Statsutskottets utlåtande, nr 291.
1
Nr 291.
Ankom till riksdagens kansli den 7 december 1945 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts i propositionen angående
utgifter å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46 gjorda framställningar om anslag till fångvården
m. m.
(3:e avd.)
1 ;o) Inköp av jordbruksinventarier m. ni. för fångkolonier. I propositionen
nr 334 har Kungl. Majit (bilaga 1, punkt 2, s. 6 och 7 av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 19 oktober
1945) föreslagit riksdagen att till Inköp av jordbruksinventarier m. m. för
fångkolonier å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett
reservationsanslag av 280 000 kronor.
Kungl. Majits förslag avser anskaffande av inventarier för sju fångkolonier.
Frågan om förvärvande av dessa kolonier behandlas i förevarande proposition
å s. 71—77.
Vid anmälan av sistnämnda fråga om förvärv av fångkolonier anför departementschefen
följande (s. 75—77).
Det förslag till ändrad lagstiftning i fråga örn verkställigheten av frihetsstraff
och frihetsberövande straffrättsliga skyddsåtgärder som nu förelagts
riksdagen till antagande förutsätter för sitt genomförande en viss omläggning
av fångvårdens nuvarande anstaltsväsende. Enligt förslaget skall cellstraffet
i princip avskaffas till förmån för en vidgad gemensamhet mellan de intagna
under både arbetstid och fritid. I betydande utsträckning skall fångklientelet
omhändertagas för vård å öppna anstalter i stället för slutna sådana. Strafflagberedningen,
vars betänkande i ämnet i allt väsentligt ligger till grund för
förslaget, har i betänkandet utförligt redogjort för den omorganisation av
fångvårdens anstaltsväsende, som bleve en följd av den föreslagna reformen.
Härutinnan har beredningen förutsatt, att åtskilliga av de nuvarande fångvårdsanstalterna
skulle nedläggas samt ersättas av dels nyuppförda anstalter
av en typ, som väsentligt skiljer sig från den nu vanliga fängelsetypen, och
dels fångkolonier av samma slag, som i viss utsträckning ingår i den nuvarande
anstaltsorganisationen, varjämte beredningen ifrågasatt att i mindre
omfattning provisoriska förläggningar kunde tagas i anspråk för täckande
av fångvårdens utrymmesbehov.
Vid remiss till lagrådet av det inom justitiedepartementet upprättade förslaget
till ny verkställighetslagsliftning har jag ultalat min principiella anslutning
till den av beredningen föreslagna omorganisationen av fångvårdens
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 6 sami. Nr 291. 1
2
Statsutskottets utlåtande nr 291.
anstaltsväsende. Jag har emellertid tillika framhållit, att denna omorganisation
givetvis icke kan föreligga färdig till den 1 juli 194G, då den nya lagstiftningen
föreslagits skola träda i kraft, utan att under en övergångstid
anstalterna finge erhålla en mera provisorisk karaktär för att efter hand
förbättras. Frågan örn uppförandet av nya anstalter för fångvårdens räkning
förutsätter mera ingående överväganden och undersökningar innan förslag
härutinnan kunna framläggas. Med hänsyn härtill låter del sig icke
heller för närvarande avgöra huru stora belopp som kunna erfordras för
dylikt ändamål. Jag vill anmärka, att de erfarenheter som göras under den
nya lagstiftningens tillämpning givetvis kunna komma alt påverka såväl frågan
om behovet av nya anstalter som dessa anstalters närmare utformning.
I detta sammanhang vill jag också påpeka, att det vid en blivande straffsystemsreform
kan visa sig önskvärt att specialanstalter för särskilda grupper
av intagna anskaffas. Med hänsyn till nu angivna förhållanden lärer en
viss försiktighet vara påkallad i fråga örn nybyggnadsverksamheten på förevarande
område.
För den föreslagna verkställighetsreformens genomförande är det emellertid
nödvändigt att fångvårdens behov av öppet anstaltsutrymme tillgodoses
före den nya lagstiftningens ikraftträdande. Såsom jag anfört vid lagrådsremissen
av förslaget till ny verkställighetslag synes detta böra ske genom anskaffande
av ett antal kolonier utöver de redan befintliga fångkolonierna.
