Kungl. Majlis proposition nr 352.
1
Nr 352.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, m. m.; given
Stockholms slott den 19 oktober 1945.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt;
2) förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 g förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit; samt
4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr
142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor;
dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 352.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2
juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1
skall erhålla följande ändrade lydelse.
Gällande lydelse:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår
räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn
med femton kronor, då motorcykelns
tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem
kilogram, men eljest med tjugo kronor;
b)
för motorcykel med bivagn
med trettio kronor;
c) för annan automobil med ringar
av mjuk kautschuk:
för persona utomobil dels grundavgift
med femtio kronor dels ock fjorton
kronor för varje påbörjat tal av
etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
för lastautomobil dels grundavgift
med femtio kronor dels ock aderton
kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram; samt
för omnibus dels grundavgift med
femtio kronor dels ock sexton kronor
för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med niohundra kilogram;
d) för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
Föreslagen lydelse:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår
räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn
med tjuguen kronor, då motorcykelns
tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem
kilogram, men eljest med tjuguåtta
kronor;
b) för motorcykel med bivagn
med fyrtiotvå kronor;
c) för annan automobil med ringar
av mjuk kautschuk:
för personautomobil dels grundavgift
med sjuttio kronor dels ock tjugu
kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
för lastautomobil dels grundavgift
med sjuttio kronor dels ock tjugufem
kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram; samt
för omnibus dels grundavgift med
sjuttio kronor dels ock tjugutvå kronor
för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
d) för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
1 Senaste lydelse se 1940:1019.
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
3
Gällande lydelse:
med femtio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt;
e) för släpvagn:
om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med fyrtio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med åttio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med etthundratjugo kronor;
om totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med etthundrafyriio
kronor; samt
örn totalvikten uppgår till tretusen
kilogram, med etthundrasextio
kronor.
Föreslagen lydelse:
med sjuttio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt;
e) för släpvagn:
örn totalvikten understiger ettusen
kilogram, med femtiosex kronor;
om totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundratolv kronor;
om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med etthundrasextioåtta kronor;
örn
totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med etthundranittiosex
kronor; samt
örn total vik ten uppgår till tretusen
kilogram, med tvåhundratjugufyra
kronor.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes.
Förslag
till
förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 §
förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt.
Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad i 5 § förordningen den 2
juni 1922 örn automobilskatt1 finnes stadgat, för lastautomobil, som försetts
med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt tills
vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift av
sjuttio kronor dels ock tjugufem kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med ettusenetthundra kilogram.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj:t bestämmes,
från och med vilken dag förordningen den 19 juni 1942 (nr 403) örn visst
undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
örn automobilskatt skall upphöra att gälla.
1 Senaste lydelse se 1945:
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 örn särskild
skatt å bensin och motorsprit1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Gällande lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av tolv öre för liter. Skatt skall
dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas särskild
skatt av sex öre för liter.
I denna---såsom motorsprit.
Föreslagen lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av aderton öre för liter. Skatt
skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas särskild
skatt av sex öre för liter.
I denna —--såsom motorsprit.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.
Genom denna förordning upphävas förordningen den 21 juni 1940 (nr
561) om tilläggsskatt å bensin samt förordningen den 16 mars 1945 (nr 61)
angående fortsatt tillämpning av sistnämnda förordning.
Senaste lydelse se 1939: 711.
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
5
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935
(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda bränn oljor.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt
å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
1 §•
För sådan petroleumprodukt (brännolja),
som användes för drivande av
automobil och för vilken icke utgår
skatt enligt 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt
å bensin och motorsprit, skall, enligt
vad nedan stadgas, erläggas skatt av
nio öre för Uter.
Med automobil — — — såsom
automobil.
Föreslagen lydelse:
1 §•
För sådan petroleumprodukt (brännolja),
som användes för drivande av
automobil och för vilken icke utgår
skatt enligt 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt
å bensin och motorsprit, skall, enligt
vad nedan stadgas, erläggas skatt av
fjorton öre för liter.
Med automobil — — — såsom
automobil.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.
Genom denna förordning upphävas förordningen den 21 juni 1940 (nr
563) örn tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor
samt förordningen den 16 mars 1945 (nr 62) angående fortsatt tillämpning
av sistnämnda förordning.
1 Senaste lydelse se 1938:140.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 352.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 oktober
1955.
