Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

1

Nr 351.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa
frågor örn befrielse från ersättningsskyldighet; given
Stockholms slott den 5 oktober 1945.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Allan Vougt.

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 oktober 1945.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Vougt,

Zetterberg, Sträng, Ericsson.

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Vougt, anmäler vissa frågor
örn befrielse från ersättningsskyldighet samt anför härutinnan följande.

Såsom framgår av riksdagens skrivelse 1945:155, punkt l:o, (propositionen
1945: 87) har riksdagen bemyndigat Kungl. Majit att utan riksdagens hörande
i angiven utsträckning intill den 1 juli 1946 avgöra vissa frågor örn avstående
av kronans fordringsrätt m. m. på grund av förlust av eller skada å
egendom tillhörande krigsmakten.

Jag får nu anmäla två ärenden avseende efterskänkande av kronans fordringsrätt,
vilka på grund av fordringsbeloppens storlek icke kunna avgöras
utan riksdagens hörande.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 351. sugs 45

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

l:o.

Den 23 september 1939 inträffade vid mynningen av inkörsvägen från
Kavallerivägen till Tekniska museet i Stockholm en sammanstötning mellan
en kronan tillhörig, av värnpliktige nr 169-33-1938 Ernst Sigvard Axelson
framförd motorcykel och en droskbil. I droskbilen färdades två passagerare
förutom chauffören. Vid sammanstötningen skadades båda fordonen, varjämte
Axelson och bilens passagerare ådrogo sig kroppsskador.

Stockholms rådhusrätt fann genom laga kraftvunnet utslag den 18 mars
1940 båda förarna vållande till sammanstötningen. Rådhusrätten dömde
bilföraren till 10 dagsböter örn två kronor för ovarsamt förande av motorfordon
samt förklarade Axelson saker till ansvar för samma förseelse och
hänvisade målet beträffande honom till fortsatt rannsakning inför Svea livgardes
regementskrigsrätt. Härjämte förpliktade rådhusrätten de båda förarna
att i anledning av olyckshändelsen utgiva vissa skadestånd m. m. Härvid
ansågs Axelson vållande till två tredjedelar och bilföraren till en tredjedel.

I ansvarsfrågan dömde krigsrätten genom laga kraftvunnet utslag den
26 juli 1940 Axelson dels till 30 dagsböter för trafikförseelse och dels till
disciplinstraff för olovligt nyttjande av motorcykeln. Härjämte förpliktade
krigsrätten Axelson att till kronan utgiva skadestånd med 305 kronor 2 öre
för kostnader för reparation av motorcykeln.

Enär Axelson brukat motorcykeln utan lov och kronan därför på grund
av bestämmelserna i förordningen den 22 juni 1939 (nr 286) med vissa bestämmelser
rörande skadeståndsskyldigheten för förare av motorfordon,
motorredskap och traktortåg, som tillhöra eller nyttjas av staten, syntes äga
regressrätt mot Axelson för vad kronan på grund av rådhusrättens utslag
nödgats utgiva, förde kronan regresstalan mot Axelson vid rådhusrätten.

Enligt dom den 15 november 1943 förpliktade rådhusrätten Axelson att
jämlikt medgivande till kronan utgiva omstämda beloppet 6 245 kronor 36
öre jämte 5 % ränta därå från stämningsdagen den 17 september 1943 tills
betalning skedde. Härjämte förpliktades Axelson att ersätta kronans rättegångskostnader
med skäliga ansedda 150 kronor. Domen vann laga kraft.

I en den 31 augusti 1944 dagtecknad skrift har Axelson anhållit att
bliva befriad från den betalningsskyldighet som åvilade honom gentemot
kronan på grund av krigsrättsutslaget den 26 juli 1940 och rådhusrättens
dom den 15 november 1943. Axelson har därvid framhållit i huvudsak följande.

