Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

1

Nr 372.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om
tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående
stenkolsfyndigheter m. m.; given Stockholms slott den
19 oktober 1945.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till

1) lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter
m. m.; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

GUSTAF.

Herman Zetterberg.

Bihang till riksdagens protokoll 19t5. 1 sami. Nr 372.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 16) angående stenkols fyndigheter

m. m.

Härigenom förordnas, att till lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter
m. m.1 skall fogas ett nytt kapitel, betecknat 9 kap., av nedan
angiven lydelse.

9 KAP.

Om fyndigheter av uranhaltigt mineral.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar eftersöka
och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende på koncession,
som meddelas av Konungen.

Koncession må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

64 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40, 42—44 och 48 §§, 56 § andra och
tredje styckena samt 58 och 60—62 §§ är stadgat angående fyndigheter,
som där avses, skall, med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna
i detta kap., äga motsvarande tillämpning i fråga om fyndigheter av uranhaltigt
mineral.

Innehar sökanden förut beträffande området i fråga koncession, som avses
i 1—5, 6, 7 eller 8 kap., må koncession, som avses i detta kap., meddelas
utan iakttagande av vad i 2—4 §§ sägs.

I fall, som i detta kap. avses, skall utgå förhöjning å ersättning, som i
14 § 1 mom. sägs, allenast såframt den mark, som löses, är avsedd att tagas
i anspråk på annat sätt än i 60 § sägs.

Bestämmelserna i 60 § skola ej föranleda, att den, som erhållit koncession
jämväl enligt 8 kap., skall erlägga större avgift än i nämnda paragraf sägs
för mark, inom vilken han företagit brytning, förutom av skiffer för utvinnande
av olja, även av uranhaltigt mineral.

1 Senaste lydelse av lagens överskrift se SFS 1933: 180.

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om rätt för koncessionsinnehavare att tillgodogöra
sig mineraliska ämnen, som icke avses med koncessionen, skall
icke gälla uran eller uranförening.

66 §.

Uran eller uranförening må ej utan Konungens tillstånd bearbetas för
tekniskt eller vetenskapligt bruk.

Tillstånd må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

67 §.

Uran, uranförening eller ämne, som framställts av uran, må ej föras ur
riket.

Uranhaltigt mineral må ej heller föras ur riket, med mindre Konungen
meddelat tillstånd därtill; och må sådant tillstånd meddelas allenast såframt
uran eller uranförening förekommer i så ringa mängd att tillgodogörande
därav ej kan äga rum.

68 §.

Den som utan koncession för ändamål, som i 63 § sägs, eftersöker eller
bearbetar fyndighet av uranhaltigt mineral eller utan tillstånd bearbetar uran
eller uranförening så som i 66 § sägs, straffes högst med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon olovligen ur riket utför eller söker utföra
ämne, som i 67 § första eller andra stycket sägs.

69 §.

Uran eller uranförening, som utvunnits utan koncession, tillfaller kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 § stadgas, är vad som därvid framställtsså
ock förråd av uran, uranförening eller uranhaltigt mineral, som han innehar,
förverkat till kronan.

Ämne, som någon i strid mot 67 § första eller andra stycket utfört eller
sökt utföra ur riket, vare ock förverkat till kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse ar 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314),

Härigenom förordnas, att 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

52 §.

Gruvinnehavaren må---inmutningsbara mineralen.

Av de---efter tillsägelse.

Uppstår tvist---slutligen bestämt.

Vad i denna paragraf stadgas om rätt för gruvinnehavaren att tillgodogöra
sig icke inmutningsbara mineraliska ämnen skall icke gälla uran eller
uranförening.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Majlis proposition nr 372.

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 12 oktober 1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Zetterberg, Sträng, Erigsson,

Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om kontroll å
tillgodogörande av uranhaltiga mineral m. m.

Föredraganden anför följande.