Dessa senare äro — om man bortser från den provisoriska förläggningen i
Stöpsjön, där fångarna sysselsättas med vägarbete — samtliga lantgårdar
som förvärvats eller arrenderats för fångvårdens räkning. De å kolonierna
intagna sysselsättas med jordbruks- och skogsarbete, nyodlingsföretag och
enklare grov- och gårdssnickeri. I viss omfattning har de intagnas arbetskraft
utnyttjats vid reparations- och ombyggnadsarbeten som ansetts nödiga
för respektive egendomars användande såsom fångkolonier.
De ytterligare kolonier som nu erfordras synas böra anskaffas på liknande
sätt. Det torde kunna anförtros fångvårdsstyrelsen att göra de förberedande
undersökningar och föra de förhandlingar som erfordras för fångvårdens
övertagande av de egendomar som komma i fråga. Styrelsen synes därvid
böra beakta att, på sätt jag anfört vid framläggande av förslaget till verkställighetslag,
de nya kolonierna böra i större utsträckning än strafflagberedningen
tänkt sig förses med verkstäder. Det kan sålunda befinnas ändamålsenligt
att förvärva en mindre egendom, som lämpar sig för sådant ändamål,
hellre än en större jordbruksegendom. En ägovidd, som är tillräcklig och
lämpad såsom fritidsområde för de intagna, bör emellertid städse tillhöra
egendomen. Särskild vikt bör fästas vid att å egendomen befintliga åbyggnader
äro av tillräcklig storlek för att utan betydande nybyggnadsarbeten
medgiva omhändertagande av ett tillräckligt antal fångar. Möjligheterna att
bereda tjänstebostäder åt personalen vid de nya anstalterna utan ali nybyggnad
för sådant ändamål behöver tillgripas bör jämväl beaktas. Rörande belägenheten
av de nya anstalterna har jag tidigare anfört, att de böra vara
belägna ej alltför avlägset från Stockholm, Malmö, Göteborg och Härnösand
för att i administrativt hänseende kunna knytas till därvarande centralfängelser.
Under förutsättning att det genomsnittliga platsantalet å kolonierna kommer
att uppgå till .30, torde sju nya kolonier böra finnas tillgängliga den 1
juli 1946. Det torde bliva nödvändigt att förvärva en del av dessa genom
köp av lämpliga egendomar. För ändamålet torde ett särskilt anslag böra
anvisas å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår. Med hänsyn
till frågans läge synes önskvärt, att köpen skola kunna avslutas utan riksda
-
Statsutskottets utlåtande nr 291.
3
gens prövning i varje särskilt fall. För inköp bör emellertid fordras särskilt
beslut av Kungl. Maj:t.
I fråga om det erforderliga anslagets storlek må erinras, att fångvårdsstyrelsen,
såsom framgår av det följande, i samband med framställning om förvärv
av koloniegendomar, närmast avsedda för förvarade och internerade,
räknat med en genomsnittlig köpeskilling av 75 000 kronor. Enahanda genomsnittliga
köpeskilling synes mig böra beräknas för de här ifrågasatta koloniegendomarna.
Om förslagsvis fyra kolonier behöva inköpas, skulle den
sammanlagda inköpssumman alltså belöpa sig till 300 000 kronor. Övriga
kolonier torde kunna anskaffas genom arrendering.
Å de kolonier, som i enlighet nied det anförda anskaffas för genomförande
av straffverkställighetsreformen, torde vissa byggnadsarbeten bliva ofrånkomliga.
Erforderliga reparations- och ombyggnadsarbeten torde emellertid
i regel icke vara av den trängande beskaffenhet, att de behöva vara färdigställda
till den 1 juli 1946. Det kan anmärkas, att i den mån dylika arbeten
krävas, det synes lämpligt alt i görlig mån anlita fångarbetskraft vid deras
utförande på samma sätt som tidigare skett. De goda arbetstillfällen som
därigenom yppas böra tillvaratagas. På samma sätt kan det befinnas ändamålsenligt
att i viss omfattning anlita fångarbetskraft för eventuellt nyuppförande
av ekonomibyggnader, personalbostäder m. m. Frågan i vad mån
det är oundgängligen nödvändigt att redan vid reformens ikraftträdande ha
färdigställt dylika nybyggnader kan icke avgöras förrän det visat sig i vad
mån behov därav föreligger å de för koloniändamål inköpta egendomarna.
