Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
1
Nr 339.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379); given Stockholms slott den 12
oktober 1945.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga
härvid fogat förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379).
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 1 sami. Nr 339.
1
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Förslag
till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september
1928 (nr 379).
Härigenom förordnas, dels att underrubriken närmast före 42 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 skall hava följande lydelse: »Särskilda
uppgifter angående aktieutdelningar och obligationsräntor m. m.»
dels ock att 33 §, 37 § 1 mom. och 145 § 8 mom. samma förordning* 1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
33 §.
Till ledning---utbetalts, angående det utbetalda beloppet.
I uppgift,---avdrag skett.
Beträffande annan---för lyftning.
Vid fullgörande —--och födelseår.
Arbetsgivare, som avlämnar uppgift varom under a) förmäles, skall samtidigt
avlämna ett särskilt sammandrag, upptagande namn å den person
eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande var och en av dem
uppgift angående de åtnjutna förmånernas belopp samt huruvida till beloppet
ej angiven förmån utgått. Skyldighet att avlämna dylikt sammandrag
föreligger dock icke för statlig eller kommunal myndighet, ej heller för annan
arbetsgivare om antalet uppgifter överstiger 25 eller om i uppgifterna avsedd
ersättning eller pension utgått från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse,
vars resultat i arbetsgivarens självdeklaration redovisas å blankett avsedd
för rörelse med ordnad bokföring, som avslutats medelst vinst- och förlustkonto
i huvudbok.
37 §.
i mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift enligt
33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxeringsnämnd,
som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller
uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller, örn taxeringen skall äga
rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det
län, magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen
i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. I fall, som avses
i 33 § sista stycket, skola dock uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag
städse avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna
självdeklaration må avlämnas.
Vad i första stycket första punkten sägs skall äga motsvarande tillämpning
1 Senaste lydelse se beträffande 33 § och 145 § 8 mom. 1943:855 samt beträffande 37 §
1 mom. 1938: 374.
Kungl. Majlis proposition nr 339.
3
i fråga om avlämnande av handlingar, som omförmälas i 31 § tredje och
fjärde styckena. Kunna handlingarna icke avlämnas, innan taxeringsnämnden
avslutat sitt arbete för året, skola de avlämnas till länsstyrelsen i det län,
där taxeringen skall äga rum.
Uppgifter enligt---uppgifter avser.
145 §.
8 mom. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats av länsstyrelsen
för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande
taxeringsarbetet,
de personer, som till sammanträde enligt 59 § 1 eller 2 mom. särskilt
inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats
efter sådan myndighets medgivande,
de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som
på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles
i 59 § 1 morn.,
de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i
59 § 2 morn.,
de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds
eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av
upplysningar, ävensom
de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig
kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens
försorg,
äga att för inställelsen åtnjuta dels resekostnadsersättning enligt reseklass
II i allmänna resereglemente!, dels arvode med belopp, som för dygn, varunder
sammanträde ägt rum, utgör femton kronor, om de äro bosatta å
sammanträdesorten, och nitton kronor, örn de ej äro bosatta å sammanträdesorten,
samt för dygn, varunder sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning
enligt traktamentsklass D i allmänna resereglementet.
Ersättning efter---i taxeringsfrågor.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 339.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 12 oktober
1945.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Wigforss, Möller, Sköld,
Quensel, Gjöres, Erlander, Danielson, Zetterberg, Sträng, Ericsson,
Mossberg.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anmäler fråga om
vissa ändringar i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379) och
anför därvid följande.
Kontroll över avdrag för avlöningar m. m.
Jämlikt 33 § taxeringsförordningen skall arbetsgivare varje år utan anmaning
beträffande person, som hos honom innehaft anställning eller uppdrag
eller utfört tillfälligt arbete eller som av honom åtnjutit pension, lämna
uppgift angående dennes förmåner under nästföregående år i avlöning, arvode
eller annan ersättning för utfört arbete eller i pension. Annan arbetsgivare
än statlig eller kommunal myndighet eller juridisk person är dock
skyldig avlämna uppgift endast i fråga örn sådana förmåner, som utgått
från av honom utövad rörelse eller från av honom bedrivet jordbruk eller
skogsbruk. Uppgiftsskyldighet för ersättning för tillfälligt arbete föreligger
ej heller om sådan ersättning under året utgått med mindre än 100 kronor
till samma mottagare eller örn beloppet utgått till rörelseidkare, som enligt
lag varit skyldig föra handelsböcker. Vid angivandet av de åtnjutna förmånernas
belopp skola däri inräknas skatter, försäkringsavgifter och dylikt,
som arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning, särskilda felräkningspenningar,
ersättning för representationskostnad vid kommunal eller enskild
tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller annat. Vidare skall anteckning
göras angående de förmåner i övrigt, som följt med anställning eller
uppdrag, såsom fri kost, boställe, bostad m. fl. ej till beloppet bestämda inkomster.
Avser uppgiven förmån endast en del av året, skall upplysning meddelas
om den tidrymd, för vilken förmånen utgått. Har från annan arbetsgivare
än statlig myndighet utgått särskild resekostnads- eller traktamentsersättning,
skall i uppgiften angivas beloppet av sådan ersättning jämte antalet
dagar, för vilka traktamentsersättning utgått. Därest vid avlönings utbetalande
avdrag skett för löntagarens eller hans efterlevandes pensionering,
skall i uppgiften upptagas endast den återstående avlöningen men upplysning
lämnas om att sådant avdrag skett. Särskild uppgiftshandling skall
upprättas för varje person, varom fråga är. Där så kan ske bör uppgift full
-
Kunni. Maj.ts proposition nr 339.
