa ändamål.
På grund av det begränsade tomtutrymmet ha byggnaderna givits en
koncentrerad planform med lokalerna grupperade omkring en överljusbelyst
hall. Förutom att hallbyggnaden på en begränsad yta ger väl belysta rum
och korridorer har den i detta fall även vissa andra fördelar. Den kan nämligen
utformas på sådant sätt att hallen kan användas för uppställning av
samlingar, som härigenom bli lätt tillgängliga för de studerande. Samlingarna
för institutionerna för brobyggnad, vattenbyggnad, arkitektur I och II, byggnadsteknik,
stadsbyggnad och materialbehandling med formlära lämpa sig
Kungl. Maj:ts proposition nr 374- 57
väl för en sådan öppen uppställning. Huvuddelen av samlingarna ha sålunda
förlagts till hallarna och till en viss del av balkongerna omkring dessa
Byggnaden för avdelning V innehåller lokaler endast för 3:dje och 4:de
årskurserna, vars ritsalar jämte lärarrum och forskarrum för institutionerna
för brobyggnad och vattenbyggnad upptaga de två översta våningarna. De
två hörsalarna, som vardera rymma 120 platser, lia givits en rumshöjd motsvarande
lVo vanlig våning. Till bottenvåningen lia förlagts ovannämnda laboratorium
för geoteknik med assistent- och lärarrum samt lokaler för institutionerna
för vattenlednings- och avloppsteknik, vägbyggnad, kommunikationsteknik
samt byggnadsekonomi och byggnadsorganisation.
Byggnaden för avdelning A innehåller i bottenvåningen for avdelningen
i dess helhet gemensamt bibliotek med skrivrum saint arkiv och verkstad.
Vidare lokaler för institutionen för materialbehandling med formlära, fnhandsteckning
och modellering, arkitekturens historia, svenska arkitekturens
historia och stadsbyggnadsrätt. Till våningen 1 trappa har förlagts ritsalar
för A, och Ao jämte hörsal samt lokaler för institutionerna för arkitektur 1
och byggnadsteknik och till våningen 2 trappor ritsalar för As och A4 med
hörsal och lärarrum för institutionerna för arkitektur II och stadsbyggnad.
I båda byggnaderna har intill ritsalarna förlagts ett för samtliga övningsassistenter
gemensamt rum.
För framtida utvidgning av ritsalar m. m. är en förbmdelsebvggnad mellan
X och XI förutsedd.
13. Byggnad XII. (Nybyggnad för institutionerna för byggnadsstatik och
brobyggnad.) De båda institutionerna ha gemensam men avdelbar provningshall
med travers, betongfabrik, gjutningshall, konditioneringsrum och verkstad,
men skilda byggnadsdelar för de för varje institution mera speciella
lokalerna såsom lärarrum, forskarrum och vissa laboratorier, vilka måste
förläggas ostörda av varandra och av arbetena i hallen. Därigenom möjliggöres
även ett uppförande av byggnaden i etapper örn så skulle visa sig
vara önskvärt. Detta kommer dock att medföra något högre byggnadskostnader
än om hela byggnaden uppföres på en gång.
För institutionen för brobyggnad har tillkommit rum för dynamiska försök
bestående av en cirka 40 m lång och 2,5 m bred tunnel förlagd till källarvåningen
och avsedd för undersökningar av modellbroar.
Provningshallen har körbar förbindelse från norr till den för brobyggnad
avsedda delen och från söder till delen för byggnadsstatik. Hallen får sin
dagsljusbelysning från norr. Betongmaterial kan från bilar tippas direkt i
respektive materialsilos i gjutningshallen.
Framtida utvidgning av provningshall med tillhörande utrymmen med
cirka 50 procent kan ske genom borttagande av ett bjälklag och vissa väggar
i den nu föreslagna tillbyggnaden av det flygtekniska laboratoriet (byggnad
XIV), vilken med hänsyn till pelardelning och golvhöjder planlagts med
tanke härpå. I generalplanen har nämligen förutsatts en framtida nybyggnad
för denna institution och institutionen för flygplansstatik och flygplansbyggnad
(byggnad XIX och eventuellt XX). Byggnadsdelarna innehållande
lärarrum m. m. utvidgas genom påbyggnad med erforderligt antal våningar.
l/t . Byggnad XIII. (Nybyggnad för institutionen för byggnadsteknik.) Denna
byggnad har förlagts i sluttningen utefter Drottning Kristinas väg i linje
med cement- och betonginstitutets nybyggnad och har givits samma höjd
som denna. Det har visat sig lämpligt att sammanbygga laboratoriet med
den norr örn nuvarande värmecentral befintliga terrassbyggnaden, att till
-
58
Kungl. Marits ''proposition nr 374-
bygga denna fram till Drottning Kristinas väg och att utnyttja utrymmet
under terrassen till betongfabrik, gjutningshall och förråd, verkstad, kylrum
m. m.
Själva laboratoriet är planlagt som en treskeppig byggnad med arbetsoch
skrivrum och dylikt mot väster, provningshallen i mitten och det akustiska
laboratoriet mot öster. Ljudlaboratorierna byggas helt fria från byggnadens
stomme och isoleras från denna mot ljud och vibrationer.
Laboratoriebyggnaden kan tillbyggas mot norr med cirka 50 procent.
15. Byggnad XIV. (Örn- och tillbyggnad av laboratoriet för institutionen
för flygteknik.) Byggnaden uppföres i två våningar jämte källare och med
en lägre del i en våning som anslutning till den befintliga laboratoriebyggnaden.
Till bottenvåningen förlägges laboratoriehall, höghastighetstunnel samt
verkstäder med biutrymmen.
Till övervåningen förlägges laboratoriehall, rum för vissa försöksanordningar,
rum för samlingar, lärarrum, expedition, bibliotek m. m.
En del av källaren utnyttjas som omklädningsrum m. m. för personal, tillhörande
såväl flygtekniska som byggnadsstatiska och brobyggnadslaboratorierna.
Övriga källarutrymmen disponeras av byggnadsstatiska laboratoriet.
Inom den befintliga laboratoriebyggnaden föreslås vissa av tillbyggnaden
förorsakade mindre ombyggnadsarbeten.
16. Byggnad XVIII. (Nybyggnad för institutionerna för förbränningsmotorteknik,
flygmotorteknik och fordonsteknik.) På grund av att den nye
professorn i ämnet förbränningsmotorteknik ännu ej haft tillfälle deltaga i
det förberedande programarbetet, ha ritningar till denna byggnad ännu ej
kunnat färdigställas.
Med avseende å de i generalplanen ingående nybyggnadernas
material och konstruktioner har kommittén anfört följande.
Grundmurar, pelare, balkar och bjälklag gjutas av armerad betong. Stödkonstruktion
och tak i högspänningslaboratorier och i större hörsalar utföras
av valsade järnbalkar eller som fackverk av järn.
Bärande väggar muras av tegel med de förstärkningar, som påfordras på
grund av byggnadens höjd, takkonstruktion eller kraven på framtida påbyggnader.
I vissa byggnader exempelvis XV d och XVI utföras in- och delvis
även utvändiga bärande delar som pelare och balkar av armerad betong.
Större hallar och maskinlaboratorier ha planerats som stomhus med utfackningar
i ytterväggarna av tegel eller lättmaterial. I byggnaden för fysik ha
invändiga bärande väggar föreslagits tegelmurade, emedan denna konstruktion
innebär större säkerhet mot vibrationer än ett pelarsystem av betong.
Alla icke bärande väggar utföras i lätt mellan väggskonstruktion.
Fasadmaterialet är i regel rött fasadtegel i bärande tegelmur eller i utfackningar.