Axelson hade visserligen brukat motorcykeln utan lov, men omständigheterna
voro dock förmildrande. Den dag, då olyckan inträffade, hade Axelson,
som fullgjorde värnpliktstjänstgöring vid dåvarande Göta livgarde, sammanträffat
med en värnpliktig vid samma regemente vid namn Qvist, som
tilldelats en regementet tillhörig motorcykel. Denna var vid tillfället uppställd
på en smörjbrygga inom kasernområdet. Axelson och Qvist kände
varandra sedan gammalt, enär de voro från samma trakt. Qvist, som kände
till att Axelson haft egen motorcykel och var van att handskas med motorer,
omtalade, att motorn drog dåligt, förmodligen på grund av fel på
tändstiftet. Qvist nämnde vidare, att motorcykeln skulle på inspektion eller

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

uppställning senare på dagen, varför lian var angelägen att fa motorn i
ordning. Under samtalet startade Axelson motorcykeln på tomgång. Kort
därpå avlägsnade sig Qvist, sannolikt för att hämta nya tändstiks. Axelson,
som hade en annan uppfattning örn orsaken till motorfelet än Qvist, tänkte
då, att han genom en provkörning skulle hjälpa Qvist att komma underfund
med felet. För att vinna tid beslöt Axelson att företaga en kort provtur,
medan Qvist var borta. Givetvis hade Axelson bort be Qvist örn lov, men
han hade kommit att tänka på en provkörning först efter det Qvist avlägsnat
sig. Axelson avsåg sålunda ej att företaga någon nöjesfärd utan ville endast
hjälpa Qvist med att få motorcykeln i ordning till inspektionen.

Vid sammanstötningen framfördes motorcykeln i västlig och bilen i ostlig
riktning på samma gata. Sammanstötningen inträffade i samband med att
bilen skulle svänga över gatan åt höger och in på inkörsvägen till Tekniska
museet. Axelson körde härvid mot bilens vänstra sida. Till följd av skadorna
vid olyckshändelsen hade Axelson under lång tid varit helt eller delvis
arbetsoförmögen. Den ersättning, han erhållit fran riksförsäkringsanstalten,
hade endast delvis kunnat kompensera den uteblivna arbetsförtjänsten. Härjämte
hade Axelson förorsakats betydande utgifter för resor m. m. i anledning
av rättegångarna. Vidare hade Axelson till följd av långvariga inkallelser
förhindrats att skaffa sig en tillfredsställande utbildning och hans ekonomi
vore mycket svag. Sålunda hade han under åren 1939—41 till följd
av inkallelser och sviterna av olyckshändelsen ej haft någon beskattningsbar
inkomst. Under åren 1942 och 1943 utgjorde hans beskattningsbara inkomst
150 kronor respektive 860 kronor. De ekonomiska verkningarna av
olyckan vore för Axelson katastrofala. Han ansåge det bittert att för ali
framtid bliva nödgad att bära på en skuldbörda, som han mänskligt afdöma
icke någonsin skulle kunna avbörda sig, desto mer som olyckan uppkommit
till följd av att Axelson velat hjälpa sin kamrat med att få motorcykeln
i ordning. Frånsett detta fall hade ej någon anmärkning förekommit
mot Axelson under militärtjänstgöringen.

I ett framställningen bifogat intyg Ilar Qvist framhållit, att enligt hans
åsikt Axelson lånat motorcykeln endast för att hjälpa Qvist att finna motorfelet.

Försvarets civilförvaltning och arméförvaltningens tygavdelning ha i utlåtande
den 31 oktober 1944 framhållit följande.

Kronans fordran mot Axelson enligt Stockolms rådhusrätts dom den 15
november 1943, 6 245 kronor 36 öre, grundade sig på det förhållandet, att
Axelson framfört motorcykeln utan tillstånd. Den trafikförseelse, till vilken
Axelson gjort sig skyldig, torde däremot i och för sig icke ha varit av beskaffenhet
att medföra regressrätt för kronan.

Då anledning saknades att draga i tvivelsmål att motivet till att Axelson
lånat motorcykeln varit det av honom uppgivna samt med hänsyn jämväl
till Axelsons svaga ekonomiska ställning, finge civilförvaltningen och tygavdelningen
tillstyrka, att Axelson delvis befriades från ersättningsskyldighet.
På grund av Axelsons ekonomi och då denne, som själv skadats vid trafikolyckan,
genom det inträffade åsamkats kännbara kostnader, syntes ersättningsskyldigheten
böra nedsättas till ett belopp av 300 kronor, under förutsättning
att beloppet inbetalades före den 1 juni 1947.

