Bankoutskottets utlåtande nr 65.
1
Nr 65.
Ankom till riksdagens kansli den 27 november 1945 kl. 2 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående delaktighet
i statens pensionsanstalt för heltidsanställda
hemvårdarinnor inom den sociala liemhjälpsverksamheten
jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 12 oktober 1945 dagtecknad proposition, nr 346, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att bemyndiga Kungl.
Majit att, i huvudsaklig överensstämmelse med i propositionen förordade
grunder, utfärda bestämmelser i fråga om delaktighet i statens pensionsanstalt
för heltidsanställda hemvårdarinnor inom den sociala hemhjälpsverksamheten.
Beträffande motiveringen för Kungl. Majits ifrågavarande förslag får utskottet,
i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till propositionen.
I samband härmed har utskottet förehaft två likalydande motioner, väckta
den ena inom första kammaren under nr 420 av fru Sjöström-Bengtsson och
fru Svenson samt den andra inom andra kammaren under nr 635 av fru
Västberg jämte sex av kammarens övriga ledamöter, i vilka motioner hemställts,
»att riksdagen vid beslut örn pension för hemvårdarinnorna måtte
bestämma pensionsåldern till 55 år med rätt för socialstyrelsen att efter godkännande
av vederbörande huvudman (kommun, kommunalförbund eller
enskild förening) medgiva hemvårdarinnan att kvarstå i tjänst under högst
5 år efter uppnådd pensionsålder samt fastställa tjänsteåldern till 25 år; samt
att vid beräknandet av pensionsunderlaget hänsyn tages till det fulla värdet
av löneförmånen fri bostad och att fri kost jämväl inräknas i den lön, å vilken
pension skall beräknas.»
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen lii 635.
I enlighet med beslut av 1943 års riksdag (prop. nr 332; statsutsk. uti. nr
263; riksd. skr. nr 512) lia bestämmelser om statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet
meddelats i kungörelse den 31 december 1943 (nr 947). Genom
nämnda kungörelse, vilken trädde i kraft den 1 januari 1944, regleras, bland
Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 8 sami. Nr 65—66.
1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 65.
annat, anställnings- och löneförhållandena för i dylik hemhjälpsverksamhet
anställda hemvårdarinnor. Härom gäller följande. Hemvårdarinna anställes
av vederbörande huvudman, vilken är antingen kommun eller, där kommun
ej själv bedriver social hjälpverksamhet, enskild sammanslutning. Anställningen
avser antingen stadigvarande tjänstgöring (heltidsanställning) eller
tjänstgöring vid behov (deltidsanställning). Heltidsanställd hemvårdarinna
skall åtnjuta dels grundlön av minst 1 500 kronor för år jämte tre ålderstillägg,
vart och ett å 100 kronor, efter tre, sex och nio års väl vitsordad
tjänstgöring ävensom dyrtidstillägg enligt för distriktssköterska gällande
grunder, dels ock hyresersättning motsvarande ortens pris för en fullgod
möblerad bostad om ett rum och kök eller kokvrå jämte värme och lyse. I
stället för hyresersättning må bostad av nyssnämnd beskaffenhet jämte värme
och lyse kostnadsfritt tillhandahållas. Grunderna för dyrtidstillägg åt
distriktssköterska bestämmas av varje särskilt landsting. I allmänhet tilllämpa
landstingen därvid enhetliga, av svenska landstingsförbundet rekommenderade
regler, innefattande att dyrtidstillägg för närvarande utgår med
19,6 procent av grundlön jämte ålderstillägg. Deltidsanställd hemvårdarinna
skall enligt förutberörda kungörelse åtnjuta en lön av minst 5 kronor för
varje hel arbetsdag eller däremot svarande belopp för del av arbetsdag, dock
att hennes lön för helt år ej må understiga ett belopp motsvarande lönen för
80 hela arbetsdagar.
