Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

1

Nr 358.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fastställande
av inrikes luftporto för vissa försändelser;
given Stockholms slott den 19 oktober 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Torsten Nilsson.

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet
inför Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 19 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Nilsson.

Med bifall till Kungl. Maj :ts därom i propositionen 1937: 43 framlagda
förslag har 1937 års riksdag (bevillningsutskottets betänkande 1937:1, riksdagens
skrivelse 1937: 14) dels i fråga örn de till den inrikes posttjänsten
hörande avgifterna — med förklarande att riksdagen fortfarande ville utöva
sin rätt att ensam besluta rörande befordringsavgifter i egentlig mening, assurans-,
rekommendations-, postanvisnings-, postförskotts- och inkasseringsavgifter,
avgifter för lösenförsändelser, avgifter för postabonnemang å tid -

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

ningar ävensom avgifter i postgirorörelsen — bemyndigat Kungl. Majit
att intill utgången av år 1941 i övrigt besluta i fråga örn hithörande avgifter;
dock att, därest under berörda tidrymd skulle uppkomma en eller annan ny
avgift, som ej vore att hänföra till någon av förenämnda kategorier och beträffande
vilken rimligtvis kunde uppstå tvekan, huruvida densamma vore av
beskaffenhet att böra av Kungl. Majit ensam bestämmas, vederbörlig framställning
skulle till riksdagen avlåtas; dels ock bemyndigat Kungl. Majit att
fortfarande under nämnda tid besluta beträffande de till den utrikes posttrafiken
hörande avgifterna. Det sålunda intill utgången av år 1941 lämnade
bemyndigandet har sedermera (bevillningsutskottets betänkande 1942: 3, riksdagens
skrivelse 1942: 55) förlängts att gälla intill utgången av juni 1946.

För brevförsändelser och postpaket till utlandet, avsedda att befordras
luftledes till adresslandet med förekommande flyglinjer eller å viss i varje
särskilt fall angiven flygsträcka, upptages enligt gällande internationella bestämmelser
särskild tilläggsavgift för luftbefordringen, s. k. luftporto.

Beträffande det utrikes luftportot har Kungl. Majit meddelat bestämmelser
genom brev den 27 april och den 17 augusti 1928 samt den 9 maj 1930
och den 24 september 1934. I fråga örn försändelser, avsedda att befordras
med luftf artslin jer i allmänhet, utgår luftportot för brev, korsband, småpaket
och postabonnerade tidningar med 10 öre för varje viktsats av
20 gram eller del därav samt för brevkort och postanvisningar med
10 öre för varje försändelse; dock äger generalpoststyrelsen bestämma, huruvida
berörda luftporto skall upptagas för försändelser, som äro avsedda för
vissa orter eller för befordran med viss linje. Då försändelser av angivna
slag äro avsedda att befordras med luftfartslinjer, vilkas begagnande av generalpoststyrelsen
prövas föranleda särskilt höga kostnader, utgå avgifterna
med 50 öre per viktsats eller försändelse, dock med rätt för generalpoststyrelsen
att upptaga det lägre luftporto, som må betingas av omständigheterna.
Vid befordran med luftfartslinjer, för vilkas begagnande kostnaderna överstiga
sistnämnda högre luftporto, må luftportot för förut angivna försändelseslag
utgå med belopp, motsvarande högst den ersättning, som svenska postverket
har att erlägga till främmande postverk eller till flygföretag för försändelsernas
befordran luftledes.

För andra brevförsändelser än brev, brevkort och postanvisningar
har Kungl. Majit bemyndigat generalpoststyrelsen att upptaga luftporto med
lägst en femtedel av den eljest fastställda tilläggsavgiften.

Yad angår postpaket skall, förutom vanliga befordrings- m. fl. avgifter,
upptagas en avgift, motsvarande de belopp, som svenska postverket har att
erlägga till främmande postverk eller till flygföretag för paketens befordran
luftledes.