5
ständigt angiva persons namn, hemvist, bostadsadress och födelseår. Jämlikt
36 § 3 mom. taxeringsförordningen skola uppgifterna vara avlämnade
senast den 31 januari under taxeringsåret. Enligt 37 § 1 mom. samma förordning
skola uppgifterna avlämnas antingen direkt till ordföranden i den
taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken uppgiften är
avsedd att tjäna till ledning, eller, örn taxeringen skall äga rum i Stockholm,
till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det län, magistraten
eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt,
där taxeringen skall äga rum. Uppgifterna skola vid avlämnandet
vara ordnade kommunvis eller, örn i kommun ingå flera församlingar,
församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes
vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter
avser. Jämlikt 142 § taxeringsförordningen skall den som ej behörigen
fullgör vad honom åligger enligt 33 § böta högst 300 kronor.
I en till finansdepartementet ingiven, den 3 februari 1945 dagtecknad
framställning har taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört:
Löneuppgifter skulle tidigare avlämnas senast den 15 februari. I regel avlämnades
de samtidigt med deklaration, vilket medförde att löneavdragets
riktighet oftast kunde direkt kontrolleras, då det gällde lantbrukare eller
mindre rörelseidkare.
Denna bestämmelse ändrades 1943 därhän, att löneuppgifter skulle avlämnas
senast den 31 januari. Ovan angivna kontrollmöjlighet försvann därmed
utan att någon däremot svarande vinst gjordes i det övervägande flertalet
av landets taxeringsdistrikt. Uppgifterna kunna icke ens sorteras, förrän
stommar erhållits, eventuellt den 15 mars. Emellertid är det av vikt, att det
ofta betydande avdraget för löner kan kontrolleras. Då det tidigare avlämnandet
av löneuppgifterna väl förmodligen åtminstone i de största städerna
kan ha underlättat sorteringsarbetet, vill förbundet icke förutsätta någon
återgång till tidigare gällande bestämmelser, men däremot föreslå, att löneuppgiftema
vid avlämnandet skola vara åtföljda av en förteckning upptagande
samtliga uppgifter med angivande av mottagarens namn. Det blir då
möjligt att kontrollera riktigheten av arbetsgivarens deklaration och att till
deklarationen foga förteckningen.
Förbundet inser att detta skulle kunna medföra visst ökat arbete för större
arbetsgivare. Det bör emellertid vara möjligt att draga en gräns exempelvis
så, att endast den arbetsgivare, som sysselsätter högst 25 arbetare skulle vara
pliktig att utan anmaning medsända förteckning. I övriga fall, det långt mindre
antalet, finns möjlighet för ordförandena att infordra dylik förteckning
eller begära bokföringsgranskning, örn så skulle befinnas erforderligt.
Under åberopande härav anhöll förbundet, att gällande bestämmelser måtte
ändras i enlighet med vad i förbundets framställning anförts.
1 detta sammanhang må erinras örn att frågan örn en liknande anordning
tidigare varit föremål för behandling. Skattekontrollsakkunniga föreslogo i
sitt år 1933 avlämnade betänkande (SOU 1933:27), att i taxeringsförordningen
(33 § l mom.) skulle intagas en bestämmelse örn alt annan arbetsgivare
än statlig eller kommunal myndighet skulle vara skyldig att avlämna
förutom vanliga löneuppgifter jämväl en s. k. huvudlöneuppgift, upprättad å
6
Kungl. Mcij.ts proposition nr 339.
blankett enligt av Kungl. Majit fastställt formulär. Å denna huvudlöneuppgift
skulle angivas antalet löntagare och sammanlagda beloppet av utbetalda
kontanta förmåner, varjämte bokföringsskyldig arbetsgivare skulle ifylla en
sammanställning, utvisande å vilka konton i arbetsgivarens bokföring förmånerna
uppförts. Enligt 39 § 1 mom. skulle huvudlöneuppgiften, örn uppgiftspliktig
tillika hade att avgiva allmän självdeklaration, avlämnas till samma
myndighet, till vilken sådan självdeklaration skulle lämnas, och i annat fall
till länsstyrelsen i det län, där uppgiftspliktig hade sitt hemvist. Huvuduppgiften
skulle (enligt 38 § 3 mom.) avlämnas senast den 15 februari under
taxeringsåret eller alltså samtidigt med de vanliga löneuppgifterna. Däresl
från arbetsgivaren utgått avlöningsförmåner till personer, bosatta å annan ort
än den nyss angivna, skulle — enligt vad som framgick av ett av de sakkunniga
upprättat formulär till liuvudlöneuppgift (s. 163 ff.) -— upplysning härom
lämnas i huvudlöneuppgiften. Enligt de sakkunnigas uttalande borde huvudlöneuppgiften,
efter eventuellt företagen jämförelse med löneuppgifterna,
inordnas såsom bilaga till arbetsgivarens deklaration.
Till motivering för sitt förslag angående särskild liuvudlöneuppgift framhöllo
skattekontrollsakkunniga, att arbetsgivare ofta saknade kännedom om
vilka förmåner, som skulle upptagas i löneuppgift, samt anförde vidare
(s. 162):
Det har i flera fall konstaterats, att arbetsgivare uraktlåtit att i löneuppgift
upptaga vissa avlöningsbelopp, exempelvis sådana som utgått till delägare
i familje- eller enmansbolag, eller gåvor och andra gratifikationer. För
de sakkunniga har uppgivits, att mindre arbetsgivare skulle i flera fall underlåtit
att till fullo uppgiva utbetalade avlöningsbelopp. I flera länder, varest
man i samband med bokgranskningar plägat anställa jämförelser mellan arbetsgivarnas
löneuppgifter och vederbörande avlöningskonton i dessas räkenskaper,
har konstaterats, hurusom i åtskilliga fall vinstbelopp bokförts såsom
avlöningar. Även här i landet har konstaterats att liknande åtgärder vidtagits,
men det torde icke vara möjligt att med de medel, som för närvarande
stå myndigheterna till bilds, i större omfattning upptäcka sådana oriktiga
bokföringsåtgärder. Härtill kommer att det visat sig vara av behovet påkallat,
att beskattningsnämnderna beredas möjlighet att på ett enklare och effektivare
sätt än för närvarande är möjligt utöva kontroll över att arbetsgivarna
överhuvudtaget lämna löneuppgifter.