Detsamma torde gälla beträffande uppförande av verkstadslokaler eller dylikt
å kolonier, som avses skola inrättas, helt eller delvis, för hantverkseller
verkstadsdrift. Anslag för sådana byggnadsändamål som nu nämnts
torde fördenskull få äskas i senare sammanhang.
För fyra av de sju kolonier, vilka ansetts böra finnas tillgängliga den 1 juli
1946, har alltså beräknats en genomsnittlig köpeskilling av 75 000 kronor,
medan återstående tre kolonier förutsatts kunna anskaffas genom arrendering.
Till grund för beräkning av medelsbehovet för inventarieanskaffning
har lagts ett belopp av 40 000 kronor för envar av de sju kolonierna.
Sistnämnda belopp beräknas motsvara medelsbehovet för varje för jordbruksdrift
avsedd koloni. Anskaffningen av maskinell utrustning för de
kolonier, som skola utrustas med verkstadslokaler antages visserligen komma
att föranleda ett större medelsbehov. Innan en närmare uppskattning härav
kan ske har tills vidare dock räknats med samma behov av inventarier till
samtliga kolonier.
I detta sammanhang må slutligen omnämnas, att Kungl. Maj :t i förevarande
proposition (s. 84 och 85) äskat ett anslag av 250 000 kronor för sådana
moderniseringsarbeten å äldre fångvårdsanstalter, som omedelbart föranledas
av straffverkställighetsreformen.
Kungl. Maj:ts förslag till ändrad lagstiftning i fråga om verkställigheten
av frihetsstraff och frihetsberövande straffrättsliga skyddsåtgärder har numera
i de hänseenden, som äro av betydelse i förevarande frågor, antagits av
riksdagen (första lagutskottets utlåtande nr 52). Genomförandet av delta beslut
förutsätter en viss omläggning av fångvårdens nuvarande anstaltsväsende
i form av nybyggnad av anstalter, utbyggnad av det kolonisystem,
Utskottet.
4
Statsutskottets utlåtande nr 291.
som för närvarande finnes, och modemiseringsarbeten å äldre fångvårdsanstalten
Det är endast sistnämnda två frågor örn utbyggnad av kolonisystemet
och modernisering av äldre fångvårdsanstalter, vilka i den nu
ifrågavarande propositionen till viss del underställts riksdagens prövning.
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot vad departementschefen i
dessa hänseenden anfört och tillstyrker, att ett belopp av 280 000 kronor
anvisas till inventarieanskaffning, ett belopp av 300 000 kronor till förvärvav
fångkolonier samt ett belopp av 250 000 kronor till modernisering av vissa
äldre fångvårdsanstalter. Beträffande de två sistnämnda posterna gör utskottet
hemställan under punkterna 4:o) och 6:o) nedan. Här hemställer
utskottet,
att riksdagen må till Inköp av jordbruksinventarier m. m.
för fångkolonier å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 280 000 kronor.
2:o) Inköp av jordbruksinventarier m. m. för kolonier till säkerhetsanstalter.
Kungl. Majit har (punkt 3, s. 7 och 8) föreslagit riksdagen att till
Inköp av jordbruksinventarier m. m. för kolonier till säkerhetsanstalter å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46 anvisa ett reservationsanslag
av 80 000 kronor.
Genom kungörelse den 22 juni 1945 (nr 468) har Kungl. Majit förordnat,
att 1937 års lag om förvaring och internering i säkerhetsanstalt skall träda i
kraft med ingången av år 1946. Lagens ikraftträdande beräknas medföra
behov av anskaffande av ytterligare anstalter för förvaring av män, som
ådömts förvaring och internering.