Under de gångna krigsåren och efterkrigstiden hava så gott som samtliga
postförande flyglinjer kommit att tillhöra den kategori linjer, vilkas begagnande
ansetts vara förenat med särskilt höga kostnader. Fastställandet av
luftpostavgifter i förbindelser med utlandet har därför kommit att så gott
som uteslutande ske på grundval av det generalpoststyrelsen meddelade be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 358. 3

myndigandet att själv fastställa avgifter inom de av Kungl. Majit angivna
gränserna.

Befordran av post med flyg har, bortsett från vissa av särskilda anledningar
anordnade flygtransporter av tillfällig natur, tidigare förekommit endast
i förbindelserna med utlandet. Från och med den 11 september 1944 har
emellertid aktiebolaget Aerotransport bedrivit regelbunden inrikes flygtrafik
på linjen Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnösand—
Luleå, dock att trafiken å sträckan Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå
varit inställd under tiden 16 oktober 1944—30 april 1945. På flygsträckan
från Malmö till Luleå samt på flygsträckan från Luleå till Stockholm har,
i den mån tidsvinst därigenom beräknats uppstå, befordrats vanliga och rekommenderade
brev och brevkort ävensom postanvisningar, in- och utbetalningskort
samt paketadresskort. På flygsträckan Stockholm—Sundsvall/Hämösand—Luleå
har dessutom befordrats oassurerade ilpaket, beträffande vilka
avsändarna begärt sådan befordran.

Genom beslut den 8 september 1944 och den 1 juni 1945 har Kungl. Maj:t
medgivit, att vanliga och rekommenderade brev och brevkort samt postanvisningar,
in- och utbetalningskort ävensom oassurerade ilpaket må befordras å
luftfartslinjen Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå
utan att luftporto därvid skall utgå, varjämte Kungl. Majit fastställt taxa för
postbefordran å ifrågavarande linje. Enligt för närvarande gällande taxa utgår
ersättningen för brevpost med 4 kronor 80 öre och för paketpost med 1 krona
35 öre per ton-kilometer.

I skrivelse den 17 juli 1945 har generalpoststyrelsen — under erinran örn
den fortgående utbyggnaden av det inrikes lufttrafiknätet — hemställt, att
ett avgörande måtte träffas, i vilken omfattning tilläggsavgifter för flygbefordran
skola upptagas för postförsändelser, som befordras med inrikes flyglinjer,
samt i vilken ordning och efter vilka grunder dylika luftporton skola
närmare fastställas.

Yad först angår frågan örn befordran av vanliga och rekommenderade
brev samt brevkort anför styrelsen, att, enligt överenskommelse mellan
postförvaltningarna i ett flertal europeiska länder, däribland Sverige, flygmaskinen
skulle anses såsom ett ordinärt postbefordringsmedel och dylika
försändelser i regel befordras luftledes, utan att något luftporto upptoges, i
den mån försändelserna därigenom beräknades kunna utdelas tidigare å adressorten
än eljest. Sverige vore ett av de första länder, där statsmakterna givit
sin anslutning till denna princip, och i enlighet därmed hade svenska postverket
under förkrigstiden i stor utsträckning kunnat flygbefordra sådan brevpost
utan luftporto till länder inom Europa, vilket varit av synnerligen stor
betydelse för svenskt näringsliv samt Sveriges handel och kulturella förbindelser
med andra länder. Dylik befordran komme enligt styrelsens mening
säkerligen att återupptagas och ytterligare utvidgas, så snart förhållandena i
Europa det medgåve.

Samma betraktelsesätt borde, fortsätter styrelsen, anläggas även på den

4

Kungl. Majlis proposition nr 358.