Vid anmälan av propositionen nr 148 till 1935 års riksdag, i vilken proposition
närmare behandlats de av skattekontrollsakkunniga framlagda förslagen,
uttalade jag bland annat (s. 113), att den gjorda utredningen syntes giva
vid handen, att de föreslagna huvudlöneuppgiftema skulle kunna vara av ej
ringa värde men även att de ofta skulle förorsaka såväl arbetsgivare som
taxeringsmyndigheter avsevärt besvär. Med hänsyn till de avgivna yttrandena
över detta förslag och ej mindre till den omständigheten, att det med den
föreslagna mera begränsade taxeringsorganisationen säkerligen åtminstone
på många håll skulle bliva svårt för taxeringsmyndigheterna att hinna bearbeta
och tillgodogöra sig allt detta material, hade jag stannat vid att icke
föreslå obligatoriskt avlämnande av huvudlöneuppgifter. Jag förutsatte emel
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 339.
lertid, att det å vissa orter med tillräckliga organisatoriska resurser skulle visa
sig lämpligt och möjligt att — såsom redan skett å något håll — erhålla sådana
huvudlöneuppgifter med stöd av stadgandet om skyldighet för skattskyldiga
att på anmaning meddela upplysningar till ledning för egen taxering.
Härigenom skulle vinnas ytterligare erfarenhet rörande värdet av dylika
uppgifter.
I samband härmed må vidare erinras om, att tiden för avlämnande av löneuppgifter
år 1943 framflyttades från den 15 februari till den 31 januari; och
denna åtgärd motiverades med bland annat, att taxeringsnämndsordförandena
skulle få tid att sortera uppgifterna, innan deklarationerna avlämnades, att
framflyttningen skulle förhindra den förut rätt allmänt rådande missuppfattningen
bland dem, som erhölle anstånd med avgivande av deklaration, att sådant
anstånd även medförde, att löneuppgifterna icke heller behövde avgivas
förrän vid den senare tidpunkt, då deklarationen skulle inlämnas, samt att
tid skulle vinnas för erforderlig kontroll å att arbetsgivarna verkligen avgåve
uppgifterna i fråga (se proposition nr 345/1943 s. 79 och 92).
över den av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund nu gjorda framställningen
ha, efter remiss, yttranden avgivits av Överståthållarämbetet —
som överlämnat yttrande av t. f. taxeringsintendenten vid ämbetet — länsstyrelserna
i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands
och Västernorrlands län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen
samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.
Framställningen har avstyrkts av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, t. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet
och svenska lantarbetsgivareföreningen. övriga remissinstanser
ha däremot anslutit sig till det i framställningen framlagda förslaget.
T. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet framhåller i sitt yttrande,
att arbetsgivare är fritagen från uppgiftsskyldighet för av honom utgiven
ersättning för tillfälligt arbete, örn sådan ersättning under året utgått
med mindre än 100 kronor till samma mottagare eller örn beloppet utgått till
rörelseidkare, som enligt lag varit skyldig föra handelsböcker, ävensom att,
då avdrag skett för pensionsförmåner, endast den återstående avlöningen skall
upptagas i löneuppgiften. I yttrandet anföres vidare:
Den föreslagna uppgiftsförteckningen skulle sålunda icke möjliggöra någon
verklig kontroll av arbetsgivares deklaration i vad avser hans löneavdrag,
med mindre förteckningen kompletterades såväl i fråga örn sådana ersättningsbelopp
och förmåner, för vilka uppgiftsskyldighet icke föreligger, som
beträffande sådana löntagare, för vilka avdrag för pensionering verkställts
vid avlöningsutbetalningen.
Härtill kommer, att även örn — såsom i framställningen föreslås — endast
sådan arbetsgivare, som sysselsätter mindre än 26 arbetare, skulle vara pliktig
att utan anmaning avlämna sådan förteckning, som här ifrågasatts, så
skulle likväl denna begränsade uppgiftsskyldighet drabba ett stort antal bokföringspliktiga
rörelseidkare och en effektiv kontroll av dessas löneavdrag
nödvändiggöra förteckningens kompletterande jämväl med en uppställning,
utvisande de olika konti i rörelseidkarens bokföring, som belastats de anställdas
förmåner.
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Det är emellertid icke blott arbetsgivarna, av vilka många torde ha svårt
alt inom den i 36 § 3 mom. taxeringsförordningen föreskrivna tiden eller
senast den 31 januari under taxeringsåret fullgöra dem redan enligt nu
gällande bestämmelser åliggande uppgiftsskyldighet, som skulle komma att
betungas av en vidgad uppgiftsskyldighet. Skall den ifrågasatta uppgiftsförteckningen
överhuvud taget få någon betydelse ur kontrollsynpunkt, lärer det
nämligen bliva nödvändigt att före löneuppgifternas sortering jämföra dessa
med förteckningen samt att genom summering kontrollera, att löneuppgifternas
sammanlagda belopp överensstämmer med förteckningens slutsumma.
Dessa kontrollåtgärder skulle i vart fall i Stockholm och i övriga större städer,
där sorteringen verkställes centralt, i avsevärd grad försena sorteringsarbetets
avslutande och därmed även fördröja taxeringsnämndernas arbete.