I hallar och maskinlaboratorier utföras även invändiga väggytor
av fogstruket tegel. Gårdsfasaderna av byggnaderna VIII a och IX a
mönstermuras i enkelt rutmönster. Gårdsfasaden till hörsalar VIII b och
barriär till takterrassen ovanför kapprummet utföras med pelare och balkar
av försatsgjuten betong och utfackningar av sågad natursten.
Yttertaken täckas med rött taktegel eller plåt beroende på lutningarna
eller utföras som plana tak med asfaltisolering på lättbetong.
Gårdsbjälklaget över parkeringsplatsen belägges med natursten.
59
Kungl. May.ts ''proposition nr 374-
Den av kommittén verkställda uppskattningen av kostnaderna
för byggnadsprogrammet har utförts som volymberäkning
med tillämpande av i huvudsak samma priser per m3 som 1940 års sakkunniga.
I likhet med nämnda sakkunniga har kommittén därvid utgått från
i januari 1942 gällande prisnivå.
Byggnadernas volym har räknats från ytterväggarnas utsidor och från
nedersta bjälklagets undersida till 40 cm över innertak i översta våningen.
Vid golv på mark har höjden räknats från 10 cm under golvplanet. Oinredda
vinds- och källarutrymmen ha icke inräknats i volymen liksom icke
heller luftvolymen i ljushallen mellan balkongernas framkanter i byggnad
VIII a.
Våningshöjderna ha beräknats efter måttet från golv till golv.
För utrustning och möblering har i huvudsak räknats med av de sakkunniga
föreslagna kostnader.
Från nu angivna utgångspunkter har kommittén approximativt uppskattat
kostnaderna för den första etappen av högskolans
utbyggnad till ett sammanlagt belopp av 15 287 900 kronor, varav
10 424 400 kronor för ny- och ombyggnader m. m. samt 4 863 500 kronor för
utrustning och möblering, därvid kostnaderna fördelats å de olika byggnaderna
och med utbyggnaden i övrigt förenade arbeten i enlighet med vad följande
sammanställning närmare utvisar.
Byggnad |
Byggnads-kostnader kronor |
Kostnader |
Summa kronor |
VIII a Byggnad för lägre årskurser........... |
1 448 000 |
135 000 |
1 583 000 |
VIII b Ilörsalsbyggnad för 150 och 300 platser . . . |
254 000 |
40 000 |
294 000 |
IX a Byggnad för fysik m. m., huvudbyggnad..... |
1 376 000 |
600 000 |
1 976 000 |
> » » , kapprum, hall, preparationsrum |
108 000 |
7 500 |
115 500 |
IX b Hörsalsbyggnad för 500 platser......... |
240 000 |
30 000 |
270 000 |
Byggnader för skyddsrum, parkering, maskin- |
|||
element I.................... |
474 000 |
23 000 |
497 000 |
XV a Byggnad för kemiska avdelningen....... |
436 000 |
300 000 |
736 000 |
XV b » » livsmedelskemi m. m........ |
282 000 |
325 000 |
607 000 |
XV c Apparathall.................... |
350 000 |
600 000 |
950 000 |
XV d Byggnad för kemiskt-tekniska ämnen..... |
1 100 000 |
550 000 |
1 650 000 |
XVI Byggnad för elektroteknik (starkström) .... |
2 667 000 |
2 253 000 |
4 920 000 |
XVII Bostadsbyggnader ................ |
510 000 |
— |
510 000 |
Värmecentral (utökning med en ångpanna) . . |
35 000 |
— |
35 000 |
Utvändiga ledningar............... |
589 400 |
— |
589 400 |
Bergsprängning.................. |
266 000 |
— |
266 000 |
Planering och terrassering m. m......... |
289 000 |
— |
289 000 |
Summa kronor |
10 424 400 |
| 4 863 500 |
15 287 900 |
60
Kungl. Majrts ''proposition nr 874-
Den andra etappen av utby g gnadspr ogrammet har
av kommittén från samma utgångspunkter, ehuru mera överslagsvis, beräknats
draga en sammanlagd kostnad av 10 791 600 kronor, varav byggnadskostnader
m. m. 7 430 600 kronor samt kostnader för utrustning och möblering
3 361 000 kronor, enligt vad följande sammanställning närmare utvisar.
Byggnad |
Byggnads-kostnader |
Kostnader |
Summa kronor |
I Administrationsbyggnad....... |
210 000 |
84 000 |
294 000 |
II Bibliotek........... |
725 000 |
160 000 |
885 000 |
lil a Bergsskolan......... |
220 000 |
210 000 |
430 000 |
III b Avdelning för elektroteknik....... |
465 000 |
1 307 000 |
1 772 000 |
lil c > i lantmäteri........ |
400 000 |
75 000 |
475 000 |
lil d > * maskinteknik m. m....... |
320 000 |
15 000 |
335 000 |
IV a, b Lab. för anrikning, maskinteknik m. m..... |
— |
— |
— |
V Värme- och kraftcentral*....... |
— |
— |
|
VI a Maskinlaboratorium, hållfasthetslära m. m. . . |
611000 |
195 000 |
806 000 |
VII Verkstadsbyggnad........ |
220 000 |
90 000 |
310 000 |
X Avdelning för väg- och vattenbyggnad .... |
800 000 |
75 000 |
875 000 |
XI » » arkitektur......... |
850 000 |
75 000 |
925 000 |
XII Lab. för brobyggnad och byggnadsstatik . . . |
795 000 |
200 000 |
995 000 |
XIII » > byggnadsteknik............ |
480 000 |
65 000 |
545 000 |
XIV » > flygteknik m. m........... |
231 000 |
50 000 |
281 000 |
XVIII Byggnad för förbränningsmotorteknik m. m. . |
807 000 |
760 000 |
1 567 000 |
Utvändiga ledningar.......... |
160 600 |
— |
160 600 |
Planering och terrassering......... |
136 000 |
— |
136 000 |
Summa kronor |
7 430 600 |
3 361 000 |
10 791 600 |
* Då byggnadskommittén ännu icke framlagt definitivt förslag beträffande högskolans värmeoch
kraftförsörjning ha kostnaderna för uppförande och utrustning av byggnad V icke upptagits
i denna sammanställning.
De sammanlagda kostnaderna för högskolans utbyggnad enligt den av
kommittén framlagda generalplanen skulle alltså komma att uppgå till
(15 287 900 -f- 10 791 600 =) 26 079 500 kronor, varav byggnadskostnader
m. m. 17 855 000 kronor samt kostnader för utrustning och möblering
8 224 500 kronor. Kostnaderna ha av kommittén beräknats fördelade å budgetåren
1945/46—1952/53 sålunda:
Kungl. Majlis proposition nr 374-
61
1945/ 46 |
1946/ 47 |
1947/ 48 |
1948/ 49 |
1949/ 50 |
1950/ 51 |
1951/ 52 |
1952/ 53 |
Totalkost- nad i 1 000-tal |
|
Byggnadskost-nader m. m. . . |
3 747 |
4 951 |
4 256 |
2 935 |
1266 |
700 |
_ |
— |
17 855 |
Kostnader för |
509 |
998,5 |
1494 |
2 034 |
2 051 |
803 |
305 |
30 |
8 224,5 |
Totalkostnad . . |
4 256 |
5 949,5 |
5 750 |
4 969 |
3 317 |
1 503 |
305 |
30 |
26 079,5 |
De totala kostnaderna för högskolans utbyggnad enligt kommitténs generalplan
överstiga de av de sakkunniga därför beräknade kostnaderna med i
runt tal (26 100 000 — 24 500 000 =) 1 600 000 kronor, varav omkring
1 100 000 kronor hänföra sig till byggnadskostnader m. m. samt omkring
500 000 kronor till kostnader för utrustning och möblering. Såsom inledningsvis
framhållits bör vid denna jämförelse uppmärksammas, att i de sakkunnigas
beräkningar ingår ett belopp av 1 200 000 kronor för anläggning
och utrustning av en värme- och kraftcentral för högskolan, under det att
några kostnader härför icke medtagits vid den förut atergivna uppskattningen
av kostnaderna enligt kommitténs generalplan. Enligt den förut berörda särskilda
utredning, som kommittén låtit verkställa rörande lämplig anläggning
för högskolans värme- och kraftförsörjning, till vilken fråga kommittén ännu
ej tagit slutlig ställning, skulle emellertid anläggningskostnaderna därför komma
att avsevärt överstiga det belopp, varmed de sakkunniga räknat. I gengäld
skulle en besparing i driftkostnader vinnas. Den ifrågavarande utredningen
utmynnar i tre olika alternativ, varav två, avseende en värmecentral
för högskolan jämte närliggande statliga byggnader och med möjlighet att utvidga
värmecentralen till att omfatta jämväl närliggande sjukhus, betecknas
som ekonomiskt fördelaktiga, medan det tredje alternativet, avseende en
central endast för högskolans byggnader, anses vara ur ekonomisk synpunkt
mindre tillfredsställande.