Närvaran de:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Vougt, Myrdal,
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Mossberg.
Efter gemensam beredning med cheferna för kommunikations- och handelsdepartementen
anmäler chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss,
fråga om ändringar i beskattningen av motorfordonstrafiken samt anför
därvid följande.
Inledning. Beskattningen av automobiltrafiken är sedan år 1938 utformad
såsom dels en fordonsskatt och dels en skatt på bensin, motorsprit och brännoljor.
Bestämmelserna rörande fordonsskatten äro upptagna i förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. Enligt 5 § nämnda förordning sådan
paragrafen lyder genom förordningen den 20 december 1940 (nr 1019) utgår
skatt för helt kalenderår räknat med följande belopp nämligen (a) för motorcykel
utan bivagn med 15 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger
75 kg, men eljest med 20 kronor, (b) för motorcykel med bivagn med 30
kronor, (c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk dels grundavgift
med 50 kronor och dels därutöver avgift med 14, 18 och 16 kronor för
respektive personbil, lastbil och omnibus, allt för varje påbörjat tal av 100 kg
av tjänstevikten minskad med 900 kg, (d) för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk, med 50 kronor för varje påbörjat tal
av 100 kg av automobilens tjänstevikt samt (e) för släpvagn med belopp
om lägst 40 och högst 160 kronor beroende på släpvagnens totalvikt. Vidare
föreskrives i förordningen den 19 juni 1942 (nr 403) att för lastautomobil, som
försetts med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt
tills vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift
av 50 kronor dels ock 18 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av automobilens
tjänstevikt minskad med 1 100 kg.
I fråga om beskattningen av bensin, motorsprit och brännoljor gälla följande
föreskrifter.
Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit, sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 14 oktober
1939 (nr 711), skall för bensin, som till riket införes eller här tillverkas, erläggas
särskild skatt av 12 öre för liter. Härutöver utgår för närvarande en
Kungl. Maj.ts proposition nr 352.
7
särskild tilläggsskatt för bensin. Denna tilläggsskatt, som infördes vid 1939
års urtima riksdag, uppgick ursprungligen till 4 öre för liter men genom
förordningen den 21 juni 1940 (nr 561) om tilläggsskatt å bensin, vilken förordning
trädde i kraft den 1 juli 1940, höjdes denna skatt till 25 öre för Uter.
Förordningen den 21 juni 1940 (nr 561), som ursprungligen gällde för tiden
till och med den 30 juni 1941, har sedermera successivt förlängts för ett år
i sänder, senast genom förordningen den 16 mars 1945 (nr 61) för tiden
den 1 juli 1945—den 30 juni 1946.
För motorsprit skall — enligt 1 § i 1929 års förordning sådan paragrafen
lyder genom förordningen den 29 april 1932 (nr 86) — erläggas särskild skatt
av sex öre för liter. Beskattningen av motorsprit, vilken ursprungligen beslutades
vid 1924 års riksdag, har emellertid ännu icke vunnit tillämpning, utan
genom upprepade beslut har uppskov med skattens ikraftträdande successivt
medgivits. Det senaste uppskovet har lämnats genom förordningen den 16
mars 1945 (nr 63) och gäller för tiden till den 1 juli 1946.
Beträffande brännoljor stadgas i 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)
angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor, sådant
detta författningsrum lyder enligt förordningen den 29 april 1938 (nr 140),
att för sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av
automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1929 års förordning om särskild
skatt å bensin och motorsprit, skall erläggas skatt av 9 öre för liter.
Jämväl i fråga om brännolja infördes vid 1939 års urtima riksdag en särskild
tilläggsskatt, vilken skatt då fastställdes till 2 öre för liter. Emellertid höjdes
genom förordningen den 21 juni 1940 (nr 563) om tilläggsskatt å vissa för
drivande av automobil använda brännoljor denna tilläggsskatt till 16 öre för
liter. Sistnämnda förordning, som trädde i kraft den 1 juli 1940 och gällde
med avseende å brännoljor, som förbrukades till och med den 30 juni 1941,
har därefter successivt förlängts för ett år i sänder, senast genom förordningen
den 16 mars 1945 (nr 62), vari stadgas, att förordningen den 21 juni
1940 (nr 563) skall äga fortsatt tillämpning beträffande brännoljor, som förbrukas
till och med den 30 juni 1946.