Slutligen framhåller t. f. taxeringsintendenten, att det torde bliva nödvändigt
— för att icke de arbetsgivare, som lia sina anställda bosatta inom
skilda taxeringsdistrikt, skola bli uteslutna från den med uppgiftsförteckningen
åsyftade kontrollen — att bestämmelserna i 37 § 1 mom. taxeringsförordningen
ändras därhän, att sådan annan arbetsgivare än statlig och
kommunal myndighet, varom här är fråga, blir skyldig att avlämna samtliga
sina löneuppgifter med därvid fogad uppgiftsförteckning till myndighet
i det län eller den kommun, där han har eller bort lia att avlämna allmän
självdeklaration. Givetvis komme även en sådan författningsändring att medföra
ökat arbete med sortering och distribuering av löneuppgiftema, vilket
i sin tur måste medföra en ytterligare fördröjning av taxeringsnämndernas
arbete. Samma betänkligheter som anförts mot skattekontrollsakkunnigas
förslag örn huvudlöneuppgift kunde med fog resas även mot nu ifrågavarande
förslag.
Överståthållarämbetet, som åberopar vad t. f. taxeringsintendenten vid
ämbetet anfört, uttalar såsom sin mening, att bestämmelser av den innebörd
som i framställningen föreslås icke böra komma till stånd.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att anledningen till 1943 års
ändring beträffande tiden för avlämnande av löneuppgifter bland annat torde
ha varit hänsynstagande till löntagarnas intresse att från vederbörande arbetsgivare
erhålla en kopia av löneuppgiften i god tid före deklarationsskyldighetens
fullgörande. Länsstyrelsen, som funne den år 1943 genomförda
ordningen ändamålsenlig, ansåge emellertid de mot skattekontrollsakkunnigas
förslag örn huvudlöneuppgift anförda skälen alltjämt äga giltighet.
Det borde framhållas, att taxeringsmyndigheterna ägde möjlighet att
införskaffa uppgifter av ifrågavarande slag med stöd av stadgandet om skyldighet
för skattskyldiga att på anmaning meddela upplysningar till ledning
för egen taxering. Länsstyrelsen funne därför knappast tillräckliga skäl föreligga
för införande av den nu föreslagna uppgiftsplikten.
Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anför:
Länsstyrelsen vill icke bestrida att en förteckning av det slag, som åsyftas
i framställningen, skulle kunna vara till nytta för taxeringsarbetet och även
onödiggöra en del korrespondens med de skattskyldiga, som nu i vissa fall
kan erfordras för kontroll av gjorda löneavdrag. Det kan också synas att en
dylik uppgiftsskyldighet, om den begränsas på sätt förbundet föreslagit, icke
Kunyl. Maj:ts proposition nr 339.
9
skulle behöva allt för mycket betunga arbetsgivarna. Emellertid är^ enligt
länsstyrelsens mening, den uppgiftsskyldighet, som för närvarande ålägges
de skattskyldiga i förhållande till taxeringsmyndigheterna, så omfattande
att någon utvidgning därav icke bör ske utan särskilt tvingande skäl. Örn
därvid det merarbete, förteckningarna skulle medföra —- ej blott vid avlämnande
utan även vid distribution och insortering —• väges mot den nytta,
de skulle medföra för taxeringen, finner länsstyrelsen icke tillräckliga skäl
tala för den ifrågasatta reformen. Dess huvudsakliga betydelse torde vara
begränsad till jordbrukarnas taxering. Här bidrager dock personkännedomen
inom taxeringsnämnderna att utjämna de påtalade olägenheterna. Åtminstone
då det gäller jordbruk av mindre omfattning bör i allmänhet inom nämnden
kunna lämnas sådana upplysningar att kontroll av löneavdrag kan
göras mot mottagarnas deklarationer. De fall, då annan kontroll kan erfordras,
torde icke vara flera än att saken kan ordnas genom en förfrågan
hos den skattskyldige.
I fråga örn rörelseidkarna synes en specifikationsskyldighet av detta slag
icke vara mera allmänt påkallad. Med större fog skulle kunna ifrågasättas
obligatorisk skyldighet för dem att lämna specifikation i andra hänseenden,
exempelvis beträffande gåvor och föreningsavgifter, som belastat rörelsen.
Det kan vara tvivel underkastat, örn en förteckning över löneuppgifterna
över huvud taget skulle för taxering av rörelseidkarna i allmänhet vara
till verklig nytta. Vid granskningen av deklarationen skulle givetvis tillses
att förteckningens slutsumma stämde med löneavdraget. Så skulle väl oftast
vara fallet, eftersom båda uppgifterna lämnats av samma person. Avvikelse
skulle dock kunna tänkas föreligga, exempelvis örn ersättning utgått för
tillfälligt arbete lill en person med mindre än 100 kronor under året eller
örn beloppet utgått till rörelseidkare, som enligt lag varit .skyldig föra handelsböcker.
Det är fara värt att förteckningen endast skulle komma att
öka antalet bilagor, som numera tynga rörelseidkarnas deklarationer. Möjligen
åsyftas att på detta sätt förhindra att deklarationsavdraget för löner
icke av en eller annan anledning uppgives felaktigt. Det förefaller emellertid
som örn denna felkälla i rörelseidkarnas deklarationer vore relativt mindre
betydande än många andra.
Svenska lantarbetsgivareföreningen framhåller, att arbetsgivarna under de
senaste åren ålagts en betydande uppgiftsskyldighet, som för företagare utan
särskild kontorspersonal, såsom flertalet jordbrukare, vore mycket betungande.
Det framlagda förslaget skulle innebära en ökning av denna börda för
företagarna.