Uran är ett i naturen jämförelsevis sparsamt förekommande metalliskt
grundämne. Det finnes i Sverige huvudsakligen i vissa alunskifferlager i
mängder upp till några hundra gram per ton. Vidare ha på en del ställen
inom vårt land påträffats vissa sällsynta mineral, i vilka uran ingår som en
beståndsdel. De kvantiteter varom i detta fall är fråga äro dock enligt vad
hittills blivit utrönt mycket små. Överhuvud torde såvitt nu är känt i vårt
land icke finnas några mer betydande urantillgångar. Här befintliga fyndigheter
av uranhaltigt mineral innehålla nämligen i regel uran eller uranförening
i så ringa mängd, att dessa ämnen icke eller endast med svårighet
kunna praktiskt tillgodogöras.

Enligt gällande lag tillkommer rätten att bryta och tillgodogöra sig uranhaltiga
mineral i princip jordägaren. Uran tillhör nämligen icke de inmutningsbara
mineralen, vilkas tillgodogörande regleras av gruvlagen. Möjlighet
att genom inmutning erhålla rätt att bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral
för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar finnes alltså icke.
Ej heller tillhöra uranfyndigheter de fyndigheter, för vilkas bearbetande och
tillgodogörande enligt lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter
m. m. fordras särskilt tillstånd (koncession) av Kungl. Maj:t. Denna lag
omfattar nämligen, förutom stenkolsfyndigheter, endast saltfyndigheter, oljeoch
gasfyndigheter samt alunskifferfyndigheter.

I detta sammanhang bör dock anmärkas, att enligt gruvlagen och 1886
års lag gäller, att gruvinnehavaren respektive koncessionsinnehavaren äger
rätt att i viss utsträckning bryta och tillgodogöra sig sådana mineraliska
ämnen, vilka såsom biprodukter framkomma vid gruvdriften. I gruvlagen
(52 §) stadgas sålunda, att gruvinnehavaren må inom utmålet bryta icke in•nutningsbara
mineraliska ämnen i den mån sådant erfordras för gruv -

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

arbetets ändamålsenliga bedrivande i fråga om de inmutningsbara mineralen.
Dessa icke inmutningsbara ämnen äger gruvinnehavaren även i viss omfattning
tillgodogöra sig. Den teoretiska möjlighet som sålunda föreligger att
genom inmutning av fyndighet enligt gruvlagen erhålla rätt att ur uranhaltigt
mineral, som brytes i samband med de inmutningsbara mineralen, utvinna
uran eller uranförening torde emellertid för närvarande sakna egentlig
praktisk betydelse. I 1886 års lag finnas liknande bestämmelser (10, 50, 52
och 58 §§), vilka giva koncessionsinnehavare rätt att bryta och i viss utsträckning
tillgodogöra sig — förutom mineral m. m. som avses med koncessionen
— även andra mineraliska ämnen. Med hänsyn till de sätt på vilka
uranhaltiga mineral förekomma följer av nämnda stadganden, att den, som
innehar koncession med avseende å stenkols- eller alunskifferfyndighet, kan
ha befogenhet att såsom biprodukt tillgodogöra sig uran eller dess föreningar,
ehuru detta såvitt känt är icke lärer vara något praktiskt fall i fråga örn
stenkolsfyndigheter.

Genom konstruktionen av atombomben och de tekniska uppfinningar
som ligga till grund för denna har ämnet uran fått en försvarspolitisk och
utrikespolitisk betydelse, som icke torde kunna överskattas. Uran och vissa
uranföreningar torde även i stor utsträckning kunna utnyttjas för andra, fredliga
ändamål. Även örn ifrågavarande ämnens betydelse i skilda hänseenden
icke nu kan till fullo överblickas, torde dock kunna sägas, att de uppfinningar
som skett på hithörande område öppnat oanade utsikter till dessa ämnens
utnyttjande i vetenskaplig forskning och för tekniskt bruk.