I anledning av ett av Kungl. Maj:t den 10 mars 1944 meddelat uppdrag har
statens pensionsanstalt inkommit med en den 31 mars 1944 dagtecknad utredning
jämte förslag rörande pensionsrätt för hemvårdarinnor. Anstalten
har därvid ifrågasatt, huruvida icke med avgörandet av den föreliggande
pensionsfrågan borde anstå i avvaktan på resultatet av den översyn av anstaltens
reglemente och den utredning rörande bland annat gränsdragningen
för anstaltens verksamhet, som stöde på dagordningen. Med hänsyn till det
sätt, varpå den sociala hemhjälpsverksamheten anordnats, ville pensionsanstabén
dock icke motsätta sig, att de heltidsanställda hemvårdarinnorna, till
vilka ifrågakommande pensionsrätt under alla förhållanden borde begränsas,
erhölle pensionsrätt i anstalten. Anstalten ville emellertid fästa uppmärksamheten
på att med hänsyn till det stora antalet hemvårdarinnor ett
inordnande av dessa befattningshavare i pensionsanstallen skulle åsamka staten
väsentligt ökade pensioneringskostnader.
Pensionsanstallen har vidare anfört följande.
Därest de heltidsanställda hemvårdarinnorna befinnas böra nu anslutas till
pensionsanstalten, synes — med hänsyn till den förestående översynen av
anstaltens reglemente och jämväl på grund av de i varje fall betydande pensioneringskostnadema
— försiktighet böra iakttagas vid fastställande av
pensionsvillkoren. Befattningshavarna skulle visserligen enligt g 16 pensionsreglementet
vara underkastade de ändringar i pensionsrätten, som kunna
bliva fastställda, men det bör likväl enligt pensionsanstaltens mening
helst undvikas att med stöd av bestämmelsen i sagda paragraf för befattningshavare,
som redan erhållit pensionsrätt, framdeles genomföra någon mera
väsentlig inskränkning i tidigare fastställd pensionsrätt.
Bankoutskottets utlåtande nr 6å. ''■>
Pensionsanstaltcn finner det naturligt att, såsom befolkningsutredningen
förutsatt, ifrågakommande anslutning av hemvårdarinnorna till anstalten
sker genom att de inordnas under huvudbestämmelserna i kap. VI pensionsreglementet,
vilka avse de i anstalten delaktiga, i vårdverksamhet av olika
slag anställda befattningshavarna. Då hemvårdarinna åtnjuter författningsenligt
fastställd minimiårslön, skulle tjänstereglering icke erfordras, utan
anslutningen skulle bliva obligatorisk.
Beträffande tjänstepensionsunderlaget har pensionsanstalten gjort följande
uttalande.
Tjänstepensionsunderlaget synes, såsom skett i fråga örn de till kap. VI
nu hänförda befattningshavarna med författningsenligt bestämd minimiårsavlöning,
böra lill beloppet fastställas i pensionsreglementet. Underlaget
bör enligt pensionsanstaltens mening lämpligen bestämmas så, att hel pension
jämte därå belöpande dyrtidstillägg och kristillägg vid nuvarande indexläge
skulle komma att uppgå till ungefär samma belopp som hel pension
jämte rörligt tillägg och kristillägg för å C-ort stationerad statlig befattningshavare
med slutavlöning, motsvarande hemvårdarinnas minimislutavlöning.
För hemvårdarinna utgör slutavlöningen 1 800 kronor jämte dyrtidstillägg
därå samt bostadsförmån. Räknar man med ett dyrtidstillägg av 19,6 orocent
och godtages det av befolkningsutredningen angivna värdet av 600 kronor
å bostadsförmånen, erhålles ett värde å slutavlöningen av 2 752: 80 kronor.
Denna avlöning överensstämmer nära med slutavlöningen vid nuvarande
indexläge för å C-ort stationerad statlig befattningshavare i lönegrad Ek 4.
Denna slutavlöning utgör nämligen fast lön (löneklass 1) 2 094 kronor,
rörligt tillägg 313: 20 kronor och kristillägg 334: 20 kronor eller tillhopa
2 741:40 kronor. För befattningshavare i lönegrad Ek 4 (liksom för befattningshavare
i lönegrad Ek 5) utgör hel pension jämte rörligt tillägg och
kristillägg för närvarande (1 500 + 225 + 240 =) 1 965 kronor. Nära
detta förmånsbelopp kommer man, örn tjänstepensionsunderlaget för hemvårdarinna
sättes lika med 1 236 kronor. Hel pension jämte dyrtidstillägg
och kristillägg skulle nämligen då bliva (1 236 + 444 + 284: 16 =) 1 964: 16
kronor. Med hänsyn härtill anser pensionsanstalten, att hemvårdarinnas
tjänstepensionsunderlag lämpligen bör bestämmas lill 1 236 kronor.