Frågan om förvärv av kolonier till säkerhetsanstalter behandlas i förevarande
proposition i bilaga 11 under punkten 2 (s. 77—84). Av den där
lämnade redogörelsen framgår, att strafflagberedningen i sitt den 14 november
1944 avgivna betänkande framlagt förslag i sådant hänseende. Efter förnyad
utredning har jämväl fångvårdsstyrelsen avgivit förslag i ärendet.
Departementschefen har för egen del anfört följande (s. 82—84).
Genom ikraftträdandet av 1937 års lagstiftning örn förvaring och internering
i säkerhetsanstalt komma förutsättningarna för ådömande av förvaring
och internering att utvidgas, varför man måste räkna med att ett ökat antal
personer komma att dömas till sådant omhändertagande i stället för straff.
Det hittillsvarande behovet av platser för förvarade och internerade har
kunnat tillgodoses genom anlitande av vårdanstalterna å Hall och i Norrköping
för det manliga klientelet och en särskild avdelning vid centralfängelset
i Växjö för kvinnliga förvarade och internerade. I fråga om kvinnorna
torde den nya lagstiftningens ikraftträdande icke medföra något ökat platsbehov.
Vad åter angår de manliga förvarade och internerade har under den
senaste tiden det tillgängliga platsutrymmet varit till fullo utnyttjat, och
en tydlig tendens till stegring av antalet förvarings- och interneringsfall har
gjort sig märkbar. Enligt vad interneringsnämnden uttalat torde detta icke
få betraktas såsom enbart en kristidsföreteelse. Med hänsyn härtill måste åt
-
Statsutskottets utlåtande nr 291.
5
gärder vidtagas för att tillgodose det platsbehov som kan förväntas uppkomma
efter den nya lagens ikraftträdande. Vid avgörande av frågan på
vilket sätt detta lämpligen bör ske måste hänsyn tagas såväl till förvaringsoch
interneringsklientelets storlek som till dess beskaffenhet.
I förstnämnda hänseende har strafflagberedningen i sitt betänkande angående
verkställigheten av frihetsstraff m. m. beräknat, att utrymmesbehovet
efter ikraftträdandet av 1937 års lag skulle stiga lill omkring 350 platser
samt att man dessutom borde räkna med att under lagens tillämpning ytterligare
ett 50-tal platser kunde bliva erforderliga. I fråga örn det första
året har beredningen ansett att omkring 270 platser skulle behövas. Fångvårdsstyrelsen
har för sin del funnit sig böra räkna med att intill den 1
juli 1946 245 platser skulle vara tillräckliga, medan under budgetåret 1946/47
enligt styrelsens mening 300 platser bleve erforderliga. Med hänsyn därtill
att verkningarna av den nya lagstiftningen icke omedelbart göra sig kännbara
synas mig dessa fångvårdsstyrelsens beräkningar kunna godtagas.
I fråga om förvarings- och interneringsklientelets beskaffenhet torde, såsom
strafflagberedningen framhållit, ikraftträdandet av 1937 års lag komma
att medföra en viss förskjutning inom klientelet. Sålunda torde ett icke
obetydligt antal lindriga fall komma att dömas till förvaring. Beaktas bör
vidare, att de under innevarande år genomförda ändringarna i strafflagens
tillräknelighetsbestämmelser torde komma alt medföra att en del psykiskt
abnorma brottslingar, vilka enligt tidigare praxis plägat straffriförklaras, i
stället komma att dömas till förvaring. Överhuvud taget torde klientelet komma
att få en mera skiftande sammansättning än tidigare, varigenom behovet
att kunna på lämpligt sätt differentiera detsamma ökas.
Vid tillkomsten av 1937 års förvarings- och interneringslagar avsågs att
det framtida platsbehovet för förvarade och internerade skulle tillgodoses
genom en utbyggnad i två etapper av vårdanstalten å Hall. Sedan första etappen
i denna utbyggnad färdigställts, har på grund av det statsfinansiella
läget fullföljandet av den ursprungliga planen fått anstå. Strafflagberedningen
har nu förklarat sig anse, att Hallanstalten icke borde utbyggas ytterligare
utan att det behövliga anstaltsutrymmet borde anskaffas genom att
inrätta ett flertal anstalter, av vilka en del borde vara öppna. Till denna
tanke vill jag uttala min anslutning. Behovet av ökad differentiering av de
förvarade och internerade synes kunna bättre tillgodoses genom att flera
smärre anstalter tagas i bruk än genom en ytterligare utbyggnad av Hall.