Länsstyrelsen i Kristianstads län anser intet annat vara att erinra mot
den nu föreslagna anordningen än att de berörda arbetsgivarna därigenom
skulle förorsakas ett visst merarbete, men att detta i allmänhet icke torde
bliva särskilt betungande. Fördelarna med den föreslagna anordningen vore
ur taxeringssynpunkt påtagliga.
Länsstyrelsen i Västmanlands län finner de av taxeringsnämndsordförandenas
riksförbund åberopade skälen för förslaget bärande och har ej heller
någon invändning alt framställa beträffande det maximiantal arbetare vid
ett företag, med vilket den föreslagna uppgiftsplikten skulle förbindas.
Länsstyrelsen i Västernorrlands län anför:
Mot den föreslagna ändringen har länsstyrelsen icke något att erinra. En
sådan anordning måste innebära en påtaglig vinst för taxeringsnämndsordförandena
och medföra ett bättre taxeringsresultat. Det torde ej heller böra
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Departementschefen.
mota några större svårigheter för enskilda arbetsgivare att hinna upprätta
sådana förteckningar till den 31 januari. Länsstyrelsen finner det angeläget
framhålla, att det vore av största vikt att dessa förteckningar innehålla fullständiga
uppgifter örn personernas namn, hemvist, bostadsadress, födelseår
och anställningstid. Taxeringsnämnderna skulle därigenom besparas mycket
besvär och olägenheter med den så tidskrävande sorteringen av löneuppgiftema.
Svenska arbetsgivareföreningen har intet att erinra mot förbundets förslag
under förutsättning att den ifrågasatta uppgiftsskyldigheten begränsas att
avse endast sådana arbetsgivare, som sysselsätta högst 25 arbetstagare.
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför, att en ökning av
den redan nu synnerligen betungande skyldigheten för företagare att i olika
sammanhang avlämna uppgifter till myndigheterna i det längsta synes böra
undvikas. Därest betydande fördelar för taxeringsarbetet skulle stå att
vinna, ville organisationen dock icke motsätta sig införandet av den föreslagna
uppgiftsskyldigheten.
Vid genomförandet år 1935 av en skärpning i vissa avseenden av deklarationskontrollen
lämnades å sido bland annat det av skattekontrollsakkunniga
framlagda förslaget om införande av särskild s. k. huvudlöneuppgift,
å vilken uppgift arbetsgivare skulle lämna upplysning om vad som
kontant utbetalats till anställd personal. Att denna kontrollmöjlighet icke togs
i anspråk motiverades med att avlämnandet av sådana uppgifter komme att
medföra ej ringa besvär för de uppgiftsskyldiga, särskilt för de större arbetsgivarna,
och att behov av huvudlöneuppgift knappast förelåge i fråga om
den stora massan av arbetsgivare, såsom jordbrukare och idkare av rörelse
av mindre omfattning. Vidare anfördes mot ifrågavarande förslag, att med
den år 1935 förordade, i jämförelse med sakkunnigförslaget mera begränsade
taxeringsorganisationen skulle det säkerligen — åtminstone på många håll —
bliva svårt för taxeringsmyndigheterna att hinna bearbeta och tillgodogöra
sig det i huvudlöneuppgiften förekommande materialet.
I det förslag till skärpning av kontrollen över arbetsgivares avdrag för utbetalad
avlöning, som nu framlagts av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,
har ifrågasatts den begränsningen av uppgiftsskyldigheten, att endast
arbetsgivare med högst 25 anställda skulle vara skyldig lämna särskilt
sammandrag över utbetalade avlöningar. Genom den ifrågasatta begränsningen
synes den tidigare framförda invändningen, att arbetsgivarna skulle
oskäligt betungas av en dylik uppgiftsskyldighet, i allt väsentligt bortfalla.
I fråga om taxeringsorganisationen har densamma från och med år 1944
blivit avsevärt utbyggd. Det finnes därför anledning förmoda, att det numera
icke av organisatoriska skäl möter något hinder att utvidga taxeringskontrollen
i det hänseende varom här är fråga. Vad särskilt angår den i ett
yttrande framförda invändningen att i städer, där sorteringsarbetet verkställes
centralt, den ifrågasatta anordningen skulle avsevärt försena sorteringsarbetet
vill jag framhålla, att det icke torde vara nödvändigt att före sorteringen
av löneuppgifterna summera sammandragen; däremot är det givetvis nöd
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
11
vändigt att före sorteringen jämföra löneuppgifterna med sammandragen
och att å dessa »pricka av» respektive lönebelopp.
Såsom framhållits av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund skola löneuppgifterna
efter 1943 års ändringar i taxeringsförordningen avlämnas senast
den 31 januari; och detta har haft till följd att den möjlighet som tidigare
förelegat att i viss utsträckning jämföra löneuppgifterna med vederbörande
arbetsgivares deklaration numera försvunnit. På grund härav synes
det vara mera angeläget än förut att skapa en kontrollmöjlighet av nu ifrågasatt
slag.
Å andra sidan kan det icke bortses ifrån, att vissa nackdelar äro förenade
med det nu väckta förslaget. Sålunda må framhållas, att ett dylikt sammandrag
skulle kunna komma till användning endast vid kontroll av sådana deklarationer,
som avlämnas av jordbrukare eller av rörelseidkare, vilka avfatta
deklarationsbilagan angående rörelsen å formulär nr 7 a. I fråga om rörelseidkare,
som vid fullgörandet av sin deklarationsskyldighet i stället begagna
formulär nr 8 a, skulle sammandraget icke äga någon som helst betydelse ur
kontrollsynpunkt. Härvid bör dock erinras om att arbetsgivare, som använda
deklarationsformuläret nr 7 a, mestadels torde förekomma inom den kategori
rörelseidkare, som ha högst 25 anställda. Det nu anförda torde emellertid
böra föranleda att rörelseidkare, som använda deklarationsformulär nr 8 a,
befrias från skyldighet att avlämna sammandrag över löneuppgifter, hänförliga
till rörelsen. Undantag torde jämväl böra stadgas i fråga om statliga och
kommunala myndigheter.