I fråga örn pensionsåldern för hemvårdarinnorna har pensionsanstalten
anfört följande.
Bortsett från läkarna, för vilka pensionsåldern är 65 år, är pensionsåldern
för de till kap. VI hänförda kvinnliga befattningshavarna för närvarande
55 år för sjuksköterska och barnmorska och 60 år för föreståndarinna, husmoder,
tandsköterska och sjukgymnast. Frågan örn höjning av pensionsåldern
för sjuksköterska har dock på senare tid aktualiserats genom framställningar
från bland andra svensk sjuksköterskeförening. Befolkningsutredningen
har — dock utan närmare motivering — föreslagit, att hemvårdarinnas
pensionsålder skall bestämmas till 55 år. Enligt pensionsanstaltens mening
föreligger emellertid icke anledning att fastställa lägre pensionsålder för
hemvårdarinna än som gäller för föreståndarinna m. fl., d. v. s. 60 år. För
valet av den högre pensionsåldern talar ej minst angelägenheten av alt söka
begränsa de statliga kostnaderna för pensioneringen. För de reglementsenliga
pensionerna skulle dessa kostnader vid en pensionsålder av 55 år bliva,
örn man räknar med ränta elter 3 procent, omkring 85 procent och, örn
man räknar med ränta efter 4 procent, omkring 125 procent högre än vid
en pensionsålder av 60 år. Bestämmes pensionsåldern till 60 år, torde tjänståldern
böra fastställas till 30 år.
4
Bankoutskottets utlåtande nr 65.
Tillstånd att kvarstå i tjänst efter pensionsåldern torde böra meddelas av
socialstyrelsen, som har att utöva tillsyn över den med statsbidrag bedrivna
hemhjälpsverksamheten.
Beträffande övriga pensionsvillkor har pensionsanstalten uttalat följande.
I övrigt torde de pensionsbestämmelser, som gälla för de till kap. VI
hänförda befattningshavarna i allmänhet, böra oförändrade tillämpas jämväl
i fråga örn hemvårdarinna. Detta skulle innebära bland annat, att rätt till
genast börjande tjänstepension skulle inträda, då befattningshavare, efter
att hava uppnått en levnadsålder som med högst 5 år understiger pensionsåldern,
i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår
eller av huvudmannen uppsäges, att befattningshavarens årliga tjänstepensionsavgift
och huvudmannens årliga avgift vardera .skulle bliva 5 procent
av tjänstepensionsunderlaget eller (0,05 X 1 236 —) 61: 80 kronor samt
befattningshavarens årliga familjepensionsavgift 1 procent av familjepensionsunderlaget
(0,20 X 1 236 + 300 =) 547:20 kronor eller 5:47 kronor
ävensom att genast börjande tjänstepension skulle beräknas försäkringstekniskt
i fall, då avgående befattningshavare vid pensionsålderns uppnående
icke räknade minst 30 tjänstår eller, där avgång sker före pensionsåldern,
befattningshavaren icke räknar så många tjänstår, att de tillsammans
med det antal år, som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst 30.
Under förutsättning att hemvårdarinnebefattningarna upptagas till delaktighet
i pensionsanstalten från och med den 1 juli 1945 skulle retroaktiv
tjänstårsberäkning enligt § 6 pensionsreglementet knappast kunna ifrågakomma
annai än beträffande första anställningsåret för de hemvårdarinnor,
som anställas under år 1944. Härför erforderlig engångsavgift är icke större
än att den torde kunna utan svårighet bestridas av huvudmännen. Med hänsyn
härtill synes någon övergångsbestämmelse örn lindring i engångsavgifter
icke påkallad i förevarande fall.
Rörande statens kostnader för den ifrågasatta pensioneringen har pensionsanstalten
slutligen anfört följande.
