Statsutskottets utlåtande nr 295.

1

Nr 295.

Ankom lill riksdagens kansli den 14 december 1945 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av väckt motion angående bränsleförsörj -

ningen i riket.

(2:a avd.)

I en inom första kammaren av herr E. von Heland m. fl. väckt motion
(1:406), dagtecknad den 22 oktober 1945, har hemställts, att riksdagen i
.skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla, att Kungl. Maj:t ville vidtaga i motionen
föreslagna åtgärder.

I motionen anföres följande.

Bränsleförsörjningen befinner sig alltjämt i ett synnerligen kritiskt läge.
Situationen har försämrats genom att kolleveranserna från Polen hittills bli
vit långt mindre än vad som överenskommits. Avtalsförhandlingarna med
nämnda land gåvo anledning till en optimism, som senare visade sig vara
oberättigad. Utsikterna till någon mera betydande ökning av importen av
fossilt bränsle under de närmaste månaderna måste bedömas som mindre
gynnsamma. Därav följer att bränsleförsörjningen alltjämt är synnerligen
beroende av den ved som kan framskaffas ur skogarna.

Vad vedanskaffningen beträffar, ha avverkningarna varit tillfredsställande
under senare delen av avverkningsåret 1944/45. Eftersläpningen var emellertid
alltjämt betydande den 1 juli, då avverkningsåret utgick. Man beräknade
att det uppgjorda avverkningsprogrammet endast kunnat fullföljas till 70
procent. Därtill kom att inte mer än 60 procent av den ved, som avverkats,
kunnat forslas fram utan står kvar i skogarna. Under månaderna juli och
augusti ha avverkningarna fortsatt att visa gynnsamma resultat.

Det är tydligt att de premier, som statsmakterna så småningom beslöto införa
till den vana arbetskraften i skogarna, ha haft avsedd verkan. Detta
framgår av att antalet arbetare i skogarna efter den egentliga avverkningssäsongens
slut varit avsevärt större i år än under motsvarande tid i fjol. Som
en följd härav lia rätt betydande kvantiteter ved avverkats under sommarmånaderna.
Giltighetstiden för premierna till de vana skogsarbetarna, som
fastställdes till den 1 juli 1945, förlängdes sedermera till den 1 oktober. Från
och med denna dag upphörde premierna till huggare att utgå, under det att
utbetalandet av premier till körare förlängdes ytterligare två månader. Samtidigt
höjdes körarpremierna till det dubbla av vad de varit tidigare.

Med hänsyn till det prekära läget på bränslemarknaden kan det ifrågasättas
huruvida det var en riktig åtgärd att slopa premierna till de vana huggarna.
Häremot talar även den omständigheten att bränslekommissionen för
avverkningsåret 1945/46 kalkylerat med lika omfattande avverkningar som
för 1944/45 eller 50 miljoner kinn. Om detta avverkningsprogram skall kunna

Bihang till riksdagens protokoll 7.945. 6 sami. Nr 295.

2

Statsutskottets utlåtande nr 295.

genomföras är det nödvändigt att stimulera skogsägare och skogsarbetare till
största möjliga insatser i bränsleförsörjningens tjänst. Enligt motionärernas
mening hade det därför varit befogat att huggarpremierna fortsatt att utgå
till den 1 mars 1946. Om premiesystemet avskaffas kan man befara ogynnsamma
återverkningar beträffande tillgången på van arbetskraft i skogarna.
Dessa svårigheter komma att öka i den mån tillägg och bidrag fortfarande
tilldelas den ovana arbetskraften under det att premierna för de vana hug
garna slopas. Man kan inte bortse från den effekt i psykologiskt avseende
som ett sådant missgrepp skulle utöva på de vana skogsarbetarna.

Körarpremierna utgå alltjämt, i det giltighetstiden såsom ovan framhållits
förlängdes till den 1 december 1945. Med hänsyn till att 40 procent av den
avverkade veden inte blivit framkörd utan ligger kvar i skogarna var detta en
riktig åtgärd från myndigheternas sida. Åtgärden torde emellertid endast få
begränsad räckvidd, eftersom den egentliga körsäsongen inträffar först sedan
marken frusit och snön kommit. Enligt vår mening borde därför giltighetstiden
för körarpremierna framflyttas till den 1 mars 1946. Därigenom skulle
garantier skapas för att den ved, som verkligen huggits, kommer fram och
tillgodogöres i de bränslebristens tider som stunda.

Utskottet har i vederbörlig ordning inhämtat utlåtande av statens bränslekommission
över ifrågavarande motion. Bränslekommissionen har i sitt utlåtande
anfört i huvudsak följande.