Vidare föreligger den nackdelen med förslaget att — även i de fall, där
en jämförelse kan ske mellan arbetsgivarens deklaration och sammandraget
över utbetalade avlöningar — det i arbetsgivarens deklaration avdragna beloppet
icke alltid exakt stämmer med slutsumman i sammandraget. Detta
kan inträffa örn arbetsgivaren utbetalat ersättning för tillfälligt arbete, vilken
för en och samme arbetstagare icke uppgått till 100 kronor, eller om
arbetsgivaren vid avlöningens utbetalande gjort avdrag för pensionering. Avdrag
för pensionskostnader torde dock vara ganska fåtaliga inom den grupp
arbetsgivare som i sin tjänst ha högst 25 anställda.
För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att de fördelar, som stå
att vinna ur kontrollsynpunkt genom införandet av ett särskilt sammandrag
över utbetalade avlöningar, avsevärt överväga de därmed förknippade nackdelarna.
Jag tillstyrker därför — med nyss angivna begränsning i fråga om
vissa rörelseidkare ävensom myndigheter — det nu framförda förslaget, att
arbetsgivare med högst 25 anställda skall vara skyldig att till ledning för
taxeringen avgiva, förutom de vanliga löneuppgifterna, jämväl ett särskilt
sammandrag över utbetalade avlöningar. Det må anmärkas, att dylikt sammandrag
skall lämnas av arbetsgivaren även örn denne under året haft endast
en anställd.
I enlighet härmed torde i 33 § — såsom ett nytt sista stycke — böra införas
en bestämmelse örn alt, där arbetsgivare är pliktig att avlämna uppgifter
enligt 33 § a) till ett antal av högst 25, uppgifterna skola vara åtföljda av ett
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
särskilt sammandrag, upptagande namnen å de personer, som avses med uppgifterna,
ävensom beträffande var och en av dem uppgift angående de åtnjutna
förmånernas belopp samt huruvida till beloppet ej angiven förmån
utgått. Vidare torde i samma paragraf böra stadgas, att skyldighet att avlämna
dylikt sammandrag icke föreligger beträffande statlig eller kommunal
myndighet, ej heller därest i uppgifterna avsedd ersättning eller pension utgått
från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse, vars resultat i arbetsgivarens
självdeklaration redovisas å blankett avsedd för rörelse med ordnad bokföring,
som avslutats medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok.
Formulär till sammandrag torde böra fastställas av Kungl. Maj:t. Liksom
formuläret till löneuppgift enligt 33 § a) bör ifrågavarande formulär icke
göras obligatoriskt. Formuläret torde lämpligen gestaltas som en omslagskappa
till de egentliga löneuppgifterna.
För att den åsyftade kontrollapparaten skall kunna fungera även i sådana
fall, då en eller flera av de hos en arbetsgivare anställda personerna icke skola
taxeras i samma taxeringsdistrikt som arbetsgivaren, torde i 37 § 1 mom.
taxeringsförordningen böra vidtagas den ändringen att i sådana fall, då arbetsgivaren
är skyldig att vid sina löneuppgifter foga särskilt sammandrag
enligt 33 § sista stycket, uppgifterna städse skola avlämnas till myndighet,
hos vilken arbetsgivarens allmänna självdeklaration må avlämnas.
Sedan löneuppgifterna med därtill hörande sammandrag kommit vederbörande
taxeringsnämndsordförande tillhanda, bör denne snarast möjligt jämföra
sammandraget med löneuppgifterna samt omedelbart därefter vidarebefordra
de uppgifter, som avse i andra taxeringsdistrikt bosatta personer
till taxeringsnämndsordförandena i sistnämnda distrikt. Sammandragen skola
förvaras för att så småningom insorteras i vederbörande arbetsgivares
deklaration.
Ersättning till ledamot i särskild taxeringsnämnd m. m.
I fråga om de ersättningar, som enligt taxeringsförordningen utgå till personer
vilka deltaga i taxeringsarbetet, gälla för närvarande i huvudsak följande
bestämmelser:
Enligt 145 § 8 mom. skall resekostnads- och traktamentsersätlning utgå av
statsmedel till dels de personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats
av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar vid förestående allmän
fastighetstaxering angående fastigheternas saluvärden å länets landsbygd
eller för överläggningar om anvisningar m. m. för årlig inkomsttaxering, dels
de sakkunniga, som särskilt inkallats av länsstyrelsen till sammanträde enligt
59 § 1 eller 2 mom. (sammanträde för överläggningar inför landskamreraren
om tillämpning av de allmänna grunderna vid förestående allmän fastighetstaxering
resp. på landsbygden och i stad) eller som efter länsstyrelsens
medgivande inkallats till sammanträde enligt 67 § 2 mom. (sammanträde för
överläggningar inför fastighetstaxeringsnämndsordförande i stad rörande
grunder för allmän fastighetstaxering där), dels de ordförande i berednings
-
Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.
13
nämnd och i fastighetstaxeringsnämnd på landsbygden, som på vederbörlig
kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles i 59 § 1 morn.,
dels de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i
59 § 2 inom., dels ock de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
eller i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig före
eller under fastighetsprövningsnämnds eller prövningsnämnds sammanträde
för meddelande av upplysningar. Resekostnadsersättningen skall utgå enligt
reseklass II i allmänna resereglementet. Beträffande traktamentsersättning
utgår denna i form av arvode med belopp, som för dygn, varunder sammanträde
ägt rum, utgör 12 kronor, om den ersättningsberättigade är
bosatt å sammanträdesorten, och eljest 16 kronor, samt för dygn, varunder
sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning enbgt traktamentsklass
D i allmänna resereglementet (12 kronor för dag och 7 kronor för natt).