Såsom inledningsvis omnämnts tillkommer rätten att bryta och tillgodogöra
sig uranhaltigit mineral i princip jordägaren. Några lagbestämmelser
som inskränka hans rätt i detta hänseende finnas icke. Även bearbetandet
av uran eller uranförening som utvunnits ur sådant mineral är i princip fritt.
Med hänsyn till den utomordentliga och säregna betydelse som uran och
uranföreningar redan ha och framdeles kunna få framstår det som uppenbart,
att avsevärda olägenheter och vådor äro förbundna med en ordning, enligt
vilken vem som helst äger fritt förfoga över naturtillgångar av dylik beskaffenhet.
De främmande stater, vilka inom sina gränser besitta urantillgångar,
torde även kunna förutsättas komma att snabbt vidtaga åtgärder,
varigenom utnyttjandet av sådana tillgångar samt användningen av uran
ställas under statlig kontroll. Motsvarande lagstiftningsåtgärder synas böra
med det snaraste vidtagas jämväl för vårt eget lands vidkommande.

Den statliga kontroll som sålunda bör äga rum synes i första hand böra
taga sikte på rätten att ur uranhaltigt mineral utvinna uran eller uranförening.
En sådan kontroll torde böra utövas genom att befogenheten att bearbeta
uranfyndigheter i dylikt syfte göres beroende av tillstånd av Kungl.
Majit. Vidare torde även rätten att förfoga över uran eller uranförening böra
vara underkastad viss kontroll, så att icke dessa ämnen komma till användning
för ändamål, som strida mot vårt lands intressen eller eljest avvika från
en ur allmänna synpunkter önskvärd utveckling på området.

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

7

En lagstiftning av antydd innebörd, som i första hand avser att förhindra
bearbetning av uranfyndigheter utan Kungl. Maj:ts tillstånd, torde lämpligen
kunna ske i form av ett tillägg till 1886 års lag angående stenkolsfyndigheter
m. m., vilken såsom förut nämnts bygger på koncessionsprincipen. Då
såvitt nu är bekant uranhaltigt mineral av sådan beskaffenhet att det kan
praktiskt tillgodogöras i vårt land huvudsakligen förekommer inom alunskifferfyndigheter,
torde i stort sett de bestämmelser i denna lag som äro
givna beträffande dylika fyndigheter kunna erhålla motsvarande tillämpning
med avseende å fyndigheter av uranhaltigt mineral. Vissa skiljaktigheter
föranledas dock av att fyndigheten, för att uran eller dess föreningar
skall kunna utvinnas, städse måste bliva föremål för brytning under det att
olja kan utvinnas ur skiffer även på annat sätt. Med denna utgångspunkt har
inom justitiedepartementet upprättats förslag till lag örn tillägg till 1886 års
lag av ett nytt kapitel (9 kap.; 63—69 §§) med de bestämmelser i avseende
å rätten att tillgodogöra uranfyndigheter m. m. som ansetts nödvändiga.

I 63 § första stycket i lagförslaget har upptagits huvudbestämmelsen örn
särskilt tillstånd såsom förutsättning för rätt till bearbetning av uranfyndighet.
I lagrummet stadgas sålunda, i anslutning till motsvarande bestämmelser
med avseende å stenkolsfyndigheter och övriga i 1886 års lag avsedda
fyndigheter, att rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar
eftersöka och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende
på koncession, som meddelas av Kungl. Maj:t. Med hänsyn till vikten av att
utvinnande av uran står under sträng statlig kontroll har emellertid därjämte
i andra stycket föreskrivits, att Kungl. Maj:t äger, när skäl därtill äro,
återkalla meddelad koncession. En sådan bestämmelse innebär visserligen
för koncessionsinnehavaren ett visst osäkerhetsmoment men torde i förevarande
fall icke kunna undvaras.

I 64 § i förslaget har skett hänvisning till åtskilliga stadganden i 1886 års
lag. 2—5 §§ i denna lag, vilka avhandla koncessionsansökningen, dess kungörande
och invändningar däremot samt största koncessionsområdet, torde
kunna tillämpas å koncessionsansökningar rörande fyndigheter av uranhaltigt
mineral lika väl som på andra koncessionsansökningar. Örn sökanden
förut innehar koncession som avses i lagen beträffande det område som är i
fråga, torde det emellertid icke vara erforderligt att ånyo tillämpa det förfarande
som i 2—4 §§ stadgas för erhållande av koncession. Vidare torde
bestämmelserna i 7—9 §§ angående konkurrens mellan flera sökande, koncessionens
innehåll och gränserna på djupet kunna tillämpas på nu ifrågavarande
ärenden. I 11—21 §§ avhandlas nedsättande av ersättning i anledning
av skada och intrång, anvisande av områden för arbetet, inlösen av sådana
områden o. d., konkurrens med inmutning, skadeersättning, skiljenämnd,
olovligt arbete samt frånträdande av koncession. Jämväl dessa bestämmelser
torde böra lia avseende å fyndigheter av uranhaltigt mineral,
liksom även föreskrifterna i 32—40, 42—44 och 48 §§, som handla örn återställande
av inlöst mark lill jordägaren samt örn ordningsstadganden och
klagan över bergmästares beslut.