1 motionen behandlas de av statsmakterna beslutade arbetspremierna för
huggning och körning av vissa vedsortiment. Giltighetstiden för dessa premier
fastställdes ursprungligen till den 1 juli 1945 men förlängdes sedermera
till den 1 oktober. Från och med denna dag upphörde premierna till huggare
att utgå, under det att giltighetstiden för premierna till körare vad be
träffar kastved och långved (med undantag av kolved avsedd för skogskolning)
förlängdes ytterligare två månader (oktober—november), varvid samtidigt
premiens storlek fördubblades. Motionärerna anse dels att det varit
befogat att arbetspremie för huggning fortsatt att utgå till den 1 mars 1946,
dels att giltighetstiden för arbetspremie för körning borde framflyttas till sistnämnda
dag.

Anordnande av arbetspremier av här ifrågavarande slag bör enligt kommissionens
mening ifrågakomma i sådana situationer, då det gäller att genom
extraordinära åtgärder forcera upphuggning och framkörning av ved. En
premiering är således endast påkallad, om försörjningsläget oundgängligen
kräver en så djupt ingripande åtgärd. Detta var fallet i mars 1945, då det var
alldeles uppenbart, att avverkningarna av ved och massaved — utan vidtagande
av särskilda åtgärder — ej skulle komma att uppgå till sådan storlek,
att bränslebehovet under bränsleåret 1945/46 kunde anses tryggat.

Med hänsyn till det i våras uppnådda mindre goda avverkningsresultatet
ansågs det sålunda nödvändigt att för bränslebehovet under innevarande
bränsleår även taga i anspråk den ved som avverkades under sommaren och
hösten 1945. Införandet av arbetspremie för huggning föranleddes av angelägenheten
av att forcera denna sommar- och höstavverkning, varvid det
ansågs erforderligt att stimulera de vana skogsarbetarna att kvarstanna i
skogen aven sedan den egentliga avverkningssäsongen upphört. Med hänsyn
dels till det goda avverkningsresultatet som uppnåddes under sommaren och
hösten, dels att ved- och massavedhuggningar fr. o. m. oktober månad är en
normal företeelse, dels ock att endast den ved, som avverkats före nyss -

Statsutskottets utlåtande nr 295.

3

nämnda månad ansetts kunna komma till användning under innevarande
bränsleår, anser kommissionen det icke nödvändigt att nu låta den extraordinära
anordningen med statliga arbetspremier fortgå. Enligt de underhandsrapporter
kommissionen erhållit från kristidsstyrelserna synas huggningarna
i regel fortsätta i nöjaktig omfattning även sedan arbetspremierna
upphört. Något definitivt uttalande om sistnämnda förhållande kan dock
icke göras förrän resultatet av de lämnade avverkningsdeklarationerna per
den 1 november erhållits.

Vad beträffar arbetspremie för körning får kommissionen anföra följande.

Effekten av sistnämnda premie under sommaren och de tidigare höstmånaderna
har av olika orsaker ej blivit så stor. Framkörningarna utvisa i
september alltjämt ett dåligt resultat och mycket stora kvantiteter ved lågo
kvar i skogen. Förslaget örn utgående arbetspremie för körning jämväl under
oktober och november månader föranleddes av angelägenheten av att
forcera framkörningarna. Härigenom skulle så stora kvantiteter som möjligt
av den huggna veden kunna framköras och komma till användning under
innevarande kalenderår, under vilken tid svårigheterna att trygga bränsleförsörjningen
te sig störst. Då framkörningar av ved normalt icke bruka ske
i någon större utsträckning under oktober och november månader, ansågs
det erforderligt att stimulera framkörningarna under denna tid. Sedan
den egentliga körningssäsongen inträtt, vilket i regel brukar inträffa
i december månad, anser kommissionen däremot att motiv icke längre föreligger
för utbetalande av statlig arbetspremie för körningsarbete. Då det kan
förväntas att skogsägarna så snart som möjligt önska erhålla betalning för
sin ved torde det också ligga i skogsägarnas eget intresse alt framkörningarna
i möjligaste mån forceras. I underdånig skrivelse den 5 november 1945 har
kommissionen föreslagit, att nu gällande bestämmelser örn erhållande av
framkörningspremie om 1 krona per m3 t. för skogsägare och innehavare av
avverkningsrätt ändras så, att de avse kastved och långved för bränsleändamål,
som avverkas för avsalu och som framkörts och försålts eller inmätts
eller anmälts för inmätning före den 1 april 1946. Därest förslaget godkännes
av Kungl. Majit torde också denna premie komma att medverka till att
framkörningarna forceras. Såvitt nu kan bedömas anser kommissionen för
sin del att ytterligare förlängning av giltighetstiden för arbetspremien för
körningsarbete ej bör ske.