inrikes befordringen av brev- och brevkortsposten. Snabba och täta postförbindelser
vore även för det inrikes svenska affärs- och kulturlivet av utomordentligt
stor betydelse. Postverket syntes icke heller böra erbjuda allmänheten
mindre snabba förbindelser i den inrikes posttrafiken än i utväxlingen
med utlandet. Inrikes brev och brevkort borde sålunda enligt styrelsens
mening befordras på det svenska flygnätet utan tilläggsavgift efter samma
grunder som under normala tider tillämpades beträffande större delen av den
inomeuropeiska posttrafiken. Med brev och brevkort borde i detta hänseende
likställas postanvisningar, in- och utbetalningskort samt paketa
dr esskor t. Den avgiftsfria luftbefordringen av sådan brevpost komme
säkerligen icke att få samma betydelse inom landet som i förbindelsen med
utlandet. I mycket stor utsträckning komme av olika anledningar luftbefordran
på inrikes linjer säkerligen icke att medföra någon tidsvinst i försändelsernas
framkomst till adressaterna vid jämförelse med postbefordran med tåg, särskilt
de snabbgående nattågen, och denna senare, billigare befordringsform
komme då givetvis att fortfarande anlitas. Kostnaderna för den avgiftsfria
luftpostbefordringen kunde därför förväntas bliva förhållandevis obetydliga.

Några siffermässiga beräkningar rörande de framtida kostnaderna för avgiftsfri
luftpostbefordran vore, anför styrelsen, icke möjliga att nu göra med
någon högre grad av säkerhet. Storleken av de ifrågavarande kostnaderna
vore nämligen beroende av en mängd för närvarande okända faktorer, såsom
flygnätets täthet samt järnvägs- och flygtidtabellernas större eller mindre
lämplighet för postbefordringen liksom självfallet även av vilka tariffer för
flygpostbefordringen, som kunde komma att fastställas. Några siffror från
de under åren 1944—1945 bedrivna försöksflygningarna å linjen Malmö—
Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå kunde emellertid måhända
vara till viss ledning. Härom anför styrelsen i huvudsak följande.

Den för postbefordringen å ifrågavarande linje för närvarande utgående ersättningen
till aktiebolaget Aerotransport motsvarar en befordringskostnad
per kilogram för brev och brevkort av 1 krona 26 öre å linjen Malmö—Göteborg
(262 km), 2 kronor 21 öre å linjen Göteborg—Stockholm (460 km), 1
krona 89 öre å linjen Stockholm—Sundsvall/Härnösand (393 km) samt 2 kronor
5 öre å linjen Sundvall/Härnösand—Luleå (428 km).

På grund av höga driftkostnader för flyglinjerna ha de angivna tarifferna
fastställts till belopp, som måste betecknas som mycket höga vid jämförelse
med normala förhållanden. Man kan därför med säkerhet framdeles räkna
med en kraftig successiv nedgång i dessa tariffer.

Under tiden 11 september—31 december 1944 ha å samtliga linjesträckor
befordrats sammanlagt 8 794, i kilogram brev- och brevkortspost, för vilken
befordran erlagts en ersättning av 28 031 kronor 55 öre. För år 1945 fram till
den 1 juli äro motsvarande siffror 23 963,96 kilogram respektive 49 537 kronor
55 öre. Under båda årens ifrågavarande postflygperioder ha alltså befordrats
tillsammans 32 758,06 kilogram brev- och brevkortspost för en kostnad av
77 569 kronor 10 öre.

Under förutsättning att förhållandena under senare halvåret 1945 bliva desamma
som under första halvåret och att någon ändring av flygposttarifferna
icke äger rum, kan kostnaden för postbefordringen med riksflyglinjen för hela
år 1945 beräknas uppgå till omkring 99 000 kronor.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

I detta sammanhang påpekar generalpoststyrelsen, att av de angivna flyg''
befordringskostnaderna endast en proportionsvis synnerligen obetydlig del
folie på linjesträckorna Malmö—Göteborg och Göteborg—Stockholm, samt
anför därom vidare.

Trots att å dessa sträckor post befordrats under hela tiden 11 september
1944—30 juni 1945, uppgår flygbefordringsersättningen för brevposten på
båda sträckorna sammanlagt för hela denna tid icke till mer än 14 211 kronor
16 öre. Ersättningen för första halvåret 1945 utgör 8 401 kronor 80 öre, vilket
skulle motsvara omkring 17 000 kronor för hela året. Den totala postmängd,
som befordras mellan Malmö, Göteborg och Stockholm, med dessa städer som
avgångs- eller destinationsorter eller för vidare befordran över någon av dem,
är däremot mycket stor. I själva verket framföres huvudparten av landets
post på de mellan de tre städerna löpande järnvägslinjerna. De fördelaktiga
tågförbindelserna på dessa sträckor göra att flygbefordringen blir av blott
ringa betydelse.