Vad angår de statliga kostnaderna för hemvårdarinnornas pensionering
torde följande överslagsberäkningar kunna tjäna till ledning för bedömande
av dessa kostnaders storleksordning.
Bortser man från kostnaderna för familjepensioneringen, vilka kostnader
kunna antagas bliva täckta genom befattningshavarnas familjepensionsavgifter,
samt från de säkerligen jämförelsevis obetydliga kostnaderna för dyrtidstillägg
och kristillägg å familjepensionerna, skulle slaten hava att bestrida
dels kostnaderna för tjänstepensionering enligt pensionsanstaltens reglemente,
i den mån dessa kostnader ej täckas genom årliga tjänstepensionsavgifter
från befattningshavare och huvudmän, dels även kostnaderna för dvrtidstilllägg
och kristillägg å tjänstepensionerna.
Vid en pensionsålder av 60 år torde den för bestridande av kostnaderna för
reglementsenlig tjänstepension under befattningshavarens tjänstetid erforderliga
årliga avgiften vid tillämpning av dödlighetstabellen R 32 och en räntefot
av 3 procent kunna antagas utgöra omkring 24 procent av tjänstepensionsunderlaget.
Härav skulle befattningshavare och huvudman erlägga sammanlagt
10 procent, under det att staten skulle hava att svara för återstoden eller 14
procent. Vid ett tjänstepensionsunderlag av 1 236 kronor motsvarar statens
tjänstepensionskostnad sålunda (0,14 X 1 236 = omkring) 173 kronor årligen
för varje i tjänst varande befattningshavare. Utgår nian från det antal
befattningshavare, 2 800, som befolkningsutredningen räknat med vid fullt
genomförd organisation, och förutsätter nian att samtliga äro heltidsanställda,
får man en statlig pensionskostnad av (173 X 2 800 ==) 484 400 kronor för år.
Bankoutskottets utlåtande nr 65
5
Vid nuvarande indexläge skulle dyrtidstillägg och kristillägg å en hemvårdarinnepension
av 1 236 kronor uppgå till sammanlagt (444 + 284: 16 = omkring)
728 kronor för år. Räknar man med samma tilläggsförmåner för framtiden,
skulle för bestridande av den helt på staten fallande kostnaden härför
krävas en årlig avsättning å (0,24 X 728 = omkring) 175 kronor för varje i
tjänst varande befattningshavare eller, för 2 800 befattningshavare, 490 000
kronor.
Enligt nu gjord uppskattning skulle sålunda statens pensionskostnader motsvara
ett årligt belopp av (484 400 + 490 000= omkring) 975 000 kronor. Tili
jämförelse må framhållas, att statens andel i kostnaderna för 2 800 hemvårdarinnors
avlöning, exklusive kostnaderna för ålderstillägg, skulle uppgå till
2 800 000 kronor för år.
Skulle pensionsåldern bestämmas till 55 år, bleve statens pensioneringskostnader
väsentligt större än de förut angivna. Den erforderliga tjänstepensionsavgiften
skulle då bliva omkring 36 procent av tjänstepensionsunderlaget,
motsvarande en årlig kostnad för stalén av (0,26 X 1 236 + 0,33 X 728)
X 2 800 = omkring 1 635 000 kronor. Skulle tjänstepensionsunderlaget därjämte
fastställas till det av befolkningsutredningen föreslagna beloppet, 1 400
kronor, komme, då de rörliga tilläggsförmånerna å en tjänstepension av sistnämnda
belopp för närvarande uppgå till sammanlagt 792 kronor, statens
pensioneringskostnader att motsvara ett årligt belopp av (0,26 X 1 400 +
0,36 X 792) X 2 800= omkring 1 815 000 kronor.
Statskontoret har i utlåtande den 20 april 1944 anfört, att det av statens
pensionsanstalt framlagda förslaget rörande pensionsrätt för hemvårdarinnor
icke givit statskontoret anledning till erinran.
I detta sammanhang må beträffande den av statens pensionsanstalt åsyftade
översynen av anstaltens reglemente och gränsdragningen för anstaltens
verksamhet erinras, att utredningen av dessa frågor numera, jämlikt Kungl.
Maj:ts bemyndigande den 26 maj 1944, uppdragits åt särskilda sakkunniga,
1944 års pensionsutredning.
