Kungl. Maj:ts proposition nr 348

1

Nr 348.

Rimpi Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag till propaganda
för bättre deklorationsmoral; given Stockholms
slott den 12 oktober 1945.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Majit
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 oktober
1945.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,

Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson,

Mossberg.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga örn
anslag till propaganda för bättre deklarationsmoral samt anför därvid följande.

I det sakkunnigbetänkande med förslag till skärpt bestraffning av falskdeklaration
(SOU 1942:31), som ligger till grund för nu gällande skatteslrafflag
av den 11 juni 1943, framhölls bland annat, att antalet vid taxeringen
gjorda avvikelser från självdeklarationer inom bela riket under åren 1937
—1941 uppgingo till omkring 3 000 000. De sakkunniga underströko att naturligtvis
icke alla avvikelser från självdeklarationerna vore föranledda av
däri lämnade, oriktiga uppgifter. Även örn man antoge, att allenast var hundrade
avvikelse föranletts av dylika orsaker, erbölle man emellertid ett antal

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 1 sami. Nr 348. 1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

av 30 000 åtalbara fall. De sakkunniga erinrade vidare om, att det torde vara
en ganska utbredd uppfattning, att lämnandet av oriktiga uppgifter till ledning
för taxering vore en tämligen lindrig förseelse och att det vore varken
vanhedrande eller moraliskt förkastligt att trotsa hithörande straffbestämmelser.

I samband med behandlingen vid 1943 års riksdag av den proposition (nr
140), genom vilken bl a. förslaget till skattestrafflag framlades för riksdagen,
anförde sammansatta bevillnings- och första lagutskottet i sitt utlåtande (nr
1) att det i första hand vöre angeläget att söka påverka den allmänna uppfattningen
om falskdeklarationsbrotten i den riktning, att dessa i högre grad
än för närvarande komme att framstå såsom allvarliga överträdelser av en
medborgerlig plikt, och för att åstadkomma en sådan verkan syntes en skärpning
av straffhotet för ifrågavarande brott vara erforderlig. Samtidigt som
utskottet vitsordade behovet av skärpta straffbestämmelser syntes det utskotte
angeläget att framhålla, att ett noggrannare iakttagande av bestämmelserna
om deklarationsskyldighet icke kunde vinnas allenast genom straffhot. Oriktiga
uppgifter i deklarationer tillkomme nämligen icke alltid i syfte att undandraga
skatt utan hade ofta sin grund i uppgiftslämnarens oförmåga att
rätt tolka och tillämpa gällande bestämmelser. Enligt utskottets uppfattning
vore det av största vikt, att de bestämmelser och anvisningar, som meddelades
i anslutning till de olika skatteförfattningarna, vore så tydliga, alt del
bleve möjligt för envar att utan alltför stora svårigheter riktigt fullgöra sin
deklarationsskyldighet. Mycket skulle också vara vunnet därest den skattskyldige
utan alltför stora kostnader skulle kunna beredas sakkunnig vägledning
vid deklarations avgivande. Hur detta syfte lämpligen skulle kunna
nås borde göras till föremål för närmare undersökning.

Sedan frågan om ytterligare åtgärder i syfte att erhålla fullständigare och
mera korrekta uppgifter till ledning för taxering upptagits till behandlinginom
finansdepartementet, har allmänna annonsbyrån aktiebolag i Stockholm
i särskilda framställningar, som inkommit till departementet den 7
januari och den 27 september 1945 framlagt förslag till organiserad upplysningsverksamhet
i syfte att höja deklarationsmoralen. Vid den senare framställningen
har fogats en den 5 september 1945 dagtecknad PM angående
deklarationspropaganda.

Allmänna annonsbyrån har i den tidigare skrivelsen framhållit, att både
med hänsyn till statsinkomsternas storlek och till samhällssolidariteten — som
ytterst berodde på känslan av att bördorna fördelades efter bärkraft och
icke, såsom nu ansåges vara fallet, hårdast drabbade arbetare och tjänstemän
— deklarationsproblemet vore alltför allvarligt för att icke även utvägen
med en organiserad upplysningsverksamhet borde förutsättningslöst undersökas.

I förenämnda promemoria har annonsbyrån framhållit, att statsmakterna
genom olika åtgärder sökt rada bot på det missförhållande, som läge däri,
att stora belopp undandroges beskattning. Sålunda hade år 1943 taxerings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 3JS

3

väsendet effektiviserats och samma år hade straffen för falskdeklaration —
genom tillkomsten av skattestrafflagen — avsevärt skärpts; dessa åtgärder
vore dock av den natur, att de trädde i funktion först när den eventuellt
brottsliga handlingen begåtts och den felaktiga deklarationen avgivits. Till
följd av att de vidtagna åtgärderna för den stora allmänheten vore relativt
okända kunde de ej heller »verka genom att vara». En deklarationspropaganda
hade just här sin stora uppgift. Om medborgarna i gemen hade bättre
klart för sig, vilka maktmedel myndigheterna numera hade i sin hand, kunde
det antagas, att en skattskyldig hellre med bibehållen heder betalade sin
skatt än betalade både skatt och höga bötesbelopp och därtill skyltade i
pressen såsom namngiven brottsling. Propagandan holde därför bygga på att
samma drift som finge människan att deklarera falskt, nämligen vinningslystnaden,
borde 1''å henne — upplyst om de stora riskerna — att deklarera
rätt, och att det sålunda ej längre lönade sig att deklarera falskt. Propagandan
borde därjämte bygga på de på sitt sätt starka argumenten örn samhällssolidaritetens
krav.