De väsentliga fördelarna av riksflygets användning för postbefordran inträdde
sålunda, framhåller styrelsen, i fråga örn norrlandsförbindelserna.
Det måste enligt styrelsens mening också anses vara riktigt, att de nordliga,
i kommunikationshänseende relativt missgynnade delarna av landet genom
anlitande av flyget finge sina postförhållanden förbättrade.

I fråga örn korsband (affärshandlingar, varuprov och trycksaker, till
vilka i detta sammanhang jämväl borde räknas andra slag av brevförsändelser
mot reducerat porto, som förekomme eller kunde komma till stånd, såsom
debetsedelsförsändelser och liknande), postabonnerade och för befordran
som utgivarkorsband avsedda tidningar samt paket ställde
sig, anför styrelsen, avgiftsspörsmålet annorlunda än beträffande brev och
brevkort. Med hänsyn till de låga allmänna porton, som utginge för förstnämnda
slag av försändelser, samt till dessa försändelsers vikt och omfång
vore det — åtminstone så länge fraktkostnaderna för befordran av post med
flyg vore så betydande som för närvarande — ur driftsekonomisk synpunkt
icke gärna möjligt att befordra ifrågavarande försändelser med flyg utan att
särskilt luftporto erlades.

Vid fastställandet av detta luftportos storlek borde enligt styrelsens uppfattning
i princip gälla, att portot skulle motsvara de avgifter, som postverket
hade att erlägga i fraktkostnad till vederbörande flygbolag, med de justeringar
nedåt, som kunde betingas av bortfallande landbefordringskostnader
eller dylikt. Det vore givetvis ur många synpunkter önskvärt, att för den inrikes
luftbefordringen av de ifrågavarande försändelseslagen kunde fastställas
enhetsporton, avsedda att tillämpas oberoende av längden av den sträcka,
på vilken posten befordrades med flyg. För postverkens del hade sedan
länge den principen varit vägledande, att för brevförsändelser enhetsporton
tillämpades oberoende av avståndet från avsändningsorten till adressorten
liksom oberoende av vilka transportmedel, sorn'' användes för postbefordringen.
Denna princip hade emellertid kunnat fullt upprätthållas endast vid
postbefordran med jordbundna transportmedel. Då de i förhållande till andra
kommunikationsmedel särskilt dyrbara flyglinjerna bomme till användning
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 357—359. litse .is 2

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

för postbefordran, bleve det av ekonomiska skäl nödvändigt att täcka denna
del av kostnaderna genom särskilda tilläggsavgifter. De stora fördelar, som''
vore förbundna med ett enhetstariffsystem, medförde emellertid, att man även
beträffande dessa rena transportavgifter sökte åvägabringa ett sådant system,
något som dock endast kunnat komma till stånd i begränsad omfattning, nämligen
i praktiken blott beträffande det europeiska luftnätet under tiden närmast
före kriget, i den mån tilläggsavgifterna icke där helt slopats.

Beträffande den inrikes luftpostbefordringen vore styrelsen icke beredd
att föreslå upptagandet av något enhetsporto för befordran av vare sig korsband,
postabonnerade och som utgivarkorsband befordrade tidningar eller
paket. Det inrikes flygnätet vore ännu alltför glest och linjernas längd inbördes
alltför skiftande för att enhetstariffer lämpligen skulle kunna komma
ifråga. Vid bedömandet av detta spörsmål måste hänsyn också tagas till att
de berörda försändelseslagen icke vore monopolskyddade. Fastställandet av
ett enhetsporto, som någorlunda motsvarade postverkets genomsnittliga luftbefordringskostnader
på hela flygnätet, skulle därför nödvändigtvis medföra,
att på de flesta kortare distanser postverkets taxa bleve högre än de på zontariff-
eller liknande system grundade flygfrakterna behövde bliva, vilket i
sin ordning måste komma att medföra, att betydande delar av posttrafiken
på sådana distanser komme att övertagas av konkurrerande företag. Givetvis
komme detta återigen att påverka posttaxorna i förhöjande riktning, om icke
trafiken skulle bliva direkt förlustbringande.