Med avseende å kostnadsökningarna enligt kommitténs generalplan i förhållande
till de sakkunnigas har kommittén anfört, att om hänsyn toges till
den utvidgning av byggnadsprogrammet, som i en del hänseenden befunnits
påkallad, sedan de sakkunniga framlade sitt betänkande, ävensom till att de
sakkunniga jämväl i övrigt icke räknat med vissa utgifter, vilka beaktats av7
byggnadskommittén, den kvarstående ökningen kunde sägas vara så obetydlig,
att den lage inom ramen för en normal felberäkning vid en uppskattning
av här ifrågavarande slag.
I anslutning till den av mig i det föregående lämnade redogörelsen för den
av byggnadskommittén framlagda generalplanen torde jag få anmäla, att
byggnadskommittén i skrivelse den 8 oktober 1945 ifrågasatt viss jämkning
_i enlighet med vad en vid skrivelsen fogad skiss närmare utvisade — med
62
Kungl. Maj:ts ■proposition nr 374-
avseende å den av kommittén tidigare föreslagna gränsregleringen mellan
högskolan och Sophiahemmet för tillbyggnaden av högskolans bibliotek, därvid
kommittén i huvudsak anfört följande.
Kommitténs tidigare förslag avsåg en förflyttning av den nuvarande vägen
mellan Sophiahemmet och högskolan 9 meter in på Sophiahemmets område
och med hela sträckningen parallell med nuvarande sträckning.
Från Sophiahemmet har emellertid nu till kommittén inkommit en skrivelse,
vari Sophiahemmets styrelse förklarat sig ej kunna tillstyrka det föreslagna
markbytet. Som skäl härför har särskilt framhållits, att vid bifall till
detsamma ett värdefullt trädbestånd skulle behöva avlägsnas, att ljudstörningarna
från Djursholmsbanans tåg därigenom skulle i olämplig grad komma
att ökas i sjukhemmet ävensom att insynen till Sophiahemmet skulle ökas.
Häremot må anföras att en vegetation visserligen i någon mån absorberar
ljud men i ifrågavarande fall kan antagas, att störningsökningen skulle bliva
högst minimal. Den kan i varje fall mer än väl motverkas genom andra åtgärder,
innebärande långt mindre kostnad än den, som skulle bliva nödvändig
vid annan lösning av biblioteksbyggnaden.
Det finnes emellertid för frågans lösning en möjlighet, som innebär bibehållandet
av ett större antal träd närmast hörnet vid Valhallavägen och således
närmast Djursholmsbanans spår, där detta svänger ned mot Engelbrektsgatan.
Denna lösning skiljer sig från den tidigare föreslagna därigenom, att vägen
krökes strax innan den utmynnar i Valhallavägen, utefter vilken gata Sophiahemmets
gräns således skulle bli helt oförändrad. Likaledes skulle gränsen
vinkelrätt mot Valhallavägen bli oförändrad till cirka 27 meters längd från
Valhallavägen räknat eller just till en punkt, där ett större träd befinner sig.
Detta träd jämte ett större antal andra skulle då kunna kvarstå. Vägens
krökning innebär ingen olägenhet. En del träd måste visserligen även i detta
förslag avlägsnas, men ett relativt litet antal, och örn så av någon anledning
skulle påfordras kan annan vegetation anbringas i dess ställe, i den mån så erfordras
med hänsyn till minskad insyn.
rDe redan nu föreliggande akustiska störningarna kunna enligt detta förslag
hållas nere vid nuvarande nivå, varjämte må beaktas, att olägenheten med
trädens avlägsnande i och för sig i viss utsträckning dock måste ses i samband
med de fördelar, som stå att Hnna ur såväl ekonomiska som estetiska m. fl.
synpunkter genom de nya möjligheter, som öppnas för bibliotekets utvidgning
vid det av byggnadskommittén framlagda förslaget.
Byggnadskommittén får på ovan anförda skäl hemställa, att vid ställningstagande
till högskolans byggnadsfrågor hänsyn ta ges jämväl till detta kompromissförslag.
I remissyttranden den 9 augusti och den 20 september 1945 över byggnadskommitténs
förslag har byggnadsstyrelsen i huvudsak anfört följande.
I föreliggande förslag ha de allmänna synpunkter på utbyggandet av högskolan,
som byggnadsstyrelsen tidigare framfört i utlåtande "över det av 1940
års sakkunniga avgivna förslaget, kommit till uttryck. Byggnadsstyrelsen har
följaktligen i princip intet att erinra mot utformningen därav. Bebyggelse av
den branta bergssluttningen vid östra gränsen synes dock icke böra ifrågakomma,
varför styrelsen måste framföra betänkligheter mot att på situationsplanen
utöver lokalprogrammet reserverats byggnadsmark för en 150
meter lång vattenränna för undervisning i skeppsbyggnadskonst.
63
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
Den i hög grad genomgripande om- och tillbyggnaden av biblioteket torde
vara erforderlig, för att byggnaden skall motsvara de krav, som numera
ställas på ett tekniskt bibliotek. Styrelsen kan dock icke underlåta att framhålla,
hurusom enligt styrelsens mening administrationslokalerna givits en i
proportion till de egentliga bibliotekslokalerna betydande omfattning, något
som särskilt framträder vid en jämförelse med motsvarande förhållande i det
nu föreliggande förslaget till bibliotek vid Chalmers tekniska högskola i Göteborg.
Under hand har byggnadsstyrelsen erfarit, att biblioteket är avsett att
fungera som ett tekniskt centralbibliotek, men finner styrelsen likväl administrationslokalerna
förhållandevis stora.
Vad huvudbyggnaden beträffar äro de nu ifrågasätta ändringsarbetena
mera omfattande än i högskolans tidigare förslag av år 1942.
Såväl byggnaden för avdelningen för väg- och vattenbyggnad som byggnaden
för avdelningen för arkitektur ha givits en annan utformning med
de olika utrymmena inom institutionerna grupperade kring en genom samtliga
våningar gående öppen hall. Möjligheter för en framtida tillbyggnad äro beträffande
dessa byggnader mycket små.
Till frågan om värmecentralens utformning vill byggnadsstyrelsen ej taga
ställning, förrän byggnadskommittén inkommit med ett definitivt förslag.
De synpunkter, som byggnadskommittén framlagt rörande högskolans gränser,
biträder byggnadsstyrelsen.
Väg- och vatteribyggnadssiyrélsen har i skrivelse den 22 augusti 1945 förklarat
sig livligt förorda, att den av byggnadskommittén föreslagna tillbyggnaden
av högskolans vattenbyggnadslaboratorium snarast möjligt bringades
till utförande. Med hänsyn till behovet av att vid komplicerade fall genom
modellförsök kunna utforska den lämpliga utformningen av hamn- och farledsbyggnader
vore det nämligen av vikt, att ifrågavarande laboratorium erhölle
ökad kapacitet och så tidsenlig utrustning som möjligt.