Kungl. Majit har numera genom beslut den 9 november 1945 bemyndigat
bränslekommissionen att utfärda bestämmelser i enlighet med dess i omförmälda
skrivelse den 5 november 1945 gjorda framställning.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, har statens bränslekom- Utskottet.
mission, vilken myndighet har det närmaste ansvaret för bränsleförsörjningen,
förklarat sig hysa den uppfattningen, all en förlängning av giltighetstiden
för de s. k. huggarpremierna icke är erforderlig. Med hänsyn
härtill anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till motionen i denna del.

1 fråga örn framkörningspremierna framgår av den lämnade redogörelsen,
att syftet med motionen redan i viss utsträckning tillgodosetts.

Utskottet förutsätter, alt vederbörande myndigheter med uppmärksamhet

4

Statsutskottets utlåtande nr 295.

följa utvecklingen beträffande bränsleförsörjningen och i god tid vidtaga
de åtgärder, som kunna befinnas påkallade för att motverka eventuella tendenser
till en försämring av läget på detta område.

På grund av vad sålunda anförts synes någon särskild framställning från
riksdagens sida icke erforderlig. Utskottet får alltså hemställa,

att motionen 1:406 icke må till någon riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 14 december 1945.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Oscar Olsson, Bernhard
Nilsson, Karl Andersson, Mannerskantz, Gustaf Karlsson, von Heland, Gillström,
Emil Petersson, Johan Eric Ericson, Gustav Emil Andersson och Rosenberg; samt
från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Danielsson, Pettersson i
Dahl, Mårtensson, Staxäng, Wallentheim, Viklund, Lindholm, Onsjö, Åkerström, Petterson
i Degerfors och Birke.

Reservation

av herr von Heland, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort
hava följande lydelse:

»Bränsleförsörjningen torde alltjämt vara ägnad att inge bekymmer, även
om genom importen av rätt betydande kvantiteter eldningsolja någon förbättring
inträtt. Importen av kol och koks har däremot blivit väsentligt
mindre än som tidigare ställdes i utsikt. Enligt hittills vunna erfarenheter
kan den för närmast överskådlig framtid befaras bli av begränsad omfattning.
Sannolikheten talar alltså för att bränsleförsörjningen även under
nästa eldningssäsong måste till huvudsaklig del byggas på den inhemska
hränm edsproduktionen.

Enligt bränslemyndigheternas beräkningar måste under innevarande avverkningssäsong
mellan 25 och 30 miljoner kbm ved avverkas. Svårigheterna
att få fram sådana kvantiteter växla med hänsyn till successivt starkt reducerade
tillgångar på vedskog i många landsdelar. Ej heller böra svårigheterna
att under den kommande avverkningssäsongen erhålla erforderlig tillgång

Statsutskottets utlåtande nr 295.

5

på lämplig arbetskraft underskattas. Dyrköpta erfarenheter tala för behovet
av verksamma åtgärder från det allmännas sida till främjande av bränsleförsörjningen.

Bränslekommissionens uppfattning att de statliga premierna böra utgå
endast örn de för varje tidsmoment äro oundgängligen nödvändiga, medför
vid ett bedömande på längre sikt påtagliga risker. Kommissionen uttalar
beträffande behovet av arbetspremier för huggare, att läget för närvarande
förbättrats så att dylika premier icke äro nödvändiga, men tillägger att kommissionen
ansett sig icke nu kunna göra något definitivt uttalande angående
fortskridandet av huggningarna. Ej heller i fråga om arbetspremier för körningarna
är kommissionens uttalande definitivt.

Utskottet vill bringa i erinran, att erfarenheten talar för att all försiktighet
bör iakttagas i fråga örn avveckling av åtgärder för bränsleproduktionens
främjande. Genom beslut av Kungl. Majit den 5 november 1945 har den
föreliggande motionens syfte i viss utsträckning tillgodosetts, men utskottet
anser sig böra uttala angelägenheten av att de statliga åtgärderna, särskilt
arbetspremierna, även framgent så handhavas, att bränsleförsörjningen icke
äventyras.

Utskottet får alltså hemställa,

att riksdagen må i anledning av motionen I: 406 i skrivelse
till Kungl. Majit giva tillkänna vad utskottet här ovan
anfört.»