Enligt styrelsens mening borde således luftportot tills vidare i princip
beräknas efter längden av den sträcka, på vilken postbefordran skulle äga
rum. I den praktiska utformningen borde man emellertid sträva efter att i
möjligaste mån minska antalet avgiftssatser och genomföra enhetliga tariffer
för så stora delar av linjenätet som möjligt.

Det läge i sakens natur, yttrar styrelsen, att på sådan grund fastställda
luftporton måste kunna så snabbt och smidigt som möjligt anpassas efter
skiftningar i fraktkostnaderna. Det vore därför önskvärt, att ändringar av
dessa postala tilläggsavgifter kunde göras med minsta möjliga tidsutdräkt.
För vinnande av detta syfte vore det enligt styrelsens mening mest ändamålsenligt,
att styrelsen, i likhet med vad som för närvarande i viss utsträckning
gällde beträffande luftpostavgifterna för försändelser till utlandet, erhölle
bemyndigande att fastställa dessa tilläggsavgifter, med den begränsning,
att avgifterna borde utgå med belopp, motsvarande högst den ersättning
postverket hade att erlägga för försändelsernas befordran luftledes.

Tilläggsavgifterna för luftbefordran vore enligt styrelsens mening endast
att betrakta som en direkt ersättning till postverket för de genom anlitandet
av en särskilt dyrbar transportform uppkomna extra kostnaderna för vissa
postförsändelser och vore därigenom uppenbarligen av annan karaktär än de
allmänna postavgifterna i vedertagen mening. Med hänsyn till detta förhållande
syntes ett bibehållande eller en utvidgning av den redan nu i övervägande
grad tillämpade ordningen för dessa tilläggsavgifters fastställande
icke kunna väcka betänkligheter ur principiella synpunkter. Till skillnad från

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

7

vad som gällde i fråga om luftporton för försändelser till utlandet, syntes
emellertid beträffande motsvarande avgifter i den inrikes rörelsen riksdagens
beslut vara erforderligt.

Med åberopande av det anförda hemställer generalpoststyrelsen, att Kungl.
Maj:t ville föreslå riksdagen besluta,

att något särskilt luftporto icke skall utgå för befordran å inrikes flyglinjer
av vanliga och rekommenderade brev och brevkort, postanvisningar, inoch
utbetalningskort samt paketadresskort, samt

att för befordran av korsband, postabonnerade och som utgivarkorsband
befordrade tidningar samt postpaket å dylika linjer särskilda tilläggsavgifter
må tills vidare utgå med belopp, motsvarande högst den ersättning, som postverket
har att erlägga för försändelsernas befordran luftledes, med rätt för
generalpoststyrelsen att inom den gräns, som sålunda angivits, fastställa de
särskilda avgiftssatserna.

Reguljär postbefordran med flyg har hittills ägt rum huvudsakligen i förbindelserna
mellan Sverige och utlandet. Med stöd av riksdagens bemyndigande
har Kungl. Majit fastställt särskilda tilläggsavgifter för nämnda postbefordran,
s. k. luftporto.

Enligt överenskommelse mellan postförvaltningarna i ett flertal europeiska
länder, däribland Sverige, skall vid befordran av vanliga och rekommenderade
brev och brevkort inom europeisk trafik flygmaskinen anses såsom ett ordinärt
postbefordringsmedel. I enlighet därmed har under förkrigstiden brevpost
i den utrikes posttrafiken i stor utsträckning flygbefordrats utan att
luftporto upptagits.