Med skrivelse den 23 maj 1945 har vidare byggnadskommittén överlämnat
ett av kommittén från riksmarskalksämbetet inhämtat yttrande rörande
de av kommittén för högskolan föreslagna tomtgränserna, med undantag för
den ifrågasatta gränsregleringen i förhållande till Sophiahemmet, därvid riksmarskalksämbetet
i sin tur inhämtat yttranden från styrelsen för stiftelsen
Rödakorshemmet, överstyrelsen för Svenska röda korset och intendenten för
Kungl. Djurgården. Härvid har i huvudsak anförts följande.
Styrelsen för stitelsen Rödakorshemmet. Högskolan har under senare år
utvidgats högst avsevärt, varjämte vissa byggnader avsedda för forskning
m. m. inom ingenjörsvetenskapen uppförts, alla i grannskapet av Röda korsets
sjukhem. Bortsett från de störningar, som oundgängligen äro förhanden med
nybyggen såsom sprängning m. nr. (i hög grad besvärande för patienter) har
Röda korsets sjukhems vackra läge omgivet av skogsdungar alltmer förfulats
och förflackats varjämte den tystnad och den frid, som bör råda inom ett sjukhusområde,
är på väg att alltmer försvinna.
I högskolans nu framlagda generalplan är bland annat en byggnad avsedd
för elektroteknik (skall uppföras före 1947) planerad öster örn Röda korset,
inkräktande 2 meter, hela östra gränsen, på ett av Konungen personligen upplåtet
kantområde vid den av sjukhuset i övrigt disponerade marken. Röda
64
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
korsets sjukhem kommer enligt generalplanen i framtiden att i söder, öster
och norr kringbyggas av högskolan och av andra, ingenjörsvetenskapen tillhöriga
byggnader, varför det ligger stor vikt däruppå, att det skiljande området
är så pass brett, som omständigheterna medgiva.
Något absolut hinder för att draga ifrågavarande nybyggnad tillbaka
2 meter synes knappast föreligga. Därigenom skulle Röda korsets nuvarande
område lämnas okränkt. Stiftelsens styrelse vill därför avgiva sin bestämda
protest mot det planerade läget för högskolans nybyggnad för elektroteknik.
Överstyrelsen för Svenska röda korset. Överstyrelsen har med stigande
bekymmer och oro konstaterat hurusom för tekniska högskolans räkning ständigt
nya byggnader uppföras runt omkring och i omedelbar närhet av det
område, som genom ett regeringsbeslut för närvarande står till Svenska röda
korsets förfogande för dess sjukhem, och varigenom den tystnad och frid,
som bör råda inom ett sjukhusområde, är på väg att alltmera försvinna. Överstyrelsen
hoppas därför att även det tillägg till sjukhemmets område, som
Konungen personligen därutöver tillerkänt Svenska röda korset, även efter
Konungens bortgång icke måtte tagas i anspråk varken för den redan bestämda
nya byggnaden för elektroteknik eller för andra ändamål, som ingå i
högskolans generalplan.
Nästan varje meter, varmed avståndet kommer att ökas mellan högskolans
nya byggnader och Röda korsets sjukhemsområde, är nämligen värdefull för
sjukhemmet och dess patienter. Och med hänsyn till en ifrågasatt tillbyggnad
av sjukhuset, kommer frågan om en utökning av Röda korsets område å dess
norrsida antagligen att snart bli aktuell. I så fall kommer detta att föranleda
en utredning, i vad mån denna nybyggnad kommer att föranleda behovet av
förflyttning norrut av sjukhemmets gräns, d. v. s. emot de i generalplanen
såsom först för »framtida uppförande» angivna byggnader.
Överstyrelsen vill med anledning därav betona, att den är synnerligen angelägen
örn att dess förhoppningar och synpunkter vinna förståelse vid ärendets
fortsatta behandling.
Intendenten för Kungl. Djurgården. Den mark, som omfattas av den ifrågasatta
utvidgningen av högskoleområdet utgöres övervägande av bergbunden
platå bevuxen med barr- och lövskog. Givetvis utgör utvidgningen ett betydande
ingrepp på härvarande djurgårdsmark, men sedan högskolan en gång
förlagts till denna del av Djurgården torde icke kunna förhindras att ytterligare
områden därav ställas till förfogande för högskolan. Vad tomtgränserna
angå så synes den utmed östra gränsen upptagna platsen för en framtida
skeppsprovningsränna böra flyttas cirka 15 meter åt söder.
Den byggnad för avdelningen för elektroteknik, som är avsedd att uppföras
å östra sidan örn Röda korsets sjukhem, blir till huvudsaklig del 9 meter
hög och enligt uppgift av tekniska högskolans byggnadskommittés arkitekt
kommer denna byggnad att med endast 2 meter överstiga högsta markytan
framför Rödakorshemmets byggnad. Varken rök eller något buller skulle från
denna byggnad förekomma. I samband med uppförandet av nämnda byggnad
hemställer byggnadskommittén, att Röda korshemmets staket mot öster inflyttas
cirka 2 meter och i sydöstra hörnet utflyttas cirka 6 meter i linje med
tomtgränsen och följande Bergvägens något ändrade sträckning i denna punkt.
Detta berör icke den ursprungliga tomtgränsen, utan staketgränsen utanför
denna, som överstyrelsen för Svenska röda korset jämlikt riksmarskalks ämbetets
resolution den 19 maj 1926 erhållit nådigt tillstånd att här uppsätta.
Mot den gjorda hemställan om denna mindre justering av staketets läge torde
65
Kungl. Majda proposition nr 374•
icke vara något att erinra. På min vid kommittésammanträde den 5 februari
1945 gjorda framställning har byggnaden för förbränningsmotorteknik, fordonsteknik
och flygteknik, som är avsedd att uppföras i andra etappen, flyttats
längre i öster och därvid har utlovats, att den planerade vägen skulle tillsvidare
avslutas med en vägslinga inom gården. Fortsättningen av den å_kartan
utsatta vägen fram till Riksmarskalkens väg skulle sålunda bli uppskjuten
och ifrågasatt staketflyttning i Rödakorshemmets norra gräns icke nu vara
behövlig. Djurgårdsområdet mellan Rödakorshemmets norra gräns och den
en gång blivande vägen fram till Riksmarskalkens väg bör emellertid undantagas
från upplåtelse till högskolan och högskolans granskulle sålunda följa
vägens södra kant, då en mindre staketflyttning kan ifrågakomma. Vad beträffar
byggnader för framtida ännu icke i detalj planerade ändamål må framhållas
önskvärdheten av att särskilt ifrågasatta byggnader mellan Drottning
Kristinas väg och Riksmarskalkens väg icke måtte komma till utförande,
förr än det visar sig alldeles nödvändigt, så att parkbeståndet här kan i det
längsta bibehållas. Som villkor för upplåtelsen bör gälla, att de växande träd,
som behöva fällas, för djurgårdsförvaltningen kostnadsfritt avverkas, apteras
och forslas till plats, som av förvaltningen anvisas, att å det upplåtna området
kvarstående träd fortfarande skola vara djurgårdsförvaltningens tillhörighet,
att väg skall hållas öppen inom området för den till Ugglevikskällan
och Djurgårdens härvarande områden trafikerande allmänheten, att
ingen inhägnad av området får företagas, att erforderlig staketflyttning i
Rödakorshemmets gräns sker kostnadsfritt för Röda korset, samt att karta
över det upplåtna området i tre exemplar inlämnas till riksmarskalksämbetet.