Vidare föreskrives i 146 § 1 mom. första stycket, att av kommun valda ledamöter
i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd ävensom av kommun
jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd äga — därest
sådant beslutas av vederbörande kommun — att av kommunens medel åtnjuta
dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med
högst 15 kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å förrättningsorten,
övrig resekostnadsersättning med högst vad som på grund av allmänna resereglementet
utgår till nämndeman (efter klass II).
Enligt 146 § 1 mom. andra stycket äga de av landsting utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnd för sin inställelse vid nämndens sammanträden
och vid sådana sammanträden som omförmälas i 59 § 1 och 3 mom. samt
66 § 2 mom. (förberedande sammanträden för allmän fastighetstaxering på
landet inför landskamrerare eller fastighetstaxeringsnämnds ordförande) åtnjuta
ersättning av landstingets medel efter de i första stycket i samma mom.
angivna grunderna.
Jämlikt 146 § 1 mom. tredje stycket äga slutligen av landstings förvaltningsutskott
och stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd
att för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta ersättning av landstinget
respektive staden enligt de i 145 § 8 mom. angivna grunderna.
Den i 146 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen angivna traktamentsersättningen
fastställdes till högst 15 kronor — mot tidigare högst 10
kronor — genom förordningen den 9 mars 1945 (nr 49) angående ändrad lydelse
av 146 § 1 mom. taxeringsförordningen, vilken ändring trädde i kraft
den 1 juli 1945. Denna ändring föranleddes av två vid 1945 års riksdag
väckta motioner (I: 15 och II: 36).
I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande (nr 4) framhöll
bevillningsutskottet — samtidigt som utskottet tillstyrkte motionerna — att
denna höjning stämde mindre väl överens med det arvode, som enligt 146 §
1 mom. tredje stycket utginge för sammanträdesdagar till de av landstings
förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöterna i särskild taxe
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
ringsnämnd, nämligen 12 kronor för dygn, om sammanträdet hölles å bostadsorten,
och 16 kronor för dygn, om sammanträdet hölles å annan ort. Ledamot
i särskild taxeringsnämnd borde givetvis icke erhålla lägre ersättning för sin
inställelse än ledamot i lokal taxeringsnämnd. Ledamöterna i särskild taxeringsnämnd
åtnjöte ersättning efter samma grunder — angivna i 145 § 8
mom. taxeringsförordningen — som de personer, vilka av länsstyrelsen inkallats
för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet.
Utskottet antoge, att denna överensstämmelse i fråga om ersättningsbeloppens
storlek fortfarande borde bibehållas. Utskottet förutsatte, att
Kungl. Majit snarast toge bestämmelserna om ersättning till ledamöter i särskild
taxeringsnämnd liksom även till de i 145 § 8 mom. avsedda personer
under omprövning och för riksdagen framlade de förslag, som därav kunde
föranledas.
I detta sammanhang torde böra upptagas även en annan fråga om ersättning
för deltagande i sammanträde i samband med taxeringsarbetet, nämligen
frågan om särskild ersättning till ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd
för närvaro vid instruktionssammanträde, som anordnas genom länsstyrelsens
försorg.
Härvid må till en början erinras om att beskattningsorganisationssakkunniga
i sitt år 1942 avgivna betänkande med förslag till ändrad organisation av
beskattningsnämnderna m. m. uttalade bland annat (se proposition nr
345/1943 s. 102), att utöver de i 75 § taxeringsförordningen omförmälda sammanträdena
erfordrades, att nytillträdande ordförande och kronoombud i
taxeringsnämnd bereddes tillfälle att såväl före taxeringsarbetets början
som under detsammas fortgång erhålla kunskap om de elementära grunderna
för taxeringsarbetets bedrivande och tillfälle att dryfta olika i samband
därmed uppkommande frågor. Även för de mera erfarna ordförandena och
kronoombuden skulle säkerligen vara till gagn, örn åt dem i sistnämnda hänseende
bereddes motsvarande möjlighet. Alldeles särskilt gällde detta i fråga
om tillämpningen av nya skatteförfattningar eller ändrade sådana. Det syntes
därför lämpligt, att nytillträdande taxeringsnämndsordförande och kronoombud
exempelvis fögderivis kallades till några sammanträden inför lämplig
tjänsteman från landskontoret, därvid denne borde genomgå de viktigaste
författningsbestämmelserna och även lämna närmare direktiv för själva arbetets
bedrivande.
Vidare må omnämnas, att jag vid min anmälan i statsrådet av propositionen
nr 345 till 1943 års riksdag även berörde förenämnda spörsmål och att jag
därvid tillstyrkte de sakkunnigas förslag i denna del.
I en till finansdepartementet under hand ingiven promemoria har taxeringsintendenten
i Västernorrlands län framhållit, att föreskrift örn särskild ersättning
för närvaro vid dylikt instruktionssammanträde, vilket torde komma att
hållas av taxeringsintendent eller taxeringsinspektör, saknades. I promemorian
anföres vidare:
Det är uppenbart, att syftet med de sakkunnigas ifrågavarande förslag
skulle avsevärt bättre tillgodoses, om ersättning utginge jämväl för inställelse
Kungl. Maj.ts proposition nr 339.