Inkomsterna av nu nämnda skatter -— dock icke av tilläggsskatterna å
bensin och brännoljor — redovisas i budgeten under inkomstposten automobilskattemedel,
vilka medel användas för vägväsendets behov. I riksstaten
för innevarande budgetår ha automobilskattemedlen upptagits till 55 miljoner
kronor, varav i bensinskatt 20 miljoner kronor och i fordonsskatt 35 miljoner
kronor. Den beräknade avkastningen av automobilskattemedlen täcker
för närvarande endast en mindre del av de utgifter för vägväsendet, som skola
avräknas mot automobilskattemedlen. Orsaken härtill är givetvis den starka
nedgången i bensinförsäljningen.
Statsverkets inkomster av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor beräknas
för innevarande budgetår till 40 miljoner kronor. Ehuru dessa skatter
falla utom automobilskattemedlens specialbudget och alltså ingå i allmänna
budgeten, få de givetvis bedömas mot bakgrunden av nyssnämnda förhållan
-
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 325.
de, att de egentliga automobilskatterna blivit helt otillräckliga för att täcka
vägväsendets behov.
Sedan Kungl. Maj:! den 19 september 1945 bemyndigat chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att inom finansdepartementet
verkställa utredning av frågan om beskattningen av bensin
och andra flytande drivmedel för automobiler, tillkallade jag med stöd
av nämnda bemyndigande generallotsdirektören T. P. J. Petersson, avdelningschefen
i statens arbetsmarknadskommission E. V. Sundström och direktören
G. V. R. Wahlstedt att såsom sakkunniga verkställa utredningen, därvid
åt Petersson uppdrogs att i egenskap av ordförande leda de sakkunnigas
arbete.
Efter fullgjort uppdrag ha de sakkunniga till mig överlämnat ett den 17
oktober 1945 dagtecknat betänkande med förslag till ändringar i beskattningen
av motorfordonstrafiken. I det följande kommer jag att lämna en kortfattad
översikt över innehållet i de sakkunnigas betänkande, till vilket jag i övrigt
torde få hänvisa.
Översikt över innehållet i de sakkunnigas betänkande. De sakkunniga ha
inledningsvis anfört, att utgångsläget för den omprövning av frågan
om beskattningen av bensin och andra flytande drivmedel för motorfordon,
som nu borde företagas, skulle enligt givna direktiv vara, att kostnaderna
för vägväsendets behov skulle täckas av automobilskattemedlen. Det gällde
därför att bilda sig en uppfattning örn storleken av de vägväsendets behov,
som vid åter inträdande normal fredstrafik tarvade täckning. Vidare gällde
det dels att beräkna fordonsskattens belopp vid normal fredstrafik och dels
att uppskatta den kvantitet flytande bränsle, som vid normal fredstrafik
kunde antagas bliva förbrukad per år för drivande av motorfordon jämte
å denna kvantitet belöpande skatt. Beträffande begreppet normal fredstrafik
hade de sakkunniga såsom måttstock härför valt budgetåret 1938/39.
För att komma till en uppfattning om storleken av de automobilskattemedel,
som under de närmaste åren och efter inträdd normal fredstrafik erfordrades
för att täcka de under samma tid uppkommande kostnaderna för
vägväsendet, vore de sakkunniga hänvisade att ställa vissa prognoser beträffande
sagda kostnader, motorfordonsbeståndets utveckling, motorfordonstrafikens
förbrukning av flytande drivmedel samt utvecklingen av sagda trafik
överhuvud ävensom beträffande vilka intäkter som vore att påräkna vid vissa
angivna skattesatser. De sakkunniga vore väl medvetna om, att dylika prognoser
i och för sig vore svåra att ställa och i nuvarande läge —- med hänsyn
till ovissheten i fråga om möjligheterna att importera flytande bränsle, färdiga
gummiringar och material för tillverkning härstädes av dylika ringar
— mötte särskilda svårigheter. När de sakkunniga likväl måste göra vissa
uttalanden i nu angivna spörsmål, vore de sakkunniga väl medvetna örn de
ovisshetsmoment, som inrymdes i dylika förutsägelser.
Sedan härefter i promemorian lämnats en närmare redogörelse för hit -
Kungl. Maj.ts proposition nr 352.