Riksmarskalksämbetet. Ämbetet biträder, vad djurgårdsintendenten anfört
och föreslagit i avseende å gränserna för högskolans område i öster samt skeppsprovningsrännans
förläggning. Beträffande spörsmålet om Rödakorshemmets
ställning till högskolans utbyggnadsplan finner sig ämbetet böra framhålla
såsom synnerligen angeläget, att de av överstyrelsen för Röda korset anförda
synpunkterna i möjligaste mån vinna beaktande. Det torde sålunda icke
vara tillfyllest, att området mellan den blivande anslutningsvägen till Riksmarskalkens
väg och sjukhemmets norra gräns undantages från upplåtelse
för högskolans ändamål. Då det är ovisst, huru stort område, som kan bliva
erforderligt för tillbyggnad av sjukhemmet, finner sig ämbetet icke för närvarande
kunna taga ståndpunkt till förslaget örn markupplåtelse till högskolan
norr och nordväst örn sjukhemmets område. Frågan örn en gränsdragning
för högskolans område norr om sjukhemmet synes icke heller nu behöva
slutligt avgöras, enär enligt vad djurgårdsintendenten meddelat, anläggning
av utfartsvägen till Riksmarskalkens väg från nybyggnaden för motorteknik
m. m. kan uppskjutas. Vägen till denna byggnad skulle i stället tills vidare
avslutas med en slinga.
Byggnadskommittén. Kommittén kan för sin del förstå de bekymmer, som
uttalats av överstyrelsen för Svenska röda korset och styrelsen för Rödakorshemmet,
men anser sig böra hänvisa till de kraftiga varningar, som pä
sin tid avgåvos, då sjukhemmet föreslogs erhålla den plats det olyckligtvis
såväl för hemmet självt som för tekniska högskolan erhöll. Sjukhemmets område
utgör platsen för en naturlig utveckling för tekniska högskolan. I och
med sjukhemmets förläggning på nuvarande plats måste det ha stått klart
för sjukhemmet, att byggnader måste komma att uppföras för högskolan i
dess omedelbara närhet.
Byggnadskommittén måste därför på det kraftigaste motsätta sig planer
på en utvidgning av sjukhemmet norr örn den i riksmarskalksämbetets skri
Bihang
till riksdagens ''protokoll 191/G. 1 sami. Nr 37//. 5
66
Kungl. Maj:ts proposition nr 374.
veise nämnda anslutningsvägen till Riksmarskalkens väg, ehuru byggnadskommittén
för att tillmötesgå sjukhemmets önskningar föreslagit ett dröjsmål
med bebyggandet av detta område (mellan byggnaderna XIX och XIII).
Beslut örn dispositionen därav bör dock meddelas i samband med beslut om
vilket område, som i övrigt skall tilldelas högskolan för framtida bebyggelse.
Sjukhemmets norra gräns må emellertid, örn så av någon anledning anses
önskvärt, framflyttas till södra kanten av den föreslagna anslutningsvägen
till Riksmarskalkens väg.
Något motiv för en förflyttning av skeppsprovningsrännan har ej framförts.
Kommittén finner därför ej anledning ingå närmare på frågan men har intet
att erinra mot att densamma ånyo upptages, då tidpunkten för utförandet
av byggnaden närmade sig. Kommittén har ingen anledning påfordra, att
läget nu exakt fastlägges. Vissa jämkningar böra kunna ske senare såväl
i fråga om denna byggnads läge som andras, vilka ej påfordra ändrade
gränser.
Över det i byggnadskommitténs tidigare omförmälda skrivelse den 8 oktober
1945 framlagda alternativa förslaget till gränsreglering mellan högskolan
och Sophiahemmet har vidare riksmarskalJcsämbetet — med överlämnande
tillika av yttranden från intendenten för Kungl. Djurgården och styrelsen
för Sophiahemmet, vilka förklarat sig biträda förslaget på vissa villkor —
den 15 oktober 1945 avgivit infordrat utlåtande, därvid ämbetet i huvudsak
anfört:
Jämlikt bestämmelse i det beträffande Sophiahemmets område mellan
djurgårdsförvaltningen och Sophiahemmets styrelse den 2 februari och den
10 april 1911 upprättade kontraktet föreligger för Sophiahemmet skyldighet
att vara underkastat sådana mindre regleringar av gränserna för nämnda
område, som kunna föranledas av det ordnande av vägarna och trafiklederna
i Örnrå dets närhet,. vartill andra i omgivningen medgivna eller ifrågasatta
upplåtelser kunna giva anledning.
Riksmarskalksämbetet får anföra, att såvitt på ämbetet beror, intet synes
vara att erinra mot ifrågavarande förslag, under villkor
att högskolan verkställer och bekostar flyttning och komplettering av staketet
mellan de av högskolan och Sophiahemmet disponerade områdena,
att högskolan ersätter Sophiahemmet de kostnader, Sophiahemmet får vidkännas
för plantering av nya träd och buskar samt lämplig häck utefter den
nya gränsen mot högskolans område eller invid den väg, som inom Sophiahemmets
område ligger strax innanför den nya gränsen,
att Sophiahemmet får disponera även det markområde, som ligger öster
örn Märtavägen från en punkt strax nordost om Solhemmets grindparti till
korsningen mellan Märtavägen och nuvarande ridvägen,
att högskolan ersätter Sophiahemmet de kostnader, som i övrigt förorsakas
Sophiahemmet av markbytet och de arbeten, som erfordras för iordningställande
av det område, som överlämnas till högskolans disposition,
att de träd m. m., som måste fällas, efter djurgårdsförvaltningens anvisningar,
apteras och transporteras till anvisad upplagsplats,
att den nya vägen iordningställes i likhet med den nu befintliga, varvid
sprängningsarbetena skola företagas så att skada icke uppkommer å Sophiahemmets
byggnader och minsta möjliga buller uppstår, samt
att karta i fyra exemplar över de gränsreglerade områdena med angivande
av areal upprättas och ingivas till riksmarskalksämbetet för godkännande.
67
Kungl. Maj:ts -proposition nr 37J+.
Slutligen har lärarkollegiet vid högskolan — med tillstyrkan av högskolestyrelsen
— med i skrivelse den 30 augusti 1945 framställda anslagsäskanden
för högskolans utbyggnad i huvudsak anslutit sig till byggnadskommitténs
förslag, därvid lärarkollegiet emellertid, under hänvisning till att kollegiet
i annat sammanhang äskat en professur i livsmedelskemi från och med budgetåret
1946/47, räknat med behov av en utvidgning av lokalerna för institutionen
för detta ämne från en tidigare tidpunkt än byggnadskommittén.
De lokaler, inom vilka undervisningen vid tekniska högskolan i Stockholm
bedrives, äro för närvarande inrymda dels i en byggnad vid Drottninggatan,
dels i byggnader på ett till högskolan upplåtet område å norra Djurgården
invid Valhallavägen. Byggnaden vid Drottninggatan inrymmer lokaler för
första och andra årskurserna av högskolans samtliga nio avdelningar samt
för tredje och fjärde årskurserna av avdelningen för lantmäteri, varvid dock
med hänsyn till de begränsade utrymmena en del föreläsningar, i vilka ett
stort antal studerande samtidigt deltaga, måst förläggas till de större hörsalarna
vid Valhallavägen ävensom till en av Stockholms högskolas hörsalar.
Även laborationema i ämnena fysik, oorganisk kemi och organisk kemi för
första och andra årskurserna äro förlagda till de nyare byggnaderna vid
Valhallavägen, inom vilka i övrigt lokalerna för de båda högre årskurserna
ävensom för högskolans administration och bibliotek äro inrymda.