I enlighet med de synpunkter på frågorna om verkställande av straff och
andra frihetsberövande åtgärder, sorn beredningen i nämnda betänkande
framfört och till vilka jag i annat sammanhang uttalat min principiella anslutning,
torde vidare anstalterna för förvarade och internerade i viss omfattning
böra erhålla en öppen karaktär. Därvid synes lämpligt att, såsom beredningen
och fångvårdsstyrelsen föreslagit, det öppna anstaltsutrymmet anskaffas
genom inrättande av kolonier. För tillgodoseende av behovet av slutet
anstaltsutrymme torde straffängelset i Karlstad — sorn tidigare använts
såsom interneringsanstalt — lämpligen kunna tågås i anspråk såsom säkerhelsanstalt
enligt den nya lagen. ''läll Karlstadsfängelset äro för närvarande
förlagda en tvångsarbetsanstalt och en alkoholistanstalt för kvinnor, båda av
provisorisk natur och avsedda för det klientel som tidigare omhändertagits
å motsvarande anstalter i Landskrona. Detta klientel torde tills vidare, i avbidan
på dess återflyttande till anstalt under .socialdepartementet, kunna
omhändertagas å annan fångvårdsanstalt.
Genom ianspråktagande av Karlsladsfängelsel såsom säkerhetsanstall
skulle enligt vad fångvårdsstyrelsen beräknat för förvarade och internerade
6
Statsutskottets utlåtande nr 291.
Utskottet.
finnas 170 slutna och 35 öppna platser. Det återstående platsbehovet för
tiden fram till den 1 juli 1946, 40 platser, har styrelsen i enlighet med vad
beredningen förutsatt föreslagit skola anskaffas genom förvärv av två kolonier,
anslutna till anstalterna i resp. Norrköping och Karlstad. Emot detta
förslag synes mig intet vara att erinra. Vidkommande frågan om tillgodoseende
av platsbehovet för tiden efter den 1 juli 1946 är jag ense med fångvårdsstyrelsen
om att detta i viss utsträckning bör ske genom anskaffande av
kolonier, medan jag är mera tveksam beträffande lämpligheten att taga
rannsakningshäktet i Hudiksvall i anspråk såsom säkerhetsanstalt. Sistnämnda
spörsmål torde kräva ytterligare övervägande. Jag vill anmärka, att
med hänsyn till den ifrågasatta straffverkställighetsreformen fångvårdens
anstaltsväsende kan komma att undergå en genomgripande omdaning. I
samband därmed kan frågan om eventuellt uppförande av en ny, sluten anstalt
för förvarade och internerade komma under omprövning.
I enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag förordar jag sålunda, att för
tillgodoseende av platsbehovet för förvarade och internerade för tiden fram
till uen 1 juli 1947 för fångvårdens räkning anskaffas fyra kolonier. Såsom
styrelsen anfört torde medel böra anvisas för inköp av två av dessa kolonier
medan de övriga torde, såsom fångvårdsstyrelsen förutsatt, kunna anskaffas
genom arrende. På sätt styrelsen uttalat torde skäl tala för att förvärven
icke bindas vid förutsättningen att kolonien skall användas för förvarade
och internerade, då redan befintliga kolonier för vanligt fångförvar eventuellt
kunna tagas i anspråk för detta ändamål, om i stället en nyförvärvad
koloni användes för det senare ändamålet.
På grund av vad sålunda anförts är det av vikt att utan längre tidsutdräkt
kunna inköpa för koloniändamål lämpliga egendomar. Då säljare
av fastighet ofta kräver ett snabbt avgörande för att köp skall kunna komma
till stånd, skulle, såsom även erfarenheten visat, ett ekonomiskt fördelaktigt
köp kunna gå om intet, därest frågan först skulle underställas riksdagens
prövning. 1 enlighet med fångvårdsstyrelsens förslag synes därför ett
särskilt anslag för ändamålet böra anvisas å tiiläggsstat till riksstaten för
innevarande budgetår. För inköp bör erfordras beslut av Kungl. Maj :t i varje
särskilt fall.