9
tillsvarande vägkostnader och deras finansiering, ha de sakkunniga upptagit
till behandling spörsmålet om beräkning av de vägkostnader
som skulle täckas av automobilskattemedel. 1 sistnämnda
hänseende ha de sakkunniga ansett, att de vid beräkning av den automobilbeskattning,
som erfordrades för att täcka motorfordonstrafikens skäliga
andel av vägkostnaderna, borde utgå från de ställningstaganden av statsmakterna,
som för närvarande bestämde automobilskattemedlens användningsområde.
Enligt de sakkunniga borde såsom utgångspunkt för beräkningarna
antagas, att balans mellan automobilskatteinkomster och väghållningskoslnader
skulle åvägabringas vid den tid, då motorlordonstrafiken
uppnådde samma omfattning som under budgetåret 1938/39. Med utgångspunkt
från de faktiska vägliållningskostnaderna under kalenderåret 1938 och
efter olika korrigeringar av de härvid erhållna kostnadsbeloppen — bl. a. med
hänsyn till ändringarna i prisnivån — hade de sakkunniga kommit lill den
slutsatsen, att för täckande av kostnaderna för vägväsendet vid normal
fredstrafik måste genom beskattning av motorfordonstrafiken uttagas ett årligt
belopp om 198,8 miljoner kronor.
De sakkunniga ha vidare verkställt en undersökning av utvecklingen
av motorfordon sbeståndet efter år 192 5. Enligt denna undersökning
funnos år 1939 i automobilregistret införda omkring 180 000 personbilar,
63 000 lastbilar, 7 800 släpvagnar och 5 100 omnibussar. Motsvarande
siffror vörö den 1 juli 1945 omkring 39 900 personbilar, 38 200 lastbilar,
8 400 släpvagnar och 3 900 omnibussar. Vad särskilt anginge personbilarna —
av vilka f. n. omkring 120 000 voro upptagna i beredskapsregistret — syntes
enligt de sakkunniga anledning föreligga att, under förutsättning av fortbestående
goda konjunkturer, räkna med att antalet i gång varande personbilar
efter kort tid — måhända redan omkring den 1 januari 1948 eller i varje fall
under första halvåret 1948 — komme upp i ungefär samma storlek som vid
1939 års slut, 180 000, eller i varje fall till omkring 170 000. Under tiden från
och med år 1948 syntes en ökning av antalet personbilar med 14 000—15 000
per år kunna förväntas; och i följd härav skulle antalet personbilar år 1953
kunna beräknas till cirka 250 000 eller i runt tal en personbil per 25 invånare.
I fråga om lastbilsparken kunde enligt de sakkunnigas mening antagas, att
lastbilarnas antal den 1 juli 1947 komme att uppgå till omkring 60 000. Under
åren närmast efter år 1947 komme antagligen att inträda en viss förskjutningav
lastbilsparken bl. a. i så måtto, att vissa transporter komme att överföras
från lastbilar i icke yrkesmässig trafik till sådana bilar i yrkesmässig trafik
och att lättare lastbilar komme att ersätta tyngre sådana bilar. Vad anginge
omnibussarnas antal beräknade de sakkunniga, att inom en tid av 2 år antalet
omnibussar komme att åter uppgå till 5 000. Enligt de sakkunnigas mening
kunde prognoserna beträffande återuppbyggnaden av 1''ordonsparken
sammanfattas sålunda, att en dylik återuppbyggnad syntes vara alt förvänta
under tiden fram lill utgången av år 1947 eller under första halvåret 1948.
Då det gällde att bedöma den gradvisa utvecklingen av den registrerade fordonsparken
under mellantiden fram till dess förkrigsnivån uppnåtts mötte
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
särskilda svårigheter. De sakkunniga hade dock ansett sig böra antaga, att
därest flytande bränsle kunde tillhandahållas fr. o. m. den 1 januari 1946
utan behovsprövning, antalet i gång varande fordon under första halvåret
1946 skulle utgöra omkring 105 000, vilken siffra under tiden den 1 juli 1946
—den 30 juni 1947 kunde beräknas stiga till 180 000.
Beträffande drivmedelsförbrukningen ha de sakkunniga efter
verkställda undersökningar funnit, att förbrukningen av flytande drivmedel
för motorfordon under budgetåret 1938/39 kunde uppskattas till omkring
773 miljoner liter. Denna kvantitet beräknades motsvara förbrukningen av
flytande bränsle vid normal fredstrafik.