8

Kungl. Majlis proposition nr 372.

I 64 § har hänvisning vidare skett till 56 § andra och tredje styckena samt
62 § i 1886 års lag. Enligt 56 § andra stycket skall Kungl. Majit vid meddelande
av koncession för utvinnande av olja ur alunskifferfyndighet bestämma,
i vilken omfattning fyndigheten årligen må utnyttjas och vilka åtgärder
som skola vidtagas för att återställa marken i lämpligt skick, sedan fyndigheten
eller del därav tillgodogjorts. Vid koncession skola vidare fogas de
föreskrifter, som finnas påkallade för att förebygga att annat industriellt
företag hindras i sin utveckling eller som eljest finnas erforderliga ur allmän
eller enskild synpunkt. Enligt tredje stycket i 56 § äger Kungl. Majit vid
meddelande av koncession bestämma, i vilken omfattning fyndigheten skall
utnyttjas för att den rätt som grundas på koncessionen skall äga bestånd.
Till nu återgivna stadganden i 56 § ansluta sig bestämmelser i 62 § om straff
och örn förverkande av koncession. Samtliga dessa bestämmelser synas kunna
erhålla tillämpning även vid koncession med avseende å uranfyndighet. Såsom
förut nämnts skall visserligen Kungl. Majit enligt lagförslaget äga att,
när skäl därtill äro, återkalla meddelad koncession. Denna bestämmelse torde
emellertid ej överflödiggöra att Kungl. Majit redan vid koncessionens
meddelande föreskriver de villkor, vilka då synas erforderliga från allmän
eller enskild synpunkt.

I 64 § har hänvisning skett även till 58 § i 1886 års lag, vilket lagrum
innehåller bestämmelser beträffande innebörden av koncession för att utvinna
olja ur alunskifferfyndigheter. Då såsom förut nämnts uran förekommer
i samband med dylika fyndigheter, synes det lämpligt att dessa
bestämmelser erhålla motsvarande tillämpning. Sålunda bör koncessionsinnehavaren
äga uteslutande rätt att inom koncessionsområdet för utvinnande av
uran eller dess föreningar eftersöka samt bearbeta och tillgodogöra sig därstädes
befintlig uranfyndighet. Sedan område för arbete i dagen anvisats
för inlösen, synes fyndigheten därinom ej heller böra få i annat syfte utnyttjas
av annan. Såsom biprodukter bör koncessionsinnehavaren få tillgodogöra
sig kalksten och andra mineraliska ämnen, som måste brytas för tillgodogörande
av det uranhaltiga mineralet eller som eljest förekomma i sådant
samband med detta att de ej kunna tillgodogöras för sig.

Enligt 1886 års lag har jordägaren rätt lill viss ersättning, utöver lösen
för den mark som tages i anspråk för arbete i dagen m. m., med anledning
av den drift som äger rum inom det koncessionerade området. Vid stenkolsbrytning
utgår sådan ersättning med en sjuttiofemtedel av värdet av de stenkol
och i sammanhang därmed förekommande eldfasta leror vilka å koncessionsområdet
vinnas och uppfordras i dagen. Vid oljeutvinning ur alunskifferfyndigheter
skall, i stället för en sådan i förhållande till värdet av den
utvunna produkten beräknad royalty, enligt 60 § utgå en avgift av femton
kronor för ar av den mark inom vilken skiffer brutits i dagen eller under
jorden eller olja utvunnits, vare sig marken blivit inlöst eller ej. Vid inlösen
av mark, som är avsedd att tagas i anspråk på sådant sätt att dylik avgift
skall utgå, skall lösesumman icke såsom eljest är fallet beräknas med femtio
procents förhöjning. De ersättningsregler som sålunda gälla vid oljeutvinning