Sedermera har socialstyrelsen i skrivelse den 11 maj 1945 hemställt, att
frågan örn ordnandet av pension åt hemvårdarinnorna snarast möjligt måtte
föreläggas riksdagen. Styrelsen har härvid bland annat anfört, att för varje
år som ginge ökades de svårigheter, som uppstode därigenom, att hemvårdarinnornas
pensionsfråga vore olöst. Antalet hemvårdarinnor, till vilkas lön
statsbidrag utginge, vore för närvarande omkring 1 000, och med all rätt ansåge
sig dessa nu kunna göra anspråk på att få pensionsfrågan löst. Att detta
icke skett, kunde befaras menligt påverka rekryteringen till de efter hand
skapade nya befattningarna, någonting som skulle kunna på lång sikt vålla
hela verksamheten ett allvarligt avbräck. Hemvårdarinnornas intagande i
pensionsanstalten innebure icke ett avsteg från hittills följda principer för
beviljande av tilltriide till pensionsanstalten utan endast att en nyskapad
grupp av befattningshavare, till vilkas lön statsbidrag utginge, bereddes tillträde
till anstalten på liknande villkor och i samma ordning som äldre närstående
grupper. Socialstyrelsen kunde därför för sin del icke finna, att upptagandet
av hemvårdarinnorna i statens pensionsanstalt skulle föregripa 1944
års pensionsutrednings arbete.
6
Bankoutskottets utlåtande nr 65.
Utskottet.
Föredragande statsrådet har anfört:
Med hänsyn till angelägenheten av att hemvårdarinnornas pensionsfråga
snarast mö.jligt erhåller sin lösning, har jag ansett mig böra förorda, att frågan
om denna befattningshavargrupps anslutning till statens pensionsanstalt
-—• vilket är den naturliga anordningen -—- nu upptages till avgörande, utan
att resultatet av pågående utredning rörande pensionsanstaltens verksamhet
avvaktas. Pensionsrätt i anstalten bör dock, såsom framhållits i ärendet, tillkomma
allenast heltidsanställda hemvårdarinnor.
I fråga örn de villkor och bestämmelser, som böra gälla för pensionsrätten,
ansluter jag mig till pensionsanstaltens förslag. Beträffande särskilt frågan
om pensionsunderlagets storlek vill jag framhålla att, bland annat i avvaktan
på nämnda utredning, anledning icke synes föreligga att avvika från pensionsanstaltens
förslag, att underlaget bestämmes till 1 236 kronor.
Vad angår statens kostnad för hemvårdarinnornas pensionering utgå pensionsanstaltens
beräkningar, mot vilka jag icke i nuvarande läge finner anledning
till erinran, från ett antal av 2 800 heltidsanställda hemvårdarinnor.
Därest ökat antal hemvårdarinnor framdeles visar sig erforderligt, komma
givetvis pensioneringskostnaderna att överskrida det av anstalten angivna be''
loppet.
Det torde få ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut i
ärendet, vidtaga erforderliga ändringar i pensionsanstaltens reglemente och i
kungörelsen om statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet, vilka ändringar
böra träda i kraft den 1 januari 1946. Även med nämnda datum för ikraftträdandet
av de nya pensionsbestämmelsema synes man, i anslutning till vad
pensionsanstalten anfört, icke behöva räkna med någon särskild övergångsbestämmelse,
avseende lindring i engångsavgifter för eventuell retroaktiv
tjänstårsberäkning.
Då det ur vissa synpunkter framstår som angeläget, att hemvårdarinnornas
pensionering redan nu upptages till avgörande, har utskottet icke något
att erinra mot att pensionsrätt i statens pensionsanstalt beredes de heltidsanställda
hemvårdarinnorna utan avbidan på resultatet av pågående utredning
rörande pensionsanstaltens verksamhet.
Med avseende å pensioneringens ordnande innebär Kungl. Maj:ts förslag
bland annat, att pensionsunderlaget skulle bestämmas till 1 236 kronor —
vartill skulle komma dyrtids- och kristillägg, så att den totala pensionsförmånen
skulle utgöra 1 964 kronor 16 öre — samt att pensionsåldern skulle
fastställas till 60 år och tjänståldern till 30 år.