Vad angår frågan om avvägningen mellan fordonsskatt
och drivmedelsskatt ha de sakkunniga hänvisat till att vid 1938
års översyn av automobilbeskattningen den principen tillämpades, att skatten
borde drabba de olika fordonskategorierna såvitt möjligt i förhållande till
den vägslitning de förorsakade. Erfarenheterna från tillämpningen av de under
år 1938 fastställda beskattningsreglerna syntes icke ha givit anledning till
befogade anmärkningar vare sig i fråga om fördelningen av beskattningen å
drivmedlen respektive fordonen eller beträffande avvägningen av fordonsskatten
mellan de olika fordonsslagen och mellan fordon av olika tjänstevikt.
Då de sakkunniga icke vore i tillfälle att nu ingå i någon mera djupgående
undersökning av förevarande avvägningsspörsmål, ville de sakkunniga för
sin del förorda, att vid den framtida tidpunkt, då motorfordonsbeståndet blivit
i sådan omfattning förnyat, att de huvudtyper av motorfordon kunde urskiljas,
som komme att ingå i fordonsbeståndet vid återinträdd normal fredstrafik,
praktiska prov verkställdes med dessa fordonstyper för vinnande av upplysning
angående olika automobiltypers vägslitning. Vidare borde undersökningar
företagas rörande automobilbeskattningens verkningar i skilda avseenden.
I avvaktan på att förhållandena medgåve företagande av undersökningar
av nu antytt slag ansåge de sakkunniga, att vid återgång å förevarande
område till den beskattning, som påkallades för fredsförhållanden,
de före krigsutbrottet gällande principerna för fördelningen av automobilbeskattningen
mellan skatt å drivmedlen och skatt å fordonen samt för
avvägningen och fördelningen av fordonsskatterna mellan olika fordonsslag
och fordonstyper borde tills vidare vinna tillämpning i den omfattning detta
läte sig göra vid uttagande av de skatteintäkter av motorfordonstrafiken, som
vid varje särskild tidpunkt kunde finnas erforderlig.
I sakkunnigbetänkandet har behandlats jämväl frågan om inblandning
av sulfitsprit i bensin. Enligt de sakkunniga kunde det
för vinnande av avsättning av betydande kvantiteter sulfitsprit, måhända
årskvantiteter om upp till 65—70 000 kubikmeter — bliva erforderligt med
föreskrift om tvångsinblandning av sulfitsprit i bensin för tiden fram till
maj 1954. Vidare kunde man räkna med att prisläget å sulfitspriten komme
att ligga så högt, att den nu gällande skattebefrielsen måste tänkas fortbestå.
Den minskning i intäkterna av automobilskattemedel, som sålunda
kunde uppkomma till följd därav att i stället för bensin i viss omfattning
Kungl. Maj.ts proposition nr 352.
11
motorsprit kunde komma till användning, borde emellertid enligt de sakkunnigas
mening gottgöras automobilskattemedlen genom särskilda tillskott av
andra statsmedel.
De sakkunnigas förslag till ändringar i beskattningen av
motorfordonstrafiken innebär å ena sidan avskaffandet av tilläggsskatterna
å bensin och brännolja samt å andra sidan en höjning av såväl
fordonsskatten som de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor. Enligt
de sakkunnigas uppfattning erfordrades för att vägkostnaderna skulle täckas
av inkomster av automobilbeskattningen, att inkomsterna vid normal fredstran
höjdes med 63,6 miljoner kronor, vilket belopp motsvarade 47 procent
av de under budgetåret 1938/39 influtna automobilskattemedlen. I enlighet
härmed och då en genomsnittlig höjning av skatterna med sistnämnda
procenttal icke i praktiken läte sig göra, föreslogo de sakkunniga, att
skatterna å bensin och brännoljor höjdes med 50 procent samt att fordonsskatten
höjdes med belopp varierande mellan 37,5 och 42,9 procent av nu utgående
skatt. Fordonsskatten skulle sålunda utgöra för motorcykel utan bivagn
21 kronor eller, om tjänstevikten överstege 75 kg, 28 kronor och för
motorcykel med bivagn 42 kronor. För automobiler med ringar av mjuk kautschuk
skulle grundavgiften utgå med 70 kronor och skatten i övrigt utgöra
20, 25 och 22 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av tjänstevikten hos
respektive personbil, lastbil och omnibus, dock med avdrag av 900 kg. För
automobil med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk skulle fordonsskatten
utgöra 70 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av automobilens
tjänstevikt. I fråga om släpvagnar skulle de nu gällande skattebeloppen om