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

synas böra givas motsvarande tillämpning med avseende å uranfyndigheter.
Det måste emellertid beaktas, att med avseende å ett och samma område kan
meddelas koncession såväl för utvinnande av olja som för utvinnande av uran
eller dess föreningar. I sådant fall bör jordägaren icke vara berättigad till
högre avgift än som skolat utgå om marken tagits i anspråk endast för ettdera
av dessa ändamål. Bestämmelse härom har upptagits i 64 § fjärde
stycket.

Angående skyldighet för koncessionsinnehavare att upprätta karta över
fyndighetens bearbetning torde bestämmelsen i 61 § böra lända till efterrättelse.

Såsom förut påpekats innefattar koncession enligt nu gällande bestämmelser
i 1886 års lag en rätt att i viss utsträckning bryta och tillgodogöra mineraliska
ämnen, som icke avses med koncessionen. Den rättighet som sålunda
kan tänkas förefinnas att tillgodogöra sig uran eller dess föreningar i samband
med bearbetning av vissa fyndigheter bör tydligen, för att den förevarande
lagstiftningens syfte skall till fullo tillgodoses, upphöra. Vid prövningen
av koncession i dessa fall har nämligen hänsyn icke tagits till de särskilda
omständigheter som kunna påverka frågan om tillstånd bör lämnas
till utvinnande av uran eller dess föreningar. På grund härav har i 65 § i
lagförslaget upptagits bestämmelse av innehåll, att vad i 1886 års lag stadgas
om rätt för koncessionsinnehavare att tillgodogöra sig mineraliska ämnen,
som icke avses med koncessionen, icke skall gälla uran eller uranförening.
Ehuru något praktiskt behov för närvarande icke torde föreligga, synes ett
motsvarande stadgande böra införas i 52 § gruvlagen. Förslag till sådan lagändring
har upprättats inom departementet.

Förut har framhållits, att — förutom rätten att bearbeta och tillgodogöra
sig uranfyndigheter — även förfoganderätten över den utvunna produkten
i det allmännas intresse bör vara underkastad vissa inskränkningar. Sålunda
synes rätten att bearbeta uran eller uranförening för tekniskt eller vetenskapligt
bruk böra kunna förbehållas statliga institutioner eller enskilda vetenskapsmän,
vilka äro härför skickade samt kunna antagas tillvarataga det allmännas
intressen med avseende å uppfinningar inom området. I detta syfte
torde stadgas, att för bearbetning av uran eller uranförening för tekniskt eller
vetenskapligt bruk fordras tillstånd av Kungl. Majit. Med hänsyn till vikten
av att den statliga kontrollen skall kunna effektivt upprätthållas synes även
i detta fall Kungl. Majit böra äga återkalla meddelat tillstånd, när skäl därtill
äro. Bestämmelser av nu angiven innebörd lia upptagits i 66 § i förslaget
till ändring i 1886 års lag. Dessa bestämmelser torde i viss mån innebära en
inskränkning i näringsfrihetsförordningens grundsatser örn rättighet att fritt
idka rörelse. Det synes emellertid ej erforderligt att i förordningen införa
en hänvisning till bestämmelserna i fråga.

Vidare synes det, framför allt från utrikespolitisk synpunkt, önskvärt, att
uran eller uranförening eller uranhaltigt mineral icke föres ur riket. Detsamma
bör även gälla ämne, som framställts av uran. Förbud mot sådan

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

utförsel torde alltså böra stadgas. Vad angår uranhaltigt mineral synes dock
ett ovillkorligt förbud icke kunna uppställas. För export avsedda mineral kunna
nämligen innehålla uran eller uranförening, ehuru i synnerligen små
kvantiteter. Med avseende å uranhaltigt mineral torde alltså undantag från
utförselförbudet böra få lämnas av Kungl. Maj:t i de fall, då mineralet innehåller
uran eller uranförening i så ringa mängd att tillgodogörande därav
ej kan äga rum. Bestämmelserna om förbud mot utförsel återfinnas i 67 §
i lagförslaget.