Den ökning av högskolans examinationskapacitet, som jag i det föregående
förordat, kräver helt naturligt avsevärda ny- och ombyggnader för att
bereda utrymme åt ett ökat antal studerande. Oberoende härav aktualiseras
i samband härmed vissa utbyggnadsbehov, som sedan åtskilliga år tillbaka
förelegat för högskolans vidkommande. Redan år 1911, då principbeslut
fattades om förflyttning av högskolan till förutnämnda område å norra
Djurgården, planerades sålunda en framtida förläggning av högskolan i dess
helhet till detta område, ehuru frågan därom tillsvidare fått anstå. Det ligger
i sakens natur, att — såsom ock 1940 års sakkunniga för den högre tekniska
undervisningen framhållit — den nuvarande splittringen av högskolans lokaler
till två skilda platser med relativt stort avstånd från varandra måste
vara förenad med avsevärda olägenheter för såväl lärare som studerande
och försvåra en rationell anordning av undervisningen. Därtill kommer att
högskolans lokaler vid Drottninggatan äro i hög grad otidsenliga. Ett starkt
behov av modernare lokaler och mera tidsenlig utrustning har även sedan en
längre tid tillbaka gjort sig gällande beträffande vissa till området vid Valhallavägen
förlagda institutioner, främst inom avdelningen för elektroteknik.
Den av högskolans byggnadskommitté framlagda generalplanen för högskolans
utbyggnad åsyftar att giva högskolan en antagningskapacitet av
450 nya ordinarie studerande årligen. Därjämte innefattar den en förläggning
av högskolans samtliga byggnader till området å norra Djurgården;
Bihang till riksdagens protokoll 1915. 1 sami. Nr 571. h*
Departe
mentschefen.
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
härutinnan innebär den ett fullföljande av en tidigare plan. Generalplanen
tillgodoser därutöver det behov av modernisering av högskolans till norra
Djurgården förlagda lokaler, som icke längre torde kunna lämnas obeaktat,
därest förutsättningarna för en fullt tillfredsställande undervisning skola
kunna vidmakthållas.
I generalplanen har byggnadsprogrammet uppdelats på två huvudetapper
på sätt den i det föregående lämnade redogörelsen närmare utvisar. Till en
första etapp ha därvid jämlikt meddelade direktiv först och främst
hänförts de ny- och ombyggnader m. m., som oundgängligen erfordras för
en ökning av högskolans examinationskapacitet, och därutöver vissa andra
byggnadsföretag, som stå i samband med kapacitetsökningen eller eljest befunnits
särskilt angelägna. Beträffande de olika byggnadsföretag som ingå i
denna byggnadsetapp hänvisar jag till den förut lämnade redogörelsen. Ifrågavarande
byggnadsarbeten avse i stort sett att genom nybyggnad bereda
lokaler inom högskolans område å norra Djurgården för de båda lägre årskurserna
samt genom ny- och ombyggnad större och förbättrade lokaler för
de kemiska och fysiska institutionerna. Därjämte ingår i första byggnadsetappen
nybyggnad av ett starkströmslaboratoTium och vissa personalbostäder.
En andra etapp av byggnadsprogrammet avses skola omfatta övriga
vid ett genomförande av den planerade utbyggnaden av högskolan erforderliga
ny- och ombyggnader. Bland större-byggnadsföretag inom denna
etapp märkas tillbyggnad av biblioteksflygeln, ombyggnad av det nuvarande
huvudbyggnadskomplexet (byggnaderna III a—d) avseende bland annat
inredande av ett svagströmslaboratorium och lokaler för lantmäteriavdelningen,
ävensom uppförande av nybyggnader för avdelningarna för vägoch
vattenbyggnad och arkitektur samt för institutionerna för brobyggnad
och byggnadsstatik, byggnadsteknik och förbränningsmotorteknik m. m. Den
eventuella värme- och kraftcentralen skulle även ingå i denna byggnadsetapp.
De ny- och ombyggnader och därmed förenade arbeten, som av byggnadskommittén
hänförts till den första utbyggnadsetappen, ha av kommittén
förutsatts skola vara i huvudsak slutförda vid utgången av budgetåret
1947/48, varigenom ett ökat antal studerande höstterminen 1948 första
gången skulle kunna intagas vid högskolan.
Den andra utbyggnadsetappen har av kommittén beräknats skola vara
avslutad med utgången av budgetåret 1952/53. Med avseende å tidsföljden
för de olika byggnadsarbetenas utförande överensstämmer det av kommittén
framlagda byggnadsprogrammet i huvudsak med 1940 års sakkunnigas förslag.
Vissa avvikelser föreligga emellertid i detta hänseende. I motsats till de
sakkunniga har kommittén sålunda förlagt nybyggnaderna för avdelningarna
för arkitektur och för lantmäteri till den andra utbyggnadsetappen med
hänsyn till den svävande frågan om lantmäteriundervisningens förläggning
I anslutning härtill har kommittén uttalat, att — därest lantmäteriundervis
-
69
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
ningen bleve förlagd till annan plats lin högskolan — den planerade nybyggnaden
för avdelningen för arkitektur skulle komma att utgå ur byggnadsprogrammet.
I sådant fall borde nämligen enligt kommitténs mening denna avdelning
förläggas till den byggnad (III c), där eljest avdelningen för lantmäteri
avsetts skola inrymmas. I övrigt påverkades generalplanens utformning
icke av den lösning, frågan om lantmäteriundervisningens förläggning
kunde komma att erhålla.
Kostnaderna för en utbyggnad av högskolan i enlighet med den av kommittén
framlagda generalplanen, har på grundval av 1942 års priser, vilka
även tagits till utgångspunkt för de sakkunnigas beräkningar, approximativt
uppskattats till sammanlagt i runt tal 26 100 000 kronor, varav byggnadskostnader
omkring 17 900 000 kronor och kostnader för utrustning och möblering
omkring 8 200 000 kronor. Av nu angivna kostnader ha omkring
15 300 000 kronor beräknats belöpa å den första utbyggnadsetappen, varav
omkring 10 400 000 kronor för ny- och ombyggnader m. m., samt 4 900 000
kronor för utrustning och möblering. Kostnaderna för den andra utbyggnadsetappen
ha uppskattats till i runt tal 10 800 000 kronor, varav ungefär
7 400 000 kronor i byggnadskostnader m. m. och 3 400 000 kronor för utrustning
och möblering. Kostnaderna för högskolans utbyggnad ha av kommittén
föreslagits fördelade å budgetåren 1945/46—1952/53 med den huvudsakliga
medelsanvisningen förlagd till de fyra första budgetåren.
Såsom jag tidigare erinrat innebär kommitténs byggnadsprogram en sammanlagd
merkostnad i förhållande till 1940 års sakkunnigas förslag med i
runt tal 1 600 000 kronor, vartill skulle komma kostnaderna för eventuell
anläggning av en värme- och kraftcentral vid högskolan, vilka icke medtagits
i kommitténs kalkyler. Till frågan om den lämpligaste utformningen av
en dylik anläggning, vilken kommittén låtit utreda genom särskilda experter,
har kommittén nämligen ännu icke hunnit taga slutlig ställning. Den härutinnan
verkställda utredningen ger emellertid vid handen, att kostnaderna
för en dylik anläggning torde komma att avsevärt överstiga det belopp,
1 200 000 kronor, varmed de sakkunniga räknat. Merkostnaderna — frånsett
värme- och kraftcentralen — enligt byggnadskommitténs förslag äro
huvudsakligen betingade av dels att kommittén funnit sig böra vidtaga vissa
utvidgningar av lokalprogrammen med hänsyn till önskemål och behov, som
vid tidpunkten för de sakkunnigas utredning ännu ej framkommit, dels att
kommitténs generalplan i övrigt omfattar vissa anläggningar och andra arbeten,
med vilka de sakkunniga ej räknat.