40, 80, 120, 140 och 160 kronor höjas till respektive 56, 112, 168, 196 och 224
kronor. För lastbil, som försetts med boggianordning för bruk av personbilsringar,
skulle enligt förslaget skatten utgöra 70 kronor i grundavgift samt
därutöver 25 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av bilens tjänstevikt minskad
med 1 100 kilogram. Vidare borde den skatt, som utginge enligt kungörelsen
den 18 november 1932 (nr 529) om särskild skatt i vissa fall för användande
i trafik av icke registrerade motorfordon m. m., höjas med 40 procent
till 140 kronor för automobil, 28 kronor för motorcykel och 70 kronor för
släpvagn, allt för år räknat. Därjämte skulle bensinskatten höjas från 12 till
18 öre för liter och skatten å brännoljor från 9 till 14 öre för liter. Med de nu
föreslagna skattesatserna beräknade de sakkunniga, att vid åter inträdd normal
fredstrafik skulle per år inflyta tillhopa 198,7 miljoner kronor. De sakkunniga
ansåge det möjligt att — därest de föreslagna ändringarna trädde i
kraft den 1 januari 1946 — intäkterna av automobilskattemedel redan från
samma tidpunkt skulle i stort sett förslå att täcka de för tiden därefter belöpande
utgifterna för vägväsendet. Skulle under övergångstiden, intill dess
motorfordonstrafiken nått förkrigsvolym, inkomsterna av automobilbeskattningen
icke helt svara mot vägväsendets krav på medel, ansåge de sakkunniga,
att brist som sålunda kunde för begränsad tid uppstå, komme att kunna utfyllas
med de överskott å denna skattetitel, som kunde förväntas uppkomma
efter det motorfordonstrafiken åter nått full fredsmässig omfattning.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
Slutligen ha de sakkunniga i sitt betänkande behandlat vissa särskilda
beskattningsfrågor, nämhgen spörsmålen om beskattningen av dels
elektriskt drivna fordon, dels fordon, vilka framfördes med metangas eller
annan gas som icke alstrades av bensin eller brännolja, och dels släpvagnar
och påhängsvagnar. De sakkunniga ha ifrågasatt, huruvida icke dessa frågor
borde göras till föremål för särskild utredning snarast möjligt.
Departementschefen. De av krigsförhållandena föranledda särskilda restriktionerna
på motorfordonstrafikens område kunna förväntas inom en
snar framtid bliva upphävda eller i allt fall väsentligen mildrade. Det torde
därför vara lämpligt att nu upptaga till omprövning frågan om beskattningen
av motorfordonstrafiken.
Sedan länge har tillämpats den principen att motorfordonstrafiken skall
genom särskild beskattning gälda den kostnad, som denna trafik orsakar
vägväsendet. Visserligen har berörda princip icke kunnat upprätthållas under
krigsåren men anledning torde saknas att vid utformningen av de beskattningsregler,
som vid åter inträdande fredsförhållanden böra gälla med avseende
å motorfordonstrafiken, tillämpa annan princip än den nyss nämnda.
Såsom de sakkunniga framhållit är man vid beräknandet av de automobilskattemedel,
som under de närmaste åren erfordras för att täcka de under
samma tid uppkommande kostnaderna för vägväsendet, hänvisad att ställa
vissa prognoser i fråga örn bland annat vägkostnaderna, motorfordonsbeståndets
utveckling och förbrukningen av flytande drivmedel. Svårigheten att i
nuvarande läge ställa dylika prognoser är uppenbar och jag behöver knappast
framhålla den osäkerhet som måste vidlåda de gjorda beräkningarna.
Den kostnad för vägväsendet, som bör gäldas medelst beskattning av motorfordonstrafiken,
uppskattas av de sakkunniga till omkring 200 miljoner
kronor om året. Vidare ha de sakkunniga ansett sig kunna räkna med att
under senare halvåret 1947 eller eventuellt något in på år 1948 en återgång
till den trafikvolym, som förefanns under åren närmast före kriget, skulle
komma att äga rum, och att vid normal fredstrafik förbrukningen av flytande
bränslen skulle utgöra omkring 773 miljoner liter per år. Med utgångspunkt
från dessa antaganden ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att för
täckande av de beräknade årliga vägkostnaderna å omkring 200 miljoner
kronor skulle erfordras en höjning av fordonsskatten med cirka 40 procent
och av de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor med 50 procent. De
sakkunniga förutsätta härvid, att de under kriget införda tilläggsskatterna å
flytande bränsle avskaffas.