Stadgandena i 1886 års lag torde icke innnefatta något rättsligt hinder
för en jordägare att, så länge koncession ej meddelats för annan, å egen
mark eftersöka och bearbeta i lagen avsedda fyndigheter. Lagen upptager
sålunda ej några straffbestämmelser för det fall att sådana fyndigheter bearbetas
och tillgodogöras utan koncession. Enligt den nu ifrågasatta lagstiftningen
bör däremot, för att dess syfte skall bliva till fullo tillgodosett, koncession
alltid krävas för rätt att eftersöka och bearbeta uranfyndighet för
utvinnande av uran eller uranförening. Med hänsyn härtill torde böra stadgas
straff för den som utan tillstånd företager dylik åtgärd. Sådan bestämmelse
har givits i 68 § i lagförslaget, i vilken stadgats, att den som bryter
mot bestämmelserna i 63 § örn koncession såsom villkor för eftersökande eller
bearbetning av uranfyndighet straffas högst med straffarbete i två år. Samma
straff bör gälla för den som olovligen bearbetar uran eller uranförening eller
söker bryta mot utförselförbudet i 67 §.

I fall någon i strid mot lagen utvinner uran eller uranförening utan koncession,
torde vad olovligen utvunnits böra tillfalla kronan. Därest någon brutit
mot förbudet att utan tillstånd bearbeta dylika ämnen, torde vad därvid
framställts ävensom förråd av uran eller uranförening eller av uranhaltigt mineral
böra vara förbrutet till kronan. Detsamma bör gälla ämne som någon
söker i strid mot 67 § föra ur riket. Förverkandebestämmelser av angiven innebörd
ha upptagits i 69 § i lagförslaget.

De föreslagna lagbestämmelserna böra träda i kraft snarast möjligt.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över de i enlighet med
det anförda upprättade förslagen till lag om tillägg till lagen den 28 maj
1886 (nr 46) angående stenkolsfgndigheter m. m. och lag om ändrad lydelse
av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314), av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar1, måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet
inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Åke Mossler.

1 Det senare lagförslaget, som är lika lydande med det vid propositionen fogade förslaget i
ämnet, har här uteslutits.

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

11

Förslag

till

Lag

om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkols fyndigt

eter m. m.

Härigenom förordnas, att till lagen den 28 maj 1886 angående stenkolsfyndigheter
m. m.1 skall fogas ett nytt kapitel, betecknat 9 kap., av nedan
angiven lydelse.

9 KAP.

Om fyndigheter av uranhaltigt mineral.

63 §.

Rättighet att för utvinnande av uran eller någon av dess föreningar eftersöka
och bearbeta fyndighet av uranhaltigt mineral är beroende på koncession,
som meddelas av Konungen.

Koncession må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

64 §.

Vad i 2—5, 7—9, 11—21, 32—40, 42—44 och 48 §§, 56 § andra och
tredje styckena samt 58 och 60—62 §§ är stadgat angående fyndigheter,
som där avses, skall, med de avvikelser som föranledas av bestämmelserna
i detta kap., äga motsvarande tillämpning i fråga om fyndigheter av uranhaltigt
mineral.

Innehar sökanden förut beträffande området i fråga koncession, som avses
j i—5; 6, 7 eller 8 kap., må koncession, som avses i detta kap., meddelas
utan iakttagande av vad i 2—4 §§ sägs.

I fall, som i detta kap. avses, skall utgå förhöjning å ersättning, som i
14 § 1 mom. sägs, allenast såframt den mark, som löses, ej är avsedd att
tagas i anspråk för brytning av det uranhaltiga mineralet.

Bestämmelserna i 60 § skola ej föranleda, att den, som erhållit koncession
jämväl enligt 8 kap., skall erlägga större avgift än i nämnda paragraf sägs
för mark, inom vilken han företagit brytning, förutom av skiffer för utvinnande
av olja, även av uranhaltigt mineral.