Statskontoret har i utlåtande den 6 december 1944 med hänsyn till bland
annat vad civilförvaltningen anfört förklarat, att ämbetsverket icke ville motsätta
sig att Axelson delvis befriades från ersättningsskyldighet. Med be -

Departements chefen.

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

aktande av Axelsons ekonomiska förhållanden och övriga omständigheter
förordade statskontoret, att Axelson, därest han inom viss av Kungl. Majit
bestämd tid inbetalade 600 kronor, befriades från återstående ersättningsskyldighet.

Av handlingarna i ärendet inhämtas följande: Axelson, som är född år
1918, är ogift och till yrket jordbruksarbetare. Han har mot fri kost, kläder
och bostad jämte en obetydlig kontant .ersättning arbetat hos sin fader,
som arrenderar en mindre fastighet. Fadern är mindre arbetsför och därför
i viss mån beroende av sonens arbetsförmåga. Vid ifrågavarande sammanstötning
ådrog sig Axelson hjärnskakning samt kross- och skärsår jämte
brott å underarmen m. m. Axelson har ej före ifrågavarande förseelse
ådömts straff för trafikförseelse.

Det får anses föga sannolikt, att Axelson inom rimlig tid skall kunna
gälda ifrågavarande betydande skadestånd till någon avsevärd del. Av utredningen
synes framgå, att Axelson brukat motorcykeln utan lov endast
för att utröna ett motorfel samt att regressrätt för kronan mot Axelson ej
skulle ha förelegat, örn ej motorcykeln brukats olovligen. Med hänsyn härtill
synes det obilligt att låta en betydande skuldbörda under lång tid åvila
Axelson. Jag anser mig därför böra föreslå, att Axelson, därest han inom
tid, som av Kungl. Majit bestämmes, inbetalar 100 kronor, befrias från återstående
ersättningsskyldighet.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att Ernst Sigvard Axelson må, därest han inom tid, som av
Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
100 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan på grund av angivna olycksfall.

2:o.

Då vedettbåten Polaris den 2 augusti 1943 under pågående tilläggningsövningar
med kadetter kl. 15,3 6 skulle lägga till vid kaj i Värtahamnen akter
örn den vid kajen förtöjda motorseglaren Iris från Västervik, trängde Polaris
in mellan kajen och Iris och kolliderade med Iris, varvid båda fartygen
skadades. Kollisionen föranleddes av att framåtmanöver utfördes av maskinisten
trots att back tre gånger beordrats i Polaris’ maskintelegraf.

Såsom maskinist å Polaris tjänstgjorde vid tillfället i fråga korpralen vid
andra yrkeskompaniet nr 2499-43-1937 Birger Gustavsson. Sedan denne
inför stationskrigsrätten vid Stockholms örlogsstation vidgått, att han av
misstag vidtagit de felaktiga maskinmanövrerna, fann krigsrätten genom utslag
den 14 januari 1944 att Gustavsson härigenom vållat kollisionen samt
prövade rättvist döma honom för försummelse av tjänsteplikt att hållas i
vaktarrest sex dagar. Härjämte förpliktades Gustavsson att ersätta kronans
utgifter i anledning av skadorna å Iris med 8 862 kronor 37 öre jämte 5 %
årlig ränta därå från den 14 januari 1944 tills likvid skedde. Utslaget vann
laga kraft.

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

Av handlingarna i rättegångsmålet inhämtas följande.

Gustavsson hade år 1937 gått till sjöss såsom eldare och dessutom haft
anställning som motorskötare. Han hade arbetat som eldare omkring ett
och ett halvt år. Den 18 mars 1941 ryckte han in vid flottan och tjänstgjorde
därefter i 13 månader, mestadels vid maskin på Vidar På Polaris
var han kommenderad såsom eldrumsfunr. A id olyckstillfället tjänstgjorde
Gustavsson i stället för den ordinarie maskinisten, som var ledig Omedelbart
före kollisionen upptäckte en i maskinrummet tjänstgörande flaggmaskinist
på grund av de snabbt återkommande signalerna å maskintelegrafen att felaktig
manöver utfördes och gav därför omedelbart högsta möjliga backmanover.

