Bankoutskottets utlåtande nr 63.
Nr 63.
Ankom till riksdagens kansli den 13 november 1945 kl. 4 em.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående livräntor
åt Hanna Jansson m. fl.
I en den 19 oktober 1945 dagtecknad proposition, nr 360, som hänvisats
till bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Maj:t, under
åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen medgiva, att
järnvägsstyrelsen må med Hanna Jansson, Nils Wilhelm Nilsson och Nils
Arvid Kroon träffa överenskommelse om livräntor enligt grunderna i lagen
den 5 juli 1901 angående ersättning för skada till följd av olycksfall i arbete.
Med anledning av den 29 november 1944 till järnvägsstyrelsen inkommen
framställning från änkan efter banvakten vid statens järnvägar Axel Julius
Jansson, Hanna Jansson, hemställde styrelsen i skrivelse den 28 februari
1945, att Kungl. Majit måtte medgiva styrelsen att till Hanna Jansson utbetala
livränta enligt grunderna i lagen den 5 juli 1901 angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete, räknat från och med den 1 december
1934 eller tio år tillbaka från det Hanna Janssons framställning inkommit
till styrelsen.
I särskilda skrivelser, vilka inkommit den 28 juni och den 27 juli 1945,
ha /. d. stationskarlen Nils Wilhelm Nilsson och /. d. trafikbiträdet Nils
Arvid Kroon hemställt, att Kungl. Majit måtte hos riksdagen utverka, att
de må tillerkännas livränta enligt grunderna i nämnda lag, räknat från den
tidpunkt de med pension lämnade sina respektive befattningar vid statens
järnvägar.
Av handlingarna i ärendena inhämtas,
beträffande Jansson,
att han avled den 19 augusti 1913, efter att ha skadats genom olycksfall
i arbetet;
att han icke kunde antagas ha genom eget förvållande förverkat rätten
till livränta för sina efterlevande enligt 1901 års olycksfallsersättningslag;
att han efterlämnade änka, Hanna Jansson, född 1881, och en år 1909
född son;
att de bada efterlevande tillerkänts pension från statens järnvägar i vanlig
ordning men däremot ej livränta enligt nämnda lag;
Bankoutskottets utlåtande nr 63.
7
samt att Hanna Jansson numera på grund av svag hälsa icke kan utföra
något förvärvsarbete, att hennes enda inkomst utgöres av hennes änkepension,
uppgående per månad till 102 kronor 50 öre inklusive dyrtidstilllägg,
och att hennes son numera är gift och icke bidrager till hennes försörjning;
beträffande
Nilsson,
att han är född den 26 maj 1882;
att han anställdes vid statens järnvägar i april 1904;
att han genom olycksfall i arbetet den 9 maj 1908 skadade vänster arm
så svårt, att amputation måste företagas av armen tio centimeter nedanför
skulderleden;
att han avgick med ålderspension den 1 juni 1942;
samt att Nilsson i mars 1942 anhöll att vid uppnådd pensionsålder utöver
pension erhålla livränta, vilken ansökan järnvägsstyrelsen den 28 april 1942
fann icke kunna föranleda någon styrelsens åtgärd, enär Nilssons framställda
anspråk vöre att bedöma enligt 1901 års olycksfallsersättningslag och
krav å ersättning icke framställts inom i lagen föreskriven tid;
beträffande Kroon,
att han är född den 28 september 1892;
att han anställdes vid statens järnvägar i januari 1915;
att han genom olycksfall i arbetet den 24 mars 1916 skadade höger ben
så svårt, att detsamma måste amputeras strax nedanför höftleden;
samt att Kroon på därom gjord ansökan beviljades avsked med utgången
av juni 1945, därvid han tillerkändes invalidpension (hel pension) med
2 280 kronor för år.
Föredragande departementschefen har anfört följande.
Axel Julius Jansson, Nils Wilhelm Nilsson och Nils Arvid Kroon ha samtliga
under tjänstgöring vid statens järnvägar skadats under sådana förhållanden,
att lagen den 5 juli 1901 angående erättning för skada till följd av
olycksfall i arbete varit tillämplig å skadefallen. Jansson avled till följd av
de ådragna skadorna. Varken Janssons efterlevande eller Nilsson och
Kroon lia emellertid framställt krav mot statens järnvägar inom tid, som
angavs i 13 § nämnda lag, varför den rätt till ersättning, som kan lia tillkommit
dem. i samtliga fall preskriberats. Detta oaktat finner jag i likhet
med vederbörande myndigheter skäligt, att livräntor tillerkännas Janssons
änka Hanna Jansson samt Nilsson och Kroon enligt grunderna i 1901 års
olycksfallsersättningslag. I överensstämmelse med vad som tidigare skett
i liknande fall (se propositionen 1945: 150) torde bemyndigande böra utverkas
för järnvägsstyrelsen att i enlighet med de principer, som styrelsen
i regel tillämpat vid beviljande av dylika livräntor, träffa överenskommelse
med förevarande personer om dem tillkommande livräntebelopp. För Hanna
Jansson torde livräntebeloppet böra utgå retroaktivt för tio år räknat från
dagen för ingivandet av hennes framställning till järnvägsstyrelsen, medan
de andra böra erhålla livräntor retroaktivt från tidpunkten för avgången ur
statens järnvägars tjänst.
Då Kroon icke intjänt hel pension men likväl erhållit sådan, borde ogent -
8
Bankoutskottets utlåtande nr 63.
Utskottet.
ligen avdrag ske å den honom tillkommande livräntan med belopp motsvarande
skillnaden mellan hel och intjänt pension. Med hänsyn till beloppets
ringa storlek torde dock, därest riksdagen intet har att däremot erinra, livränta
få utbetalas till honom utan avdrag för pensionsförmåner.
Vid granskning av föreliggande förslag har utskottet funnit sig böra tillstyrka
att —• på sätt tidigare i likartade fall skett — järnvägsstyrelsen erhåller
bemyndigande att med i propositionen omförmälda personer träffa överenskommelse
om utgivande till dem av vissa livräntebelopp i enlighet med de
principer, som styrelsen plägat tillämpa vid beviljande av livräntor enligt
1901 års olycksfallsersättningslag. Vad i propositionen föreslagits rörande de
tidpunkter, från vilka livräntorna skulle börja utgå, samt angående beräknande
av livräntan till f. d. trafikbiträdet Kroon har icke givit utskottet anledning
till erinran eller särskilt uttalande.
Utskottet hemställer förty,
att riksdagen må bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition.
Stockholm den 13 november 1945.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Närvarande: se anteckning å utlåtande nr 62.
Centraltryckeriet, Esselte ab. Slockholm 1915
544223