1 Senaste lydelse av lagens överskrift se SFS 1933: 180.

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

65 §.

Vad förut i denna lag stadgas om rätt för koncessionsinnehavare att tillgodogöra
sig mineraliska ämnen, som icke avses med koncessionen, skall
icke gälla uran eller uranförening.

66 §.

Uran eller uranförening må ej utan Konungens tillstånd bearbetas för
tekniskt eller vetenskapligt bruk.

Tillstånd må av Konungen återkallas, när skäl därtill äro.

67 §.

Uran, uranförening eller ämne, som framställts av uran, må ej förås ur
riket.

Uranhaltigt mineral må ej heller föras ur riket, med mindre Konungen
meddelat tillstånd därtill; och må sådant tillstånd meddelas allenast såframt
uran eller uranförening förekommer i så ringa mängd att tillgodogörande
därav ej kan äga rum.

68 §.

Den som utan koncession för ändamål, som i 63 § sägs, eftersöker eller
bearbetar fyndighet av uranhaltigt mineral eller utan tillstånd bearbetar uran
eller uranförening så som i 66 § sägs, straffes högst med straffarbete i två år.

Samma lag vare, där någon söker olovligen föra ur riket ämne, som i
67 § första eller andra stycket sägs.

69 §.

Uran eller uranförening, som utvunnits utan koncession, tillfaller kronan.

Har någon brutit mot vad i 66 § stadgas, är vad som därvid framställts
så ock förråd av uran, uranförening eller uranhaltigt mineral, som han innehar,
förverkat till kronan.

Ämne, som någon i strid mot 67 .5 första eller andra stycket sökt föra ur
riket, vare ock förverkat till kronan.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

13

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 19 oktober
1945.

Närvarande:

regeringsrådet Kellberg,
justitieråden Guldberg,

Ekberg,

Santesson.

Enligt lagrådet den 19 oktober 1945 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet
den 12 oktober 1945, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättade förslag till lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46)
angående stenkolsfyndigheter m. m. och lag örn ändrad lydelse av 52 §
gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314). i

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, föredrogos inför lagrådet av
t. f. byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet hovrättsassessorn S.
Å. Edling.

Lagrådet, som icke på grund av den föreliggande utredningen kunnat bilda
sig något omdöme örn behovet av den föreslagna lagstiftningen, fann förslagen
ej föranleda annan erinran än att, enär den i 68 § andra stycket förslaget
till lag örn tillägg till lagen angående stenkolsfyndigheter m. m. intagna
straffbestämmelsen liksom ock den i 69 § tredje stycket samma förslag givna
bestämmelsen om förverkande i första hand avse fullbordad utförsel ur riket,
ifrågavarande bestämmelser böra erhålla ändrad avfattning.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 372.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets denna dag avgivna
utlåtande över de till lagrådet den 12 oktober 1945 remitterade förslagen
till

1) lag om tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter
m. m.; samt

2) lag örn ändrad lydelse av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938 (nr 314).

Föredraganden anför följande.

Lagrådet har lämnat förstnämnda förslag utan annan erinran än att lagrådet
-— med hänsyn till att den i 68 § andra stycket intagna straffbestämmelsen
och den i 69 § tredje stycket givna bestämmelsen örn förverkande i
första hand avse fullbordad utförsel ur riket — hemställt om ändrad avfattning
av dessa bestämmelser. I anledning av denna hemställan ha nämnda
lagrum omarbetats i så måtto, att däri uttryckligen angivits det fall att fullbordad
utförsel ur riket ägt rum. Därjämte har vidtagits en redaktionell jämkning
av 64 § i förslaget.

Förslaget till lag om ändrad lydelse av 52 § gruvlagen den 3 juni 1938
(nr 314) har av lagrådet lämnats utan erinran.

Föredraganden hemställer, att lagförslagen, sedan förslaget till lag om
tillägg till lagen den 28 maj 1886 (nr 46) angående stenkolsfyndigheter m. m.
ändrats i enlighet med vad sålunda anförts, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Bertil Crona.

Stockholm 1945. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.

453733