I promemorian har härefter diskuterats propagandans närmare
utför m n i n g, och i detta hänseende har uttalats, att propagandan borde
bedrivas efter följande linjer, nämligen genom puhlicitetsfrämjande åtgärder,
riksannonsering i dagliga tidningar samt visning av reklamfilm.

Vad först angår frågan örn vidtagande av puhlicitetsfrämjande åtgärder
har i promemorian anförts, att en fortlöpande bearbetning i press och radio
av den allmänna opinionen vore ett nödvändigt förarbete innan en riksomfattande
annonsering sattes i gång. De puhlicitetsfrämjande åtgärderna vore
emellertid av den natur, att de ej kunde fastlåsas i en stel plan utan måste
smidigt improviseras med användande av de åtgärder, som vid varje tillfälle
vore de mest lämpliga.

Beträffande förslaget örn riksannonsering i dagliga tidningar har i promememorian
föreslagits, att fem olika annonser skulle införas i 181 dagstidningar
med en sammanlagd upplaga av omkring 2,9 miljoner exemplar. Annonserna
borde införas vid fem olika tillfällen under förslagsvis januari och
första delen av februari 1946. Storleken av de särskilda annonserna kunde
lämpligen variera mellan fyrspaltiga annonser med 330 millimeters höjd i de
större tidningarna och tvåspaltiga annonser med en höjd av 200 millimeter i
de minsta tidningarna.

Vad angår propaganda genom reklamfilm föreslås i promemorian, att en
reklamfilm visas under en veckas lid på cirka 240 biografer.

1 fråga örn kost n a d e r n a f ö r p r o p a g a n d a n Ilai- i promemorian
anförts, atl dessa kostnader förslagsvis kunde beräknas till följande belopp.
nämligen för puhlicitetsfrämjande åtgärder lill 10 000 kronor, för riksannonsering
i 181 dagstidningar till 101 507 kronor 42 öre samt för reklamfilm
lill 18 460 kronor eller alltså till sammanlagt 129 967 kronor 42 öre.

Vid promemorian humös fogade dels tre bilagor med specificerade uppgifter
rörande kostnaderna för ifrågavarande propaganda, i vilka bilagor
jämväl förtecknats de tidningar i vilka riksannonseringen skulle ske, dels
ock fem skisser avsedda all användas vid denna annonsering.

I

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

Departements chefen.

Sedan de av allmänna annonsbyrån ingivna handlingarna den 27 september
1945 remitterats till statens upplysningsbyrå för yttrande, har statens
priskontrollnämnd den 10 oktober 1945 — under hänvisning till att upplysningsbyrån
dåmera lydde under nämnden — till finansdepartementet inkommit
med yttrande i ärendet.

I detta yttrande har nämnden till en början uttalat, att det syntes vara allmänt
erkänt, att en disproportion förelåge mellan medborgarnas verkliga
inkomster och de till beskattning upptagna inkomsterna beroende på oriktiga,
ofullständiga eller eljest vilseledande deklarationer. Nämnden har därjämte
framhållit, att då hos den stora allmänheten de skärpta straffbestämmelserna
i skattestrafflagen alltjämt vore otillräckligt kända, borde för deklaranterna
tydligare än vad hittills skett klargöras den allvarliga innebörden
av dessa straffbestämmelser.

Nämnden har vidare anfört.

Med beaktande av de stora belopp det här utan tvivel rör sig örn för såväl
staten som kommunerna, anser nämnden det vara motiverat, att det göres
ett försök med en direkt till allmänheten riktad propaganda för en bättre
deklarationsmoral. Denna propaganda bör klargöra den bristande solidaritet
mot samhället och övriga medborgare, vartill den gör sig skyldig, som avsiktligt
lämnar oriktiga uppgifter i sin deklaration. Vidare bör framhållas,
vilka risker i form av höga böter och i svårare fall fängelse eller straffarbete
vederbörande utsätter sig för. Slutligen bör även upplysas att den, som lämnat
oriktig upgift i sin deklaration, slipper böter för den händelse rättelse
göres frivilligt.

Då propagandan måste koncentreras till tiden för deklarationernas uppsättande,
är det effektivaste medlet annonser och publicitet i dagspressen.
Denna propaganda bör även i lämplig form understödjas i radio. Vidare bölen
affisch sättas upp i de av allmänheten flitigt frekventerade väntrum och
expeditionslokaler, som tillhöra post, telegraf och järnväg, samt i deklarationsbyråer.
Formerna för filmens medverkan bör göras till föremål för närmare
överväganden i syfte att nå största möjliga effektivitet.