15
vid instruktionssammanträden. De ersättningar, som utgå för taxeringsuppdragen,
äro så knappt tillmätta, alt det för närvarande är synnerligen svårt att
erhålla för uppdraget lämpade personer. Dessa svårigheter komma att öka, om
det måste krävas, att vederbörande uppdragshavare skola åsamkas särskilda
utgifter för deltagande i instruktionskurser. Intresset för kurserna måste
givetvis även bliva större, örn vederbörande beredes ersättning för de därmed
förenade utgifterna.
Till följd av bristen på andra lämpliga personer, som vilja åtaga sig taxeringsuppdrag,
måste för närvarande till sådana uppdrag förordnas tjänstemän
vid länsstyrelser och andra myndigheter i större utsträckning än som
i vissa fall kan anses önskvärt. Åtskilliga personer, som kunna antagas äga
goda förutsättningar att på tillfredsställande sätt fullgöra taxexångsuppdrag,
pläga avböja desamma under åbex-opande av att de icke äro införsatta i do
därmed förenade göromålen. Möjligheterna att få dessa personer att åtaga
sig uppdragen skulle givetvis öka, om de bereddes möjlighet att mot ersättning
för direkta utgifter erhålla nödig utbildning för arbetet. Även för personer,
som tidigare innehaft taxeringsuppdi-ag, vore deltagande i instruktionskurser
av värde med hänsyn till angelägenheten av att bästa möjliga laxeringsarbete
utföres redan i första instans. De ofta återkommande ändringarna
i skatteförfattningarna medför svårighet för ordförandena och kronoombuden
att hålla sig noggrant och fullständigt underrättade om gällande bestämmelser
och rådande praxis. Den med skattetryckets ökning tilltagande benägenheten
hos de skattskyldiga att genom olika transaktioner söka undgå
skattskyldighet kräver vidare, att beskattningsmyndigheterna i möjligaste
mån instrueras om vad som bör iakttagas för att såvitt möjligt alla skattepliktiga
inkomster bliva taxei-ade. Ej sällan är det härvidlag fråga om förhållanden,
varom kännedom icke alltid erhålles utan personal- och lokalkännedom
och vilka därför kunna undgå uppmärksamhet vid prövningsnämndsgranskningen.
Det är sålunda önskvärt, att bestämmelserna i 145 § 8 mom taxeringsförordningen
om ersättning för inställelse vid vissa sammanti-äden i taxeringsärenden
utsträckas att omfatta jämväl taxeringsnämndsordförandes och kronoombuds
inställelse vid instruktionskurs, som hålles av taxeringsintendent
eller av honom därtill beordrad tjänsteman å landskontoret.
I likhet med 1945 års bevillningsutskott är jag av den uppfattningen, att Departementsav
landstings förvaltningsutskott eller stadsfullmäktige vald ledamot i sär- ^enskild
taxeringsnämnd icke bör erhålla lägre ersättning för sin inställelse vid
sammanträde med taxeringsnämnden än ledamot i lokal taxeringsnämnd.
Enligt nu gällande bestämmelser utgår ersättningen till ledamöter i särskild
taxeringsnämnd efter samma grunder som ersättningen till de i 145 §
8 mom. angivna personer, vilka inkallas för meddelande av upplysningar i
taxerings frågor eller för att eljest deltaga i överläggningar rörande taxeringsarbetet.
Såsom bevillningsutskottet framhållit bör den sålunda föreliggande
överensstämmelsen i fråga örn ersättningsbeloppens storlek fortfarande bibehållas.
Med hänsyn härtill förordar jag, att traktamentsersättningen — från resekostnadsersättningen
bortses i detta sammanhang — till ledamöter i särskild
taxeringsnämnd ävensom till de personer, sorn avses i 145 § 8 morn., liöjes
från 12 till 15 kronor för sammanträdesdygn, örn den ersättningsberättigade
är bosatt å sammanträdesorten. Samtidigt härmed torde ersättningen per
16
Kungl. Majlis proposition nr 339.
sammanträdesdygn till den, som ej är bosatt å sammanträdesorten, böra höjas
från 16 till 19 kronor. Härigenom kommer ersättningen i sist angivna
fall att — i likhet med vad som gällde före 1942 års ändringar i allmänna
resereglementet — i allmänhet uppgå till samma belopp som den traktamentsersättning
enligt traktamentsklass D, som utgår för dygn, varunder sammanträde
ej ägt rum.
De nu förordade ändringarna med avseende å ersättningsbeloppens storlek
föranleda ändring endast i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen.
Beträffande härefter frågan om ersättning åt ordförande och kronoombud
i taxeringsnämnd, vilka deltaga i instruktionssammanträde, som anordnas
genom länsstyrelsens försorg, är det uppenbarligen av vikt att icke någon,
som bort deltaga i dylikt sammanträde, av kostnadsskäl avhåller sig därifrån.
För att underlätta deltagandet torde därför ersättning böra utgå även
i nu ifrågavarande fall. I enlighet härmed tillstyrker jag, att ordförande
och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig
vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens försorg,
berättigas till ersättning för sitt deltagande i sammanträdet enligt de i 145 §
8 mom. angivna grunderna. En bestämmelse härom torde böra införas i sistnämnda
moment. Jag förutsätter att länsstyrelserna tillse, att dessa instruktionssammanträden,
om vilka inga bestämmelser finnas meddelade i taxeringsförfattningama,
på lämpligt sätt begränsas och i förväg noga planläggas,
så att kostnaderna i möjligaste mån hållas nere.
Departementschefens hemställan.
I enlighet med vad jag i det föregående anfört har inom finansdepartementet
upprättats förslag till förordning om ändring i taxeringsförordningen
den 28 september 1928 (nr 379). Utöver de tidigare omnämnda ändringarna
i taxeringsförordningen har i detta förslag upptagits en formell jämkning av
underrubriken till 42 §.
Föredraganden hemställer härefter, att berörda författningsförslag måtte
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Åmark.
458596. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.