Mot de beräkningar, som ligga till grund för de sakkunnigas förslag om
höjning av fordonsskatten och den ordinarie drivmedelsskatten, anser jag
mig icke kunna framföra någon erinran. Självfallet kunna dessa beräkningar
endast i stort angiva den antagliga utvecklingen under den närmaste framtiden.
Om beräkningarna sålunda ha en provisorisk karaktär, blir detsamma
fallet med en företagen avvägning av skattesatserna. Det förslag till höjning
av olika skattesatser, som de sakkunniga framlagt, anser jag mig sålunda
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
13
kunna biträda i avvaktan på att en sådan stabilisering av motorfordonstrafiken
hinner inträda som kan göra det möjligt att på säkrare grunder bedöma
både det samlade behovet av skatteintäkter och avvägningen mellan
olika skatteformer.
De nu ifrågasatta ändringarna av beskattningsreglerna rörande motorfordonstrafiken
torde om möjligt böra genomföras från och med den 1 januari
1946. I fråga om tidpunkten för skattesänkningens ikraftträdande må emellertid
erinras örn att de nuvarande höga priserna å bensin och brännoljor
icke äga direkt samband med skattesatserna utan ingå såsom ett led i ransoneringsförfarandet.
Därest knappheten å drivmedel kommer att bestå, är det
därför icke utan vidare givet, att en skattesänkning skulle resultera i sänkta
drivmedelspriser. Därest varutill gången skulle medgiva en prissänkning, böra
å andra sidan skattesatserna icke få hindra en prisreducering. Det nu anförda
torde böra föranleda, att de föreslagna ändringarna förklaras skola
träda i kraft å dag som Kungl. Maj:t bestämmer.
De ifrågasatta ändringarna i drivmedelsbeskattningen innebära, att de nu
utgående skatterna sänkas för bensin med 19 öre för liter och för brännoljor
med 11 öre för liter. För att icke grossister, återförsäljare och detaljister,
vilka vid ändringarnas ikraftträdande inneha lager av bensin och brännoljor,
skola tillskyndas opåräknade förluster i följd av de ändrade skattesatserna,
synes restitution av redan erlagd drivmedelsskatt för dylika lager
böra medgivas. Frågan om ersättning för inbetald drivmedelsskatt till den
del skatten överstiger de nu föreslagna beloppen torde emellertid kunna på
ett praktiskt sätt regleras av statens bränslekommission genom dess clearingkassa
för drivmedel. Bemyndigande för Kungl. Majit att utfärda erforderliga
föreskrifter härutinnan torde böra utverkas hos riksdagen.
I enlighet med det nu anförda lia inom finansdepartementet upprättats förslag
till
1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt;
2) förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt;
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och motorsprit; samt
4) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr
U2) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor.
Dessa författningsförslag torde böra underställas riksdagens prövning. Erforderligt
antal exemplar av sakkunnigbetänkandet torde därvid böra ställas
till vederbörande utskotts förfogande.
Den av de sakkunniga tillstyrkta ändringen av kungörelsen den 18 november
1932 (nr 529) örn särskild skatt i vissa fall för användande i trafik av icke
registrerade motorfordon m. m. torde jag senare la anmäla.
Frågan örn särskilda regler för beskattning av elektriskt drivna fordon,
av fordon vilka framdrivas med metangas eller annan gas, som icke alstras
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 352.
av bensin eller brännolja, samt av släpvagnar och påhängsvagnar är jag
icke beredd att nu taga ställning till. I likhet med de sakkunniga anser jag
att sistnämnda fråga bör göras till föremål för särskild utredning.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att
dels antaga nyssnämnda, under 1)—4) upptagna författningsförslag,
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att beträffande sådana
för försäljning avsedda myckenheter drivmedel, för vilka
drivmedelsskatt erlagts enligt hittills gällande bestämmelser,
meddela föreskrifter om restitution av den del av skatten,
som motsvarar den föreslagna skattesänkningen.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Erik Westerlind.
458688. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.