I betraktande av att hemvårdarinneyrket otvivelaktigt torde ställa stora
fysiska krav på dess utövare, kunde det måhända ligga nära till hands att.
på sätt i de väckta motionerna ifrågasatts, bestämma pensionsåldern till 55
år — eventuellt i förening med möjlighet att kvarstå i tjänst intill 60 års
ålder — samt att begränsa tjänståldern till 25 år. Inom utskottet ha också
vid ärendets behandling framförts sympatier för en lösning i sådan riktning,
varvid särskilt uttalats farhågor för att hemvårdarinnorna ofta icke skulle
besitta full tjänsteduglighet ända fram till 60 års ålder. Emellertid saknas
ännu möjlighet att med säkerhet bedöma, hur förhållandena härutinnan
kunna komma att gestalta sig. Med hänsyn härtill och till den betydande
merkostnad, som skulle uppstå vid nedsättning av pensionsåldern, finner
Bankoutskottets utlåtande nr 65. 1
utskottet sig icke kunna förorda någon avvikelse från Kungl. Majlis förslag
på denna punkt. ...
Vad beträffar den i motionerna ifrågasatta sänkningen av tjänstaldern
från 30 till 25 år, sammanhänger denna fråga intimt med avvägningen av
pensionsåldern. En tjänstålder av 25 år skulle vid en pensionsålder av 60 år
framstå som motiverad endast, därest den genomsnittliga^ levnadsåldern vid
första anställning som hem vårdarinna överstege 30 år. Såvitt nu kan bedömas,
torde anledning saknas att normalt räkna med en så hög anställningsålder.
Vid sådant förhållande får utskottet tillstyrka den av Kungl. Majit
föreslagna tjänståldem, 30 år.
I och för bestämmande av pensionsunderlaget har den bland löneförmånerna
ingående förmånen av fri bostad värderats till i genomsnitt 600 kronor
per år. I likhet med motionärerna finner utskottet denna uppskattning väl
låg. Det vill förefalla utskottet, som om den hemvårdarinna tillförsäkrade
bostadsförmånen, motsvarande en fullgod möblerad bostad om ett rum och
kök eller kokvrå jämte värme och lyse, skäligen bör värdesättas till 900 kronor.
Däremot torde värdet av fri kost, vilken förmån icke ingår bland de
av staten garanterade lönevillkoren, icke böra tagas i betraktande vid pensionsunderlagets
beräkning.
Med utgångspunkt från ett genomsnittligt bostadsvärde av 900 kronor har
utskottet med tillämpning av samma grunder som pensionsanstalten verkställt
en omräkning av pensionsunderlaget, varvid erhållits ett underlag av
1 308 kronor. Utskottet vill tillstyrka, att pensionsunderlaget bestämmes till
detta belopp, vilket tillsammans med dyrlids- och kristillägg motsvarar
en total årlig pensionsförmån vid nuvarande indexläge av 2 061 kronor 60
öre eller i runt tal 100 kronor mera än enligt Kungl. Maj:ts förslag. Den
härav föranledda årliga kostnadsökningen torde kunna uppskattas till omkring
45 000 kronor.
I övrigt har det föreliggande förslaget icke givit utskottet anledning till
särskilt uttalande.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa,
1) att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
med den ändringen, att hemvårdarinnas pensionsunderlag
bestämmes till 1 308 kronor, samt
2) att förevarande motioner I: 420 och II: 635, i den mån
desamma icke kunna anses besvarade genom vad utskottet
under 1) hemställt, icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.
Stockholm den 27 november 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Reservation, se sid. 8.
8
Bankoutskottets utlåtande nr 65.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandström, Sundvik, Leander, Lindblom*,
Löfgren, Fahlander och Ljungdahl*;
från andra kammaren: herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby, Johnsson i Kastanjegården,
Sundberg, von Seth, Svensson i Alingsås*, fru Humla och herr Johansson i
Norrfors*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Svedman, Andersson i Munkaljungby, Johnsson i Kastanjegården,
Sundberg och Svensson i Alingsås, vilka ansett, att utskottet hort tillstyrka
bifall till Kungl. Maj:ts proposition oförändrad.