Kommitténs generalplan förutsätter en utvidgning av högskolans område
å norra Djurgården från nuvarande areal om cirka 7,75 hektar till cirka 14
hektar. Den arealökning, som härvid ifrågakommer, avser främst för närvarande
odisponerad djurgårdsmark söder, öster, norr och nordväst örn
Röda korsets intill högskolan förlagda sjukhem. Marken norr och nordväst
örn sjukhemmet har emellertid huvudsakligen föreslagits reserverad för till
-
70
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
godoseende av framtida utbyggnadsbehov. Härjämte har kommittén föreslagit
ett markbyte mellan Sophiahemmet och högskolan för möjliggörande
av en tillbyggnad av högskolans bibliotek, ävensom en mindre förflyttning
av ett staket, som Röda korsets sjukhem enligt särskilt tillstånd uppsatt å
den tills vidare odisponerade marken å norra Djurgården, varvid sjukhemmet
samtidigt förutsatts skola tilldelas annan mark vid gränsen för sjukhemmets
område åt söder.
Vid remissbehandlingen av byggnadskommitténs förslag har byggnadsstyrelsen
förklarat sig i princip icke ha något att erinra mot generalplanens utformning.
Med avseende å planläggningen av biblioteksbyggnaden har byggnadsstyrelsen
framhållit, att administrationslokalerna enligt dess mening givits
en alltför stor omfattning i förhållande till de egentliga bibliotekslokalerna,
och beträffande utformningen av såväl nybyggnaden för avdelningen
för väg- och vattenbyggnad som nybyggnaden för avdelningen för arkitektur
har ämbetsverket anmärkt, att möjligheterna för en framtida tillbyggnad
av dessa byggnader syntes ringa.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i sitt remissyttrande livligt förordat
den av byggnadskommittén ifrågasatta utvidgningen av högskolans vattenbyggnadslaboratorium.
Högskolans styrelse och lärarkollegium ha vidare
vid framläggande av anslagsäskanden för högskolans utbyggnad anslutit sig
till byggnadskommitténs förslag, därvid dock den planerade utvidgningen av
lokalerna för institutionen för livsmedelskemi föreslagits skola genomföras
tidigare än vad kommittén avsett.
Mot den utvidgning av högskolans område å norra Djurgården, som erfordras
för generalplanens genomförande, ha betänkligheter anförts av styrelsen
för stiftelsen Röda korsets sjukhem och överstyrelsen för Svenska
röda korset med hänsyn till önskvärdheten av att sjukhemmets omgivningar
ej bleve föremål för störande ingrepp och att möjligheterna för en framtida
utbyggnad av sjukhemmet norrut ej äventyrades. Styrelsen för Sophiahemmet
har förklarat sig under vissa villkor ej lia något att erinra mot den
mindre gränsreglering mellan Sophiahemmet och högskolan, som byggnadskommittén
i ett efter generalplanens framläggande avgivet förslag alternativt
förordat. Av intendenten för Kungl. Djurgården har anförts, att det
område norr och nordväst örn Rödakorshemmet, vilket av kommittén avsetts
skola reserveras för högskolans räkning för tillgodoseende av framtida
utbyggnadsbehov, tills vidare icke borde upplåtas för detta ändamål. Särskilt
vore det önskvärt, att området nordväst om sjukhemmet mellan Drottning
Kristinas väg och Riksmarskalkens väg icke bleve föremål för bebyggelse,
förrän detta visade sig alldeles ofrånkomligt. Den i kommitténs generalplan
upptagna utfartsvägen till Riksmarskalkens väg borde tills vidare
avslutas med en slinga kring den planerade nybyggnaden för förbränningsmotorteknik
m. m., en anordning, varemot kommittén förklarat sig ej ha något
att erinra. Riksmarskalksämbetet har uttalat sig i huvudsaklig överensstämmelse
med djurgårdsintendenten, därvid ämbetet framhållit att det för när
-
71
Kungl. Maj:ts proposition nr 374-
varande icke kunde taga ståndpunkt till kommitténs förslag om upplåtelse
av mark för högskolans räkning norr och nordväst om Rödakorshemmet.
Därjämte har ämbetet understrukit angelägenheten av att de från Röda
korsets sida framförda synpunkterna så långt möjligt vunne beaktande. I övrigt
har kommitténs förslag i förevarande avseende i allt väsentligt lämnats
utan erinran. Den ifrågasatta gränsregleringen mellan Sophiahemmet och
högskolan i enlighet med byggnadskommitténs därom framlagda kompromissförslag
har sålunda under vissa villkor tillstyrkts av riksmarskalksämbetet
och djurgårdsintendenten.
Den av byggnadskommittén efter överarbetning av 1940 års sakkunnigas
förslag framlagda generalplanen är enligt min mening ur såväl arkitektoniska
som tekniska synpunkter väl lämpad att läggas till grund för en utbyggnad
av högskolan. Vid de olika byggnadernas utformning har sålunda
erforderlig hänsyn tagits till högskolans nuvarande byggnader å området å
norra Djurgården, vilka delvis äro av monumental karaktär, ävensom till
kringliggande bebyggelse och omgivande natur. En strävan att sa långt möj
ligt gruppera med varandra sammanhörande avdelningar och institutioner
till samlade områden har också vid generalplanens utformning kommit till
klart uttryck. Möjligheterna till utvidgningar och förändringar av olika
byggnader för tillgodoseende av framtida utbyggnadsbehov ha vidare i erforderlig
utsträckning beaktats. Med hänsyn härtill och då generalplanen
jämväl i övrigt enligt min uppfattning erhållit en tillfredsställande utformning
i skilda hänseenden finner jag mig — i likhet med byggnadsstyrelsen
och högskolemyndigheterna — beredd att i princip godtaga densamma.^
Vad angår den nännare utformningen av vissa i generalplanen ingående
byggnader så torde den av byggnadsstyrelsen vid förslagets remissbehandling
framförda anmärkningen mot nybyggnaderna för avdelningarna för väg- och
vattenbyggnad samt för arkitektur för bristande utvidgningsmöjligheter icke
vara befogad. Enligt vad jag inhämtat från kommittén medgiver sålunda
planläggningen av dessa byggnader såväl en tillbyggnad som en påbyggnad,
därest en utökning av lokalerna i en framtid skulle komma att befinnas
önskvärd. Beträffande den planerade nybyggnaden för sistnämnda avdelning
vill jag för övrigt i detta sammanhang erinra, att — i händelse den av
mig i det föregående förordade utredningen rörande frågan örn lantmäteriundervisningens
organisation m. m. skulle komma att resultera i en förläggning
av nämnda undervisning till annan plats än högskolan — denna byggnad”
på sätt förut anförts kommer att utgå ur byggnadsprogrammet. Vad
åter angår den av byggnadsstyrelsen i fråga örn biblioteksbyggnaden patalade
disproportionen mellan administrationslokalerna och de egentliga bibliotekslokalerna,
så torde berörda förhållande böra av kommittén beaktas vid
uppgörandet av de definitiva ritningarna för denna byggnad. Vid min prövning
av byggnadskommitténs förslag har jag vidare funnit de planerade
personalbostäderna väl snävt tillmätta, såvitt gäller storleken av de enskilda
72
Kungl. Maj:ts proposition nr 374.
lägenheterna. Framhållas må sålunda, att byggnadslånebyrån som minimivillkor
för meddelande av statliga tertiärlån vid uppförande av hus, avsedda att
inrymma bostäder av ifrågavarande slag, kräver, att lägenheterna skola omfatta
3 rum och kök med en yta av 60 m2. Enligt vad jag inhämtat från
byggnadskommittén kan en utökning av personalbostäderna till 3 rum och
kök med en yta av sammanlagt förslagsvis 63 m2 väl låta sig genomföra
utan att generalplanen därigenom behöver rubbas. Merkostnaden skulle
komma att uppgå till omkring 60 000 kronor. Med hänsyn härtill torde
kommittén vid den närmare planläggningen av bostadsbyggnaderna böra
beräkna storleken av de däri inrymda lägenheterna i huvudsaklig överensstämmelse
med vad jag här angivit.