Vid bestämmande av anslagets storlek har fångvårdsstyrelsen med ledning
av hittills gjorda erfarenheter rörande förvärv av koloniegendomar för
fångvårdsändamål räknat med en genomsnittlig köpeskilling av 75 000 kronor.
Häremot har jag ej funnit anledning till erinran. Till jämförelse må
nämnas, att egendomen Lockerud i Skaraborgs län, inköpt enligt beslut av
1944 års riksdag, förvärvats för en köpeskilling av 75 500 kronor och egendomen
Sörbyn i Västerbottens län, inköpt enligt beslut av årets riksdag, fölen
köpeskilling av 60 000 kronor.
Medan alltså för förvärv av vardera av två kolonier beräknats ett belopp
av 75 000 kronor har för inköp av inventarier till vardera kolonien
beräknats 40 000 kronor, varav 25 000 kronor avse jordbruksinventarier och
15 000 kronor inventarier m. m. till expedition, intagnas bostadsrum och kök
m. m.
Kungl. Maj:ts förslag i fråga om inköp av jordbruksinventarier m. m. för
kolonier till säkerhetsanstalter och förvärv av dylika kolonier föranleda ej
erinran från utskottets sida. Utskottet tillstyrker alltså att till ifrågavarande
ändamål anvisas 80 000 kronor och 150 000 kronor. Beträffande sistnämnda
Statsutskottets utlåtande nr 291.
7
medelsanvisning gör utskottet hemställan under punkten 5:o) nedan. Här
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Inköp av iordbruksinventarier m. m.
för kolonier till säkerhetsanstalter å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1945/46 under andra huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 80 000 kronor.
3:o) Inköp av möbler m. m. för fångvårdens sinnessjukavdelningar. Med
tillstyrkande av Kungl. Maj:ts förslag (punkt 4, s. 8 och 9), som avser beredande
av medel till inköp av viss utrustning för sinnessjukhusens rättspsykiatriska
undersökningsavdelningar, vilka den 1 januari 1946 enligt statsmakternas
beslut skola omorganiseras, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Inköp av möbler m. m. för fångvårdens
sinnessjukavdelningar å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1945/46 under andra huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 30 000 kronor.
4:o) Förvärv av fångkolonier. Under åberopande av vad utskottet ovan
under punkten l:o) anfört får utskottet med tillstyrkande av Kungl. Maj:ts
förevarande förslag (bilaga 11, punkt 1, s 71—77) hemställa,
att riksdagen må till Förvärv av fångkolonier å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1945/46 under statens affärsverksfonder,
domänverket, anvisa ett investeringsanslag av
300 000 kronor.
5:o) Förvärv av kolonier till säkerhetsanstalter. Under åberopande av
vad utskottet ovan under punkten 2:o) anfört får utskottet med tillstyrkande
av Kungl. Maj:ts förevarande förslag (punkt 2, s. 77—84) hemställa,
att riksdagen må till Förvärv av kolonier till säkerhetsanstalter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1945/46
under statens affärsverksfonder, domänverket, anvisa ett investeringsanslag
av 150 000 kronor.
6:o) Modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalten Under åberopande
av vad utskottet ovan under punkten l:o) anfört får utskottet med tillstyrkande
av Kungl. Maj :ts förevarande förslag (punkt 3, s. 84 och 85) hemställa,
8
Statsutskottets utlåtande nr 291.
att riksdagen må till Modernisering av vissa äldre fångvårdsanstalter
å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1945/46 under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 250 000 kronor.
Stockholm den 7 december 1945.
På statsutskottets vägnar:
ALGOT TÖRNKVIST.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Oscar Olsson, Lindström, Gränebo, Sven Larsson,
Bäckström, Karl Andersson, Mannerskantz, Heiding, Carlström, Gillström, Johan Eric
Ericson och Gunnar Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik,
Falla, Bergström, Wallentheim, Malmborg i Skövde, Viklund, Holmström, Lindholm, Åkerström
och Johansson i Mysinge.
468996. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.