_ Enligt fartygschefen kunde den snabba följd av manövrer, som förekommer

vid tillaggningsövningar, orsaka överansträngning hos maskinpersonalen. —
Jämväl flaggmaskinisten framhöll, att anledningen till felmanovrenngen kunde
vara den, att det vore ansträngande och psykiskt avtrubbande att under
tilläggningsövningar i flera timmar ge olika maskinmanövrer. —— Gustavsson
själv framhöll vid förhöret, att han ansåg sig vara fullt på det klara med
maskinmanövrers utförande, enär han genomgått utbildning harfor och aven
tjänstgjort i samma befattning vid ett tidigare tillfälle. Han hade tidigare
samma da<* slagit omkring 100 manövrer och kände sig darfor ej ovan. Pä
förmiddagen hade han haft bivakt, varför han vid tjänstgöringens början
på eftermiddagen kände sig fullt utvilad. Han hade ej heller känt sig uttröttad
av eftermiddagens tjänstgöring i maskinrummet. Enligt Gustavssons
åsikt kunde de felaktiga åtgärderna möjligen, föranletts av att i samband
med de täta manövrerna något redan vidtaget manovrermgsmoment fallit ur
hans medvetande, vilket sedermera bidragit till oriktig manövrering.

I en den 1 februari 1944 dagtecknad skrift har Gustavsson anhållit att
bliva befriad från den ådömda skadeståndsskyldigheten.

Marinförvaltningen och försvarets civilförvaltning ha tillstyrkt befrielse
mot inbetalande av 100 kronor.

Statskontoret har i utlåtande den 27 maj 1944 framhållit, att statskontoret
med hänsyn till föreliggande omständigheter och Gustavssons ekonomi icke
ville motsätta sig, att denne befriades från att utgiva större delen av det honom
ådömda skadeståndet. Ämbetsverket ansåge emellertid icke omständigheterna
sådana, att en nedsättning av skadeståndet till 100 kronor vore motiverad.
Med beaktande jämväl av Gustavssons ekonomiska förhållanden ville statskontoret
därför föreslå, att Gustavsson, därest han inom viss av Kungl. Maj.t
fastställd tid inbetalade 500 kronor, befriades från återstående ersättnings -

skyldighet.

Av utredningen i ärendet inhämtas, att Gustavsson, som är född år 1917
och ogift, åtnjuter en årslön av 2 184 kronor samt härutöver fri kost och
beklädnad samt fritt logi. Någon försörjningsplikt åvilar ej Gustavsson.

Detta ärende företer viss likhet med ett vid 1944 års riksdag behandlat Departement,
(propositionen 1944: 48, punkt 20; skrivelse nr 195, punkt 5), i vilket riksdagen
medgav befrielse från skadeståndsskyldigliet för en på vedettbåt tjänstgörande
maskinist, som under synnerligen ansträngande arbetsförhållanden
utfört en anbefalld manöver felaktigt. Visserligen kunna omständigheterna
i det nu föreliggande fallot icke anses lika förmildrande som i det åberopade,

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 351.

men av straffsättningen framgår dock, att Gustavssons förseelse ansetts relativt
lindrig. Med hänsyn till Gustavssons ekonomiska förhållanden och
graden av hans försumlighet synes det skäligt, att Gustavsson i enlighet
med marinförvaltningens och försvarets civilförvaltnings förslag befrias från
ersättningssskyldighet mot inbetalande av 100 kronor.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen medgiva

att Birger Gustavsson må, därest han inom tid, som av
Kungl. Majit bestämmes, till försvarets civilförvaltning inbetalar
100 kronor, befrias från återstående ersättningsskyldighet
till kronan enligt stationskrigsrättens vid Stockholms örlogsstation
utslag den 14 januari 1944.

Med bifall till vad föredragande departementschefen
sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,
under punkterna Ilo och 2:o hemställt förordnar
Hans Majit Konungen, att till riksdagen skall avlåtas
proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar.

Ur protokollet:

C. F. von Horn.

Stockholm 1945. K. L. Beckmans Boktryckeri.