I enlighet härmed har nämnden tillstyrkt, att försök gjordes med en propaganda
för bättre deklarationsmoral. Beträffande de ingivna förslagen till
annonser har nämnden uttalat, att dessa förslag behövde omarbetas i vissa
delar.

Såsom tidigare i olika sammanhang framhållits undandragas såväl inkomster
som förmögenhetstillgångar i betydande omfattning från beskattning,
vilket möjliggöres antingen genom att oriktiga uppgifter örn inkomst
och förmögenhet lämnas i deklarationerna eller genom att deklarationer
överhuvud taget icke avgivas.

För statsmakterna har det självfallet framstått som en angelägen uppgift
att åstadkomma en ändring i dessa missförhållanden. I sådant syfte ha olika
utvägar gjorts till föremål för närmare undersökningar, och flera betydelsefulla
åtgärder i förevarande hänseende ha redan vidtagits av statsmakterna.
Sålunda har genom beslut vid 1943 års riksdag taxeringsorganisationen utbyggts
och straffen för lämnandet av oriktiga deklarationsuppgifter betydligt
skärpts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

5

Icke minst i nuvarande läge med dess skärpta krav på de skattskyldiga
hör understrykas, att höjden av den erforderliga beskattningen sammanhänger
med frågan, i vilken utsträckning de hittills undandolda inkomsterna och
förmögenheterna kunna tagas till beskattning. Frågan om ytterligare åtgärder
i syfte att vinna en mera rättvis taxering och beskattning måste därför i
dagens läge anses i hög grad aktuell och ingen framkomlig utväg för vinnande
av det åsyftade resultatet bör lämnas oprövad.

Under de inom finansdepartementet pågående fortlöpande undersökningarna
av olika möjligheter att vinna ett mera tillförlitligt deklarationsmaterial
har genom de förut omnämnda framställningarna från allmänna annonsbyrån
särskilt aktualiserats frågan, huruvida en förbättring av deklarationsmoralen
kan vinnas genom en organiserad propagandakampanj i detta syfte.
Vid bedömandet av denna fråga bör till en början anmärkas, att om det
kunde förutsättas, att de oriktiga deklarationsuppgifterna städse lämnades
med klart medvetande om gärningens brottslighet och örn de konsekvenser,
som i händelse av upptäckt äro att emotse, värdet av en propagandakampanj
vore skäligen ringa. Emellertid är det antagligt, att endast en mindre
del av de oriktiga deklarationsuppgifterna tillkommit under sådana förhållanden
som nyss nämnts. I stället torde man böra räkna med att undandöljandet
av inkomster eller förmögenheter i många fall berott på tanklöshet
eller okunnighet örn gärningens verkliga innebörd och örn de påföljder, som
enligt den nya lagstiftningen drabba falskdeklaranter.

Med hänsyn till de nu anförda synpunkterna torde det kunna antagas, att
en väl upplagd propaganda skulle i sin mån kunna medverka till att deklarationsmaterialet
bleve fullständigare och mera korrekt än vad hittills varit
fallet. Under alla omständigheter torde utsikterna att på denna väg nå ett
positivt resultat vara så stoi-a, att ett försök i denna riktning icke bör underlåtas.

Framgången för en propaganda av nu ifrågasatt slag är självfallet beroende
av det sätt på vilket propagandan ordnas och genomföres. Enligt annonsbyråns
förslag skulle propagandan bedrivas efter tre linjer, nämligen
genom publicitetsfrämjande åtgärder, riksannonsering och reklamfilm. Enligt
priskontrollnämnden borde därjämte ifrågakomma uppsättande av affischer
inomhus i lämpliga lokaler. Med hänsyn till att de av annonsbyrån
föreslagna reklammedlen torde vara de för ifrågavarande uppgift tjänligaste,
ansluter jag mig för egen del till annonsbyråns förslag.

Vad härefter angår frågan örn det närmare innehållet av den föreslagna
propagandakampanjen synes denna böra arbeta med i huvudsak två huvudsynpunkter.
Å ena sidan torde sålunda böra inskärpas, att den allmänna opinionen
numera betraktar falskdeklaranten med förakt, eftersom falskdeklaration
innebär en illojalitet gentemot övriga medborgare. Å andra sidan bör
framhållas, att det icke längre »är någon affär» alt deklarera falskt med
hänsyn till taxeringsväsendets alltmera ökande effektivitet och de stränga påföljder,
som numera drabba falskdeklaranten.

I övrigt torde propagandan böra utformas av fackmän inom reklambranschen
i nära samarbete med finansdepartementet.

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 348.

Kostnaderna för den nu ifrågasatta propagandan torde i enlighet med de
av allmänna annonsbyrån uppgjorda kalkylerna böra beräknas till 130 000
kronor.

Under åberopande av det nu anförda hemställer jag, att Kungl. Majit mätte
föreslå riksdagen

att till Propaganda för bättre deklarationsmoral å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/4(5 under sjunde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av ... . kronor 130 000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Sven Åmark.

458667. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.,