Till den närmare utformningen av lokalprogrammen är jag icke för närvarande
beredd att taga ställning. I stort sett synes mig dock kommitténs
förslag härutinnan väl avvägda. Jag förutsätter emellertid att den snabbhet,
som nu karakteriserar utvecklingen på de tekniska områdena ävensom i övrigt
tillstötande omständigheter, kunna komma att föranleda avvikelser i
skilda hänseenden från kommitténs program. Belysande härför är icke minst
det förhållandet, att nya behov redan yppats, sedan 1940 års sakkunniga
framlade sitt betänkande. De utvidgningar av lokalprogrammen, som kommittén
föreslagit, synas mig i stort sett väl motiverade. Beträffande vissa
institutioner har också angelägenheten av en utökning av lokalerna i enlighet
med kommitténs förslag särskilt understrukits i de avgivna yttrandena.
Den av kommittén föreslagna etappindelningen för högskolans utbyggnad
synes mig i huvudsak lämpligt avvägd. Även härutinnan förutskickar jag
dock, att vissa jämkningar kunna komma att visa sig erforderliga. Med
hänsyn till angelägenheten av att snarast öka högskolans kapacitet med avseende
å antalet studerande torde det vara ändamålsenligt, att — såsom
kommittén föreslagit — förlägga tyngdpunkten av utbyggnaden till den
första huvudetappen.
Vad angår kostnaderna för generalplanens genomförande, vilka av kommittén
approximativt beräknats till sammanlagt omkring 26 100 000 kronor
— frånsett kostnaderna för anläggningen av en värme- och kraftcentral
— så har jag i likhet med byggnadsstyrelsen i princip intet att erinra mot
kommitténs uppskattning härav. Med hänsyn till att kommittén vid sina
kostnadskalkyler utgått från 1942 års prisnivå, vill jag erinra, att — såvitt
gäller byggnadskostnader — den sedan dess inträffade prisstegringen enligt
vad jag inhämtat från byggnadsstyrelsen torde böra uppskattas till omkring
15 procent. Byggnadskostnaderna kunna alltså vid ett genomförande- av
kommittéförslaget för närvarande uppskattas till i runt tal omkring
(17 900 000 + 2 700 000 =) 20 600 000 kronor. Jämväl i fråga örn kostnad
derna för utrustning och möblering har man att räkna med ökade priser. Den
därav föranledda kostnadsökningen är emellertid mera svårbestämbar.
Den kapitalinvestering, som erfordras för en utbyggnad av högskolan en -
73
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 374-
ligt den föreliggande generalplanen, blir sålunda av betydande omfattning.
Sett mot bakgrunden av att det bär ytterst gäller en grundval för vårt lands
näringsliv och materiella odling överhuvud, te sig emellertid enligt min mening
dessa kostnader icke för höga. Självfallet böra för ändamålet erforderliga
anslag fördelas å ett flertal budgetår, såsom ock byggnadskommittén
förutsatt. Anslagsfrågan torde få upptagas till närmare behandling, sedan
byggnadsprogrammet blivit föremål för ytterligare överväganden.
Ett genomförande av generalplanen kräver en utvidgning av det område
å norra Djurgården, som för närvarade är ställt till högskolans disposition.
Med hänsyn till vad i yttrandena anförts gentemot den av kommittén
ifrågasatta utökningen av högskolans område med mark nord och nordväst
om Röda korsets sjukhem bör enligt min mening någon upplåtelse till högskolan
av denna mark icke nu äga rum. Då densamma icke beröres av det
nu föreliggande byggnadsprogrammet utan avsetts som reservat för en
framtida utbyggnad av högskolan, synes ett slutligt ståndpunktstagande
till frågan örn upplåtelsen därav tills vidare kunna anstå. Den av kommittén
planerade anslutningsvägen till Riksmarskalkens väg torde i avvaktan härå
böra avslutas med en slinga på sätt i ärendet föreslagits. I övrigt synes mig
högskolans område böra utökas i huvudsaklig överensstämmelse med vad
kommittén förordat. Därvid torde gränsen mellan högskolan och Sophiahemmet
böra regleras i enlighet med kommitténs av Sophiahemmets styrelse
godtagna kompromissförslag, med iakttagande av de särskilda villkor som
därför uppställts. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad jag här anfört närmare bestämma gränserna
för det till upplåtelse åt högskolan ifrågakommande området ävensom de
villkor i övrigt, som i samband därmed finnas böra föreskrivas.
Hemställan.
Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
dels besluta, att tekniska högskolan i Stockholm skall utbyggas
för möjliggörande av en årlig intagning av 450 nya
ordinarie studerande,
dels ock medgiva, att den av högskolans byggnadskommitté
framlagda generalplanen i huvudsak må på sätt jag i det
föregående förordat läggas till grund för det fortsatta arbetet
med utbyggnadens detaljplanering.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Gösta Bäck.
Tekniska högskolan i Stockholm (»K.T.H.»)
Utbyggnadsplan 1945
SScfvrMcg tyqqjiacL,
iMhötcnruUs JCT.Ab.
Eoiesstcufcnts ruffrqqqsuid/ /
JC.J.Ai., Irsta/ eiäfip4A^
&h£Alcu}&ri my&yqqncuL f.
XXs#Z-cU/i 4taiywru.
□
Platt jfru sfumticta/
/ruflMfqqmQsd fots XXX
ymtcUdtlorue/c, born,
£j. tMhöta/
XotehUufcms alåns!, fits
xr.M -
ycy#t:s (ptjqqmjxdMs
1 Mmunu/sUatccnv
U tuIAicfak
Ecu bvrffCAhoia, 8 ■
Etr Ucktiotthnih, E.
(stvcufcUems)
Ec Aamtan&Uit/, tb.
Ecb MsOsikt/nttAtmih, iUf/ftseAemih,
Ahc^ifi/MJemJJs. ,Ji., 5.
Ecu AmAsifaru/riq'' Q
Etr ALoAkimÅ&briLk/ mm. Al.
T VscLvnu/- och t/uxjlxunittal/
E a/ XncfUhnitt, OKCtttAitMfrfynad/,
XicUlfaMthMtl&uL/ m no.
W6- åci^ilfiÅsOVTiiooqiiQmniCL/
M Vvokstcod/
Mai d&fU/ QAsiskuisitA/
M, S,£, V,7b, S, f.
EK 5 HotcalaA/ 3oo + 15o jilaZiM/
Kai Etnisk,, ¥.
JX ^ Ueudt/, 500 s/tIcccua/
X Jta^-ocA. i/cU&nAMfqqnicisC(/lV
XJ MAehUstvtuA/, A.
JH fåiMntfyrLOscb och
fn^^TidcUitahh
JM
W JAif^tishrusk/
Wa-f femi/, TOMI
CtehAsiotckniih, S
(staAhcttclnvj
XM ftoctdcLeA/
AMI XoiAMAnvncmqc/motoihhTickIptdcmttehnuh
mm.
W UgqtthnlA/
XJ-XM PJa/nUicto/ fujscpyncioUsi/
JblihnmqAUAicMiiU/
m.ft. fafåqciaxteA/
JXJV
IM
ETTI
1YM
XM
mu
Gummi-ock Mtynxfim/Mtiob
Siate/rus
Slattmt VdcfonsitUcot/
UVÄ:s fchtöiuMztuni/
S/wncha/ yXäht/hnLmqsi -
inctihUstlt/
S/omtkci/ .AefabU/yia/öMeai
A/rutUutih
T6.TM. S ieåsthou
fänta/ XJo-tAths cjufeshimv
5<rpshsiaAenn/nut/
Ottto/ stathem/
Drottning Kristinas väg
SZodzhebm/ // augs. 1^45
Muhcnn/ & Isumdahl/
XtskifcsktcA/ SAM/
Sholen 13000
o
Ll_L
J_L
loo
—\_
Zoe
Bilaga.
3oo A