Försöksflygningar för regelbunden befordran av inrikes luftpost började
företagas i Sverige under år 1944. Såvitt nu kan bedömas kommer denna
luftpostbefordran att bliva permanent på rikslinjen Malmö—Göteborg—Stockholm—Sundsvall/Härnösand—Luleå,
och utvidgningar äro att emotse i framtiden.
Med hänsyn härtill torde frågan örn och i vad mån luftporto skall utgå
vid inrikes luftpostbefordran nu böra upptagas till avgörande.

I fråga örn luftbefordran av brev och brevkort inom Sverige synes det
naturligt att — liksom i posttrafiken med Europa — betrakta flygmaskinen
såsom ett ordinärt befordringsmedel. I enlighet härmed skulle dylika försändelser
liksom hittills kunna befordras luftledes utan att luftporto erlägges.
Något behov av ett särskilt inrikes luftporto, avsett att tillförsäkra
en korrespondent rätt att erhålla sådan brevförsändelse befordrad med flyg,
synes icke föreligga. Med brev och brevkort torde i detta hänseende böra likställas
postanvisningar, in- och utbetalningskort samt adresskort. Genom inrättandet
av de inrikes flyglinjerna har särskilt postförbindelsen med de nordliga,
i kommunikationshänseende relativt missgynnade delarna av landet avsevärt
förbättrats. Det synes även skäligt, att befolkningen i dessa landsdelar
erhåller fördelen av luftbefordran av brevpost utan luftporto.

Beträffande korsband och därmed jämställda försändelser, postabonnerade
och för befordran som utgivarkorsband avsedda tidningar samt paket torde

Departements chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

man vid bedömande av avgiftsspörsmålet böra taga hänsyn till dessa försändelsers
vikt och omfång samt de särskilt för korsband nu gällande låga allmänna
avgifterna. Örn hänsyn även tages till de nuvarande höga kostnaderna
för luftbefordran av post, synes det ur driftsekonomisk synpunkt icke kunna
komma ifråga att överbringa sådana försändelser utan luftporto. Jag finner
mig därför böra förorda, att särskilt luftporto skall upptagas vid inrikes luftbefordran
av nu nämnda försändelser. På grund av flygsträckomas mycket
skiftande längd torde ett enhetsporto för befordran av försändelser av sist
angivet slag för närvarande icke böra komma ifråga. I stället lärer luftportots
storlek i princip böra bliva beroende av avståndet mellan avsändnings-
och adressorten. Därvid bör emellertid antalet avgiftssatser i görligaste
mån begränsas. Ett på sådana grunder fastställt luftporto måste
emellertid kunna så snabbt och smidigt som möjligt anpassas efter skiftningarna
i fraktkostnaderna, vilka för närvarande, såsom nyss nämnts, måste
anses onormalt höga. Generalpoststyrelsen torde därför böra av Kungl. Maj :t
bemyndigas att fastställa dessa tilläggsavgifter, dock med den begränsningen
att avgifterna böra utgå med belopp, som motsvara högst den ersättning postverket
har att erlägga för försändelsernas befordran luftledes.

Det åt Kungl. Majit av 1937 års riksdag lämnade bemyndigandet att fastställa
vissa till den inrikes posttjänsten hörande avgifter, vilket bemyndigande
av 1942 års riksdag förlängts att gälla intill utgången av juni 1946, torde icke
innefatta behörighet för Kungl. Majit att besluta örn upptagande av särskilda
tilläggsavgifter för postbefordran å inrikes flyglinjer. Riksdagens beslut i
frågan torde därför vara • erforderligt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen besluta

att för befordran av korsband, postabonnerade och som utgivarkorsband
befordrade tidningar samt postpaket å inrikes flyglinjer
särskilda tilläggsavgifter må tills vidare utgå med belopp,
motsvarande högst den ersättning, som postverket har att erlägga
för försändelsernas befordran luftledes, med rätt för Kungl.
Majit att inom den gräns, som sålunda angivits, besluta huru de
särskilda avgiftssatserna skola fastställas.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Fredric Hawerman.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.